Det är alltid lika roligt att stanna till ute på udden i Riddersholms naturreservat under en promenad. Vad kan det finnas att upptäcka idag? På långt håll syns det gröna stenar som sticker upp ur vattnet. Solen skiner och det är lågvatten. Stannar till och tittar ner mellan stenarna. Vad är det för vita, runda små kulor och är det skal från östersjömusslor också? Ja, visst ligger det många frigolitkulor mellan stenarna och ett musselskal.
Tänk så mycket det går att hitta på en liten yta bara du står still och tittar en stund. Som det gjorde innan jag fick syn på de torrlagda bladen av strutsallat, Monostroma grevillei. Ett tydligt vårtecken!
Flera blad av strutsallat och lite trådsklick som sitter på ett grässtrå.
Strutsallat är en riktigt tidig vårart. Den startar när det är mörkt och kallt i vattnet i december och januari. Den växer på små stenar eller som påväxt på gamla strån som sticker upp ur botten. Den har två olika stadier, sporofyten är encellig medan gametofyten går lätt att hitta med sitt tunna ljusgröna blad. Det finns inget annat såhär tidigt på våren att förväxla den med. På stråna sitter det också någon liten fintrådig brunalg som visade sig vara svår att artbestämma.
Det är antingen trådskick, Pylaiella littoralis, på fotot. De sitter som små bruna tofsar, klara för att starta tillväxten lite senare nu på våren. Nu är de helt överväxta med kiselalger som gör att de ser taggiga ut i förstoringen i mikroskopet.
Det kommer att hända mycket nu när solljuset är tillbaka och dagarna blir allt längre. Vattnet värms upp och tillväxten startar för fullt. Ett tecken att det redan är full fart var att mycket av strutsallaten redan lossnat och låg och drev inne ibland stenarna. Om ett par veckor kommer den att vara försvunnen och överleva sommaren med sitt encelliga stadium till nästa år.
Fortsätt häng med oss på Tångbloggen under spännande vårveckor. Vi kommer att berätta både vad som händer med vårblomningen i öppet hav och strandfynd.
Under åren som gått har vi på Tångbloggen presenterat Månadens alg och Månadens vattenväxt. I år tänkte vi ta en titt på vad som lever i vattnet under olika säsonger. Hur förändras sammansättningen av växt- och djurplankton? När blommar kiselalger, dinoflagellater och cyanobakterier?
Det finns mycket spännande som lever ute i vattnet och som går att hitta om man drar en planktonhåv utmed bryggan fram och tillbaka i ytvattnet några gånger. För att kunna se de små arterna är det bra att ha tillgång till en lupp eller mikroskop. Men det går att få syn på ganska mycket som simmar runt i vattnet med blotta ögat.
På väg ner till stranden blommar redan vintergäck och tussilago och på stenarna i strandkanten växer fintrådiga grönalger. Ett tydligt vårtecken. De är arter som klarar av att växa under vintern i ett iskallt vatten, kanske bara +1 0C. Väl framme vid bryggan visar termometern + 2,1 0C och det ligger inte kvar någon is i viken längre.
Så här kommer mars månads planktonprov från min brygga vid Räfsnäs, på Rådmansö. Det är alltid spännande att se vad som rör sig i den lilla flaskan där vattenprovet tömts ut. Det som gick att se direkt var enstaka knippvattenblom, (Aphanizomenonflos-aquae). Det är den cyanobakterie som går att hitta året runt och som kan bilda blomningar även sent på hösten och vintern.
Inte den skarpaste bilden men jag fångade en hoppkräfta (Copepod) med sitt röda öga och till höger en liten naupliuslarv till slut.
När jag tittar i min lupp ser jag några få större hoppkräftor, copepoder. De är lätta att känna igen med sina långa antenner och sitt klarröda öga. Att fotografera en hoppkräfta är knepigt, just som man lyckats ställa in skärpan ”hoppar” den ur bild. Hoppkräftor är en viktig och vanlig grupp av djurplankton som finns hela året om. De blir några mm långa och olika grupper ingår i näringskedjan eller rättare sagt näringsväven, som de växtplanktonätande calanoida hoppkräftorna och djurplanktonätande cyklopoida hoppkräftorna. Hoppkräftor är i sin tur viktig mat åt många fiskar. Det är just deras ryckiga ”hoppande” som triggar födosäksbeteendet hos bland annat torskens larver.
Det som överraskade mig var myllret av som nykläckta naupliuslarver! Det måste ha hänt helt nyligen. Under hösten och vintern bär många hoppkräftor på två stora äggsäckar. Nu hittade jag inte någon individ som hade kvar sina äggsäckar. Alla äggen hade kläckts till naupliuslarver.
I kommande avsnittet av Algpodden berättar Angela om vilka arter som finns i vårblomningen på västkusten. Hur ser det ut hemma vid din strand?
Kartan visar var Trälhavet ligger och den viktiga lokalen Lerviks udde är markerad med en röd prick i del C.
Vi har tidigare berättat om försök att plantera in blåstång både i områden där den försvunnit och för att snabba på etableringen av tång på konstgjorda stenrev. Nu vill vi passa på att berätta om vår studie i Trälhavet i Stockholms skärgård. Där har förbättrad avloppsrening resulterat i klarare och renare vatten, större siktdjup och möjligheter för blåstång att vandra in naturligt. Det har tagit lite tid, både för blåstången att komma tillbaka och för oss att kunna få artikeln publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Studien baseras på två äldre insamlingar av herbariematerial av blåstångsplantor med sin naturliga påväxt och ett antal nya insamlingar från samma lokaler. Lite av ett detektivarbete som nu är publicerat. De äldsta insamlingarna förvaras på Evolutionsmuseet i Uppsala och övrigt material förvaras av mig på institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Genom undersökningar av herbarierna kunde vi visa att övergödningen från Stockholm, där orenat avloppsvatten spridits ut i skärgården under lång tid, resulterade i att den innersta gränsen för blåstång flyttade längre och längre ut. Under 1970- och 80-talet gjordes stora insatser för att rena vattnet och vid återbesök 2020 är nu tången tillbaka långt in i Trälhavet. Våra resultat visar att när vi gör åtgärder som minskar tillförseln av näring i ett skärgårdsområde kan blåstången komma tillbaka av sig själv.
En nyckellokal för studien av herbariematerialet är Lerviks udde (markerad med en röd prick på kartan) där vi hittat pressade tångplantor från 1885, 1968, 1990, 2001 och 2020. Varje herbarieark kan berätta mycket om hur miljön var både vid insamlingsdatumet och hur tillståndet i miljön har varit flera år bakåt i tiden. En intressant observation av plantorna från 2020 är att de är klart mycket större och äldre än de mindre plantorna som fanns på samma plats 1968 och 1990. Det betyder att förhållandena nu är mer gynnsamma för tångens tillväxt och överlevnad än under 1970 – 1990-talet.
Den förbättrade vattenkvalitén med minskande näringshalt och ökat siktdjup avspeglar sig i att mängden påväxt minskar, men också i att artsammansättningen förändras beroende på miljöförhållanden. Vi ser även introduktioner av nya arter.
Efter att ha undersökt täckningsgraden på detta stora material från gamla och nyare herbarier inser jag att det finns så mycket spännande att hitta i våra museer. Och att det är jätteviktigt att göra nya insamlingar på samma platser. Även om detta sker med större mellanrum kommer de att kunna användas i framtiden som arkiv över miljögifter som vi inte kände till med metoder som inte var utvecklade idag. Visst är det en fascinerande tanke!
Saltö badstrand var renspolad nästan ända upp till tallskogen.
Under hösten och vintern har det blåst ordentligt utmed kusten. Minst två kraftiga stormar, Jakob och Floriane har dragit in över västkusten och stökat om på sandstränderna. I samband med lågtryck, högt vattenstånd, kraftig blåst och höga vågor kan stränderna lagras om och tångvallen hamna högt uppe på land.
Grästorven har spolats bort och kvar blir de stora stenarna. Mellan stenarna syns vita skal av stillahavsostron.
Vågorna gräver ur sanden runt större stenblock, som blir kvar på stranden. Och där strandvegetationen bildat ett kraftigt rotsystem kan hela stora bitar slitas loss. Under många år nu har japanskt jätteostron eller stillahavsostron (Magallana gigas) blivit allt vanligare på stränderna runt Saltö och Tjärnö, utanför Strömstad. Till exempel ställer de till problem för badande genom att det är lätt att skära sig på de vassa skalen. Det gäller att se upp var du sätter fötterna eller ha badskorna på!
Stor klump med båda ostronarterna. Två stillahavsostron och en ostronpest.
Ett tydligt resultat av stormarna kändes direkt när jag kom ner till stranden, trots att det var -30C. Det var en svag doft av ruttna ostron som låg i mängder högt uppe på stranden. Det mesta visade sig vara klumpar bestående av flera stillahavsostron. I en av klumparna satt det också ett skal av ostronpest, Crepidula fornicata, en av många främmande arter som kommit hit från Nordamerikas östkust. Ostronpesten kom först till Storbritannien i samband med odlingar av den amerikanska musslan Mercenaria mercenaria, kallad Hard Clam på engelska och ostronet Crassostrea virginica, Eastern Oyster. Den har sedan förts vidare med havsströmmar och barlastvatten till våra kuster.
Platt ostron, Ostrea edulis, som nyligen dött. Några väl avslipade skal av stillahavsostron.
Många levde fortfarande men en del hade dött och låg halvöppna. Det var dom som spred lukten under promenaden utmed stranden. Hittade också några av vårt inhemska platta ostron (Ostrea edulis) som öppnat sig och hade hela sitt köttinnehåll kvar. Det kan bli mums för en fågel. När jag kom lite närmare hittade vi många stillahavsostron som inte alls hade några vassa skal. De var helt avslipade med ett mjukt och blankt skal. Många ostron levde fortfarande. De måste legat lösa på botten och rullats fram och tillbaka under lång tid för att få det utseendet. Att många av ostronen inte satt fast ordentligt kan vara orsaken att de lättare spolats upp på stranden av vågorna.
Stillahavsostron bland skal av olika snäckor. Hur många olika ser du?
Väl hemma kollade jag upp vad som står om algtoxiner och E. coli-bakterier och om det tas några prover av Livsmedelsverket. Men Livsmedelsverket tar bara prover på ostron, musslor och hjärtmusslor om det sker skörd i produktionsområdet. För det är producenterna som skickar in för provtagning. Och eftersom varje prov kostar att analysera så vill ju ingen betala om de inte ska skörda just då. Och det är få ställen där det sker någon skörd just nu. I det närmaste området vid Koster har det t.ex. inte gått att skörda några ostron på grund av för mycket blåst. Så området var tillfälligt stängt. Motiveringen på Livsmedelverkets hemsida: ” Området är stängt för upptag av samtliga arter då det inte sker något upptag och därmed ingen provtagning av arten” gjorde mig inte mycket klokare. Jag antar att det syftar på att det blåst för mycket. Men jag ville ju veta om det var ok att äta nyplockade ostron! Däremot hade en provtagning gjorts i Edsviken i Tanums kommun, lite längre söderut. Där hade man skördat stillahavsostron och testat att de var ok. Så eftersom jag har ganska goda kunskaper i vilka giftiga alger som finns och när de förökar sig, gjorde jag bedömningen för min egen del att det nog var ok att äta ostron nu.
Stillahavsostron tillsammans med några blåmusslor gratinerade med vitlökssmör, persilja och mandelflarn blev en perfekt middag innan det var dags att åka hem till Östersjön igen.
Men visst hade det varit fint om det fanns en tjänst som Fröken Mussla, som regelbundet tog prover längs med kusten, oavsett om det skördades eller inte, så att vi som vill plocka lite till husbehov kunde få reda på om det var okej att äta dem eller inte.
Såhär års är det gott om julmarknader. Jag hann med hela tre stycken i veckan som gick. På Wira bruk fanns det både ett stort bergtroll och en märklig mossklädd varelse i ån. Men det är inte så ofta som man stöter på gamla skolplanscher målade av Gerd Rissler. Fastnade direkt när jag fick syn på ett par av hennes planscher när vi besökte julmarknaden på Sladdstycket, som ligger alldeles bredvid hamnen i Kapellskär.
Där fanns också lite historia om Gerd och hennes arbete som konstnär. Hon bodde i en liten stuga på Riddersholm. Vi har passerat grunden till stugan många gånger under våra promenader och hittat akleja och murreva, spår av att det varit någon som haft en fin trädgård nära sin stuga. Däremot har vi inte sett kungsängsliljorna som hon planterade runt stugan och som sägs ha spritt sig i omgivningen. Kommer att leta lite extra nästa gång som vi passerar på våren. Att hon hittade inspiration och material till sina botaniska planscher som har funnits i många skolor från 1940 – 1970-talet är lätt att förstå. Det finns så mycket att se och upptäcka under turer i Riddersholms naturreservat.
Efter att ha läst lite mer om Gerd förstod jag att talesättet ”Surt sa räven om rönnbären” kommer från Barnens trädbok tillsammans med 20 andra trädhistorier för barn som hon illustrerat. Det som är spännande med konstnärer och deras målningar är hur mycket man kan läsa av från en illustration. På en av Gerds planscher finns en ålgräsplanta och en blåstångsplanta avbildad. För mig som tittat på mycket ålgräs och blåstång noterade jag att det ser ut som att ålgräset har blomställningar och att blåstången har ovanligt många bitmärken från tånggråsuggor.
Pilarna visar blomställningen på ålgräs och hur gnaget från tångråsuggor ser ut. Det måste ha varit gott om betande tånggråsuggor i vattnet utanför Riddersholm på den tiden när Gerd plockad plantan.
Har själv en fin gammal plansch hängande i mitt arbetsrum med avbildningar av brun- och grönalger. När jag tittade noga på bilden av blåstång är det första som man noterar är att den som målat av blåstången gjort det från ett pressat herbarieark. Blåsorna är platta och har gått sönder. Målaren är Gustave-Adolphe Thuret (1817-1875), en fransk botanist som var den förste att beskriva förökningen hos brunalger. På Thurets målning syns många detaljer som hårgropar, konceptakler och tydliga mittnerver. Gerds planta har runda och fina flytblåsor och tydliga nerver. Den har många grenar med förökningstoppar, så kanske hon plockade den från sin närmaste strand någon sommar för många år sedan.
Bild ur Vår flora i färg, kryptogamer målad av Carin Ax
Tittade också i ”Vår flora i färg, kryptogamer”, tredje upplagan 1985, där Mats Waern skrivit texterna om alger och där finns en snygg målning av en blåstångsplanta från Östersjön med lite påväxt av trådslick. Den har däremot inte blivit gnagd på av några tånggråsuggor utan har helt hela kanter.
Sen jag kom hit för en vecka sedan märks det att dagarna blivit kortare och kortare. Nu går solen upp 9.45 och ner 13.04, nästan en timme senare. Mörka långa dagar har inte gjort väntan lättare på att det skall finnas ett tidsfönster när det inte blåser förmycket. Varken nära marken eller högre upp i luftmassa. Det får inte heller vara mycket dimma för då blir det svårt att hitta var raketen slagit ner. Igår eftermiddag fick vi det efterlängtade beskedet om att det fanns en liten möjlighet -ett fönster vid 5-6 tiden på morgonen. Förberedelserna statade för de olika projekten, klockan 05.40 startar nedräkningen och kl. 06.00 startade raketen och lyste upp den mörka timmen.
Som planerat hamnade nyttolasten inom nedslagsområdet. Nu startade ny väntan på att kunna hämta in nyttolasten med alla experiment med helikopter till den stora hallen. Klockan 10.45 fylldes den stora hallen av forskare och tekniker för att snabbt ta hand om experimenten.
En traktor dyker upp i öppningen med nyttolasten. Allt ser bra ut. Jag blir försträckt, något är fel, hela bottendelen saknas och vårt experiment finns inte kvar. Vad kan ha hänt?
Jag hör några lugnande röster att de kanske hittar experimentet i snön och tar med det tillbaka med helikoptern. Bara att vänta och ja någon kommer med en svart sopsäck och öser ut delar av bottenplattan. Och där ligger vår fina låda hel utan en enda skråma! Täckt av is och lite snöig. Den hade klarat sig där den hamnat i strandkanten i vatten.
Fort in på laboratoriet. Rören med blåstångsskott hade inte frusit. Temperaturen var ca 11 grader och steg långsamt. Jag kunde pusta ut och sätta igång med att göra iordning proverna i mitt lilla provisoriska laboratorium.
Allt löste sig tillslut men det blev lite mycket spänning under vissa delar av dagen. Nästa steg är att ta proverna till Stockholms universitet och starta analyser.
Information som står på många skärmar i anläggningen. Nu är det klart vi kommer att köra enligt schemat. The Count Down kommer att starta kl. 23.30.
Planerad tid för S1X-4 att lyfta är imorgon kl.06.00LT. Just nu är det tomt och tyst i lokalerna för det är många som skall jobba under hela natten och vilar sig nu.
För vårt Fucus experiment finns allt iordningställt på en bänk i labbet och väntar på att payload eller nyttolasten levereras någon gång imorgon förmiddag. Dags även för min del att vila lite.
Idag är det söndag och det ser ut att bli soligt och några minusgrader. Dags att ta en promenad. Men det får bli efter dagens genomgång av väderläget. Något som alltid är intressant men nu är det nästan inget annat som vi pratar om. De fyra faktorerna som måste bedöms inför en uppskjutning av sondraketen är:
1. Wind limitation: får grönt ljus om det blåser lite i hela luftmassan.
2. Recovery situation: får grönt ljus om inte molnigheten hindrar att hitta raketen.
3. Payload ready: får grönt ljus när alla försök är på plats i raketen.
4. Impact area: får grönt ljus när det inte finns renhjordar i området som påverkas.
Så hur har det sett ut? Fyradagars prognosen för onsdag 20.11 -23.11 visade att vindförhållanden gjorde det omöjligt, vilket markerades med rött. Impact area var ok – inga renhjordar i området och samma sak för experimenten och raketen står klar på uppskjutningsplatsen.
Prognosen igår visar att det kanske finns ett fönster på tisdag. Det blåser lite tidigt på morgonen, så bedömningen är att det kanske, kanske finns en öppning? Men möjligheterna att åka ut med helikopter och hämta payload (nyttolasten) eller experimenten gick inte att bedöma. Vad blir dagens utfall?
Oj! Nu blev sammanfattningen mest gul. Men bedömningen är att det kanske fortfarande går på tisdag enligt den amerikanska vädermodellen men inte enligt de andra två modellerna. Så hoppet har inte försvunnit ännu utan nu väntar vi på en uppdatering kl. 18.00LT.
Vid mötet nyss blev beskedet att vi börjar förberedelser i några av experimenten även om det fortfarande inte är säkert om vindförhållandena kommer att fungera. Nytt möte imorgon -hoppet finns kvar.
Kom till Esrange på onsdag 20.11 på eftermiddagen. Det hade redan blivit mörkt. Installerade mig på Hotell Aurora. Den 21.11, i torsdags var det läge att kolla runt i lokalerna. Sondraketen hade redan transporterats till uppskjutningsplatsen så den stora hallen är nästan tom. Kvar står många stora och små lådor, en ramp och andra spår av tidigare aktiviteter. Gruppfotot vid raketen är också redan klart, tyvärr. Hoppas att det med all ny teknik går att klippa in foton på oss efteråt.
Mycket saker finns kvar och står klara att åka iväg.
Sondraketen står nu på plats i ett stiligt hus som nästan ser ut som en kyrka med sitt höga tron.
Idag var det första planerade datum för uppskjutning men det var redan klart att det inte skulle gå. Varje förmiddag sker en genomgång av hur väderprognosen ser ut för kommande fyra dagar. Det är fyra viktiga förutsättning som måste vara uppfyllda. Inte för blåsigt eller molnigt och inte några renar i området där raketen kan landa. Det enda som är klart är att raketen står på sin plats och att vårt och andra experiment är monterade.
Istället fick vi vara med om en test av att alla system fungerar. Det innebär att alla system stängs av och i högtalarna ljuder utropet ”Radio Silence in the launch area” över hela området. Efter en stund kopplas strömmen på igen och då skall all utrustning fungera. Inga glappkontakter -allt fungerade. UPS:en gick fint! Den enda som inte brydds sig om det var den lilla automatiska dammsugaren som istället startade när strömmen stängdes av! Den passade på att ta en en städtur runt i rummen.
Imorgon kommer en aktuell prognos för väder från Esrange och projektet Fucus in Space.
Fram med betablockerarna. Andas djupt. Denna gång är det glöggproducenten Blossa som snubblat i sjögräsfällan.
Rödalgen Palmaria palmata, dulse, har en god och salt smak som passar utmärkt till whiskytoner. Men den är inte något sjögräs.
Lanseringen av årets glöggsmak Blossa 24 innehåller följande text: Med rökig smak och toner av sjögräs. Blossa 24 är en vit starkvinsglögg där den klassiska kryddblandningen förgylls med rökig, skotsk whisky och avrundas med algen dulse, som tillför sälta och umami. Whiskysmaken förhöjer karaktären i glöggens ursprungliga sötma och rökigheten gifter sig särskilt väl med kryddnejlikan. Sjögrässmaken från algen är en blinkning till legenden om sjöodjuret som gömmer sig på den snåriga botten av Loch Ness djup.
Grunden till felet ligger här, i dokumentet LIVSFS 2014:23, som är en uppdatering av SLVSFS 2001:37. Nere på sidan 17 står det Sjögräs och andra alger som rubrik. Därefter listas i handeln förekommande makroalger och en kärlväxt (!), glasört Salicornia eurapaea. Deras vetenskapliga namn på latin och deras vedertagna svenska namn. Inte ett enda sjögräs står på listan. Och det är ju inte så konstigt, eftersom vi människor (och nu tar jag i från tårna) inte äter sjögräs.
Jag var med och tog fram den här förteckningen år 2013 och föreslog redan då att de verkligen borde ändra till en korrekt titel för att undvika missuppfattningar. Jag spårade felet till ett EU-dokument (1379/2013) som på engelska har överskriften ”Seaweeds and other algae” (sidan 16). Detta har alltså översatts till svenska som ”Sjögräs och andra alger”. Det är lätt hänt att detta misstag görs, då översättningstjänster som Google translate har just detta fel och jurister inte kan förväntas vara varken marint eller botaniskt bevandrade. Men ändå. Kan det kanske vara bra att be någon sakkunnig kontrollera en text innan den blir juridiskt gällande? Seaweed ska översättas med alger eftersom sjögräs heter seagrass. Punkt. I vissa fall kanske det spelar mindre roll. Men detta gäller ju mat!
När en butik tar in färdigförpackade livsmedel så gäller reglerna i broschyren Märkning av färdigförpackade livsmedel. Den hänvisar till EU-förordningen 1397/2013 som på svenska har texten: ”I förordningen anges att reglerna nu även ska gälla för sjögräs och andra alger under tullkapitelnummer KN 1212 20 00. Detta nummer har upphört och ersatts med KN 1212 21 00 (Sjögräs och andra alger, färska, kylda, frysta eller torkade, även malda, lämpliga som livsmedel) och KN 1212 29 00 (Sjögräs och andra alger, färska, kylda, frysta eller torkade, även malda (exklusive lämpliga som livsmedel)).”
Ni förstår varför jag rekommenderade betablockerande från början.
Således är det inte konstigt att butiker, ofta med asiatiska livsmedel där olika algarter är vanliga, kontinuerligt märker sina algprodukter med ”sjögräs”. För det är ju så det ska vara enligt gällande förordning.
”Information och märkning på och runt mat och dryck är ett av de största och viktigaste områdena när det gäller de regler du som företagare behöver följa om livsmedel. I grunden handlar det om att skydda människors hälsa och intresse. Den som köper en bit kött, ett bröd, en kartong ägg eller något annat ska kunna göra ett medvetet val om vad hen stoppar i munnen. Ingen ska heller bli lurad om vad ett livsmedel innehåller.
Fel information kan leda till att människor får i sig något som är inte är bra för dem. Om en vara du tillverkar, säljer eller serverar till exempel innehåller ett ämne eller en ingrediens – utan att det framgår av livmedelsinformationen – och någon är allergisk mot det, skulle det kunna leda till att personen blir sjuk eller kan i värsta fall vara livshotande.
Rätt märkning och information bidrar också till rättvis och sund konkurrens mellan företag längs hela livsmedelskedjan, från jord till bord.”
Är det för mycket begärt att myndigheten tar och läser igenom sina egna rekommendationer och rättar till detta fel som har påpekats för dem för över tio år sedan? För seriösa livsmedelsproducenter vill nog helst slippa sådana här pinsamheter.
Det må (ibland) vara grönt, men det betyder inte att det är gräs. Alger är inte kärlväxter, de är alger.
