Fångsten av djur i en blåstångsruska. Bra att ha en extra skål och sil.
De i stort sett isfria vintrarna stora delar av Egentliga Östersjöns kustområden har fortsatt och resulterat i en tidig uppvärmning av vattnet precis som tidigare år. Det betyder att blåstången ännu ett år har hunnit växa till och utveckla det första förökningstillfället tidigare än för 30 år sedan. Det som komplicerar att förutspå när det första stora utsläppet sker beror inte bara på vattentemperaturen utan också på när fullmånen och nymånen infaller.
Fotot är från fullmånen den 12 maj när blåstången hunnit bli mogen hemma vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö i norra Stockholms skärgård.
När blåstången i norra Stockholms skärgård precis mognat i början av maj hade redan de första rapporterna om mogen blåstång kommit in från södra kusten i Öresund. Detaljer finns i Algforskarsommar 2025 rapport 4.
Typisk höstförökande blåstång med förökningstoppar strax ovanför flytblåsorna. Foto: Sam PetersonTydliga oogon i en honplanta som fotograferats i november av Sam Peterson vid Revhaken, Åhus.
Fick just en rapport från Revhaken, Åhus om att det såhär i början av november fortfarande är runt 10 0C i vattnet och den höstförökande formen av blåstång hade fullt med fina mogna förökningstoppar. Studier genomförda i Kalmarsund tyder på att det inte bara är mildare vintrar och vårar utan också att vattentemperaturen är högre på senhösten jämfört med mitten av 1900-talet.
Figuren visar skillnaden i tidsperiod när sommar- och höstförökande blåstång har sina utsläpp av ägg och spermier. Titta speciellt på temperaturkurvan från 1992. Mycket kallare i vattnet än i år.
Detta väcker många frågor kring vad som händer inte bara om blåstångens förökningstid förflyttas utan hur andra arter som grönslick, Cladophora glomerataoch trådslick, Pylaiella littoralis påverkas och om också deras tillväxtperioder förändras. Och vad händer med betande snäckor som båtsnäcka, Theodoxus fluvatilis?
Blåstången omgiven av grönslick i juli -augusti.Betande båtsnäckor som kan äta små tånggroddplantor.
Kommer dessa arter också att förändra sin reproduktionstid? Kommer snäckorna hinna lägga mer samlingar med äggsäckar och därmed öka i antal? Lite som observationen förra året, när vi såg att tångmärlor kan hinna med två generationer. Helt klart finns det behov av fortsatta studier kring vad som händer utmed våra stränder. En intressant möjlighet är att jämföra förändringar på en plats med hur det sett ut där för många år sedan. Eller som att i Algforskarsommar samla in information om olika arter i tångskogen och även mäta blåstångens mognad och förökning.
Detta är Algforskarsommarprojektets sista rapport 2025. Vi passa på att tacka för alla bidrag som kommit in. Ett särskilt tack för alla bidrag från Naturum och naturskolor som rapporterar från sina stränder. I år har vi också fått in rapporter från Pargas, lite söder om Åbo i Finland och från Ösel i Estland. Det är jätteroligt och vi hoppas att Algforskarsommar kommer att spridas vidare runt Östersjön. Lite extra roligt är att det kommer in frågor från många olika håll till Tångbloggen. Vi försöker alltid svara eller så skickar vi vidare frågan till andra kunniga personer i ämnet. Några exempel är frågor om algblomningar i någon vik i Stockholms eller Trosa skärgård och elever på gymnasiet som vill diskutera sina projekt. För några veckor sedan berättade vi om tre arkitektstudenter på KTH som ritade ett spännande lite hus på Nämdö format för möten och undersökningar livet under ytan i den närmaste viken. Så mycket roligt!
Ett gott slut på Tångforskarsommar 2025 önskar vi från Tångbloggen!
Det händer en massa saker under sommaren i tångskogen utmed vår långa kust. De flesta rapporter vi får in just nu kommer från flitiga delare i uppgiften Vilka är smådjuren som lever av tång? En fråga som dykt upp är: Hur skiljer sig artsammansättningen mellan ost- och västkusten i tångskogen? Några skillnader är att i Östersjön finns flera sötvattensarter som är vanliga, t.ex. båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och dammsnäckor, Lymnea, medan det är marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad mellan djurlivet i en tångplanta är att det är ganska få individer som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill du läsa lite mer om skillnaderna så titta gärna på detta inlägg: Vad kan en tångruska avslöja om Östersjöns miljö?
Nu i juli har blomningen av cyanobakterier, ofta felaktigt kallade blågröna alger, drivit in till kusten från norra Stockholms skärgård och Ålands hav hela vägen ner till Blekinge. Den brukar ofta starta runt Gotland lagom till Almedalen men kom igång lite senare i år. Antagligen för att det var en kall och delvis blåsig vår och försommar. Nu har vi haft två veckor med soligt och varmt väder och lite blåst. Perfekt för att cyanobakterierna startar sin snabba tillväxt. I media kommer många rapporter där t.ex. SMHI berättar om utbredningen av blomning och information om att vi skall se till att våra barn, hunden eller boskap inte skall få i sig en massa vatten fullt med dessa blågrönalger.
Nedersta steget syns knappt på badstegen för det är så mycket cyanobakterier i vattnetInne vid stranden syns inte botten alls.
Vattentemperaturen var ca 22 0C den 25 juli 2025. Men en aktuell fråga är: Hur påverkas livet i en tångruska när det ligger ett tjockt täcke av cyanobakterier och flyter i ytan och vattnet är alldeles grumligt av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae och katthårsalger, Nodularia spumigena? Ja, vad tror Du att tången tycker om att det blir skuggigt? Helt rätt, tång trivs bäst i klart vatten. Tur att de stora blomningarna sällan varar länge.
Kolla i skuggan eller i handen så kan du ser de olika arterna.Bäst syns de i en lupp eller mikroskop,
Knippvattenblom ser ut som smala, gröna barr och katthårsalgen liknar trassliga nystan av trådar.
Själv kommer jag att hålla koll framöver och följa hur länge blomningen blir kvar och om den verkar ge någon påverkan på blåstången efter flera dagar.
Nu är det dags att undersöka vad som gömmer sig i en tångruska, trots att den sitter i den gröna sörjan. Vad gör man inte för att stilla sin nyfikenhet om det så gäller ett plaska ut i det grumliga vattnet och plocka upp en ruska från botten.
Efter att ha skakat tångplantan noga och sållat bort lite sediment som hade lagt sig på plantan gick det lätt att se att det kryllade av små och stora tångmärlor, tånggråsuggor och många snäckor, både båtsnäckor och oval dammsnäcka. Det märktes ingen direkt effekt av cyanobakterieblomningen utan provet ser ut ungefär som det brukar såhär års vid min brygga på Rådmansö, Norrtälje kommun.
Lite ovanligt var det dock att jag hittade ganska många blåmusslor som satt fast på tången. En annan observation är att det igen ser ut att bli ett år för sudare, Chorda filum, som kan växa i stort antal på blåstång, precis som den gjorde sommaren 2021.
Blåmusslor kan ha både blå och bruna skal.Båtsnäckornas skal varierar i färg beroende på var de lever.Här var de flesta gul-brun randiga.
Så hur ser blåmusslorna och snäckorna ut på Din lokal? Är de väl kamouflerade så att t.ex. fiskar har svårt att hitta dem?
Nu hoppas vi att många av er vill bidra med studier av tång från olika delar av vår varierade kust under de kommande veckorna. Skicka med data om platsen var studien gjorts (detta finns beskrivet i uppgiftsinstruktionerna) och ta gärna med data på vattentemperatur också. All information vi kan få bidrar till att öka kunskapen om hur Östersjön förändras.
Alldeles vid den stora hamnen i Kapellskär finns en campingplats med badplats och härliga klippor där blåstången frodas. Ett första tecken på att vi närmar oss hösten syns nu. Det är att grönslicksbältet börjar någon decimeter under ytan. Det beror på att vattenståndet har stigit sedan grönslickens sporer satte sig fast strax under vattenlinjen i juni när det var högtryck. Nu när höstens lågtryck kommer in, stiger vattnet och grönslicksbältet hamnar djupare.
Dags för en första rapport om lite av resultaten som kommit in av Uppgift 1 om djurlivet i blåstången. Det har inte kommit in så många rapporter ännu om hur det ser ut i tångplantorna utmed kusten. Så vi väntar med årets sammanställning och hoppas på att få in fler rapporter. Det är fortfarande varmt i vattnet och vi hoppas på många fina helger där det är läge att ta en tur till någon strand och kolla på djurlivet i vattnet och tången. Vid bryggan syns en hel del småfisk, både löja och små abborrar. Jag tycker att jag inte ser lika mycket spigg i år som förra året. Men jag kan ju ha fel. Tänk så fantastiskt det skulle vara om abborre och gädda kom tillbaka igen. Skulle vara roligt att skaffa mig en sänkhåv så att det går att hålla lite bättre koll på vad för fiskar som håller till vid bryggan.
Blåstång med påväxt på bryggan.
I vattnet vid min brygga i Räfsnäs, Rådmansö är blåstången överväxt av brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus. Den är en ettårig art som kommer att vissna och ramla av under hösten.
Jag lägger upp den planta som jag just höll på att undersöka djurlivet i på bryggkanten för att mäta storleken. Den var ca 40 cm lång. Det var mest små tångmärlor, båtsnäckor och ovala dammsnäckor i provet denna gång.
Det tunna skalet hos oval dammsnäcka med ljusa och mörkare fläckar är riktigt snyggt. Fungerar nog fint som kamouflage inne i tången.
Visst har oval dammsnäcka också fina små ögon? Men vad ser den när den kryper runt på botten eller en tångplanta? Måste ju vara det som är rakt ovanför, eller kan den se framåt och åt sidorna också? Andra arter som t.ex. båtsnäckor har sina ögon bokstavligt talat ”på skaft”. Enligt litteraturen sitter det välutvecklade ögon i spetsen på en kort tentakel bredvid den långa tentakeln. Det lär ge snäckorna en visuell känsla av var de rör sig. Något att undersöka närmare nästa gång Du hittar någon snäcka. Var sitter ögonen och hur rör de sina tentakler när de kryper fram över botten? Det kan vara svårt att få syn på båtsnäckornas ögon. Mycket lättare att kolla på en stor strandsnäcka, Littorina littorea eller en landsnäcka, t.ex. vinbergssnäcka eller trädgårdssnäcka.
En vacker båtsnäcka med randigt skal, två långa tentakler och med lite god vilja syns ögonen som små mörka prickar. För tydlighetens skull är de markerade med pilar.
Det har varit varmt i vattnet under hela sommaren, ofta över 20 0C. Förra året efter stormen Hans sjönk temperaturen snabbt och den 25 augusti 2023 var det bara ca 14 0C. Nu är det fortfarande varmt och skönt i vattnet runt 19 0C och knappt några cyanobakterier kvar.
Balja med brunalger och en mystisk tråd? Närbild på algen och tråden.
I går gjorde jag ett lite ovanligt fynd i baljan där jag skakade ur småkrypen. Hittade en lite mörkare brunalg, som inte riktigt liknade smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus som ramlat loss från tången. Tror att det är krulltrassel, Stictyosiphon tortilis, men vad var det för grov tråd som låg inne i algtofsen? Oj, den rör ju på sig!
Det visade sig vara en tagelmask, Gordius aquaticus som kan bli 12-35 cm lång. Tagelmaskar är skildkönade och lever fritt i vattnet som den som jag hittade. Som vuxna äter de inget och har varken mun eller analöppning. Den jag hittade var antagligen en hona för hanar känner man igen på att svansändan är kluven i två delar. Tagelmasken har en mycket underlig livscykel. En kortversion är att ur ägget kläcks en liten larv som först simmar runt i vattnet, hittar en vatteninsekt, helst en dykarskalbagge av släktet, Dysticus som blir dess värddjur. När den utvecklats till en nästan könsmogen tagelmask borrar den sig ut genom huden på skalbaggen. Vill du veta mer om den komplicerade livscykeln eller tagelmaskar i allmänhet så har Naturhistoriska Riksmuseet bra information här.
Tagelmasken slingrar ihop sig i en märklig knut när den inte har någon alg att trassla in sig i. Den har fått släktnamnet Gordius efter den gordiska knuten i den grekiska mytologin. Där sägs det att den som löser knuten kommer att bli härskare över Asien.
Vi hoppas på att få in många fler rapporter under de kommande veckorna. Både om vad som gömmer sig i blåstången hos Dig och om det förekommer höstförökande blåstång utmed stranden. Beskrivning av uppgifterna hittar Du här.
Soliga hälsningar från Algforskarsommar-projektet – Lena och Ellen
Det är dags för en första rapport om några resultat som kommit in från uppgift 1 – djurlivet i blåstången. Mycket av de riktigt runt växande blåstångsplantorna dog under den långa lågvattensperioden i Östersjön under våren. En effekt av om den yttersta spetesen på skottet skadas är att det kan bildas som häxkvastar i toppen när en massa nya små grenar växer ut. Det kan bero på uttorkning som hände i år i Östersjön eller genom att något djur t.ex. en tånggråsugga, Idotea gnager av tillväxtzonen, meristemet.
Häxkvastar på blåstång. Har du sett dem någon gång?
Vi på Tångbloggen spenderar just nu några veckor på västkusten och kollar såklart på blåstång och annat intressant som förekommer utmed stränderna här. Det finns så många skillnader i sammansättningen av arter som lever i och omkring tången om man jämför en planta från ostkusten med en planta från västkusten. Det är inte bara att artsammansättningen skiljer sig åt och att det finns sötvattensarter som båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och Lymnea i tången från Östersjön och flera marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad är att det för det mesta är ganska få arter som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill Du läsa lite mer om skillnaderna titta gärna på denna länk. GE LÄNK TILL TÅNGBLOGGEN 201606.
Vi hoppas nu på att få in många, många rapporter från olika delar av Östersjöns långa och varierade kust under de kommande veckorna. De hjälper oss att få kunskap om vilka förändringar som sker mellan år i havet.
Det blir också intressant att se om den tidiga, varma våren gjort det möjligt för tångmärlor, Gammarus och tånggråsuggor, Idotea att hinna med att föröka sig två gånger. Här fick vi hjälp av många skolor som deltog i Tångskogsjakten, finansierat av Nobel Pris Museum förra året. Kanske kommer några av skolorna att fortsätta med liknande studier och vill skicka in in sina resultat till oss? Då skulle vi bli extra glada.
Eftersom vi nu fått in rapporter under flera år går det att börja jämföra resultat mellan år. För detta behövs att studier görs flera år i rad i samma område. På land ser och märks ju skillnaderna mellan år tydligt men det finns liknande ibland stora årstidskillnader i tångskogen. Till exempel kommer det att bli ett sudar, Chorda filumår igen som 2021? Hur länge kommer trådslick, Pylaiella littoralis att sitta kvar på plantorna innan den lossnar och driver iland? Finns det mycket tånggråsuggor som kan ge sig på att beta på blåstången? Mängden påväxt av havstulpaner och mossdjur kan också variera mycket både mellan år och mellan olika lokaler och avslöjar om vattnet är rikt på partiklar.
För att lära sig mer om arter i Östersjön kan det vara ett alternativ att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum eller kolla på Livet i havet.nu. LÄGG IN LÄNKAR. På Östersjöcentrums hemsida hittar Du också en kort beskrivning av vilka data vi vill få in om platsen där tångplantan växer. Om det finns uppgifter om vattentemperatur skicka gärna med det också.
Soliga hälsningar från Lena, Ellen och Algforskarsommar
Det är så kul att läsa alla rapporter som kommer in från olika delar av vår långa svenska kust. I denna rapport har vi samlat lite frågor som kommit från våra flitiga algforskare och ett fynd av elegant tångräka i norra delen av Stockholms skärgård.
Har själv varit på västkusten under några veckor och inser hur olika miljön är i stort för blåstången. I Östersjön är blåstången verkligen skogen och växer från strax under vattenlinjen och blir sällan torrlagd medan den är en av många tångarter på västkusten och bara finns i ett litet smalt bälte nära vattenlinjen. Risken att hela blåstångsbältet torrläggs under en längre lågvattenperiod på västkusten är stor och då drabbas och påverkas hela beståndet. Bilden på den överväxta blåstången är tagen vid en favoritstrand på Tjärnö, nära Strömstad på västkusten. Tången är täckt av fintrådiga röd-, grön- och brunalger. Någon har tappat sin foppatoffel i havet. Färgerna i Östersjön går i grönt och brunt och tångruskorna är mindre påväxta, alla fall lite längre ut i skärgården.
Piren på Svallhagen, Tjärnö nära StrömstadGrönslick o tång, Askö, Trosa skärgård
I Östersjön kan blåstången i den övre delen nära vattenytan skadas under längre lågvattenperioder på t.ex. våren. Men den har goda möjligheter att växa ut igen med nya grenar från fästskivan. Och på lite större djup sitter det gott om blåstångsplantor som kan föröka sig sexuellt.
Nya skott växer upp från fästet som blivit kvar. Vattnungarna, Foto: Robert KautskyFrån fästkivan växer det ut nya grenar när de gamla slits loss på hösten.
Några av er har undrat varför det är så mycket små partiklar som gör att det blir grumsigt i vattnet när man skakar en tångruska för att kolla på vilka djur som gömmer sig där. Svaret är som vanligt inte helt enkelt – det kan vara så att det grumlas upp en massa små partiklar från botten om det finns en mjukbotten i närheten. De landar sedan på tången. Men det kan också vara fekalier, avföring från alla snäckor och kräftdjur med mera som lever i tången. Och det blir stora mängder fort, när tången står stilla i vattnet en lugn dag. Blåser det kommer avföringen istället falla ner på botten. Där blir det mat till några andra smådjur.
Först ser det mest ut som en massa grums när jag skakat ruskan.men när man kollar närmare så simmar små tångmärlor runt bland det som ser ut som skräp men till stora delar är fekalier.Här sitter en tånggråsugga och mumsar i sig av tarmalgerna som växer på stenen. Och samtidigt håller den på med att släppa en typiskt långsmal fekalie (till vänster i bild).
Det finns många fina bilder att gå igenom. Nu senast kom det ett foto på tre tångräkor som trängs i baljan. När jag tittade lite mera noggrant så visade det sig att en var en elegant tångräka, Palemon elegans. Den kallas också för kortfingrad tångräka. De andra två var den vanliga tångräkan, Palemon adspersuseller långfingrad tångräka.
Elegant tångräka är en relativt ny art för Östersjön som håller på att sprida sig norrut. Går man in på Artdatabanken finns det bara några få tidigare rapporter så långt norrut i Östersjön. Där finns också en karta på hur arten spridit sig genom inlämnade rapporter.
Elegant tångräka syns längst till vänster med sina randiga ben. Foto: Bo HallmanHär är en igen- tydligt färgglada ben tillsammans med tånggråsugga, tångmärla, båtsnäcka och en hjärtmussla. Foto: Bo Hallman
Den har ökat sin utbredning under 2000-talet, så det är en art för alla som deltar i Algforskarsommar att hålla utkik efter och rapportera in till Artportalen. Så ut och kolla i tångruskor och rapportera in dina fynd!
Under juni och juli månad har vi fått in många rapporter från flitiga Algforskare om livet i tångskogen utmed Östersjöns kust. Här kommer nu en första sammanställning av resultaten från undersökningar av smådjur i tången, Fucus vesiculosus, Östersjön skog under perioden juni-juli 2022. Hittills har det varit en varm sommar och många arter som lever i blåstångsskogen har nog hunnit med att föröka sig och börjat växa sig stora. Det beror förstås på om det finns mycket småfisk, t.ex. spigg som är pigga på att äta av allt som bjuds på inne ibland tångens grenar.
Rapporter från Blekinge i mitten av juni vid Torkö visar på ett rikt djurliv i tången av tångmärlor och tånggråsuggor. Intressant är förekomsten av tångräkor som var ganska vanliga här. Det finns en nya främmande art av tångräka, elegant tångräka, Palemon elegans. Detta rapporterade vi om i Algforskarsommar rapport 5, vecka 27.
Foto av Clas Karlsson med två båtsnäckor och en dagsländelarv. Från Torkö, i Blekinge skärgård.
Nästa rapport är från Hölö, 12 juni, Stavsnäs i Värmdö kommun. Här hade tångruskorna den högsta artrikedomen av inkomna rapporter, totalt 6 olika arter/släkten. Som på många platser dominerade tångmärlor (Gammarus spp) ca 30 st. Det fanns också relativt många nattsländelarver, från släktet Trichoptera.
Tånggråsugga Idotea baltica till vänster och nattsländelarv till höger
Ovan finns ett foto på en nattsländelarv tillsammans med en tånggråsugga som jag fotograferat vid min brygga i Räfsnäs, Norrtälje i maj i början av sommaren.
Många rapportörer skriver även att det finns gott om båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis) i tångruskorna. Rekordet kommer från Aspö, utanför Värmdö i Stockholms skärgård. Där hittade Anna Carin Nyberg hela 90 st båtsnäckor i en 50 cm stor tångruska! Den innehöll också 25 tångmärlor. En toppenfin tångplanta som har kvar lite av sina föröknigstoppar från sommaren.
Foto: Anna Carin Nyberg. En riktigt praktfull blåstångsruska från en ö långt ut i Stockholms skärgård.
Fotograf : Ulrika Jansson Klingberg. Krusig tång från Herräng.
Vi har också fått in flera rapporter bland annat från Singöfjärden, från Herräng i Norrtälje kommun. Just från denna undersökning av blåstång förekom det många små tånggråsuggor. Tångplantan är ganska krusig i formen och har en del extra små utskott. Dessa kan ha uppstått genom att plantan skadats genom betning av tånggråsuggor alt. av slitage eller skador från uttorkning eller frost.
För oss forskare, som tittar väldigt mycket på tång, säger en bild ibland en mängd saker som är jätteintressanta. Vi är extra tacksamma för alla bra foton som deltagarna i Algforskarsommar skickat in.
Provtagningen längst i norr kommer från Långörens naturreservat, Sundsvall den 12 juli. Här dominerade små nyfödda tångmärlor och några enstaka båtsnäckor. Den lilla tångplantan var bara ca 15 cm lång och såg ut som en smaltångsplanta.
Fotograf Tove Gulliksson. Planta från Långörens naturreservat.
Tove Gulliksson gjorde undersökningen och observerade också att tångplantorna ofta hade häxkvastar där plantan skadats på något sätt. På bilden syns att det växer ut en massa små nya skott. Typiskt för smaltång, Fucus radicans. Kännetecken för smaltång är, som namnet anger, att grenarna är klart smalare än hos blåstången.
Smaltångsplanta från Järnäs, nära Umeå. Insamlad i juli 2021.
Jag var på insamlingsresa förra sommaren utmed kusten nära Umeå. Denna smaltångsplanta samlade jag från Järnäsklubb i juni. Typiskt buskigt förgrenad och i just denna planta fanns bara några få båtsnäckor.
Det har också kommit in flera frågor om observationer av stora mängder drivande grönalger och blåstång i vikar i Stockholms skärgård. Rapporterna är från Mörkö, Dalarö och Kilholmen utanför Älgö.
Drivande blåstång i viken vid Uttervik, Trosa skärgårdDrivande alger vid Kilholmen, utanför Älgö
De som skickat in rapporterna tycker att de aldrig sett så stora mängder just i sin lilla vik. Liknade observationer har kommit in under flera år ungefär såhär dags på året. Orsaken kan vara att det idag produceras mer blåstång i skärgården när vi inte har några kraftiga isvintrar som förut skrapade bort den grunt växande blåstången. Att tillförseln av näringen minskat har lett till förbättrat siktdjup och tången kan igen växa på djupare bottnar. Ljuset räcker för tillväxt! Det är alltså ett bra tecken med flytande blåstång.
Grönalger som driver runt nu kommer att försvinna – kastas upp på land eller driva bort – beroende på vind och blåst igen. Prova att röra runt med händerna i grönalgerna, både de som är lösa och de som sitter fast på stenar och klippor nära vattenlinjen. Du kommer se att små bubblor sprids från dem. Det är faktiskt syre som de producerat genom sin fotosyntes. Syre som både djuren i vattnet och vi på land behöver. Det är såklart bara en liten del av den syreproduktion som är livsviktig för oss och för vår andning. Kanske ändå något positivt att tänka på om de drivande algmattorna inte är så trevliga att titta på.
Plockar du upp grönalgerna och tången och lägger på komposten bidrar du dessutom till att ta bort näringsämnen, främst fosfor och kväve, från vattnet och minskar övergödningen i Östersjön till en liten, liten del.
Nu under augusti och september månad hoppas vi att många som är kvar vid kusten eller åker ut på en tur under helgen vill kolla på djurlivet i tången där ni befinner er. Hur ser djurlivet ut nu? Finns det mycket nya små tånggråsuggor och tångmärlor och hur är det med mängden snäckor?
I mina tångruskor vid min brygga, i Räfsnäs nära Kapellskär, kryllar det av små, små ovala dammsnäckor, Ampullaceana balthica. Men det är på en plats väl skyddad från vågor. En bit bort är det båtsnäckor som dominerar, men jag kom bara upp till 40 stycken snäckor per tångruska.
Det är fortfarande varmt i vattnet så vi hoppas på många fler rapporter från alla som vill delta i Algforskarsommar projektet.
Ställ gärna frågor till oss om annat som Du ser i vattnet – vi kommer att svara efter bästa förmåga.
Ämnet för denna rapport handlar om blåstångens förökning utmed våra kuster i Östersjön. På tisdagen den 14 juni kom Vetenskapsradion ut till Askölaboratoriet för att följa med hur utsläppet av blåstångens ägg och spermier skulle bli under fullmåne kvällen mellan den 14 och 15 juni. Det blev en lugn och stilla kväll och vi undersökte läget – dvs hur mogen blåstången verkade vara på laboratoriet under sen kväll.
TVå tydliga snitt med äggsamlingar i mitten (honplanta) och ett snitt på vardera sidan med spermiesamlingar från en hanplanta.Utflyttat labb till stranden med förökningstoppar i skålar. klara för att hällas av i mätglas. I det högra mätglaset syns den orange soppan med spermier.
Det såg riktigt lovande ut med både honplantor fulla med äggsamlingar (8 ägg/paket – de kallas för oogon) och massor med spermiesamlingar (64 spermier/paket – eller vetenskapligt kallade antheridier). Förökningstopparna fick ligga till nästa morgon och sen togs hela ”labbet” ut till stranden inför direktsändningen kl. 12.30
Fin och stilla förmiddag vid Askölaboratoriet. Camilla Widebeck och jag diskuterar hur förökningstoppar kan se ut.
Sändningen startade med att Camilla Widebeck och jag sitter vid stranden och plaskade med fötterna i det svala vattnet. Temperaturen var ca 13.5 0C, vilket bör fungera bra för att få tången att bli mogen. Vi tar upp en tångplanta och kollar närmare på förökningstoppar och flytblåsor. Flytblåsorna brukade jag ofta poppa eller smälla när jag var liten – idag kallar vi det för naturens egen ”bubbelplast”.
Det syns många blåstångsruskor vid stranden i ytan.Full fart i tången.
Camilla plockar upp en tångruska för att skaka ur djuren och se vilka arter som gömmer sig i en tångruska. Det myllrar verkligen av små kräftdjur, tångräkor, tånggråsuggor och tångmärlor. Och en massa snäckor, både stor dammsnäcka och båtsnäckor. Tången gör skäl för namnet att vara Östersjöns skog, med ett rikt och myllrande djurliv som ger skydd och mat åt många fiskar. Att undersöka livet i en tångruska är en av Algforskarsommars uppgifter. En beskrivning på vilka uppgifter vi vill få in hittar du på Algforskarsommars hemsida här.
Stor dammsnäcka med en tofts av trådslick. Tittar man noga så har flera av båtsnäckorna också fått lite alger som växer på skalet.
Snäckorna, både stor dammsnäcka, Lymnea stagnalis och båstsnäcka, Theodoxus fluviatilis, är sötvattensarter som klarar att leva i Östersjöns bräckta vatten. De betar alger på klippor, stenar och på tången. Men som syns på bilden finns det en säker plats för algerna att sitta på och inte bli uppätna – det är på snäckans skal! Blir algtofsen riktigt stor, som på skalet av den stora dammsnäckan, kan den få snäckan att lyfta från botten och driva iväg ut till havs! Ett klart problem för snäckan!
Algforskarsommar, ett medborgarforskningsprojekt i algbältet, lanserades i maj 2021. Här ges nu en kortfattad sammanfattning av projektet. Mer information finns på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida, bl.a. presentationer av hur de som vill delta i projektet kan genomföra uppgifterna, samt en enkel handledning att skriva ut och ta med ut i fält tillsammans med korta videoinstruktioner.
Hjärtligt tack för hjälpen!
Vi vill börja med att ge ett stort tack till er alla som bidragit till Algforskarsommar med att skicka in fotografier och rapporter. De flesta rapporterna har kommit in från Stockholms skärgård, men vi har också hört från olika delar av kusten ner till Blekinge och flera rapporter från Öland. Även om det är många som rör sig i våra skärgårdar på sommaren och engagemanget har varit stort, så är det helt klart mycket lättare att engagera allmänheten att samla in enkla observationer t.ex. om när våra vanliga vårblommor börjar blomma eller vilka fåglar som besöker fågelbordet under en viss vecka, än att undersöka livet under ytan i Östersjön.
Det är därför extra roligt att så många engagerat sig och inte bara skakat tångruskor för att undersöka djurlivet i en tångruska utan även letat efter höstförökande blåstång och studerat färg och tofslängd hos grönslick. Nedan ges en kort sammanfattning från de tre uppgifterna, funderingar kring hur de kan utvecklas vidare till nästa säsong, samt vilka förslag till forskningsstudier som deltagarna i Algforskarsommar bidragit till.
För Uppgift 1 Grönslickgällde det att uppskatta hur gröna tofsarna var på lokalen och mäta tofsarnas längd. För studien användes en femgradig färgskala. Utifrån inskickade foton och mätningar var målsättningen med datainsamlingen att ta fram en översiktlig bild av hur näringsrikt vattnet är och hur mycket klorofyll a grönslicken innehåller.
Den 5-gradiga färgskalan: 1 =mörkgrön, 2= mellangrön, 3= grön, 4= ljusgrön och 5 blekgulgrön.
Efter en analys av alla fotografier, som skickats in till projektet Algforskarsommar, är det tydligt att den 5-gradiga skalan bör förenklas och att grönslickstofsarnas färg istället bedöms med en 3-gradig skala, bestående av kulörerna blekgrön/ljusgrön, grön och mörkgrön. Klorofyll a innehållet (ug/mg torrvikt) uppskattades till 0,2 – 1 för blekgulgröna, 2 – 4 för ljusgröna, 5 – 7 för gröna och mer än 8 för mörkgröna plantor. Innehållet av fosfor, kväve och kol skiljde sig däremot knappt åt mellan de olika gröna tofsarna.
Det kryllar av tångmärlor och tånggråsuggor i grönslicken ibland
Tångruska undersöks – Vad gömmer sig här?
Många deltagare i projektet upptäckte också att grönslick är en viktig uppväxtmiljö för smådjur. Foto: A-C Nyberg, Aspö, juli 2021.
Rapporter och foton för Uppgift 2 skaka en tångruska har huvudsakligen kommit in från två skärgårdsområden, Stockholm och Ronneby, och handlar om vilka arter som hittas i tången. Resultatet från foton och redovisade antal av de olika arter som lever i en tångruska, tyder på att den varma sommaren varit gynnsam för båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis) och deras förökning. I rapporterna är ofta båtsnäckor den vanligaste arten, med ca 40 stycken per tångruska, tillsammans med ganska många ovala dammsnäckor (Ampullaceana balthica). Andra arter är tånggråsuggor (Idotea), tångmärlor (Gammarus) och larvstadier till nattsländor, men de verkar förekomma i mindre antal per tångruska än vanligt. Mönstren varierar mellan olika lokaler och hur stora tångruskor som undersökts, men något som också återkommer i många av rapporterna är den stora mängden spigg som observerats samtidigt.
Massor med båtsnäckor
Stor dammsnäcka, nattsländelarv och två tångmärlor
Tånggråsugga, tångmärla och en pungräka
Båtsnäckor i prov från St. Norrholmen, Värmdö. (t.v) Foto: K. Rilbe. Senare på hösten hittades fler pungräkor, tångmärlor och stora tånggråsuggor, nattsländelarver och dammsnäckor.
En möjlig förklaring till att det under sommaren förekom få tångmärlor och tånggråsuggor kan vara att spiggen fångar och äter mycket smådjur i tångskogen. Spiggen flyttar ut i mer öppet vatten på hösten. Det innebär att de tångmärlor och tånggråsuggor som föds sent på hösten har en bättre chans att överleva, växa till och föröka sig under nästa år jämfört med den generation som föds på sommaren. För att bättre förstå dessa samband krävs vidare forskningsstudier, inte bara under sommarmånaderna utan även under de andra årstiderna.
Uppgift 3 höstförökande tång: Att med allmänhetens hjälp leta efter lokaler med höstförökande blåstång har lett ny kunskap om utbredning av höstförökande blåstång. Tidigare studier har visat att denna form av blåstång, som förökar sig på hösten istället för runt midsommar, finns i både monokulturer och blandbestånd längs fastlandskusten från Stockholms södra skärgård ner till Blekingekusten. Däremot förekom för ca 20 år sedan bara sommarförökande plantor vid kusterna runt öarna Öland och Gotland (Berger m.fl. 2001).
Den större gulorange plantan är höstförökande
Gren av en höstförökande planta
Höst-och sommarförökande plantor, Borgholm. Foto E. van Sitteren. (t.v) och höstförökande planta från Naturrum, Aspö. Foto B-M Skeppstedt (th).
I en näringsrik miljö förväntas den höstförökande blåstången gynnas och spridas lättare, då klippor och stenar har mindre påväxt av fintrådiga alger under hösten än på sommaren, vilket leder till att nya groddplantor kan etablera sig lättare (Berger m.fl. 2003). Inlämnade rapporter och foton visar att höstförökande blåstång nu spritt sig till flera lokaler på Öland, där det för ca 20 år sedan enbart hittats sommarförökande plantor. Lokaler där höstförökande tång hittats och en grov uppskattning av fördelningen mellan höst/sommar plantor gjorts är bland annat vid Bläsinge (80/10) och Mörbylånga (30/70) på Ölands utsida och Stora Rör (40/60) och Borgholm, Mejeriviken (50/50) på Kalmarsundssidan. Resultatet tyder på att det skett en spridning av höstförökande blåstång under de gångna 20 åren både runt Öland och på fler lokaler i Stockholms skärgård. Nya rapporter har kommit in dels från Naturreservatet i Stendörren och St. Sandböte, en liten ö utanför Ornö, som är den nordligaste lokal hittills. Inför hösten 2022 kommer vi ut med en efterlysning om vem som kan hitta höstförökande blåstång ännu längre norrut
Sammanfattning och planering av hur projektet kan utvecklas till år 2022:
Genom fotografier och rapporter har deltagarna i Citizen science projektet Algforskarsommar bidragit med ny kunskap om vad som händer under ytan i våra svenska kustvatten.
Projektet har fått en mycket bra spridning i olika lokala medier, t.ex. i tryckt press som EPOC Tidning, Nynäshamns Posten, Norrtelje Tidning, Västerviks Tidning och Skärgården, samt i radio, t.ex. P4 Stockholm. Länkar till media finns på Östersjöcentrums hemsida.
Den långsiktiga målsättningen med detta projekt är att framöver kunna engagera skolklasser och allmänhet att delta i Algforskarsommar i ännu större utsträckning. Det kommer också vara viktigt att bibehålla engagemanget hos deltagare, så att flera rapporter kommer in från samma plats under flera år i rad. När det gäller rapporter om förekomst av höstförökande blåstång på Öland är detta redan efter ett år tillräckligt för att initiera en ny forskningsstudie där förändringar i utbredning/förekomst undersöks och jämförs med den tidigare undersökningen från 1996 (Berger m.fl. 2001). Resultat från en mer uppstyrd inventering av området planeras att publiceras som en vetenskaplig artikel.
Efter detta första år står det även klart att det kommer att krävas flera år för att utveckla ett bättre system för rapportering. Om detta bäst sker genom en app eller via redan befintliga inrapporteringsvägar som t.ex. Artportalen, eller något system liknande det Svenska Båtunionen har för att rapportera in när havstulpanens larver har kommit och satt sig på båtskrovet, behöver undersökas vidare. En möjlighet kan vara att få till en hemsida med interaktiv karta, där deltagare kan lägga in sina foton och rapporter direkt. För framtiden är det också viktigt att fundera kring möjligheterna att hitta engagerad allmänhet, både sommargäster och boende i skärgården som kan och vill bidra till att följa förändringar under årets olika säsonger.
Referenslista:
Berger, R. Malm, T. och Kautsky, L. 2001.Two reproductive strategies in Baltic Fucus vesiculosus(Phaeophyceae). Eur. J. Phycol., 36: 265-273.
Berger, R., Henriksson, E., Kautsky, L. and Malm, T. 2003. Effects of filamentous algae and deposited matter on the survival of Fucus vesiculosus L. germlings in the Baltic Sea. Aquatic Ecology 37: 1–11.
Tångbloggen 