Karragenalg, Chondrus crispus är en flerårig rödalg som ingår i många produkter. Karragenalgens huvudsakliga beståndsdel är en polysackarid, karragenan. Så alla äter troligtvis en massa alger i form av konstsistensgivare utan att tänka på att vi äter alger. Kika efter E407 så är det karragenan i produkten. Det var kul att prova att tillaga min egen karragengelé som jag smaksatte med lite hallon och jordgubbar. Smakade inte alls dumt. Fast det tog mycket tid att samla och rensa karragenalger, koka och få till gelén. Men ändå värt att prova tycker jag. Smaksätt och häll upp i små formar som får stå i kylen över natten. Mums!
Sudare, Chorda filum är en ettårig brunalg som blivit allt vanligare utmed våra kuster, både i Östersjön och Västerhavet. Lätt att skörda på sommaren där de långa ”kolasnörena” kan växa som täta snärjiga snår fästa på små stenar, skal eller större tångarter. Sudare är bäst att använda färsk. Klipp den i små bitar, koka i 5-10 minuter och strö över spagettin eller riset eller ät den rå i en sallad. Själv gillar jag min currygryta med blåstångstopp och sudare. Det finns så mycket mer som alger kan användas till. Ett exempel är att fläta långa flätor med sudare och sedan binda ihop till en skål eller korg. Viktigt att tänka på är att de krymper när de torkar. Gjorde också ett armband med sudare och bomullsgarn – tycker att det blev riktigt fint.
Havsallat, Ulva fenestrata (tidigare Ulva lactuca) är en ettårig grönalg som gör skäl för sitt namn. Passar utmärkt att använda som sallad efter att den fått koka lite. Ett annat alternativ är att steka eller fritera den. Som för de flesta alger är det fint att torka bladen, mala dem till ett pulver och göra sitt eget kryddpulver med salt. Det har börjats med provodling i större skala av bladformade arter av Ulva, så vi hoppas att de snart finns tillgängliga i handeln för alla som vill smaka denna delikata alg.
Blåstång, Fucus vesiculosusbildar stora tångskogar i Östersjön där konkurrensen med andra tångarter är mycket mindre än på västkusten, där den bildar ett smalt bälte nära vattenlinjen. Unga blåstångsskott på försommaren behöver bara kokas lite kort och passar utmärkt i soppor, en sallad eller att lägga som ett täcke över fisk istället för spenat. Torkad blåstång kan förvaras mörkt och torrt under lång tid. Det går bra att göra ett blåstångs-te som direkt ger en känsla av hav. Värt att tänka på är att blåstång som många andra algarter innehåller ganska höga mängder jod. Dock håller man nu på att se över rekommendationerna för detta, eftersom en hel del av joden försvinner vid en snabb uppkokning, blanchering. Blåstång innehåller också höga halter av magnesium, protein, vitamin A. Var noga med att plocka blåstången där det inte finns några föroreningskällor i närheten då de lätt tar upp t.ex. tungmetaller som kadmium och bly från vattnet. Detta gäller såklart för alla alger du plockar för att äta.
Det var kul att komma tillbaka till Teneriffa efter fyra år. Det hade hunnit ske en hel del förändringar på land med ännu större och längre motorvägar och en massa fler bananodlingar utmed sluttningarna ner mot havet. Tyvärr gick det lite höga vågor så det var inte lätt att ta sig ut och kolla på algvegetationen. Istället fick det bli strandfynd, men det var inte så dåligt heller.
Bilden visar vågorna vid de naturliga bassänger där jag badade förra gången. Tog istället en promenad bort till en av de närmaste stränderna och hoppades på att det skulle gå att hitta lite kul alger när det var lågvatten tidigt på morgonen. Även här gick det in för stora vågor, tyvärr, men jag hittade en samling bollar som låg kvar i ett hörn.
Bollsamling på stranden nedanför skylten som berättar om allt som finns i vattnet utanför.
Artlistan är riktigt imponerande och det ser lite ut som att man skulle befinna sig i mer tropiska vatten. Det mesta är arter av ryggradslösa djur och fiskar. Men listan är minst sagt sparsmakad när det gäller alger. Det skall finnas grönalger, brunalger och rödalger! Det enda var att jag fick en liten lektion i spanska, alga verde, alga parda och alga roja.
Algzonering nära Playa las Arenas vid lågvatten på Teneriffa.
Algzoneringen är i stort sett som vanligt, men det finns inte alls mycket grönalger. På lite håll syns det att klipporna har en lite grönare ton på toppen och under det syns rödalgsbältet. I den undre delen skiftar färgen lite åt det rosa hållet. Där dominerar korallalgen, Corallina officinalis en rödalg som har kalkinlagringar. Den har vi även här hemma i Sverige.
Det gick att komma ner på stranden vid Playa las Arenas när det var lågvatten på morgonen. På stenarna närmast stranden sitter en blandning av kortväxta alger. Till vänster syns en skålsnäcka, Patella spp.
På en av de närmaste stenarna växter något som såg ut som en kortväxt havssallat, Ulva spp. lite Corallina och några andra kortväxta rödalger som jag inte lyckades artbestämma. På stenarna utanför fanns lite större rödalger, som jag lyckades samla in. De visade sig vara Asparagopsis taxifomis. Den är klassad som världens mest invasiva alg och har ställt till rejält med problem på flera platser den av misstag hamnat på, genom att lifta med människans olika transporter.
Denna alg odlas nu i Sverige för att blanda in i kornas mat och minska kossornas produktion av metangas. Detta har vi skrivit flera gånger om på Tångbloggen. Finns mycket att fundera kring att odla denna främmande art och risker för att den kan spridas till svenska havsområden. Men också hur kossornas magmältning kan påverkas och eventuellt skadas av att bakteriefloran påverkas av Asparagopsis taxiformis i fodret.
Lyckades också med att plocka upp en sten täckt med vacker korallalg och en väl kamouflerad liten krabba (se pilen). Den sitter strax nedanför den lilla kudden med grönalger.
Eftersom det var lågvatten gick det ganska lätt att plocka ihop flera olika snäckarter och några små glasbitar och stenar som slipats av genom att rulla runt i sanden. Jag hittade minst 7-8 arter av snäckor. Av skålsnäckor förekom både en plattare och en mer kupad. Måste ta och lära mig mer om snäckor – skulle kanske kunna bli ett nyårslöfte? Vid den vita pilen syns ett skal av en sjöborre och till höger om det ett skal av snäckan Gibbula spp. Tänk så mycket härliga turer och vad mycket som finns att kolla på under en kort strandpromenad vid lågvatten. Ser fram emot nya äventyr och fynd!
Slemtråd, Nemalion helminthoides är som namnet anger en seg, slemmig rödalg som växter i vattenlinjen på vågexponerade klippor på västkusten. Det gör att den är minst sagt lite svår att plocka loss. Så det gäller att inte halka och hamna i havet. Vi rekommenderar att du antingen ger dig ut en mycket stilla dag och aktar dig noga för att halka på de hala cyanobakterierna som färgar klipporna svarta. Eller så tar du på dig badkläder, mask och snorkel och attackerar den från vattnet. Drar du i den är den lite elastisk, som ett gummiband. Den är god att använda i soppor eller i en sallad med en dressing gjord på soja och vitvinsvinäger. På Japanska kallas den Umisomen, vilket betyder havsnudel och i Italien görs en maträtt med den, känd som turkiskt spagetti. Kärt barn har många namn och det är helt klart att denna rödalg, som bäst skördas på sommaren, har och fortsätter att användas i många olika länder.
När en algrelaterad sak tas upp på nyheterna är Algpodden såklart inte sena att hoppa på.
Avsnitt 4 handlar om is- och snöalger som gör isarna på Grönland mörkare när de ”blommar”. Detta togs upp i ett reportage av SVT där Laura Halbach, arktisk mikrobiolog vid Aarhus universitet i Danmark, intervjuades.
Algela…förlåt…Angela, berättar om sina erfarenheter av dessa tuffa små alger från hennes resor till bägge polerna.
Vi nämner att pigment skyddar algerna från UV-strålning. I den hypersalina sjön Lake Tyrrell i Australien ser vi hur grönalgen Dunaliella cf. salina är nästan roströda i färgen istället för den vanliga gröna, som den udda, ljusa algen överst i bild.
Bildkälla: Von Terry J. McGenity, Amare Gessesse, John E. Hallsworth, Esther Garcia Cela, Carol Verheecke-Vaessen, Fengping Wang, Max Chavarría, Max M. Haggblom, Søren Molin, Antoine Danchin, Eddy J. Smid, Cédric Lood, Charles S. Cockell, Corinne Whitby, Shuang-Jiang Liu, Nancy P. Keller, Lisa Y. Stein, Seth R. Bordenstein, Rup Lal, Olga C. Nunes, Lone Gram, Brajesh K. Singh, Nicole S. Webster, Cindy Morris, Sharon Sivinski, Saskia Bindschedler, Pilar Junier, André Antunes, Bonnie K. Baxter, Paola Scavone and Kenneth Timmis. Photograph by Mike Dyall-Smith. – Extracted from this Commons file, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=107195003
Havskål, Alaria esculenta är en av de absolut godaste av de större fleråriga brunalgerna. Andra namn för den är butare eller bevingad kelp. Det har den fått för att den har ett fint blad på båda sidor om mittnerven. Tyvärr växer den inte i våra vatten. Så det måste bli en tur till Norge till våren och plocka några blad. Vill man ta en lite längre tur så varför inte till Island, Grönland, Nordamerika eller till den Skotska kusten? Ett råd är att kolla upp tidvattnet så att det blir lättare att plocka havskål eftersom de växer på vågexponerade klippstränder nära eller strax under gränsen för lågvatten. Med rätt timing kan du kanske klara dig med sandaler och shorts för att plocka den. Men vi badglada tycker såklart bäst om när vi får plumsa i med mask och snorkel på tångjakt! Varför inte önska dig en tångplockarpåse i julklapp?
Fingertare, Laminaria digitata är en av våra stora fleråriga brunalger som kan plockas och tillredas på många olika sätt. Bästa tiden att skörda fingertare är på våren och tidiga sommaren. Klipp av de bandformiga övre delarna och lämna kvar stjälken och den rundade tillväxtzonen. Ta hem och klipp ner fingertare i mindre bitar i en soppa eller gör en smakrik pesto. Den fungerar även utmärkt att torka och förvara i skafferiet. Fingertare, som många andra arter, har skördats i Nordamerika och på Island för konsumtion sedan lång tid tillbaka. I Sverige publicerades den första sammanfattande studien över möjligheter och begränsningar för att odla alger på mitten av 1980-talet. Idag finns ett helt nytt intresse både för algodling och vilka arter som går att plocka och äta. Det tycker vi på Tångbloggen är jättekul! Vilka arter skulle du vilja odla?
Tångbloggen 