Expedition Alg 2023 har nu lagt de sista kollekten i pressen och är därmed avklarad.Idag fick vi njuta av vind och lite vågor när vi samlade in de sista algerna på expeditionen.
Men både jag och Lena kommer såklart att fortsätta samla in alger under resten av sommaren till samlingarna, och till det egna herbariet, såklart.
Det är kul att sitta och pyssla med alger till sitt herbarium.
Allt material som vi nu har samlat in ska först torka ordentligt. Det betyder att alla gråpapper i växtpressen ska bytas dagligen för att all fukt ska sugas ut ordentligt. Gråpapper är ett tjockare papper, nästan som lumppapper, som man använder just vid pressning av växter och alger eftersom det har en hög uppsugningsförmåga.
Byte av gråpapper sker två gånger per dag de första dagarna, när algerna är färska.
När algerna har torkat kommer de att gås igenom av museet, bearbetas och katalogiseras. De ska numreras och läggas i databas så att de blir tillgängliga. Du kan kika på vad som finns i Naturhistoriska riksmuseets herbarium på den botaniska samlingsdatabasen.
Så hur gick det för oss? Kom vi upp i hela 50 arter? Det återstår att se, eftersom det är några av de fintrådiga arterna som vi behöver kika på under mikroskop först för att säkert kunna ta dem till art. Men om det är tre olika arter av släke (släktet Polysiphonia) som vi fått ihop så hamnar vi på totalt 53 arter. Det är vi mycket nöjda med.
Ska du bada något i sommar? Hur många alger tror du att du kan hitta?
Vi har haft tre fantastiska dagar i Lysekil och hoppas att du tyckt det varit intressant att få följa med i vårt arbete med att uppdatera Naturhistoriska riksmuseetes samlingar.
Visst är det härligt att arbeta i strålande sol under klarblå himmel, men idag var det ganska skönt med en ljusgrå mulen himmel under hela dagen.
Expedition Alg- 2023 är i Lysekil för att samla in makroalger till Naturhistoriska Riksmuseet. Under gårdagen samlades ett stort antal arter in, artbestämdes, monterades och pressades. Idag gav vi oss åter ut runt Släggö för att komplettera med några ytterligare arter. Vi passade även på att ta en promenad bort till närbelägna Pinnevik för att samla in de arter som föredrar en mer skyddad miljö.
Lena visar hur blåstången tillväxer med nya grenar och flytblåsor.
Idag var det lättare, eftersom vi nu kunde göra en lista över vad som behövdes. Det är enklare att fokuserat leta efter tio-tolv arter än startläget ”samla allt”. Med lite fokuserat simmande och en gnutta lokalkännedom lyckades jag få tag på samtliga arter jag hade på min lista. Det är praktiskt att ha en liten böjd skrivtavla som går att fästa runt handleden, så den går att ha med under snorklingen.
Återigen var det en fin förmiddag i havet, följt av sortering hemma i köket. Det tar mer än fem gånger så lång tid att gå igenom det man samlat och få i press. Men vi har så roligt att tiden ändå går snabbt.
Lunch eller arbete? Visst ser det läckert ut med en bricka full av alger.
Efter dagens insamling kan vi räkna in 45 arter, och någon eller några få tillkommer imorgon när vi tar den sista påsen i kylen som vi inte mäktade med idag. Vi är mycket nöjda! Trots värmen så ÄR det ju ganska tidigt på säsongen, så flera arter som i augustia är stora och lätta att hitta har ännu inte vuxit mer än bara några centimetrar. Lite underligt är att vi inte hittat två-tre arter som varit mycket vanliga för några år sedan. Det är ju i havet precis som på land, att det varierar mellan åren. Men ändå….det känns lite underligt. Imorgon ska vi flytta lite på oss till en annan plats. Kanske är det bättre förutsättningar där för de arter vi saknar.
Rödalgen Plumaria plumosa är en riktigt tjusig art.
Så till slut var det dags att lägga in dagens skörd i våra växtpressar och städa av köksbordet. Det blev en hel del, eftersom vi gör tre ark per art. Tur att jag har tagit hit min morfars fars dokumentpress i gjutjärn, som en gång stod på Motala Verkstad. Den pressar ihop även den mest svampiga av alger utan problem. Bra, för imorgon hoppas vi såklart på ytterligare fynd.
Solen sken, vattnet var varmt och sikten var god på expeditionens första dag.
Klockan nio traskade vi in på dykcentret DiveTeam i Lysekil för att byta om till våra superhjältedräkter i neopren och göra oss redo för att samla in makroalger runt Släggö i Lysekil. Man blir snabbt varm i en våtdräkt och vi slängde oss ganska omgående i havet för att svalka av oss, känna på vattnet och justera utrustningen. Åh så skönt det var!
Men innan dagens insamling kunde dra igång hade vi träff med Sveriges Radio P4 Väst som ville intervjua oss. Fältreporter Camilla Wikberg trotsade sin inre badkruka och slängde sig i vattnet (efter att först tagit av sig sändningsutrustningen) för att på nära håll få uppleva en alg. Du kan lyssna på intervjun här.
En fältreporter räds inte att gå i vattnet. Allt för lyssnarna!
Så var det dags att ta en näve nätpåsar, ta på mask och snorkel samt fenor och påbörja insamlingen av alger. Vi hoppade i och simmade ut mot Släggö. Så vackert det är! Solens strålar dansar ner i vattnet och lyser upp en klargrön havssallat här, en guldbrun fingertare där, och låter karragenalgens toppar iridiscera i blått när de tittar fram under sågtångens mörka fingrar. Lycka för en marin botaniker!
Efter någon timmes insamlande var vi alla rätt nerkylda, det varma vattnet till trots. Det ska ju även till en hel del efterarbete med det insamlade materialet innan dagen är slut, så vi packade ihop och rullade hem. Resten av dagen och kvällen gick åt till att öppna påsar (julafton!), fundera på vad sjutton man hade plockat för något, reda ut allt som trasslat ihop sig, bestämma till art, skriva etikett, montera och lägga mellan gråpapper. Pust! Att arbeta hemma i köket är lite mindre yta än på kurslab, vilket jag är van vid, men det gick fint efter lite justeringar. Många byttor och baljor med alger blev det.
Det lilla köksbordet fylls av alger, papper och skratt när dagens insamlade material ska tas om hand.
Av listan med alger vi hoppats på att hitta har vi drygt tio arter som vi ska fokusera på imorgon, samt några till som vi vill få några fler exemplar av. Vi känner oss nöjda med dagens insats.
Vi hann faktiskt inte med att montera och pressa allt vi samlat in. Sån tur att det går bra att förvara alger i plastpåsar utan vatten i kylskåpet en dag utan att de tar någon större skada. Annars hade vi nog suttit fram till morgontimmarna! Men då hade vi säkert fått höra nattskäran sjunga sin underliga sång i natt igen. Imorgon fortsätter vi Expedition Alg 2023!
Sommar, sol och alginsamling! När Naturhistoriska Riksmuseet kontaktade Tångbloggen för att få hjälp med att samla in makroalger för att uppdatera museets samlingar, var vi inte sena att tacka ja.
Under vinterhalvåret, när längtan till havet blir för stor, händer det att Tångbloggen traskar över till Naturhistoriska Riksmuseet och spenderar lite tid med makroalgerna i herbariet. Med dagens möjlighet till digital, högupplöst underhållning kan detta kanske tyckas vara både konstigt och hopplöst gammeldags. Men det är ändå något speciellt med att läsa forna experters handstil på herbarieark från stora, välkända expeditioner till när och fjärran. Några fina Fucus-arter från Nordenskiöldska expeditionen till Grönland 1908 ger en rysning. Tänk så spännande det måste ha varit att åka på sådana resor förr!
Därför tvekade vi inte en sekund när Mia Ehn, intendent på Naturhistoriska Riksmuseet bjöd in oss på en algfika och föreslog att vi skulle få till en insamling för att uppdatera museets samlingar. Expedition Alg-2023 möjliggörs av ett bidrag från Riksmusei vänner, eftersom transport, arkivpapper och annat material som behövs för en insamling på den här skalan inte är gratis. Vi på Tångbloggen ställer upp pro bono med vår tid och expertis.
Grönalgen Codium fragile har kommit in till svenska vatten på senare år och är en av de arter som museet saknar i sina samlingar.
Vi kommer givetvis lägga upp en daglig sammanfattning av expeditionen och våra fynd här på bloggen under onsdag till fredag. Se till att du följer bloggen så att du inte missar något spännande i sommar.
I maj drog Tångskogsjakten igång, där 35 högstadieskolor i hela landet hjälper oss att samla in data för att få en bättre bild av hur livet i en tångruska varierar över tid längs vår långa kust. Nu har den första omgången med insamlat material börjat anlända till oss på Östersjöcentrum, Stockholms universitet.
Kuvert med vattenprov och tångtoppar i kiselgel gås igenom. Foto: Isabell Stenson
Den första omgången insamlat data är en flaska med vatten, där vi mäter salthalten och återkopplar till respektive skola. Kuvertet innehåller även tre ziplockpåsar med tångtoppar i kiselgel. Topparna samlas in för att vi vill analysera innehållet av tungmetaller i tången. De läggs i kiselgel för att inte börja ruttna i posten. När proverna kommer fram till oss, tar vi ut dem och lägger i ny, torr gel så att de torkar ordantligt innan vi skickar dem på analys. Det ska bli mycket spännande att se om/hur halterna av tungmetaller varierar lika mycket som vi anar.
Ny, torr kiselgel hälls i påsen med tångtoppar. Notera skillnaden i färg. Den våta gelen i tallriken är ljusare. Foto: Isabell Stenson
Samtidigt pågår även vårt stora medborgarforskningsprojekt Algforskarsommar för fullt. Vi passar på att tipsa om att 3e juli är nästa fullmåne. Som det verkar är det dags för förökning i norra Egentliga Östersjön och södra Bottenhavet då. Bor du i närheten eller befinner dig i området får du gärna bege dig ut och mäta om tången är mogen där just du befinner dig. Klicka på länken för instruktioner om hur du går tillväga.
Du kan lyssna på ett inlägg från förra årets Algforskarsommar i Sveriges Radio här:
Programmet sänds även i repris nu på fredag i Vetenskapsradion klockan 12:09.
Vi hoppas att du, kära läsare, får en trevlig sommar med mycket tång och andra alger.
Efter en underbar helg i Tunstad nära Lysekil på västkusten hann vi stanna till vid den närmsta stranden i Sandvik. Det går ju inte att ha varit på västkusten utan att få en stund vid havet. Det visade sig vara riktigt lågt vattenstånd och det låg en massa öronmaneter uppe på sanden. På stenarna syns vita fläckar – det är japanska ostron och de små vita fläckarna är havstulpaner.
Många öronmaneter ligger och blänker på stranden
Öronmaneten bildar ett vackert mönster på sanden bredvid en grupp med blåmusslor och några tomma ostronskal.
Mellan stenarna högre upp på stranden låg högar med långa skott av ålgräs som redan vuxit sig ganska stora tillsammans med årets sudare. Det fanns också många nya skott av sargassosnärja med sina typiska små runda flytblåsor. Det måste ha blåst bra för någon dag sedan för att rycka loss både alla alger och få dom och öronmaneterna att driva iland i viken.
Det låg också en hel del blåstång uppspolad på land i solen. Här på västkusten har ju blåstången varit mogen att släppa ut sina ägg- och spermiesamlingar länge. När jag tittade närmare så syntes tydliga små högar med orangefärgade spermie ovanpå förökningstoppen. Detta skulle inte gå att få se hos blåstång som ligger och torkar på en strand i Östersjön. Det är bara blåstångsplantor från en tidvattenkust som går att lura till att släppa ut om de blir torrlagda fastän det är ett tag till fullmånekvällen. Får blåstången ligga torr för länge dör den utan att släppa ut några ägg eller spermier. Blåstången har levt under ytan i Östersjön så länge att den förlorat denna signal att ligga torrlagd när tidvattnet drar sig tillbaka och sen släppa ut när vattnet kommer tillbaka.
Tydliga små högar med spermier på blåstången
Nu är jag tillbaka vid min brygga på Rådmansö och kommer att hålla koll på om blåstången är färdig att föröka sig. Temperaturen i vattnet är runt 11 oC så det är bara att hålla tummarna och se vad som händer i kväll.
I veckan var det full fart kring det nya stenrevet på Riddersholm, i Norrtälje. Nu skulle det placeras ut blåstång lagom till årets första förökningstillfälle – vid fullmånen på lördagen den 3 juni.
Skärgårdsstiftelsen, Sportfiskarna, folk från Världsnaturfonden, Östersjöns hus på Skansen och Sveriges Vattenekologer samlades på mötesplatsen på stranden. När jag kom fram strax före kl. 10 så fanns redan media och närmare 30 personer på plats. Under våren har det varit en lång period med lågvatten så en liten bit av revet som placerades ut i november har stuckit upp över ytan. Efter en lite stund kom dykarna från Vattenekologerna in med sin båt, och några som snorklat för att skrapat bort fintrådiga alger från stenarna kom också in för att värma sig i solen ett tag. Steg ett för att få en snabb etablering av blåstång på revet var avklarat.
Dykarna kommer tillbaka efter att ha rensat stenar på revet.
Nu var det dags att starta fler av momenten. Som tur var fanns det många händer. Några knöt på flöten, gjorda av flaskor av lite olika modeller, på stenar som samlats in på stranden. Andra började med att knyta ihop små buntar med insamlade blåstångsgrenar som var fulla med förökningstoppar, efter en genomgång av Susanne Qvarfordt från Sveriges Vattenekologer.
Flöten av plastflaskor knutna på stenar.
Uppgiften gick ut på att ta små grenar från olika plantor som dykarna samlat in och knyta ihop dem till emed tandtråd. Allt gick snabbt och enkelt när vi var så många hjälpande händer.
Massor med klara tångknippen – minst 50 stycken!
För att minska risken för att tången skulle torka så flyttades bordet till skuggan. Knippena fick sedan ligga i en plastback i strandkanten och svalkas i vattnet tills allt var klart.
Nu var det dags att knyta på tångknippena på flötena så att de var färdiga att transporteras ut till revet.
Sussi visar hur det kommer att se ut i vattnet. Det gäller att kila in stenen i revet så att den inte guppar iväg om det blir vågor.
Tack vare alla hjälpsamma deltagare tog det hela runt 6 timmar på plats . Vi fick också en mycket god pastasallad att stärka oss med tillsammans med bullar och kaffe. Nu är det bara att vänta och se hur väl de utplacerade blåstångsplantorna kan föröka och sprida sig. Första kollen blir nog till hösten.
Vi på Tångbloggen kommer självfallet att rapportera om vad som händer. Vi väntar även på medias rapporter från projektet som vi skall försöka hinna länka till när de dyker upp. Först ut var Norrtälje Tidning som du kan läsa här. Det finns även ett trevligt reportage på SVT Nyheter
Glada och nöjda dykare tillsammans med skepparen efter en dags arbete i vattnet.
Månadens alg för juni har ett namn som beskriver utseendet på arten väl. Neptune´s necklace på engelska, Neptuns halsband, och på latin Hormosira banksii. Den kallas också för Neptune’s pearls, Sea grapes eller Bubbleweed, samtliga bra och uttrycksfulla, beskrivande namn. Neptune´s necklace är en brunalg och hör till de stora tångarterna, inom ordningen Fucales.
En underbar bild som visar Neptun’s necklace vid högvatten. Bilden är från Ecotox Services Australia http://www.ecotox.com.au
För att hitta den måste vi ge oss ut på en lång resa. Vi får åka ända till sydöstra Australien, inklusive Tasmanien, Lord Howe Island och Norfolk Island eller till Nya Zealand. Hormosira banksii är en flerårig art som lever i tidvattenzonen. Eftersom den tål uttorkning mycket bra kan den konkurrera ut andra brunalger. Den växer också väldigt tätt, i täta buketter, vilket tillsammans med det slem som den producerar minskar risken att torka ut ytterligare. Den kan förekomma rikligt i stora grupper och bildar då ett eget habitat där den konkurrerar ut andra algarter som inte tål uttorkning lika bra.
Neptune´s necklace är uppbyggd av strängar av olivbruna, sfäriska, gasfyllda, pneumatocyster, eller pärlor, som blir mindre ju närmare fästskivan de sitter. Raden av pärlor flyter bra vilket gör att algen står upp i vattnet och rör sig fram och tillbaka i vågorna. Hos de arter av alger som flyter med gasfyllda blåsor kan fertila plantor driva långt. Neputune´s necklace en är samkönad art vilket gör att den lätt kan sprida sig till e ny lokal och etablera sig. Konceptaklerna, där ägg och spermiesamlingar sitter, syns som små gropar på ytan av pärlorna. Hormosira banksii producerar ägg under hela året. Den har sin maximala förökning när vattentemperaturen är cirka 14 °C, vilket sker i juli–oktober i norra Nya Zeeland. Vid högvatten släpps ägg och spermier ut direkt i vattnet när det är en högvattensperiod. Äggen sjunker till botten och efter befruktning fäster de sig på botten. Alla individer släpper samtidigt vilket ökar chansen till en lyckad befruktning och nya groddplantor. Känns bekant tycker vi Fucus-fantaster.
Vid lågvatten ligger ”pärlorna” i stora högar på stranden. Det går att se konceptaklerna, som prickar, på ytan. Foto: Jon Sullivan, iNaturalist.org
Arten kan också föröka sig asexuellt från bitar av fragment som lossnat och sedan kan sätta sig fast igen. Hormosira banksii har en obligat epifyt, Notheia anomala, dvs en art som bara förekommer på Hormosira banksii.Notheia anomala är också en brunalg som är rikt förgrenad och kan bli circka 12 cm hög.
Hormosira banksii är näringsrik och äts av sjöborrar, många olika små kräftdjur och vissa unga fiskar. Unga kräftdjur och blötdjur får även skydd under plantorna från rovdjur och klarar sig bättre mot uttorkning om de gömt sig under algen när det är lågvatten.
Som avslutning en liten kuriosa-berättelse. Tasmanska skolbarn skall ha fått rekommenderat att äta en ”pärla av Neptune´s necklace” om dagen för att hålla struman borta. Orsaken är att denna brunalg som många andra arter innehåller höga halter jod.
Det här är en alg som vi båda har högt upp på önskelistan att se. Det är fint att kunna använda Internet för att se så många härliga bilder på alger, och upptäcka nya, spännande arter.
Tångbloggen 