Dagarna riner undan i ett rasande tempo när fältsäsongen nu är i full blom.
Till vår hjälp har vi Frances Ratcliffe, som är en marinbiologistuderande volontär från England. Det är toppen att få en hjälpande hand eller två, det gör en väldig skillnad.
Frances och blåstång!
Förra veckan spenderades på Askölaboratoriet, där vi körde Östersjö-delen av ett tvådelat experiment som ska undersöka hur snäckor betar på tång.
Först har vi låtit tången (smaltång och blåstång) växa till sig i topparna utan att det funnits några betande djur, så att vi har helt oskadade ytor.
Tångtoppar på tillväxt
Sedan har vi lagt toppskotten i burkar med säckor och låtit dem beta i några dagar. Vi hoppas att de har varit hungriga och ätit mycket, så att vi kan se deras betning i mikroskop senare.
45 burkar med snäckor och ett jämt och fint vattenflöde. Fantastiskt vad man kan göra med en bit rör och lite slang.
När tången så är betad har vi tagit upp tarmtång (Ulva intestinalis) och fått den att släppa ut sina sporer.
Tarmtången släpper ut sina sporer så att vattnet färgas grönt.
Vi vill nämligen se om tarmtångens sporer kan växa på den betade tångytan.
Här har vi sått tarmtång genom att hälla sporer i vattnet kring vår betade tång.
Nu håller vi tummarna för att det lyckas och att det växer.
Den här veckan som varit och den kommande veckan, är vi på Tjärnölaboratoriet på andra sidan Sverige och kör samma experiment fast i saltare vatten med blåstång och knöltång (Ascophyllum nodosum) och med andra snäckor.
Här har vi haft stor hjälp av Marit, som gör sitt magisterarbete med oss. Hon har skött om vårt experiment så att vi inte behövt resa som tokiga fram och tillbaks. Tack Marit!
Samtidigt har hon gjort ett enormt fältarbete för en mycket intresant studie på snäckor och tång, som vi hoppas skriva mer om här på Tångbloggen.
Marit visar upp sina disekerade snäckor.
Det är alltid trevligt att träffas och prata tång. Vi hade många trevliga diskussioner kring ämnet.
Frances, Marit och Lena diskuterar tång på Tjärnölabbet.
Tångbloggen 