Påsken är här, och Svenska Algcellskapet hade otrolig tur med vädret när vi genomförde vår första aktivitet: Snorkling på Släggö i Lysekil på långfredagen, numera tångfredagen. Sol, blå himmel och hela 10 grader i vattnet gjorde det till en mycket trevlig dag.
Vilken sikt! Eftersom det inte har regnat på ett tag var sikten kalasbra och vi kunde lätt se ner till botten på 5 meter. Några dykare som var i samtidigt berättade senare att de sett bojstenen på 20 meter från ytan. Påsken brukar vara en bra helg för dykning, men detta var verkligen över förväntan.
Det var fint att se våren komma igång även under ytan, med fina exemplar av bland annat rödalgen ribbeblad (Delesseria sanguinea) och grönalgen Ulva fenestrata, som är någon form av havssallat med tydliga hål (fönster) i bålen.
Delesseria sanguineaFina receptakler på knöltång
När kylan började kännas i fingrar och tår, traskade vi upp och värmde oss i DiveTeams sköljkar och fick kaffe av Daniel inne på dykcentret. Vilken avslutning på en härlig simtur! Tack DiveTeam!
Emily Stragapede, Ellen Schagerström, Angela Wulff, Smilla Wulff och Hanna Sallén Lennerthson firade tångfredagen på traditionsenligt vis.
Nu ska jag sätta mig med luppen och försöka klura ut vad den fintrådiga rödalgen jag samlade in är för något. Jag glömmer visst bort dem varje år, konstigt nog. Fram med herbariet och algnyckeln.
Simma lugnt och ha en fin påsk önskar Tångbloggen och Svenska Algcellskapet!
Vill du bli medlem i Svenska Algcellskapet? Skicka ett mail till algcellskapet@gmail.com så sätter vi upp ditt namn och din epost på vår medlemslista.
Nu är ju sjögurkor förvisso inte alger utan tagghudingar, namnet till trots. Men ämnet för inlägget idag är marin restaurering. I veckan satte jag nämligen ut samtliga av de röda signalsjögurkor som jag har hållit i akvarier på Kristinebergs Marina Forskningsstation under två år. Du kan även läsa om det på Göteborgs Universitets hemsida, såklart.
Röd signalsjögurka, Parastichopus tremulus, har fram till slutet av 1990-talet varit en relativ vanlig art i Gullmarsfjorden. Anekdotiska berättelser från lokala fiskare visar att de ofta fått upp denna sjögurka i hummertinor eller kräftburar förr om åren.
Men i slutet av 1990-talet försämrades bottenmiljön kraftigt. En kombination av övergödning och lågt vattenutbyte av djupvattnet i fjorden ledde till en kraftig syrebrist i fjordens djupare delar. Vid inventeringar av bottnarna med undervattensdrönare (ROV) som gjordes i början på 2000- talet hittade man endast EN ynka sjögurka.
För att sjögurkorna ska trivas behöver de ha gott om syre och dessutom behöver de vara flera stycken om de ska kunna föröka sig. Sjögurkor är skildkönade, hanar och honor. Men de samlas i flock under sommaren, släpper ut sina ägg och spermier rätt ut i vattnet och låter befruktningen ske där. Endast någon tusendel av äggen överlever till vuxen ålder. Så ju fler i flocken, desto större chans till bebis-gurkor.
Hur stor behöver då en flock vara för att det ska bli bebisar? Det är en av de många frågorna som vi inte vet svaret på. Men det hoppas vi få svar på genom att följa upp de 48 gurkorna som nu strövar fritt i Gullmarn. Djuren delades upp i två grupper, baserade på hur länge de varit på lab. Den ena gruppen bestod av 25 djur och har satts ut strax utanför forskningsstationen på en mjukbotten på 32 meters djup. Där finns sjöpennor (Pennatula phosphorea) och hanskräftor (Nephrops norvegicus). I närheten finns en experimentstation för ostron, så det lär finnas mycket gott som sjögurkorna kan vilja äta där. Den här gruppen kommer övervakas av en crawler-robot. Det ser ut som en liten stridsvagn och den används för att ta reda på hur havskräftor rör sig på bottnarna. Nu kommer den även få lära sig känna igen sjögurkor och samla in data om deras beteende. Jättekul!
Den andra gruppen på 23 djur (12 hanar och 11 honor) satte jag ut vid Skår, som är en populär dykplats för många sportdykare. Djuren släppts ut på 35,5 meter, mitt i en äng av större piprensare (Funiculina quadrangularis), sjöpennor och cylinderrosor (Pachycerianthus multiplicatus), där klippväggen övergår i mjukbotten. Det fanns även en del stenar med bägarkorall (Caryophyllia smithii) som sjögurkorna nog kommer uppskatta att krypa omkring på.
Så vad vill jag ta reda på med detta? Först och främst vill jag se om miljön i fjorden har återhämtat sig såpass att gurkorna klarar av att leva här igen. Sen är jag nyfiken på att se hur mycket de rör på sig. Kommer de stanna inom området de släpptes på, eller kryper de till någon annan plats? Tyvärr är det omöjligt att märka sjögurkor, så jag kan ju inte vara säker på att de är de jag släppte ut.
Vi vet inte heller om de tycker om att hänga i grupp eller ifall de endast samlas när det är dags för fortplantning. Och kommer de växa till sig när de inte håll i akvarier längre? Allra mest spännande är ju om vi kommer att få se tillökning i form av små sjögurkor om något år. Det vore ju underbart om vi kan få tillbaks en art som en gång beskrevs som en karaktärsart för fjorden.
Den röda signalsjögurkan är lätt att känna igen. Färgen kan variera från ljust orange till mörkt röd. Den gillar att mumsa på sediment men uppskattar inte att man tar på den.
Får du upp en sjögurka när du fiskar, så blir jag jätteglad om du släpper tillbaks den igen. Du får gärna höra av dig till Kristinebergs Marina Forskningsstation och berätta vart du var.
Erik Salmonson, kommunikatör på Institutionen för biologi och miljövetenskap, fick mönstra på och assistera vid gurksläppet. Med tanke på vädret var det nog helt okej.
I helgen gavs sommarens algkurs, PADI Seaweed Diver, på dykcentret DiveTeam i Lysekil. Det var lite blåsigt, men det var ändå helt okej att snorkla runt Släggö i Lysekil för att samla in olika arter av makroalger till kursen. Under tidigare år har vi fått ihop upp emot 50 arter på kursen. Och för bara några veckor sedan var vi även här med Expedition Alg 2023 och samlade in. Det var spännande att se hur många alger vi skulle hitta denna kurs. För precis som på land så är vissa alger vår- försommar- eller sensommararter. Så bara för att den fanns där för några veckor sedan är det ingen garanti att vi hittar den nu.
En vit fotobalja är toppen för att flyta ut alger så man kan se hur de ser ut. Den är även oumbärlig vid pressning till herbariet.
För att kunna identifiera fintrådiga alger, främst inom rödalgerna, behövs en lupp. Det funkar med en handhållen fältlupp, men allra bäst är såklart en stereolupp med belysning underifrån. Då kan man verkligen se de olika strukturerna i algen som används för att artbestämma dem.
Rödalgen grov rödsläke (Ceramium rubrum) känns lätt igen under lupp med sina randiga grenar och kloformade spetsar. Här syns även runda, mörkröda sporsamlingar i grenvecken.
Det är en fantastiskt färgsprakande och artrik värld som väntar precis under havsytan. Kursen kan genomföras både med apparatdykning eller med snorkling, eftersom de flesta alger växer grunt på bara 1-5 meters djup. I år valde alla att snorkla, eftersom det var lite guppigt i vattnet. På grunda djup kan det bli lite väl mycket gupp när vågorna tar tag i luftflaskan och gungar omkring dykaren, men som snorklare flyter man nästan obemärkt med i gunget och kan enkelt ta sig in mot bergväggen utan att slås mot den. Ni förstår säkert vad vi föredrog.
Släggö är nog den mest dykta platsen i Sverige, och många har sett de branta klippväggarna nere på 10 meters djup eller mer fulla av läderkorallen Död mans hand (Alcyonium digitatum) och andra spännande djur. Men hur många har snorklat runt den på bara 0-3 meters djup för att beundra den rika algfloran? Inte lika många. Vi njöt verkligen av den vajande algskogen och kunde tydligt se hur små förändringar i mängd solljus eller vågexponering runt ön genast visade sig i algsamhällets artsammansättning, form och färg. Där solljuset ligger på under stora delar av dagen kan rödalgerna vara väldigt utblekta, nästan citrongula. Men runt hörnet, där en utskjutande bit av klippan bildar en skuggad vik, är de genast djupt mörkröda.
Rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne) plockad på skuggad växtplats (t.v) och på mer solbelyst plats (t.h) visar tydligt hur skillnaden i färg hos en och samma art påverkas av mängden solljus.
Så, hur gick det då för årets kurs? Totalt fann vi 7 grönalger, 17 brunalger och 23 rödalger, vilket gav oss en summa på 47 arter. Vi slog inte förra årets rekord, men vi var ändå mycket nöjda med vad vi hade fått ihop och fått uppleva. Dessutom hade vi i år en liten specialdugga sista dagen för en av kursdeltagarna . I vanliga fall är detta inte en kurs där deltagarna ska examinerats. Men eftersom Petra arbetar som dykinstruktör på DiveTeam är hon väl medveten om att man lär sig mycket mer om man pluggar till en examen, så hon valde att få göra en artdugga för att verkligen tillgodogöra sig kunskaperna. Givetvis klarade hon provet galant. Bra jobbat Petra! Nu kommer de som gör prova-på dyk med Petra eller bokar henne som guide säkert få se massor av alger
Petra sätter ut namn på de ”okända” algerna under duggan, medan Daniel kontrollerar och skriver upp facit.
Artduggan bestod av 20 olika arter. Hur många algarter kan du? I vår serie Månadens Alg har vi presenterat många av våra vanligaste svenska alger och även en del utländska. varför inte passa på att lära dig en ny art eller två i sommar?
Solen sken, vattnet var varmt och sikten var god på expeditionens första dag.
Klockan nio traskade vi in på dykcentret DiveTeam i Lysekil för att byta om till våra superhjältedräkter i neopren och göra oss redo för att samla in makroalger runt Släggö i Lysekil. Man blir snabbt varm i en våtdräkt och vi slängde oss ganska omgående i havet för att svalka av oss, känna på vattnet och justera utrustningen. Åh så skönt det var!
Men innan dagens insamling kunde dra igång hade vi träff med Sveriges Radio P4 Väst som ville intervjua oss. Fältreporter Camilla Wikberg trotsade sin inre badkruka och slängde sig i vattnet (efter att först tagit av sig sändningsutrustningen) för att på nära håll få uppleva en alg. Du kan lyssna på intervjun här.
En fältreporter räds inte att gå i vattnet. Allt för lyssnarna!
Så var det dags att ta en näve nätpåsar, ta på mask och snorkel samt fenor och påbörja insamlingen av alger. Vi hoppade i och simmade ut mot Släggö. Så vackert det är! Solens strålar dansar ner i vattnet och lyser upp en klargrön havssallat här, en guldbrun fingertare där, och låter karragenalgens toppar iridiscera i blått när de tittar fram under sågtångens mörka fingrar. Lycka för en marin botaniker!
Efter någon timmes insamlande var vi alla rätt nerkylda, det varma vattnet till trots. Det ska ju även till en hel del efterarbete med det insamlade materialet innan dagen är slut, så vi packade ihop och rullade hem. Resten av dagen och kvällen gick åt till att öppna påsar (julafton!), fundera på vad sjutton man hade plockat för något, reda ut allt som trasslat ihop sig, bestämma till art, skriva etikett, montera och lägga mellan gråpapper. Pust! Att arbeta hemma i köket är lite mindre yta än på kurslab, vilket jag är van vid, men det gick fint efter lite justeringar. Många byttor och baljor med alger blev det.
Det lilla köksbordet fylls av alger, papper och skratt när dagens insamlade material ska tas om hand.
Av listan med alger vi hoppats på att hitta har vi drygt tio arter som vi ska fokusera på imorgon, samt några till som vi vill få några fler exemplar av. Vi känner oss nöjda med dagens insats.
Vi hann faktiskt inte med att montera och pressa allt vi samlat in. Sån tur att det går bra att förvara alger i plastpåsar utan vatten i kylskåpet en dag utan att de tar någon större skada. Annars hade vi nog suttit fram till morgontimmarna! Men då hade vi säkert fått höra nattskäran sjunga sin underliga sång i natt igen. Imorgon fortsätter vi Expedition Alg 2023!
I helgen var det makroalgkurs, PADI Seaweed, på DiveTeam i Lysekil. Strålande väder och varmt i vattnet gjorde kursens två dopp riktigt njutbara. Fördelen med en algkurs är att deltagarna kan välja om de vill dyka med utrustning eller snorkla, eftersom alger växer grunt. Vi delade upp oss 50/50 så täckte vi in ett intervall från strax över ytan ner till 5-6 meter.
Platsen båda dagarna för insamling var Släggö, som ligger strax nedanför dykcentret i Södra Hamnen och är Sveriges mest dykta plats. Med rätta! Som van och trogen Släggö-dykare är det endast 3 av de 50 vanligaste arterna av makroalger som jag inte har hittat där. Sådan artrikedom kan nog få platser skryta med.
Artlistan slutade på 45 arter. Det är inte illa.En härlig doft av hav spreds inne på dykcentret….
Den här helgen levererade Släggö på topp! Vi fick ihop inte mindre än 45 olika arter av makroalger. Nytt rekord för kursen. Kursdeltagarna fick verkligen jobba med att kika i stereolupp och nyckla fram vad vi hade funnit. Och då ska det erkännas att vi tog det ganska lugnt med de knivigaste fintrådiga rödalgerna, som släktet Polysiphonia, och höll oss till två arter, havssallat Ulva fenestrata och tarmalg Ulva intestinalis(bladformad respektive rörformad) av grönalgerna inom Ulva, eftersom det släktet känns lite oklart just nu.
En lupp är viktig för artbestämningSom ett konstverkMånga texturer, former och färger.
Förutom att samla in alger i fält, gick vi även igenom arternas olika krav på växtplats, vilka pigment de innehåller, deras form och funktion i ekosystemet samt hur olika livscykler ser ut. Det är mycket att lära sig och lättnaden var nog stor att kursen inte innehåller något slutprov. För rödalgernas olika livscykler kan få många att gråta, även om de är otroligt vackra.
Plumaria plumosa HavsfjäderPhycodrys rubens EkbladingMembranoptera alata Gaffelgrenad nervtångRödalger har en fantastisk rikedom och är otroligt vackra att pressa till sitt herbarium. Men de kan vara svåra att skilja åt ibland.
Vi hittade även alger med lite roliga former, som murkelalg Leathesia marina som ofta växer epifytiskt på den styva rödalgen havsris Ahnfeltia plicata. Och det krävs nästan att man vet om den för att hitta den trådformade grönalgen Chaetomorpha melagonium grov borsttråd, som förekommer ganska rikligt runt Släggö. Så andra dagen hade kursdeltagarna ögonen på skaft och upptäckte den, och många fler, nu när de kunde skilja på de olika formerna av ”bös”, som obestämd växtlighet, eller skrufs, ofta kallas här på västkusten.
I kursen ingår även att lära sig hur du bäst dokumenterar dina fynd. Här visas hur du gör ett eget herbarium, ett mycket bra sätt att kunna jämföra hur alger från samma art ser ut på olika platser till exempel. Och en trevlig syssla för den som gillar färg och form.
Dessutom går vi igenom hur du rapporterar dina fynd till Artportalen. Det är en nationell databas som samlar in observationer av alla svenska arter och data används bland annat som underlag för rödlistningen. Här är det, minst sagt, skralt med inrapporterade alger, så vi vill verkligen uppmuntra alla våra läsare att registrera ett konto och börja rapportera in det ni finner. Då skulle vi bli oändligt tacksamma!
Sommar, sol och härliga bad! Äntligen!! Varför inte starta sommaren med att bättra på algkunskaperna? Eller, för den trogna Tångbloggsläsaren eller Algpodd-lyssnaren, att få möjligheten till lite schysst alg-häng med likasinnade.
Helgen 9-10 juli ger jag specialkursen PADI Seaweed Diver på DiveTeam i Lysekil. Två algspäckade dagar med föreläsningar, dyk eller snorkling med insamling av material och såklart artbestämning, pressning och rapportering till Artportalen.
Vi går igenom olika livscykler..…lär oss använda alg-litteratur..…och pressar herbarier såklart!Insamling av alger i vattnet sker bäst med nätpåse. En sax behövs bara för de stora arterna.
Du behöver inte ens ha dykcertifikat för att gå kursen. Det går lika bra att snorkla eller fridyka.
Varför inte få ut mer av dina dyk eller din snorkling genom att lära dig några av de olika arterna av makroalger? Genom att känna igen deras struktur, form och rörelse i vattnet blir säkerhetsstoppet till en av de bästa och mest givande delarna av ditt dyk. Eller så blir badet en helt ny upplevelse! Bli förvånad över hur de anpassar sig till de krävande miljön de lever i, där vågorna bryter och lågvatten utsätter dem för luft och värme. Eller bara njut av färgen och strukturen i den hypnotiska tångdansen när du tar ditt dopp.
Kan du alla arterna i filmen?
I tångbältet, strax under ytan, finns såklart gott om möjligheter för den intresserade att upptäcka allt från nakensnäckor till spökräkor och nyfikna fiskar som lever i och på tången.
Med specialkursen PADI SeaWeed Diver lär du dig att skilja mellan olika arter av makroalger. Genom övningar med botaniska artnycklar får du reda på verktygen för att upptäcka artrikedomen längs vår kust. Det hjälper såklart om du har läst på lite innan, som Tångbloggens serie ”Månadens alg”. Där finns mycket att hämta för den som vill få en flygande (flytande?) start.
Målet är att du efter kursen ska känna igen några av de vanligaste stora arterna av alger, tare och tång samt veta hur du dokumenterar observationer på olika sätt genom fotografering och framställning av herbaria. Du kommer naturligtvis också att lära dig vilka arter av tång som är utsökta att äta och hur man bäst samlar in och förbereder dem.
Vi ses i Lysekil!
Algkursen 2021 bjöd på två dagar av strålande sol, massor med alger och solbränd nos. Glöm inte solkrämen!
I helgen var det världspremiär på DiveTeam i Lysekil för alger. Kursen PADI SeaWeed Diver gavs under lördag och söndag, och bättre väder kunde man inte önska sig. Havet låg spegelblankt och solen gassade. Det var förvisso bara 12 grader i vattnet, men eftersom kursen fokuserar på just makroalger, kunde deltagarna välja om de ville dyka med tuber eller snorkla under insamlingsdyken.
Glada kursdeltagare visar upp dagens fynd
Likt havsuttrar guppade de 6 kursdeltagarna längs vågbrytaren vid Släggö på lördagen. Här samlades flera arter in, varav kursdeltagarna lärde sig artbestämma 20 stycken.
Att titta riktigt nära på alger är kul. Det finns många olika strukturer att upptäcka.
På söndagen gick insamlingsturen runt Släggö, så att deltagarna kunde observera hur skillnaden i vädersträck och vågexponering påverkar vilka alger som växer på olika platser. Kursen skuttade i vattnet från soldäcket bakom kallbadhuset och simmade sakta runt till den nyrenoverade dykbryggan.
En påse att samla i och en sax för att klippa av en bit av de större arterna är bra att ha.
På den här turen hittades 17 nya arter, utöver de som deltagarna lärt sig innan. Artbestämning skedde med hjälp av stereolupp och blandad litteratur. Utöver detta fick deltagarna även lära sig hur man pressar alger till sitt herbarium samt hur man rapporterar in sina fynd till ArtDatabankens Artportal.
Lördagens väder var perfekt för dykning: Varma vindar, ingen stark sol och inget regn.
Efter en kort tur i båtarna från DiveTeam i Lysekil till Kristineberg Marina Forskningsstation i Fiskebäckskil fick 24 dykande kvinnor frukost och en introduktion till makroalger inne i föreläsningssalen. Detta var ett litet smakprov på vad den nya kursen PADI distinctive seaweed specialty innehåller. Vi gick bland annat igenom hur en alg är uppbyggd, vilka faktorer som påverkar en algs utseende (morfologi) och varför det är svårt att ordentligt definiera vad en alg är.
Fingertare – en trevlig makroalg
Efter föreläsningen bordade vi återigen båtarna Raven och Fourth Element för att åka vidare till dagens dykplats.
Först ut var en alg-jakt, vilken genomfördes med snorkel i allt från baddräkt, våträkt eller torrdräkt. Vi guppade som små putteflöten i viken vid Småholmarna och hojtade glatt till varandra när vi hittade någon av de eftersökta arterna.
Under resan ut hade det även hunnits med att skapa en alg-dans för att komma ihåg några av de vanligaste arterna. Den dansades många gånger under dagen, och ännu fler under middagen på kvällen.
Efter en fantastisk lunch lagad av Oskar Nyberg, som gästbloggat här tidigare, tog vi på oss luftpaketen och hoppade i för ett dyk.
Oskar hade såklart toppat den goda nudelsalladen med lite friterad sockertare
Platsen erbjuder en fin vägg med mycket läderkorall av sorten Död mans hand (Alcyonium digitatum) och vi såg även hummer (Hommarus gammarus), ätlig sjöborre (Echinus esculentus), Gullmar-anemon (Protantea simplex) och flera stora berggyltor (Labrus berggylta).
PADI Womens Day 2020 – nydykta och glada
Dagen avslutades med middag och mycket skratt på restaurang Havsbadet. Det dansades såpass att kristallkronan i entrén svajade oroväckande.
Den 18e juli kommer 24 tjejer att hoppa i vattnet för att fira årets bästa dag: PADI Women’s day. För sjätte året i rad samlas tusentals kvinnor världen över för att tillsammans fira vårt gemensamma intresse för havet, vår passion för äventyret och bevarandet av det marina livet.
Det finns många sätt att njuta av havet
PADI – Professional Association of Underwater Instructors, är världens största sportdykningsorganisation. Men som i många andra sporter så är även dykningen aningen mansdominerad. Eventet uppkom 2015 för att uppmärksamma och uppmuntra kvinnor som dyker, men även för att locka fler kvinnor att upptäcka världen under ytan. Sedan dess har det blivit en en uppskattad dag där alla känner sig välkomna, oavsett ursprung, utbildningsnivå eller tidigare erfarenheter.
Detta året fokuserar vi i Lysekil på kunskap och bevarande.
Malin Dahlström, Course Director på Dive Team Lysekil har tillsammans med Ellen Schagerström skrivit en PADI kurs som heter PADI SeaWeed Distinctice specialty, där målet är att sprida kunskap om alger!
Kursen behandlar bland annat algernas uppbyggnad, vad som skiljer röda, gröna och bruna alger åt, varför de kan variera i form och hur man använder en nyckel för att artbestämma en alg. Kursen kommer även visa hur man kan spara sina alger genom pressning i sitt eget herbarium och hur man rapporterar in sina fynd till ArtDatabankens Artportal. På PADI Women’s Day kommer deltagarna i Lysekil få ett smakprov på delar av den två dagar långa kursen. Givetvis ingår det ett dyk i de algrika vattnen kring Lysekil, i Gullmarsfjordens mynning.
Pressat o klart!
Det är viktigt att hela algen täcks av engångslakanet.
Lägg ut tången så att den passar in fint på pappret.
Den som kan några olika alger får aldrig ett tråkigt dyk. Och denna kurs behöver man inte ens ha dykcertifikat för att gå. Det går nämligen nästan lika bra att upptäcka algernas magiska värld med en snorkel.
Givetvis kommer vi lägga upp lite bilder, kommentarer och intryck från dagen här på Tångbloggen
Ett riktigt gott nytt 2017 önskar vi på Tångbloggen alla våra läsare, som under 2016 var hela 11 248 stycken!
Under 2017 kommer det hända en hel del inom vår tångforskning, så vi hoppas kunna erbjuda såväl gamla som nya läsare mycket spännande läsning.
För att ha något att längta till nu när vintern verkar anlända, så erbjuder vi såhär till Trettonhelgen våra läsare en film av dykaren Edvin Thörnholm. Filmen är inspelad i Gullmarsfjorden på svenska västkusten under ett år. Edvin vill med filmen visa hur fantastiskt mycket man kan se i svenska vatten och hur livet i havet varierar både över årstider och tid på dygnet.
Om du ser något i filmen som du inte vet vad det är, kan du maila oss. Skriv vid vilken tidpunkt i filmen djuret (eller algen)finns i bild så svarar vi med svenskt och latinskt namn. Mycket njutning!
Tångbloggen 