juni 27, 2017 av lenakautsky
Att förutsäga när och hur mycket av cyanobakterieblomningen som kommer att synas i Östersjön i år är som att spå vädret. Men jag tänker ändå ge mig på en förutsägning så får vi se om det slår in.
Cyanobakterieblomningen bildas ute i öppna havet och den har redan startat. Men det kommer att dröja ytterligare några veckor tills blomningen är slut och det blidas små bubblor i cellerna. Dessa gör att cyanobakterierna, när det blir lugnt och stilla vatten, flyter upp till ytan. Sedan beror det på väder och vind vart de kommer att driva och vilken kust som kommer att uppleva tjocka geggiga ansamlingar på stränderna.
En viktig sak att komma ihåg är att algblomning betyder massförökning av en art och att den riktigt stora algblomningen sker på våren. Titta noga på bilden så kan du se den stora toppen, vårblomningen, i diagrammet. Den beryktade cyanobakterieblomningen på sommaren (grön färg i diagrammet under juni-juli) syns knappt.
Det är först i slutet av blomningen då allt flyter upp till ytan som den kommer att synas- som det ser ut i glasröret vid sidan om figuren.
De allra första spåren av cyanobakterier hittade jag vid bryggan den 6 juni när det var soligt och lugnt men fortfarande kallt i vattnet. Det var små, små mörkt gröna barrliknande cyanobakterier. De heter knippblomsalg, Aphanizomenon, Den är vanligare än katthårsalgen, Nodularia spumigena som blommar med senare på sommaren när det är varmt i vattnet.
Genom att dra en planktonhåv genom vattnet samlas och koncentreras små växtplankton och cyanobakterier. Bilden visar vad som fanns i vattnet för två veckor sedan och som fått stå i ett glas i ett soligt fönster och växa till i två veckor till.
En bra förutsägelse är att blomningen, d.v.s. massförekomst av cyanobakterier, brukar dyka upp till ytan i början av juli, samma vecka som politiker, personer från näringsliv, beslutsfattare och många fler träffas i Almedalen i Visby. Foto är från förra året – när det var soligt och lugnt och blomningen började flyta upp till ytan. Ännu så länge var den vackert grön och inte riktigt jättetjock ännu. Nu är det en vecka kvar tills Almedalen drar igång och väderprognosen säger att det blir blåsigt och ganska kallt ett tag till. Så vem vet hur mycket blomning det blir i år?
Ett sätt är såklart att starta en liten blomning i ett akvarium. Detta gjorde Stiftelsen Hållbara Hav för att uppmärksamma de kraftiga cyanobakterieblomningar som är en följd av det fosfor som finns kvar i vattnet i öppna Östersjön, som människan släppt ut. Ett akvarium installerades i en skylt utanför Riksdagshuset på Slottskajen den 12 juni.
Akvariet fylldes med 120 liter vatten från Östersjön. För att påskynda algblomningen har vi hjälpt till med att fylla på med alger och näring. På botten placerades stenar med
grönslick,
sudare och en liten övervuxen blåstångsplanta. Vattnet var klart och bilar och hus syntes rakt igenom. Målet var att visa hur en algblomning kan bildas på en dryg veckas tid.
Att få till en blomning i akvariet lyckades över förväntan. Däremot för att vet hur fort det skulle gå att få till blomningen har jag under våren ägnat mig åt att odla olika växtplanktonarter i saftflaskor hemma i fönstret . Det går utmärkt att få fram en tjock grön blomning på en vecka. Några såg ut som riktigt vackert grön saft!
Stenarna med fintrådiga alger på botten på akvariet täcktes över med mer och mer fintrådiga alger. Efter tio dagar hade produktionen och tillväxten blivit så kraftig att delar av algerna flöt upp till ytan och bildade en drivande algmatta. Detta är typiskt i lugna vikar i Östersjön såhär års. Så det som driver in i viken kan vara både olika typer av små växtplankton, cyanobakterier och fintrådiga alger som lossnar från klippor och stenar. Allt kan med vinden ansamlas och driva in till kusten.
Vid båthuset på Askölaboratoriet ligger ansamlingar av cyanobakterier och drivande fintrådiga alger i en blandning i strandkanten.
Så nu är det bara att vänta på hur vädret blir om två veckor. Blir det soligt, lugnt och varmt så kommer det att stå om problemet med cyanobakterieblomning i tidningarna. Men om det fortsätter att blåsa och regna och vara kallt i vattnet kommer det att dröja innan blomningen dyker upp på ytan.
För den som vill se akvariet står det kvar till på torsdag den 29e juni. Gårdagen med sina häftiga skurar och gråa moln får bli en passade avslutningsbild.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt akvarium, algblomning, algodling, Almedalen, Aphanizomenon, Askölaboratoriet, östersjön, Chorda filum, cyanobakterieblomning, drivande algmattor, grönalger, katthårsalg, knippblomsalg, näringsämnen, Nodularia spumigena, spå väder, Stiftelsen Hållbara Hav, Stockholms universitet, sudare, vårblomning, Visby | 3 Comments »
Den här veckan har jag varit i Finland tillsammans med min kollega Sussi för att leta efter tång. Vi på Stockholms universitet och vår fältstation Askölaboratoriet har ett samarbete med Helsingfors universitet och deras fältstation Tvärminne Zoologiska Station, som ligger precis där Finska Viken möter Östersjön. Samarbetet heter Baltic Bridge och vi på Tångbloggen har, tillsammans med flera svenska och finska tång-glada kollegor, startat ett projekt som ska undersöka vegetationens funktionella roll i Östersjön, FunkVeg.
Full fart på fältstationen. Här samlar studenter in sandstubb och spigg med hjälp av en landvad.
Så i söndags kväll tog jag och Sussi färjan över till Åbo och måndag morgon körde vi ner till Tvärminne i ömsom sol och ösregn. Tvärminne Zoologiska Station ligger otroligt vackert vid havet, med underbar natur även på land. Den lilla slingrande vägen dit var mycket trevligare att åka nu än förra gången jag var där på vintern.
Tillsammans med Camilla Gustafsson, vår finska kollega, gav vi oss ut i den omgivande skärgården för att leta efter lokaler med frilevande blåstång. Jag och Sussi har många lokaler med frilevande blåstång på den svenska sidan Östersjön, men vi kände inte till några i Finland. Vår magkänsla för var den frilevande tången återfinns visade sig stämma även här, och vi hittade flera fina lokaler med ”blomkålstång”.
Camilla Gustafsson forskar huvudsakligen på sjögräs, men hjälper gärna till med att leta blåstång.
Till skillnad från lösliggande blåstång, som har slitits loss och kan återfinnas i stora mattor som sakta bryts ner, så är den frilevande formen välmående och i fin form. Den har dock smalare, krusigare bål och påminner mer om små runda blomkålshuvuden som ligger på botten. Den saknar även de små flytblåsorna som gett blåstången dess namn.
Frilevande blåstång påminner om blomkål, tycker vi. Foto: S. Qvarfordt
Man förknippar ju oftast blåstång med hårda substrat som hällar, block och sten, men den frilevande formen kan återfinnas på vilken sorts botten som helst. Den är till och med vanligare på mjuka sand- och lerbottnar.
I Östersjön finns, förutom tång, många kärlväxter som växer i vattnet. Men dessa vissnar ner på hösten och är försvunna under vinterhalvåret. Var ska alla djur som övervintrar bo då? I blåstången, såklart!
Den fastsittande blåstången är flerårig och här kan många djur övervintra. I projektet FunkVeg vill vi ta reda på om den frilevande blåstången också är flerårig, och i så fall undrar vi hur viktig den är på vintern för övervintrande djur. Vi är även nyfikna på varifrån den kommer. Är det närliggande fastsittande tång som slitits loss och drivit en liten bit, eller har den kommit långt bort ifrån? Kan den frilevande tången föröka sig genom att helt enkelt falla sönder i flera mindre delar som sedan växer till sig? Hur bildas den frilevande formen till att börja med? Som ni förstår finns det massor med spännande frågor kring denna relativt okända form av blåstång. Vi inom FunkVeg hoppas såklart på möjligheten att få dyka på djupet med dessa frågor.
Följ oss på Tångbloggen för att få veta mer i takt med att vi upptäcker nya spännande resultat. Vad har du för frågor om tång? Tveka inte att höra av dig till oss med dina funderingar.
Tjärpastiller och Tvärminne Zoologiska Station – två trevliga saker i Finland
Publicerat i Nyheter | Märkt Askö, Askölaboratoriet, Baltic Bridge, blåstång, blomkålstång, Camilla Gustafsson, Ellen Schagerström, Finland, frilevande blåstång, Fucus vesiculosus, Functional Role of Vegetation in the Baltic Sea, FunkVeg, Susanne Qvarfordt, tång, Tvärminne, Tvärminne Zoologiska station | 4 Comments »
juni 9, 2017 av lenakautsky
Nyss försvarade Alma Strandmark sin doktorsavhandling ”Baltic shorelands facing climate change” på Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Bilden visar en andaktig beundran av hennes avhandling och försvar.
Den första frågan man kan ställa sig är varför det är viktigt att studera livet i strandzonen? För mig som studerar och fascineras av tång är det lätt att förstå. Och mycket riktigt så handlar en av artiklarna i avhandlingen just om det rika djurlivet i tångvallarna som spolas upp utmed stränderna i samband med höst -och vinterstormarna.
![]()
Såhär års syns det hur mycket näring från havet som kommer upp på land igen och hur vackert gröna och stora växterna blir i tångvallen. I tångvallen trivs massor med insekter som spindlar gärna äter och som i sin tur blir mat till fåglar.
Opponenten visade med några bilder bredden på avhandlingen. Den första bilden var från Saltkråkan, från 1964, med Tjorven. Strandzonens betydelse för oss människor för bad och lek och naturupplevelser. Bild två var en bild på en skarvö som tydligt just visar hur nära sammankopplade det marina ekosystemet är till landmiljöerna och omvänt, även om skarven inte är den mest populära arten alla gånger. Så vad kan hända med dessa rika miljöer om de förutspådda klimatförändringarna slår in ? Två bilder som är talande för skärgården med sina många stränder – höjs vattenståndet blir det inte mycket kvar av dessa miljöer.
Det en marin forskare möjligen kan glädja sig åt är att det kommer att bli mer och större ytor under vattenlinjen, även om kanske de marina arterna minskar i utbredning. En art som kan klara lite lägre salthalt är smaltång (Fucus radicans)på bekostnad av blåstång (Fucus vesiculosus) och även grönslick (Cladophora glomerata) tros gynnas av kommande klimatförändringar. Sådana förändringar kan i sin tur leda till att andra insektsarter hittar mer eller mindre föda. Östersjön fortsätter att förändras och det finns behov av mer studier och kunskap om vårt intressant hav.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Alma Strandmark, Cladophora glomerata, doktorsavhandling, Fucus radicans, Fucus vesiculosus, grönslick, insekter, Institutionen för ekologi miljö och botanik, klimatförändring, skarv, smaltång, spindlar, Stockholms universitet, tång, tångvall, vinterstormar' | Leave a Comment »
Från Trälhavet till Trosa skärgård för ÄNNU mer tångexperiment!
Den här gången ska vi undersöka hur olika påväxt på sten påverkar hur bra blåstångens bebisar kan fästa och växa sig stora. Även detta är en del i vår restaureringsmanual för blåstång som vi gör i samarbete med stiftelsen BalticSea2020
Om det är mycket näringsämnen i vattnet så växer fintrådiga alger som trådslick (Pylaiella littoralis) snabbt och täcker snart alla stenar.
Det är just på stenar och klippor som blåstångens bebisar vill sätta sig. Om ytan är täckt av fintrådiga alger, som dessutom är fulla med sediment, är det inte lätt för ett litet ägg att komma ner till botten.
Så vi tänker se hur mycket det hjälper om vi skrapar eller borstar bort de fintrådiga algerna alldeles innan blåstången förökar sig. Vi undersöker även hur algen röd stenhinna (Hildenbrandia rubra) påverkar äggens förmåga att fästa på underlaget.
Från vänster: borstade, orörda, skrapade, helt rena och med röd stenhinna.
Efter att ha samlat in stenar med påväxt och behandlat dem med antingen skurborste eller spackel, behövde vi såklart knyta upp fertil, mogen tång på ett galler som kan hängas över våra stenar.
Det är inte första gången som vi knyter tånggaller. Kompostgaller lämpar sig särskilt väl för detta har vi upptäckt.
Sedan var det bara att ta på sig den röda baddräkten och hoppa i vattnet för att sätta ut experimentet. Vi har lagt stenarna, och några kontroll-kakelplattor, på finmaskigt hönsnät för att det inte ska sjunka ner i det mjuka sedimentet.
Nät med stenar och kakelplattor, en snygg uppställning!
När alla stenar låg rätt, fäste vi tånggallret så att de små äggen bara behöver falla rakt ner. Lite snäll får man ju vara.
Tånggaller på plats, nu väntar vi bara på fullmånen.
Så kvarstår då bara att hålla tummarna och hoppas att det inte blåser upp till storm eller att havet fryser till is innan midsommar (man vet aldrig). En liten bit in i Juli kommer vi att ta upp våra stenar för att läsa av resultatet av vårt försök. Givetvis håller vi dig uppdaterad här på Tångbloggen.
Publicerat i Nyheter | Märkt Askö, blåstång, blåstångsmanual, experiment, förökning, fintrådiga alger, Hildnbrandia, Pylaiella, Tångbloggen | 5 Comments »
juni 1, 2017 av lenakautsky
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Askölaboratoriet, Östersjöcentrum, östersjön, brunalg, Cladophora golmerata, forskare, grönslick, havsgråsuggor, kiselalger, klorofyll, pigment, rödalg, sötvattensart, tångmärlor, trådslick | 6 Comments »
maj 29, 2017 av lenakautsky
Dagen startade tidigt. Det är spännande att åka runt mellan öarna och möta de stora färjorna som märkligt nog ger mindre svall än de lite mindre färjorna. Det blev en del stänk och lite kallt.
Men till lunch hittade vi ett fint litet skär, där svanfamiljen gjort en stig upp till sitt bo. Nu låg de i viken i solen med sina sex ungar. Tittar du riktigt noga kanske du ser två svanar i vattnet bland vasstråna i bakgrunden?
För att klara av att sätta ut stenarna med blåstång räckte det med snorkling av två i teamet. Vattentemperaturen har precis nått över 10 grader, med torrdräkt är det helt ok som syns på bilderna i en liten studie av snorkelstilar i väntan på att komma upp i båten igen.
Siktdjupet var ca 5-6 meter, ingen algblomning i sikte. Men nära stranden och vid rampen för att ta upp båten såg vattnet grumligt och gulaktigt ut. Fullt med pollen! Troligen från tall och björk som släppt massor med pollen så här års.
<img
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt östersjön, blåstång, experiment, Färjetrafik, forskning, pollenblomnig, snorkling, svall, Svanbo, Trälhavet | 1 Comment »
Nu har det äntligen blivit dags för årets stora fältinsats. Tio små försöksenheter, egenhändigt ihopsnickrade av snöre, betongstenar och kakelplattor, har idag satts ut i vattnet i Trälhavet. Ovanför plattorna hänger små tångruskor knutna till ett korkflöte.
Vad är nu detta? Jo, det här gör vi för att kunna se om blåstången överhuvudtaget KAN föröka sig på de här platserna.
Tidigare har blåstången funnits långt in i Stockholms skärgård. Men på grund av föroreningar och andra förändringar i miljön har blåstången idag försvunnit från stora delar av Trälhavet. Blåstången är viktig för Östersjön. Det är inte för inte som den kallas för havets skog. Här bor massor med snäckor, kräftdjur och räkor. De utgör i sin tur en buffé för fiskarna som gärna besöker tången för en bit mat. Men finns det inga restauranger i området så försvinner ju såklart även gästerna, i detta fall fisken. Fisken använder även gärna tången för att lägga sin rom på.
De små kornen på blåstången är sillens rom.
Tillsammans med stiftelsen BalticSea2020 hoppas vi nu kunna ta fram en praktisk manual för hur man kan gå tillväga om man vill försöka återskapa utarmade eller försvunna bestånd av blåstång.
Vi kommer under sommaren undersöka förutsättningarna i fält för att återetablera blåstång i Trälhavet, men även genomföra ytterligare fältstudier i Kapellskär och på Askölaboratoriet i Trosa skärgård som är Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation. Det blir en hel del bada, minsann! Vi hoppas såklart på att vattnet ska bli varmt snart. Tur att vi har dykdräkter med varma kläder under, för även om det är varmt uppe på ytan så blir det kallt efter några timmar i vattnet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Så om du ser en liten boj med lapp om att ”FORSKNING PÅGÅR” i Trälhavet i sommar, snälla rör den inte. Vi kommer strax samla in den för att se hur förökningen har gått. Men följ oss gärna här på Tångbloggen så håller vi dig uppdaterad med hur det gick för blåstången och hur alla våra experiment rullar på.
Publicerat i Nyheter | Märkt Askö, Askölaboratoriet, Östersjöcentrum, BalticSea2020, blåstång, blåstångsmanual, experiment, fält, fältarbete, Fucus vesiculosus, restaurering, Stockholms universitet, Trälhavet | 3 Comments »
maj 18, 2017 av lenakautsky
Det är en underbar känsla att komma ner till havet och se en strand som färgas för av rosa trift och vita skjörbjuggsörtsblommor. Även om det ligger lite tunna moln som skymmer solen. Tyvärr blir jag inte lika glad av att se allt skräp på stranden en bit ner.
Det behövs städning av stranden på Saltö, samma strand som jag skrivit förut om. Denna gång var det högar med förpackningar av alla möjliga sorter, flaskor, burkar och långa band från Coca cola förpackningar.
En förpackning som kanske varit på resa i vattnet i flera månader är ett mjölkpaket med sista datum är 15 februari 2017, och produktionsort Christianfeld i Danmark. Var den slängts i havet är svårt att veta men en har klarat sig bra och låg högt uppe på stranden.
Det är ju också lite passande med fyndet med texten ”Sjö och Hav”- en plastflaska med bra flytkraft som kan driva långt. På innehållsbeskrivningen står att schampot ”Hav och Sjö” är framtaget för att passa i svenska vatten, att den löddrar rikligt i både salt- och sötvatten, inte skadar miljön och att flaskan flyter!
Andra fynd bestod av 4 vänsterhandskar och 1 högerhandske. De var alla av olika storlekar men en passade av vänsterhandskarna var lagom stor och utan mycket påväxt så den fick följa med hem så nu har jag både en höger och vänster handske. Detta kan man verkligen kalla återanvändning. Även många kepsar har en hård plast skärm som flyter bra. Ibland brukar det finnas alger och djur som sitter fast på saker som legat i vattnet en längre tid, men denna gång var det bara lite mossdjur och hydroider inget speciellt intressant.
De närmaste dagarna har det skrivits mycket om all plast som hamnar i våra hav. Mycket spolas iland men ännu mer blir kvar i havet och det tar jättelång tid för materialet att brytas ner. Det är hög tid att stoppa tillförseln. Därför är beslutet att starta en kampanj – Håll havet rent –(http://www.hallhavetrent.se/), klart positiv och ett steg på rätt väg. Men vi kan alla bidra här. Så det bara är vackra blommor och slipade stockar och blått hav när man kommer ner till stranden.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Artemia maritima, drivande material, drivande plast, flaskor, gummihandskar, håll havet rent, hydroider, mjölkpaket, mossdjur, Plast, plastskräp, schampo, Skjörbjuggsört, stränder, trift | 1 Comment »
maj 1, 2017 av lenakautsky
Kräkel låter inte så gott men det är det riktigt äkta gamla svenska namnet på denna vanliga rödalg. Det var Linné som under sin resa på Gotland hörde detta namn på det material som kastades upp på stränderna och användes som gödsel på åkrarna. Både på Gotland och Öland samlades algerna ihop i högar och komposterades för att sedan användas för att gödsla med ännu under 1940-talet. Det latinska namnet Fucellaria lumbricalis avslöjar lite om algens utseende. Furca betyder gaffel och lumbricalis betyder maskliknande. I tidiga svenska floror kallas den för gaffeltång, vilket är ett bra beskrivande namn för den är tydligt gaffelförgrenad. Och färgen kan vara mycket mörk, lite mörkbrun om man håller upp den mot ljuset. Detta fick Linné att ge den det latinska namnet Fucus fastigiatus Linnaeus 1753. En orsak kan vara att den svartnar när den torkar.
Kräkel blir ca 5-20 cm lång, med 1-2 mm tjocka broskartade grenar. Den fäster mot klippor och stenar med en bunt korta krypande skott, lite liknande rötter. Kräkel förekommer från strax under ytan, från ca 1 meter ner till ca 15 meters djup. Den kan bilda ett tätt bälte där de stora brunalgerna upphör. Kräkel är flerårig och har olika han och honplantor, gametofyter. Efter befruktningen bildas karposporer som växer ut till sporfyter. Dessa liknar gametofyten med den skillnaden att hanindividen kan kännas igen på vintern de det sitter ljusa ovala spermatangier i speten på grenarna. Förökningsorganen sitter i de övre grenarna vilket gör att de ser tjockare, mer spolformade.
Kräkel förekommer också som löslevande i stora mängder i södra Östersjön och Kattegatt. Där har den skördats för att framställa furcellaran, tidigare kallad Dansk agar. Detta för att mycket kräkel skördades i danska vatten under andra världskriget då det inte gick att få tag på agar producerat i Japan. Furcellaran används som livsmedelstillsats och finns i t.ex. puddingar, passar bra för att göra glasyrer och olika fyllning i kakor. Furcellaran används också i marmelad och geler som stabiliserings medel och vid framställning av öl för att fälla protein och klarningsmedel. Bara för att ge några exempel.
Kräkel kan förväxlas med klyving, gaffelgrenig brosktång, röd gaffeltång (Polyides rotundus), igen en art som med tiden fått många olika namn. Det latinska namnet polyides är grekiska och betyder mångliknande och rotundus är latin och betyder nästan cirkelrund vilket är formen på grenarna. De tydligaste skillnaderna till kräkel är att den är röd vid genomlysning och är fäst med en liten tydlig rund fästskiva mot botten. Den är mindre vanlig och förekommer som enstaka plantor från några meters djup ner till ca 15 meter. I norra Östersjön är den oftast lösliggande. Denna marina rödalgsart är en sällsynt länds vår svenska Östersjökust.
Mängderna av kräkel har minskat i Östersjön, troligen beroende på den ökade mängden med näringsämnen som gynnar andra snabbväxande rödalger. På samma sätt är det också mindre tång som flyter iland. Med det driver fortfarande iland mycket alger utmed kusten på Öland och Gotland, men nu domineras de av andra arter som t.ex. ullsläke, Ceramium tenuicorne. Detta materialet kan inte användas för att gödsla med som blåstång och kräkel men måste ändå samlas ihop och transporteras bort från sandstränderna för att inte den skall omvandlas till en mjuk, gyttjig botten.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt agar, Öland, östersjön, blåstång, Ceramium tenuicorne, furcellaran, Furcellaria lumricalis, Gaffeltång, Gotland, gyttja, japan, klyving, kräkel, Linneus, livsmedelstillsats, månadens art, Polyides rotundus, sandstrand, tång, tångvall, ullsläke | 12 Comments »
april 27, 2017 av lenakautsky
Caroline Raymond, vid institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, höll igår sitt halvtids seminarium där hon presenterade resultat från sin forskning om djuren som lever i botten eller på ytan av sedimentet i Östersjön.
Hon har studerat dessa samhällen och deras förändringar under flera år eftersom hon kombinerar sina doktorand studier med att arbeta med den nationella övervakningen av just mjuka bottnar i Östersjön. En givande kombination som gjort det möjligt att sammanställa och analysera förändringar under lång tid. Något som inte är möjligt under ett vanligt doktorandprojekt.
Det finns en klassisk figur som publicerades 1978 av Rutger Rosenberg och Pearson som visar hur djursamhället förändras på en botten, från en mycket artrik miljö till allt artfattigare ju mer organiskt material som hamnar på botten. Det kan vara algblomning som regnar ner eller större bitar av alger som driver ner till djupare bottnar. När de bryts ner av bakterier förbrukas syret och till slut kan det bli helt syrefritt och inga musslor, sjöborrar eller andra arter kan överleva.
Hon startade sin presentation med en bild över hur botten på sådär 30 meters djup ser ut i Östersjön. Det går inte att föreställa sig hur många små djur som gömmer sig nere i botten. Det de behöver är organiskt material att äta och för ett tränat öga så syns minst två mindre bitar av gamla tångruskor på bilden. De kommer med tiden att bli mat till musslor, vitmärlor och havsborstmaskar som Carolines avhandling handlar om. Under årens gång är det inte heller samma arter utan nya kan komma in i Östersjön och etablera sid där.
En sådan art är havsborstmasken Marenzelleria spp. som hittades i södra Östersjön runt 1980 och sedan spridit sig i hela Östersjön. Genom att samla in data från övervakningen finns ny långa tidsserier över hur mängden Marenzelleria spp. förändrats mellan åren. Med en kraftig uppgång på många platser men under de sista åren minskar den igen. Vad det beror på är en av frågorna som är kvar att lösa. Sen är det inte så enkelt heller att det bara är en art utan flera arter som är mycket lika varandra till utseendet. Här krävs genetiska studier och undersökningar om de kanske skiljer sig i vad och hur de äter? Och som kan förklara varför de inte minskar i Bottenhavet utan fortsätter att öka.
Sammansättningen av arter har förändrats på bottnarna i Östersjön från att för 40 år sedan, när mätningarna startade 1974, domineras av en liten blek, vitmärla, Monoporeia affinis, till i dag där den vanligaste arten är östersjömusslan, Macoma balthica. Så här på våren är det lätt att hitta skal av östrsjömussla i strandkanten. Med lite tur kan det vara vackert vitt med rosa ränder.
På bilden nedan syns de stora förändringarna i artsammansättning tydligt. Data kommer från tre av miljöövervakningslokalerna i Asköområdet och visar abundans, dvs hur många individer som finns per kvadratmeter och biomassa per kvadratmeter. Ljusblått är östersjömusslan som med sitt skal väger mer och därför syns knappt de små vitmärlorna som är markerade med orange även om det finns flera tusen av dom per kvadratmeter speciellt på de två djupare bottnarna 40 och 44 meter. De senaste åren har havsborstmasken Marenzelleria blivit vanlig. Den är markerad med grön färg. I slutet av 1970-talet syns det också att det fanns många havsbortsmaskar i proven men det var andra arter.
För att förstå vad som händer och vad förändringar kan bero på gäller det att sätta upp smarta experiment och att göra dem i fält under naturliga förutsättningar. Bilden visar några stora backar fyllda med sediment, en där havsbortsmasken Marenzelleria satts till, en med Östersjömusslor Macoma balthica och en kontroll utan djur. Backarna fick stå på botten i ett års tid på nästan 14 meters djup. Sen blev det jättespännande att se om de fanns kvar och vilka djur som etablerat sig i dom olika backarna. Hade östersjömusslan ätit upp det de pyttesmå larverna av vitmärla när det var tid för dem att omvandlas och bli bottenlevande? Hur mycket mer hade havsborstmasken grävt runt i sedimentet? Och vad fanns för arter i den tomma kontrollen efter ett år? Caroline har mycket arbete kvar innan det är dags för disputation. Tångbloggen lovar att återkomma i ämnet.
Men visst är maskar, musslor och märlor spännande och miljöövervakning bidrar till att vi kan följa förändringar under lång tid.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Östersjöcentrum, Östersjömussla, östersjön, blåstång, bottenfauna, Bottenhavet, Caroline Raymond, doktorsavhandling, experiment, främmande arter, havsborstmask, Institutionen för ekologi, konkurrens, Macoma balthica, Marenzelleria, miljö och botanik, miljöövervakning, Monoporeia affinis, nedbrytning, organiskt material, research, Rutger Rosenberg, sjöborrar, Stockholms universitet, syrebrist, syrerikt sediment, vitmärla | Leave a Comment »
« Newer Posts - Older Posts »
Tångbloggen 