Ni har väl inte missat utlysningen Elever för Östersjön?
För att öka medvetenheten om hur havet och dess ekosystem påverkas av mänsklig aktivitet utlyser BalticWaters en stipendietävling för skolklasser i årskurs 7 till 9. Syftet är att uppmuntra klasserna att arbeta med Östersjörelaterade miljöfrågor och diskutera åtgärder som kan bidra till ett friskare hav. Målet är att eleverna får en fördjupad förståelse om hur människan kan nyttja de marina resurserna mer hållbart.
Vilka får vara med? Alla skolklasser i hela Sverige som går i årskurs 7–9.
Vad vinner man? Klassen kan vinna ett stipendium på upp till 60 000 kronor och ett besök på Baltic Sea Science Center (BSSC) på Skansen i Stockholm. Stipendiet är tänkt att finansiera resan till Stockholm, övernattning vid behov, mat och ett besök på det intilliggande nöjesfältet Gröna Lund. En heldag, helt enkelt.
Hur ska du hinna med detta under läsåret? Både studieuppgiften inom stipendietävlingen samt besöket på Skansens Baltic Sea Science Center går i linje med läroplanen för årskurs 7–9 och undervisningen i ämnet biologi. Så du kan andas ut. Det blir inget extra som ska klämmas in.
Vårblomningen kan komma tidigt, redan i slutet av mars med en eller två toppar. Om den startar senare hinner den kanske med bara en topp. Innebär det någon skillnad? Ja, det kan det göra. Är det en topp brukar det finnas både kiselalger och dinoflagellater samtidigt i blomningen. Annars kan kiselalgerna komma lite före och så blir det en egen topp med dinoflagellater lite senare.
Eftersom det händer så mycket på våren och tiden för blomningen kan variera har provtagningen i det nationella miljöövervakningsprogrammet anpassats så att provtagningarna görs oftare under vårmånaderna för att sedan glesas ut under resten av året. På så vis får man en bättre koll på de ibland snabba svängningarna under våren.
Planen på Tångbloggen var att göra ett håvdrag per månad. Men nu under vårblomningen kommer rapporterna att bli tätare, precis som i miljöövervakningen, för att ni ska kunna följa förändringarna i planktonsamhället.
Sedan förra provtagningen har vattentemperaturen hunnit stiga till 4.8 0C vid min brygga på Rådmansö i norra delen av Stockholms skärgård. När jag kom ner till bryggan tyckte jag att det nästan gick att se på vattenfärgen att vårblomningen startat! Vattnet skiftade svagt i gulbrunt och det visade sig att kiselalgerna blommade för fullt. I provet fanns gott om stora, runda, lite guldbruna kiselalger av släktet Coscinodisus. De har sjunkit till botten i petriskålen. En snabb uppskattning gav ca 40 stycken innanför varje 5 x 5 mm stor ruta.
Vårblomning under lupp. Det är praktiskt med rutor om man vill räkna antal. Då tappar man inte bort sig lika lätt.
Det finns också flera trådformiga kiselalger som är vanliga på våren. t.ex. Paulina taeniata som bildar en tråd med många celler tätt packade och tunnare trådar av kiselalgen Chaetoceros wighamii med långa spröt. De är två släkten som är vanliga i blomningen på våren.
Paulina taeniataChaetoceros wighamii
Jag fortsätter att hålla koll på utvecklingen av vårblomningen och hoppas på en massa dinoflagellater om 1-2 veckor. Fick också en stund att leta runt bland alger och stenar och hittade några små 2-3 mm stora skalbaggar. Lyckades fotografera en i luppen och skicka till jourhavande biologen, Didrik Vanhoenacker, på Naturhistoriska Riksmuseet. Han i sin tur skickade vidare till sin kollega, som snabbt svarade: ”Det är en art i familjen vattenbrynbaggar (Hydraenidae) som liknar palpbaggar och räknades länge dit, tills det visade sig att de är närmare släkt med fjädervingar, kortvingar och dylikt. Den hör till släktet Ochthebius och förekommer i näringsrika pölar både sött och bräckt vatten”.
En tjusig liten rackare, minsann.
Tack för snabbt svar! Tycker att det är helt fantastiskt att få hjälp med vad småkryp som man aldrig sett innan heter och var de lever. Oavsett vad den heter så är den tjusig, tycker jag.
Lite bakgrund till uppgiften Går vi ner till en Östersjöstrand och tittar ner i vattnet på sommaren syns många olika arter av vattenväxter. Deras närmaste släktingar finns kvar uppe på land. Hur skiljer de sig åt? För att kunna växa på land behöver växter kunna transportera vatten från rotsystemet nere i marken upp till blad och blommor. Det kräver ett välutvecklat transportsystem i styva stjälkar eller strån. För växter på land finns risken att utsättas för vattenbrist. På vintern kan vattnet i marken frysa så att det inte går att ta upp av växten. På sommaren kan det bli för torrt om det inte regnar. För vattenväxter är det däremot sällan eller aldrig brist på vatten. Många av de egenskaper som utvecklats hos växter för att klara av att leva på land blir istället ett problem för ett liv under ytan. I vatten behövs ingen styv stjälk som håller upp plantan. Stjälken behöver istället vara mjuk och böjlig så att den inte bryts av i vågorna. Landväxter kan ha tjocka, håriga blad och klyvöppningar som går att stänga för att minska avdunstning. Sådant funkar inte i vattenmiljön. Där gäller det att ha tunna, flikiga blad som kan ta upp näring och koldioxid direkt ur vattnet. Mitt favoritexempel på två närbesläktade arter är smörblomma, som lever på land och dess nära släkting vitstjälksmöja, som lever i vatten och där bara de vita blommorna sticker upp över ytan.
Smörblomma är en typisk landväxtVitstjälksmöjan är väl anpassad till ett liv i vatten
Mer information om vattenväxterhär på Tångbloggen Under 2024 har vi på Tångbloggen haft vattenväxter i Östersjön som Månadens Art eller släkte. I de elva inläggen presenteras arter som är lätta att hitta i Östersjöns bräckta vatten och arter som kanske är lite vanligare i närheten av utflödet från en å eller bäck där salthalten är ännu lägre. Det går såklart också bra att samla vattenväxter från en sjö eller damm i närheten. Flera av arterna som växter i våra sjöar och Östersjön är också vanliga akvarieväxter som går utmärkt att använda i studien.
Vattenväxter är en mycket heterogen grupp. Det enda gemensamma för gruppen är att de växer i olika vattenmiljöer som sjöar, brackvatten och havet. Så det bästa sättet är att beskriva arterna i denna grupp utifrån deras livsformer och ekologi. Vad som gör det lite extra komplicerat är att en art kan variera både under året och beroende på växtplats. Tillexempel kan samma art både förekomma flytande på vattenytan och ibland sitta fast med sitt rotsystem i botten eller ha både flytblad och undervattensblad beroende på var den växer. Genom att de kan variera så mycket i utseende kan det vara svårt att bestämma vilken art det är genom att bara använda en bestämningsnyckel i en flora.
Indelning av vattenväxter utifrån var de växer
Närmast stranden växer övervattensväxter. De liknar landväxter men tål att stå med rotsystemet dränkt i vatten. Hur djupt vattenväxter kan växa beror på tillgången på ljus för deras fotosyntes. Bristen på ljus sätter gränsen för bottenvegetationen. Övervattensväxter kan inte växa speciellt djupt. De förekommer från 0 till 2 meters djup. Exempel på arter är iris, vass, säv och fräken.
Flytbladsväxter växer från 0 – 4 meters djup på skyddade platser, där det är lite påverkan av vågor. Deras blad behöver komma upp till ytan och flyta på den, som namnet säger. Så de kan inte växa djupare än att deras stjälkar når upp till ytan. Eller så sitter de inte fast alls i botten utan flyter helt fritt. Exempel på arter är andmat, gul näckros, gäddnate.
Undervattensväxter delas in i tre grupper; långskottsväxter som ofta har sina blommor ovanför ytan, kortskottsväxter som lever helt under ytan och rosettväxter som har bladen i en liten rosett. De växer från strax under ytan ner till mellan 2 – 10 meters djup. De trivs bäst på skyddade platser utan för mycket vågor.
Långskottsväxter – Exempel på arter: ålnate, vitstjälksmöja, axslinga.
Kortskottsväxter – Exempel på arter: hårsärv, natingar, stor näckmossa.
Rosettväxter – Exempel på arter: notblomster och vekt braxengräs, som är en ormbunksväxt.
I 2025 års januarinummer av Bi-Lagan, som ges ut av Nationellt resurscentrum för biologi i Uppsala, finns en artikel där vi ger lite bakgrund till och förslag på hur en jämförande undersökning mellan land- och vattenväxter kan planeras och genomföras. Bi-lagan kommer ut två gånger per år och riktar sig till alla som arbetar med biologiundervisning. I Bi-lagan kan du även hitta många andra intressanta artiklar, både i detta och tidigare nummer. Genom vår artikel ”Landväxters anpassningar till ett liv i vatten” hoppas vi inspirera dig till att ta med klassen ut till en Östersjöstrand, å eller sjö och undersöka olika typer av vattenväxter, från övervattensväxterna i strandkanten till olika typer av undervattensväxter.
Här nedanför har vi skrivit ihop en liten handledning för dig som är lärare, eller bara intresserad av botanik. För att göra det lite lättare att komma igång har vi också gjort en liten sammanställning av några av de anpassningar du kan jämföra. Ladda ner pdf-en, planera din exkursion och längta till våren!
Såhär års är det gott om julmarknader. Jag hann med hela tre stycken i veckan som gick. På Wira bruk fanns det både ett stort bergtroll och en märklig mossklädd varelse i ån. Men det är inte så ofta som man stöter på gamla skolplanscher målade av Gerd Rissler. Fastnade direkt när jag fick syn på ett par av hennes planscher när vi besökte julmarknaden på Sladdstycket, som ligger alldeles bredvid hamnen i Kapellskär.
Där fanns också lite historia om Gerd och hennes arbete som konstnär. Hon bodde i en liten stuga på Riddersholm. Vi har passerat grunden till stugan många gånger under våra promenader och hittat akleja och murreva, spår av att det varit någon som haft en fin trädgård nära sin stuga. Däremot har vi inte sett kungsängsliljorna som hon planterade runt stugan och som sägs ha spritt sig i omgivningen. Kommer att leta lite extra nästa gång som vi passerar på våren. Att hon hittade inspiration och material till sina botaniska planscher som har funnits i många skolor från 1940 – 1970-talet är lätt att förstå. Det finns så mycket att se och upptäcka under turer i Riddersholms naturreservat.
Efter att ha läst lite mer om Gerd förstod jag att talesättet ”Surt sa räven om rönnbären” kommer från Barnens trädbok tillsammans med 20 andra trädhistorier för barn som hon illustrerat. Det som är spännande med konstnärer och deras målningar är hur mycket man kan läsa av från en illustration. På en av Gerds planscher finns en ålgräsplanta och en blåstångsplanta avbildad. För mig som tittat på mycket ålgräs och blåstång noterade jag att det ser ut som att ålgräset har blomställningar och att blåstången har ovanligt många bitmärken från tånggråsuggor.
Pilarna visar blomställningen på ålgräs och hur gnaget från tångråsuggor ser ut. Det måste ha varit gott om betande tånggråsuggor i vattnet utanför Riddersholm på den tiden när Gerd plockad plantan.
Har själv en fin gammal plansch hängande i mitt arbetsrum med avbildningar av brun- och grönalger. När jag tittade noga på bilden av blåstång är det första som man noterar är att den som målat av blåstången gjort det från ett pressat herbarieark. Blåsorna är platta och har gått sönder. Målaren är Gustave-Adolphe Thuret (1817-1875), en fransk botanist som var den förste att beskriva förökningen hos brunalger. På Thurets målning syns många detaljer som hårgropar, konceptakler och tydliga mittnerver. Gerds planta har runda och fina flytblåsor och tydliga nerver. Den har många grenar med förökningstoppar, så kanske hon plockade den från sin närmaste strand någon sommar för många år sedan.
Bild ur Vår flora i färg, kryptogamer målad av Carin Ax
Tittade också i ”Vår flora i färg, kryptogamer”, tredje upplagan 1985, där Mats Waern skrivit texterna om alger och där finns en snygg målning av en blåstångsplanta från Östersjön med lite påväxt av trådslick. Den har däremot inte blivit gnagd på av några tånggråsuggor utan har helt hela kanter.
Idag är det söndag och det ser ut att bli soligt och några minusgrader. Dags att ta en promenad. Men det får bli efter dagens genomgång av väderläget. Något som alltid är intressant men nu är det nästan inget annat som vi pratar om. De fyra faktorerna som måste bedöms inför en uppskjutning av sondraketen är:
1. Wind limitation: får grönt ljus om det blåser lite i hela luftmassan.
2. Recovery situation: får grönt ljus om inte molnigheten hindrar att hitta raketen.
3. Payload ready: får grönt ljus när alla försök är på plats i raketen.
4. Impact area: får grönt ljus när det inte finns renhjordar i området som påverkas.
Så hur har det sett ut? Fyradagars prognosen för onsdag 20.11 -23.11 visade att vindförhållanden gjorde det omöjligt, vilket markerades med rött. Impact area var ok – inga renhjordar i området och samma sak för experimenten och raketen står klar på uppskjutningsplatsen.
Prognosen igår visar att det kanske finns ett fönster på tisdag. Det blåser lite tidigt på morgonen, så bedömningen är att det kanske, kanske finns en öppning? Men möjligheterna att åka ut med helikopter och hämta payload (nyttolasten) eller experimenten gick inte att bedöma. Vad blir dagens utfall?
Oj! Nu blev sammanfattningen mest gul. Men bedömningen är att det kanske fortfarande går på tisdag enligt den amerikanska vädermodellen men inte enligt de andra två modellerna. Så hoppet har inte försvunnit ännu utan nu väntar vi på en uppdatering kl. 18.00LT.
Vid mötet nyss blev beskedet att vi börjar förberedelser i några av experimenten även om det fortfarande inte är säkert om vindförhållandena kommer att fungera. Nytt möte imorgon -hoppet finns kvar.
Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i. Augusti månads vattenväxt är vitstjälksmöja, Ranunculus baudotii. Bara för att göra det knepigt för den som, precis som jag lärde sig namn på arter för många, många år sedan, så lär den numera vara en underart till sköldmöja, Ranunculus peltatus och skall därmed nu heta Ranunculus peltatus subsp. baudotii! Suck…. Men den är fin, så jag böjer mig för systematikens överhet.
Allmänt om möjor är att de är nära släkt med smörblommor (släktet Ranunculus är ju kanske mest känt för smörblommorna, för den som läser sin flora) och möjorna har anpassat sig till ett liv under vattenytan. De har vita blommor som sticker upp ovanför ytan och sitter fast med ett rotsystem nere i sedimentbotten. De flesta av arterna är fleråriga men vissnar ner under vintern. Men det går ofta att hitta en liten planta med några få, mörkt gröna blad som övervintrar. De kan variera mycket i utseendet beroende på växtplats, vilket kan göra dom knepiga att artbestämma. Då blir det lättare om man vet vilka arter som brukar växa i Östersjön där vattnet är bräckt.
Vitstjälksmöja känns igen på att stjälken är ljust benvit, kan bli flera meter lång och har många finflikiga undervattensblad. Allt är en anpassning till ett liv under ytan. De kan ta upp ämnen direkt över ytan på bladet, vilket gör dem mindre beroende av rötterna för näringsupptag och så saknar de klyvöppningar för gasutbyte, som smörblommorna har. Men när bladen är under vattnet så behövs inte dessa. Vitstjälksmöja är den vanligaste arten i Östersjöns bräckta vatten. Således en bra gissning på vad det kan vara för art om du befinner dig där. Den har vita blommor som sitter på ett rakt, styvt skaft och sticker upp ovanför ytan. Annars har vitstjälksmöja en böjlig stjälk utan mycket ledningsvävnad, vilket är en anpassning så att den inte bryts sönder i vågorna. Blommorna pollineras av insekter. När de blivit befruktade böjs skaftet neråt så att fröna, eller korrekt nötterna, kan ramla av, sjunka till botten och gro till nya plantor. En anpassning som leder till att fler frön blir kvar i närheten av moderplantan och bör kunna gynna etablering och överlevnad.
Sköldmöja, som vitstjälksmöja är en underart till, förekommer i klara strömmande eller lugna sötvatten, t.ex. sjöar, tjärnar och älvar. Den har både flikiga undervattensblad och många flikiga flytblad och stjälken har en grönaktig färg. Undrar om också sköldmöja gör detta med att böja skaftet ner mot botten? Efter en snabb titt i ”Den nya nordiska floran” av Mossberg och Stenberg, (2003) syns det tydligt i illustrationerna av vitstjälksmöja och grodmöja, Ranunculus aquatilis var. diffusus men inte i illustrationen av sköldmöja. Kanske en tillfällighet, för det finns antytt hos vattenmöja, Ranunculus aquatilis var. aquatilis som grodmöjan är en underart till? Berätta gärna för oss nästa gång Du tittare närmare på sköldmöja på en strömmande lokal. Hur gör de med fröställningen?
De andra två arterna som också finns i brackvatten är mindre vanliga. Den ena är hjulmöja, Ranunculus circinatus. Den förekommer på leriga och dyiga bottnar, stjälken är mörkt grön med finförgrenade cirkelrunda, platta undervattensblad som gett arten sitt svenska namn. Den andra arten, den minsta av möjorna och som ibland förekommer i brackvatten är hårmöja, Ranunculus confervoides. Den har en tunn stjälk, ca 0,3 -1 mm tjock som kryper utmed botten där den också slår rot på många ställen. Den saknar helt flytblad och undervattensbladen har bara några få flikar.
Arterna skiljer sig också lite åt i tid när de blommar. Sköldmöja blommar t.ex. lite tidigare på året mellan maj-augusti medan vår månadsart vitstjälksmöja startar lite senare i juli men fortsätter blomma in i september. Hårmöja blommar mellan juli-augusti och hjulmöja blommar lite oregelbundet. Utöver spridning med kan de sprida sig genom att lösa delar driver iväg och rotar sig på nytt.
Vi hoppas att Du har möjlighet att ge dig ut och se denna vackra vattenväxt i sin fulla blomsterprakt!
Det är dags för en första rapport om några resultat som kommit in från uppgift 1 – djurlivet i blåstången. Mycket av de riktigt runt växande blåstångsplantorna dog under den långa lågvattensperioden i Östersjön under våren. En effekt av om den yttersta spetesen på skottet skadas är att det kan bildas som häxkvastar i toppen när en massa nya små grenar växer ut. Det kan bero på uttorkning som hände i år i Östersjön eller genom att något djur t.ex. en tånggråsugga, Idotea gnager av tillväxtzonen, meristemet.
Häxkvastar på blåstång. Har du sett dem någon gång?
Vi på Tångbloggen spenderar just nu några veckor på västkusten och kollar såklart på blåstång och annat intressant som förekommer utmed stränderna här. Det finns så många skillnader i sammansättningen av arter som lever i och omkring tången om man jämför en planta från ostkusten med en planta från västkusten. Det är inte bara att artsammansättningen skiljer sig åt och att det finns sötvattensarter som båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och Lymnea i tången från Östersjön och flera marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad är att det för det mesta är ganska få arter som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill Du läsa lite mer om skillnaderna titta gärna på denna länk. GE LÄNK TILL TÅNGBLOGGEN 201606.
Vi hoppas nu på att få in många, många rapporter från olika delar av Östersjöns långa och varierade kust under de kommande veckorna. De hjälper oss att få kunskap om vilka förändringar som sker mellan år i havet.
Det blir också intressant att se om den tidiga, varma våren gjort det möjligt för tångmärlor, Gammarus och tånggråsuggor, Idotea att hinna med att föröka sig två gånger. Här fick vi hjälp av många skolor som deltog i Tångskogsjakten, finansierat av Nobel Pris Museum förra året. Kanske kommer några av skolorna att fortsätta med liknande studier och vill skicka in in sina resultat till oss? Då skulle vi bli extra glada.
Eftersom vi nu fått in rapporter under flera år går det att börja jämföra resultat mellan år. För detta behövs att studier görs flera år i rad i samma område. På land ser och märks ju skillnaderna mellan år tydligt men det finns liknande ibland stora årstidskillnader i tångskogen. Till exempel kommer det att bli ett sudar, Chorda filumår igen som 2021? Hur länge kommer trådslick, Pylaiella littoralis att sitta kvar på plantorna innan den lossnar och driver iland? Finns det mycket tånggråsuggor som kan ge sig på att beta på blåstången? Mängden påväxt av havstulpaner och mossdjur kan också variera mycket både mellan år och mellan olika lokaler och avslöjar om vattnet är rikt på partiklar.
För att lära sig mer om arter i Östersjön kan det vara ett alternativ att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum eller kolla på Livet i havet.nu. LÄGG IN LÄNKAR. På Östersjöcentrums hemsida hittar Du också en kort beskrivning av vilka data vi vill få in om platsen där tångplantan växer. Om det finns uppgifter om vattentemperatur skicka gärna med det också.
Soliga hälsningar från Lena, Ellen och Algforskarsommar
Sammanfattning av uppgiften När startar blåstångens förökning hos dig i år?
Precis som hos växterna på land drar tillväxten och mognaden hos blåstångens förökningstoppar igång när ljuset och värmen kommer tillbaka efter vintern. Förökningstopparna anläggs på senhösten, då går de knappt att få syn på. Sen övervintrar de till våren, när de börjar växa till och blir större och större. Tidpunkten när blåstången blir mogen och startar sin förökning följer uppvärmningen av kustvattnet och ökad tillgång på ljus. Kartan från SMHI 2009 visar på de stora skillnaderna i vattentemperatur mellan västkusten och Öresund, som har mycket varmare vatten tidigare på våren än vattnet i t.ex. norra Stockholms skärgård. Utöver denna storskaliga gradient finns det även skillnader i mindre skala mellan t.ex. en öppen kuststräcka och en skyddad innesluten vik som värms upp snabbare.
Karta SMHI 2009
Baskartan från SMHI visar gradienterna i vattentemperaturer utmed kusten i maj 2009. Kartan visar att temperaturen på svenska västkusten och i Öresund redan i maj är uppe i 13 -14 0C, medan vattnet på motsvarande breddgrad i norra Egentliga Östersjön, Stockholms skärgård bara hunnit bli ca 10 – 11 0C.
Så hur blev 2024 års resultat? De visar på att blåstången blev mogen vid ungefär samma vecka på våren och försommaren som 2022 och 2023. Enligt de första rapporterna var tången inte riktigt färdig för att föröka sig vid fullmånen den 24 april, varken i Öregrund, Marint Kunskapscentrum eller vid Snickarhaken i Kristianstad. En orsak kan vara att temperaturen bara var ca 6 – 7,7 0C, så det var lite kallare än förra året.
Hos mig på Räfsnäs, norra Stockholms skärgård var det fortfarande riktigt kallt, bara 4,8 0C.
I år gjordes även undersökningar vid både full-och nymåne. Det visade sig att mätningar var 14de dag behövs för att förstå när tången blir mogen utmed kusten. Det visade sig att det fanns fina mogna förökningstoppar vid nymånen den 8 maj från Öresund och utmed den södra delen av Östersjöns kuster. Temperaturen i vattnet i början av maj varierade mellan ca 7,5 – 12,5 0C.
Spermierna är så små att de inte går att se ens med lupp. Men de har en orange färg som är tydlig.Oogonen syns som små gröna ärtor
Dessa två fina foton på ett snitt från en mogen honplanta (till höger) och en mogen hanplanta (till vänster) skickade elever på Rudbeckskolan in till Algforskarsommar efter ett besök på Utö den 22 maj, dagen före fullmånen 2024.
Att innehållet i de snittade honplantornas förökningstoppar ser lite grynigt ut är för att vi ser oogonen i konceptaklerna, de små gruparna runt oogonets yta. De är tångens äggsamlingar. I varje paket (oogon) ligger 8 ägg tätt paketerade, och varje paket sitter på ett litet skaft. Innehållet i hanplantorna har en tydlig orange färg. Det beror på att varje spermie har en röd ögonfläck. Ögonfläcken använder spermien för att leta sig bort från ljuset ner mot botten dit ägget sjunker. Hos hanarna finns det 64 pyttesmå spermier packade per paket (antheridie) och en massa paket sitter fästa på en struktur som ser ut som en liten buske. I varje konceptakel finns flera små buskar.
I södra Stockholms skärgård, Egentliga Östersjön, dröjde det till nymånen den 6 juni, vår nationaldag, innan det gick att se att en del av förökningstopparna hade mogna ägg och spermiesamlingar. Då var vattentemperaturen faktiskt uppe i runt 15 0C efter en lång varm period och högtryck. Men det blev inget stort utsläpp ändå. Den senaste veckan har det blåst och vattnet har blandats om och temperaturen sjunkit till ca 12,5 0C.
Efter en liten koll vid bryggan på Räfsnäs, nära Kapellskär i Norrtälje kommun, såg det mycket lovande ut för att årets stora förökningstillfälle i denna del av Östersjön skulle inträffa vid fullmånen den 22 juni på midsommardagen. Och ja, det blev ett stort utsläpp och passade väl ihop med de många häftiga rubrikerna i tidningarna efter att Sveriges radio sänt en repris av programmet om blåstångens förökning vid fullmåne på midsommarafton.
Vi vill framföra ett varmt tack till er alla som på olika sätt bidragit till att samla in kunskap om när blåstången blir mogen i olika delar av Östersjön. Vi hoppas att Du även vill hjälpa oss att undersöka mognaden hos blåstång 2025.
En tångdrink, där äggen syns som ”grus” i botten av glaset.Receptakel och ägg, en typisk midsommardrink för algforskare.
Tångdrink från fullmånekvällen den 22 juni gjord på översjövatten med en salthalt på 6 promille och lite sval ca. 15 0C. I drinken flyter förökningstopparna på ytan och på botten syns ansamlingen av en massa ägg.
Myriophyllum spicatum, axslinga i vackra höstfärger
Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.
I juni kommer arterna av slingeväxter, Myriophyllum att dyka upp i vattnet på de mjuka bottnarna. I Sverige finns fyra arter av Myriophyllum, slingeväxter. Slingeväxter är fleråriga undervattensväxter med en blomställning där de små blommorna oftast sitter i en krans ovanför vattenytan. Blommorna ser inte mycket ut för världen, de är små med fyra kronblad. Överst sitter hanblommorna som har 8 ståndare och de nedre blommorna närmast vattenytan är honblommor med 4 märken. Blommorna är vindpollinerade och frukten är en 4-delad klyvfrukt.
Svenskt namnLatinskt namn Viktig karaktär
Kransslinga Myriophyllum verticillatum Stjälken är grönaktig,
Klubbformiga övervintringsskott
Axslinga Myriophyllum spicatum Stjälken vanligen rödaktig
Saknar speciella övervintringsskott
Knoppslinga Myriophyllum sibiricum Vid basen sitter styva, fjällika blad
Kottelika, hårda övervintringsskott
Hårslinga Myriophyllum alterniflorum Stjälken är gulbrun-rödaktig och vek
Saknar speciella övervintringsskott
Utöver färgen på stjälken och om de bildar övervintringsskott är bladens form och längd i förhållande till avståndet mellan kransarna en viktig karaktär.
Arterna skiljer sig också genom antalet motsatta blad, där kransslinga och axslinga har 12 stycken, knoppslinga 7stycken och hårslinga 9 stycken. Bladens storlek minskar i samma ordning, där kransslingans blad blir ca 3-4,5 cm långa och hårslingans blad bara 1-2 cm långa.
Kranslinga och axslinga är ganska vanligt förekommande arter i grunda näringsrika vikar i Östersjön. Knoppslinga är ganska sällsynt i grunda skyddade näringsrika havsvikar utmed kusten och förekommer också i sjöar, älvar och strandpölar. Hårslinga förekommer sällan i brackvatten men är den vanligaste arten av slingeväxter i svenska vatten. Den finner vi i alltifrån näringsfattiga till näringsrika sjöar, gölar, dammar, åar, bäckar och diken.
Precis som för många andra arter av vattenväxter har slingeväxter goda möjligheter att sprida sig vegetativt med sina övervintrande turioner, kortskott som bildas i grenspetsarna under sensommaren.
Morgondimman lättar vid badhytten en morgon i maj.
Det borde vara biologiska mångfaldens dag varje dag. Det riktigt roliga tycker jag är allt vad som går att hitta bara jag går ner till stranden vid min brygga. Efter flera dagar med soligt och varmt väder har temperaturen ökat i vattnet och allt fler djur gömmer sig i tången. Skakade på några tångruskor och fick en riktigt fin fångst! De flesta är väl kamouflerade och går i gråbruna toner.
Gulbrämad dykareMärlor, snäckor och sandstubb.
Det hade gömt sig massor med tångmärlor, snäckor, en sandstubb och en stor fin gulbrämad dykare i tången. En riktigt fin artrikedom!
Både tången och stenarna är täckta av de luddiga brunalgerna molnslick och trådslick.
Fjolårets vasstrån är fulla med trådar av brunalgen sudare, Chorda filum. De färglösa håren på unga sudare gör att de ser extra luddiga ut. Håren kommer att försvinna när de blir äldre. Det ser ut att bli ett lyckat år för sudare, precis som förra året.
Alla gamla strån av vass i viken är täckta med trådar av sudare.
Varje tråd kommer att bli närmare en meter lång, så de kommer att slingra sig runt benen när det äntligen är dags att bada i viken.
Tångbloggen 