Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘alger’

I helgen gavs sommarens algkurs, PADI Seaweed Diver, på dykcentret DiveTeam i Lysekil. Det var lite blåsigt, men det var ändå helt okej att snorkla runt Släggö i Lysekil för att samla in olika arter av makroalger till kursen. Under tidigare år har vi fått ihop upp emot 50 arter på kursen. Och för bara några veckor sedan var vi även här med Expedition Alg 2023 och samlade in. Det var spännande att se hur många alger vi skulle hitta denna kurs. För precis som på land så är vissa alger vår- försommar- eller sensommararter. Så bara för att den fanns där för några veckor sedan är det ingen garanti att vi hittar den nu.

En vit fotobalja är toppen för att flyta ut alger så man kan se hur de ser ut. Den är även oumbärlig vid pressning till herbariet.

För att kunna identifiera fintrådiga alger, främst inom rödalgerna, behövs en lupp. Det funkar med en handhållen fältlupp, men allra bäst är såklart en stereolupp med belysning underifrån. Då kan man verkligen se de olika strukturerna i algen som används för att artbestämma dem.

Rödalgen grov rödsläke (Ceramium rubrum) känns lätt igen under lupp med sina randiga grenar och kloformade spetsar. Här syns även runda, mörkröda sporsamlingar i grenvecken.

Det är en fantastiskt färgsprakande och artrik värld som väntar precis under havsytan. Kursen kan genomföras både med apparatdykning eller med snorkling, eftersom de flesta alger växer grunt på bara 1-5 meters djup. I år valde alla att snorkla, eftersom det var lite guppigt i vattnet. På grunda djup kan det bli lite väl mycket gupp när vågorna tar tag i luftflaskan och gungar omkring dykaren, men som snorklare flyter man nästan obemärkt med i gunget och kan enkelt ta sig in mot bergväggen utan att slås mot den. Ni förstår säkert vad vi föredrog.

Släggö är nog den mest dykta platsen i Sverige, och många har sett de branta klippväggarna nere på 10 meters djup eller mer fulla av läderkorallen Död mans hand (Alcyonium digitatum) och andra spännande djur. Men hur många har snorklat runt den på bara 0-3 meters djup för att beundra den rika algfloran? Inte lika många. Vi njöt verkligen av den vajande algskogen och kunde tydligt se hur små förändringar i mängd solljus eller vågexponering runt ön genast visade sig i algsamhällets artsammansättning, form och färg. Där solljuset ligger på under stora delar av dagen kan rödalgerna vara väldigt utblekta, nästan citrongula. Men runt hörnet, där en utskjutande bit av klippan bildar en skuggad vik, är de genast djupt mörkröda.

Rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne) plockad på skuggad växtplats (t.v) och på mer solbelyst plats (t.h) visar tydligt hur skillnaden i färg hos en och samma art påverkas av mängden solljus.

Så, hur gick det då för årets kurs? Totalt fann vi 7 grönalger, 17 brunalger och 23 rödalger, vilket gav oss en summa på 47 arter. Vi slog inte förra årets rekord, men vi var ändå mycket nöjda med vad vi hade fått ihop och fått uppleva. Dessutom hade vi i år en liten specialdugga sista dagen för en av kursdeltagarna . I vanliga fall är detta inte en kurs där deltagarna ska examinerats. Men eftersom Petra arbetar som dykinstruktör på DiveTeam är hon väl medveten om att man lär sig mycket mer om man pluggar till en examen, så hon valde att få göra en artdugga för att verkligen tillgodogöra sig kunskaperna. Givetvis klarade hon provet galant. Bra jobbat Petra! Nu kommer de som gör prova-på dyk med Petra eller bokar henne som guide säkert få se massor av alger

Petra sätter ut namn på de ”okända” algerna under duggan, medan Daniel kontrollerar och skriver upp facit.

Artduggan bestod av 20 olika arter. Hur många algarter kan du? I vår serie Månadens Alg har vi presenterat många av våra vanligaste svenska alger och även en del utländska. varför inte passa på att lära dig en ny art eller två i sommar?

Read Full Post »

Månadens alg i juli fortsätter på temat av havsguden Neptunus och hans tillbehör. Nu är det arten Penicillus capitatus, som heter Neptunes brush på engelska eller Neptunus rakborste. Den gör verkligen skäl för sitt namn att se ut som en rakborste.

Penicillus capitatus i ett akvarium

Det är en mycket vanlig art som vi finner i varma, lunga grunda vikar och laguner i Karibien, Bahamas, Florida och Bermuda. Den blir ca 15 cm hög och otroligt nog består en individ av en enda stor cell med många kärnor. Genom att den har lite kalk inlagrad i sin vävnad får den en ljust grönaktig färg, utom i topparna på trådarna som är klart gröna.

Till skillnad från de flesta andra alger växer Neptunus rakborste på mjukbotten. Den består av en stjälk som är förankrad i mjukbotten med en stor mängd rhizoider och avslutas med en tofts av filament som gett arten sitt namn, just för att de liknar borsten på en rakborste. Det är en snygg alg och Neptuns rakborste är också en mycket populär art att ha i saltvattensakvariet.

Det är en relativt kortlivad art där varje individ bara blir mellan 1 – 16 veckor gammal, men där de flesta individer överlever ca 8 veckor eller mer. Som man kan förvänta sig för holokarpiska arter ( arter som omvandlar alla sina resurser till reproduktionsvävnad och sedan dör efter en enda, storslagen reproduktion), sammanföll dramatiska nedgångar lokalt i Penicullus populationer med en period av maximal reproduktionsaktivitet. Så mycket som 80-90% kunde försvinna på två månader efter fortplantningsperioden. Förökningen sker på samma sätt som hos andra sifonala alger inom gruppen Bryopsidales.

Den sexuella reproduktion innebär att anisogama ”manliga” och ”kvinnliga” könsceller släpps ut i vattenpelaren. (Anisogami innebär att manliga och kvinnliga könsceller skiljer sig åt i storlek; isogami beskriver situationen när de inte gör det och det inte finns några distinkta manliga och kvinnliga könsceller, även om det fortfarande kan finnas olika parningstyper.) De manliga könscellerna är rörliga hos Penicillus capitatus, men de kvinnliga är fastsittande. Det innebär att det krävs en hög koncentration av könsceller i vattnet för att få till en lyckad befruktning. Detta har gynnat en synkroniserad lek hos arten. Forskare har funnit att det är vanligt med sykroniserad, kortvarig lek hos flera grönalger på korallrev.

För Penicillus capitatus är tiden från början av fertilitet tills dess att könsceller frigörs endast cirka 48 timmar. Penicillus uppvisar en mer extrem grad av anisogami än många andra sifonala grönalger, med makrogameter (kvinnliga gameter) som är i storleksordningen tio tusen gånger så stora som mikrogameter (manliga gameter).

Read Full Post »

Expedition Alg 2023 har nu lagt de sista kollekten i pressen och är därmed avklarad. Idag fick vi njuta av vind och lite vågor när vi samlade in de sista algerna på expeditionen.

Men både jag och Lena kommer såklart att fortsätta samla in alger under resten av sommaren till samlingarna, och till det egna herbariet, såklart.

Det är kul att sitta och pyssla med alger till sitt herbarium.

Allt material som vi nu har samlat in ska först torka ordentligt. Det betyder att alla gråpapper i växtpressen ska bytas dagligen för att all fukt ska sugas ut ordentligt. Gråpapper är ett tjockare papper, nästan som lumppapper, som man använder just vid pressning av växter och alger eftersom det har en hög uppsugningsförmåga.

Byte av gråpapper sker två gånger per dag de första dagarna, när algerna är färska.

När algerna har torkat kommer de att gås igenom av museet, bearbetas och katalogiseras. De ska numreras och läggas i databas så att de blir tillgängliga. Du kan kika på vad som finns i Naturhistoriska riksmuseets herbarium på den botaniska samlingsdatabasen.

Så hur gick det för oss? Kom vi upp i hela 50 arter? Det återstår att se, eftersom det är några av de fintrådiga arterna som vi behöver kika på under mikroskop först för att säkert kunna ta dem till art. Men om det är tre olika arter av släke (släktet Polysiphonia) som vi fått ihop så hamnar vi på totalt 53 arter. Det är vi mycket nöjda med.

Ska du bada något i sommar? Hur många alger tror du att du kan hitta?

Vi har haft tre fantastiska dagar i Lysekil och hoppas att du tyckt det varit intressant att få följa med i vårt arbete med att uppdatera Naturhistoriska riksmuseetes samlingar.

Read Full Post »

Visst är det härligt att arbeta i strålande sol under klarblå himmel, men idag var det ganska skönt med en ljusgrå mulen himmel under hela dagen.

Expedition Alg- 2023 är i Lysekil för att samla in makroalger till Naturhistoriska Riksmuseet. Under gårdagen samlades ett stort antal arter in, artbestämdes, monterades och pressades. Idag gav vi oss åter ut runt Släggö för att komplettera med några ytterligare arter. Vi passade även på att ta en promenad bort till närbelägna Pinnevik för att samla in de arter som föredrar en mer skyddad miljö.

Lena visar hur blåstången tillväxer med nya grenar och flytblåsor.

Idag var det lättare, eftersom vi nu kunde göra en lista över vad som behövdes. Det är enklare att fokuserat leta efter tio-tolv arter än startläget ”samla allt”. Med lite fokuserat simmande och en gnutta lokalkännedom lyckades jag få tag på samtliga arter jag hade på min lista. Det är praktiskt att ha en liten böjd skrivtavla som går att fästa runt handleden, så den går att ha med under snorklingen.

Återigen var det en fin förmiddag i havet, följt av sortering hemma i köket. Det tar mer än fem gånger så lång tid att gå igenom det man samlat och få i press. Men vi har så roligt att tiden ändå går snabbt.

Lunch eller arbete? Visst ser det läckert ut med en bricka full av alger.

Efter dagens insamling kan vi räkna in 45 arter, och någon eller några få tillkommer imorgon när vi tar den sista påsen i kylen som vi inte mäktade med idag. Vi är mycket nöjda! Trots värmen så ÄR det ju ganska tidigt på säsongen, så flera arter som i augustia är stora och lätta att hitta har ännu inte vuxit mer än bara några centimetrar. Lite underligt är att vi inte hittat två-tre arter som varit mycket vanliga för några år sedan. Det är ju i havet precis som på land, att det varierar mellan åren. Men ändå….det känns lite underligt. Imorgon ska vi flytta lite på oss till en annan plats. Kanske är det bättre förutsättningar där för de arter vi saknar.

Rödalgen Plumaria plumosa är en riktigt tjusig art.

Så till slut var det dags att lägga in dagens skörd i våra växtpressar och städa av köksbordet. Det blev en hel del, eftersom vi gör tre ark per art. Tur att jag har tagit hit min morfars fars dokumentpress i gjutjärn, som en gång stod på Motala Verkstad. Den pressar ihop även den mest svampiga av alger utan problem. Bra, för imorgon hoppas vi såklart på ytterligare fynd.

Det är många ark som ska pressas ihop.

Read Full Post »

Solen sken, vattnet var varmt och sikten var god på expeditionens första dag.

Klockan nio traskade vi in på dykcentret DiveTeam i Lysekil för att byta om till våra superhjältedräkter i neopren och göra oss redo för att samla in makroalger runt Släggö i Lysekil. Man blir snabbt varm i en våtdräkt och vi slängde oss ganska omgående i havet för att svalka av oss, känna på vattnet och justera utrustningen. Åh så skönt det var!

Men innan dagens insamling kunde dra igång hade vi träff med Sveriges Radio P4 Väst som ville intervjua oss. Fältreporter Camilla Wikberg trotsade sin inre badkruka och slängde sig i vattnet (efter att först tagit av sig sändningsutrustningen) för att på nära håll få uppleva en alg. Du kan lyssna på intervjun här.

En fältreporter räds inte att gå i vattnet. Allt för lyssnarna!

Så var det dags att ta en näve nätpåsar, ta på mask och snorkel samt fenor och påbörja insamlingen av alger. Vi hoppade i och simmade ut mot Släggö. Så vackert det är! Solens strålar dansar ner i vattnet och lyser upp en klargrön havssallat här, en guldbrun fingertare där, och låter karragenalgens toppar iridiscera i blått när de tittar fram under sågtångens mörka fingrar. Lycka för en marin botaniker!

Ett färgsprakande tångbad piggar alltid upp.

Men låt oss presentera expeditionens deltagare, utöver Tångbloggens Lena Kautsky och Ellen Schagerström som bidrar med sin algexpertis. Expeditionsledare är Mia Ehn, biolog och intendent på Naturhistoriska Riksmuseet. Tvärvetenskaplig kompetens och aspirerande algexpert är Caroline Elgh, konstkurator och doktorand inom havshumaniora vid Linköpings universitet. Som ni säkert förstår är vi ett glatt gäng med mycket skoj att samtala om.

Efter någon timmes insamlande var vi alla rätt nerkylda, det varma vattnet till trots. Det ska ju även till en hel del efterarbete med det insamlade materialet innan dagen är slut, så vi packade ihop och rullade hem. Resten av dagen och kvällen gick åt till att öppna påsar (julafton!), fundera på vad sjutton man hade plockat för något, reda ut allt som trasslat ihop sig, bestämma till art, skriva etikett, montera och lägga mellan gråpapper. Pust! Att arbeta hemma i köket är lite mindre yta än på kurslab, vilket jag är van vid, men det gick fint efter lite justeringar. Många byttor och baljor med alger blev det.

Det lilla köksbordet fylls av alger, papper och skratt när dagens insamlade material ska tas om hand.

Av listan med alger vi hoppats på att hitta har vi drygt tio arter som vi ska fokusera på imorgon, samt några till som vi vill få några fler exemplar av. Vi känner oss nöjda med dagens insats.

Vi hann faktiskt inte med att montera och pressa allt vi samlat in. Sån tur att det går bra att förvara alger i plastpåsar utan vatten i kylskåpet en dag utan att de tar någon större skada. Annars hade vi nog suttit fram till morgontimmarna! Men då hade vi säkert fått höra nattskäran sjunga sin underliga sång i natt igen. Imorgon fortsätter vi Expedition Alg 2023!

Read Full Post »

Sommar, sol och alginsamling! När Naturhistoriska Riksmuseet kontaktade Tångbloggen för att få hjälp med att samla in makroalger för att uppdatera museets samlingar, var vi inte sena att tacka ja.

Under vinterhalvåret, när längtan till havet blir för stor, händer det att Tångbloggen traskar över till Naturhistoriska Riksmuseet och spenderar lite tid med makroalgerna i herbariet. Med dagens möjlighet till digital, högupplöst underhållning kan detta kanske tyckas vara både konstigt och hopplöst gammeldags. Men det är ändå något speciellt med att läsa forna experters handstil på herbarieark från stora, välkända expeditioner till när och fjärran. Några fina Fucus-arter från Nordenskiöldska expeditionen till Grönland 1908 ger en rysning. Tänk så spännande det måste ha varit att åka på sådana resor förr!

Därför tvekade vi inte en sekund när Mia Ehn, intendent på Naturhistoriska Riksmuseet bjöd in oss på en algfika och föreslog att vi skulle få till en insamling för att uppdatera museets samlingar. Expedition Alg-2023 möjliggörs av ett bidrag från Riksmusei vänner, eftersom transport, arkivpapper och annat material som behövs för en insamling på den här skalan inte är gratis. Vi på Tångbloggen ställer upp pro bono med vår tid och expertis.

Grönalgen Codium fragile har kommit in till svenska vatten på senare år och är en av de arter som museet saknar i sina samlingar.

Expeditionen går av stapeln denna veckan i vattnen omkring Lysekil, se pressmedelande från NRM här och en blänkare från Östersjöcentrum här. På onsdag morgon plumsar vi i på Släggö för att samla in de arter vi hittar. Under PADI Seaweed specialty- kursen på DiveTeam dykcenter har vi tidigare år på denna plats fått ihop 50 arter. Vi hoppas såklart på att överträffa detta under expeditionen.

Vi kommer givetvis lägga upp en daglig sammanfattning av expeditionen och våra fynd här på bloggen under onsdag till fredag. Se till att du följer bloggen så att du inte missar något spännande i sommar.

Read Full Post »

I maj drog Tångskogsjakten igång, där 35 högstadieskolor i hela landet hjälper oss att samla in data för att få en bättre bild av hur livet i en tångruska varierar över tid längs vår långa kust. Nu har den första omgången med insamlat material börjat anlända till oss på Östersjöcentrum, Stockholms universitet.

Kuvert med vattenprov och tångtoppar i kiselgel gås igenom. Foto: Isabell Stenson

Den första omgången insamlat data är en flaska med vatten, där vi mäter salthalten och återkopplar till respektive skola. Kuvertet innehåller även tre ziplockpåsar med tångtoppar i kiselgel. Topparna samlas in för att vi vill analysera innehållet av tungmetaller i tången. De läggs i kiselgel för att inte börja ruttna i posten. När proverna kommer fram till oss, tar vi ut dem och lägger i ny, torr gel så att de torkar ordantligt innan vi skickar dem på analys. Det ska bli mycket spännande att se om/hur halterna av tungmetaller varierar lika mycket som vi anar.

Ny, torr kiselgel hälls i påsen med tångtoppar. Notera skillnaden i färg. Den våta gelen i tallriken är ljusare. Foto: Isabell Stenson

Samtidigt pågår även vårt stora medborgarforskningsprojekt Algforskarsommar för fullt. Vi passar på att tipsa om att 3e juli är nästa fullmåne. Som det verkar är det dags för förökning i norra Egentliga Östersjön och södra Bottenhavet då. Bor du i närheten eller befinner dig i området får du gärna bege dig ut och mäta om tången är mogen där just du befinner dig. Klicka på länken för instruktioner om hur du går tillväga.

Du kan lyssna på ett inlägg från förra årets Algforskarsommar i Sveriges Radio här:

Programmet sänds även i repris nu på fredag i Vetenskapsradion klockan 12:09.

Vi hoppas att du, kära läsare, får en trevlig sommar med mycket tång och andra alger.

Read Full Post »

Limu palahalahala, limu lipoa, limu wawae’iole, limu ’ele’ele – det är några av de över hundra namnen som finns på alger i det hawaiianska språket. Av dessa har man idag lyckats identifierat ett 60-tal.

Bland alla Polynesiens folk, dit ursprungsbefolkningen på Hawai’i hör, så är hawaiianerna unika genom den stora betydelse som alger – eller limu som det heter på hawaiianska– har och har spelat inom kultur och traditioner på öarna. Även idag plockas alger, både för moderna rätter med lite mer internationella influenser. De används som ingredienser till rätter vi känner till i Sverige, som poke, kimchii och sushi.   Men de ingår även i äldre, mer traditionella rätter som till exempel limu kohu (rödalgsbollar av arten Asparagopsis taxiformis), och de tillagas fortfarande enligt de gamla recepten. Historiskt sett så spelade alger en viktig roll som en källa för vitaminer, mineraler och fibrer. Tillsammans med fisk och poi (fermenterad taro) utgjorde alger en viktig del av hawaiianernas diet, även om få rätter innehöll enbart alger. De användes främst som sallad och ett sätt att krydda mat – för att ge det där lilla extra.

Rödalgen Asparagopsis taxiformis äts på Hawai’i. Den är en av de mest invasiva arterna av alger som finns.

Limu användes också inom traditionell medicin av lapa’au – eller helare – i allt från att bota och lindra små skrapsår till andningsproblem. Få alger har spelat en så stor roll inom kulturen som brunalger från släktet Sargassum– limu kala– vilken också från och med i år, 2023, har blivit utnämnd till Hawai’is statsalg.  Det är lite samma status som våra landskapsblommor. Med lite tur kommer den att dyka upp på dollarsedeln om några år.

Limu kala användes inom konfliktlösning i en ceremoni som kallas ho’oponopono, där alla berörda parter som var osams samlades och fick varsin limu kala. Sedan följde böner och förlåtelse, vilket kunde ta allt från någon timme till dagar, tills alla förlåtit varandra, vilket avslutades med att varje person som blev förlåten eller förlät någon åt upp sin limu kala. Vissa limu kala-ceremonier var något annorlunda, då man istället knöt två lei (kransar) av Sargassum som placerades på huvudet av två representanter från vardera sida av de som hade en konflikt. De vadade sedan ut i havet tills kransarna flöt av deras huvuden tillsammans med allt bråk och bekymmer. Ceremonin avslutades med att man firar tillsammans på stranden.

En poké med limu blir en fin lunch på stranden.

En lite mer hardcore-version av alg, var limu make-o-hana eller Dödsalgen, som enligt sägen skulle funnits i ett enda hällkar på östra Maui. Det var tabu för hawaiianerna att ta sig dit, men krigarna kunde bryta tabun och ta sig, om de visste vägen. Där doppade de sina spjut i hällkaret som limu make-o-hana hade fyllt med ett dödligt gift. 

I stort sett alla kunde äta limu, med undantag för de familjer som hade haj som sin familjebeskyddare. För dem var det tabu att äta limu kapaiea (grönalgen Ulva expansa), då unga hajar använder den som täcken då de sover.

En del alger var så populära att de blev kungliga. Limu huluhuluwaena (Grateloupia filicina) fanns tidigare inte på O’ahu, men introducerades till Waikiki på 1800-talet då den var Hawai’is sista drottnings, Lili’uokalanis favorit. Ingen annan fick plocka limu huluhuluwaena i Waikiki med hot om fängelsestraff. Även efter USAs kolonisering av Hawai’i fanns förbudet kvar. Traditionellt plockades den däremot på andra öar i Hawai’i av kvinnor, som då endast skördade de översta bitarna av plantorna, så att de små stjälkdelarna fortfarande fanns kvar, förankrade på klipporna. På det sättet säkerställde man att man inte plockade bort algerna permanent. Idag har Hawai’is alger tyvärr minskat markant, troligtvis på grund av överexploatering, introduktion av främmande algarter, övergödning och miljöförstöring – och med det har också mycket av den traditionella kunskapen försvunnit.

Limu-klädda klippor och Stilla Havets vågor som slår in över stränderna. Magiskt.

Hur olika sorters limu ska skördas, var den finns och hur man bäst använder den lever ändå fortfarande kvar, främst hos många äldre – kupuna. År 2022 utsågs till ”Limuns År” för att öka medvetenheten om Hawai’is limu och sätta den på kartan igen, så att kunskapen och användningen av de algresurser som finns kvar kan bevaras för framtiden – vi hoppas på det!

Maria Eggertsen är disputerad forskare inom marin ekologi och gör en post doc vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Den innebär dock en hel del arbete på Hawai’i. Eftersom vårt tema för Månadens Alg i år är alger runtom i världen, har vi bett Maria att skriva lite om hur alger används på dessa fjärran öar. Lite inspiration till alla er som är intresserade av att laga mat med alger som ingrediens.

Read Full Post »

I maj 2023 drog Nobel Prize Museum igång projektet Forskarhjälpen,  tillsammans med mig och Ellen Schagerström vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. I år handlar Forskarhjälpen om livet i Östersjöns tångskogar och heter Tångskogsjakten. Det kommer att vara elever från 36 skolor som deltar i Tångskogsjakten. Skolorna är spridda från norr i Bottenhavet, vid tångens nordliga utbredningsgräns och hela vägen ner till Kullaberg i Öresund och Skälderviken. Elevernas uppgift är att undersöka livet i blåstången en gång på våren i maj- juni och en gång i augusti-september. Samtidigt med insamlingen av ett antal tångplantor och analys av vilka arter som lever i den tas ett vattenprov för analys av salthalten. Vattentemperaturen under sommaren kommer att mätas med en datalogger från starten i maj till när den plockas upp på hösten när projektet avslutas.

Under rubriken Tångskogsjakten kommer vi att ta upp diverse frågor kring vad som påverkar blåstången i Östersjön och djurlivet i tången. Det kommer att bli både frågor som dyker upp i gruppen av deltagande lärare på de olika skolorna med anknytning till projektet eller något aktuellt som diskuteras i media.

Detta första inlägg kommer att just handla om ett aktuellt ämne i media –att våren är ovanligt sen i år! Det har kommit flera bakslag med mycket snö och kalla nätter med många minusgrader. Diskussionen har varit att en sen och kall vår innebär att växter kanske startar sin blomning men att insekterna som sköter pollineringen inte vaknat ännu. Eller att blommorna kan skadas av frost och snö när det blir ett bakslag i vädret. Temperaturvariationen mellan kalla klara nätter och varma soliga dagar på land är stor, men det är främst minusgraderna på natten som kan skada arterna.

Så hur ser det ut i under ytan i Östersjön? Här startade våren för flera månader sedan och nu är tillväxten i full gång.

Vacker strutsallat växer på en sten.

Ett exempel är strutsallat, Monostroma grevillei. Den börjar växa till redan i december. Det är lätt att missa de små ljusgröna tunna strutarna som växer i strandkanten i mars.

Det höll på att hända mig i år, när de höll på att vissna och försvinna i mitten av april. Eftersom det var lågvatten låg de intorkade på stranden.

En annan ettårig grönalg heter liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Det är också en art som dyker upp tidigt på våren. Du hittar den på stenar och klippor från ca 0,3 till 4 meters djup.

Båda arterna kan riskera att frysa in om de hamnar uppe i luften en kall natt, men de klarar av att växa vid någon plusgrad i vattnet. Nu i början av maj kom några riktigt kalla nätter med – 5 0C i luften och varma soliga dagar. Dags att göra en liten studie av hur vattentemperaturen vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö varierar under några dygn. Under perioden 6 -9 maj varierade temperaturen i luften från – 4 0C på natten till som högst +12,40C i skuggan. En skillnad på 16,4 0C. Samtidigt skiljde sig temperaturen i ytvattnet bara med +2,5 0C (mellan + 4,7 – 7,2 0C). Faktorer som påverkade förändringar i ytvattentemperatur var att nätterna var lugna och vindstilla och vattnet kyldes av lite.

Vindstilla morgon vid 7-tiden när jag gjorde de första mätningarna.

Under dagen blåste det svag pålandsvind och vattnet värmdes upp i ytan. För alger och djurlivet sker inga större drastiska förändringar utan vattentemperaturen ökar långsamt. Den långsamma stora förändring som kan påverka förökningen och tillväxten hos arter i Östersjön är de mildare vintrarna och att det inte ligger ett tjockt istäcke med snö som minskar tillgången på ljus. I projektet Tångskogsjakten kommer bl.a. förändringar i förökning och storlekar hos tångmärlor och tånggråsuggor att jämföras mellan vår och höst. Kanske hinner de med både en förökning nu på våren och en till tidigt i höst?

Från de utplacerade loggarna kommer det bli spännande att följa om vi får någon värmebölja under sommaren och hur varmt det blir i vattnet. Hur kommer växt- och djurlivet i tångskogen att påverkas? Se till att följa Tångbloggen så missar du inga spännande uppdateringar från projektet.

Read Full Post »

Vattenakademien höll sin traditionella vårliga Vattenpub på Östersjöcentrum för en vecka sedan. De runt 30 deltagarna minglade först i köket, där det serverades en smörgås och dryck. Det fanns mycket att prata om med varandra om vad som hänt sen man sågs i höstas.  Sen blev det två korta presentationer i salen Landsort. Först ut var Tångbloggens Lena Kautsky som berättade om medborgarforskningsprojektet Algforskarsommars tre uppgifter,som i år handlar om när blåstången är mogen och förökar sig, djurlivets sammansättning i en tångruska och fortsatt kartläggning av om tången förökar sig på sommaren eller hösten. Därefter berättade Cecilia Wibjörn om Skärgårdsstiftelsens projekt med att minska ankringsskador i en vik på Nåttarö och samtidigt etablera blåstång på de stora cementbojstenarna. Det har vi skrivit om tidigare, som du kan läsa här.

Två glada och hedrade pristagare, Cecilia Wibjörn t.v och Lena Kautsky t.h visar sina stiliga diplom tillsamman med Stefan Lundberg.

Vattenpuben avslutades med att Lena och Cecilia fick ta emot Vattenakademins Stora Hederspris 2023 av ordförande Stefan Lundberg för sina insatser kring att sprida kunskap om Östersjöns kustmiljöer och arbetet med restaurering av viktiga grunda miljöer. En stor applåd till två välförtjänta pristagare!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »