Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konferens’

DAG 1

Generaldirektör Björn Risinger hälsade välkommen till Havs- och vattenmyndighetens andra konferens där myndigheten tar ett samlat grepp över havs och vattenfrågor. I år deltar ca 450 personer, alla som arbetar på olika sätt med vattenfrågor i Sverige, på myndigheter, inom forskning, näringsliv och ideella organisationer. Vad som hände under konferensen illustrerades av en tecknare under dagens olika pass.

Bild

En av talarna var Allan Larsson som berättade inspirerat om ÖstersjöInitiativet med exempel från Burgsviken på Gotland. Han tog upp vikten av att stimulera medborgardriven havsförvaltning, att se havet som en resurs och hur detta kan leda till att betala skulden som vi har till ekosystemen. Under Almedalsveckan vill Allan Larsson ta pulsen på de politiska partierna och höra vilken Östersjöpolitik de tänker driva de kommande fyra åren. En fråga var mer pengar till våta åtgärder i kusten.

Vid ett första mingelpass fick vi följa vilka frågor som diskuterades förra året och hur dessa arbetats med på HaV under året som gått. En av illustrationerna visar när Björn Risinger intervjuas av Britt-Marie Mattsson, Göteborgsposten, under rubriken ”Generaldirektören på kroken”. Det var frågor om både om vi kan äta räkor och torsk. Twitterflödet var stort!

BildBjörn Risinger på kroken utanför Gotland. 

Efter lunch var det dags för Djupdykningar i olika frågor där vi samlades i mindre grupper. Jag deltog på två djupdykningar. Den första handlade om ”Hur får vi fram rätt bedömning av våra vatten?” Detta var en halvtidsrapport från forskningsprogrammet WATERS presenterat av Stina Drakare. Tyvärr fick vi inte veta så mycket om hur långt programmet kommit med arbetet i kustzonen. Det har gjorts två gradientstudier och en litteratursammanställning av bottenvegetation som indikatorer (du hittar deras rapporter här).

BildVid denna djupdykning satt vi i stora mingelsalen. Projektledare Mats Lindegarth står till höger vid fönstret.

Den andra djupdykningen handlade om främmande arter skapar nya utmaningar inom miljöövervakningen. Vi fick se både en sten täckt av vandrarmusslor som invaderat sjön Glan förra sommaren och en levande svartmunnad smörbult. Nytt var att svartmunnad smörbult nu finns i Visby hamn så det kanske går att få tag på levande exemplar när vi skall dit i Almedalsveckan. Annars konstaterades det att det är viktigt med åtgärder för att hindra att nya arter kommer in i Östersjön, men när de väl har etablerat sig är det inte så mycket att göra. 

BildTre stadier när en ny art kommer in i svenska vatten miljöer. Åtgärder: Förebygga –snabb upptäckt/utrota – begränsa och kontrollera.

Efter livliga paneldiskussioner om fiskmängder speciellt torsk, serverades en utsökt torsk med tillbehör till middagen! Självklart miljöcertifierad.

DAG 2.

Första passet gick under det talande namnet ”Ett skepp kommer lastat… med hållbart nyttjande av våra vatten”, och var en paneldiskussion med deltagare från yrkesfisket, Lantbrukets riksorganisation, Göteborgs hamn, Sportfiskarna och Svensk energi. Där diskuterades bland annat frågan om förekomst av torsk livligt mellan sportfiskarna och yrkesfiskarna och de tog i hand på att ställa sig på en klippa på västkusten och testa förekomsten av torsk genom att fiska med spö. 

Konferensen avslutades med att miljöminister Lena Ek och Matilda Ernkrans, ordförande i Miljö-och Jordbruksutskottet svarade på frågan: Vad är vatten värt? 

Men innan dess fanns det tid för att lyssna på fyra korta presentationer som man fick välja själv.
Mina val var: 
Systematiska utvärderingar – konsten att sammanställa forskning, presenterat av Sif Johansson. Ett femårigt projekt, EviEM Mistras råd för evidensbaserade miljövård. Mer information finns på www.eviem.se. Detta är en metodik som kan fungera för andra syntes- och analysprojekt och det är värt att se hur denna arbetsmodell fungerar. Halva projekttiden har gått och de har sex projekt med olika forskargrupperingar och det varierar lite olika hur långt dessa kommit i sitt arbete.

BildSif Johansson presenterar projektet och en sammanställning över de sex pågående studierna. 

Det andra projektet hette Storspiggen – en liten fisk med stor betydelse för Östersjön. Spiggen har ökat kraftigt i norra Egentliga Östersjön, runt 10 gånger under de senaste 10 åren. Samtidigt har abborren minskat medan mängden av de arter av djurplankton som spiggen gärna äter, små hinnkräftor (Bosmina) också ökat. En skillnad var att i södra Östersjön har inte spiggen öka på motsvarande sätt och där verkar den äta mer hoppkräftor och hoppkräftornas yngre stadier kallade nauplier.

Projekt tre handlade om åtgärder för levande kust och handlade om betalningsviljan. Hur mycket mer skatt är boende utmed kusten vid Björnöfjärden, Värmdö kommun villiga att betala för en bättre vattenmiljö? Svaret var mellan 600- 900 kr mer i kommunal skatt per år. Nu är det bara att vänta på att insatta åtgärder ger resultat och sen höjs skatten. Mer information finns på Enveco.se och BalticSea 2020 

BildStudien genomfördes och presenterade av enveco en grupp som just fokuserat på ekonomiska värderingar av miljön.

Det fjärde projektet som jag lyssnade på var en beskrivning av främmande arter som trivs i Ringhals kylvattenutsläpp. Det varma kylvattnet från kärnkraftverket skapar en livsmiljö som gynnar många nya arter. Tre för svenska vatten relativt nya arter som hittats är sargassosnärjan (Sargassum vulgare), rödsvansing (Dasya baillouviana) och japanskt jätteostron (Crassostrea gigas). 

Bild

Första dagen fick vi också en inspirationsföreställning av Gbglmpro. Auditoriet fick föreslå vad de skulle sjunga om och förslaget var ”Länge leve vattnet och vårt hav”. Till slut den sista illustrationen och för dig som är intresserad är DU inbjuden till nästa Havs- och vattenforum i Göteborg den 26- 27 maj 2015. Bara att boka in i kalendern!

Bild

Read Full Post »

Dag 5

Sista konferensdagen kunde vi bara stanna och höra på ett plenar föredrag. Detta hölls av Wendy Bonne som berättade om hur vi forskare som vill förmedla kunskap till beslutsfattare i Bryssel måste tänka och agera. Hon har tidigare arbetat inom forskning, men nu gått över till management. Det var inte lätt att följa med i alla akronymer, men för den som vill veta mer finns information i projektet JPI Oceans.

Eftersom det sker en allt för fragmenterad verksamhet både inom EU och i deltagande länder på alla nivåer, så har man från Bryssel startat olika projekt för att försöka förbättra kommunikationen och konnektiviteten genom så kallade ” Joint program initiatives”, med pampiga ledord som ”High level commitment and strategic”, ”long-term perspective” och ”voluntary basis”. Det sista innebär att bara de länder som vill delta gör det och satsar de resurser som de vill i ett specifikt projekt.

Målsättningen är att bygga broar mellan forskning och politik så att ny kunskap kan komma till användning i den politiska beslutsprocessen. Klart intressant.

Kommunikation är något vi alla kan bli bättre på

Kommunikation är något vi alla kan bli bättre på

Det kommer också att komma en utlysning rörande ”European monitoring strategy” och ”New tools of visualisation”. För den som är intresserad, både som forskare och kommunikatör, kommer informationen finnas på Östersjöcentrums hemsida. Håll koll på den!

Sesimbra - en plats att återvända till.

Sesimbra – en plats att återvända till.

Read Full Post »

ECSA dag 3

Idag är det halvdag, med exkursion på eftermiddagen. Men först några intressanta presentationer, och kaffe såklart.

AudienceLilla auditoriet fyllde snabbt upp

I Frankrike odlar man sedan 1970 det japanska jätteostronet Crassostera gigas. På en plats har man även produktion av ostronlarver för andra odlare. Men på senare år har man fått väldigt dåliga skördar av larver, och man undersöker nu om det beror på att det varmare klimatet gör att ostronen leker senare på säsongen. Innan har man fokuserat på juni, som ansetts vara den stora lekmånaden, men nu verkar det som om man har fått en förskjutning till augusti. Det krävs en hel del studier för att försöka klarlägga vilka faktorer som kan ligga bakom den eventuellt nya reproduktionstiden.

Längs nordöstra kusten av Sydafrika ligger Lake St Lucia, som tidigare varit förbunden med Indiska Oceanen via ett estuarie. När man dämde upp och kanaliserade delar för sockerrörsplantage på 1950-talet, stängde man denna förbindelse, för att spara på sötvattnet. År 2000 beslöt man att öppna upp förbindelsen med oceanen igen, då området numera är ett UNESCO världsarv. Detta har lett till att marina arter på nytt kan komma in och använda sig av området för fortplantning och födosök. N Carrasco har mätt förändringarna i zooplankton-samhället och visar hur det har skiftat, inte bara sedan kanalen öppnades, utan även under de 4-8 år långa torr- och våtperioder som regionen har.

2002 till 2010 hade de en obruten torrperiod och 90 % (!!) av sjön torkade ut. Men på några veckor i början av 2011 kom regnet och fyllde på igen. Sådana här förutsättningar gör att flera arter försvinner, men återetableringen verkar ändå vara förvånansvärt god. Naturen upphör aldrig att vara fantastisk.

KaffepausLite smått o gott till kaffet.

Efter räkpirog, jordgubbe, filokaka, persika och en mispelfrukt samt mingel med övriga deltagare lyssnade vi på några presentationer som alla handlade om prediktiva modeller för olika djurgrupper inför kommande klimatförändringar. Det som är gemensamt för dem är att det oftast finns dåligt med data samt att data ofta inte täcker hela livscykeln. Vi har sett exempel på hur någon marin art förutspåtts komma in i Östersjön om det blir varmare. Men då har de ju glömt räkna med att salthalten där också väntas sjunka. Modeller är knepigt tycker Tångbloggen, som drog sig tillbaka till det numera obligatoriska lunchsimmet i hotellpoolen.

Klockan två bar det av med buss ut till Arrabida Natural Park, ett närliggande naturreservat. Det var jättefint, med macchia och garrigue vegetation, precis som i Provence. Vi stannade för att se på vyer, men Tångbloggen dök genast ner i diket för att artbestämma några synnerligen söta blommor. Konstigt, tyckte några av de övriga deltagarna. Det var stekande varmt och det doftade sådär jordigt gott när vi traskade längs stigen kantad av stenek och kermesek, med små tussar av rosmarin här och där. I diket växte olika blommor i klara färger, samt vild sparris.

Lena i ArrabidaEn botanisk promenad i Portugals sol

Efter en lång tur i området med buss, styrde vi kosan till en lokal vingård, där vi förutom att få smaka på tre av deras goda viner, även fick se ägarens enorma privata konstsamling.

Out of AfricaLite oväntad kolonialism i form av en enorm samling

Den afrikanska och art deco-möbel delarna i alla fall, samt samlingen av antikt kakel som fyllde väggarna i den stora källaren där de lagrade rödvinet. Han hade tydligen hittat både guld och diamanter nere i Sydafrika (därav den stora samlingen afrikansk konst och djurhudar). En mycket intressant tur, där vi såg några otroligt tjusiga fat och utensilier med marina motiv.

HavsfatEtt fantastiskt keramikfat, notera tången!

Väl åter i Sesimbra var det dags att fundera på middagen igen. Efter en stros längs de smala gatorna hittade vi en restaurang som serverade en blandad skaldjurstalrik med långhalsar (Pollicipes pollicipes) som ingen av oss ätit tidigare, samt krabba, räkor och fantastiskt goda musslor. Långhalsar hör till havstulpanerna och är alltså ett kräftdjur. Smaken är en första intensiv men ändå fin sälta och sedan påminner den om krabba fast något sötare. Mycket gott, jag skulle inte tveka att beställa det igen.

SkaldjursmixMmmmmm. Krabba, musslor, långhalsar och räkor.

Read Full Post »

Tisdagen börjar med öppnandet av ett nytt ämne “From genes to ecosystems: Effects of global change”. Inledande talare är professor Filip Volckaert från Belgien, som pratar om intraspecifik biodiversitet på en genetisk nivå. För tre år sedan hade jag inte förstått mycket av det han säger, men efter att ha hängt över axeln på min kollega Angelica Ardehed som är genetiker och tar fram DNA ur all tång som jag släpar upp ur vattnet, så följer jag med riktigt bra. Tack Angelica!

Det här var ett riktigt bra inledande tal till ämnet. Filip Volckaert lägger upp en bra start för dagens talare genom att gå igenom de genetiska grunderna. Tångbloggen håller sin presentation i eftermiddag i denna kategori. Nu kan jag hänvisa till denna föreläsning istället för att lägga tid på att själv förklara. Ypperligt!

IMG_4428Filip Volckaert sammanfattar genetik

Under den efterföljande diskussionen kring behovet av biologer att även läsa kurser inom policy, juridik och ekonomi och EUs nätverk av regler, kommenterar Volckaert “I live in Belgium, yes, but Brussels is abroad for me. I send postcards home when I go there.” En kommentar i sann Groucho Marx-stil.

Först ut av presentationerna är Mike Elliot från University of Hull som sammanfattar ”Conceptual models of the consequences of global climate change for estuaries and seas”. Han varnar för at than kommer få våra hjärnor att explodera med mängden “horrendograms” han kommer att visa. Själv är jag rätt förtjust i konceptuella modeller, men det kan bli för mycket av en god sak. Vi överlever dock. Många av modellerna är riktigt bra, men lite färg hade ju inte skadat. Det är en suverän sammanfattning av vad som måste göras för att uppnå EUs marina direktiv. Mike avslutar föreläsningen med en bild av ”to do”-listan som i alla fall gör mig matt. Man önskar att politikerna kunde förstå hur mycket jobb som krävs för detta.

IMG_4433”Om vi bara kan ta reda på allt det här så kan vi uppnå god ekologisk status

Guillem Chust från Spanien följer upp med ”Vulnerability of estuarine species and communities under climate change”. Han har undersökt hur varmare klimat påverkar spridningen av sjögräset Zostera noltii längs den baskiska kusten genom att koppla hydromorfologiska modeller med species distribution (utbredning) modeller. Han visar hur sjögräsets utbredning skulle förändras vid två olika scenarier av höjd temperatur och höjd havsnivå, med minskningar mellan 20-40 %. Han visar även en kul setup där de försöker återskapa en sjögräsäng genom att ställa ut lådor med sediment i vilka man har planterat Zostera noltii. Blir lite sugen på att försöka anlägga en egen ålgräsäng med vårt sjögräs Zostera marina utanför Askölabbet, minsann.

Nästa talare visar sig vara en gammal bekant från Tjärnö, Greg Charrier. Han var en av lärarna på en kurs i genetiska metoder som jag gick där för något år sedan. Världen är liten, och den marinbiologiska än mindre. Greg, som nu är tillbaks i Frankrike, pratar om ”Integrative approach on the responses of a coastal fish to global warming”. De har arbetat med flundra (Platichthys flesus) som visat sig vara en bra indikator för vattenkvalitet och stress, längs franska, spanska och portugisiska altlantkusten. Genom så kallade common garden experiment har de undersökt om populationerna i söder, som är på gränsen av flundrans utbredning, är mer toleranta mot varma temperaturer (temperatur stress) än de övriga. De har även testat känsligheten mot olika kemikalier (kemisk stress) och låga syrehalter (hypoxisk stress). Stressen mäts genom att jämföra hur mycket små stressade flundror växer jämfört med ostressade, samt genom olika metabola processer.

Morgana Tagliarolo från Rhodes University forskar på vikla mekanismer som ligger bakom utbredningen av de två musslorna Perna perna och Mytilus galloprovincialis (släkting till vår blåmussla Mytilus edulis) utanför namibiska och sydaftikanska kusten. Inte illa! Perna perna är den lokala musslan, och Mytilus galloprovincialis har kommit in senare och klassas som invasiv. Morgana har undersökt ifall deras metabolism skiljer sig, vilket i praktiken innebär att undersöka vem som växer snabbast och på så sätt kan konkurrera om utrymme och mat bättre, och ifall metabolismen är olika mellan arterna i olika temperaturer. Sydafrikanska kusten har tidvatten, och musslorna växer grunt, vilket innebär att de ibland ligger torrlagda vid lågvatten. Därför har de mätt både i vatten och i luft, för att få en verklig bild av musslornas liv. Det är viktigt att göra studier med ekologisk relevans, vilket inte alla kommer ihåg.

Efter kaffe pausen (mini-lunch) med en liten kopp Svarta Döden slår vi oss ner för att lyssna på Adriana Verges föredrag om ”Climate-driven shifts in herbivory and the disapperance of kelp forrests in eastern Australia”. Hon fokuserar på vad som kommer hända när de algätande fiskarna som håller korallreven rena i tropiska vatten, flyttar in i tempererade vatten på grund av temperaturhöjning i havet. På korallreven är fiskarna nyckeln till att hålla revet rent från alger så att korallerna inte kvävs eller skuggas. Men i tempererade vatten är det makroalgerna som är grunden i systemet, träden i skogen, så att säga. De kan inte stå emot en så kraftig betning som korallrevsfiskarna utövar.

IMG_4434Skräckfilm för tångälskare

Inventeringar av kelpskogarna längs östra Australien visar att kelpen har minskat sedan 2002, på vissa lokaler har den betats bort helt. Adriana visar filmer där de satt ut kelp plantor och filmat hur snabbt fisk och sjöborrar, två ökända kelpätare, hittar och äter upp kelpen. Forskningen ingår i ett samarbete med bland annat Japan, som har samma problem.

B Duarte fortsätter i samma linje, men upp på land, med ” The impact of extreme temperature events on halophytic vegetation”. Att vara halophyt betyder att man, som växt, klarar av att växa i salta miljöer och att man i vissa fall även växer bättre där. Camargue- deltat i södra Frankrike är en mycket bra plats till exempel. Dessa växter måste ofta klara av att växa periodvis mer eller mindre under vatten, vilket kan medföra låg eller obefintlig tillgång på syre för rötterna, ibland även i perioder av torka. Ett tufft liv. Resultaten visar att halophyter generellt inte påverkas nämnvärt av kallare perioder, men att extrema perioder av värme medför en stor förlust av energi för denna grupp av växter.

Vi återvänder ner i havet och våra makroalger med I Rodils presentation ”Effects of global climate change factors on macroalgae subsides and consequent impacts on sandy beach consumers” som visar att sandstränder inte är de marina öknar som man tidigare trott, eftersom de tillförs makroalger från intilliggande hårdbottnar, vilket möjliggör en rikare fauna. Om näringsinnehållet i makroalgerna påverkas negativt av klimatförändringar kommer detta i sin tur att påverka sandsträndernas djursamhälle. Men hur? Spännande forskning på Laminaria ochroleuca och Sargassum muticum följer, och kopplas sedan till sandstrandens djur. En kul studie i flera steg som ser till systemet som helhet och länkar två skilda habitat.

Det är alltid härligt att se på vackra bilder av marina organismer. Tångbloggen är ju generellt positiva till alger, men det finns tillfällen när de inte är önskvärda. Aschwin Engelen forskar på korallerlängs Portugals kust och presenterar sin grupps forskning ”Temperate gorgonians under invasive seaweed proliferation and acidification preassure”, vilket visar hur invasiva alger kväver koraller. Mest framträdande är den invasiva rödalgen Asparagopsis armata. Men korallerna brottas även med problem med infektioner som orsakas av för varmt vatten och rent mekaniska skador från fisklinor.
För att verkligen få en klar bild av vad som påverkar korallerna, har man även kartlagt alla mikrober på korallerna (microbiome) genom genetisk sekvensering. Man ser att många arter har unika mikrober som de inte delar med närbesläktade arter.

Genom att utsätta koraller för olika alger genom att låta vatten från en alg passera korallen, kunde man se hur mikroberna svarar på algens kemiska signal genom att flytta sig undan. Detta skulle kunna medföra att korallens försvar mot invasion sänks och möjliggör för algen att kunna fästa på korallen. Spännande.

Efter en långlunch med dopp i Atlantens uppfriskande vatten (16 grader varmt, minsann) återvände vi till konferensen för att lyssna på presentationen med bästa titeln ”Photosynthetic sea slugs and global climate change: The role of kleptoplasty in a changing world”. Giselle Dionisio arbetar med den underbara lilla gröna sammetssnigeln Elysia viridis och har undersökt hur de kloroplaster som den tar upp ur algerna den äter, klarar sig vid höga temperaturer. Kleptoplasti (stulna kloroplaster) är komplext, man vet väldigt lite om dem, så det var mycket kul att lyssna på, och vi hade en lång och spännande pratstund efteråt.

IMG_4447Kleptoplast – ett favoritord

Efter ett sockerfyllt fika var det så dags för Tångbloggen att berätta om smaltångens underliga skillnader mellan hanar och honor (mer om detta över en öl eller i den kommande avhandlingen).

Ellens presentationSmaltångens magiska värld!

Efter tio minuters presentation och några bra frågor var det så dags att traska 50 meter till postersessionen som hölls i ett vackert hus med typisk portugisisk kakelfasad.

IMG_4413Tjusigt värre och mycket pittoreskt

Kakafoni är ett sällan använt ord, men det beskriver bra det som utbröt. 200 forskare i ett litet rum, öl, vin, fruktjos och tapas och 60 posters som alla vill läsa och diskutera. Vetenskapligt mingel när det är som bäst. Värt att notera är att öl i Portugal kommer i 20 cl flaskor! Det kallas en munfull i andra länder.

IMG_4449Löjligt liten!

Efter att ha pratat och diskuterat i över två timmar så är vi nu åter på hotellet för en paus innan middagen. Gårdagen gick i molluskernas tecken, idag tänkte vi ge oss på Crustacea (kräftdjur).

Read Full Post »

TACK alla Havsfruar som var med och gjorde årets möte, det 18:e i ordningen, till en fantastisk upplevelse!

Havsfruarna 2014

Havsfruarna 2014

För er som tyvärr inte kunde närvara, här kommer en kort sammanfattning.

Torsdagen inleddes av Lena Kautsky som berättade hur det kvinnliga marina nätverket Havsfruarna kom till 1993 i Dublin under en konferens. Lenas förhoppning var att detta nätverk skulle lösas upp när det inte längre behövdes, något som kanske inte är än på ett tag. Lena avslutade med att visa den mycket uppmärksammade videon från EU kommissionen som vi tidigare lagt upp här på bloggen ”Science; It’s a girl thing”

Lisa Blomqvist från Snacka Snyggt höll ett fantastiskt föredrag om retorik och hur man kan använda sig av enkla knep för att göra sitt budskap tydligare. Hon påpekade att man inte kan skylla på att publiken inte lyssnar, det är leverantörens uppgift att leverera något som går att lyssna på. Ett mycket lärorikt och uppskattat föredrag med många skratt.

Efter lunch var det workshop med underbara Sofia och Calle från Aktör Edutaninment på temat status. Här fick vi jobba hårt och skratta ännu mer. Vi tränade på att våga misslyckas, vara närvarande och bejaka spontanitet. En övning som öppnade mångas ögon var när nya idéer skulle mötas med ”ja, och…” och sedan med ”ja, men…” Det blev tydligt hur små medel som behövs för att få produktiva möten med engagerade medarbetare. Ska bli spännande att höra hur många som börjat använda sig av dessa knep på sin arbetsplats.

Calle och Sofia

Calle och Sofia

Vi avrundade eftermiddagen med Eva Stensköld från Utbildningsdepartementet som redogjorde för hur forskningsstödet ser ut och vilken roll Utbildningsdepartementet har i forskningens finansiering.

Kvällen avslutades med en liten posterutställning och mingel innan middag och mer mingel.

Fredagen öppnades av Stockholm Universitets rektor, Astrid Söderbergh Widding som höll en kort föreläsning om kvinnor i Hollywood under stumfilmens tid, något som ett liknande nätverk ägnar sig åt att belysa. Rektor delade även med sig av tankar och erfarenheter av att vara kvinna i på en ledande post. Ni kan även se ett inslag om detta på Rektors Blogg.

Som forskare är många beroende av att söka medel för att ha råd att fortsätta arbeta. Lisa Almesjö från Formas gav oss siffror på hur medlen de handhar fördelats över åren. Vi fick även tips om vad man bör tänka på för att skriva en lyckad ansökan.

Haven ses av gammal tradition som en oändlig resurs, men inte alla delar den bilden. Isabella Lövin arbetade som journalist när hon fick upp ögonen för den hutlösa utfiskningen som sker i våra hav. Det resulterade i en mycket omtalad bok, Tyst Hav, och sedan i en plats i EU parlamentet för Miljöpartiet.

Tyst Hav- en mycket aktuell bok som även släppts i Japan.

Tyst Hav- en mycket aktuell bok som även släppts i Japan.

Isabella berättade för oss hur besluten fattas inom EU, vilka vägar de måste gå, vilka rävspel och lobbyverksamheter som sker i korridorerna, och hur hårt man kan behöva strida för att få med ett enda, men ack så viktigt ord. Det var intressant och mycket ny kunskap att få reda på hur man ska gå tillväga om man vill få igenom något på Europeisk nivå. Som en av fiskens främsta förkämpar ser vi givetvis Isabella som en äkta Havsfru.

Vi avslutade dagen med Susanne Åkesson, professor vid Lunds Universitet och koordinator för Linneprogrammet “Centre for Animal Movement Research, CAnMove”. Susanne har alltid varit intresserad av fåglar och bestämde sig vid tidig ålder för att bli forskare kring detta. Hon berättade om sin karriär, hur djur navigerar över hav och land, hur de gjort nya upptäckter genom att mötas över ämnesgränser och hur det slumpade sig att de kom på varför zebran är randig. Ja, det var faktiskt Susanne och hennes kollegor som kom på det, något som vi alla säkert har funderat på någon gång, och som Darwin gick bet på. Artikeln finns publicerad i Journal of Experimental Biology (Polarotactic tabanids find striped patterns with brightness and/or polarization modulation least attractive: an advantage of zebra stripes) för den som vill veta varför.

Jag vill ännu en gång passa på att tacka alla som deltog på Havsfruarnas möta, och hoppas att vi ses igen nästa år.

Här kan du passa på att se Havsfruarnas Vem Är Vem 2014

Read Full Post »

Det är inte kul att få platsen att presentera först på morgonen efter konferensmiddagen. Men Katarina från Estland fick ändå en bra uppslutning och höll en intressant presentation om zebramusslan (Dreissena polymorpha)och hur den påverkar ekosystemet i den övergödda Pärnu viken i södra Estland.

Maillie Gall från Australien berättar en saga om två sjöborrar, där hon har jämfört populationsgenetiken hos de två sjöborrearterna Heliocidaris erythrogramma och Heliocidaris tuberculata för att se hur långt deras larver sprider sig. Det hon framförallt har undersökt är om tidslängden på det planktoniska larvstadiet spelar någon roll för spridningen. Det var mycket trevligt att vila de något trötta ögonen på vackra bilder av sjöborrar och Australiensiska vatten.

Jennifer Loxton höll en av konferensens häftigaste presentationer, enligt mig. Hon visade hur ett mossdjur (phylum Bryozoa) som kommit till engelska vatten nyligen från Japan, fortplantar sig något enormt. Med film och vackra mikroskopbilder fick vi se att de flesta idag kända mossdjur bildar en äggbula per individ, där en larv bildas som sedan simmar iväg och bildar en ny koloni. Det japanska mossdjuret producerar upp till fem bulor, samtidigt! Helt otroligt. Djuret är rött till färgen och trivs i kalla vatten med hög salthalt, så vi lär nog inte få se det vid svenska kusten.

Konferensens avslutande talare var Paul Somerfield från Plymouth Marine Laboratory, känd marinbiolog och statistiker som pratade om hur man bör använda sig av statistiken och inte lägga för stor vikt på det som är udda om man vill beskriva övergripande mönster, med titeln ”Putting the species back into community analysis”. Roligt, läggbegripligt och aktuellt!

Read Full Post »

Niall McDonough från European Marine Board öppnade dagen. European Marine Board är ett partnerskap mellan 35 nationella marina/oceanografiska forskningsinstitut från 20 europeiska länder. Nyligen har man även knutit band med ett konsortium av universitet. Här arbetar man för att tillsammans ta fram en gemensam syn på vad som behövs och vad som bör prioriteras inom marin forskning i Europa, och förmedla detta till beslutsfattare inom EU. Det finns massor av bra rapporter som man kan ladda ner gratis på deras hemsida http://www.marineboard.eu
För den som vill lära sig mer om havet, drivs även ett projekt som heter Ocean Literacy, som vi ska försöka kika mer på och återkomma om-

Brenda Walles från Nederländerna ger oss mer information om ostron, vilket vi ju gillar. Med vitlök. Hon har undersökt ytterligare vilka möjligheter som finns med att använda ostronbankar som erosionsskydd vid exponerade kuster. Idag används de mest som vågbrytare, men de har även en större påverkan på sedimentbottnarna runt omkring dem. Den viktigaste faktorn för att få optimalt skydd har visat sig vara längden på revet, inte helt oväntat, men ostron har fler gynnsamma effekter som man skulle kunna utnyttja bättre än man gör idag. Och så är de så goda.

Katrin Bohn från Southampton University har deltagit i en studie av återkolonisering av gamla båtdockor i Liverpool som restaurerades i början av 80-talet. Studien påbörjades för flera år sedan av professor Stephen J. Hawkins. Restaureringen innebar att man tog bort stora mängder av ansamlat sediment i dockorna och satte tillbaks portarna för att kontrollera vattenflödet. Vattenkvaliteten och syrekoncentrationen i dockan förbättrades märkbart under de första sex åren, och nu har musslor, svampdjur och sjöpungar flyttat in.

Read Full Post »

Årets upplaga av EMBS, den 48e i ordningen, går av stapeln i den charmiga atlantkuststaden Galway på Irlands västkust.
Under veckan som kommer kan Tångbloggens läsare följa med i händelserna, som vi gör vårt bästa för att servera rykande heta.

Programmet är fullt av intressanta presentationer och posters, och nytt för i år är att man även kan presentera sin poster med en video via YouTube för att verkligen nå ut med sina resultat. Det tycker vi är en briljant idé, eftersom poster-sessions ofta blir lite trångt och stimmigt, där längre utläggningar kan vara svårt.
Vi noterar även att både finska och estniska kollegor kommer var på plats med spännande tång-prat.

Vi hoppas givetvis att även hinna med en tur längs stranden för att samla in lite tång till herbariet. Vi har redan hittat tångprodukter i butikerna.

Massa kul produkter med tång!

Massa kul produkter med tång!

Den stora frågan är vilket lag som kommer ta hem the Yellow Submarine detta år. Missa inte detta!

Read Full Post »

Efter en trevlig konferensmiddag på torsdagkvällen med mingel och mat var det dags för sista dagens föreläsningar innan konfernsen avslutades.

Hartvig


Presentationer: Seaweeds as food and feed

Hélène Marfairy presenterade siffror som visade att Frankrike skördar 99 % av sina alger från vilda populationer, och endast 1 % är odlade alger.

I Asien har man ätit alger sedan 300-talet, men i Europa har man bara ätit alger sedan 1600-talet. Europa har inte lika bra kust som Asien för att odla alger. Det är inte lika skyddat, dessutom behöver vi kallt vatten för att kunna odla brunalger som Saccharina latissima.

Projektet Breizalg har som målsättning att utveckla algodlingar i Europa och försöka få alger att bli en naturlig del i den europeiska kosten. Man planerar att använda sig av redan existerande odlingar (fisk och skaldjur) samt offshore vindkraftverk. Alla mineraler som finns i havet, finns i alger. Bland annat har de ett högt kalcium och magnesiuminnehåll, vilket är något vi människor behöver få i oss. Alger är nyttigt!

Ytterligare en bransch som har ett stort intresse i alger är de som utvecklar tredje generationens biobränsle. Det är därför viktigt att man tidigt utvecklar ett hållbart algkoncept och inte bara skördar viltväxande.

Grönalgen Caulerpa racemosa finns i all tropiska hav och klarar av hög vågexponering. Plantan består av ett krypande rhizom, som skickar upp skott ur sanden (som vitsippor, ni vet). Caulerpa racemosa växer ofta på korallrevsplatåer på 0,5 till 3 meters djup, på sandig/siltig botten. Algen kan skördas året runt och äts ofta som sallad tillsammans med kokosmjölk och kryddor.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Cheri Morris från Fiji visade siffror från Fiji, Tonga och Samoa (F, T och S) som visade att man skördar 323 kg/vecka på Fiji, 110 kg/vecka på Samoa och 100 kg/vecka på Tonga. Räknar man på det ekonomiska värdet blev det en årlig skörd av 123 ton på Fiji, vilket motsvarar 266, 500 USD.
På Tonga har man ingen kontroll av skörd och behandling, man har lite åtgärder på Fiji och en väl fungerande kontroll på Samoa.

Problemet är att man inte har bra transporter för produkten från skördeplatsen till marknaden, som ofta ligger långt bort från korallrevens platå. Lagd i en påse är upp till 50 % av skörden förstörd när den kommer fram till marknaden. Det bästa har visat sig vara att transportera algerna i vatten i roterande tunnor så att de inte krossas, men detta system behöver utvecklas.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

Växtmaterial är idag ett alternativt fiskfoder, men odlat på land konkurrerar det med odling av mat och biobränsle (energiskog etc.) Bättre då att odla i havet!

Alger innehåller de aminosyror, antioxidanter, spårämnen och karotenoider som behövs i foder för lax.
Alex Wan från Irland har gjort försök på olika typer av foder pellets med grönalgen Ulva spp. (havssallat) och rödalgen Palmaria palmata (söl). Han har undersökt ett antal fysiologiska parametrar (blodinnehåll, levervärden etc.) för att kontrollera att fodret inte har en negativ inverkan på fiskens hälsa.

Alex data visar att lax mår bra av att äta vegetariskt, levervärdena var mycket bättre, men att fägen på köttet ändras från orange till gulgrön för de som åt Ulva-fodret.
En fråga som kommer upp är såklart om folk kommer vilja äta lax som har en annan färg än den vi är vana vid, även om det inte är någon skillnad i smak. En professionell smaktestarpanel har provat och konstaterat att det endast är färgen som skiljer sig, fisken smakar likadant oavsett foder.

Alex planerar nu att fortsätta med att ta fram ett foder som består av flera olika algarter och se hur det fungerar. Blir det bättre eller vägrar fisken äta det?

Den invasiva arten Undaria pinnatifida kom till Nya Zeeland på 1980-talet. Fram till 2010 gjorde man ingenting med den, den klassades som en ”oönskad organism” och har nu spridit sig runt hela Nya Zeeland. Man vill verkligen hålla den borta från landets unika fjordar nere i söder och har därför satt ut extra mycket sjöborrar som har lyckats hålla algen borta genom intensiv betning. Algen är även ett problem för landets många musselfarmer. Undaria pinnatifida är en säsongsart som finns under våren (som infaller mellan september och december). Den totala mängden algpåväxt på musselfarmerna är 9000 ton per år!

Så, vad kan man göra med denna alg? Arten innehåller höga halter selen, som är ett bristämne i den Nyazeeländska jorden. Således lämpar den sig väl som gödningsmedel för åkrar. Den innehåller även antioxidanten fucoxanthin som bland annat hämmar cancer. Det borde således finnas en marknad för Undaria pinnatifida på Nya Zeeland.

Read Full Post »

Med utvilade hjärnor är det dags att fylla på med mer alger, både mentalt och fysiskt.

All things sweet and seaweedy

All things sweet and seaweedy

Efter en inledande plenary föreläsning av Iain Neish om vikten av att ha visioner och vara envis om man ska lyckas med vattenbruk så var det dags för en kopp kaffe, en liten god fruktbakelse och dagens första mini symposium.

Plenary with Iain Neish

Iain Neish föreläser om att vara envis

Mini symposium: Cultivation of tropical red seaweeds
De vanligaste arterna av röda alger som odlas är Eucheuma spp., Kappaphycus spp., Porphyra spp. och Gracillaria spp.
I Chile och Peru odlas framförallt Gracillaria. I Chile försöker man ta fram nya metoder för att kunna odla upp alger i lab, istället för att ta material från vilda populationer som många gör idag. Man har även undersökt om det går att odla andra kommersiella arter.

I Malaysia, Filippinerna och Indonesien odlar man med fixed off-bottom tekniken i grunda vatten.

Most algae in shallow waters are farmed using the off-bottom method.

Off-bottom metoden.

I djupare vatten använder man free-swing metoden, där endast en ände är fästad vid botten. Nackdelen är att den tar upp ganska mycket yta, då de måste sättas på sådant avstånd att de inte trasslar in sig i varandra.

The free swing method, attached at only one point.

Free swing metoden, som är fästad i en enda punkt.

Andra metoder för djupare vatten är något som kallas single long line rafts, spider web rafts eller floating triangle, lite beroende på hur man har utformat repens uppsättning. Men dessa flottar är fästa i alla fyra hörnen och är således mer stationära. Det medför att man kan placera dem tätare.

In deeper waters, single longline rafts are common.

Single longline flottar är vanligast på djupt vatten.

Vissa odlare hänger ut korgar som algerna ligger fritt i. Men detta är på utvecklingsstadiet fortfarande. Man använder högtryckstvättar för att få bort oönskad påväxt av andra alger (epifyter).

Dr Flower Msuya från Tanzania visade en sammanställning över hur algodling har startat och fortgått för östafrikanska kusten, med exempel från Mauritius, Madagaskar, Tanzania och såklart Zanzibar. De största problemen som man brottas med är att man nu börjar få problem med olika sjukdomar. Här finns det mycket vidare forskning att göra och många misstag att lära ifrån. Samtidigt hålls ett minisymposium i salen brevid om just sjukdomar och parasiter på alger. Det är ett hett område för algindustrin.

Presentationer: Integrated aquaculture and introductions
I Australien odlas mycket yellowtail kingfish och tonfisk. I nuläget odlas inte alger i Australien, så forskarna försöker nu hitta arter som passar för odling tillsammans med fiskfarmar för att kunna minska utsläppen (IMTA, se tidigare inlägg). Det viktiga är att de alger man odlar är bra på att ta upp kväve från fiskodlingarna, men även att det finns en marknad för dem.

Kathryn Wiltshire från University of Adelaide testade flera arter rödalger och brunalger för att se vilka som var bäst på att ta upp kväve och vilka som växte snabbast för att kunna välja arter som lämpar sig för vidare försök med vilka förhållanden som ger bäst prestanda.

Tom Schils från University of Guam (du får extra poäng om du vet var det ligger utan att slå upp det) berättade att korallreven i Mikronesien och Stilla Havet har väldigt distinkta algsamhällen, som nu hotas av att man introducerar nya sorter av dessa arter som är framavlade för odling. Ett välkänt exempel är rödalgen Acanthophra spicifera som har tagit över grunda bottnar på korallreven runtom Hawaii.

Mikronesien har en Biosecurity Plan, där man försöker kartlägga och förhindra hot mot den marina miljön, exempelvis hur man hanterar ballast vatten som är en stor spridare av arter från en plats till en annan.

Dr Yang från Kina visade hur man längs Kinas 18 000 km långa kust odlar rödalgen Gracillaria och hur man nu arbetar för att utveckla användandet av integrerat vattenbruk. Mellan 1967-1980 bestod 50-60 % av Kinas vattenbruk av odlade alger, främst brunalgen Saccharina japonica. Sedan dess har andelen odlad fisk, räkor, krabbor och musslor ökat. Det medför ökad kvävebelastning, och man behöver odla mer alger för att inte få problem med övergödning.
Produktionen av rödalgen Gracillaria ökar stadigt, från 0,13 hektar år 2000 till 1067 hektar år 2007. År 2011 var totala odlingsytan för Gracillaria 1500 hektar!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »