Plattan i augusti med sjöpungskolonier och Cryptosula pallasiana som inte hunnit bli så stora.
Det var jättespännande att efter ca 2,5 månad komma ner till Tjärnö marina laboratoriet för att kolla på plattan, som jag hoppades skulle hänga kvar. Det var riktigt kallt! Rimfrosten täckte både marken och bryggan och det var kallt om händerna att lyfta upp plattan. Massor med tångräkor, som kanske satt och tog det lite lugnt uppe på plattan, hoppade av på vägen upp ur vattnet. Vad kan ha hänt med påväxten? Finns de kolonibildande sjöpungarna och de olika arterna av mossdjur kvar? Och kommer det att skilja sig mellan delarna som inte skrapats? Har några nya arter att ha dykt upp på plattan som inte fanns på den förut?
Det finns inga sjöpungar kvar. De orange mossdjurskolonierna av Cryptosula pallasiana har vuxit till. På den avskrapade ytan till vänster sitter flera små japanska jätteostron och vita trekantsmaskar. Största delen av ytan ser grå ut av mossdjurskolonier.På snöret sitter små groddplantor av sargssosnärjaPå översidan av plattan växer det många arter av rödalger. Hälften är renskrapad så att nya arter kan etablera sig.
En fundering som jag fick är vad som kommer att hända om groddplantorna till Sargassosnärja (Sargassum muticum) överlever och växer till stora plantor nästa sommar. De kommer nog att täcka hela plattan och tynga ner den. Det växte minst tre arter av rödalger på plattan, ullsläke, Ceramium tenuicorne, någon art av Polysiphonia spp. och gaffeldun, Callithamnion corymbosum. Plattan börjar bli riktigt artrik med fyra arter av makroalger och sju ryggradslösa djurarter. Totalt 10 makroskopiska fastsittande arter och många, många fler mikroskopiska arter. Ett helt lite ekosystem.
Plattan åkte ner i vattnet igen. Och nu finns det nya delar som är tomma och lediga för arter att etablera sig på både på ovansidan och undersidan. Nästa koll blir antagligen efter nyår om inte det ligger tjock is i hamnen.
Ett gytter av kolonibildande sjöpungar och mossdjur.
November kan vara mörk och lite tråkig men det finns så mycket vackert att se, både under ytan och iland spolat på stranden. Eller kanske göra ett besök en regnig dag på något av våra många fina akvarier. Som en inspiration vill vi bjuda på ett litet bild-potpurri från Östersjön och Västerhavet, fyllt av sprakande färger, spännande former och mönster!
Havssallat och karragenalg på stranden vid lågvattenHavstulpaner, strandsnäckor och ett japanskt jätteostron.Sjöpungar på en blåmussla fotat i Öresundsakvariet.Öronmanet med sågtång i bakgrunden.
Varsågod! Nästa potpurri kommer att handla om sommarminnen!
Det var riktigt spännande att titta ner i vattnet och se plattan hänga där med en massa små tångräkor och fiskar som simmade runt omkring den. Vilka arter har etablerat sig mellan den 4:e den 24:e augusti?
Det har blivit trångt på plattan efter flera veckor i havet. Men vackert!
På den delen av plattan som inte rensats hade det blivit riktigt trångt. Det fanns inte en enda millimeter tom yta kvar och kolonierna av sjöpungar och mossdjur växter ännu tätare. De nästan lossnar från ytan i sina försök att växa över varandra. På den renskrapade halvan av plattan (åt höger på fotot ovan) har en kolonibildande blomsjöpung, Botryllus schlosseri, hunnit sprida sig över stora delar av den nya tillgängliga ytan efter bara tre veckor.
Ytan som skrapades ren för tre veckor sedan har redan fått nya hyresgäster.
Men det mest intressanta var alla små nykomna individer av stillahavsostronet, (Magallana gigas). De hade hunnit växa till och var ungefär 3 mm stora. Vad jag vet finns det inte så mycket data om när på sommaren larverna hos stillahavsostron är färdiga att sätta sig fast på en ledig bottenyta. Undrar om de också kommer att bli vanliga på båtskrov. De kolonibildande sjöpungsarterna som vi fick på båten är ju släta och lite slemmiga, men ostronen kan bli ett nytt problem för båtägare, precis som havstulpaner. Vi får hoppas att de hellre sitter på andra ytor.
Halva halvan skrapad på båda halvor. Gäller att hålla koll på hur det ska skrapas.
Jag skrapade rent en halva av vardera halvorna, för att återigen kunna följa vilka larver som sätter sig under hösten. Är du nyfiken på hur det går, så se till att följa Tångbloggen. VI kommer att uppdatera våra läsare under hösten. Varför inte hänga ut en egen platta om du har möjlighet?
Låt mig starta storyn om årets påväxt på båtskrov från början. I år har det varit en varm och tidig vår. Hängde ut min havstulpansplatta som jag fått från Svenska Båtunionen vid vår brygga på Räfsnäs, Gräddö den 20de juni. Det första som satte sig på plattan var larverna från mossdjuret, tångbark, Einhornia crustulenta.
De små, små prickarna är larver av mossdjur som satt sig på plattan i juni.Här har kolonierna av tångbark hunnit växa till under några veckors tid.
De växte till lite grann under de första veckorna. Havstulpanens larver dök upp ungefär som de brukar i slutet på juli, kanske lite tidigare än vanligt. Nu väntar jag på att se om det blir en andra settling av havstulpaner eller inte. Efter stormen Floris har vattnet blandats om och temperaturen minskat från över 22 0C till bara 15 0C. Undrar hur det kan påverka en andra settling? Bara att vänta och kolla med jämna mellanrum.
Så nu bär det av till västkusten istället och se vad som hänt där med påväxten på den extra plattan som jag fick av Carl Rönnow på Svenska Båtunionen. Målet var att göra en liten studie på vilka arter som etablerar sig på en ledig yta, som en platta eller ett båtskrov i västkusten. Är det också mest havstulpaner här eller några andra arter?
Vi har haft en liten båt på Tjärnö, nära Strömstad i många år. Den brukar hamna i sjön i juni och tas upp i slutet av juli eller början av augusti. Då brukar havstulpanerna fortfarande inte ha hunnit bli så stora och de är ganska lätta att skrubba bort. Men i år fanns det inga havstulpaner alls! Hela botten såg färgglad ut av kolonibildande sjöpungsarter och mossdjurskolonier.
Stora kolonier i glada färger täcker botten på båten.Närbild på kolonier av blomsjöpung i olika färger
Det som dominerade på båtbotten vad den kolonibildande blomsjöpungen Botryllus schlosseri. Kolonierna kan bli ca 2,5 x 15 cm stora och upp till 2 mm tjocka. Färgen hos de olika kolonierna varierar mycket, som syns på foto. Allt ifrån mörklila, bruna eller svarta. Varje koloni består av flera samlingar av zooider, mellan 5-20 stycken i en samling, som bildar stjärnformade system. En annan vanlig art i svenska vatten är labyrintsjöpung, Botrylloides leachi. Hos denna kolonibildande sjöpungsart sitter individerna i ett fåtal långa, slingrande och vridna parallella rader, som en labyrint. Kolonin kan vara grön, gul, röd eller brun och blir mellan 1-12 cm i diameter och någon mm tjock. Båda arterna har en slät lite hal yta som andra arter har svårt att sätta sig fast på. Däremot kan de lätt växa över olika arter av mossdjur.
Plattan som hängt vid pontonen nära Tjärnö marina laboratorium var också helt täckt med olika arter av mossdjur och kolonibildande sjöpungar. Det fanns också några enstaka havstulpaner.
Kan Du hitta havstulpanerna på plattan?Inte mycket plats kvar att att växa sig större på.
Mellan de kolonibildande sjöpungarna syns smårutiga mossdjurskolonier av Cryptosula pallasiana. Den har inte fått något svenskt namn ännu. Varje individ sitter i en liten låda gjord av kalk som gör hela kolonin hård med en raspig yta. Kolonierna är ofta orange, men kan också vara rosa eller vita. Lite spännande är att när två kolonier av Cryptosula pallasiana möts kan de inte växa över varandra utan kanten på kolonin böjs upp från botten. Ett tydligt exempel på konkurrens om plats mellan samma art.
Hur kommer plattan att se ut nästa gång? Mer av samma eller helt annan sammansättning av arter?
Innan vi åkte hem skrapade jag av ena halvan på plattan. Det fanns knappast någon ledig yta kvar. Nu skall det bli jättespännande att se om något hunnit etablera sig på den lediga ytan när vi kommer tillbaks om ca tre veckor. Undrar vad som kommer att sitta där? Samma eller nya andra arter som fått chansen att hitta en plats nu när det finns en ledig yta?
Lovar att berätta hur det gick. Soliga hälsningar från Tångbloggen.
Kartan visar var Trälhavet ligger och den viktiga lokalen Lerviks udde är markerad med en röd prick i del C.
Vi har tidigare berättat om försök att plantera in blåstång både i områden där den försvunnit och för att snabba på etableringen av tång på konstgjorda stenrev. Nu vill vi passa på att berätta om vår studie i Trälhavet i Stockholms skärgård. Där har förbättrad avloppsrening resulterat i klarare och renare vatten, större siktdjup och möjligheter för blåstång att vandra in naturligt. Det har tagit lite tid, både för blåstången att komma tillbaka och för oss att kunna få artikeln publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Studien baseras på två äldre insamlingar av herbariematerial av blåstångsplantor med sin naturliga påväxt och ett antal nya insamlingar från samma lokaler. Lite av ett detektivarbete som nu är publicerat. De äldsta insamlingarna förvaras på Evolutionsmuseet i Uppsala och övrigt material förvaras av mig på institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Genom undersökningar av herbarierna kunde vi visa att övergödningen från Stockholm, där orenat avloppsvatten spridits ut i skärgården under lång tid, resulterade i att den innersta gränsen för blåstång flyttade längre och längre ut. Under 1970- och 80-talet gjordes stora insatser för att rena vattnet och vid återbesök 2020 är nu tången tillbaka långt in i Trälhavet. Våra resultat visar att när vi gör åtgärder som minskar tillförseln av näring i ett skärgårdsområde kan blåstången komma tillbaka av sig själv.
En nyckellokal för studien av herbariematerialet är Lerviks udde (markerad med en röd prick på kartan) där vi hittat pressade tångplantor från 1885, 1968, 1990, 2001 och 2020. Varje herbarieark kan berätta mycket om hur miljön var både vid insamlingsdatumet och hur tillståndet i miljön har varit flera år bakåt i tiden. En intressant observation av plantorna från 2020 är att de är klart mycket större och äldre än de mindre plantorna som fanns på samma plats 1968 och 1990. Det betyder att förhållandena nu är mer gynnsamma för tångens tillväxt och överlevnad än under 1970 – 1990-talet.
Den förbättrade vattenkvalitén med minskande näringshalt och ökat siktdjup avspeglar sig i att mängden påväxt minskar, men också i att artsammansättningen förändras beroende på miljöförhållanden. Vi ser även introduktioner av nya arter.
Efter att ha undersökt täckningsgraden på detta stora material från gamla och nyare herbarier inser jag att det finns så mycket spännande att hitta i våra museer. Och att det är jätteviktigt att göra nya insamlingar på samma platser. Även om detta sker med större mellanrum kommer de att kunna användas i framtiden som arkiv över miljögifter som vi inte kände till med metoder som inte var utvecklade idag. Visst är det en fascinerande tanke!
På väg genom skogen ner till stranden på Saltö, nära Tjärnö marina laboratorium. Sedan förra gången jag var här har det varit två stormar, Jakob den 1 november och Florian den 7 januari. Båda kan ha spolat iland några spännande strandfynd. Kanske det ligger någon fin back med mycket spännande påväxt!
Det första som syns är en ganska stor hög med trävirke som drivit iland och som några flitiga strandstädare har samlat ihop. Ingen plast? Jodå, den låg på andra sidan, ut mot havet.
Ganska stor hög av virke och plastbackar på stranden av Ängklåvbukten.
Det första som drog till sig min uppmärksamhet var ett par skyddshjälmar. Den vita måste ha tillhört någon person som kallades för Jess och jobbade med svetsning åt företaget CRC Evans. Kanske i Norge, där det närmaste CRC Evans företaget ligger? Eller i England där det finns flera företag?
Påväxten på i första hand insidan av hjälmen liknade lite ett blont hår och bestod av hydroider. Den andra hjälmen var jättetrasig. Hoppas det inte skedde när någon hade den på huvudet. Där var påväxten lite mer variabel, med havstulpaner, trekantmask, (Spirobranchus triqueter) och kolonier av mossdjur, som ser ut som ett rutnät med sina tomma små hus. Det roligaste fyndet är skalet av ett sadelostron (Anomia simplex) som är ungefär lika stort som de två havstulpanerna det sitter bredvid.
I en vit back fylld med sand och täckt av barr låg några tofflor av olika modeller. En sliten skinntoffla, en typisk plasttoffla och en lila foppatoffla, gjord av Cryoslite. Det är ett patenterat material som också gett namnet Crock på denna typ av toffla. Det fanns inte någon speciellt kul påväxt utan bara lite iskristaller precis som på flaskorna med olika sorters iste. Inget jag längtade efter, även om det var en solig och vacker dag och bara några grader minus. Andra spår från sommaren var en liten grön kratta och en liten men tom necessär. Handsken har säkert någon tappat från båten när hen var ute och fiskade.
Annars var det mest mycket gröna och grå tampar och snören i högen. Dags att gå hem och värma sig inför att undersöka några andra stränder och hur de påverkats av hösten och vinterns stora stormar.
Nyss hemkommen från västkusten var det dags att ta ett dopp vid bryggan. Inte alls lika varmt i vattnet bara ca 16 0C jämfört med västkusten, på Tjärnö där det var ca 18-19 0C.
Efter att det regnat var vattnet ganska gulbrunt i förrgår men idag skiftade det i grönt. Det blåser ganska bra idag också här på Räfsnäs. Men det blev förstås ett bad ändå.
Vid bryggan mellan blåstången syns lite knippvattenblom i ytan.
Efter badet var den första uppgiften att kolla på min havstulpansplatta som ingår i Svenska Båtunionens Havstulpansprojekt. Prognosen för när havstulpanerna kommer och sätter sig på bryggpålar, bojar, båtbottnar och annat hårt substrat är att de brukar dyka upp i slutet av juli eller början av augusti
Och visst blev det så i år också. Det fanns några få större som nog kommit för någon vecka sedan, men det var fullt med en massa små havstulpaner också. Så nu har de kommit och det är dags att rensa bort dom från båtskrovet. Vi har inte lagt i vår båt ännu utan det blir nog först om en vecka. Med lite tur så slipper vi en massa havstulpaner och även mossdjur som också kommit och satt sig på plattan.
Havstulpansplattan full av nya små havstulpaner. Svårt att räkna alla.
Tittar du nära på en mossdjurskoloni går det att se de enskilda små rutorna där det sitter ett litet djur och filtrerar små partiklar ur vattnet som det sedan äter. Det ser ut på bilden som om det redan har koloniserat någon liten brunalg i många av rutorna och gör att de ser bruna ut. Levande mossdjur syns inte i denna förstoring utan de ser vita ut. Det syns också små gröna trådar på bojen. Det kan vara grönslick.
Flera mossdjurskolonier och en platta från en havstulpan.
Det finns en sak till som det kan vara dags att kolla efter och det är cyanobakterieblomningar. Den första brukar komma lagom till Almedalsveckan på Gotland i slutet av juli. Den syns på satellitbilder och eftersom det är politikervecka brukar det bli ganska många rapporter. När det blir soligt och framförallt lugnt och stilla kan det dyka upp nya cyanobakterieblomningar. Så länge det blåser blandas vattnet om och blomningen eller tillväxten av cyanobakterierna syns inte. Det är först i slutet på blomningen och om det slutar blåsa som de flyter upp till ytan. Så uppgift nummer två var att ta med planktonhåven till bryggan och dra ett par meter i ytvattnet för att se hur mycket cyanobakterier det fanns. Den grönaktiga färgen och små, små barrliknande växtplankton hade redan gett mig en ledtråd när jag badade.
Plantkonhåv full med cyanobakterier.
Och visst stämde det! Vattnet är fullt av knippvattenblom, Aphanizomenon spp.
Knippvattenblom i en petriskål. Fotograferad i mikroskop.
Så nu till min prediktion. Efter att ha kollat på SMHI:s väderprognos så kommer det att blåsa mycket mindre på lördag den 29 juli och det blir en solig och varm dag. Då kommer cyanobakterieblomningen, huvudsakligen bestående av knippvattenblom att flyta upp till ytan och ansamlas utmed stränderna i skärgården. Blir spännande att se om jag får rätt även denna gång.
Här berättar vi om årets artrikaste platta som legat i vattnet vid Rörvik, Västra Frölunda på västkusten. Plattan hängdes ut för att kolla på när havstulpaner och blåmusslor kommer och sätter sig på båtarna i hamnen. Detta är ett projekt som rullat många år nu i Östersjön och nu finns det även på västkusten. Där finns det många fler arter att upptäcka och riktigt spännande för en marinbiolog.
Tångbloggen deltar sedan flera år tillbaka i Havstulpanprojektet som drivs av Svenska Båtunionen, för att hålla koll på när havstulpaner kommer och sätter sig på båtskrovet. Det innebär att vi, med många andra, har hängt ut en platta vid vår brygga.. Sen undersöks plattan noga varje vecka vilka larver som kommit och satt sig på plattan. Min platta i år har bara fått lite mossdjurskolonier några havstulpaner och några sudare, dessa långa bruna alger. Förväntat, men inte särskilt spännande.
Inte så spännande platta från norra Stockholms skärgård, Rådmansö. Lite havstulpaner,och några plantor av sudare.Såhär ser hamnen i Rörvik ut, med fritidsbåtar och en fint tångbälte i närheten även om det nu är mycket lågt vattenstånd. Plattan hänger mellan båtarna vid bryggan. Foto: Jonas Jerlin.
Men så för några dagar sedan kom denna platta från Rörvik vid Västra Frölunda, på västkusten! För mig som marinekolog hoppade jag jämfota när jag laddade ner fotot. Vilket häftigt samhälle med mossdjur, havstulpaner och blåmusslor och några mysko gulbruna geléaktiga klumpar.
Första försök att bestämma arter på plattan när den är tagen upp ur vattnet. Inte lätt att bestämma de gulbruna klumparna.
Det fanns många vackra blomsjöpungskolonier (Botryllus schlosseri). De är vanliga på lite skyddade lokaler och kan variera i färg, som här på plattan. Färgen kan vara grön, röd eller violett och kolonierna består vanligen av ca 5-15 individer som bildar som en liten blomma med sina ljusa vita öppningar. Blomsjöpungen kan bilda stora platta kolonier som kan bli upp till ca 12 stora. Kolonierna kan växa på tång och andra alger, eller som här på en platta som hängts ut i havet. De ser också ut att växa på de mysko gulbruna geléklumparna. De ser ut som om de har dragit in sina tentakler men det gick inte att komma på vilken art det var som gömde sig där. Nytt försök av Jonas Jerlin som skickat fotot till oss.
Det gällde att ta ett foto på plattan utan att lyfta upp den ur vattnet.
Jättetydliga luddsjöpungar med sina två öppningar nära varandra. Att de är luddiga syns inte så bra. Foto: Jonas Jerlin.
Och denna gång gick det lättare att se vad det var – en luddsjöpung (Molgula manhattensis) som troligen ursprungligen kommer från Nordamerikas atlantkust i USA. Den finns nu spridd över hela världen. Som för många arter har den liftat till nya havsområden sittande på något båtskrov. Och det var troligen så den också kommit till Sveriges västkust. Det geografiska ursprunget diskuteras och är inte klarlagt. Det betyder att det inte är klarlagt om det är en främmande art för våra havsområden eller ej. Det finns däremot inte många rapporter om var den hittats utmed svenska västkusten. Och detta är första fyndet som jag varit med om att artbestämma, vilket känns jätteroligt.
Den förekommer fastsittande på stenar och alger på grunt vatten. Luddsjöpungen är en av mycket få arter av sjöpungar som klarar att leva vid lågsalthalt och i grumligt vatten. Den är snabbväxande, blir fort könsmogen och hinner föröka sig flera gånger under sin korta livstid som är ca 1 år. Den är tvåkönad och har yttre befruktning. Ägg och spermier släpps ut i vattnet där befruktningen sker. Efter ett några dagar i fria vattenmassan söker larverna upp en hård yta och sätter sig fast och utvecklas till en ny luddsjöpung. De är lite hårig på ytan där det lätt fastnar små sandkorn, skal eller algfragment. Den är filtrerare och in – och utströmningsöppningarna sitter nära varandra. Det var de som jag gissade kunde vara tentakler när de var ihopdragna.
Till vänster syns de vackra kolonierna av blomsjöpungar i olika färger. Till höger är det mycket havstulpaner, några blåmusslor och ett par luddsjöpunngar också. Det växer också någon liten rödalg på plattan. Foto: Jonas Jerlin.
Det sista fotot på plattan är tagen med Jonas Jerlins bästa kamera, vilket syns. Den vänstra sidan av plattan rensades på havstulpaner och gjorde det möjligt för luddsjöpungar och en massa olikfärgade blomsjöpungskolonier att etablera sig. Den visar tydligt att de betyder mycket om det finns en ren kal yta att etablera sig på när larverna i vattnet letar efter en plats att sätta sig fast på. Där det redan sitter en massa havstulpaner eller blåmusslor finns det inte plats och de har troligen blivit uppätna om de kommit för nära en filtrerande mussla eller havstulpanens fångstarmar.
Om du hittar luddsjöpung, så är det toppen om du rapporterar in ditt fynd på Artportalen. Då kan de som arbetar med främmande arter få en bättre bild av hur spridd och vanlig den är längs kusten.
Tångbark, Einhornia crustulentakan bilda stora kolonier och växer ofta som namnet säger på blåtång i Östersjön. När det är dags för larverna sätter de sig fast på de äldre delarna av blåstången, inte de nya årsskotten som är för slemmiga och där slemmet innehåller antibakteriella substanser. Inget som den lilla larven gillar. Andra platser kan vara nya kala ytor som stenar, bryggstolpar under vattnet och den fina tomma plattan som jag hände ut vid min brygga för att kolla när havstulpanens larver kommer och sätter sig. Att kolla detta ingår i Svenska Båtunionens undersökningar utmed kusten där frivilliga kan delta och larma om när det är dags att sätta in åtgärder för att ta bort havstulpaner från båtbotten. Här finns en aktuell karta över läget med förekomsten av havstulpaner i år.
Nyss hemkommen från västkusten var det min tur att kolla plattan. Det första som syntes var en mängd kolonier av mossdjur. De är fortfarande ganska små. De etablerade sig redan för flera veckor sedan mer eller mindre direkt efter att plattan hängdes ut vid midsommar.
Det mesta på plattan är små kolonier av mossdjuret, tångbark. I skåran mellan de två halvorna syns den största havstulpanen. Resten är pyttesmå vita prickar.
Nu borde det vara dags för de små havstulpanslarverna att etablera sig nu i slutet av juli eller början av augusti. I alla fall här i norra delen av Stockholms skärgård. På Havstulpanskartan har rapporter redan kommit in från södra skärgården för ett par veckor sedan. Och på nyheterna gick det ut en varning att det är dags att beställa tid på en båttvätt eller åka in till något sötvattensområde för en dag för då dör de små havstulpanerna. De tål inte sötvatten.
Och mycket riktigt när jag kollade noggrant fanns det ca 45 små, små havstulpaner, och en lite större. Om nu allt fungerar för vår del så kommer vi att sätt i vår båt först om en vecka så om det inte kommer någon större andra settling så blir det enkelt att göra rent båtbotten i år.
Många små havstulpaner sitter på de äldre delarna av blåstången. Några har t.o.m. satt sig ovanpå tångbarken.
Hur många och hur stora havstulpanerna, av arten slät havstulpan. Amphibalanusimprovisus hunnit bli varierar utmed kusten. Hittade dessa betydligt större havstulpanerna på en tångplanta från Askölaboratoriet, i Trosa skärgård igår. Tursamt nog har vi bara en art nämligen slät havstulpan i Egentliga Östersjön och inte flera arter som på västkusten. Slät havstulpan är en introducerad art som ställer till med mycket problem när den sätter sig på båtbottnar. Klart positivt att det finns sätt att veta när det är dags att se till att rensa botten från havstulpanerna.
För några dagar sedan presenterade vi månadens alger – två arter av kalkinlagrade rödalger som har ger häftig violett rosa färg på stenar i västkusten. Arterna var taggig skorpalg, Lithothamnion glacialis och slät kalkskorpa, Phymatolithon lenormandii som de två tjocka pilarna utan nummer pekar på.
Det finns minst nio ytterligare arter i akvariet från Tjärnö marina laboratorium. Listan på de arter som jag lyckats bestämma hittar du här nedanför.
Värt att tänka på att det bara är i ett upplyst akvarium som dessa fantastiska röda, rosa och orange färger syns. På många meters djup blir de mörka och osynliga om du inte har med dig en ficklampa och kan lysa på dem.
Tångbloggen 