Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘insamling’

Vi firar Biologiska mångfaldens dag med att dra igång Uppgift 2, Livet i Tångskogen. 

På land som i havet behövs inte bara en ”Biologiska mångfaldens dag” utan kunskapen om förändringar i artrikedom i havet behöver öka under hela året och utmed olika delar av vår långa kust. Att starta den 22 maj, Biologiska mångfaldens dag passar fint nu när det börjar bli lite varmare i vattnet. Vid min brygga är det redan 10,5 grader och helt okej att gå ut till knäna och hämta upp en tångruska utan att frysa allt för mycket. Blir det blåsigt kommer vattnet att blandas om och det kan bli mycket kallare att gå ut och samla in och undersöka vad som finns i en blåstångsplanta.

Många av plantorna är fortfarande överväxta med trådslick. Plantorna är också täckta av små partiklar som lägger sig på ytan. Det märks när man skakar plantan hur mycket det är av löst material som ligger på plantorna i en lugn vik jämfört med på en vågexponerad lokal där det spolas bort. En del trådslick, Pylaiella littoralis har lossnat och ligger och driver som ett brunt ludd i strandkanten.  Det vanliga som växer på stenar och klippor nära vattenytan är grönslick, Cladophora glomerata. I grönslicken växer tångmärlor och tånggråsuggor till sig innan de flyttar ner i tångbältet som vuxna för att föröka sig. 

Lite längre upp på stranden ligger nedbruten och intorkade alger med skal av oval dammsnäcka, Radix balthica. Att kolla vad som ligger i strandvallen är ett bra sätt att repetera arter, som t.ex. östersjömusslan,Macoma balthica som ofta har vackert rosa skal hos unga individer och lite vitaktiga skal när den blir äldre. 

På den grunda botten bredvid tångplantorna syns små grupper av unga sudare, Chorda filum som håller på att växa ut från övervintrande vasstrån. De ger spännande skuggor på botten.

Några av tångplantorna har redan stora uppblåsta förökningstoppar som har blivit bruna och sönderbrända i ytan där de flyter runt. De nya delarna av blåstång är kala utan påväxt medan de fjolårsskotten kan vara luddiga av påväxt. Det är också såhär års som flytblåsorna anläggs i toppen på skotten.

Resultatet efter att ha skakat årets första tångruska i min vita balja var ganska förväntat. I baljan simmade det runt ganska många  pungräkror, mysider och både små och stora tångmärlor som övervintrat. 

Hittade en enda stor tånggråsugga och några små strandvattengråsuggor, Jaera albifrons

I baljan kryper det runt några ganska stora individer av oval dammsnäcka, flera båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och några små blåmusslor, Mytilus edulis. På de äldre delarna av blåstången hittade jag några kolonier av tångbark, Einhornia crustulenta och flera individer av slät havstulpan Aphibalanus improvisus. Det enda som jag saknade jämfört med förra året var några hus från nattsländelarver. Får kolla i fler tångruskor om några dagar.

Så, nu är det dags att starta Uppgift 2, Undersökningen av djurlivet i blåstången vid din hemma strand eller när du är ute och reser i sommar. Kanske vill du göra en större studie och följa hur artsammansättningen förändras under året? Eller undersöka vilka skillnader i arter mellan en plats utsatt för stora vågor från öppet hav eller färjetrafik och en skyddad vik? Vi är intresserade av alla resultat.

Det du behöver är en balja eller skål att skaka ner smådjuren i. Ta gärna ett foto på tångplantan och räkna hur många individer av olika arter du hittar. På länken hittar du mer information om lämplig litteratur för artbestämning och vart du skickar dina resultat.

Vi behöver din hjälp med att få veta mer om vad som gömmer sig i Östersjöns tångskogar. Glöm inte att ange plats och skicka resultatet till Algforskarsommar@su.se. 

Lycka till och ha en skön sommar vid någon strand i Östersjön 

önskar vi från Algforskarsommar.

Read Full Post »

Kartan visar var Trälhavet ligger och den viktiga lokalen Lerviks udde är markerad med en röd prick i del C.

Vi har tidigare berättat om försök att plantera in blåstång både i områden där den försvunnit och för att snabba på etableringen av tång på konstgjorda stenrev. Nu vill vi passa på att berätta om vår studie i Trälhavet i Stockholms skärgård. Där har förbättrad avloppsrening resulterat i klarare och renare vatten, större siktdjup och möjligheter för blåstång att vandra in naturligt. Det har tagit lite tid, både för blåstången att komma tillbaka och för oss att kunna få artikeln publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Studien baseras på två äldre insamlingar av herbariematerial av blåstångsplantor med sin naturliga påväxt och ett antal nya insamlingar från samma lokaler. Lite av ett detektivarbete som nu är publicerat. De äldsta insamlingarna förvaras på Evolutionsmuseet i Uppsala och övrigt material förvaras av mig på institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.

Genom undersökningar av herbarierna kunde vi visa att övergödningen från Stockholm, där orenat avloppsvatten spridits ut i skärgården under lång tid, resulterade i att den innersta gränsen för blåstång flyttade längre och längre ut. Under 1970- och 80-talet gjordes stora insatser för att rena vattnet och vid återbesök 2020 är nu tången tillbaka långt in i Trälhavet. Våra resultat visar att när vi gör åtgärder som minskar tillförseln av näring i ett skärgårdsområde kan blåstången komma tillbaka av sig själv.

En nyckellokal för studien av herbariematerialet är Lerviks udde (markerad med en röd prick på kartan) där vi hittat pressade tångplantor från 1885, 1968, 1990, 2001 och 2020. Varje herbarieark kan berätta mycket om hur miljön var både vid insamlingsdatumet och hur tillståndet i miljön har varit flera år bakåt i tiden. En intressant observation av plantorna från 2020 är att de är klart mycket större och äldre än de mindre plantorna som fanns på samma plats 1968 och 1990. Det betyder att förhållandena nu är mer gynnsamma för tångens tillväxt och överlevnad än under 1970 – 1990-talet. 

Den förbättrade vattenkvalitén med minskande näringshalt och ökat siktdjup avspeglar sig i att mängden påväxt minskar, men också i att artsammansättningen förändras beroende på miljöförhållanden. Vi ser även introduktioner av nya arter. 

Efter att ha undersökt täckningsgraden på detta stora material från gamla och nyare herbarier inser jag att det finns mycket spännande att hitta i våra museer. Och att det är jätteviktigt att göra nya insamlingar på samma platser. Även om detta sker med större mellanrum kommer de att kunna användas i framtiden som arkiv över miljögifter som vi inte kände till med metoder som inte var utvecklade idag. Visst är det en fascinerande tanke!

Insamlingarna nu är gjorda med mellan 10 till 20 års mellanrum. Så det är snart dags igen om bara fem år, 2030. I vår artikel, ”Natural recovery of Fucus vesiculosus after reduction of the nutrient load to a coastal Baltic Sea area, Sweden”, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Regional Studies in Marine Science 2025 finns all information som behövs för att upprepa studien. 

Read Full Post »

Under lång tid så fanns det inget annat sätt att samla alger och djur från bottnarna i haven än att släppa ner en skrapa, dra den utmed botten och sedan med spänning vänta på vad som kom upp till ytan. Det var först när det blev möjligt att dyka med luftapparat som studier av hur algsamhällen faktiskt ser ut blev möjliga.  Var växter olika makroalgsarter? Vilka arter växer tillsammans och hur ser det ut utmed en klippa från ytan ner till där algsamhället tar slut?

Vårt fjärde Alg-Adventure börjar med berättelsen om en avlägsen släkting till mig, som kanske är den första kvinnliga apparatdykaren, och avslutas med Mats Waern som var den förste forskaren som använde dykning i sina studier av algsamhällen i Östersjön.

Min mycket avlägsna släkting hette Marjeta Kuscer och hon levde i Jugoslavien (nuvarande Slovenien) med sina två söner Ivan och Dusan. De ägnade sig åt att dyka med en hemgjord utrustning redan på 1030-talet. Luft pumpades ner till dykaren via en ombyggd cykelpump genom en slang, som dykaren antingen helt enkelt fick hålla i munnen eller så var den direkt kopplad till en hemgjord dykhjälm.

Min man, Nisse, lärde sig dyka med slang när de besökte familjen på 1960-talet. Det var såklart jättespännande att se hur livet utmed den jugoslaviska kusten såg ut under ytan. Det enda jobbiga brukade vara om det inte fanns någon luft i slangen när man behövde ett nytt andetag, för att den som stod på land och pumpade hade tröttnat! Då var det bara att gå upp till ytan. På foton från en bok om de två bröderna och deras mamma Marjeta finns en uppfinning till – det tidiga viktbältet! Marjeta har helt enkelt fyllt kjolen med stenar. Praktiskt och enkelt.

Detta med dykningar och insamlingar av alger blir ännu mer intressant när vi på Tångbloggen fick möjligheten att ta hand om delar av Mats Waerns samlingar som en av hans medarbetare under många år, Anna Tolstoy, sparat för att jämföra med en dykundersökning från 1993 där hon deltog.

Metodiken har varit den samma hela tiden. Allt material samlas in genom att skrapa av det som växer inom en 20 x 20 cm ram och pressa det på ett stort ark. Det blir inte bara en vacker tavla utan fångar ett ögonblick i Östersjöns historia för framtiden. Nu har det hunnit gå 92 år sedan Mats gjorde sina första studier i området kring Gräsö i Öregrund och 30 år sedan Anna undersökte Trutbådan igen.

Visst skulle det vara jättespännande att följa upp vilka förändringar som skett sen 1993? Kanske är det dags för en Expedition Alg 2024 eller så väntar några andra ställen på ett besök? Följ gärna med oss på nya äventyr under 2024 här på Tångbloggen.

Read Full Post »

Det andra Alg-Adventuret blev lite av en detektiv-story där det gällde att leta rätt på vilken av våra många kunniga och tidiga algologer som samlat in algherbariet från västkusten.

För några veckor sedan fick jag möjligheten att komma till Anna Tolstoys garage där hon samlat herbariematerial från Mats Waern och flera andra algologer i Sverige under många år. Det kändes som rena rama julafton många veckor i förväg och gåvan kommer att räcka under lång tid framöver. Det fanns en massa fyllda skåp med algherbarier både från Mats Waern, professor vid Växtbiologiska institutionen på Uppsala universitet och många andra större och mindre samlingar från andra svenska algologer.

Ett skåp fullt av herbariematerial! Oj oj oj vilken skattkista. Även alger som växer på musselskal.

Den första lappen var helt tydlig: ”Att ge det till Mats Waern”, som på nästa lilla handskrivna lapp var Dr.   Men sen blev det lite mera knepigt för det finns många i familjen Fries och alla, eller nästan alla, har varit aktiva forskare inom fältet botanik, med fokus på lavar, svampar och alger. Och många heter Carl, Magnus, Elias och Robert i olika kombinationer. Lappen är undertecknad av Magnus Fries, som funderat på att slänga materialet som samlats in av hans far för 124 år sedan. Enda ledtråden var att det på de olika herbariearken från lokaler kring Kristineberg, Lysekil och Bondhålet anges att den som samlat materialet var Magnus Fries far, med initialerna R.F.

Snygg handstil! Handskrivna lappar är kul ledtrådar.

Dags att kolla på Google, dagens utmärkta sökmotor. Det gick enkelt. R.F. visade sig vara Clas Robert Elias Fries också han verksam som botaniker och far till Carl Magnus Elias Fries. Som ett litet sidospår kan nämnas att Robert Fries gifte sig med Nanna Curman, dotter till Carl och Calla Curman, som är väl kända i Lysekil.

Magnus Fries var, som många andra i släkten, botanist och verksam vid växtbiologi i Uppsala samtidigt som Mats Waern och därmed sluts cirkeln. Det är klart att han skickar detta algmaterial till Mats Waern som han kände från en verksamhet vid samma institution.  Men som lappen avslöjar var det flera gånger risk för att materialet kunde ha hamnat i papperskorgen, vilket det tursamt nog inte gjorde. Nu finns det åter i tryggt förvar, ett litet herbarium insamlat för 124 år sedan med välbevarade pressade rödalger som ser ut som om de samlats in alldeles nyss.

De öppnar också för frågor hur artsammansättningen ser ut nu och om det går att hitta Sarcophyllis edulis som nu kallas för Dilsea carnosa vid Kristineberg. Troligen har dessa exemplar skrapats upp, för dykning med tuber förekom inte då och jag tror inte heller att herrarna i fråga ägnade sig åt att själva hoppa i vattnet och fridyka. Men i insamlingen ingår också t.ex. grunt växande rödalger och Enteromorpha från Bondhålet som samlats in på sommaren i juni i vattenlinjen 1899. Där kan ju ett litet dopp eller två ha förekommit, om det var varmt i vattnet.

Skulle vara jätteroligt och intressant att göra återbesök på lokalerna till sommaren för att jämföra dåtid med nutid och se hur algsamhället har förändrats över 125 år. I familjen Fries fotspår.

Rödalgen Cystoclonium purpureum, som enkelt känns igen på sina ”grisknorrar” till klängen.

Read Full Post »

Visst är det härligt att arbeta i strålande sol under klarblå himmel, men idag var det ganska skönt med en ljusgrå mulen himmel under hela dagen.

Expedition Alg- 2023 är i Lysekil för att samla in makroalger till Naturhistoriska Riksmuseet. Under gårdagen samlades ett stort antal arter in, artbestämdes, monterades och pressades. Idag gav vi oss åter ut runt Släggö för att komplettera med några ytterligare arter. Vi passade även på att ta en promenad bort till närbelägna Pinnevik för att samla in de arter som föredrar en mer skyddad miljö.

Lena visar hur blåstången tillväxer med nya grenar och flytblåsor.

Idag var det lättare, eftersom vi nu kunde göra en lista över vad som behövdes. Det är enklare att fokuserat leta efter tio-tolv arter än startläget ”samla allt”. Med lite fokuserat simmande och en gnutta lokalkännedom lyckades jag få tag på samtliga arter jag hade på min lista. Det är praktiskt att ha en liten böjd skrivtavla som går att fästa runt handleden, så den går att ha med under snorklingen.

Återigen var det en fin förmiddag i havet, följt av sortering hemma i köket. Det tar mer än fem gånger så lång tid att gå igenom det man samlat och få i press. Men vi har så roligt att tiden ändå går snabbt.

Lunch eller arbete? Visst ser det läckert ut med en bricka full av alger.

Efter dagens insamling kan vi räkna in 45 arter, och någon eller några få tillkommer imorgon när vi tar den sista påsen i kylen som vi inte mäktade med idag. Vi är mycket nöjda! Trots värmen så ÄR det ju ganska tidigt på säsongen, så flera arter som i augustia är stora och lätta att hitta har ännu inte vuxit mer än bara några centimetrar. Lite underligt är att vi inte hittat två-tre arter som varit mycket vanliga för några år sedan. Det är ju i havet precis som på land, att det varierar mellan åren. Men ändå….det känns lite underligt. Imorgon ska vi flytta lite på oss till en annan plats. Kanske är det bättre förutsättningar där för de arter vi saknar.

Rödalgen Plumaria plumosa är en riktigt tjusig art.

Så till slut var det dags att lägga in dagens skörd i våra växtpressar och städa av köksbordet. Det blev en hel del, eftersom vi gör tre ark per art. Tur att jag har tagit hit min morfars fars dokumentpress i gjutjärn, som en gång stod på Motala Verkstad. Den pressar ihop även den mest svampiga av alger utan problem. Bra, för imorgon hoppas vi såklart på ytterligare fynd.

Det är många ark som ska pressas ihop.

Read Full Post »

Solen sken, vattnet var varmt och sikten var god på expeditionens första dag.

Klockan nio traskade vi in på dykcentret DiveTeam i Lysekil för att byta om till våra superhjältedräkter i neopren och göra oss redo för att samla in makroalger runt Släggö i Lysekil. Man blir snabbt varm i en våtdräkt och vi slängde oss ganska omgående i havet för att svalka av oss, känna på vattnet och justera utrustningen. Åh så skönt det var!

Men innan dagens insamling kunde dra igång hade vi träff med Sveriges Radio P4 Väst som ville intervjua oss. Fältreporter Camilla Wikberg trotsade sin inre badkruka och slängde sig i vattnet (efter att först tagit av sig sändningsutrustningen) för att på nära håll få uppleva en alg. Du kan lyssna på intervjun här.

En fältreporter räds inte att gå i vattnet. Allt för lyssnarna!

Så var det dags att ta en näve nätpåsar, ta på mask och snorkel samt fenor och påbörja insamlingen av alger. Vi hoppade i och simmade ut mot Släggö. Så vackert det är! Solens strålar dansar ner i vattnet och lyser upp en klargrön havssallat här, en guldbrun fingertare där, och låter karragenalgens toppar iridiscera i blått när de tittar fram under sågtångens mörka fingrar. Lycka för en marin botaniker!

Ett färgsprakande tångbad piggar alltid upp.

Men låt oss presentera expeditionens deltagare, utöver Tångbloggens Lena Kautsky och Ellen Schagerström som bidrar med sin algexpertis. Expeditionsledare är Mia Ehn, biolog och intendent på Naturhistoriska Riksmuseet. Tvärvetenskaplig kompetens och aspirerande algexpert är Caroline Elgh, konstkurator och doktorand inom havshumaniora vid Linköpings universitet. Som ni säkert förstår är vi ett glatt gäng med mycket skoj att samtala om.

Efter någon timmes insamlande var vi alla rätt nerkylda, det varma vattnet till trots. Det ska ju även till en hel del efterarbete med det insamlade materialet innan dagen är slut, så vi packade ihop och rullade hem. Resten av dagen och kvällen gick åt till att öppna påsar (julafton!), fundera på vad sjutton man hade plockat för något, reda ut allt som trasslat ihop sig, bestämma till art, skriva etikett, montera och lägga mellan gråpapper. Pust! Att arbeta hemma i köket är lite mindre yta än på kurslab, vilket jag är van vid, men det gick fint efter lite justeringar. Många byttor och baljor med alger blev det.

Det lilla köksbordet fylls av alger, papper och skratt när dagens insamlade material ska tas om hand.

Av listan med alger vi hoppats på att hitta har vi drygt tio arter som vi ska fokusera på imorgon, samt några till som vi vill få några fler exemplar av. Vi känner oss nöjda med dagens insats.

Vi hann faktiskt inte med att montera och pressa allt vi samlat in. Sån tur att det går bra att förvara alger i plastpåsar utan vatten i kylskåpet en dag utan att de tar någon större skada. Annars hade vi nog suttit fram till morgontimmarna! Men då hade vi säkert fått höra nattskäran sjunga sin underliga sång i natt igen. Imorgon fortsätter vi Expedition Alg 2023!

Read Full Post »

Sommar, sol och alginsamling! När Naturhistoriska Riksmuseet kontaktade Tångbloggen för att få hjälp med att samla in makroalger för att uppdatera museets samlingar, var vi inte sena att tacka ja.

Under vinterhalvåret, när längtan till havet blir för stor, händer det att Tångbloggen traskar över till Naturhistoriska Riksmuseet och spenderar lite tid med makroalgerna i herbariet. Med dagens möjlighet till digital, högupplöst underhållning kan detta kanske tyckas vara både konstigt och hopplöst gammeldags. Men det är ändå något speciellt med att läsa forna experters handstil på herbarieark från stora, välkända expeditioner till när och fjärran. Några fina Fucus-arter från Nordenskiöldska expeditionen till Grönland 1908 ger en rysning. Tänk så spännande det måste ha varit att åka på sådana resor förr!

Därför tvekade vi inte en sekund när Mia Ehn, intendent på Naturhistoriska Riksmuseet bjöd in oss på en algfika och föreslog att vi skulle få till en insamling för att uppdatera museets samlingar. Expedition Alg-2023 möjliggörs av ett bidrag från Riksmusei vänner, eftersom transport, arkivpapper och annat material som behövs för en insamling på den här skalan inte är gratis. Vi på Tångbloggen ställer upp pro bono med vår tid och expertis.

Grönalgen Codium fragile har kommit in till svenska vatten på senare år och är en av de arter som museet saknar i sina samlingar.

Expeditionen går av stapeln denna veckan i vattnen omkring Lysekil, se pressmedelande från NRM här och en blänkare från Östersjöcentrum här. På onsdag morgon plumsar vi i på Släggö för att samla in de arter vi hittar. Under PADI Seaweed specialty- kursen på DiveTeam dykcenter har vi tidigare år på denna plats fått ihop 50 arter. Vi hoppas såklart på att överträffa detta under expeditionen.

Vi kommer givetvis lägga upp en daglig sammanfattning av expeditionen och våra fynd här på bloggen under onsdag till fredag. Se till att du följer bloggen så att du inte missar något spännande i sommar.

Read Full Post »

VÄLKOMMEN TILL BJÖRNÖ NATURRESERVAT, INGARÖ, PÅ BIOBLITZ

På söndag, den 4 september kl 10-15, blir det bioblitz ute på Björnö naturreservat, Ingarö i Stockholms skärgård, inom WWF-projektet Återskapa Östersjöns Livskraft.

Drop in mellan kl 10-15 vid snorkelleden och vid viken förbi Slängen. Vi lånar ut ett begränsat antal vadarstövlar, vattenkikare och håvar till den som vill hjälpa till att leta arter. Du är mer än välkommen att ta med mask, snorkel och badkläder för att hoppa i plurret och samla in både alger och växter. Marinbiologen och tånginfluencern Ellen Schagerström är stationerad vid snorkelleden och Sportfiskarna är vid Slängen.

Följ skyltar till aktivitererna från parkeringen! Korv och fika finns att köpa på Café Truten hos bonden på Björnö för den som inte tagit med matsäck.

Vad är en bioblitz?

En bioblitz är en biologisk inventering i ett specifikt område som görs av forskare, ofta och gärna tillsammans med amatörer. Syftet med en bioblitz är att upptäcka, räkna, kartlägga och lära sig mer om de levande varelserna samt lista förekommande arter.

Häng med och leta efter brackvattensräka, Palaemon varians, en hotad och sällsynt art som kan förekomma i området men ännu inte noterats. Hur rikligt förekommer elegant- eller kortfingrad tångräka, Palaemon elegans, en art som är på framfart? Vi letar även efter trekantig brackvattenmussla, Mytilopsis leucophaeata, som liknar en bucklig blåmussla och som noterats söder om Stockholm för första gången. Som alltid undersöker Ellen livet i tångruskorna. Ser vi några tydliga betesskador från tånggråsugga?

Skärgårdsstiftelsen, WWF, Ellen Schagerström (BioLogik, Tångbloggen och Algpodden), Sportfiskarna och Länsstyrelsen i Stockholm välkomnar alla, oavsett ålder och kunskap, som vill delta under några spännande, intressanta och roliga timmar på Björnö i Värmdö kommun.

Med söndagens bioblitz vill vi tillsammans öka intresset för biologisk mångfald och förståelsen för att skydda och vårda Östersjön.

Välkommen!

Read Full Post »

I helgen var det makroalgkurs, PADI Seaweed, på DiveTeam i Lysekil. Strålande väder och varmt i vattnet gjorde kursens två dopp riktigt njutbara. Fördelen med en algkurs är att deltagarna kan välja om de vill dyka med utrustning eller snorkla, eftersom alger växer grunt. Vi delade upp oss 50/50 så täckte vi in ett intervall från strax över ytan ner till 5-6 meter.

Platsen båda dagarna för insamling var Släggö, som ligger strax nedanför dykcentret i Södra Hamnen och är Sveriges mest dykta plats. Med rätta! Som van och trogen Släggö-dykare är det endast 3 av de 50 vanligaste arterna av makroalger som jag inte har hittat där. Sådan artrikedom kan nog få platser skryta med.

Den här helgen levererade Släggö på topp! Vi fick ihop inte mindre än 45 olika arter av makroalger. Nytt rekord för kursen. Kursdeltagarna fick verkligen jobba med att kika i stereolupp och nyckla fram vad vi hade funnit. Och då ska det erkännas att vi tog det ganska lugnt med de knivigaste fintrådiga rödalgerna, som släktet Polysiphonia, och höll oss till två arter, havssallat Ulva fenestrata och tarmalg Ulva intestinalis (bladformad respektive rörformad) av grönalgerna inom Ulva, eftersom det släktet känns lite oklart just nu.

Förutom att samla in alger i fält, gick vi även igenom arternas olika krav på växtplats, vilka pigment de innehåller, deras form och funktion i ekosystemet samt hur olika livscykler ser ut. Det är mycket att lära sig och lättnaden var nog stor att kursen inte innehåller något slutprov. För rödalgernas olika livscykler kan få många att gråta, även om de är otroligt vackra.

Vi hittade även alger med lite roliga former, som murkelalg Leathesia marina som ofta växer epifytiskt på den styva rödalgen havsris Ahnfeltia plicata. Och det krävs nästan att man vet om den för att hitta den trådformade grönalgen Chaetomorpha melagonium grov borsttråd, som förekommer ganska rikligt runt Släggö. Så andra dagen hade kursdeltagarna ögonen på skaft och upptäckte den, och många fler, nu när de kunde skilja på de olika formerna av ”bös”, som obestämd växtlighet, eller skrufs, ofta kallas här på västkusten.

I kursen ingår även att lära sig hur du bäst dokumenterar dina fynd. Här visas hur du gör ett eget herbarium, ett mycket bra sätt att kunna jämföra hur alger från samma art ser ut på olika platser till exempel. Och en trevlig syssla för den som gillar färg och form.

Dessutom går vi igenom hur du rapporterar dina fynd till Artportalen. Det är en nationell databas som samlar in observationer av alla svenska arter och data används bland annat som underlag för rödlistningen. Här är det, minst sagt, skralt med inrapporterade alger, så vi vill verkligen uppmuntra alla våra läsare att registrera ett konto och börja rapportera in det ni finner. Då skulle vi bli oändligt tacksamma!

Självklart tog vi även upp vilka av arterna som är goda att äta och tips på recept. För den matintresserade rekommenderar vi varmt boken Plocka tång och strandväxter av Linnéa Sjögren, som har företaget Catxalot.

Read Full Post »

Dagens exkursion var att besöka ett antal av de 120 familjer som livnär sig på fiskodling i området strax utanför Cat Ba.
karta Lan Ha Bay
Karta över Lan Ha Bay. Området är kraftigt påverkat av både lokalt från fiskodlingarna, orenat avlopp från samhällena kring kusten, hamnbyggen och från avrinningen från Röda floden som transporterar ut stora mängder sediment, organiskt material och näringsämnen.
vy av fiskodlingVy över några av fiskodlingarna.
De ligger väl skyddade mellan höga klipptoppar. Odlingar flyttades in efter en häftig tornado som kom oväntat och förstörde många kassodlingar för runt 3 år sedan. Vi åkte iväg på tidigt på morgonen för att hinna ut till de flytande bostäderna omgivna av kassar där olika arter av fisk odlas för att så småningom säljas på närliggande marknad. Väl framme vid den första odlingen som vi besökte pågick avlastningen för fullt i lådor dels för matning i den odlingens kassar och dels till försäljning och transport till närliggande kassodlingar.skräpfisk försäljning
skräpfisklådor till försäljning
Bildern visar den pågående försäljningen av skräpfisk och lastning i lådor. Nästa steg var att mata fisken i de olika kassarna för hand tills de var mätta och belåtna.

Många olika skräpfiskar:räkorPå några ställen var det många arter både olika fiskar, räkor och någon liten krabba som användes för att mata den odlade fisken med.
Vi åkte vidare till forskningsstationen som också såg ut som en vanlig fiskodling med ett litet hus och många kassar. I en av kassarna var flera av de stora fiskarna sjuka, med sår på fenor, kroppen eller t.o.m. blinda. För att kunna hålla fiskar i täta bestånd i en kasse krävs en god skötsel. Vad som gått fel här fick vi inte veta, men det pågår forskning och hjälp till odlarna vid en forskningsinstitution i närheten.
såriga fiskögonSjuk fisk med såriga ögon

Här testades om det går att behandla fiskarna med sötvatten för att få bort parasiter. De bytte färg när de hamnade i sötvattnet. Först blev de bleka och sedan ändrades storleken på prickarna.
tvätta i sötvatten

behanlding med sötvatten
Bilden visar hur de flyttas från havsvatten till sötvatten och sedan fick de ligga i vattnet runt 10 min. och sedan flyttades de tillbaka till saltvattnet.

På hemvägen såg vi detta vackra fartyg som används för att fånga bläckfisk med på natten med sina många lampor. trålfiskebåt
I morgon kommer jag att berätta om algodlingar i området och vilka algfynd jag gjorde i och runt kassodlingarna.

Read Full Post »

Older Posts »