Idag är det söndag och det ser ut att bli soligt och några minusgrader. Dags att ta en promenad. Men det får bli efter dagens genomgång av väderläget. Något som alltid är intressant men nu är det nästan inget annat som vi pratar om. De fyra faktorerna som måste bedöms inför en uppskjutning av sondraketen är:
1. Wind limitation: får grönt ljus om det blåser lite i hela luftmassan.
2. Recovery situation: får grönt ljus om inte molnigheten hindrar att hitta raketen.
3. Payload ready: får grönt ljus när alla försök är på plats i raketen.
4. Impact area: får grönt ljus när det inte finns renhjordar i området som påverkas.
Så hur har det sett ut? Fyradagars prognosen för onsdag 20.11 -23.11 visade att vindförhållanden gjorde det omöjligt, vilket markerades med rött. Impact area var ok – inga renhjordar i området och samma sak för experimenten och raketen står klar på uppskjutningsplatsen.
Prognosen igår visar att det kanske finns ett fönster på tisdag. Det blåser lite tidigt på morgonen, så bedömningen är att det kanske, kanske finns en öppning? Men möjligheterna att åka ut med helikopter och hämta payload (nyttolasten) eller experimenten gick inte att bedöma. Vad blir dagens utfall?
Oj! Nu blev sammanfattningen mest gul. Men bedömningen är att det kanske fortfarande går på tisdag enligt den amerikanska vädermodellen men inte enligt de andra två modellerna. Så hoppet har inte försvunnit ännu utan nu väntar vi på en uppdatering kl. 18.00LT.
Vid mötet nyss blev beskedet att vi börjar förberedelser i några av experimenten även om det fortfarande inte är säkert om vindförhållandena kommer att fungera. Nytt möte imorgon -hoppet finns kvar.
Nu har det gått över sex månader sedan det första försöket att skicka upp blåstång med en sondraket från Esrange i Kiruna blev uppskjutet. Det nya datumet nu planerat till november. Förberedelserna startade i juni 2024. Då var jag ute i vattnet och klippte av tillväxtzonen på en massa blåstångstoppar, strax ovanför flytblåsorna. Sen var det bara att vänta på att en det växte ut en bunt adventivgrenar från den skadade toppen.
I september samlades ett antal knippen med små adventivgrenar från ett stort antal individer in och placerades i odlingskammaren på institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP). Där har den nu anpassats till sommartemperatur och långa dagar. De är nu klara att stoppas i små rör med brackvatten och transporteras till Esrange. Om vädret vill blir det en flygtur på fredag den 22 november. Blir det dåligt väder och mycket blåst är det bara att vänta. Som längst har vi tid till 5e december.
Nu var det dags för en tur till västkusten och kolla på stränderna runt Saltö och Tjärnö efter vad som spolats iland efter den senaste stormen. Funderade på vad för nya fynd som jag skulle hitta och vad de kan berätta om tillståndet i havet. Vid den första stranden längst ut på Saltö låg en död sillgrissla mellan stenarna.
Det har kommit flera rapporter under den senaste veckan om att 100-tals sillgrisslor dött på västkusten. Det finns flera tänkbara orsaker till att så många sillgrisslor hittats svaga eller dött. Studier visar det de inte drabbats av fågelvirus utan de verkar ha dött av svält.
Fåglarna kommer från de brittiska öarna en lång väg när det blåser och stormar och det är framförallt unga fåglar som inte klarat sig. När det blåser mycket och går stora vågor flyttar skarpsillen och annan småfisk ner på större djup. För sillgrisslorna betyder det att de måste lägga ner mer energi på att fånga maten och för de unga fåglarna blir det extra ansträngande. Det innebär att många inte klarar sig.
Den andra händelsen som jag hört talas om var att yrkesfiskaren Peter Hagberg fick näten fyllda av plastblommor. Och det måste varit stora mängder med olika plastblommor som hamnat i sjön och spritts runt om i havet. De började dyka upp strax efter jul. De lär vara tillverkade i Kina. Så hur hamnade de i sjö? Troligen låg de i en av de 46 containrar som ett fartyg från det danska rederiet Maersk tappade i havet utanför Nordjylland natten mellan 21 och 22 december 2023 när stormen Pia drog över Danmark. Plastblommor kan flyta långt med strömmar och vågor. Dags att kolla i den översta tångvallen, där de borde hamnat. Det första jag fick syn på var ett grönt blad av baldersbrå inne ibland tång och is. Men sen hittade jag både några gröna plastskott och en plastblomma inne ibland tång och snäckskal.
Ett klart lyckat besök till stränderna i närheten av Tjärnö marina laboratorium. Min promenad kopplade både till några rubriker i media och visade på effekter av stormar, blåst, snö och regn.
Som avslutning kommer här en bild på hur en av stränderna på Saltö förändrats genom att den stora tångvallen byggt om av väder och vind. Nu finns ett riktigt vattenfall från kärret ovanför.
Nu känns det som tiden går fort och det händer en massa på land. Hägg och slån börjar slå ut också här nära kusten där vattnet fortfarande är kallt. Vädret varierar lite men det är lugnt och klart i vattnet. Dags att ta en tur och se vad händer under ytan? Så det var av till en av favoritstränderna på Riddersholm, naturreservat på Rådmansö. Jag undrar vad som kan ha drivit iland efter den senast blåsten?
Stor vall med mycket tång ligger vid stranden denna soliga dag i maj.
På vissa ställen låg det ett brett fält med tång. I den yttre delen av tångvallen hade det blåst iland en massa ganska stora blåmusslor. Det var inte så varmt att de börjat ruttna och lukta ännu. Inne ibland musslorna låg det flera stora döda ishavsgråsuggor, även kallade skorv, Saduria entomon.
Fynd i tångvallen
Massor med döda blåmusslor och här och där syns några torkade skorvar. Till höger syns små gröna torkade tofsar av algen lilla grönkuddar.
Skrov är ett kräftdjur och ser ut lite som ett urtidsdjur och är en ishavsreklikt. Andra fynd i strandvallen en bit bort var små vackert gröna tofsar av algen liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. De små tofsarna låg intorkade ibland tången. Liten grönkudde en tidig vårart, som tydligen redan passerat sin livslängd och lossnat från klipporna och spolats iland.
Så här långt har blåstången kommit i mitten av maj!
Att våren kommit en bit på väg syns också klart i att blåstångens förökningstoppar kommit ganska långt och de nya små flytblåsorna syns tydligt på grenen som jag tog med hem och fotade.
Till höger syns stenen med klart grön grov tarmalg. Resten av stenarna har grönslick
Sen jag gick samma väg och kollade i vattnet för en vecka sedan hade stenarna hunnit bli gröna. Tillväxten är i full gång! Lite intressant är att jämfört med förra veckan är stenarna gröna av alger, men det är bara en sten med grov tarmalg, Ulva intestinalis. Den klart gröna stenen till höger. Alla de andra stenarna är klädda med ljusgröna luddiga tofsar av grönslick, Cladophora glomerata. Skall hålla koll på vad som händer framöver om skillnaden blir kvar eller om grov tarmalg kan ta över och dominerar på fler stenar framöver. Det är ju tarmalger som är goda att äta medan det inte går att äta grönslick. Populärt är att t.ex. fritera tarmalger eller äta den som den är i en sallad. Glömde plocka med mig lite alger hem förra gången, så det får bli en tur till. Vet precis var stenen ligger!
Visst ser de uppblåsta trådarna av grov tarmalg smaskiga ut!
Hoppas den ligger kvar tills jag kommer dit nästa gång, kanske redan på söndag?
Nu har det varit gråväder och ganska trist i många veckor och det ser ut att fortsätta fram till jul om prognosen i väder-appen stämmer. Som marinekolog är vad som händer i vattenmassan minst lika intressant som hur miljön närmast stranden förändras och påverkas av stormar, blåst, vågor och förändringar i vattenståndet. På SMHI:s väderinformation finns den information du behöver för att få veta när det blir lågvatten. Då är det tid att gå till en fin strand och se vad du kan hitta. Det finns många stationer där vattenståndet noteras så välj den som ligger närmast där du bor. För min del är det bästa idag att titta både på prognosen för Forsmark och Landsort.
Det har varit lågvattensperioder under ett antal dagar (13 – 14 december), men just nu på morgonen den 16:e december är det lite högre vattenstånd igen.
En liten hamn som ligger tom i väntan på att sommarboende kommer tillbaka.
Slipade klippor blir extra vackra av lite regn. Diabasens gångar i den gråa graniten ser extra svarta ut. Vattenytan är spegelblank och vattnet helt klart. Nere vid strandkanten ligger småstenar torrlagda och spåren av övervintrande alger går lätt att hitta.
Blåstångsplantor ligger i vattenbrynet. På klippan syns en bård av fintrådiga grönalger.
För att vara säker på vad som sitter på den lilla klippan skrapar jag av några tussar, tar med hem och lägger i vatten. Det visar sig vara grönslick (Cladophora glomerata), små mörkgröna plantor som har lite brunt ludd på sig. Det bruna är olika mikroskopiska kiselalger. Grönslick väntar på att det skall bli vår och solen kommer tillbaka, så att den kan börja växa igen. Kommer att försöka hålla koll på just denna lilla klippa och se om de överlever eller om de fryser bort när isen kommer.
Stenarna är fulla av kulformiga cyanobakterier, kanske av släktet Rivularia?
Cyanobakterier är tåliga och kan överleva både is och att ligga torrlagda under en period. Vi har skrivit om denna grupp tidigare på Tångbloggen, och påpekat hur kluriga de kan vara att skilja åt, så jag vågar mig inte på att bestämma vad det kan vara för art.
Det blåste rejält för en vecka sedan och det innebar att blåstång spolades upp högt på stranden vid sjöängen. Hur högt upp på stranden vattenstånd och vågor kan skölja tångvallen syns genom att tången ligger i band utmed stranden. Den översta vallen innehåller mer ålgräs och den nedre lite mer blåstång.
Två tydliga vallar av alger och ålgräs som spolats iland när vattenståndet var högre och det blåste mer.
Något som flyter riktigt bra är fett. Högst uppe på land hittade vi en del av en säl som måste legat i sjön länge.
En bit av en säl med lite pälsrester ligger högt uppe på stranden.
Nu ser jag fram emot en lång lågvattensperiod tidigt i vår när högtrycket har placerat sig över Östersjön, solen skiner och det går att vada ut en bit och vända på stenar och göra nya fynd. Det finns alltid något nytt att upptäcka!
Vädret växlar fort i skärgården såhär i början av oktober. Dimman kan driva in snabbt och svepa in allt i grått. Men bara en timme tidigare sken solen. Vassbältet utmed stranden är gulbrun och har samlat in näringen i rotstockarna till nästa år. Vattnet är klart och ganska svalt , ca 13 grader. På land håller träden på att förbereda sig för vintern.
Dags att stänga badhytten för året?
Det blåste ordentligt igår så jag gick ner till stranden för att se vad som drivit iland. Det ligger massor med löv, mest från den stora asken står helt nära stranden, inblandat med olika vattenväxter, som borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och ålgräs (Zostera marina) i tångvallen.
Ligger kvar lite skum i vattnet efter blåsten.Fotspår i sanden.
Det låga vattenståndet syns på att borsnateskotten ligger och flyter i ytan. Tillsammans med speglingar av vass och blad från asken bildar det ett vackert mönster.
Vattenväxterna tappar inte färgen och vissnar inte som växter och buskar och träd på land.
Närmast bryggan är stenarna torrlagda. På stenarna ligger häftigt gröna tofsar av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Ett lösryckt skott av ålnate har hamnat ovanpå stenen och på många stenar syns små mörka kulor av en cyanobakterie.
Grönslick och tarmalger till vänster, ålnate skott, och borstnate skott uppe tillhöger nere i vattnet. Alla i olika gröna nyanser.
Det finns ingen anledning för vattenväxter att tappa färgen på hösten som växterna på land. Det som händer istället med flera undervattensväxter är att de blir mörkare gröna, får mer klorofyll eftersom mängden ljus som når ner i vattnet minskar.
När jag tittar närmare – kanske två arter av cyanobakterier. Framtiden får utvisa vad det är för några.
När jag tittar närmare på cyanobakterie kulorna så ser det ut att vara lite olika storlek och några verkar se lite lösare ut och andra små och hårda. Får samla in lite material och posta till Roland Bengtsson som är med i algkommittén och be honom artbestämma dem åt oss. Får jag svar så lovar jag att berätta om det i nästa vykort.
Nu försvann den närmaste ön igen i diset och det blev snabbt dags att gå in. Hälsningar från Räfsnäs, Norrtälje.
På vårt förra inslag om att det inte bara är tillförsel av näring som påverkar hur och vilka arter som gynnas av alger utan även om det finns ett rikt bestånd av stora rovfiskar kom en fråga om vad allt luddet är som syns såhär års utmed de grunda stränderna. Är det kiselalger som täcker tången och vattenväxterna?
Så här kommer lite bilder på några vanliga arter som växter på blåstången eller täcker allt som ett fint ludd. Många av arterna kan i sin tur vara täckta av kiselalger, men för att se dem behövs ett mikroskop.
Blåstång klädd delvis med molnskick, Ectocarpus siliculosus en brunalg. På klippan ovanför sitter grönslick som har börjat vissna och släppa från berget.
Bilden till vänster visar hur det ser ut nedanför Askölaboratoriet där det börjar flyta runt en massa lösa fintrådiga brun och grönalger. Samtidigt så syns det hur inklädda vassens strån är under ytan. På bilden till höger sitter fortfarande mycket av de fintrådiga brunalgerna kvar både på tången och vassen. Finns det mycket rotad bottenvegetation på någon meters djup som når ända upp till ytan eller en grynna där det växter tång är det lätt gjort att tro att det finns ett grund där!
Med det kommande väderomslaget och kommande lågtryck gör att vattenståndet höjs under hösten. Blåsten kommer i sin tur att göra att de fintrådiga algerna lossnar och tången kommer att se ren och fin ut igen.
Tångbloggen 