På resa en vecka på Korfu hann det bli många strandbesök och många algfynd. Tyvärr är det dåligt ställt med algkunskapen om Medelhavets alger och ingen flora fanns med i bagaget. Så det får bli mer lite bilder och berättelser om de allra vanligaste arterna och släktena. Vattnet är kristallklart runt kusten och det finns många små vikar med både sand och klippor att undersöka.
Det finns gott om snäckor av släktet Gibbula på stenarna nära vattenytan tillsammans med skålsnäckor, Patella. Människans knäskål heter också patella precis som snäckan. Snäckan är god att äta men svår att få loss från stenen där den suger sig fast. Skålsnäckor betar av den fina algfilmen på stenar och klippor precis som den lilla puckelsnurrsnäckan Gibbula. Med mycket snäckor så finns det inga storvuxna alger på stenarna.
Lite längre ner där betestrycket inte är lika högt kommer de första grönalgerna, som ofta sitter lite grundare i skrevorna och så tofsar av brun- och rödalger. Mest rödalger hittar man på skuggsidan av stenar och klippor.
Från drygt någon meters djup växer en tät äng av sjögräset Posedonia. De har långa gröna blad med många små grå – rosa fläckar av rödalger. Rotsystemet består av tjocka långlivade rotstockar som, när sjögräset dör eller om det rivs upp av en ankrande båt, kan driva iland och samlas i driftbanken. Där ligger de tillsammans med ilanddrivet skräp och plast. En sorglig syn.
Tillsammans med Posedonia låg en intressant boj med påväxt av en kalkinlagrad havsborstmask och på repet växte det en alg som heter Acetabularia. Den ser ut som ett litet parasoll och blir ca 3-4 cm hög. Det är den största encelliga organismen som bara har en cellkärna. Det finns några andra alger som blir mycket större och bara består av en cell ända tills att de skall föröka sig – men de innehåller en massa cellkärnor. En sådan art som finns i våra svenska vatten på västkusten är svamptång, Codium fragile, som är en relativt nyinvandrad art i våra vatten.
Efter flera dagar på stranden måste det också bli ett litet potpurri av alla olika fynd. Det mesta är olika rödalger och bara två brunalger. Flera av rödalgerna är kalkkrusterade och svagt rosalila i färgen och ser ut att höra till släktena Jania och Corallina.Snäckorna till vänster är Gibbula och den större snäckan är ett skal av Patella.
Klart spännande och givande resa! Nu bär det av hem igen och dags att kolla läget hos blåstångens förökning vid Östersjöns strand.
Ännu så länge är det inte mycket djurliv i den grunt sittande blåstången. Hittade en och annan snäcka under stenarna i strandkanten. Inte så konstigt, vattentemperaturen är ännu bara några grader plus. Har satt ut ett par små temperatur- och ljusmätare för att följa förändringarna under de kommande månaderna. En sitter nära bryggan och en inne i ett tångbälte. Att ljusmängden skiljer sig är säkert men hur är det med temperaturen? Var blir det varmast fortast? 
Just denna strand som nu ligger torrlagd finns vid varvet i Nasva, där Askölaboratoriets nya forskningsfartyg byggs. Lågvatten ett av många härliga vårtecken!
Tångbloggen 