Cyanobakterieblomning driver in till stranden i början av september.
Vi har haft en lång och varm sommar. För fem dagar sedan var vattnet varmt närmare 20 0C och nästan spegelblankt. Det låg ett täcke av cyanobakterier som flutit upp till ytan i viken mellan bryggorna . På färgen tycker jag att det ser ut som katthårsalg, Nodularia spumigena, kanske med lite inslag av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae. Men jag tog inte upp något och kollade i luppen utan gick istället längst ut på bryggan där det bara var lite grumligt och tog mig en simtur. Undrade lite hur länge bakteriemattan skulle ligga kvar.
Så kom väderomslaget. Nordliga vindar och sen sydliga vindar och cyanobakterierna försvann spårlöst. Det blev också riktigt lågt vatten efter blåsten igår på onsdagen den 11 september. Vattentemperaturen blev snabbt lägre, bara 14,4 0C. Burr! När jag tittade i min kalender var det fortfarande ca 17 0C. Och vattnet är klart så tången och vattenväxterna syns fint på botten.
Termometern visar 14,4 grader. Ghhh…. Men det blir ändå ett bad senare idag.
Efter blåsten ligger det nu en första tångvall, full med borstnate och bitar av blåstång. Tittar man noga går det också att hitta skott av några andra vattenväxter, som axslinga, vitstjälksmöja och faktiskt också några skott av ålgräs. Kul, för det betyder att det finns en ålgräsäng utanför i viken. Det brukar inte vara så vanligt vid vår strand i Räfsnäs, på Rådmansö.
Fin tångvall och mycket drivande plantor i vattnet utanför.
Alldeles vid den stora hamnen i Kapellskär finns en campingplats med badplats och härliga klippor där blåstången frodas. Ett första tecken på att vi närmar oss hösten syns nu. Det är att grönslicksbältet börjar någon decimeter under ytan. Det beror på att vattenståndet har stigit sedan grönslickens sporer satte sig fast strax under vattenlinjen i juni när det var högtryck. Nu när höstens lågtryck kommer in, stiger vattnet och grönslicksbältet hamnar djupare.
Dags för en första rapport om lite av resultaten som kommit in av Uppgift 1 om djurlivet i blåstången. Det har inte kommit in så många rapporter ännu om hur det ser ut i tångplantorna utmed kusten. Så vi väntar med årets sammanställning och hoppas på att få in fler rapporter. Det är fortfarande varmt i vattnet och vi hoppas på många fina helger där det är läge att ta en tur till någon strand och kolla på djurlivet i vattnet och tången. Vid bryggan syns en hel del småfisk, både löja och små abborrar. Jag tycker att jag inte ser lika mycket spigg i år som förra året. Men jag kan ju ha fel. Tänk så fantastiskt det skulle vara om abborre och gädda kom tillbaka igen. Skulle vara roligt att skaffa mig en sänkhåv så att det går att hålla lite bättre koll på vad för fiskar som håller till vid bryggan.
Blåstång med påväxt på bryggan.
I vattnet vid min brygga i Räfsnäs, Rådmansö är blåstången överväxt av brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus. Den är en ettårig art som kommer att vissna och ramla av under hösten.
Jag lägger upp den planta som jag just höll på att undersöka djurlivet i på bryggkanten för att mäta storleken. Den var ca 40 cm lång. Det var mest små tångmärlor, båtsnäckor och ovala dammsnäckor i provet denna gång.
Det tunna skalet hos oval dammsnäcka med ljusa och mörkare fläckar är riktigt snyggt. Fungerar nog fint som kamouflage inne i tången.
Visst har oval dammsnäcka också fina små ögon? Men vad ser den när den kryper runt på botten eller en tångplanta? Måste ju vara det som är rakt ovanför, eller kan den se framåt och åt sidorna också? Andra arter som t.ex. båtsnäckor har sina ögon bokstavligt talat ”på skaft”. Enligt litteraturen sitter det välutvecklade ögon i spetsen på en kort tentakel bredvid den långa tentakeln. Det lär ge snäckorna en visuell känsla av var de rör sig. Något att undersöka närmare nästa gång Du hittar någon snäcka. Var sitter ögonen och hur rör de sina tentakler när de kryper fram över botten? Det kan vara svårt att få syn på båtsnäckornas ögon. Mycket lättare att kolla på en stor strandsnäcka, Littorina littorea eller en landsnäcka, t.ex. vinbergssnäcka eller trädgårdssnäcka.
En vacker båtsnäcka med randigt skal, två långa tentakler och med lite god vilja syns ögonen som små mörka prickar. För tydlighetens skull är de markerade med pilar.
Det har varit varmt i vattnet under hela sommaren, ofta över 20 0C. Förra året efter stormen Hans sjönk temperaturen snabbt och den 25 augusti 2023 var det bara ca 14 0C. Nu är det fortfarande varmt och skönt i vattnet runt 19 0C och knappt några cyanobakterier kvar.
Balja med brunalger och en mystisk tråd? Närbild på algen och tråden.
I går gjorde jag ett lite ovanligt fynd i baljan där jag skakade ur småkrypen. Hittade en lite mörkare brunalg, som inte riktigt liknade smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus som ramlat loss från tången. Tror att det är krulltrassel, Stictyosiphon tortilis, men vad var det för grov tråd som låg inne i algtofsen? Oj, den rör ju på sig!
Det visade sig vara en tagelmask, Gordius aquaticus som kan bli 12-35 cm lång. Tagelmaskar är skildkönade och lever fritt i vattnet som den som jag hittade. Som vuxna äter de inget och har varken mun eller analöppning. Den jag hittade var antagligen en hona för hanar känner man igen på att svansändan är kluven i två delar. Tagelmasken har en mycket underlig livscykel. En kortversion är att ur ägget kläcks en liten larv som först simmar runt i vattnet, hittar en vatteninsekt, helst en dykarskalbagge av släktet, Dysticus som blir dess värddjur. När den utvecklats till en nästan könsmogen tagelmask borrar den sig ut genom huden på skalbaggen. Vill du veta mer om den komplicerade livscykeln eller tagelmaskar i allmänhet så har Naturhistoriska Riksmuseet bra information här.
Tagelmasken slingrar ihop sig i en märklig knut när den inte har någon alg att trassla in sig i. Den har fått släktnamnet Gordius efter den gordiska knuten i den grekiska mytologin. Där sägs det att den som löser knuten kommer att bli härskare över Asien.
Vi hoppas på att få in många fler rapporter under de kommande veckorna. Både om vad som gömmer sig i blåstången hos Dig och om det förekommer höstförökande blåstång utmed stranden. Beskrivning av uppgifterna hittar Du här.
Soliga hälsningar från Algforskarsommar-projektet – Lena och Ellen
Vattnet ser grönt och grumligt ut. Vad kan det vara för blomning?
Det ser grumligt ut vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö i norra Stockholms skärgård. Vattentemperaturen inbjuder till bad, där är över 22 grader i vattnet och strålande solsken. Det gynnar cyanobakterierna som flyter upp till ytan när det är stilla och lugnt i vattenmassan. Tror nog att jag väntar någon dag med att bada. Istället gick jag och hämtade planktonhåven.
Det behövdes inte mer än ett kort drag med planktonhåven utmed bryggan för att samla in en massa cyanobakterier. Det är fortfarande en blandning av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae och katthårsalg, Nodularia spumigena. Tog med provet in och hällde upp det i ett smalt glasrör. Efter en stund flöt cyanobakterierna upp till ytan.
Bakterierna ser forfarande gröna ut. Det är pigmentet klorofyll, som inte är vattenlösligt.
Röret fick stå till nästa dag. Då var vattnet vackert blågrönt av det vattenlösliga pigmentet fykocyanin som cyanobakterier innehåller. Det är det som gett dom namnet blågröna alger som fortfarande används ibland istället för det korrekta namnet cyanobakterier. Men visst är det en härlig blågrön färg.
Fast jag hoppas ändå på att de försvinner snart så att det känns trevligt att bada igen.
Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i. Augusti månads vattenväxt är vitstjälksmöja, Ranunculus baudotii. Bara för att göra det knepigt för den som, precis som jag lärde sig namn på arter för många, många år sedan, så lär den numera vara en underart till sköldmöja, Ranunculus peltatus och skall därmed nu heta Ranunculus peltatus subsp. baudotii! Suck…. Men den är fin, så jag böjer mig för systematikens överhet.
Allmänt om möjor är att de är nära släkt med smörblommor (släktet Ranunculus är ju kanske mest känt för smörblommorna, för den som läser sin flora) och möjorna har anpassat sig till ett liv under vattenytan. De har vita blommor som sticker upp ovanför ytan och sitter fast med ett rotsystem nere i sedimentbotten. De flesta av arterna är fleråriga men vissnar ner under vintern. Men det går ofta att hitta en liten planta med några få, mörkt gröna blad som övervintrar. De kan variera mycket i utseendet beroende på växtplats, vilket kan göra dom knepiga att artbestämma. Då blir det lättare om man vet vilka arter som brukar växa i Östersjön där vattnet är bräckt.
Vitstjälksmöja känns igen på att stjälken är ljust benvit, kan bli flera meter lång och har många finflikiga undervattensblad. Allt är en anpassning till ett liv under ytan. De kan ta upp ämnen direkt över ytan på bladet, vilket gör dem mindre beroende av rötterna för näringsupptag och så saknar de klyvöppningar för gasutbyte, som smörblommorna har. Men när bladen är under vattnet så behövs inte dessa. Vitstjälksmöja är den vanligaste arten i Östersjöns bräckta vatten. Således en bra gissning på vad det kan vara för art om du befinner dig där. Den har vita blommor som sitter på ett rakt, styvt skaft och sticker upp ovanför ytan. Annars har vitstjälksmöja en böjlig stjälk utan mycket ledningsvävnad, vilket är en anpassning så att den inte bryts sönder i vågorna. Blommorna pollineras av insekter. När de blivit befruktade böjs skaftet neråt så att fröna, eller korrekt nötterna, kan ramla av, sjunka till botten och gro till nya plantor. En anpassning som leder till att fler frön blir kvar i närheten av moderplantan och bör kunna gynna etablering och överlevnad.
Sköldmöja, som vitstjälksmöja är en underart till, förekommer i klara strömmande eller lugna sötvatten, t.ex. sjöar, tjärnar och älvar. Den har både flikiga undervattensblad och många flikiga flytblad och stjälken har en grönaktig färg. Undrar om också sköldmöja gör detta med att böja skaftet ner mot botten? Efter en snabb titt i ”Den nya nordiska floran” av Mossberg och Stenberg, (2003) syns det tydligt i illustrationerna av vitstjälksmöja och grodmöja, Ranunculus aquatilis var. diffusus men inte i illustrationen av sköldmöja. Kanske en tillfällighet, för det finns antytt hos vattenmöja, Ranunculus aquatilis var. aquatilis som grodmöjan är en underart till? Berätta gärna för oss nästa gång Du tittare närmare på sköldmöja på en strömmande lokal. Hur gör de med fröställningen?
De andra två arterna som också finns i brackvatten är mindre vanliga. Den ena är hjulmöja, Ranunculus circinatus. Den förekommer på leriga och dyiga bottnar, stjälken är mörkt grön med finförgrenade cirkelrunda, platta undervattensblad som gett arten sitt svenska namn. Den andra arten, den minsta av möjorna och som ibland förekommer i brackvatten är hårmöja, Ranunculus confervoides. Den har en tunn stjälk, ca 0,3 -1 mm tjock som kryper utmed botten där den också slår rot på många ställen. Den saknar helt flytblad och undervattensbladen har bara några få flikar.
Arterna skiljer sig också lite åt i tid när de blommar. Sköldmöja blommar t.ex. lite tidigare på året mellan maj-augusti medan vår månadsart vitstjälksmöja startar lite senare i juli men fortsätter blomma in i september. Hårmöja blommar mellan juli-augusti och hjulmöja blommar lite oregelbundet. Utöver spridning med kan de sprida sig genom att lösa delar driver iväg och rotar sig på nytt.
Vi hoppas att Du har möjlighet att ge dig ut och se denna vackra vattenväxt i sin fulla blomsterprakt!
När det är mycket mareld kan vattnet bli rosa-orange av alla små dinoflagellater.
I veckan kom vi tillbaka från västkusten. Där var det ovanligt tidiga stora blomningar av mareld som samlades vid stränderna tillsammans med blå brännmaneter. Mareld, Noctiluca scintillans är en dinoflagellat och genom att den lyser och gnistrar i vattnet på natten är det nog den mest spektakulära blomningen i havet.
I Östersjön på sommaren bildar ofta cyanobakterien katthårsalg, Nodularia spumigena, stora blomningar. De första larmrapporterna brukar komma i slutet av juni, samtidigt med politikerveckan i Almedalen. Men blomningar av cyanobakterier är inget nytt i Östersjön utan har förekommit i minst 7000 år, långt innan den stora tillförseln av näringsämnen från orenat avloppsvatten kom igång efter andra världskriget. Den stora förökningen av cyanobakterier startar ute i öppna havet runt Gotland och driver sedan in till kusten med vindarna.
Väl hemkommen från västkusten var det första jag hörde på nyheterna att Informationscentralen på Stockholms Länsstyrelse gått ut med en önskan om att få in bilder på algblomningar, eller mer korrekt blomningar av cyanobakterier, då speciellt från badplatser. Bäst att gå ner till stranden och kolla läget. Det var lätt att se att det fanns ganska mycket cyanobakterier i vattnet.
Det ser grynigt ut i vattnet. Tittar man noga syns små barrlika streck i vattnet. Det är knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae som är en av de vanligaste arterna i blomningar av cyanobakterier under året.
Men hur är det med dessa blomningar? Är de bara ett problem för oss badande eller ingår de som en viktig länk Östersjöns näringsväv? Hur är det, bildar alla cyanobakterier giftiga ämnen eller är det bara vissa släkten? Och hur artrik kan en blomning av cyanobakterier vara?
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften AMBIO 2015 visade Agnes Karlsson, vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik på Stockholms universitet, tillsammans med flera andra forskare att magarna hos djurplankton i Östersjön är fulla med cyanobakterier! Det är framförallt små arter av cyanobakterier som djurplankton klarar av att äta. De stora kolonibildande släktena Nodularia, Aphanizomenon och Dolichospermum kan däremot vara svåra för små djurplankton både att fånga och äta.
Forskarna visade också att cyanobakterier tar upp kvävgas som finns löst i vattnet, en unik egenskap som andra växtplankton, t.ex. kiselalger inte kan. Det innebär att när vårblomningen av kiselalger och dinoflagellater tar slut finns det en brist på vad vi kan kalla för växt- och algtillgängligt kväve i vattnet. Men det finns löst kvävgas, otillgänglig för både alger och växter, som cyanobakterierna kan ta upp. De börjar därför växa till och föröka sig samtidigt som vattnet blir varmare. Då ökar också mängden djurplankton som behöver mat. Lämpligt nog funkar det fint med små cyanobakterier till både lunch och middag för ett djurplankton. Djurplanktonen äts i sin tur av små fiskar och fiskyngel. Så cyanobakterierna blir en viktig del i näringsväven under sommaren. En intressant observation visar att djurplankton tillväxer bättre om de äter en varierad kost och inte bara cyanobakterier. En orsak till detta skulle kunna bero på de gifter som vissa cyanobakterier producerar. Men vi vet ju alla att en varierad kost är bäst.
Larmrapporter på sommaren kring ”giftiga alger” beror på risken att hundar och kor som druckit mycket vatten med cyanobakterier kan få i sig giftet nodularin, som produceras av Nodularia och Dolichospermum. Men det finns flera arter av cyanobakterier som kan vara vanliga i en blomning, t.ex. Aphanizomenon som inte producerar nodularin och som kan vara en stor del av blomningen.
Vilka arter som dominerar i en blomning varierar jättemycket under sommaren. Nu i slutet av juli vid min brygga på Räfsnäs, Rådmansö i Norrtälje var det ovanligt artrikt. Andra gånger när jag tagit ett prov på sommaren har katthårsalgen dominerat medan prover sent på hösten och vintern domineras av knippvattenblom.
Ett artrikt prov från cyanobakterieblomningen vid Räfsnäs brygga, slutet juli 2024 med knippvattenblom Apanizomenon flos-aquae, katthårsalg Nodularia spumigena, Dolichospermumspp., Planktothrix agardhii och Lyngbya spp.
I provet nu fanns det både arter som lätt går att känna igen, som knippvattenblom och katthårsalg och de smala raka trådarna av Planktothrix och Lyngbya. Men också små cyanobakterier som jag inte klarar av att bestämma.
Vattnet förflyttas hela tiden och igår när det blåste nordliga vindar försvann det mesta av blomningen. Men idag var vattnet grumligt igen och fullt med de små buntarna av knippvattenblom! Lätta att känna igen när man badar. Om det blir riktigt stilla och lugnt kanske det kommer att bildas lite ansamlingar vid stranden eller så blåser de bort och blandas om i vattnet och sjunker.
För att studera och följa förändringar i växtplankton, djurplankton och blomningar av cyanobakerier i Östersjön behövs det därför mätningar både på många platser och ofta. Och när det gäller den egna badplatsen kan det också ändras snabbt. Speciellt om det blåser ett par dagar kan cyanobakterieblomningen helt ha försvunnit till nästa gång Du kommer ner till stranden för att ta ett dopp.
Frågan har dykt upp bland oss som nyttjar stranden om hur vi får bort vassen mellan bryggan och badhytten i vår lilla vik. Stora, täta vassruggar är viktiga för häckande fåglar och ibland även för en del spännande kransalger och andra växter och djur. Men den här ganska nyetablerade lilla plätten anser vi kan ge plats för annat. Som lite stenbumlingar och kakelplattor med blåstångsexperiment till exempel.
Så, hur ska vi gå tillbäga för att få bort den? Skall vi slå den med lie under ett par års tid för att trötta ut rotsystemet, som består av mycket rötter och tjocka rotstockar? Det är ganska högt vatten nu, så en bra bit av vasstråna kommer att stå kvar till vintern och nästa år. Eller ska vi prova med att dra upp den helt, för hand, med så mycket av det som finns under ytan som möjligt?
Vår granne är bortrest under några dagar, så vi startade med en pilotstudie genom att rycka upp vass. I den grunda delen gick det riktigt bra. Det blev lite svårare när vattnet blev djupare att få med delarna som växer nere i sedimentet. Det är nödvändigt att ha tjocka handskar på sig när man rycker vass, för det innehåller mycket kisel och kan skära upp handflatorna rejält!
Det är helt klart att om vi bara slår vassen med lie, så kommer det att ta lång tid att få bort den. Vid basen på skotten, nere under sedimentets yta sitter nämligen ett nytt skott och väntar i toppen på rotstocken. Så om vi slår vassen utan att ta upp rotstocken också kan det finnas flera nya skott och förgreningar som bara väntar på att växa upp nästa år.
Ibland lyckades det riktigt bra. Flera skott på en gång.
Det får nog bli en kombination av att slå det som inte går att rycka upp med lie. Och prognosen blir att vi har fått bort vassen efter två år. Nu håller vi tummarna och jobbar vidare.
Det är dags för en första rapport om några resultat som kommit in från uppgift 1 – djurlivet i blåstången. Mycket av de riktigt runt växande blåstångsplantorna dog under den långa lågvattensperioden i Östersjön under våren. En effekt av om den yttersta spetesen på skottet skadas är att det kan bildas som häxkvastar i toppen när en massa nya små grenar växer ut. Det kan bero på uttorkning som hände i år i Östersjön eller genom att något djur t.ex. en tånggråsugga, Idotea gnager av tillväxtzonen, meristemet.
Häxkvastar på blåstång. Har du sett dem någon gång?
Vi på Tångbloggen spenderar just nu några veckor på västkusten och kollar såklart på blåstång och annat intressant som förekommer utmed stränderna här. Det finns så många skillnader i sammansättningen av arter som lever i och omkring tången om man jämför en planta från ostkusten med en planta från västkusten. Det är inte bara att artsammansättningen skiljer sig åt och att det finns sötvattensarter som båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och Lymnea i tången från Östersjön och flera marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad är att det för det mesta är ganska få arter som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill Du läsa lite mer om skillnaderna titta gärna på denna länk. GE LÄNK TILL TÅNGBLOGGEN 201606.
Vi hoppas nu på att få in många, många rapporter från olika delar av Östersjöns långa och varierade kust under de kommande veckorna. De hjälper oss att få kunskap om vilka förändringar som sker mellan år i havet.
Det blir också intressant att se om den tidiga, varma våren gjort det möjligt för tångmärlor, Gammarus och tånggråsuggor, Idotea att hinna med att föröka sig två gånger. Här fick vi hjälp av många skolor som deltog i Tångskogsjakten, finansierat av Nobel Pris Museum förra året. Kanske kommer några av skolorna att fortsätta med liknande studier och vill skicka in in sina resultat till oss? Då skulle vi bli extra glada.
Eftersom vi nu fått in rapporter under flera år går det att börja jämföra resultat mellan år. För detta behövs att studier görs flera år i rad i samma område. På land ser och märks ju skillnaderna mellan år tydligt men det finns liknande ibland stora årstidskillnader i tångskogen. Till exempel kommer det att bli ett sudar, Chorda filumår igen som 2021? Hur länge kommer trådslick, Pylaiella littoralis att sitta kvar på plantorna innan den lossnar och driver iland? Finns det mycket tånggråsuggor som kan ge sig på att beta på blåstången? Mängden påväxt av havstulpaner och mossdjur kan också variera mycket både mellan år och mellan olika lokaler och avslöjar om vattnet är rikt på partiklar.
För att lära sig mer om arter i Östersjön kan det vara ett alternativ att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum eller kolla på Livet i havet.nu. LÄGG IN LÄNKAR. På Östersjöcentrums hemsida hittar Du också en kort beskrivning av vilka data vi vill få in om platsen där tångplantan växer. Om det finns uppgifter om vattentemperatur skicka gärna med det också.
Soliga hälsningar från Lena, Ellen och Algforskarsommar
Mareld (Noctiluca scintillans) vid stranden på Långholmen
Så fort det slutat blåsa och vattnet blir lugnt och stilla flyter marelden, Noctiluca scintillans upp till ytan och driver in till stranden. De små dinoflagellaterna bildade ett vackert rosa mönster mellan grönalgerna och blåstången vid stranden på Långholmen. Men det allra bästa som finns är att få komma ut till en strand och leta i tångvallen efter att det blåst styv kuling ett tag. Det är alltid lika spännande! Vad kommer det att ligga och gömma sig inne i tångvallen denna gång? Det blev riktigt full pott efter blåsten den 7-8 juli.
Vad gömmer sig i tångvallen på Långholmen denna gång?
Det första som syntes var en stilig äggsamling av valthornsnäcka, Buccinum undatum. Den förstår man att den har lätt att driva lång väg. Den ser ju ut lite som bubbelplast. På fotot nedanför syns också några mindre bitar av brödsvamp, Halichondria panicea.Brödsvampen kan se grönaktig ut av de symbiontiska mikroskopiska grönalger som finns inne i den. Den stora gröna algen heter klykalg, Codium fragileoch är en sifonal alg som består av en massa sammanflätade slangar utan cellväggar. Den hittades första gången i Danmark 1919 för nu över 100 år sedan. Tillsammans med flera små exemplar av remtång, Himanthalia elongata, som t.o.m. hade kvar sitt lilla knappformiga fäste har den hamnat i mitt herbarium. Att det fanns så många hela plantor av remtång känns extra intressant. Kanske kommer vi att kunna hitta någon etablering i svenska vatten om den blir vanligare i drivande material som kommer in till kusten?
Klykalg, äggsamling av valthornssnäcka och gul brödsvamp.Ett herbarieark med remtång.
Det gömde sig mer i tångvallen. Där låg en svart plastbit som några släta långhalsar, Lepas anatifera använt för att flyta runt på vattenytan. Det var tur att vi hittade dem och kunde ta dem med till Tjärnö laboratoriets akvarier där de kommer att tas väl omhand. Det gäller också för ett exemplar av skrovlig långhals, Dosima fascicularis. Också den levde och fick åka med hem och hamna i ett akvarium. Skrovlig långhals kan antingen, som denna gjort, fästa sig på en alg eller rep men den kan också flyta med hjälp av en egen boj gjord av ett skumliknade sekret.
Tre släta långhalsar och en skrovlig långhals längst till höger på det orange repet.
I tångvallen låg också en massa skelett av sidensepia, Sepia officinalis. Har aldrig hittat så många i alla storlekar på samma gång. Kalkskalen har en massa luftfyllda hålrum som gör att de flyter bra. Men vad kan ha hänt när det är så många och både riktigt små till riktigt stora? Varifrån kommer de och hur långt har de drivit?
Skalet från bläckfisken sidensepia flyter ofta iland på stranden. Här ser vi en gradient i storlek och därmed djurens ålder. Förr kallades dessa skal totalt felaktigt för valfiskfjäll. Finn tre fel med det!
På vägen hem ifrån Långholmen passerade vi en strand där det lång många blå öronmaneter inne vid stranden och ett skal av sidensepia höll på att segla iland!
Stilla sommar med maneter, alger och ett guppande sepiaskal på det blanka havet.
Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i. Fast denna månad är det ett släkte som flyter fritt på vattenytan. Du vet säkert vilka det är.
Juli månads vattenväxt är släktet andmat, Lemna. Den art som ganska vanlig och förekommer i grunda, näringsrika och lugna utsötade brackvattensvikar är korsandmat, Lemna trisulca. Korsandmat hör till gruppen flytväxter, så bästa platsen för att leta efter korsandmat är inne ibland vassen eller där det är riktigt lugnt vatten och gärna rinner ut lite sötvatten.
Släktet Lemna är världens minsta fröväxt. Frukterna är nötter men den blommar mycket sällan och nötterna är ingen viktig spridningsväg. Förökningen sker nämligen i första hand vegetativt genom delning. Andra arter som förekommer i näringsrika sjöar, dammar och diken mm är kupandmat, Lemna gibba och andmat, Lemna minor och såklart också korsandmat, Lemna trisulca.
Kupandmat, Lemna gibba.
Kupandmat, Lemna gibba är ganska vanlig i mycket näringsrika välgödslade som till exempel gårdsdammar, diken och vatten där kor går runt och trampar. Kupandmat förekommer ofta tillsammans med andmat. Det som kännetecknar kupandmat är att den undertill är välvd så att den flyter lite ovanpå vattenytan. Bladen är ca 2-5 mm stora.
Andmat, Lemna minor.
Andmat, Lemna minor har små ovala blad, ca 2-5mm stora, med små luftutrymmen som gör att de flyter bättre och med 1-2 cm långa rötter. Alla tre arter fastnar lätt i fjädrar eller fötter hos fåglar och kan spridas till nya miljöer. De tillväxer snabbt om förhållandena är lämpliga. På hösten när temperaturen sjunker under 6-7 0C bildar t.ex. andmat små övervintringsorgan fyllda med stärkelse, turioner som sjunker till botten. Där ligger de till nästa vår när ljuset och värmen kommer tillbaka då de börjar tillväxa och flyter upp till ytan igen.
Korsandmat, Lemna triscula.
Korsandmat, Lemna trisulca är den största arten och blir ca 5-15 mm. Bladen är gulgröna tunna, bitvis nästan genomskinliga skiva med tre nerver och ett skaft. Tittar man noga i lupp kan syns det att ovansidan på bladet har korta hår. Blommor sitter i kanten på skivan. Korsandmat sitter ihop i stora sammanhängande sjok av 3- 50 individer eller ännu fler.
Studier har visat att andmat kan ersätta sojabönor i kosten för ankor och som kosttillskott för kycklingar och hönor istället för fiskmjöl. Genom att den är snabbväxande och tar upp stora mängder kväve och fosfor från gödsel har den just odlats i Asien av denna anledning för att sedan användas som foder till ankor.
En nattslända med hus av korsandmat
Det finns andra som använder andmat också. Hittade ett jättefint hus som en nattslända byggt av bland annat korsandmat. Vet inte vad det var för art trots att den visade upp sig när jag la huset i lite vatten. Men för en korrekt bestämning behöver jag få hjälp av en expert. Nu släppte jag istället ut den i vår damm.
Lena berättar om det konstgjorda stenrevet för att skydda kusten mot erosion.
Första juni blev igen en fantastisk strålande solskensdag. Tillsammans med 16 personer besökte vi strändernavid Riddersholm och berättade om livet i havet. Första stoppet var vid etablering av blåstång, Fucus vesiculosus startade för ca 1 år sedan. Knippen med grenar med förökningstoppar placerades ut på det nya stenrevet där fintrådiga alger borstades bort från stenarna av dykare. Projektet finansieras av WWF tillsammans med Skärgårdsstiftelsen och sportfiskarna. Om det lyckas att få till ett fint tångbälte kan det bidra till att förbättra fiskbeståndet i området.
Nu håller vi på med att utveckla metoden och föreslår att man istället för en plastflaska som måste samlas in på sensommaren kan använda t.ex. en champagnekork som flöte.
Jag berättade också storyn om blåstångens fascinerande liv och att den i Östersjön där vi inte har något tidvatten följer månens cykel. Det största utsläppet av ägg och spermier sker vid fullmånen i maj eller juni beroende på när vattnet hunnit bli tillräckligt varmt och tången är mogen. Det gör att det går att förutspå de viktigaste tillfällena varje år när blåstången kommer att ha sitt maximala förökningstillfälle lite beroende på var i Östersjön den växer.
Sen gick färden vidare till udden där det blev tid för en fika och studier av alger och smådjur i tångskogen. Det visade sig att när vi hade skakat av en tångruska så var den ganska tom på smådjur. Orsaken kan vara att det finns för lite stora rovfiskar i närområdet vilket leder till att det finns gott om småfisk som spigg. De äter i sin tur upp de små kräftdjuren, tångmärlor och tånggråsuggor och snäckor. Med färre betande smådjur blir det mer påväxt av fintrådiga alger på blåstången.
Vi tittade och resonerade kring på några enkla samband om vad som händer om de stora rovfiskarna försvinner i ett område. Många spännande och komplexa samband. Genom att anlägga stenrevet utanför i viken och få till en tät tångskog kan revet både bidra till en minskad erosion och gynna fiskbeståndet.
Fotografierna i detta inslag har vi fått tillgång till av Klas-Rune Johannson. Stort tack! Han har följt utvecklingen av vegetationen på Riddersholm sedan 1970-talet och kan berätta en massa spännande om växt och djurlivet i naturreservatet.
Tångbloggen 