Det är ju spännande hur en sak kan leda till en annan och helt plötsligt befinner man sig någonstans helt oväntat och undrar hur 17 man hamnade här. Ibland är det slump, ibland en konsekvens av tidigare beslut och önskningar. Så idag befinner vi oss på Swedish Space Life Science Workshop ute vid Gärdet i Stockholm för att prata om vårt experiment med blåstång i rymden och våra planer på att skicka upp tång till rymdstationen ISS.
Workshopen är till för att svenska forskare som arbetar i rymden ska veta om varandra och vad vi gör, så att vi kan samarbeta och hitta på fantastiska experiment.
Lena presenterade vårt blåstångsprojekt Baltic Fucus in Space
Det finns flera spännande typer av experiment representerade här. Lisa Westerberg från KI undersöker hur T-celler påverkas av att vara i rymden. T-celler är viktiga för vårt immunförsvar men om det försämras, som till exempel vid cancerbehandling eller rymdresa, kan virus i våra kroppar börja ställa till problem. Lisa och hennes grupp vill veta hur man kan motverka detta.
Åsa Berggren från SLU är ekolog med intresse för hur vi ska lösa matförsörjningen på längre rymdresor. Hennes grupp arbetar med insekter som proteinkälla, där de lever på växtavfall och i sin tur gödslar växter med sin avföring, med målet att det blir ett slutet kretslopp.
Stefan Krämer från SSC presenterade de olika typerna av plattformar de erbjuder för forskare. Utöver sondraketer som den vi fick plats på, har de parabolflygningar och drop towers för att skapa mikrogravitation. Och Christer Fuglesang från KTH Space Center berättade lite om vad de gör där.
Jättekul att få höra om olika aspekter av forskning kring människan i rymden, bland annat från ikonen Dag Linnarsson. Det finns ju så många frågor att ställa om det i framtiden ska bli möjligt att kolonisera månen eller Mars. Skulle blåstång kunna trivas på Mars?
Med på mötet var även representanter från Rymdstyrelsen och den Europeiska rymdorganisationen ESA. De berättade om olika möjligheter till samarbeten och söka medel, för att skicka upp experiment i rymden är inte helt gratis. Det är mycket att tänka på, men tackolov får man hjälp med det mesta om ens projekt blir beviljat stöd.
Roligast av allt var såklart att få träffa trevliga och entusiastiska människor som delar ett intresse.
Årets första rapport från Algforskarsommar. Det har inte kommit in så många rapporter om läget för mognaden hos blåstång ännu. Vid fullmånen den 13 april var det fortfarande ganska kallt hos mig i Stockholms norra skärgård, bara 4,8 0C. Värmen i början av april har kommit av sig och under de senaste dagarna har det varit mulet, dimman legat tjock över havet och regnat en hel del. Idag på annandag påsk hade vattentemperaturen nästa stigit med 1 grad, till 5,6 0C. De flesta rapporter som kommit in har inte hittat några mogna förökningstoppar. Så vi kommer att vänta med en sammanställning tills det finns hur årets utveckling av mognaden ser ut från söder i Öresund norrut i Östersjön.
Det kan vara lite tveksamt ibland att avgöra det så här kommer två bilder.
Snitt av en förökningstopp/receptakel: Oogon, äggsamlingar med 8 ägg/paket syns som bleka lite glänsande kulor inne i konceptaklerna. Med tiden kommer de att få mer och mer färg.
Snitt av en förökningstopp/receptakel: Oogon, äggsamlingar har fått färg och syns som små mörka bruna kulor inne i konceptaklerna. När äggsamlingarna är riktigt mogna blir bruna -olivgröna. Efter det att man gjort ett snitt brukar det se ut som att de är färdiga att lossna och spridas i vattnet. I detta snitt är några av konceptaklerna nästan tommavilket betyder att plantan varit mogen ett tag.
Nästa rapport planeras till vecka 20 när blåstången antagligen kan få sitt första stora förökningstillfälle vid fullmånen runt den 12 maj.
Till dess lycka till med mätningarna och tveka inte att skicka en fråga om det är något Du undrar över. Mailadressen är Algforskarsommar@su.se
Påsken är här, och Svenska Algcellskapet hade otrolig tur med vädret när vi genomförde vår första aktivitet: Snorkling på Släggö i Lysekil på långfredagen, numera tångfredagen. Sol, blå himmel och hela 10 grader i vattnet gjorde det till en mycket trevlig dag.
Vilken sikt! Eftersom det inte har regnat på ett tag var sikten kalasbra och vi kunde lätt se ner till botten på 5 meter. Några dykare som var i samtidigt berättade senare att de sett bojstenen på 20 meter från ytan. Påsken brukar vara en bra helg för dykning, men detta var verkligen över förväntan.
Det var fint att se våren komma igång även under ytan, med fina exemplar av bland annat rödalgen ribbeblad (Delesseria sanguinea) och grönalgen Ulva fenestrata, som är någon form av havssallat med tydliga hål (fönster) i bålen.
Delesseria sanguineaFina receptakler på knöltång
När kylan började kännas i fingrar och tår, traskade vi upp och värmde oss i DiveTeams sköljkar och fick kaffe av Daniel inne på dykcentret. Vilken avslutning på en härlig simtur! Tack DiveTeam!
Emily Stragapede, Ellen Schagerström, Angela Wulff, Smilla Wulff och Hanna Sallén Lennerthson firade tångfredagen på traditionsenligt vis.
Nu ska jag sätta mig med luppen och försöka klura ut vad den fintrådiga rödalgen jag samlade in är för något. Jag glömmer visst bort dem varje år, konstigt nog. Fram med herbariet och algnyckeln.
Simma lugnt och ha en fin påsk önskar Tångbloggen och Svenska Algcellskapet!
Vill du bli medlem i Svenska Algcellskapet? Skicka ett mail till algcellskapet@gmail.com så sätter vi upp ditt namn och din epost på vår medlemslista.
Ni har väl inte missat utlysningen Elever för Östersjön?
För att öka medvetenheten om hur havet och dess ekosystem påverkas av mänsklig aktivitet utlyser BalticWaters en stipendietävling för skolklasser i årskurs 7 till 9. Syftet är att uppmuntra klasserna att arbeta med Östersjörelaterade miljöfrågor och diskutera åtgärder som kan bidra till ett friskare hav. Målet är att eleverna får en fördjupad förståelse om hur människan kan nyttja de marina resurserna mer hållbart.
Vilka får vara med? Alla skolklasser i hela Sverige som går i årskurs 7–9.
Vad vinner man? Klassen kan vinna ett stipendium på upp till 60 000 kronor och ett besök på Baltic Sea Science Center (BSSC) på Skansen i Stockholm. Stipendiet är tänkt att finansiera resan till Stockholm, övernattning vid behov, mat och ett besök på det intilliggande nöjesfältet Gröna Lund. En heldag, helt enkelt.
Hur ska du hinna med detta under läsåret? Både studieuppgiften inom stipendietävlingen samt besöket på Skansens Baltic Sea Science Center går i linje med läroplanen för årskurs 7–9 och undervisningen i ämnet biologi. Så du kan andas ut. Det blir inget extra som ska klämmas in.
Vårblomningen kan komma tidigt, redan i slutet av mars med en eller två toppar. Om den startar senare hinner den kanske med bara en topp. Innebär det någon skillnad? Ja, det kan det göra. Är det en topp brukar det finnas både kiselalger och dinoflagellater samtidigt i blomningen. Annars kan kiselalgerna komma lite före och så blir det en egen topp med dinoflagellater lite senare.
Eftersom det händer så mycket på våren och tiden för blomningen kan variera har provtagningen i det nationella miljöövervakningsprogrammet anpassats så att provtagningarna görs oftare under vårmånaderna för att sedan glesas ut under resten av året. På så vis får man en bättre koll på de ibland snabba svängningarna under våren.
Planen på Tångbloggen var att göra ett håvdrag per månad. Men nu under vårblomningen kommer rapporterna att bli tätare, precis som i miljöövervakningen, för att ni ska kunna följa förändringarna i planktonsamhället.
Sedan förra provtagningen har vattentemperaturen hunnit stiga till 4.8 0C vid min brygga på Rådmansö i norra delen av Stockholms skärgård. När jag kom ner till bryggan tyckte jag att det nästan gick att se på vattenfärgen att vårblomningen startat! Vattnet skiftade svagt i gulbrunt och det visade sig att kiselalgerna blommade för fullt. I provet fanns gott om stora, runda, lite guldbruna kiselalger av släktet Coscinodisus. De har sjunkit till botten i petriskålen. En snabb uppskattning gav ca 40 stycken innanför varje 5 x 5 mm stor ruta.
Vårblomning under lupp. Det är praktiskt med rutor om man vill räkna antal. Då tappar man inte bort sig lika lätt.
Det finns också flera trådformiga kiselalger som är vanliga på våren. t.ex. Paulina taeniata som bildar en tråd med många celler tätt packade och tunnare trådar av kiselalgen Chaetoceros wighamii med långa spröt. De är två släkten som är vanliga i blomningen på våren.
Paulina taeniataChaetoceros wighamii
Jag fortsätter att hålla koll på utvecklingen av vårblomningen och hoppas på en massa dinoflagellater om 1-2 veckor. Fick också en stund att leta runt bland alger och stenar och hittade några små 2-3 mm stora skalbaggar. Lyckades fotografera en i luppen och skicka till jourhavande biologen, Didrik Vanhoenacker, på Naturhistoriska Riksmuseet. Han i sin tur skickade vidare till sin kollega, som snabbt svarade: ”Det är en art i familjen vattenbrynbaggar (Hydraenidae) som liknar palpbaggar och räknades länge dit, tills det visade sig att de är närmare släkt med fjädervingar, kortvingar och dylikt. Den hör till släktet Ochthebius och förekommer i näringsrika pölar både sött och bräckt vatten”.
En tjusig liten rackare, minsann.
Tack för snabbt svar! Tycker att det är helt fantastiskt att få hjälp med vad småkryp som man aldrig sett innan heter och var de lever. Oavsett vad den heter så är den tjusig, tycker jag.
Det är riktigt lågt vattenstånd i viken och tångvallen ligger långt uppe på land.
Vattentemperaturen har stigit till 3 0C. I förra inlägget om vårens ankomst berättade jag om strutsallat, Monostroma grevillei en typisk tidig vårart. Nu är det högtryck och lågt vattenstånd. Det låg intorkade blad av strutsallat uppe på stranden som var lätta att känna igen men jag hittade en art till som hör till vårtecknen i havet.
Den ser ut som en liten vackert grön tofs och kan bli uppemot 5 cm hög och kallas mycket lämpligt för liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Det gäller att vara uppmärksam för om ett par veckor kommer det inte att finnas några spår varken av strutsallat eller liten grönkudde. Det som finns kvar är de encelliga sporofyterna som ligger och väntar till vintern för att gro och växa till det makroskopiska stadiet. Det var spännande att samla vårens andra håvdrag vid min brygga på Räfsnäs, nära Kapellskär. Nu måste blomningen ha kommit igång med kiselalger och dinoflagellater. Efter ett par drag utmed bryggan tömde jag innehållet i en plastflaska. Höll upp den mot ljuset. Det såg ut som en massa små svagt gulaktiga kulor, vattnet var lite grynigt. Vad kunde det vara? In till mikroskopet?
När jag tittade ner i mikroskopet var det full med kiselalger, av släktet Thalassiosira , de små guldgula platta prickarna, många nauplius-larver med sina spretiga ben och hjuldjur Synchaeta. Kul det händer saker fort i sammansättningen av planktonsamhället när det blir varmare i vattnet.
Synchaeta arter är en typiska på våren och är en viktig föda för små fiskyngel. Själva lever Synchaeta på att fånga in och äta bakterier och små encelliga plankton. Att följa utvecklingen i planktonsamhället är jättespännande och det enda som behövs är en planktonhåv och helst ett mikroskop men man kommer ganska långt med en bra lupp också. Eftersom det händer så mycket nu när vattnet blir varmare snabbt får det nog bli ett håvdrag till under april månad.
Har du vägarna förbi Halland under året så håll koll på konsthallarna! Under 2025 samarbetar halländska konst- och kulturinstitutioner kring det gemensamma utställningstemat vatten på en massa olika, spännande sätt. Utställningarna är spridda över hela året och binds samman av en gemensam programserie, som du hittar här.
Det ska bli jättekul att samtala om något vi bägge är intresserade av, men som vi ibland tar oss an från väldigt olika perspektiv. Har du vägarna förbi Varbergs Konsthall 13:00-14:30 imorgon lördag så finns vi där. Eventet är gratis men föranmälan krävs via varbergskonsthall.se.
Tång kan vara konstverk helt utan människans hjälp
Det är alltid lika roligt att stanna till ute på udden i Riddersholms naturreservat under en promenad. Vad kan det finnas att upptäcka idag? På långt håll syns det gröna stenar som sticker upp ur vattnet. Solen skiner och det är lågvatten. Stannar till och tittar ner mellan stenarna. Vad är det för vita, runda små kulor och är det skal från östersjömusslor också? Ja, visst ligger det många frigolitkulor mellan stenarna och ett musselskal.
Tänk så mycket det går att hitta på en liten yta bara du står still och tittar en stund. Som det gjorde innan jag fick syn på de torrlagda bladen av strutsallat, Monostroma grevillei. Ett tydligt vårtecken!
Flera blad av strutsallat och lite trådsklick som sitter på ett grässtrå.
Strutsallat är en riktigt tidig vårart. Den startar när det är mörkt och kallt i vattnet i december och januari. Den växer på små stenar eller som påväxt på gamla strån som sticker upp ur botten. Den har två olika stadier, sporofyten är encellig medan gametofyten går lätt att hitta med sitt tunna ljusgröna blad. Det finns inget annat såhär tidigt på våren att förväxla den med. På stråna sitter det också någon liten fintrådig brunalg som visade sig vara svår att artbestämma.
Det är antingen trådskick, Pylaiella littoralis, på fotot. De sitter som små bruna tofsar, klara för att starta tillväxten lite senare nu på våren. Nu är de helt överväxta med kiselalger som gör att de ser taggiga ut i förstoringen i mikroskopet.
Det kommer att hända mycket nu när solljuset är tillbaka och dagarna blir allt längre. Vattnet värms upp och tillväxten startar för fullt. Ett tecken att det redan är full fart var att mycket av strutsallaten redan lossnat och låg och drev inne ibland stenarna. Om ett par veckor kommer den att vara försvunnen och överleva sommaren med sitt encelliga stadium till nästa år.
Fortsätt häng med oss på Tångbloggen under spännande vårveckor. Vi kommer att berätta både vad som händer med vårblomningen i öppet hav och strandfynd.
Under åren som gått har vi på Tångbloggen presenterat Månadens alg och Månadens vattenväxt. I år tänkte vi ta en titt på vad som lever i vattnet under olika säsonger. Hur förändras sammansättningen av växt- och djurplankton? När blommar kiselalger, dinoflagellater och cyanobakterier?
Det finns mycket spännande som lever ute i vattnet och som går att hitta om man drar en planktonhåv utmed bryggan fram och tillbaka i ytvattnet några gånger. För att kunna se de små arterna är det bra att ha tillgång till en lupp eller mikroskop. Men det går att få syn på ganska mycket som simmar runt i vattnet med blotta ögat.
På väg ner till stranden blommar redan vintergäck och tussilago och på stenarna i strandkanten växer fintrådiga grönalger. Ett tydligt vårtecken. De är arter som klarar av att växa under vintern i ett iskallt vatten, kanske bara +1 0C. Väl framme vid bryggan visar termometern + 2,1 0C och det ligger inte kvar någon is i viken längre.
Så här kommer mars månads planktonprov från min brygga vid Räfsnäs, på Rådmansö. Det är alltid spännande att se vad som rör sig i den lilla flaskan där vattenprovet tömts ut. Det som gick att se direkt var enstaka knippvattenblom, (Aphanizomenonflos-aquae). Det är den cyanobakterie som går att hitta året runt och som kan bilda blomningar även sent på hösten och vintern.
Inte den skarpaste bilden men jag fångade en hoppkräfta (Copepod) med sitt röda öga och till höger en liten naupliuslarv till slut.
När jag tittar i min lupp ser jag några få större hoppkräftor, copepoder. De är lätta att känna igen med sina långa antenner och sitt klarröda öga. Att fotografera en hoppkräfta är knepigt, just som man lyckats ställa in skärpan ”hoppar” den ur bild. Hoppkräftor är en viktig och vanlig grupp av djurplankton som finns hela året om. De blir några mm långa och olika grupper ingår i näringskedjan eller rättare sagt näringsväven, som de växtplanktonätande calanoida hoppkräftorna och djurplanktonätande cyklopoida hoppkräftorna. Hoppkräftor är i sin tur viktig mat åt många fiskar. Det är just deras ryckiga ”hoppande” som triggar födosäksbeteendet hos bland annat torskens larver.
Det som överraskade mig var myllret av som nykläckta naupliuslarver! Det måste ha hänt helt nyligen. Under hösten och vintern bär många hoppkräftor på två stora äggsäckar. Nu hittade jag inte någon individ som hade kvar sina äggsäckar. Alla äggen hade kläckts till naupliuslarver.
I kommande avsnittet av Algpodden berättar Angela om vilka arter som finns i vårblomningen på västkusten. Hur ser det ut hemma vid din strand?
På frukostseminariet Baltic Breakfast för ett par veckor sedan berättade Ivana Macek från Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet om ett nytillskott på västkusten, ett ostron. Så nu har vi två istället för en art av ostron. Ivana deltar i ett forskningsprojekt kallat BIOrdinary, ”Biodiversity dilemmas in ordinary places” finansierat av Formas. Inom projektet studera hon olika aspekter på var lokalbefolkning, badturister eller de som vill plocka eller odla tycker om den nya arten- stillahavsostron, Magallana gigas, förut Crassostrea gigas.
Första gången det upptäcktes i svenska vatten 2007, kallades den mest för japanskt jätteostron men nu blir det ofta stillahavsostron. Båda namnen visar var den kommer ifrån. I somras berättade Ivana om en skylt där det gick att få antingen det inhemska platta ostronet eller det ”kupade” ostronet, dvs stillahavsostron serverat under festivalen i Havstenssund. De kostade lika mycket. En bra illustration på vad de är speciellt uppskattade för – en delikatess.
Men det kupade ostronet är en främmande, invasiv art enligt definitionen: ”som med människans hjälp flyttats från sin ursprungliga miljö och i sin nya omgivning börjar sprida sig snabbt och orsakar allvarlig skada för ekosystem, infrastruktur eller människors hälsa vilket medför stora kostnader för samhälle och enskilda”. Det stämmer att stillahavsostronet flyttades med avsikt från Japan till Frankrike för odling och det är därifrån som vi köper dom i affären för en bra slant. Det som hände sen är att de spridit sig hit till vår kust med strömmar. Nu är arten vanlig på många ställen utmed kusten. Den ställer till med problem för badande genom att skalet är lätt att skära sig på – men det går att skaffa sig badtofflor.
Den sitter lite grundare än vårt inhemska platta ostron, Ostrea edulis och än så länge finns det inga tecken på att de konkurrerar ut varandra. Istället för att importera kupade ostron finns intresse för att odla den även i Sverige, men det är ju en främmande art som man bör förhindra spridningen av. Ett sätt att minska beståndet kan vara att plocka och konsumera dom men tyvärr är det fortfarande efter 17 år oklart om det är tillåtet eller inte. Det platta ostonet tillhör markägaren enligt Allemansrätten, men hur är det med det kupade ostonet? Det finns väl etablerat utmed stora delar av västkusten, det kommer inte att gå att utrota och det skulle kunna bli en viktig resurs. Det kupade ostronet är minst lika gott som det platta ostronet och skalen går säkert att hitta ett användningsområde för genom att mala sönder dom. De består ju av kalk.
Vi har en stor hög med skal, där de äldsta är från starten när det kupade ostronet dök upp vid Svallhagen och överst ligger några från gårdagens middag. Högen är stor som en studsmatta och syns på Google maps. Vill du veta mer om det kupade ostronet eller svartmunnad smörbult finns en sammanställning från Baltic Breakfast och en inspelning av frukostmötet.
Tångbloggen 