Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dimma’

Dimman lyfter tidigt på morgonen vid stranden.

Denna andra rapport från Algforskarsommar kommer att handla om sommartecken i tångskogen och på stranden. Efter en lång period av riktigt varmt vatten i maj och lågvatten började juni lite mer normalt med svalare väder, lite regn och högre vattenstånd. Temperaturen i vattnet under de riktigt varma veckorna i maj hann bli ca 16 0C, klart badbart men har sjunkit till 12,6 0C efter blåsten och regnet.

Tångvallen såhär års ser lite kleggig ut med en blandning av blåstång och trådskick.

Det finns en mängd sommartecken för den som tar en promenad utmed stranden.

Ett tydligt tecken är att det ligger en massa fintrådiga brunalger lösa i vattnet och uppspolade i tångvallen. Tittar man noga så finns består det mesta av gamla bitar av blåstång helt täckta av trådslick, Pylaiella littoralis. Trådsklick övervintrar på blåstångens äldre delar. Där sitter den som små mikroskopiska trådar, färdig att växa till på våren när ljuset kommer tillbaka. Nu är den stor och sitter som långa tofsar på blåstången och mycket har börjat vissna, lossnar och driver iland. Så senare på sommaren kommer blåstångsplantorna att inte vara lika överväxta med trådslick.

Blåstången är helt täckt av vackra plantor av trådslick.

Under våren startar blåstången sin nya tillväxt och de nya delarna är helt fria från påväxt av alger, mossdjur eller havstulpaner. Detta beror på att de nya skotten och flytblåsorna är täckta med ett tunt lager av slem som innehåller antibakteriella substanser som hindrar etablering av bakterier, algsporer och larver av mossdjur och havstulpaner. Senare på året minskar produktionen av slem och vävnaden kommer att få mer och mer påväxt. Men det spelar ingen direkt roll för tångplantans överlevnad eftersom tillväxtzonen sitter i toppen på alla grenar.

Nya delarna av blåstång är kala utan påväxt och vackert gröna där de sticker ut ur de påväxta luddiga delarna. Vattnet är fullt av pollen som gör att det ser grumligt ut.

Ett annat sommartecken är att det nu finns ett vackert grönslicksbälte strax ovanför blåstången. Det är i grönslicksbältet som många av de nya små tångmärlorna håller hus under den första tiden innan de lite senare när de vuxit till flyttar ner i tången.

Grönslick fungerar som barnkammare för tångmärlor och tånggråsuggor. Tittar man noga på bilden så syns det att de översta tångplantorna är bruna och har dött under den långa perioden av lågvatten.

Höll på att missa nattsländelarven som byggt sitt hus av bitar av vass och höll sig fast i tången. Det var en Phrygania grandis, som hör till familjen broknattsländor den största av nattsländor och som är ganska vanligt förekommande där det växer vass.

Det är lätt både för mig och en fisk som simmar förbi att missa ett väl kamouflerat hus av Phryganis grandis gjort av små vassbitar.

Nu är det dags att starta undersökningen av djurlivet i blåstången vid Din strand eller när Du är ute och reser i sommar. Det finns en massa spännande arter som gömmer sig i tången! Här kommer några exempel på vad jag hittade sist när jag tog upp en planta och skakade den i en vit balja. Massor med tångmärlor, lite snäckor, en liten spigg och en stor stilig gulbrämad dykare, Dytiscus marginalis.

Några fynd efter att ha skakat ur en tångruska. Massor med små tångmärlor och en praktfull gulbrämad dykare som gör skäl för sitt namn.

Så passa på att vara med om att upptäcka arter och hjälp oss att få veta mer om vad som döljer sig i Östersjöns tångskogar. Ta gärna något foto, ange platsen och räkna antal av de olika arterna du hittar och skicka till algforskarsommar@su.se.

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

I år har det legat mycket dimma över havet.

Tunholmen skymtar i dimman utanför bryggan. Blåstången ligger kvar uppe på bryggan efter vinterns högvatten och stormar. Men nu är våren på gång med längre perioder av högtryck och lågvattenperioder.

Isflaken driver utmed stranden och skaver på alger och blåstången.

Den senaste tiden har dimman dominerat och ibland gjort det svårt att se vad som finns i vattnet. Eller så har det drivit in isflak som inte heller har gjort det lätt att leta efter vårtecken utmed stränderna. Men idag strålade solen och det var klart läge att kolla efter vårens första grönalger.

Långa tofsar med grönalger på ett par små stenar.
Algerna torkar in fort när det blir lågvatten och solsken.

Hittade och plocka några stenar med vackert gröna fintrådiga grönalger, Spirogyra och Ulotrix, som jag tog med hem och fotade. Några dagar senare har alla hunnit torka in när vattnet dragit sig undan ännu mera.

Snygg strutsallat på en sten i slutet av februari.
En massa blad av strutsallat har lossnat och driver i vattnet vid stranden.

Strutsallat, Monostroma grevillei, är också ett exempel på en tidig vårart i Österjön. Den kan börja växa till redan i februari och lossnar från stenar eller grenar av gräs och vass i mars. Det är lätt att missa dessa tidiga och tunna ljusgröna blad om man inte tittar efter noga i vattnet.

Det går att se små anlag till förökningstoppar hos blåstången.

Redan när ljuset börjar komma tillbaka och isen försvunnit börjar blåstångens förökningstoppar växa till. De har funnits där sedan senhösten när de anläggs och är färdiga att växa till för att föröka sig i maj-juni. Att följa våren i havet är minst lika roligt som på land men det gäller att hålla ögonen öppna och titta efter de små, små förändringarna. Nu väntar jag på att kräftdjuren och snäckorna kommer tillbaka till tångskogen.

Read Full Post »

Vädret växlar fort i skärgården såhär i början av oktober. Dimman kan driva in snabbt och svepa in allt i grått. Men bara en timme tidigare sken solen. Vassbältet utmed stranden är gulbrun och har samlat in näringen i rotstockarna till nästa år.  Vattnet är klart och ganska svalt , ca 13 grader. På land håller träden på att förbereda sig för vintern.

Dags att stänga badhytten för året?

Det blåste ordentligt igår så jag gick ner till stranden för att se vad som drivit iland. Det ligger massor med löv, mest från den stora asken står helt nära stranden, inblandat med olika vattenväxter, som borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och ålgräs (Zostera marina) i tångvallen.

Ligger kvar lite skum i vattnet efter blåsten.
Fotspår i sanden.

Det låga vattenståndet syns på att borsnateskotten ligger och flyter i ytan. Tillsammans med speglingar av vass och blad från asken bildar det ett vackert mönster.

Vattenväxterna tappar inte färgen och vissnar inte som växter och buskar och träd på land.

Närmast bryggan är stenarna torrlagda. På stenarna ligger häftigt gröna tofsar av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Ett lösryckt skott av ålnate har hamnat ovanpå stenen och på många stenar syns små mörka kulor av en cyanobakterie.

Grönslick och tarmalger till vänster, ålnate skott, och borstnate skott uppe tillhöger nere i vattnet. Alla i olika gröna nyanser.

Det finns ingen anledning för vattenväxter att tappa färgen på hösten som växterna på land. Det som händer istället med flera undervattensväxter är att de blir mörkare gröna, får mer klorofyll eftersom mängden ljus som når ner i vattnet minskar.

När jag tittar närmare – kanske två arter av cyanobakterier. Framtiden får utvisa vad det är för några.

När jag tittar närmare på cyanobakterie kulorna så ser det ut att vara lite olika storlek och några verkar se lite lösare ut och andra små och hårda. Får samla in lite material och posta till Roland Bengtsson som är med i algkommittén och be honom artbestämma dem åt oss. Får jag svar så lovar jag att berätta om det i nästa vykort.

Nu försvann den närmaste ön igen i diset och det blev snabbt dags att gå in. Hälsningar från Räfsnäs, Norrtälje.

Read Full Post »