Kom till Esrange på onsdag 20.11 på eftermiddagen. Det hade redan blivit mörkt. Installerade mig på Hotell Aurora. Den 21.11, i torsdags var det läge att kolla runt i lokalerna. Sondraketen hade redan transporterats till uppskjutningsplatsen så den stora hallen är nästan tom. Kvar står många stora och små lådor, en ramp och andra spår av tidigare aktiviteter. Gruppfotot vid raketen är också redan klart, tyvärr. Hoppas att det med all ny teknik går att klippa in foton på oss efteråt.
Mycket saker finns kvar och står klara att åka iväg.
Sondraketen står nu på plats i ett stiligt hus som nästan ser ut som en kyrka med sitt höga tron.
Idag var det första planerade datum för uppskjutning men det var redan klart att det inte skulle gå. Varje förmiddag sker en genomgång av hur väderprognosen ser ut för kommande fyra dagar. Det är fyra viktiga förutsättning som måste vara uppfyllda. Inte för blåsigt eller molnigt och inte några renar i området där raketen kan landa. Det enda som är klart är att raketen står på sin plats och att vårt och andra experiment är monterade.
Istället fick vi vara med om en test av att alla system fungerar. Det innebär att alla system stängs av och i högtalarna ljuder utropet ”Radio Silence in the launch area” över hela området. Efter en stund kopplas strömmen på igen och då skall all utrustning fungera. Inga glappkontakter -allt fungerade. UPS:en gick fint! Den enda som inte brydds sig om det var den lilla automatiska dammsugaren som istället startade när strömmen stängdes av! Den passade på att ta en en städtur runt i rummen.
Imorgon kommer en aktuell prognos för väder från Esrange och projektet Fucus in Space.
Nu har det gått över sex månader sedan det första försöket att skicka upp blåstång med en sondraket från Esrange i Kiruna blev uppskjutet. Det nya datumet nu planerat till november. Förberedelserna startade i juni 2024. Då var jag ute i vattnet och klippte av tillväxtzonen på en massa blåstångstoppar, strax ovanför flytblåsorna. Sen var det bara att vänta på att en det växte ut en bunt adventivgrenar från den skadade toppen.
I september samlades ett antal knippen med små adventivgrenar från ett stort antal individer in och placerades i odlingskammaren på institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP). Där har den nu anpassats till sommartemperatur och långa dagar. De är nu klara att stoppas i små rör med brackvatten och transporteras till Esrange. Om vädret vill blir det en flygtur på fredag den 22 november. Blir det dåligt väder och mycket blåst är det bara att vänta. Som längst har vi tid till 5e december.
Deltagandet i medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar 2024 var lite lägre än förra året. Precis som tidigare år deltog flera Naturum och Naturskolor i Uppgift 3 som innebär att undersöka när blåstång blir mogen och färdig att föröka sig i olika delar i vattnet utmed olika delar av Östersjöns långa kust. Allt tyder på att mildare vintrar med mindre is och tidigare vårar gör att vattnet blir varmare tidigare vilket får tången att bli mogen tidigare jämfört med för 25 – 30 år sedan. De fantastiska supermånarna har bidragit till en extra vacker upplevelse att vara ute och kolla på hur mogen blåstången blivit.
Supermåne och små tångtoppar i vattenytan Foto: Lena KautskyMogen sommarförökande blåstång Foto: Lena Kautsky
I södra Östersjön, nere i Öreund kom rapporter in om att tången var mogen och klar att föröka sig redan vid nymånen den 8e april och vid fullmånen 24e april. I mellersta och norra Östersjön skedde de stora utsläppen runt den 8e och 22a maj. I Kollevik, Karlshamn rapporterade Jan-Erik Andersson att blåstången var mogen den 22a maj och att vattentemperaturen hunnit bli 14 0C. En fundering, kanske det skulle vara bättre att kalla blåstången för vårförökande istället för sommarförökande? Hur som helst blir starten för Algforskarsommar tidig också nästa år, 2025.
Totalt blev det sex rapporter om Algforskarsommar i år. De går att hitta både på Östersjöcentrums hemsida och på Tångbloggen. Speciellt värdefulla är rapporter från flera Naturum och naturskolor, tillsammans med många undersökningar som är gjorda vid olika tillfällen utmed våra långa och varierade kustmiljöer. Tillsammans hjälper alla era bidrag till att öka kunskapen om förekomsten av arter i tångskogen och förändringar mellan år och platser. Det verkar ha varit ett bra år för livet i havet, med lyckad förökning av tångmärlor och tånggråsuggor. Vi har fått in många rapporter med bilder på elegant tångräka, guldbrämade dykare och många andra arter. Här är några som jag passade på att fotografera:
Tånggråsuggor i grupp och en båtsnäckaDe tydligt blå-gula benen hos elegant tångräkaGulbrämad dykare och flera små tångmärlor.
Jan-Erik Andersson har också i år undersökt proportionen mellan höst- och sommarförökande blåstång i Kolleviken, utanför Karlshamn. Det finns ganska mycket höstförökande blåstång i området och Jan-Erik kom fram till att det 2023 var ungefär 60% och i år ca 50 %. Han har lovat att göra en uppföljning även nästa år. Blir spännande att följa om det sker en minskning eller om detta är den naturliga variationen i ett bestånd.
Höstförökande blåstångsplanta från Kollviken, Karlshamn. Foto: Jan-Erik AnderssonHöstförökande planta från Räfsnäs Rådmansö, Norrtälje. Foto: Lena Kautsky
Nästa år firar Algforskarsommar fem år och vår förhoppning är att Du som deltagit tidigare år kan tänka Dig att även delta ett år till. Att göra samma studie på samma lokal bidrar till att vi ökar kunskapen av vilka förändringar som sker mellan olika år utmed kusten. Vilken effekt har till exempel en ovanligt varm sommar, en kall vår eller en ovanligt lång period med lågvatten, där grunt växande blåstång riskerar att dö? Och så hoppas vi såklart på många nya deltagare i Algforskarsommar 2025.
Stort TACK för alla bidrag! Vi hörs till våren!
Bästa hälsningar från Algforskarsommars projektledning
Cyanobakterieblomning driver in till stranden i början av september.
Vi har haft en lång och varm sommar. För fem dagar sedan var vattnet varmt närmare 20 0C och nästan spegelblankt. Det låg ett täcke av cyanobakterier som flutit upp till ytan i viken mellan bryggorna . På färgen tycker jag att det ser ut som katthårsalg, Nodularia spumigena, kanske med lite inslag av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae. Men jag tog inte upp något och kollade i luppen utan gick istället längst ut på bryggan där det bara var lite grumligt och tog mig en simtur. Undrade lite hur länge bakteriemattan skulle ligga kvar.
Så kom väderomslaget. Nordliga vindar och sen sydliga vindar och cyanobakterierna försvann spårlöst. Det blev också riktigt lågt vatten efter blåsten igår på onsdagen den 11 september. Vattentemperaturen blev snabbt lägre, bara 14,4 0C. Burr! När jag tittade i min kalender var det fortfarande ca 17 0C. Och vattnet är klart så tången och vattenväxterna syns fint på botten.
Termometern visar 14,4 grader. Ghhh…. Men det blir ändå ett bad senare idag.
Efter blåsten ligger det nu en första tångvall, full med borstnate och bitar av blåstång. Tittar man noga går det också att hitta skott av några andra vattenväxter, som axslinga, vitstjälksmöja och faktiskt också några skott av ålgräs. Kul, för det betyder att det finns en ålgräsäng utanför i viken. Det brukar inte vara så vanligt vid vår strand i Räfsnäs, på Rådmansö.
Fin tångvall och mycket drivande plantor i vattnet utanför.
Alldeles vid den stora hamnen i Kapellskär finns en campingplats med badplats och härliga klippor där blåstången frodas. Ett första tecken på att vi närmar oss hösten syns nu. Det är att grönslicksbältet börjar någon decimeter under ytan. Det beror på att vattenståndet har stigit sedan grönslickens sporer satte sig fast strax under vattenlinjen i juni när det var högtryck. Nu när höstens lågtryck kommer in, stiger vattnet och grönslicksbältet hamnar djupare.
Dags för en första rapport om lite av resultaten som kommit in av Uppgift 1 om djurlivet i blåstången. Det har inte kommit in så många rapporter ännu om hur det ser ut i tångplantorna utmed kusten. Så vi väntar med årets sammanställning och hoppas på att få in fler rapporter. Det är fortfarande varmt i vattnet och vi hoppas på många fina helger där det är läge att ta en tur till någon strand och kolla på djurlivet i vattnet och tången. Vid bryggan syns en hel del småfisk, både löja och små abborrar. Jag tycker att jag inte ser lika mycket spigg i år som förra året. Men jag kan ju ha fel. Tänk så fantastiskt det skulle vara om abborre och gädda kom tillbaka igen. Skulle vara roligt att skaffa mig en sänkhåv så att det går att hålla lite bättre koll på vad för fiskar som håller till vid bryggan.
Blåstång med påväxt på bryggan.
I vattnet vid min brygga i Räfsnäs, Rådmansö är blåstången överväxt av brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus. Den är en ettårig art som kommer att vissna och ramla av under hösten.
Jag lägger upp den planta som jag just höll på att undersöka djurlivet i på bryggkanten för att mäta storleken. Den var ca 40 cm lång. Det var mest små tångmärlor, båtsnäckor och ovala dammsnäckor i provet denna gång.
Det tunna skalet hos oval dammsnäcka med ljusa och mörkare fläckar är riktigt snyggt. Fungerar nog fint som kamouflage inne i tången.
Visst har oval dammsnäcka också fina små ögon? Men vad ser den när den kryper runt på botten eller en tångplanta? Måste ju vara det som är rakt ovanför, eller kan den se framåt och åt sidorna också? Andra arter som t.ex. båtsnäckor har sina ögon bokstavligt talat ”på skaft”. Enligt litteraturen sitter det välutvecklade ögon i spetsen på en kort tentakel bredvid den långa tentakeln. Det lär ge snäckorna en visuell känsla av var de rör sig. Något att undersöka närmare nästa gång Du hittar någon snäcka. Var sitter ögonen och hur rör de sina tentakler när de kryper fram över botten? Det kan vara svårt att få syn på båtsnäckornas ögon. Mycket lättare att kolla på en stor strandsnäcka, Littorina littorea eller en landsnäcka, t.ex. vinbergssnäcka eller trädgårdssnäcka.
En vacker båtsnäcka med randigt skal, två långa tentakler och med lite god vilja syns ögonen som små mörka prickar. För tydlighetens skull är de markerade med pilar.
Det har varit varmt i vattnet under hela sommaren, ofta över 20 0C. Förra året efter stormen Hans sjönk temperaturen snabbt och den 25 augusti 2023 var det bara ca 14 0C. Nu är det fortfarande varmt och skönt i vattnet runt 19 0C och knappt några cyanobakterier kvar.
Balja med brunalger och en mystisk tråd? Närbild på algen och tråden.
I går gjorde jag ett lite ovanligt fynd i baljan där jag skakade ur småkrypen. Hittade en lite mörkare brunalg, som inte riktigt liknade smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus som ramlat loss från tången. Tror att det är krulltrassel, Stictyosiphon tortilis, men vad var det för grov tråd som låg inne i algtofsen? Oj, den rör ju på sig!
Det visade sig vara en tagelmask, Gordius aquaticus som kan bli 12-35 cm lång. Tagelmaskar är skildkönade och lever fritt i vattnet som den som jag hittade. Som vuxna äter de inget och har varken mun eller analöppning. Den jag hittade var antagligen en hona för hanar känner man igen på att svansändan är kluven i två delar. Tagelmasken har en mycket underlig livscykel. En kortversion är att ur ägget kläcks en liten larv som först simmar runt i vattnet, hittar en vatteninsekt, helst en dykarskalbagge av släktet, Dysticus som blir dess värddjur. När den utvecklats till en nästan könsmogen tagelmask borrar den sig ut genom huden på skalbaggen. Vill du veta mer om den komplicerade livscykeln eller tagelmaskar i allmänhet så har Naturhistoriska Riksmuseet bra information här.
Tagelmasken slingrar ihop sig i en märklig knut när den inte har någon alg att trassla in sig i. Den har fått släktnamnet Gordius efter den gordiska knuten i den grekiska mytologin. Där sägs det att den som löser knuten kommer att bli härskare över Asien.
Vi hoppas på att få in många fler rapporter under de kommande veckorna. Både om vad som gömmer sig i blåstången hos Dig och om det förekommer höstförökande blåstång utmed stranden. Beskrivning av uppgifterna hittar Du här.
Soliga hälsningar från Algforskarsommar-projektet – Lena och Ellen
Ibland vaknar man tidigt och känner att det är läge för ett litet mini-äventyr. Denna lördag fick jag feeling, bredde smörgåsar, fyllde vattenflaskan och slängde in snorkelutrustningen i bilen. Jag har fått höra från flera håll att Tjurpannan, strax söder om Havsstenssund i Bohuslän ska vara ett riktigt trevligt ställe att snorkla på. Dags att ta reda på det.
Slät granit, blå himmel och lockande hav i behaglig temperatur.
Lite vind var det allt, men jag valde att gå i vattnet i en vik där det inte var så värst mycket vågor. Eftersom jag har både simfenor och tunn våtdräkt på så känner jag mig trygg med att kunna ta mig fram i vattnet även om det är lite guppigt eller strömt på sina ställen. Men inne i den här viken var det inga problem all flyta omkring och beskåda makroalgerna. Den rikliga förekomsten av Ascophyllum nodosum, knöltång, i strandkanten skvallrade om att det var en vågskyddad plats.
Gracilaria gracilis på skalgrus-sandbotten 3-5 m djupAscophyllum nodosum hade både rödalger och hydroider som påväxt.
När jag dök ner under ytan var det en mjuk botten bestående av skalgrus, sand och sten. Här fanns rikligt med brunalgen Chorda filum, kolansöret eller sudare, som också gillar vågskyddade miljöer, och rödalgen Gracilaria gracilis, späd agaralg, som gärna vill ha lite ström men inte så mycket vågor.
Jag simmade vidare över viken ut mot andra sidan. Här var det bättre fart på vattnet. Härligt! Det gick även att se direkt på vilka arter som växte här. Laminaria digitata, fingertare och Halidrys siliquosa, ektång, gillar när det är lite action. Och när vågorna spolar de stora algerna fram och tillbaka så kommer solljuset åt att lysa under dem. Så här hittar vi en rik flora av undervegetationsarter. Främst är det olika rödalger, somChondrus crispus , karragenalg och Phyllophora/ Coccotylus, rödblads-gruppen. Men även grönalgen Cladophora rupestris, bergborsting, med sin karakteristiskt mörkt gröna färg och granliknande uttryck hittar vi här. Jag njöt av täta, gröna mattor av C. rupestris som kom fram när vattnet for åt ena hållet, för att sedan döljas när det gick åt andra. Och det fanns gott om allsköns olika sporangium bland rödalgerna.
Stora brunalger gillar när det rör på sigEn grön matta av Cladophora rupestrisTetrasporer i topparna på Chondrus crispus
Nu blev jag sugen på att glida ut runt udden där vågorna bröt, för att få lite äventyr! Det var ju inte särskilt stora vågor, men eftersom det fanns gott om grund så såg det härligt dramatiskt och skummande ut. Men så fort jag dök ner någon meter under ytan så var det lugnt och skönt igen. Det var mycket fiskar kring algerna. Främst var det läppfisk som skärsnultra, stensnultra och berggylta. Och såklart stim av sjustrålig smörbult.
Det är kul att simma i rörligt vatten!
Jag gled omkring och njöt av att åka med vågorna, simma mot dem och att glida omkring nere under ytan där tät tång täckte precis all yta i minst tre lager. Bottenskiktet består ju här på västkusten nästan alltid av röda skorpformiga kalkalger,Lithothamnion sp. och Pymatholiton sp. Det är de som gör att allt ser rosa ut på botten.
De rosa kalkalgerna täcker det mesta, men Ahnfeldtia plicata, havsris, har lyckats hittat en fläck att fästa på, intill en gul Halichondria panicea, brödsvamp.
Efter 40 minuters plaskande började jag känna mig lite sval, så jag simmade över till läsidan och in i en riktigt stilla vik. Här var det fullt med tång hela vägen upp till och över ytan. Både blåstång och knöltång stack upp skottspetsarna i luften. När det är såhär tät tångskog blir vattnet varmt, både av solen och av fotosyntesen. Riktigt skönt att krypa in under tångtäcket och värma upp sig lite.
Tätt, tätt med härlig Ascophyllum nodosum, knöltång.
Här hittade jag även gott om de två rödalger som många ibland har svårt att skilja åt: Furcellaria lumbricalis, kräkel, och Polyides rotunda, klyving. När man ser dem så här i fält tycker jag inte alls att de går att blanda ihop, även om man bara ser dem var för sig. Furcellaria har mycket mörkare, nästan brun ton och längre, spetsigare toppar. Polyides röda färg är otroligt lätt att känna igen. Men om de ligger uppspolade och lite torkade på stranden så är det Furcellaria som har rotliknande rhizoider. Polyides fäster med en liten rund platta, men den kommer aldrig med när den rycks loss. Mitt knep är att kolla på grenvinklarna, som är bredare på Polyides, och topparna. Vad har du för krep för att skilja dessa åt?
Furcellaria lumbricalis med påväxt till vänster och klarröd Polyides rotunda till höger
Apropå att det finns arter som är svåra att skilja åt, så har jag för stunden helt gett upp att försöka artbestämma grönalger inom släktet Ulva. Jag inväntar systematikernas genetiska kartläggning och hoppas att det inte ska behövas DNA-prov varje gång man vill kunna ta någon till art. Men det fanns gott om bladformad, vad jag tidigare skulle kallatUlva fenestrata (f.d lactuca), havssallat, och små söta buketter med en rörformad sort som jag nog skrivit Ulva linza eller Ulva intestinalis på förr. Nu njöt jag bara av deras färg och form och hur de rörde sig i vågorna. Ibland får även en forskare ha en ledig förmiddag i tångskogen.
En vacker, skir grönska lyser upp bland de fintrådiga röda algerna.
Men till slut var det dags att simma in till klippkanten, ta av sig fenorna och gå upp. Det hade hunnit komma en hel del folk till området medan jag låg ute i vattnet. Tur att ingen trodde att mina skor och min klädpåse var ett strandfynd eller nedskräpning. När jag med stela fingrar fått på mig skjorta och byxor satt det fint med en rågsmörgås och en klunk vatten ur flaskan. för det viktigaste när man är på äventyr är ju, som alla vet, att man har med sig matsäck.
Jag hoppas att alla våra läsare har fått badat ordentligt under sommaren, och kanske sett lite kul alger eller vattenväxter. Kanske har det till och med påbörjats ett eller annat herbarium? För det är ju väldigt roligt att ta reda på vad det är för något fint man har sett. Vi på Tångbloggen uppmuntrar alla våra läsare att rapportera in algfynd i Artportalen. För just makroalger vill vi jättegärna att ni även skickar med en bild på den bål/planta som ni artbestämt, så kan vi enkelt verifiera att det är rätt. Om det är en art där det är en speciell struktur som avgör eller som kräver lupp eller mikroskop, vill vi att ni även skickar en bild på den/de specifika karaktärer som ni baserat bestämningen på. Tack för att ni vill hjälpa oss att kartlägga våra algers utbredning!
Sommar, sol och sågtång. Vad kan väl vara härligare?
På torsdagar går det att få lyssna på spännande populärvetenskapliga föreläsning på Tjärnö marina laboratorium. I går den 18 juni fick vi följa med när Pia Östlund berättade om den försvunna naturtryckkonsten. Det är en lång och komplicerad process att göra ett naturtryck.
Vi på Tångbloggen berättade om hennes arbete med att återuppliva denna förlorade tryckkonst i ett inlägg för ett år sedan, som du kan läsa här. Uppgiften tog Pia på en resa från sitt arbete i den anrika botaniska trädgården Chelsea Physic Garden i London, via Wien och Köpenhamn till Tjärnö och Kosterhavets algrikedom.
Från föreläsningen kommer här några helt underbara bilder på blåstångsplantor! Bara att beundra och njut av alla fina detaljer!
Tänk att få gå en kurs och lära sig hur man gör! Och att sen få ta med sig tavlan man skapat hem. Något att drömma om.
Det är dags för en första rapport om några resultat som kommit in från uppgift 1 – djurlivet i blåstången. Mycket av de riktigt runt växande blåstångsplantorna dog under den långa lågvattensperioden i Östersjön under våren. En effekt av om den yttersta spetesen på skottet skadas är att det kan bildas som häxkvastar i toppen när en massa nya små grenar växer ut. Det kan bero på uttorkning som hände i år i Östersjön eller genom att något djur t.ex. en tånggråsugga, Idotea gnager av tillväxtzonen, meristemet.
Häxkvastar på blåstång. Har du sett dem någon gång?
Vi på Tångbloggen spenderar just nu några veckor på västkusten och kollar såklart på blåstång och annat intressant som förekommer utmed stränderna här. Det finns så många skillnader i sammansättningen av arter som lever i och omkring tången om man jämför en planta från ostkusten med en planta från västkusten. Det är inte bara att artsammansättningen skiljer sig åt och att det finns sötvattensarter som båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och Lymnea i tången från Östersjön och flera marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad är att det för det mesta är ganska få arter som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill Du läsa lite mer om skillnaderna titta gärna på denna länk. GE LÄNK TILL TÅNGBLOGGEN 201606.
Vi hoppas nu på att få in många, många rapporter från olika delar av Östersjöns långa och varierade kust under de kommande veckorna. De hjälper oss att få kunskap om vilka förändringar som sker mellan år i havet.
Det blir också intressant att se om den tidiga, varma våren gjort det möjligt för tångmärlor, Gammarus och tånggråsuggor, Idotea att hinna med att föröka sig två gånger. Här fick vi hjälp av många skolor som deltog i Tångskogsjakten, finansierat av Nobel Pris Museum förra året. Kanske kommer några av skolorna att fortsätta med liknande studier och vill skicka in in sina resultat till oss? Då skulle vi bli extra glada.
Eftersom vi nu fått in rapporter under flera år går det att börja jämföra resultat mellan år. För detta behövs att studier görs flera år i rad i samma område. På land ser och märks ju skillnaderna mellan år tydligt men det finns liknande ibland stora årstidskillnader i tångskogen. Till exempel kommer det att bli ett sudar, Chorda filumår igen som 2021? Hur länge kommer trådslick, Pylaiella littoralis att sitta kvar på plantorna innan den lossnar och driver iland? Finns det mycket tånggråsuggor som kan ge sig på att beta på blåstången? Mängden påväxt av havstulpaner och mossdjur kan också variera mycket både mellan år och mellan olika lokaler och avslöjar om vattnet är rikt på partiklar.
För att lära sig mer om arter i Östersjön kan det vara ett alternativ att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum eller kolla på Livet i havet.nu. LÄGG IN LÄNKAR. På Östersjöcentrums hemsida hittar Du också en kort beskrivning av vilka data vi vill få in om platsen där tångplantan växer. Om det finns uppgifter om vattentemperatur skicka gärna med det också.
Soliga hälsningar från Lena, Ellen och Algforskarsommar
Sammanfattning av uppgiften När startar blåstångens förökning hos dig i år?
Precis som hos växterna på land drar tillväxten och mognaden hos blåstångens förökningstoppar igång när ljuset och värmen kommer tillbaka efter vintern. Förökningstopparna anläggs på senhösten, då går de knappt att få syn på. Sen övervintrar de till våren, när de börjar växa till och blir större och större. Tidpunkten när blåstången blir mogen och startar sin förökning följer uppvärmningen av kustvattnet och ökad tillgång på ljus. Kartan från SMHI 2009 visar på de stora skillnaderna i vattentemperatur mellan västkusten och Öresund, som har mycket varmare vatten tidigare på våren än vattnet i t.ex. norra Stockholms skärgård. Utöver denna storskaliga gradient finns det även skillnader i mindre skala mellan t.ex. en öppen kuststräcka och en skyddad innesluten vik som värms upp snabbare.
Karta SMHI 2009
Baskartan från SMHI visar gradienterna i vattentemperaturer utmed kusten i maj 2009. Kartan visar att temperaturen på svenska västkusten och i Öresund redan i maj är uppe i 13 -14 0C, medan vattnet på motsvarande breddgrad i norra Egentliga Östersjön, Stockholms skärgård bara hunnit bli ca 10 – 11 0C.
Så hur blev 2024 års resultat? De visar på att blåstången blev mogen vid ungefär samma vecka på våren och försommaren som 2022 och 2023. Enligt de första rapporterna var tången inte riktigt färdig för att föröka sig vid fullmånen den 24 april, varken i Öregrund, Marint Kunskapscentrum eller vid Snickarhaken i Kristianstad. En orsak kan vara att temperaturen bara var ca 6 – 7,7 0C, så det var lite kallare än förra året.
Hos mig på Räfsnäs, norra Stockholms skärgård var det fortfarande riktigt kallt, bara 4,8 0C.
I år gjordes även undersökningar vid både full-och nymåne. Det visade sig att mätningar var 14de dag behövs för att förstå när tången blir mogen utmed kusten. Det visade sig att det fanns fina mogna förökningstoppar vid nymånen den 8 maj från Öresund och utmed den södra delen av Östersjöns kuster. Temperaturen i vattnet i början av maj varierade mellan ca 7,5 – 12,5 0C.
Spermierna är så små att de inte går att se ens med lupp. Men de har en orange färg som är tydlig.Oogonen syns som små gröna ärtor
Dessa två fina foton på ett snitt från en mogen honplanta (till höger) och en mogen hanplanta (till vänster) skickade elever på Rudbeckskolan in till Algforskarsommar efter ett besök på Utö den 22 maj, dagen före fullmånen 2024.
Att innehållet i de snittade honplantornas förökningstoppar ser lite grynigt ut är för att vi ser oogonen i konceptaklerna, de små gruparna runt oogonets yta. De är tångens äggsamlingar. I varje paket (oogon) ligger 8 ägg tätt paketerade, och varje paket sitter på ett litet skaft. Innehållet i hanplantorna har en tydlig orange färg. Det beror på att varje spermie har en röd ögonfläck. Ögonfläcken använder spermien för att leta sig bort från ljuset ner mot botten dit ägget sjunker. Hos hanarna finns det 64 pyttesmå spermier packade per paket (antheridie) och en massa paket sitter fästa på en struktur som ser ut som en liten buske. I varje konceptakel finns flera små buskar.
I södra Stockholms skärgård, Egentliga Östersjön, dröjde det till nymånen den 6 juni, vår nationaldag, innan det gick att se att en del av förökningstopparna hade mogna ägg och spermiesamlingar. Då var vattentemperaturen faktiskt uppe i runt 15 0C efter en lång varm period och högtryck. Men det blev inget stort utsläpp ändå. Den senaste veckan har det blåst och vattnet har blandats om och temperaturen sjunkit till ca 12,5 0C.
Efter en liten koll vid bryggan på Räfsnäs, nära Kapellskär i Norrtälje kommun, såg det mycket lovande ut för att årets stora förökningstillfälle i denna del av Östersjön skulle inträffa vid fullmånen den 22 juni på midsommardagen. Och ja, det blev ett stort utsläpp och passade väl ihop med de många häftiga rubrikerna i tidningarna efter att Sveriges radio sänt en repris av programmet om blåstångens förökning vid fullmåne på midsommarafton.
Vi vill framföra ett varmt tack till er alla som på olika sätt bidragit till att samla in kunskap om när blåstången blir mogen i olika delar av Östersjön. Vi hoppas att Du även vill hjälpa oss att undersöka mognaden hos blåstång 2025.
En tångdrink, där äggen syns som ”grus” i botten av glaset.Receptakel och ägg, en typisk midsommardrink för algforskare.
Tångdrink från fullmånekvällen den 22 juni gjord på översjövatten med en salthalt på 6 promille och lite sval ca. 15 0C. I drinken flyter förökningstopparna på ytan och på botten syns ansamlingen av en massa ägg.
Lena berättar om det konstgjorda stenrevet för att skydda kusten mot erosion.
Första juni blev igen en fantastisk strålande solskensdag. Tillsammans med 16 personer besökte vi strändernavid Riddersholm och berättade om livet i havet. Första stoppet var vid etablering av blåstång, Fucus vesiculosus startade för ca 1 år sedan. Knippen med grenar med förökningstoppar placerades ut på det nya stenrevet där fintrådiga alger borstades bort från stenarna av dykare. Projektet finansieras av WWF tillsammans med Skärgårdsstiftelsen och sportfiskarna. Om det lyckas att få till ett fint tångbälte kan det bidra till att förbättra fiskbeståndet i området.
Nu håller vi på med att utveckla metoden och föreslår att man istället för en plastflaska som måste samlas in på sensommaren kan använda t.ex. en champagnekork som flöte.
Jag berättade också storyn om blåstångens fascinerande liv och att den i Östersjön där vi inte har något tidvatten följer månens cykel. Det största utsläppet av ägg och spermier sker vid fullmånen i maj eller juni beroende på när vattnet hunnit bli tillräckligt varmt och tången är mogen. Det gör att det går att förutspå de viktigaste tillfällena varje år när blåstången kommer att ha sitt maximala förökningstillfälle lite beroende på var i Östersjön den växer.
Sen gick färden vidare till udden där det blev tid för en fika och studier av alger och smådjur i tångskogen. Det visade sig att när vi hade skakat av en tångruska så var den ganska tom på smådjur. Orsaken kan vara att det finns för lite stora rovfiskar i närområdet vilket leder till att det finns gott om småfisk som spigg. De äter i sin tur upp de små kräftdjuren, tångmärlor och tånggråsuggor och snäckor. Med färre betande smådjur blir det mer påväxt av fintrådiga alger på blåstången.
Vi tittade och resonerade kring på några enkla samband om vad som händer om de stora rovfiskarna försvinner i ett område. Många spännande och komplexa samband. Genom att anlägga stenrevet utanför i viken och få till en tät tångskog kan revet både bidra till en minskad erosion och gynna fiskbeståndet.
Fotografierna i detta inslag har vi fått tillgång till av Klas-Rune Johannson. Stort tack! Han har följt utvecklingen av vegetationen på Riddersholm sedan 1970-talet och kan berätta en massa spännande om växt och djurlivet i naturreservatet.
Tångbloggen 