Det gick inte så bra med min förutsägelse denna gång att cyanobakterieblomningen var på väg att flyta upp till ytan och driva iland i grunda vikar i skärgården. Blev lite mera blåst och den försvann antagligen sjönk de till botten istället.
Det fanns lite tunna ansamlingar i ytan i förrgår och igår syntes små fläckar av döda cyanobakterier bland algerna vid strandkanten. Idag finns inga spår i vattnet som är blygrått och solen knappt kommer igenom. Så alla förutsägelser fungerar inte. Detta är speciellt sant för att på lokal skala spå när och var en blomning av cyanobakterier driver iland.
Lite ansamlingar av cyanobakterier kvar vid bryggan
Små fläckar av blågröna cyanobakterier syn vid strandkanten.
Inget spår av cyanobakterieblomnigen – bara en ensam segelbåt till havs innan regnet kommer.
Nyss hemkommen från västkusten var det dags att ta ett dopp vid bryggan. Inte alls lika varmt i vattnet bara ca 16 0C jämfört med västkusten, på Tjärnö där det var ca 18-19 0C.
Efter att det regnat var vattnet ganska gulbrunt i förrgår men idag skiftade det i grönt. Det blåser ganska bra idag också här på Räfsnäs. Men det blev förstås ett bad ändå.
Vid bryggan mellan blåstången syns lite knippvattenblom i ytan.
Efter badet var den första uppgiften att kolla på min havstulpansplatta som ingår i Svenska Båtunionens Havstulpansprojekt. Prognosen för när havstulpanerna kommer och sätter sig på bryggpålar, bojar, båtbottnar och annat hårt substrat är att de brukar dyka upp i slutet av juli eller början av augusti
Och visst blev det så i år också. Det fanns några få större som nog kommit för någon vecka sedan, men det var fullt med en massa små havstulpaner också. Så nu har de kommit och det är dags att rensa bort dom från båtskrovet. Vi har inte lagt i vår båt ännu utan det blir nog först om en vecka. Med lite tur så slipper vi en massa havstulpaner och även mossdjur som också kommit och satt sig på plattan.
Havstulpansplattan full av nya små havstulpaner. Svårt att räkna alla.
Tittar du nära på en mossdjurskoloni går det att se de enskilda små rutorna där det sitter ett litet djur och filtrerar små partiklar ur vattnet som det sedan äter. Det ser ut på bilden som om det redan har koloniserat någon liten brunalg i många av rutorna och gör att de ser bruna ut. Levande mossdjur syns inte i denna förstoring utan de ser vita ut. Det syns också små gröna trådar på bojen. Det kan vara grönslick.
Flera mossdjurskolonier och en platta från en havstulpan.
Det finns en sak till som det kan vara dags att kolla efter och det är cyanobakterieblomningar. Den första brukar komma lagom till Almedalsveckan på Gotland i slutet av juli. Den syns på satellitbilder och eftersom det är politikervecka brukar det bli ganska många rapporter. När det blir soligt och framförallt lugnt och stilla kan det dyka upp nya cyanobakterieblomningar. Så länge det blåser blandas vattnet om och blomningen eller tillväxten av cyanobakterierna syns inte. Det är först i slutet på blomningen och om det slutar blåsa som de flyter upp till ytan. Så uppgift nummer två var att ta med planktonhåven till bryggan och dra ett par meter i ytvattnet för att se hur mycket cyanobakterier det fanns. Den grönaktiga färgen och små, små barrliknande växtplankton hade redan gett mig en ledtråd när jag badade.
Plantkonhåv full med cyanobakterier.
Och visst stämde det! Vattnet är fullt av knippvattenblom, Aphanizomenon spp.
Knippvattenblom i en petriskål. Fotograferad i mikroskop.
Så nu till min prediktion. Efter att ha kollat på SMHI:s väderprognos så kommer det att blåsa mycket mindre på lördag den 29 juli och det blir en solig och varm dag. Då kommer cyanobakterieblomningen, huvudsakligen bestående av knippvattenblom att flyta upp till ytan och ansamlas utmed stränderna i skärgården. Blir spännande att se om jag får rätt även denna gång.
I helgen gavs sommarens algkurs, PADI Seaweed Diver, på dykcentret DiveTeam i Lysekil. Det var lite blåsigt, men det var ändå helt okej att snorkla runt Släggö i Lysekil för att samla in olika arter av makroalger till kursen. Under tidigare år har vi fått ihop upp emot 50 arter på kursen. Och för bara några veckor sedan var vi även här med Expedition Alg 2023 och samlade in. Det var spännande att se hur många alger vi skulle hitta denna kurs. För precis som på land så är vissa alger vår- försommar- eller sensommararter. Så bara för att den fanns där för några veckor sedan är det ingen garanti att vi hittar den nu.
En vit fotobalja är toppen för att flyta ut alger så man kan se hur de ser ut. Den är även oumbärlig vid pressning till herbariet.
För att kunna identifiera fintrådiga alger, främst inom rödalgerna, behövs en lupp. Det funkar med en handhållen fältlupp, men allra bäst är såklart en stereolupp med belysning underifrån. Då kan man verkligen se de olika strukturerna i algen som används för att artbestämma dem.
Rödalgen grov rödsläke (Ceramium rubrum) känns lätt igen under lupp med sina randiga grenar och kloformade spetsar. Här syns även runda, mörkröda sporsamlingar i grenvecken.
Det är en fantastiskt färgsprakande och artrik värld som väntar precis under havsytan. Kursen kan genomföras både med apparatdykning eller med snorkling, eftersom de flesta alger växer grunt på bara 1-5 meters djup. I år valde alla att snorkla, eftersom det var lite guppigt i vattnet. På grunda djup kan det bli lite väl mycket gupp när vågorna tar tag i luftflaskan och gungar omkring dykaren, men som snorklare flyter man nästan obemärkt med i gunget och kan enkelt ta sig in mot bergväggen utan att slås mot den. Ni förstår säkert vad vi föredrog.
Släggö är nog den mest dykta platsen i Sverige, och många har sett de branta klippväggarna nere på 10 meters djup eller mer fulla av läderkorallen Död mans hand (Alcyonium digitatum) och andra spännande djur. Men hur många har snorklat runt den på bara 0-3 meters djup för att beundra den rika algfloran? Inte lika många. Vi njöt verkligen av den vajande algskogen och kunde tydligt se hur små förändringar i mängd solljus eller vågexponering runt ön genast visade sig i algsamhällets artsammansättning, form och färg. Där solljuset ligger på under stora delar av dagen kan rödalgerna vara väldigt utblekta, nästan citrongula. Men runt hörnet, där en utskjutande bit av klippan bildar en skuggad vik, är de genast djupt mörkröda.
Rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne) plockad på skuggad växtplats (t.v) och på mer solbelyst plats (t.h) visar tydligt hur skillnaden i färg hos en och samma art påverkas av mängden solljus.
Så, hur gick det då för årets kurs? Totalt fann vi 7 grönalger, 17 brunalger och 23 rödalger, vilket gav oss en summa på 47 arter. Vi slog inte förra årets rekord, men vi var ändå mycket nöjda med vad vi hade fått ihop och fått uppleva. Dessutom hade vi i år en liten specialdugga sista dagen för en av kursdeltagarna . I vanliga fall är detta inte en kurs där deltagarna ska examinerats. Men eftersom Petra arbetar som dykinstruktör på DiveTeam är hon väl medveten om att man lär sig mycket mer om man pluggar till en examen, så hon valde att få göra en artdugga för att verkligen tillgodogöra sig kunskaperna. Givetvis klarade hon provet galant. Bra jobbat Petra! Nu kommer de som gör prova-på dyk med Petra eller bokar henne som guide säkert få se massor av alger
Petra sätter ut namn på de ”okända” algerna under duggan, medan Daniel kontrollerar och skriver upp facit.
Artduggan bestod av 20 olika arter. Hur många algarter kan du? I vår serie Månadens Alg har vi presenterat många av våra vanligaste svenska alger och även en del utländska. varför inte passa på att lära dig en ny art eller två i sommar?
Genom en kollega som arbetade på Stockholms universitets kurs i marin ekologi fick jag veta att Pia Östlund, forskare, författare och designer höll på att pressa alger på Tjärnö marina laboratorium. Det speciella är att Pia arbetar med att återuppliva en förlorad naturtryckprocess som inte använts sedan 1800-talet. Med denna tryckprocess går det att skapa verklighetstrogna avbildningar av växter och alger. Tryckprocessen gör att t.ex. ett blads nervstrukturer går att känna som små upphöjningar i pappret.
Nu har Pia varit två veckor på Tjärnö och samlat in makroalger för att skapa nya naturtryck och visa vilka fantastiska former och färger som gömmer sig under ytan i havet och som många av oss aldrig får möjlighet att se. Det lät jättespännande så jag gick dit för att se om det fanns en chans att få en träff med Pia och prata alger så klart.
Bänken i labbet är full med pressade alger- men Pia syns inte tillAlla tre banden av ”Traté de Zoologie” behövs för att pressa de riktigt stora algerna.
Ett hörn av laboratoriet var fyllt med pressade alger. Många böcker ur Tjärnös bibliotek kom till en lite ovanlig användning, som tyngder för att pressa. Tyvärr var inte Pia där. Så jag lämnade en lapp och bad henne maila mig. Min nyfikenhet hann öka ännu mera innan vi fick till ett möte någon dag senare på labbet. Då hade kursen slutat så det fanns ännu mer plats för Pias algpressning.
Pia studerade grafisk formgivning vid Central Saint Martin’s College of Art & Design i London. Idag arbetar hon som konsult vid Chelsea Physic Garden i London och Oxford Botanic Garden.
Hennes första kontakt med naturtrycksmetoderna var när hon hittade en ovanlig bok med vackra och märkligt naturtrogna illustrationer av ormbunkar i det lilla men välsorterade biblioteket i Chelsea. Med hjälp av en patentbeskrivning, tålamod och nyfikenhet (det låter säkert bekant!) lyckades hon slutligen ta reda på hur metoden fungerade. Nu har Pia fått ett stipendium att vidareutveckla tekniken, som även kan användas till att trycka textiler. Nästa steg är att använda metoden till kreativa samarbeten med t ex forskare inom botanik och marin biologi eller arkitekter för utsmyckning av offentliga miljöer och interiörer.
Pia visar ett uppslag med blåstång, Fucus vesiculosus från Bretagne med en massa flytblåsor.
Så hur går det till? Det finns flera olika metoder men grundläggande är att man antingen trycker direkt från själva växten; eller använder växten för att skapa ett avtryck i t ex bly som sedan kan göras om till en tryckplåt av koppar. Det är den senare metoden som Pia arbetar med. De som vill fördjupa sig i de olika metoderna (eller bara njuta av bilderna) hänvisas till Capturing Nature, en nyutgiven publikation som Pia författat tillsammans med Matthew Zucker (Zucker Art Books, NY, 2022 (specialutgåva) och Princeton Architectural Press, 2023). Boken är en visuell resa igenom naturtryckens utveckling 1733-1903 och har vunnit flera priser. Algentusiaster hänvisas även till The Nature-printed British Seaweed av Johnstone and Croall, (Brandbury & Evans 1859-1860). Helt fantastiska bilder att hänföras av.
Ovanför och till höger om boken med blad av Laminaria digitata, syns några små tryckplåtar.
CapturingNature innehåller beskrivningar på 150 år av naturtryck. Det är en komplicerad process som sker i flera steg. Först tas ett avtryck av växten i bly, sedan överförs det avtrycket till en kopparplåt med hjälp av ett elektrolytiskt bad. Eftersom denna blir positiv krävs ytterligare ett steg för att få fram själva tryckplåten som måste vara negativ. Den kan sen användas för att trycka mönstret på valfritt underlag.
Naturen snålar inte på idéer när det gäller mönster. Utseendet hos en alg kan variera jättemycket beroende på var den vuxit. Vi har ofta skrivit om det här på Tångbloggen för t.ex.blåstång samlad utmed stränderna på Saltö. Men här kan vi se att det även gäller för rödalgen Palmaria palmata (söl).
Lite av den stora variation i form som blåstången kan ha beroende på var den vuxit.Till vänster en odlad stor planta och till höger några små hanplantor från Saltö.
Det pågår just nu studier av ett antal makroalgsarter som kan vara av intresse att odla i kommersiell skala på västkusten. Söl är en av dessa arter, som vi har skrivit om i vår serie Månadens alg. Pia pressade några som odlats i labbet på Tjärnö och därför fått lite ovanliga utseenden. Kul att se hur miljön påverkar algers utseende så mycket.
Vill du veta mer om naturtryck så har Pia gjort en liten film om detta.
Vilken metod skulle du välja för att dokumentera naturens variationer i färg och form?
Vi får in fina foton på livet i tångskogen från alla deltagare i Algforskarsommar 2023. Det senaste var ett foto på en blåstångsplanta som var mer blåmusslor än tång.
Har aldrig sett en tångplanta med så mycket blåmusslor. Foto: Louise Albertson
Fotot skickades in av Louise Albertson och plantan hade drivit i land efter blåsten på en strand vid Barsebäck i Skåne.
Nu efterlyser vi fler foton på blåstång som har en massa påväxt av alger, havstulpaner eller mossdjur eller bara ser konstig ut. Den kan vara ovanlig smal eller jättebred, ha en massa flytblåsor eller bara se allmänt konstig ut.
Denna planta har många flytblåsor i rad. Kan du hitta en som har fler?
Det vi letar efter är störst, flest, fulast eller vackrast! Så det är bara ut och leta och hålla ögonen öppna. Med fotot ange lokal, om den satt fast eller låg lös i vattnet och fotograf. Tanken är att vi gör ett bildgalleri som presenteras på Tångbloggen i slutet på sommaren.
Många arter har drivit iland i Danmarksbukten på Saltö efter blåsten
Tiden går fort när man har roligt. Efter några intensiva dagar i Lysekil med alginsamling skildes expeditionens medlemmar åt och jag befinner mig nu på Tjärnö, nära Strömstad. I slutet av vecka 26 blåste det ganska mycket och resultatet lät inte vänta på sig. Det fanns en massa spännande arter som drivit iland på Saltö, den lilla ön som ligger precis utanför Tjärnö marina laboratorium. På stranden vid Danmarksbukten hittade jag högar med blandade mindre röda och bruna alger tillsammans med många ostronskal (Ostrea edulis). Roligt att vårt inhemska ostron ser ut att ha haft en god förökning för ett eller två år sedan.
Tre plantor av pepparalg, späd agaralg och sågtång på stranden.
Det låg också en massa andra skal tillsammans med en död strandkrabba bland algerna. Det första som jag noterade var ett par fina plantor av Osmundea spp., kallad pepparalg på svenska, som växte på små bitar av sågtång, Fucus serratus.
Osmundea spp. växer ofta på sågtång.
Men där låg också flera grovt förgrenade rödalger, Gracilaria gracilis, späd agaralg, som samtliga satt fast på var sin liten sten. De måste ha kommit från viken utanför. Det fanns flera andra arter som också kommit iland fastsittande på en liten sten.
Från vänster till höger: Rhodomela confervoides, Polyides rotunda och Gracilaria gracilis.
Skall bli intressant att snorkla runt där när det blir lågvatten och blåser lite mindre. Måste finnas större områden med småstenar och grusbotten där de kan etablera sig.
Den späda agaralgen, Gracilaria gracilis hade också en massa konstiga, lite knottriga svulster på många av grenarna. Har inte lyckats bestämma vad det är för art, men min bästa gissning är att det är en parasitisk rödalg.
Gracilariagracilis med många rödalgsparasiter som bildar små knölar på algen.
Min tanke är att skriva till några forskare som just undersöker denna märkliga grupp av parasitiska rödalger för att få hjälp. Kanske kan någon av Tångbloggens läsare också hjälpa till här?
Det bästa fyndet sparade jag till sist. Inne ibland algerna låg en liten tufs av den kalkinlagrade rödalgen Jania rubens! Enligt Danmarks Havsalger, vår Algbibel, kallas Jania rubens för koralgaffel på danska och gaffelkrasing på svenska. Jania rubens går att känna igen genom att den har smalare grenar som är gaffelförgrenade medan Corallina officinalis är fjäderförgrenad.
Jania rubens funnen i Danmarksbukten på Saltö 2 juli 2023.
Jania rubens har inte noterats i Danmark sedan 1973 och då hittades den ilanddriven i Limfjorden. Så nu gäller det att ge sig ut och leta i Danmarksbukten, på Saltö. Enligt litteraturen kan den förekomma på grunda vågexponerade klippor men även ner till 15 meters djup. Hoppas det räcker med att snorkla.
I år har flera Naturum och naturskolor tillsammans med ett antal engagerade privatpersoner bidragit med att öka kunskapen om när blåstången blir mogen utmed kusten. Vi har fått in många fina fotografier på snittade förökningstoppar. I april kan man ana sig till att äggsamlingar (oogon) i honplantornas förökningstoppar håller på att bildas, men i conceptakler hos hanplantorna syns inget alls. Det var fortfarande för kallt i vattnet.
Vattentemperaturen ökar olika snabbt utmed vår långa kust. För många arter verkar en temperatur på över 10 0C behövas för att arten skall föröka sig. När och hur lång tid det tar för en tångplanta att växa till på våren och få mogna förökningstoppar beror på många faktorer, bl.a. hur fort vattnet värms upp och hur djupt ner plantan växer. En grund, innesluten vik kommer att värmas upp fortare än en klippstrand som ligger öppet ut mot havet. I år fick vi en lång period med lågvatten. Detta skadade många av de riktigt grunt växande blåstångsplantorna som inte tål att ligga torrlagda så länge. Flera dog och kommer ersättas av andra små tångplantor eller någon annan alg.
Några döda tångplantor på små stenar i en grund vik under lågvattensperioden i juni (2023-06-09)
Den allra första rapporten om att blåstången hade mogna förökningstoppar med tydliga oogon kom från Louise som kollat tång i Barsebäck, nere i Öresund. Det skedde redan vid fullmånen 14 april och temperaturen hade hunnit komma upp i runt 9 0C.
Vid nästa fullmåne, den 6 maj, kom precis som förra året många rapporter från södra Östersjön om mogna blåstångsplantor. På dessa platser hade vattentemperaturen då nått lite över 10 0C.
Snitt på mogen honplanta till vänster och hanplanta till höger från Åhus. Fotograf Sam Peterson, Naturum Vattenriket.
Vid fullmånen den 4 juni var det många som rapporterade nästan mogna eller mogna toppar, och då hade vattentemperaturen stigit till runt 15-19 0C. Bland annat från Naturum Västervik och Markus Nord. Från sin provtagning strax före nymånen i juni skickade han några otroligt fina och vackra foton tagna i mikroskop på hur spermiesamlingar (antheridier) ser ut och också conceptakler med mogna oogon.
Ett av de vackraste och tydligaste fotografierna har Markus Nord i Västervik skickat in på ett conceptakel med mogna antheridier.
Fotograf: Markus Nord, Naturum Västervik.
Preliminära resultat visar på ungefär samma utveckling av mognaden som förra året, med klart mogen blåstång vid fullmånen i maj utmed den södra delen av kusten och mogen tång vid fullmånen i början av juni i Stockholms skärgård. Genom att deltagarna följt mognadsprocessen under flera månader visade det sig att det även kom in rapporter om mogen blåstång vid nymånar, alltså inte bara vid fullmånar. Spännande!
Följer man mognadsprocessen noggrant så visar det sig att när tången väl mognat fortsätter den att bilda nya oogon respektive antheridier under ett par veckor. De mognar fram successivt och släpps ut i vattenmassan där befruktningen sker. De riktigt stora utsläppen som vi berättat om tidigare, sker i samband med fullmånen och ett lite mindre utsläpp sker vid nymånen. Men det sker också små utsläpp varje morgon och kväll när de väl har blivit mogna. Detta håller på tills det inte finns några fler äggsamlingar eller spermiesamlingar kvar i förökningstoppen. Då vissnar förökningstoppen ner och hela eller delar av grenen kommer att lossna, driva iväg och brytas ner. Eftersom det är kallare längre ner i vattenmassan så kommer djupt växande blåstång att föröka sig senare än de grunt växande plantorna på samma lokal. Det innebär att det även vid fullmånen den 3 juli fanns många blåstångsplantor som förökade sig i ytterskärgården där de kan förekomma ner till 8-10 meters djup.
I skrivande stund saknar vi rapporter från Bottenhavet. Enligt förra årets undersökningar så borde tången hunnit bli mogen också där. Så kommer du till en strand i Bottenhavet där det växer tång, prova gärna att snitta några förökningstoppar och kolla mognaden. Vi vill gärna få in fler rapporter just från Bottenhavet.
Månadens alg i juli fortsätter på temat av havsguden Neptunus och hans tillbehör. Nu är det arten Penicillus capitatus, som heter Neptunes brush på engelska eller Neptunus rakborste. Den gör verkligen skäl för sitt namn att se ut som en rakborste.
Penicillus capitatus i ett akvarium
Det är en mycket vanlig art som vi finner i varma, lunga grunda vikar och laguner i Karibien, Bahamas, Florida och Bermuda. Den blir ca 15 cm hög och otroligt nog består en individ av en enda stor cell med många kärnor. Genom att den har lite kalk inlagrad i sin vävnad får den en ljust grönaktig färg, utom i topparna på trådarna som är klart gröna.
Till skillnad från de flesta andra alger växer Neptunus rakborste på mjukbotten. Den består av en stjälk som är förankrad i mjukbotten med en stor mängd rhizoider och avslutas med en tofts av filament som gett arten sitt namn, just för att de liknar borsten på en rakborste. Det är en snygg alg och Neptuns rakborste är också en mycket populär art att ha i saltvattensakvariet.
Det är en relativt kortlivad art där varje individ bara blir mellan 1 – 16 veckor gammal, men där de flesta individer överlever ca 8 veckor eller mer. Som man kan förvänta sig för holokarpiska arter ( arter som omvandlar alla sina resurser till reproduktionsvävnad och sedan dör efter en enda, storslagen reproduktion), sammanföll dramatiska nedgångar lokalt i Penicullus populationer med en period av maximal reproduktionsaktivitet. Så mycket som 80-90% kunde försvinna på två månader efter fortplantningsperioden. Förökningen sker på samma sätt som hos andra sifonala alger inom gruppen Bryopsidales.
Den sexuella reproduktion innebär att anisogama ”manliga” och ”kvinnliga” könsceller släpps ut i vattenpelaren. (Anisogami innebär att manliga och kvinnliga könsceller skiljer sig åt i storlek; isogami beskriver situationen när de inte gör det och det inte finns några distinkta manliga och kvinnliga könsceller, även om det fortfarande kan finnas olika parningstyper.) De manliga könscellerna är rörliga hos Penicillus capitatus, men de kvinnliga är fastsittande. Det innebär att det krävs en hög koncentration av könsceller i vattnet för att få till en lyckad befruktning. Detta har gynnat en synkroniserad lek hos arten. Forskare har funnit att det är vanligt med sykroniserad, kortvarig lek hos flera grönalger på korallrev.
För Penicilluscapitatus är tiden från början av fertilitet tills dess att könsceller frigörs endast cirka 48 timmar. Penicillus uppvisar en mer extrem grad av anisogami än många andra sifonala grönalger, med makrogameter (kvinnliga gameter) som är i storleksordningen tio tusen gånger så stora som mikrogameter (manliga gameter).
Tångbloggen 