Det är ju spännande hur en sak kan leda till en annan och helt plötsligt befinner man sig någonstans helt oväntat och undrar hur 17 man hamnade här. Ibland är det slump, ibland en konsekvens av tidigare beslut och önskningar. Så idag befinner vi oss på Swedish Space Life Science Workshop ute vid Gärdet i Stockholm för att prata om vårt experiment med blåstång i rymden och våra planer på att skicka upp tång till rymdstationen ISS.
Workshopen är till för att svenska forskare som arbetar i rymden ska veta om varandra och vad vi gör, så att vi kan samarbeta och hitta på fantastiska experiment.
Lena presenterade vårt blåstångsprojekt Baltic Fucus in Space
Det finns flera spännande typer av experiment representerade här. Lisa Westerberg från KI undersöker hur T-celler påverkas av att vara i rymden. T-celler är viktiga för vårt immunförsvar men om det försämras, som till exempel vid cancerbehandling eller rymdresa, kan virus i våra kroppar börja ställa till problem. Lisa och hennes grupp vill veta hur man kan motverka detta.
Åsa Berggren från SLU är ekolog med intresse för hur vi ska lösa matförsörjningen på längre rymdresor. Hennes grupp arbetar med insekter som proteinkälla, där de lever på växtavfall och i sin tur gödslar växter med sin avföring, med målet att det blir ett slutet kretslopp.
Stefan Krämer från SSC presenterade de olika typerna av plattformar de erbjuder för forskare. Utöver sondraketer som den vi fick plats på, har de parabolflygningar och drop towers för att skapa mikrogravitation. Och Christer Fuglesang från KTH Space Center berättade lite om vad de gör där.
Jättekul att få höra om olika aspekter av forskning kring människan i rymden, bland annat från ikonen Dag Linnarsson. Det finns ju så många frågor att ställa om det i framtiden ska bli möjligt att kolonisera månen eller Mars. Skulle blåstång kunna trivas på Mars?
Med på mötet var även representanter från Rymdstyrelsen och den Europeiska rymdorganisationen ESA. De berättade om olika möjligheter till samarbeten och söka medel, för att skicka upp experiment i rymden är inte helt gratis. Det är mycket att tänka på, men tackolov får man hjälp med det mesta om ens projekt blir beviljat stöd.
Roligast av allt var såklart att få träffa trevliga och entusiastiska människor som delar ett intresse.
Påsken är här, och Svenska Algcellskapet hade otrolig tur med vädret när vi genomförde vår första aktivitet: Snorkling på Släggö i Lysekil på långfredagen, numera tångfredagen. Sol, blå himmel och hela 10 grader i vattnet gjorde det till en mycket trevlig dag.
Vilken sikt! Eftersom det inte har regnat på ett tag var sikten kalasbra och vi kunde lätt se ner till botten på 5 meter. Några dykare som var i samtidigt berättade senare att de sett bojstenen på 20 meter från ytan. Påsken brukar vara en bra helg för dykning, men detta var verkligen över förväntan.
Det var fint att se våren komma igång även under ytan, med fina exemplar av bland annat rödalgen ribbeblad (Delesseria sanguinea) och grönalgen Ulva fenestrata, som är någon form av havssallat med tydliga hål (fönster) i bålen.
Delesseria sanguineaFina receptakler på knöltång
När kylan började kännas i fingrar och tår, traskade vi upp och värmde oss i DiveTeams sköljkar och fick kaffe av Daniel inne på dykcentret. Vilken avslutning på en härlig simtur! Tack DiveTeam!
Emily Stragapede, Ellen Schagerström, Angela Wulff, Smilla Wulff och Hanna Sallén Lennerthson firade tångfredagen på traditionsenligt vis.
Nu ska jag sätta mig med luppen och försöka klura ut vad den fintrådiga rödalgen jag samlade in är för något. Jag glömmer visst bort dem varje år, konstigt nog. Fram med herbariet och algnyckeln.
Simma lugnt och ha en fin påsk önskar Tångbloggen och Svenska Algcellskapet!
Vill du bli medlem i Svenska Algcellskapet? Skicka ett mail till algcellskapet@gmail.com så sätter vi upp ditt namn och din epost på vår medlemslista.
Har du vägarna förbi Halland under året så håll koll på konsthallarna! Under 2025 samarbetar halländska konst- och kulturinstitutioner kring det gemensamma utställningstemat vatten på en massa olika, spännande sätt. Utställningarna är spridda över hela året och binds samman av en gemensam programserie, som du hittar här.
Det ska bli jättekul att samtala om något vi bägge är intresserade av, men som vi ibland tar oss an från väldigt olika perspektiv. Har du vägarna förbi Varbergs Konsthall 13:00-14:30 imorgon lördag så finns vi där. Eventet är gratis men föranmälan krävs via varbergskonsthall.se.
Tång kan vara konstverk helt utan människans hjälp
Såhär års är det gott om julmarknader. Jag hann med hela tre stycken i veckan som gick. På Wira bruk fanns det både ett stort bergtroll och en märklig mossklädd varelse i ån. Men det är inte så ofta som man stöter på gamla skolplanscher målade av Gerd Rissler. Fastnade direkt när jag fick syn på ett par av hennes planscher när vi besökte julmarknaden på Sladdstycket, som ligger alldeles bredvid hamnen i Kapellskär.
Där fanns också lite historia om Gerd och hennes arbete som konstnär. Hon bodde i en liten stuga på Riddersholm. Vi har passerat grunden till stugan många gånger under våra promenader och hittat akleja och murreva, spår av att det varit någon som haft en fin trädgård nära sin stuga. Däremot har vi inte sett kungsängsliljorna som hon planterade runt stugan och som sägs ha spritt sig i omgivningen. Kommer att leta lite extra nästa gång som vi passerar på våren. Att hon hittade inspiration och material till sina botaniska planscher som har funnits i många skolor från 1940 – 1970-talet är lätt att förstå. Det finns så mycket att se och upptäcka under turer i Riddersholms naturreservat.
Efter att ha läst lite mer om Gerd förstod jag att talesättet ”Surt sa räven om rönnbären” kommer från Barnens trädbok tillsammans med 20 andra trädhistorier för barn som hon illustrerat. Det som är spännande med konstnärer och deras målningar är hur mycket man kan läsa av från en illustration. På en av Gerds planscher finns en ålgräsplanta och en blåstångsplanta avbildad. För mig som tittat på mycket ålgräs och blåstång noterade jag att det ser ut som att ålgräset har blomställningar och att blåstången har ovanligt många bitmärken från tånggråsuggor.
Pilarna visar blomställningen på ålgräs och hur gnaget från tångråsuggor ser ut. Det måste ha varit gott om betande tånggråsuggor i vattnet utanför Riddersholm på den tiden när Gerd plockad plantan.
Har själv en fin gammal plansch hängande i mitt arbetsrum med avbildningar av brun- och grönalger. När jag tittade noga på bilden av blåstång är det första som man noterar är att den som målat av blåstången gjort det från ett pressat herbarieark. Blåsorna är platta och har gått sönder. Målaren är Gustave-Adolphe Thuret (1817-1875), en fransk botanist som var den förste att beskriva förökningen hos brunalger. På Thurets målning syns många detaljer som hårgropar, konceptakler och tydliga mittnerver. Gerds planta har runda och fina flytblåsor och tydliga nerver. Den har många grenar med förökningstoppar, så kanske hon plockade den från sin närmaste strand någon sommar för många år sedan.
Bild ur Vår flora i färg, kryptogamer målad av Carin Ax
Tittade också i ”Vår flora i färg, kryptogamer”, tredje upplagan 1985, där Mats Waern skrivit texterna om alger och där finns en snygg målning av en blåstångsplanta från Östersjön med lite påväxt av trådslick. Den har däremot inte blivit gnagd på av några tånggråsuggor utan har helt hela kanter.
Efter en sommar full av arbete och bad, en kombination som vi hoppas inte alla har haft, är vi nu tillbaks med säsong 4 av Algpodden. Tänk vad tiden går!
Vi startar säsongen med ett avsnitt om den fotografiska pionjären Anna Atkins och hennes banbrytande arbete med alger. Helt hänförda över cyanotypens detaljrikedom och denna kvinnas skickliga hantverk.
Atkins skapade, för hand, boken “Photographs of British Algae: Cyanotype Impressions”, som faktiskt är den första fotoboken. Hur många har hört talas om den?
Ibland vaknar man tidigt och känner att det är läge för ett litet mini-äventyr. Denna lördag fick jag feeling, bredde smörgåsar, fyllde vattenflaskan och slängde in snorkelutrustningen i bilen. Jag har fått höra från flera håll att Tjurpannan, strax söder om Havsstenssund i Bohuslän ska vara ett riktigt trevligt ställe att snorkla på. Dags att ta reda på det.
Slät granit, blå himmel och lockande hav i behaglig temperatur.
Lite vind var det allt, men jag valde att gå i vattnet i en vik där det inte var så värst mycket vågor. Eftersom jag har både simfenor och tunn våtdräkt på så känner jag mig trygg med att kunna ta mig fram i vattnet även om det är lite guppigt eller strömt på sina ställen. Men inne i den här viken var det inga problem all flyta omkring och beskåda makroalgerna. Den rikliga förekomsten av Ascophyllum nodosum, knöltång, i strandkanten skvallrade om att det var en vågskyddad plats.
Gracilaria gracilis på skalgrus-sandbotten 3-5 m djupAscophyllum nodosum hade både rödalger och hydroider som påväxt.
När jag dök ner under ytan var det en mjuk botten bestående av skalgrus, sand och sten. Här fanns rikligt med brunalgen Chorda filum, kolansöret eller sudare, som också gillar vågskyddade miljöer, och rödalgen Gracilaria gracilis, späd agaralg, som gärna vill ha lite ström men inte så mycket vågor.
Jag simmade vidare över viken ut mot andra sidan. Här var det bättre fart på vattnet. Härligt! Det gick även att se direkt på vilka arter som växte här. Laminaria digitata, fingertare och Halidrys siliquosa, ektång, gillar när det är lite action. Och när vågorna spolar de stora algerna fram och tillbaka så kommer solljuset åt att lysa under dem. Så här hittar vi en rik flora av undervegetationsarter. Främst är det olika rödalger, somChondrus crispus , karragenalg och Phyllophora/ Coccotylus, rödblads-gruppen. Men även grönalgen Cladophora rupestris, bergborsting, med sin karakteristiskt mörkt gröna färg och granliknande uttryck hittar vi här. Jag njöt av täta, gröna mattor av C. rupestris som kom fram när vattnet for åt ena hållet, för att sedan döljas när det gick åt andra. Och det fanns gott om allsköns olika sporangium bland rödalgerna.
Stora brunalger gillar när det rör på sigEn grön matta av Cladophora rupestrisTetrasporer i topparna på Chondrus crispus
Nu blev jag sugen på att glida ut runt udden där vågorna bröt, för att få lite äventyr! Det var ju inte särskilt stora vågor, men eftersom det fanns gott om grund så såg det härligt dramatiskt och skummande ut. Men så fort jag dök ner någon meter under ytan så var det lugnt och skönt igen. Det var mycket fiskar kring algerna. Främst var det läppfisk som skärsnultra, stensnultra och berggylta. Och såklart stim av sjustrålig smörbult.
Det är kul att simma i rörligt vatten!
Jag gled omkring och njöt av att åka med vågorna, simma mot dem och att glida omkring nere under ytan där tät tång täckte precis all yta i minst tre lager. Bottenskiktet består ju här på västkusten nästan alltid av röda skorpformiga kalkalger,Lithothamnion sp. och Pymatholiton sp. Det är de som gör att allt ser rosa ut på botten.
De rosa kalkalgerna täcker det mesta, men Ahnfeldtia plicata, havsris, har lyckats hittat en fläck att fästa på, intill en gul Halichondria panicea, brödsvamp.
Efter 40 minuters plaskande började jag känna mig lite sval, så jag simmade över till läsidan och in i en riktigt stilla vik. Här var det fullt med tång hela vägen upp till och över ytan. Både blåstång och knöltång stack upp skottspetsarna i luften. När det är såhär tät tångskog blir vattnet varmt, både av solen och av fotosyntesen. Riktigt skönt att krypa in under tångtäcket och värma upp sig lite.
Tätt, tätt med härlig Ascophyllum nodosum, knöltång.
Här hittade jag även gott om de två rödalger som många ibland har svårt att skilja åt: Furcellaria lumbricalis, kräkel, och Polyides rotunda, klyving. När man ser dem så här i fält tycker jag inte alls att de går att blanda ihop, även om man bara ser dem var för sig. Furcellaria har mycket mörkare, nästan brun ton och längre, spetsigare toppar. Polyides röda färg är otroligt lätt att känna igen. Men om de ligger uppspolade och lite torkade på stranden så är det Furcellaria som har rotliknande rhizoider. Polyides fäster med en liten rund platta, men den kommer aldrig med när den rycks loss. Mitt knep är att kolla på grenvinklarna, som är bredare på Polyides, och topparna. Vad har du för krep för att skilja dessa åt?
Furcellaria lumbricalis med påväxt till vänster och klarröd Polyides rotunda till höger
Apropå att det finns arter som är svåra att skilja åt, så har jag för stunden helt gett upp att försöka artbestämma grönalger inom släktet Ulva. Jag inväntar systematikernas genetiska kartläggning och hoppas att det inte ska behövas DNA-prov varje gång man vill kunna ta någon till art. Men det fanns gott om bladformad, vad jag tidigare skulle kallatUlva fenestrata (f.d lactuca), havssallat, och små söta buketter med en rörformad sort som jag nog skrivit Ulva linza eller Ulva intestinalis på förr. Nu njöt jag bara av deras färg och form och hur de rörde sig i vågorna. Ibland får även en forskare ha en ledig förmiddag i tångskogen.
En vacker, skir grönska lyser upp bland de fintrådiga röda algerna.
Men till slut var det dags att simma in till klippkanten, ta av sig fenorna och gå upp. Det hade hunnit komma en hel del folk till området medan jag låg ute i vattnet. Tur att ingen trodde att mina skor och min klädpåse var ett strandfynd eller nedskräpning. När jag med stela fingrar fått på mig skjorta och byxor satt det fint med en rågsmörgås och en klunk vatten ur flaskan. för det viktigaste när man är på äventyr är ju, som alla vet, att man har med sig matsäck.
Jag hoppas att alla våra läsare har fått badat ordentligt under sommaren, och kanske sett lite kul alger eller vattenväxter. Kanske har det till och med påbörjats ett eller annat herbarium? För det är ju väldigt roligt att ta reda på vad det är för något fint man har sett. Vi på Tångbloggen uppmuntrar alla våra läsare att rapportera in algfynd i Artportalen. För just makroalger vill vi jättegärna att ni även skickar med en bild på den bål/planta som ni artbestämt, så kan vi enkelt verifiera att det är rätt. Om det är en art där det är en speciell struktur som avgör eller som kräver lupp eller mikroskop, vill vi att ni även skickar en bild på den/de specifika karaktärer som ni baserat bestämningen på. Tack för att ni vill hjälpa oss att kartlägga våra algers utbredning!
Sommar, sol och sågtång. Vad kan väl vara härligare?
Det är dags för en första rapport om några resultat som kommit in från uppgift 1 – djurlivet i blåstången. Mycket av de riktigt runt växande blåstångsplantorna dog under den långa lågvattensperioden i Östersjön under våren. En effekt av om den yttersta spetesen på skottet skadas är att det kan bildas som häxkvastar i toppen när en massa nya små grenar växer ut. Det kan bero på uttorkning som hände i år i Östersjön eller genom att något djur t.ex. en tånggråsugga, Idotea gnager av tillväxtzonen, meristemet.
Häxkvastar på blåstång. Har du sett dem någon gång?
Vi på Tångbloggen spenderar just nu några veckor på västkusten och kollar såklart på blåstång och annat intressant som förekommer utmed stränderna här. Det finns så många skillnader i sammansättningen av arter som lever i och omkring tången om man jämför en planta från ostkusten med en planta från västkusten. Det är inte bara att artsammansättningen skiljer sig åt och att det finns sötvattensarter som båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och Lymnea i tången från Östersjön och flera marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad är att det för det mesta är ganska få arter som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill Du läsa lite mer om skillnaderna titta gärna på denna länk. GE LÄNK TILL TÅNGBLOGGEN 201606.
Vi hoppas nu på att få in många, många rapporter från olika delar av Östersjöns långa och varierade kust under de kommande veckorna. De hjälper oss att få kunskap om vilka förändringar som sker mellan år i havet.
Det blir också intressant att se om den tidiga, varma våren gjort det möjligt för tångmärlor, Gammarus och tånggråsuggor, Idotea att hinna med att föröka sig två gånger. Här fick vi hjälp av många skolor som deltog i Tångskogsjakten, finansierat av Nobel Pris Museum förra året. Kanske kommer några av skolorna att fortsätta med liknande studier och vill skicka in in sina resultat till oss? Då skulle vi bli extra glada.
Eftersom vi nu fått in rapporter under flera år går det att börja jämföra resultat mellan år. För detta behövs att studier görs flera år i rad i samma område. På land ser och märks ju skillnaderna mellan år tydligt men det finns liknande ibland stora årstidskillnader i tångskogen. Till exempel kommer det att bli ett sudar, Chorda filumår igen som 2021? Hur länge kommer trådslick, Pylaiella littoralis att sitta kvar på plantorna innan den lossnar och driver iland? Finns det mycket tånggråsuggor som kan ge sig på att beta på blåstången? Mängden påväxt av havstulpaner och mossdjur kan också variera mycket både mellan år och mellan olika lokaler och avslöjar om vattnet är rikt på partiklar.
För att lära sig mer om arter i Östersjön kan det vara ett alternativ att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum eller kolla på Livet i havet.nu. LÄGG IN LÄNKAR. På Östersjöcentrums hemsida hittar Du också en kort beskrivning av vilka data vi vill få in om platsen där tångplantan växer. Om det finns uppgifter om vattentemperatur skicka gärna med det också.
Soliga hälsningar från Lena, Ellen och Algforskarsommar
Morgondimman lättar vid badhytten en morgon i maj.
Det borde vara biologiska mångfaldens dag varje dag. Det riktigt roliga tycker jag är allt vad som går att hitta bara jag går ner till stranden vid min brygga. Efter flera dagar med soligt och varmt väder har temperaturen ökat i vattnet och allt fler djur gömmer sig i tången. Skakade på några tångruskor och fick en riktigt fin fångst! De flesta är väl kamouflerade och går i gråbruna toner.
Gulbrämad dykareMärlor, snäckor och sandstubb.
Det hade gömt sig massor med tångmärlor, snäckor, en sandstubb och en stor fin gulbrämad dykare i tången. En riktigt fin artrikedom!
Både tången och stenarna är täckta av de luddiga brunalgerna molnslick och trådslick.
Fjolårets vasstrån är fulla med trådar av brunalgen sudare, Chorda filum. De färglösa håren på unga sudare gör att de ser extra luddiga ut. Håren kommer att försvinna när de blir äldre. Det ser ut att bli ett lyckat år för sudare, precis som förra året.
Alla gamla strån av vass i viken är täckta med trådar av sudare.
Varje tråd kommer att bli närmare en meter lång, så de kommer att slingra sig runt benen när det äntligen är dags att bada i viken.
Nu var det dags för en tur till västkusten och kolla på stränderna runt Saltö och Tjärnö efter vad som spolats iland efter den senaste stormen. Funderade på vad för nya fynd som jag skulle hitta och vad de kan berätta om tillståndet i havet. Vid den första stranden längst ut på Saltö låg en död sillgrissla mellan stenarna.
Det har kommit flera rapporter under den senaste veckan om att 100-tals sillgrisslor dött på västkusten. Det finns flera tänkbara orsaker till att så många sillgrisslor hittats svaga eller dött. Studier visar det de inte drabbats av fågelvirus utan de verkar ha dött av svält.
Fåglarna kommer från de brittiska öarna en lång väg när det blåser och stormar och det är framförallt unga fåglar som inte klarat sig. När det blåser mycket och går stora vågor flyttar skarpsillen och annan småfisk ner på större djup. För sillgrisslorna betyder det att de måste lägga ner mer energi på att fånga maten och för de unga fåglarna blir det extra ansträngande. Det innebär att många inte klarar sig.
Den andra händelsen som jag hört talas om var att yrkesfiskaren Peter Hagberg fick näten fyllda av plastblommor. Och det måste varit stora mängder med olika plastblommor som hamnat i sjön och spritts runt om i havet. De började dyka upp strax efter jul. De lär vara tillverkade i Kina. Så hur hamnade de i sjö? Troligen låg de i en av de 46 containrar som ett fartyg från det danska rederiet Maersk tappade i havet utanför Nordjylland natten mellan 21 och 22 december 2023 när stormen Pia drog över Danmark. Plastblommor kan flyta långt med strömmar och vågor. Dags att kolla i den översta tångvallen, där de borde hamnat. Det första jag fick syn på var ett grönt blad av baldersbrå inne ibland tång och is. Men sen hittade jag både några gröna plastskott och en plastblomma inne ibland tång och snäckskal.
Ett klart lyckat besök till stränderna i närheten av Tjärnö marina laboratorium. Min promenad kopplade både till några rubriker i media och visade på effekter av stormar, blåst, snö och regn.
Som avslutning kommer här en bild på hur en av stränderna på Saltö förändrats genom att den stora tångvallen byggt om av väder och vind. Nu finns ett riktigt vattenfall från kärret ovanför.
När jag började som doktorand för Lena 2010 dröjde det inte länge förrän hon berättade att hon var sugen på att skicka ut blåstång i rymden. Hon hade tidigare varit med och upptäckt att blåstången i Östersjön förökade sig vid fullmåne. Men hur, det vet vi fortfarande inte.
Under åren har vi många gånger pratat om att vi skulle vilja ta reda på detta genom att skicka upp blåstång i rymden. Ibland även i intervjuer. Så helt plötsligt kom det ett mail. ”Hej. Vi hörde på radion att ni vill skicka upp tång i rymden och vi har lite plats över i vår raket. Vill ni åka med?”
Det är många forskare som arbetar med rymdforskning på ett eller annat sätt. Svenska rymdbolaget (SSC) bygger raketer som åker 250 km upp i atmosfären innan de vänder och kommer ner mot jordens yta igen. De skulle skicka upp en raket efter påsk och här fanns det lite utrymme kvar längst ner i botten på raketen. Ville vi ha det?
Klart vi ville!
Eftersom vi inte hade en enda krona i finansiering till detta, fick vi trolla med knäna för att få ihop en låda som kunde hålla våra prover. Det var mycket som skulle stämma både för att tången ska klara resan och för att inget ska kunna gå sönder eller skaka loss och påverka raketen eller dess innehåll under färd. Vi fick många nya kunskaper och är mycket tacksamma för att det duktiga teamet på SSC kunnat hjälpa oss såpass mycket. Tillslut fick vi till en låda i plexiglas där vi kan stoppa in provrör med ett litet tångfragment i varje.
Små provrör med blåstång i havsvatten åker upp i rymden i en genomskinlig låda av plexiglas.Mängden ljus provas ut för att ge tången rätt mängd under tiden den sitter i raketen och väntar på uppskjutning.
Blåstång får sin näring genom fotosyntes. Då bildar den även syre. Finns det inget ljus respirerar den endast, vilket innebär att den förbrukar syre, och om det är mörkt för länge tar syret slut och tången dör. Eftersom lådan med tångproverna monteras på plats i raketen en hel vecka innan uppskjutningen, behövde vi se till att tången får tillräckligt med ljus för att må bra. Köksbordet hemma förvandlades till raketlaboratorium när jag fick hjälp av sambon med att mäta hur många dioder som behövdes för att ge lagom mängd ljus, samt att fräsa ur spår och löda ihop dem så att de kan tändas och släckas med en timer utanför raketen.
Längst ner i botten på raketen sitter vår lilla låda med tång monterad. Bakom ser ni den spetsiga noskonen. Foto: G. Florin SSCEtt litet tångfragment per provrör åker upp i rymden.
Space mission BalticFucusinSpace åker upp med en raket som skjuts upp från Esrange och kommer vara i ”viktlöshet” under 8 minuter. Enligt liknande försök som gjorts på en av botanikens vanligaste försöksorganismer, Arabidopsis, räcker detta för att kunna mäta förändringar i mRNA. Detta ger en uppfattning om hur organismen reagerar på avsaknaden (nästan) av gravitation. Hos Arabidopsis ser man hur rötterna växer åt alla möjliga håll när de inte dras ner mot jordens mitt. Men hur kommer blåstång reagera?
För att mäta hur viktlösheten påverkar tången kommer vi kika på dess mRNA. mRNA är en enkelsträngad ribonukleinsyra som transporterar information i cellen för hur olika protein ska byggas. På mRNA kan man se om olika gener upp- eller nedregleras (bygga mer eller mindre av olika protein) till följd av den stress som organismen utsätts för.
När vi vet hur blåstång fungerar som rymdresenä, kan vi börja skriva på den stora ansökan om att få skicka upp blåstång till forskningsstationen ISS. Där uppe i omlopp påverkas inte tången lika mycket av månens dragningskraft, och vi kan då testa om det är just den kraften som driver den biologiska klockan som hjälper blåstången att synkronisera sin fortplantning i Östersjön.
Mission patch!
Varje rymduppdrag, eller space mission, har en mission patch som visar flaggor och logotyper från alla som är ombord. Här är vår fina mission patch! Självklart kommer vi låta göra broderade märken av den att sätta på jackan och väskan. Det är ju inte varje dag som man skickar ut tång i rymden, så vi tycker att vi får stoltsera lite extra med det.
Planen var att raketen skulle skjutas upp i början av april. Men på grund av tekniska problem så har det fått flyttas framåt i tiden. Vi vill ju inte att raketen ska explodera eller landa i Norge, för då blir det pappersarbete. Nästa lämpliga fönster för tångens första rymdresa blir istället i slutet av oktober eller november i år. Så missa inte hur det går för tången i rymden. Klicka på ”följ” så att du vet när det är dags. Vi kommer lägga ut en länk till live-streamen från Esrange, så att ni kan se uppskjutningen live hemifrån. Det ni! Det ser vi fram emot. Hoppas ni gör detsamma.
Så, när ni under sena kvällar nu blickar upp mot himlen kan ni tänka på att snart kommer blåstången kunna titulera sig rymdresenär. Inte illa. Och allt för att rätt person lyssnade på radion en morgon.
Tångbloggen 