Eftersom det gäller att prioritera här i livet, lade jag några timmar av morgonen på att gräva runt bland ilandspolade alger på stranden ute vid Hove och samla sågtång till ett experiment, samt fina exemplar av andra alger att pressa till mitt herbarium.
Stranden består av fina runda klapperstenar i olika storlekar, och utanför ligger hela Skagerrack. De flesta arterna jag hittade finns även på svenska västkusten, men eftersom det är saltare här, så tycker i alla fall jag att algerna blir lite finare.
Vill du veta hur du enkelt pressar alger till ditt eget herbarium? Följ Tångbloggen, vi kommer att lägga upp algpressning i några enkla steg snart.
Onsdagens konferensprogram var uppdelat i två delar. Förmiddagen handlade om skötsel av marina resurser och skyddade marina områden.
Bland annat en mycket rolig studie av Paul Kotterba från Tyskland som undersökt hur stor del av sillens (Clupea harengus) rom som äts upp av spigg (Gasterosteus aculeatus). För att undersöka detta har man låtit sill lägga sina ägg på blomkrukor i terrakotta som man sedan placerat ut i havet . De har sedan mätt hur mycket ägg spiggen äter genom att filma krukorna.
Det är alltid roligt med presentationer som innehåller fältexperiment, särskilt när de har filmat!
Halvor Knutsen från Norge visade data på hur det går för fyra konstgjorda hummerrev. Har man fått de resultat man hoppades på? Har hummern fått små skyddade platser att föröka sig på?
Man har även undersökt vad folk i närmiljön tycker, de flesta är positiva och anser att det är bra med lite regelring kring hummerfisket. Data visar även att med sådana här skyddsåtgärder kan man relativt snabbt bygga upp en stor hummerpopulation igen ifall den tidigare varit utfiskad.
Louise Karlsson, nybliven doktorand vid Göteborgs universitet, presenterade droppande färska data om försök med att återplantera ålgräs på platser där det tidigare funnits, men försvunnit på grund av trålning, fritidsbåtar eller annat som förstört botten.
Man har utvärderat olika metoder för hur man ska återplantera och det som verkar fungera bäst och kräver minst arbete är att plantera ensamma skott som hämtats från större väletablerade ålgräsängar, utan att ta med något av det kringliggande sedimentet.
Det är bra att det finns enkla sätt att reparera de skador som orsakas av oaktsamma båtägare som ankrar i ålgräsängarna och river upp stora sår. Det påminner om de skador man får på en fin gräsmatta om någon kör in en traktor på den när det är blött i marken. Inte snyggt!
Eftermiddagen innehöll mer allmän marin biologi, bland annat en presentation av Pia Norling (NIVA) som undersökt effekten av det nyligen (i Sverige 2007) invandrade japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) som man kan hitta bland blåmusselbankarna på den svenska västkusten.
Invandrade arter som kommit med båtar eller liknande, anses ofta vara skadliga för miljön, då de kan konkurrera ut befintliga arter.
I Holland har jätteostronet trängt ut det vanliga ostronet (Ostrea edulis) och vi vet ännu inte hur det kommer att påverka våra grunda vikar på svenska västkusten.
Pias studie jämför vilka djur som bor på och omkring blåmusslor och jätteostron.
Bägge arterna kan bilda bankar, där tusentals musslor eller ostron växer tillsammans och formar ett rev, ofta på ler och sandbottnar. Skalen blir då en liten hårdbotten där andra djur, som alger och havstulpaner kan fästa sig och maskar och fiskar hittar skrymslen där de kan gömma sig och bygga bo. Rovdjur som sjöstjärnor och eremitkräftor har goda jaktmarker på mussel- och ostronbankar.
Den största skillnaden mellan mussel- och ostronrev är att man har funnit fler arter av alger på jätteostronens rev. Detta beror troligtvis på att ostronens skal är platta med skåror i, något som är tacksamt för många algers ägg och sporer att gro i. Ostronen saknar även den skyddande hinnan som musslor har, vilken försvårar för alger att fästa på musslan.
Den skyddande hinnan är det svarta lagret som spricker upp och trillar av när du har plockat upp ett blåmusselskal och låtit det torka några dagar. Borsta bort det så kommer det blå lagret fram och ditt skal blir ännu vackrare.
Tångbloggen 