Vår damm har hunnit bli fyra år och där finns både näckrosor och en liten torvmosse.
Vi har en stor gräsmatta som vi jobbar för fullt med för att öka antalet arter. Den var ganska välgödd när vi flyttade hit för 9 år sedan. Nu finns det bitar som blir mer och mer artrika med gullvivor, violer, rödblära och mandelblom. I andra delar av trädgården har blåsippor, vitsippor, gulsippor blommat över och nu blommar storramsen för fullt.
Storramsen blommar vackert i hörnet vid vägen.
Men artrikedomen i vår trädgård tog ett stort ryck när vi grävde en damm för tre år sedan i april. Vi slog på stort och grävde ut en rejäl grop. Tur att det finns små maskiner som kan hjälpa till med tunga lyft.
Här grävs dammen på våren 2021.
Har inte kommit mig för med att skriva en artlista på alla växter, insekter, snäckor och annat som finns nu i dammen. Men här kommer några bilder på hur den ser ut nu med en vacker gul bård av kabbeleka, natearter, stor dammsnäcka, vattenbläddra, skavfräken, vitmossa och sileshår bara för att nämna några arter.
Vattenbläddra och stor dammsnäcka bland annat.Skavfräken är en fin dammväxt.Vitmossa och sileshår
Dammen får också besök av ett par gräsänder och hägern brukar komma förbi och kolla om det finns någon fisk eller annat gott. Kanske äter den några paddyngel, för dem finns det massor av. Fast de lär visst inte smaka så gott. Jag tänker i alla fall inte provsmaka.
Om du har en trädgård så kan även en pytteliten damm, bara lite vatten i en hink, vara till stor nytta för många små djur och växter. Börja smått om du känner dig osäker. En dammväxt i en hink kan bli en spännande plats att observera under sommaren.
Morgondimman lättar vid badhytten en morgon i maj.
Det borde vara biologiska mångfaldens dag varje dag. Det riktigt roliga tycker jag är allt vad som går att hitta bara jag går ner till stranden vid min brygga. Efter flera dagar med soligt och varmt väder har temperaturen ökat i vattnet och allt fler djur gömmer sig i tången. Skakade på några tångruskor och fick en riktigt fin fångst! De flesta är väl kamouflerade och går i gråbruna toner.
Gulbrämad dykareMärlor, snäckor och sandstubb.
Det hade gömt sig massor med tångmärlor, snäckor, en sandstubb och en stor fin gulbrämad dykare i tången. En riktigt fin artrikedom!
Både tången och stenarna är täckta av de luddiga brunalgerna molnslick och trådslick.
Fjolårets vasstrån är fulla med trådar av brunalgen sudare, Chorda filum. De färglösa håren på unga sudare gör att de ser extra luddiga ut. Håren kommer att försvinna när de blir äldre. Det ser ut att bli ett lyckat år för sudare, precis som förra året.
Alla gamla strån av vass i viken är täckta med trådar av sudare.
Varje tråd kommer att bli närmare en meter lång, så de kommer att slingra sig runt benen när det äntligen är dags att bada i viken.
En solig dag i Österhamn på Lidö. Flytbojarna syns i bakgrunden.
I fredags var det full aktivitet i Österhamn på Lidö, uppe i Norrtälje. Skärgårdsstiftelsens projekt att etablera blåstång på ett antal ankringsbojar startades nämligen då. Ett gäng dykare åkte iväg till en närliggande ö och samlade in blåstångsgrenar med förökningstoppar i tre stora nätkassar. Det är samma metod som finns beskriven i rapporten ”Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön”. Vi har även berättat på Tångbloggen om tidigare projekt som använt metoden för att etablera blåstång på ett stenrev i Riddersholm och bojar i Nåttarö. Detta blir det tredje projektet där man vill etablera blåstång på olika typer av nytt bottensubstrat i vattnet.
Österhamn är en populär skyddad hamn där många båtar gärna lägger till.
Här plumsar en av dykarna från Sveriges Vattenekologer i från båten för att samla in förökningstoppar till försöket. Det var ganska mycket påväxt av fintrådiga alger på botten, så dykarna fick leta lite för att hitta grenarna.
Plums i bajlan! Foto: Sveriges VattenekologerTrevligt att plocka sig en vacker tångbukett under ytan. Foto: Sveriges Vattenekologer
Det är en sandig botten nedanför klippbranten i viken och planen är att även prova med att plantera in ålgräs här lite senare på säsongen. Frågeställningen är om det tidigare funnits ålgräs som försvunnit genom ankringsskador eller om ålgräset inte klarar sig i viken eftersom den ligger nära artens nordliga utbredningsgräns.
Dykarna kommer tillbaka med flera kassar fyllda med blåstångsgrenar med förökningstoppar.Sedan blev det min och övriga deltagares uppgift att knyta blåstångsbuketter.
Själv passade jag på medan dykarna var ute och samlade tång att kolla om det skulle fungera med att använda nedbrytbart material till flytanordningen, så att det inte behövs någon insamling av plastflaskor efter sommaren.
Kork och hampasnöre verkar funka fint.
En vinkork eller bit av ett grytunderlägg verkar funka bra. Men det behövs en lite längre test för att vara säker på att t.ex. hampasnöret inte bryts ner för snabbt. Det är lika roligt hela tiden att komma på sätt att utveckla och förbättra metodiken för att etablera blåstång.
Även små projekt som gynnar blåstången kommer att bidra till en ökad biologisk mångfald lokalt. Kanske det kan inspirera till att göra en liten egen tångodling hemmavid?
Juli månads alg är grovslemming, Mesogloia vermiculata, en brunalg. Namnet avslöjar hur den ser ut – ganska grovt förgrenad med olika tjocka grenar. Den har en tydlig huvudgren med förgrenade sidogrenar. Det latinska namnet vermiculata betyder mask och det passar också utseendet på grenarna.
Grovslemming, med lite påväxt av en Sphacelaria sp en annan brunalg. Fotot från Tjärnö sommaren 2021.
Algen blir ca 30 cm hög. Konsistensen är geléaktig och lite slemmig. Grenarna är mycket oregelbundna och olika tjocka.
Grovslemming är uppbyggd av centrala större celler och trådarna är sammanhållna i en geléaktig struktur som gör att de glider ifrån varandra vid ett lätt tryck. Från de yttersta cellerna som är runda växer det ut en eller flera assimilationstrådar.
Närbild på en topp av en gren (skottspets) med centrala celler som det växer ut en massa assimilationstrådar från. Foto från Danmarks Havsalger.
De sitter ganska tätt och är lite krumma. Det är dessa trådar som täcker algens yta och gör att den ser brun ut. För att se strukturen behövs ett mikroskop annars uppfattar man algen som en förgrenad alg med slät yta.
Uppslaget med grovslemming, Mesogloiavermiculata från den utmärkta algfloran – Danmarks Havsalger.
Den växer på sten och som påväxt på andra alger som t.ex. tång och större rödalger. Grovslemming är vanlig på ganska grunt vatten. Den förekommer med sina enrummiga sporangier i juni – oktober enligt Danmarks Havalger del 2. Så nu känns det som det är en bra tid att gå ut och leta efter grovslemming utmed stränderna på västkusten. När jag tittade på Artportalen finns inte speciellt många rapporter om förekomst utmed kusten och hur långt söderut som den förekommer. Enligt Artfakta-kartan, är den sydligaste förekomsten på Stora Amundö, Billdal strax söder om Göteborg.
Så ut och kolla efter grovslemming och andra arter och rapportera det du hittar till Artportalen. Speciellt förekomst av grovslemming från Onsala och vidare söderut.
Mesogloia vermiculata på 3 merers djup vid Släggö, Lysekil.
Enligt de första rapporterna som kommit så var tången inte riktigt färdig att föröka sig vid fullmånen den 24 april varken i Öregrund, Marint Kunskapscentrum eller vid Snickarhaken i Kristianstad. En orsak kan vara att temperaturen bara är ca 6-7,7 0C, vilket är lite kallare än samma tid förra året. Hos mig på Räfsnäs uppe i norra Stockholms skärgård är det fortfarande riktigt kallt, bara 4,8 0C.
Mitt trix att slippa att gå ut i vattnet när det är så kallt är att hämta ett par fina tångplantor och hänga dem i ett snöre vid bryggan. Det gör det lätt att följa utvecklingen och samtidigt vara varm och torr.
Fina, platta förökningstoppar av blåstång.
Plocka gärna de lite plattare förökningstopparna, som syns på bilden ovan. Ta inte toppar som har blivit uppblåsta och rundare. De platta är nämligen lättare att snitta och minst lika fulla med ägg- och spermiesamlingar. De stora uppblåsta topparna fungerar även lite som flytblåsor för tången.
Omogen honplanta med vita oogon.Mogen honplanta mörkt olivgröna oogon
Jag snittade några toppar och även om det gick att se att det fanns oogon, (äggsamlingar) så var de väldigt bleka, nästan vita. När de är riktigt mogna skall de ha en vacker olivgrön färg och vara fulla med näring. Min gissning är att det kanske kan vara dags för fortplantning vid fullmånen den 23 maj, om det nu blir lite varmare väder.
Finns det någon Naturskola, Naturum eller privatperson som skulle vilja delta i Algforskarsommar? Speciellt om ni har nära till kusten i norra Östersjön och Bottenhavet. Vi behöver nämligen mer information om tångens mognad från dessa delar. Det kommer att dröja ungefär till juni och juli innan det blir tillräckligt varmt för blåstången att mogna där. Det blir alltid lite av en gissning när blåstången kommer att vara färdig för att föröka sig.
När det gäller att genomföra en etablering av blåstång på ett stenrev, som skedde förra året i Riddersholm, Norrtälje eller planera för ett liknande projekt, som kommer ske i år på Lidö i Norrtälje, får man räkna med osäkerheten. Och det behöver inte vara svårt. Det går nämligen fint att hänga ut knippen med blåstång i god tid innan den första stora förökningen ovanför ytan där man vill få blåstångens groddplantor att växa. Experimentet på Lidö kommer att genomföras den 17 maj. Då hoppas alla vi som kommer att vara med att vattnet hunnit bli lite varmare och att solen skiner.
Självklart kommer vi att berätta mer om detta i nästa rapport från Algforskarsommar!
Nya groddplantor på stenrevet vid Riddersholm. Foto: S. Qvarfordt 20230929.
Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i. Fast månadens vattenväxt kan även växa och frodas fritt i vattenmassan. Åtminstonde i mitt akvarium hemma.
Hornsärv är en art i familjen särvväxter. Den växer i söt- och brackvatten och kan, om miljöförhållandena är gynnsamma, bilda stora täta bestånd. Hornsärven är en flerårig art med kosmopolitisk spridning och förekommer på alla kontinenter utom i Alaska. En orsak till den stora spridningen av hornsärv är att den är en populär akvarieväxt.
1. Honblomma med ung frukt, 2. Hanblomma, 3. Honblomma med många blombladsliknande högblad, 4 och 5. Frukten växer till med sina tre utskott. Bildkälla: Prof. Dr. Otto Wilhelm Thomé Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz 1885, Gera, Germany Permission granted to use under GFDL by Kurt Stueber.
Hornsärv blommar i juni –september. De oansenliga han- och honblommorna förekommer omväxlande i bladvecken. Hornsärv har vattenspridda pollen genom att ståndarna lossnar och flyter upp till ytan där pollenet sprids och fastnar på en honblomma. Honblommorna har 9-12 blombladsliknande högblad. Frukterna hos hornsärv kallas för aken eller achene. Det är en typ av en enkel, torr, äggformad frukt som innehåller ett frö och med tre hornliknande utskott. Det är dessa utskott som gett hornsärven sitt namn. Frukterna sprids både med vattenströmmar och av fåglar. Själv har jag sällan sett hornsärv blomma eller bilda frukter, utan det vanligaste sättet som arten sprids på är genom att vegetativa bitar av skott bryts loss och transporteras med vatten till nya platser.
Hornsärv saknar rötter, men har tunna rotliknaden trådar, rhizoider, som den förankrar sig med i bottensedimentet. Den är snabbväxande och kan bli upp till tre meter lång. Bladen sitter i kransar utmed stjälken och saknar både nerver och klyvöppningar. Bladen blir mellan 1,6 – 4 cm långa med två till fyra förgreningar och är styva med små tänder längs ena kanten. De kan du se tydligt med en vanlig handlupp.
Hornsärv kan bilda mycket stora flytande massor som kan blockera vattendrag och konkurrera ut andra vattenväxter. Samtidigt ger den täta vegetationen av hornsärv skydd åt små fiskar, insektslarver och många andra ryggradslösa djur.
Med sina finflikiga blad och långa skott kan den ta upp stora mängder näringsämnen men också tungmetaller som t.ex. bly och kadmium och därför kan den användas för övervakning av tungmetallföroreningar.
Hornsärv är populär i akvarier. Men tänk på att inte slänga ut den i vattendrag i naturen. Den passar bättre på komposten.
Gräskarp, Ctenopharyngodon idella, är en främmande fiskart med ett ursprung i Kina. Den har använts för att bekämpa hornsärv och andra vattenväxter eftersom den är växtätare. Den första utplanteringen av gräskarp skedde 1969 just för att minska vattenvegetationen i Ösbysjö, i Danderys kommun norr om Stockholm. När jag arbetade på Danderys kommun i början av 1980 som naturvårdsassistent hade gräskarpen i Ösbysjön ätit upp det mesta av vattenväxterna och många av karparna hade dött. Istället bildades blomningar av gubbslem, Gonyostomum semens, ett växtplankton släpper ifrån sig slem, vilket innebar att det inte gick att bada i sjön. Näringen som inte togs upp av vattenväxterna blev istället tillgängliga för växtplankton som då bildade algblomningar. Så det är ändå bra med vattenväxter, även om de kan trassla in sig i propellern. Men det är ju trevligt att ro också.
Måste avsluta med lite kuriosa om Ceratophyllum demersum. Den har varit med och flugit upp till en rymdfärja. I experimentet ingick hornsärv både som mat och för syreproduktionen i ett slutet akvatiskt mini-ekosystem tillsammans med fiskyngel och snäckor. De spenderade flera veckor rymden i januari 1998 ombord på rymdfärjan Endeavour. Hornsäven tillväxte som förväntat samtidigt som fisk och snäckor hade tillgång till mat, fiskyngel överlevde och snäckorna bildade äggsamlingar. Häftigt att ett helt slutet vattenekosystem gick att få att fungera utan att behöva göras rent eller hamna ur balans under så lång tid i viktlöshet. Landväxter och landlevande djur har mycket svårare att klara av en längre tid i viktlöshet eftersom de är mer beroende av gravitationen.
Tångbloggen 