Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snorkla’

I helgen gavs sommarens algkurs, PADI Seaweed Diver, på dykcentret DiveTeam i Lysekil. Det var lite blåsigt, men det var ändå helt okej att snorkla runt Släggö i Lysekil för att samla in olika arter av makroalger till kursen. Under tidigare år har vi fått ihop upp emot 50 arter på kursen. Och för bara några veckor sedan var vi även här med Expedition Alg 2023 och samlade in. Det var spännande att se hur många alger vi skulle hitta denna kurs. För precis som på land så är vissa alger vår- försommar- eller sensommararter. Så bara för att den fanns där för några veckor sedan är det ingen garanti att vi hittar den nu.

En vit fotobalja är toppen för att flyta ut alger så man kan se hur de ser ut. Den är även oumbärlig vid pressning till herbariet.

För att kunna identifiera fintrådiga alger, främst inom rödalgerna, behövs en lupp. Det funkar med en handhållen fältlupp, men allra bäst är såklart en stereolupp med belysning underifrån. Då kan man verkligen se de olika strukturerna i algen som används för att artbestämma dem.

Rödalgen grov rödsläke (Ceramium rubrum) känns lätt igen under lupp med sina randiga grenar och kloformade spetsar. Här syns även runda, mörkröda sporsamlingar i grenvecken.

Det är en fantastiskt färgsprakande och artrik värld som väntar precis under havsytan. Kursen kan genomföras både med apparatdykning eller med snorkling, eftersom de flesta alger växer grunt på bara 1-5 meters djup. I år valde alla att snorkla, eftersom det var lite guppigt i vattnet. På grunda djup kan det bli lite väl mycket gupp när vågorna tar tag i luftflaskan och gungar omkring dykaren, men som snorklare flyter man nästan obemärkt med i gunget och kan enkelt ta sig in mot bergväggen utan att slås mot den. Ni förstår säkert vad vi föredrog.

Släggö är nog den mest dykta platsen i Sverige, och många har sett de branta klippväggarna nere på 10 meters djup eller mer fulla av läderkorallen Död mans hand (Alcyonium digitatum) och andra spännande djur. Men hur många har snorklat runt den på bara 0-3 meters djup för att beundra den rika algfloran? Inte lika många. Vi njöt verkligen av den vajande algskogen och kunde tydligt se hur små förändringar i mängd solljus eller vågexponering runt ön genast visade sig i algsamhällets artsammansättning, form och färg. Där solljuset ligger på under stora delar av dagen kan rödalgerna vara väldigt utblekta, nästan citrongula. Men runt hörnet, där en utskjutande bit av klippan bildar en skuggad vik, är de genast djupt mörkröda.

Rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne) plockad på skuggad växtplats (t.v) och på mer solbelyst plats (t.h) visar tydligt hur skillnaden i färg hos en och samma art påverkas av mängden solljus.

Så, hur gick det då för årets kurs? Totalt fann vi 7 grönalger, 17 brunalger och 23 rödalger, vilket gav oss en summa på 47 arter. Vi slog inte förra årets rekord, men vi var ändå mycket nöjda med vad vi hade fått ihop och fått uppleva. Dessutom hade vi i år en liten specialdugga sista dagen för en av kursdeltagarna . I vanliga fall är detta inte en kurs där deltagarna ska examinerats. Men eftersom Petra arbetar som dykinstruktör på DiveTeam är hon väl medveten om att man lär sig mycket mer om man pluggar till en examen, så hon valde att få göra en artdugga för att verkligen tillgodogöra sig kunskaperna. Givetvis klarade hon provet galant. Bra jobbat Petra! Nu kommer de som gör prova-på dyk med Petra eller bokar henne som guide säkert få se massor av alger

Petra sätter ut namn på de ”okända” algerna under duggan, medan Daniel kontrollerar och skriver upp facit.

Artduggan bestod av 20 olika arter. Hur många algarter kan du? I vår serie Månadens Alg har vi presenterat många av våra vanligaste svenska alger och även en del utländska. varför inte passa på att lära dig en ny art eller två i sommar?

Read Full Post »

Många arter har drivit iland i Danmarksbukten på Saltö efter blåsten

Tiden går fort när man har roligt. Efter några intensiva dagar i Lysekil med alginsamling skildes expeditionens medlemmar åt och jag befinner mig nu på Tjärnö, nära Strömstad. I slutet av vecka 26 blåste det ganska mycket och resultatet lät inte vänta på sig. Det fanns en massa spännande arter som drivit iland på Saltö, den lilla ön som ligger precis utanför Tjärnö marina laboratorium.  På stranden vid Danmarksbukten hittade jag högar med blandade mindre röda och bruna alger tillsammans med många ostronskal (Ostrea edulis). Roligt att vårt inhemska ostron ser ut att ha haft en god förökning för ett eller två år sedan.

Tre plantor av pepparalg, späd agaralg och sågtång på stranden.

Det låg också en massa andra skal tillsammans med en död strandkrabba bland algerna. Det första som jag noterade var ett par fina plantor av Osmundea spp., kallad pepparalg på svenska, som växte på små bitar av sågtång, Fucus serratus.

Osmundea spp. växer ofta på sågtång.

Men där låg också flera grovt förgrenade rödalger, Gracilaria gracilis, späd agaralg, som samtliga satt fast på var sin liten sten. De måste ha kommit från viken utanför. Det fanns flera andra arter som också kommit iland fastsittande på en liten sten.

Från vänster till höger: Rhodomela confervoides, Polyides rotunda och Gracilaria gracilis.

Skall bli intressant att snorkla runt där när det blir lågvatten och blåser lite mindre. Måste finnas större områden med småstenar och grusbotten där de kan etablera sig.

 

 

Den späda agaralgen, Gracilaria gracilis hade också en massa konstiga, lite knottriga svulster på många av grenarna. Har inte lyckats bestämma vad det är för art, men min bästa gissning är att det är en parasitisk rödalg.

Gracilaria gracilis med många rödalgsparasiter som bildar små knölar på algen.

Min tanke är att skriva till några forskare som just undersöker denna märkliga grupp av parasitiska rödalger för att få hjälp. Kanske kan någon av Tångbloggens läsare också hjälpa till här?

Det bästa fyndet sparade jag till sist. Inne ibland algerna låg en liten tufs av den kalkinlagrade rödalgen Jania rubens! Enligt Danmarks Havsalger, vår Algbibel, kallas Jania rubens för koralgaffel på danska och gaffelkrasing på svenska. Jania rubens går att känna igen genom att den har smalare grenar som är gaffelförgrenade medan Corallina officinalis är fjäderförgrenad.

Jania rubens funnen i Danmarksbukten på Saltö 2 juli 2023.

 

Jania rubens har inte noterats i Danmark sedan 1973 och då hittades den ilanddriven i Limfjorden. Så nu gäller det att ge sig ut och leta i Danmarksbukten, på Saltö. Enligt litteraturen kan den förekomma på grunda vågexponerade klippor men även ner till 15 meters djup. Hoppas det räcker med att snorkla.

Read Full Post »

Visst är det härligt att arbeta i strålande sol under klarblå himmel, men idag var det ganska skönt med en ljusgrå mulen himmel under hela dagen.

Expedition Alg- 2023 är i Lysekil för att samla in makroalger till Naturhistoriska Riksmuseet. Under gårdagen samlades ett stort antal arter in, artbestämdes, monterades och pressades. Idag gav vi oss åter ut runt Släggö för att komplettera med några ytterligare arter. Vi passade även på att ta en promenad bort till närbelägna Pinnevik för att samla in de arter som föredrar en mer skyddad miljö.

Lena visar hur blåstången tillväxer med nya grenar och flytblåsor.

Idag var det lättare, eftersom vi nu kunde göra en lista över vad som behövdes. Det är enklare att fokuserat leta efter tio-tolv arter än startläget ”samla allt”. Med lite fokuserat simmande och en gnutta lokalkännedom lyckades jag få tag på samtliga arter jag hade på min lista. Det är praktiskt att ha en liten böjd skrivtavla som går att fästa runt handleden, så den går att ha med under snorklingen.

Återigen var det en fin förmiddag i havet, följt av sortering hemma i köket. Det tar mer än fem gånger så lång tid att gå igenom det man samlat och få i press. Men vi har så roligt att tiden ändå går snabbt.

Lunch eller arbete? Visst ser det läckert ut med en bricka full av alger.

Efter dagens insamling kan vi räkna in 45 arter, och någon eller några få tillkommer imorgon när vi tar den sista påsen i kylen som vi inte mäktade med idag. Vi är mycket nöjda! Trots värmen så ÄR det ju ganska tidigt på säsongen, så flera arter som i augustia är stora och lätta att hitta har ännu inte vuxit mer än bara några centimetrar. Lite underligt är att vi inte hittat två-tre arter som varit mycket vanliga för några år sedan. Det är ju i havet precis som på land, att det varierar mellan åren. Men ändå….det känns lite underligt. Imorgon ska vi flytta lite på oss till en annan plats. Kanske är det bättre förutsättningar där för de arter vi saknar.

Rödalgen Plumaria plumosa är en riktigt tjusig art.

Så till slut var det dags att lägga in dagens skörd i våra växtpressar och städa av köksbordet. Det blev en hel del, eftersom vi gör tre ark per art. Tur att jag har tagit hit min morfars fars dokumentpress i gjutjärn, som en gång stod på Motala Verkstad. Den pressar ihop även den mest svampiga av alger utan problem. Bra, för imorgon hoppas vi såklart på ytterligare fynd.

Det är många ark som ska pressas ihop.

Read Full Post »

Solen sken, vattnet var varmt och sikten var god på expeditionens första dag.

Klockan nio traskade vi in på dykcentret DiveTeam i Lysekil för att byta om till våra superhjältedräkter i neopren och göra oss redo för att samla in makroalger runt Släggö i Lysekil. Man blir snabbt varm i en våtdräkt och vi slängde oss ganska omgående i havet för att svalka av oss, känna på vattnet och justera utrustningen. Åh så skönt det var!

Men innan dagens insamling kunde dra igång hade vi träff med Sveriges Radio P4 Väst som ville intervjua oss. Fältreporter Camilla Wikberg trotsade sin inre badkruka och slängde sig i vattnet (efter att först tagit av sig sändningsutrustningen) för att på nära håll få uppleva en alg. Du kan lyssna på intervjun här.

En fältreporter räds inte att gå i vattnet. Allt för lyssnarna!

Så var det dags att ta en näve nätpåsar, ta på mask och snorkel samt fenor och påbörja insamlingen av alger. Vi hoppade i och simmade ut mot Släggö. Så vackert det är! Solens strålar dansar ner i vattnet och lyser upp en klargrön havssallat här, en guldbrun fingertare där, och låter karragenalgens toppar iridiscera i blått när de tittar fram under sågtångens mörka fingrar. Lycka för en marin botaniker!

Ett färgsprakande tångbad piggar alltid upp.

Men låt oss presentera expeditionens deltagare, utöver Tångbloggens Lena Kautsky och Ellen Schagerström som bidrar med sin algexpertis. Expeditionsledare är Mia Ehn, biolog och intendent på Naturhistoriska Riksmuseet. Tvärvetenskaplig kompetens och aspirerande algexpert är Caroline Elgh, konstkurator och doktorand inom havshumaniora vid Linköpings universitet. Som ni säkert förstår är vi ett glatt gäng med mycket skoj att samtala om.

Efter någon timmes insamlande var vi alla rätt nerkylda, det varma vattnet till trots. Det ska ju även till en hel del efterarbete med det insamlade materialet innan dagen är slut, så vi packade ihop och rullade hem. Resten av dagen och kvällen gick åt till att öppna påsar (julafton!), fundera på vad sjutton man hade plockat för något, reda ut allt som trasslat ihop sig, bestämma till art, skriva etikett, montera och lägga mellan gråpapper. Pust! Att arbeta hemma i köket är lite mindre yta än på kurslab, vilket jag är van vid, men det gick fint efter lite justeringar. Många byttor och baljor med alger blev det.

Det lilla köksbordet fylls av alger, papper och skratt när dagens insamlade material ska tas om hand.

Av listan med alger vi hoppats på att hitta har vi drygt tio arter som vi ska fokusera på imorgon, samt några till som vi vill få några fler exemplar av. Vi känner oss nöjda med dagens insats.

Vi hann faktiskt inte med att montera och pressa allt vi samlat in. Sån tur att det går bra att förvara alger i plastpåsar utan vatten i kylskåpet en dag utan att de tar någon större skada. Annars hade vi nog suttit fram till morgontimmarna! Men då hade vi säkert fått höra nattskäran sjunga sin underliga sång i natt igen. Imorgon fortsätter vi Expedition Alg 2023!

Read Full Post »

Här på Tångbloggen har vi tidigare skrivit om projektet Green Gravel som jag är inblandad i, och berättat om dess mål med att restaurera tareskogar på norra halvklotet.

Nu har vi sporulerat både skräppetare (Saccharina latissima) och fingertare (Laminaria digitata) inne på lab och sått ut på gruset. Vi har även fått små sporofyter från företaget Kobb AB, som de hade över efter sin sådd. De små sporofyterna är knappt centimetern stora, men vi hoppas såklart på en god tillväxt under hösten fram tills att det är dags att sätta ut det ”gröna gruset”…fast kanske mer det bruna gruset… ute på våra lokaler.

Små buketter av sporofyter på 3 cm naturgrus ska planteras ut i havet i slutet av november.

Vi har även ett nytt, spännande pilotprojekt av egen design som jag satte ut i havet under veckan. Metoden inom Green Gravel är ju till för ganska flacka bottnar, där gruset kan ligga någorlunda stilla. Men här i Gullmarn är det ju de branta väggarna, som nästan lodrät dyker ner i havet, som behöver restaureras. Där går det inte med grus, om man inte vill ligga och limma fast det sten för sten.

Istället utformade jag ut en metod som utgår från den vi använde i vår manual för restaurering av blåstång i Östersjön. Genom att fästa vuxna plantor med mogna sori (sporsamlingar) på rep, som i sin tur spänns mellan två kättingar, bildas en lodrät tareskog som förhoppningsvis kommer att föröka sig naturligt och ge små sporofyter under årets sista månader när förökningen sker.

Kanske ett vinnande koncept, kanske en total flopp. Vi får se hur det går till våren.

Det ska bli mycket spännande att följa upp hur det går med detta. Jag kommer såklart rapportera resultaten här på Tångbloggen, så se till att följa oss, så du inte missar något. Dessutom kommer jag att berätta mer om försöken under årets nationella marina restaureringskonferens som äger rum i Luleå 16-17 november. Självklart kommer även en rapport därifrån till våra intresserade läsare.

Bäst av allt är att experimentet hänger precis intill labbet, så det är bara några korta simtag från bryggan. Mycket smidigt! En dag som denna, klassiskt höstgrå med småregn och dis, var det underbart att komma ner under ytan där det istället var blått vatten, röda och rosa alger, gula svampdjur och helt ok sikt, fram tills dess att jag tog fram rotborsten för att skrubba av klippväggen.

Read Full Post »

Tack alla som har hört av sig med positiva kommentarer om alginslaget i Naturmorgon under Kristi Flygare-helgen.

För att inte bara ge er en bild med ord och ljud, kommer här en liten film från Släggö i Lysekil med några av våra vackra makroskopiska alger. Du hittar mer information om de olika arterna här på Tångbloggen om du söker på artens namn i vår lilla sökruta. Många har varit vår Månadens Alg. Hur många känner du igen?

Ta på dig mask och snorkel så hoppar vi i!

Read Full Post »