Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Nyheter’ Category

Vad passar väl bättre som månadens alg i augusti än släktet Cladophora, grönslick, som i år haft mycket gynnsamma förhållanden. Vi väljer att ta hela släktet eftersom man ofta behöver lupp eller till och med mikroskop för att skilja de olika arterna åt.

Släktet Cladophora hör till grönalgerna, den grupp av alger som för länge sedan gav upphov till dagens växter på land och i vattnet. De lever i grunda miljöer och blir ofta torrlagda vid lågt vattenstånd. De flesta av oss har säkert gått ner till stranden och sett den lurviga, gröna mattan av grönslick på stenar och hällar, eftersom grönslick finns både i salt och sött vatten.

Cladophora i strandkanten.JPG

Den här vackra grönslicken växer precis där ett dike rinner ut i havet och bidrar med näringsämnen. Grönslicken är mer än 10 cm lång och mörkt grön i färgen.

Grönslick är en mycket bra indikator på hur mycket näring det finns i vattnet. Om det finns mycket kväve, växer den otroligt snabbt och blir mörkt grön i färgen. Det visade vi med vårt experiment ”En kiss i havet” för något år sedan. Eftersom den växer nästan överallt, precis i vattenlinjen, kan vem som helst under en strandpromenad se om man kan hitta var exempelvis ett dike rinner ut eller om det är en klippa där fåglarna tycker om att uträtta sina behov.

Om det har varit mycket is under vintern, vilket känns avlägset i skrivande stund, kan mycket blåstång ha skrapats bort när isen lossnat. De renskrapade klipporna blir då snabbt täckta av grönslick redan på våren. Det kan vara ganska praktiskt, då stenar som ligger och lurar på passerande båtpropellrar blir mer synliga med en grön mössa på sig.

 

1Grönslicksbälte

Klipporna lyser ljusgröna precis under vattnet och vi ser även den annars så luriga stenen en bit ut i vattnet eftersom isen skrapade bort tången här i vintras. Nu täcker grönslicken de rena ytorna.

Det är nog den gröna färgen som gör att man lokalt på vissa platser kallar den felaktigt för ”sjögräs”.  Fullt förståeligt då det liknar gräs och finns i sjön, men sjögräs betyder ju faktiskt något annat.

Vi har tidigare här på Tångbloggen tagit upp detta, men lite repetition skadar aldrig.

Alger växer på stenar och annat hårt underlag. Vi äter många olika arter av alger. Stora brunalger kallas kelp, mellanstora brunalger kallas tång. Kelp och tång är alltså alger.

Sjögräs är en kärlväxt, vilket innebär att det har rötter, blad och blommor (fast de är mycket små). Sjögräs lever på mjuka bottnar där deras rötter kan få fäste i sand/lera. Sjögräs innehåller kisel och är inget människor äter.

Du kan enkelt avgöra om det gröna du ser i vattnet är alg eller sjögräs: växer det på en sten eller klippa (eller badstegen) är det ALDRIG sjögräs.

Nu ska ni inte tro att vi på Tångbloggen tycker illa om sjögräs bara för att det ibland blir lite lingvistiska missförstånd. Tvärtom! Vi gillar sjögräs och kommer snart göra ett inlägg om hur man återställer försvunna sjögräsängar på västkusten.

Read Full Post »

Nyss hemkommen från västkusten, där vi kunnat frossa på gratinerade japanska jätteostron, vad får jag se på SVT väst om inte ett spännande och intressant presentation om just denna art. Det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas hittades för första gången i norra Bohuslän för drygt 10 år sedan. Troligen har de kommit drivande som larver med strömmarna från Danmark, där de introducerades i Limfjorden på 1970-talet. Nu finns de mer eller mindre vanliga utmed stora delar av svenska västkusten, från gränsen mot Norge ner till Falkenberg. Ursprungligen kommer arten från västra Stilla Havet och importerades till Europa på 1960-talet för odling.

1Åsa Strand SVT väst 2018 juli

Åsa Strand, forskare på IVL Svenska miljöinstitutet visade upp japanska jätteostron utanför Göteborgs universitets forskningsstation Kristineberg, där hon driver ett projekt för att undersöka hur denna införda art kan påverkan blåmusslor och vårt vanliga ostron, Ostrea edulis.

2 Åsa Strand visar japanska jätteostron

Så här långt visar det sig att artrikedomen på skal av jätteostron är större än på både vårt inhemska ostron och på blåmusslor. Jätteostronet lever på grundare bottnar än det vanliga ostronet och verkar inte heller konkurrera om plats med blåmusslor, utan kan samexistera med dessa två inhemska arterna. Det finns också förslag på att etablera provodlingar av japanska  jätteostron i samverkan med forskningen för att ordentligt utreda eventuella effekter på det inhemska ostronet, Ostrea edulis. En spännande rapport om ostron av Åsa Strand finns att läsa här.

3 ostronskal och tång

Det japanska ostronet tillväxer och överlever bäst vid en salthalt på ca 25 promille. Som ofta är fallet för marina arter så är de vuxna individerna mycket mer tåliga och klarar av att överleva både låga salthalter ner till 5 promille och även att frysa in under vintern. Försök visar att de kan överleva flera dygn i -20 0C vilket innebär att om det blir en längre period med lågt vattenstånd på vintern kan många japanska ostron överleva detta. Vintern 2009/2010 dog dock en hel del ostron, antagligen beroende på en kombination av låga temperaturer och kraftig is.

4 Japanskt jätteostron 20180723

I grunda områden syns det undre skalet som är hårt och blankt som vita fläckar på stenarna. Som t.ex. till höger och vänster om det stora ostronskalet som jag lagt upp på stenen för att fotografera.

Som namnet säger kan de bli riktigt stora upp till 30-40 cm i svenska vatten.

5 Stora japanska jätteoston jmf sko

Bilden med japanska jätteostron och min blåa toffla visar några av de största individer som jag hittat på Svallhagen, nära Sven Lovéns centrum, på Tjärnö utanför Strömstad. Min fot är ca. 22 cm lång och de största ostronen närmar sig maximala storleken som rapporterats. En klar nackdel är de skarpa kanterna på skalen som det är lätt att skära sig på.

Därför är det praktiskt att ha en badtoffla när du går i vattnet för att samla japanska jätteostron till middagen. Här är det viktigt att påpeka att du inte får skörda och samla in vårt inhemska ostron, Ostrea edulis då dessa ostronbankar tillhör strandägaren.

6 jätteostron o musslor gratinerade

Som avslutning en bild på både japanska jätteostron och blåmusslor gratinerade med vitlökssmör, persilja och mandelspån – en av många goda rätter från havets skafferi.

Read Full Post »

Den här varma sommaren har verkligen gynnat de fintrådiga algerna. Rapporter har nått Tångbloggen om ovanligt stora mängder av fintrådiga alger från Göteborgs södra skärgård och upp till Strömstad. Eftersom delar av Tångbloggen sommartid är stationerad i de inre delarna av Gullmarsfjorden, passade vi på att skutta ner till stranden för att dokumentera läget.

Det lilla tidvatten vi har var lågt, och vi möttes vid stranden av en tät, grönskimrande matta av fintrådiga alger. En närmare titt visade på stora mängder grönslick, med olika arter ur släktet Cladophora, samt en del tarmalg (Ulva intestinalis) och säkert fler arter. Men eftersom vi varken hade lupp eller mikroskop med oss, konstaterade vi bara att det var ”blandade fintrådiga, mest grönt”.

Väl nere i vattnet möttes vi av kompakt ludd, i bruna och gröna toner, som täckte allt och alla. Mattan var seg och minst decimetern tjock. På flera ställen draperade den underväxande alger och skapade ett dramatisk landskap.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tjock och seg matta av blandade fintrådiga alger täcker hela botten på grunda djup i Gullmarsfjorden.

En bit bort på denna mjuka botten växer en frodig ålgräsäng. Den brukar glittra vackert smaragdgrön en solig dag som denna. Nu var den dock helt insvept i fintrådiga alger och såg ut som om den var nerpackad för transport eller klädd i spindelnät.

Bilden till vänster visar hur ålgräset (Zostera marina) brukar se ut en solig sommardag. Bilden till höger visar årets mer insvepta version. Inte lika glittrande…

Är detta något alger, sjögräs och djur mår dåligt av, undrar säkert en del av våra läsare.

Alger och sjögräs vill ju ha solljus, så vist påverkas de av den skuggning den fintrådiga mattan innebär. Men jag ser att de ändå växer, om än inte lika kraftigt, under mattan. De är tuffa.

För djurens del behöver man bara simma lite närmre och se vad som händer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I den fintrådiga mattan finner vi tusentals och åter tusentals små blåmusslor (Mytilus edulis) som bytt skepnad från frisimmande larv till liten bottenlevande mussla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tittar man noga på bilden här ser man en liten krabba som festar loss på denna buffé av paradisiska mått.


Vi hittar även otroliga mängder av ormstjärnor (Ophiuriodea) på bilden till vänster, som inte heller säger nej till lite musslor. Till höger ser vi en lilla sjöstjärna (Asterias rubens) som mumsar på både musslor och annat gott den hittar.

Algmattorna kommer att ligga kvar på de grunda bottnarna tills de antingen dör och bryts ner under sensommaren och hösten, eller så kan de spolas upp på stränderna ifall det plötsligt skulle blåsa kraftigt i några dagar. Tittar man på väderprognosen känns det dock inte så troligt att de flyttar sin inom den närmast framtiden.

Så även om det kan se lite trist ut för en badande människa så är det som vanligt full rulle och anpassning till läget som gäller nere i havet. Och tittar man på blåstången ser den i alla fall ut att vara rätt nöjd med att ibland kunna sticka upp över ytan och få sig en nypa rent ljus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Tångbloggen har fått in dessa fina foton med en fråga från Malin om det är något konstigt onaturligt eller vad som hänt med tången i viken när den blir alldeles rosa närmast stranden.

drivande tång vik Orrön 20180720

Detta händer när mycket alger och tång samlas i en vik och blir liggande där och börjar brytas ner och ruttnar. För att bryta ner organiskt material går det åt syre.

Det första som tar slut är det lösta syret i vattnet som både småkryp och fiskar behöver för sin andning, men också alger, tång och små växtplankton behöver syre för sin andning. Så i en tjock matta av drivande levande tång kan tillgången på syre bli låg på natten när algerna inte producerar nytt syre.  När det inte finns något syre kvar i vattnet kan bakterier ta syre från olika föreningar som innehåller syre, t.ex. från sulfat, nitrat och fosfat som finns bundet i organiskt material och samtidigt bryta ner tången.

Purpurbakterier tar sitt syre från sulfat och kvar blir svavelväte. Provar du att lukta på ruttnande tång så kommer det att lukta svavelväte t.ex. som från ruttna ägg. Men purpurbakterier behöver också ljus för att kunna växa. Det är det som gör att ytan tången färgas rosa av ett tunt lager av purpurbakterier.

Rosafärgad tång Orrön 20180720

Lite längre ner i den drivande ruttnande är det mörkt och där kommer andra bakterier att vara aktiva med att bryta ner tången och algerna – arter av bakterier som inte behöver ljus för sin tillväxt. Längre ut ligger fortfarande levande blåstång och flyter i ytan. Här finns tillräckligt med syre i vattenmassan.

Den största mängden näringsämnen finns i blåstången innan den har börjat brytas ner. Då finns mer fosfor och kväve kvar i tången och kommer att brytas ner. Blir den liggande kvar i vattnet kommer det långsamt att brytas ner och näringen läcker ut i vattnet igen.  Utanför vassen och när det börjar blåsa kommer delar av blåstången att  lossa och driva in till stranden. Att det finns mycket tång betyder att det är bra förhållanden för blåstångens tillväxt på bottnarna utanför.

Tång driver in utanför vassen.Orrön 20180723

När tång och alger ansamlas utmed stranden  eller i den grunda viken innehåller de fortfarande mycket näringsämnen.

6tacc8anggvall-20170606

Bilden ovan visar hur frodig och vackert grön strandvegetationen blir där det ligger ilandspolad tång.  Denna bild är från Rådmansö, i Norrtälje. Fotografierna på rosafärgad tång och drivande tång utanför vassbältet har Malin skickat till oss på Tångbloggen och är fotograferade vid Orrön, utanför Nämndö. Stort tack!

Read Full Post »

Under Almedalsveckan var givetvis Tant Tång på plats för att berätta om livet i Östersjön. Bland annat informerade hon om nya arter i Östersjön.

Här kan ni se ett litet klipp från lokalnyheterna där hon ger ett recept på hur man kan tillaga den invasiva arten svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus).

 

 

Read Full Post »

 

I år var första året som Stockholms universitets nya forskningsfartyg R/V Electra af Askö besökte Almedalen och visade upp Östersjöns rika och varierade liv i flera akvarier på akterdäck. Med ombord fanns akvarier med blåstång, kräkel (Furcellaria lumbricalis), sandmusslor, tånglake och spigg och i luppar och mikroskop visades ett färskt planktonprov från hamnen upp för nyfikna besökare. I ett akvarium fanns både nya introducerade arter som svartmunnad smörbult och smaltång, en art som är unik för Östersjön och tål lite lägre salthalt.

1_Svartmunnad smörbult, smaltång o vattenpest

För den med skarpa ögon syns till höger vattenpest och i bakgrunden smaltång (Fucus radicans) och så svartmunnad smörbult och lite vitskjälksbladmöja.

Två musselrep hängde över relingen, ett med 1 år gamla blåmusslor och ett med 2 år gamla musslor. Båda kommer från en större studie med testriggar utplacerade i Stockholms skärgård med målsättningen att undersöka förutsättningar för odling av musslor.

 

 

Ett år gamla musslor sitter på repet till höger och de två år gamla ligger till vänster på däck. Båda är från Ecopelag som undersöker förutsättningar för musselodling i Stockholms skärgård.

En faktor som begränsar tillväxten hos blåmusslor är låg salthalt. I norra delen av Egentliga Östersjön blir inte blåmusslorna mer än ca 3-4 cm långa. De har också lättare att ramla loss från odlingsrepen genom att byssustrådarna som de håller sig fast med inte är lika starka som på västkusten, där salthalten är högre och blåmusslorna kan växa sig mycket större.

Odling av blåmusslor har en lång tradition utmed marina kuster. Den första odlingen i Sverige startades i närheten av Tjärnö marinbiologiska laboratorium redan i slutet av 1960-talet. 1977 publicerade Hammer den första stora sammanställningen om möjligheter att producera musslor, deras användningsområden och begränsningar. Under 1980-talet presenterades många utredningar om vattenbruk, bland annat om mussel –och ostronodling på västkusten 1985 (Musslor och ostron: en ny näringsgren för svenska västkusten) och nu senast en handlingsplan för svenskt vattenbruk (Handlingsplan för svenskt vattenbruk) för 2012-2020. Här finns att läsa för den intresserade om tillväxthastigheter vid olika salthalter, risker i samband med giftiga algblomningar, att många musslor kan ramla av i samband med kraftig blåst, m.m. men också vilka möjligheter som finns att använda musslor på olika sätt.

4_Catherine Legrand visby 20180705

På ett av Östersjödagarnas seminarium berättade Catherine Legrand, professor vid Linnéuniversitetet, om de försök som nu görs med att använda musslor och musselmjöl från odlingar i Kalmarsund som hönsfoder. Flera spännande försök pågår i olika projekt.

 

5_Testpanel- ägg_ 20180705

Auditoriet och en testpanel fick sen möjligheten att prova vilka höns som fått konventionellt foder och vilka som fått musselmjöl. När det gällde att tippa vilket ett som fått musselmjöl trodde många av oss inklusive undertecknad att det var ägget med gulare äggula, vilket var fel!

6 Ägg test 20180705

Hur som helst – båda smakade lika gott!

Att använda odling av blåmusslor för att rena vattnet och ta upp näring har testats på många lokaler både utmed svenska västkusten och under senare år i Östersjön. I samband med diskussionen om spridning av främmande arter som kommit till svenska vatten under de senaste 100 åren kan det vara intressant att fundera över odling av vandrarmussla (Dreissena polymorpha). Den kan odlas på samma sätt som blåmusslor. Vandrarmusslan finns idag på många platser i sötvatten eller i utsötade vikar av Östersjön. Det är en art som kan fylla blåmusslans funktion att kunna filtrera vatten och ta upp små växtplankton.

I Mälaren har en odling av vandrarmussla anlagts just för att ta upp näringsämnen som fosfor och kväve och rena vattnet. Samtidigt finns ju en risk att spridningen av vandrarmusslan ökar. Men i långa loppet är det kanske bättre att hitta användningsområden för den eftersom den nu finns i många av våra sjöar och utmed kusten. Något att fundera över?

 

Read Full Post »

Hur många har inte upplevt frustrationen när man finner en art och inte kommer ihåg dess namn? Nu slipper man känna den frustrationen eftersom Livet i Havet har kommit ut som app. Varthän längs Östersjöns stränder du vandrar, kan du enkelt ta reda på vad du ser framför dig i din telefon. Du kan således slappna av och bara njuta av sommarens upptäckter på stranden.

Livet i Havet app

Read Full Post »

Sedan mars april har det varit en ovanligt lång period med lågt vattenstånd i norra Östersjön och tångbloggen har följt hur det långsamt höjts i Råttviken nära Räfsnäs, på Rådmansö.

1Råttviken lågvatten vall 20180409

I början av juni ökade vattenståndet långsamt. Och det bildades en tångvall en bit ut i viken.

2Råttviken 20180609

Den 13 juni hade vattnet stigit ytterligare en decimeter så det bildades en liten vattensamling innanför vallen. Och segelbåtarna börjar dyka upp utanför.Och gräset blir grönare och högre.

Här ligger vattnet kvar och den tidigare torra blåstången börjar läcka ämnen som färgar vattnet brunt. Det mesta är florotanniner men också en del näringsämnen som fosfor och kväve.

Tio dagar senare har vädret slagit om lagom till midsommar, vattenståndet är ca 40 cm över normalvattenstånd under en kort period på natten mellan den 22 o 23 juni. Sen minskarvattenståndet ca 1 dm och eftersom det både blåst och regnat så syns spåren av högvattnet i de ilandspolade blåstångsbältet som ligger en bit upp på stranden i gräset på det högra fotot. Det blir intressant att se vad som kommer att växa upp i den innersta zonen som legat torrlagd så länge.

Read Full Post »

Vi har tidigare (här, här och här) rapporterat på Tångbloggen om våra försök i Trälhavet som ingår i ett forskningsprojekt finansierat av stiftelsen BalticSea2020. Genom att slå våra kloka huvuden ihop och testa olika lösningar i fältförsök håller vi på att ta fram en manual för restaurering av blåstång.

Tångbälte

Ett frodigt tångbestånd- en sann fröjd för Tångbloggen

Varför då, kanske en nytillkommen bloggläsare undrar. Jo, blåstången är en mycket viktig del av Östersjöns kustnära ekosystem och stora områden av blåstång försvann under slutet av 1970-talet på grund av övergödningen. Dessa har inte kommit tillbaka, även om vi numera är medvetna om problemen i Östersjön och gör allt vi kan för att rätta till tidigare misstag. Men förändringar tar tid. Genom att skriva en manual där vi beskriver och förklarar hur blåstång fungerar och vad man kan göra för att hjälpa den komma tillbaks till områden där den tidigare funnits, hoppas vi kunna ge en av Östersjöns mest ikoniska arter en hjälpande hand. Samtidigt vill vi även hjälpa de personer som vill försöka restaurera tång att göra på bästa möjliga vis för att få lyckade resultat.

Under juni och juli månad så har vi satt ut försök på två platser i Trälhavet, som ligger norr om Stockholm mellan Vaxholm och Österåkers kommuner.

Försöken ska svara på om blåstången klarar av att fortplanta sig på dessa platser, precis vid gränsen av blåstångens utbredning in i Trälhavet. Vi har använt oss av samma metoder som vi tidigare utvecklat och använt i Björnöfjärden (läs gärna vår följe-tång  från den studien).

Genom att hänga upp mogna buketter av hanar och honor hoppas vi att de ska föröka sig. För att kunna kontrollera detta under en lupp, har vi även satt ut några kakelplattor knutna på stenar, så att vi lätt kan plocka upp dem och ta med in på labb.

Setup

Upphängda blåstångsbuketter med kontroll-plattor under. Såhär går forskning till.

I Trälhavet är de hårda bottnarna, klippor, block och stenar, som tångens bebisar vill sätta sig fast på, täckta av ett halvcentimeter tjockt lager av slemmigt damm. Så för att tångens ägg inte ska sjunka ner i slemmet och dö, har vi även borstat rent på klipporna under experimentuppställningen.

Vi har även flyttat in stenar med vuxna plantor för att undersöka hur de klarar av miljön. Om det är mycket näring i vattnet kan de få fintrådiga alger, som grönslick, växande på sig. Blir de fintrådiga algerna som växer på för täta får tången ingen sol och dör till slut.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En tångruska placeras på nyborstad botten. Vi hoppas att den ska trivas här.

Som du kan se på bilderna var det ganska grumligt i vattnet när vi var där, och då var vi bara på en meters djup som mest. Eftersom blåstång behöver solljus för sin fotosyntes och överlevnad, så är grumligheten i vattnet något som tången inte uppskattar. Tång vill helst ha klart, rent vatten så att massor med solljus kommer ner till botten där den växer. På grund av säsongens ovanligt varma väder, samt att det varit ganska lite vind innan vi var ute, hade växtplankton haft optimala förhållanden för att massföröka sig, så kallad algblomning. Men dagen efter började det blåsa rejält. Vi hoppas att det ger lite klarare vatten men att våra försök inte blåser bort. Det är ju en av riskerna man tar som forskare när man gör försök ute i fält. Många experiment har spolats bort av vind, vågor och is. Frustrerande, men så är det att jobba i naturen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att knyta knopar under vatten är vardag för en fältarbetande marinbiolog.

Det är glädjande att blåstången har kommit mycket längre in i Trälhavet nu än tidigare undersökningar på samma platser. Här har man nämligen kartlagt hur tången har påverkats under flera tillfällen. Den första mätningen gjordes redan 1890. Studenten Maya Milthell vid Stockholms universitet skrev under våren sitt kandidatarbete om just tångens nedgång och återkomst i Trälhavet, med hjälp av mätningar från 60-, 90- och tidiga 2000-talen.

Vi ser en tydlig förbättring i både mängd och utbredning sedan 2001. Sannolikt är den största bidragande orsaken att avloppen i området anslutits till kommunala reningsverk. Bra jobbat, Vaxholm och Österåker!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi vill passa på att tacka de trevliga fastighetsägarna som låter oss ha våra försök vid deras stränder och så hoppas vi att sommarens bad- och båtliv hjälper till genom att inte ankra precis i experimenten 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Experimentuppställning i Trälhavet. Kika gärna, men rör inte, tack.

Om du stöter på något som ser ut som på bilden är det ett av våra experiment. Ta gärna på dig cyklopet och simma fram och kika, men snälla rör ingenting.

Read Full Post »

Igår den 8e juni var Tångbloggen på ArtDatabankens hearing om riskklassificering av främmande arter.

För att bevara vår rika biologiska mångfald måste vi skydda oss från invasiva arter. Invasiva främmande arter är växter och djur som introduceras i en ny miljö där de tar över. De kan störa hela ekosystem, orsaka ekonomisk skada och utgöra hälsorisker.

Gårdagens hearing rapporterade ett regeringsuppdrag från 2008 som utförs av Artdatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Syftet med hearingen var att informera om hur långt man har kommit i processen, hur processen med klassificeringen går till, vilka metoder och kriterier man har använt och ge möjlighet till frågor, kanske även svar.

Målet med arbetet är att ta fram en enda, enhetlig lista, med en likställd process för alla främmande invasiva arter i Sverige. Man vill framförallt arbeta förebyggande, med tidigt upptäckande, eftersom när det är för sent kan man endast gå in och arbeta begränsande och kontrollerande.

Den enhetliga listan ska vara ett underlag för riskhanteringen, bland annat för prioritering av övervakning och åtgärder, men även som underlag för uppföljning och rapportering.

Vad menas med främmande art?

”Främmande art är den art, underart eller lägre taxonomisk enhet som introducerats utanför sin historiska eller nutida naturliga utbredning. Definitionen inkluderar alla delar, gameter, frön, ägg eller andra propaguler som kan överleva och ge upphov till nya individer. ”

När blir då en art ”inhemsk”?

Nästan alla arter i Sverige har kommit hit, många med människans hjälp, efter istiden. Någonstans måste man dra gränsen för när en art klassas som inhemsk (svensk) och här har man valt att dra skiljesnöret vid år 1800, samma gräns som man använder i grannlandet Norge. Således kan arter som blivit införda och etablerade permanent i Sverige efter år 1800 riskklassificeras, medan de som etablerades i Sverige innan dess inte riskklassificeras. Vi har nämligen, tack vare Carl von Linné, en mycket god bild av vilka arter som funnits i Sverige innan dess.

Vem klassas som invasiv?

”Främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald, orsakar socioekonomiska skador eller skador på människors och djurs hälsa”

Men om en inhemsk, svensk art breder ut sig kraftigt, kallar man den ”Expansiv” istället för invasiv, för att hålla isär dem, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

IMG_1933

Artdatabankens experter har gjort en vetenskaplig bedömning av arternas effekt på biologisk mångfald. Man inledde med en screening av 5000 arter, allt inom djur och växter, alger och svampar som kommit till Sverige efter år 1800. På listorna (se länkarna) återfinns till exempel många trädgårdsväxter som kommit in de senaste 200 åren. Men håll i hatten och få inte panik! Det mesta i din trädgård ska inte förbjudas.  Merparten av alla dessa arter bedömdes vara ofarliga, men några få (preliminära listor på djur och växter, alger, svampar) gick vidare till att genomgå riskklassificering av experter inom just de artgrupperna.

Vilka arter ingick i screeningen?

  • Främmande arter funna i Sverige
  • Främmande arter som på något sätt klassificerats som invasiva i något av våra grannländer
  • Arter listade i EU´s förordning eller kandidater till förordningen
  • Arter som utpekats i ”Horizon scanning”

Arter som klassificerats som risker i Europa är ju inte alltid relevanta för en svensk riskklassificering, eftersom många till exempel inte överlever en hederlig svensk vinter. Arter som endast har en negativ effekt på odlade arter, produktionsarter, gick inte heller vidare, eftersom de hanteras via andra regleringar.

IMG_1932

När man har tittat på ekologiska effekter har man fokuserat på bland annat om arten utövar predation på inhemska arter (äter upp någon), om de korsar sig (hybridiserar) med inhemska arter med negativ effekt, spridning av sjukdomar och parasiter, och om det kan bli så kallade additativa interaktioner, när summan av delarna blir mycket större än delarna var för sig.

Rapporten ska ge en vägledning för hantering och uppförandekoder (kan man välja andra arter, finns det platser där man inte bör placera vissa arter, etc.). Det kommer även leda till föreskrifter samt fungera som en nationell förteckning över vilka arter som klassas som risker. Detta välkomnas av många, då det idag finns flera olika listor för olika organismgrupper.

Värt att notera är att ArtDatabanken INTE ska föreslå några eventuella åtgärder för arterna eller hur myndigheterna bör agera för varje art i detta projekt.

Kvar att göra är analyser av arternas effekter på ekosystemtjänster, samt att ytterligare arter kan komma att behövas riskkvalificeras, exempelvis på regionala nivåer, vilket är särskilt relevant för exempelvis vattenförvaltning.

Det finns mer att läsa om arbetet med listan på HaV och Naturvårdsverkets hemsidor för den intresserade.

Givetvis kan DU hjälpa till i arbetet med att motarbeta att invasiva främmande arter sprider sig. Rapportera dina iakttagelser via www.artportalen.se , du hittar listan, med bilder, på vilka arter som ska rapporteras HÄR.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »