Hur många har inte upplevt frustrationen när man finner en art och inte kommer ihåg dess namn? Nu slipper man känna den frustrationen eftersom Livet i Havet har kommit ut som app. Varthän längs Östersjöns stränder du vandrar, kan du enkelt ta reda på vad du ser framför dig i din telefon. Du kan således slappna av och bara njuta av sommarens upptäckter på stranden.
Publicerat i Nyheter | Märkt alger, App, arter, Östersjöcentrum, östersjön, hittat på stranden, Livet i havet, namn på, nyheter, smaltång, Stockholms universitet, strandfynd, vad är, vad heter, vem är | 1 Comment »
Sårhär i sommartider låter vi den fantastiska brunalgen stortare (stor-tare) (Laminaria hyperborea) representera juli månad. Samlingsnamnet tare hittar vi i svenska vatten hos ytterligare två arter- fingertare (Laminaria digitata) och socker- eller skräppetare (Saccharina latissima). Arterna i tarefamiljen är större än de brunalger som samlas under begreppet ”tång” (framförallt familjen Fucus) men inte så stora som kelp – jättealgerna i Stilla Havet som kan växa upp till en meter om dagen.
Stortaren finner vi på klippiga och steniga bottnar, gärna med mycket vågor. Den kan växa ända ner till 30 meters djup om vattnet är klart, men oftast hittar vi den på 10-15 meters djup. Arten växer förhållandevis snabbt, en halv meter om året i riktigt optimala förhållanden, och kan bli upp till tre meter hög på fem år. Stortare kan bli 15-20 år gammal.
Vårt kära grannland Norge har en av världens största förekomster av stortare, en fantastisk skog som man kan förtrollas av som dykare. Den utgör upp emot 80% av den totala samlade biomassan av tång och tare längs den norska kusten och norska forskare har beräknat att där växer mellan 50 till 60 miljoner ton stortare, som binder 29 miljoner ton koldioxid. Det är alltså en mycket viktig art för våra hav. Skulle taren försvinna skulle det kunna påverka miljön inte bara i havet utan även på land.
I Norge skördar man tare, främst för att utvinna alginat. Men den har tidigare även använts till gödsel, framställning av glas och för att utvinna jod. Vill du äta den saluförs den ofta under namnet ”kombu”. Årligen tar man upp ungefär 1% av biomassan. Det kan jämföras med att vågorna rycker loss 10-15 % av skogen varje år. Man har dock haft stora problem i Norge med sjöborrar (kråkeboller). Dessa underbara men glupska tagghudingar har gått hårt åt tareskogen och betat ner den kraftigt, uppemot 40%. Helt otroligt! Det har gjorts stora insatser för att förstå och få bukt med problemet sjöborrar och idag är tareskogen på återväxt igen i flera områden. Det tar 3-5 år för tareskog att växa tillbaka.
Stortaren fäster mot underlaget med ett rejält fäste, så kallat holdfast, som består av rotliknande hapterer, vilka verkligen påminner om ett gammalt träds rötter. De växer sig större med en ”krok” per år. Ibland kan man hitta ilandspolade holdfast som är knytnävsstora. Haptererna bildar många små hålor och skrymslen, vilket är perfekta boplatser för otaliga små djur som behöver skydd från vågor och större djur. Framförallt hittar vi havsborstmaskar, snäckor och mycket små humrar.
Holdfast övergår i en stam-liknande stipe. Hos stortaren är denna broskigt styv och rund i tvärsnitt samt att den har som små fina hår på sig. Det gör att flera arter av rödalger finner stortarens stipe mycket attraktiv som livsmiljö, eftersom deras sporer lätt fastnar i håren. Bland annat hittar vi ofta söl (Palmaria palmata) som kallas dulse på norska och engelska. Den är jättegod att äta torkad!
I toppen av stipe plattar den ut sig och övergår till att bli platt och forma ett stort, fingrat blad (lamina). Tillväxten på bladet sker just från toppen av stipes. Bladen är populära boplatser för filtrerande organismer som mossdjur, hydroider och kolonisjöpungar. På hösten är de nästan helt täckta av hyresgäster som skuggar och tynger ner dem. Detta skulle vara förödande för algen, men bladen fälls varje år och ett nytt, rent blad växer ut till våren, redo att åter fånga upp solens strålar. Ibland lossar inte bladet helt, utan man hittar ett blad som har ytterligare ett gammalt blad i toppen.
Tareskogen är verkligen en skog i dess fulla bemärkelse. Man har beräknat att mängden djur på en kvadratmeter tareskog är mer än 100 000 individer per kvadratmeter i tät skog (30 kg tare per kvadratmeter).
Stortaren har generationsväxling, haplodiplont, livscykel. Den stora individen (sporofyten) fortplantar sig genom att skicka ut miljontals med sporer som fäster sig på hårt underlag. Dessa växer upp till mikroskopiskt små hanar och honor (gametofyter), som i sin tur parar sig och deras avkomma växer upp till en ny, reslig tare.
Längs den svenska kusten finner vi sparsamt med stortare, och den blir inte heller lika hög som i Norge. Främst finner vi den i Bohuslän men den har rapporterats hela vägen ner till Kullaberg i Skåne. Ett bestånd som jag brukar besöka ligger på 5-6 meters djup utanför Ursholmen, där vi även finner Sveriges västligaste järnväg. När jag har möjligheten att få undervisa på kurser i marinbiologi på Tjärnö marina forskningsstation utanför Strömstad, brukar jag ta med studenterna ut på en alg-snorkling vid Ursholmen om vädret tillåter. De brukar inte bli besvikna.
Publicerat i Fakta | Märkt associerad fauna, Bohuslän, epifyt, film, gametofyt, haplodiplontisk, hapter, holdfast, Kelpskog, kombu, Kråkeboller, lamina, Laminaria hyperborea, Månadens alg, månadens art, Norge, sjöborrar, sporofyt, stipes, Stortare, Tagghudingar, tare, Tareskog, Tjärnö, undervattensskog, Ursholmen, västkusten |
Sedan mars april har det varit en ovanligt lång period med lågt vattenstånd i norra Östersjön och tångbloggen har följt hur det långsamt höjts i Råttviken nära Räfsnäs, på Rådmansö.
I början av juni ökade vattenståndet långsamt. Och det bildades en tångvall en bit ut i viken.
Den 13 juni hade vattnet stigit ytterligare en decimeter så det bildades en liten vattensamling innanför vallen. Och segelbåtarna börjar dyka upp utanför.Och gräset blir grönare och högre.
Här ligger vattnet kvar och den tidigare torra blåstången börjar läcka ämnen som färgar vattnet brunt. Det mesta är florotanniner men också en del näringsämnen som fosfor och kväve.
Tio dagar senare har vädret slagit om lagom till midsommar, vattenståndet är ca 40 cm över normalvattenstånd under en kort period på natten mellan den 22 o 23 juni. Sen minskarvattenståndet ca 1 dm och eftersom det både blåst och regnat så syns spåren av högvattnet i de ilandspolade blåstångsbältet som ligger en bit upp på stranden i gräset på det högra fotot. Det blir intressant att se vad som kommer att växa upp i den innersta zonen som legat torrlagd så länge.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt östersjön, högvatten, läckage av ämnen, lågvatten, midsommar, Räfsnäs, Rådmansö, SMHI, tångvall | Leave a Comment »
Vi har tidigare (här, här och här) rapporterat på Tångbloggen om våra försök i Trälhavet som ingår i ett forskningsprojekt finansierat av stiftelsen BalticSea2020. Genom att slå våra kloka huvuden ihop och testa olika lösningar i fältförsök håller vi på att ta fram en manual för restaurering av blåstång.
Ett frodigt tångbestånd- en sann fröjd för Tångbloggen
Varför då, kanske en nytillkommen bloggläsare undrar. Jo, blåstången är en mycket viktig del av Östersjöns kustnära ekosystem och stora områden av blåstång försvann under slutet av 1970-talet på grund av övergödningen. Dessa har inte kommit tillbaka, även om vi numera är medvetna om problemen i Östersjön och gör allt vi kan för att rätta till tidigare misstag. Men förändringar tar tid. Genom att skriva en manual där vi beskriver och förklarar hur blåstång fungerar och vad man kan göra för att hjälpa den komma tillbaks till områden där den tidigare funnits, hoppas vi kunna ge en av Östersjöns mest ikoniska arter en hjälpande hand. Samtidigt vill vi även hjälpa de personer som vill försöka restaurera tång att göra på bästa möjliga vis för att få lyckade resultat.
Under juni och juli månad så har vi satt ut försök på två platser i Trälhavet, som ligger norr om Stockholm mellan Vaxholm och Österåkers kommuner.
Försöken ska svara på om blåstången klarar av att fortplanta sig på dessa platser, precis vid gränsen av blåstångens utbredning in i Trälhavet. Vi har använt oss av samma metoder som vi tidigare utvecklat och använt i Björnöfjärden (läs gärna vår följe-tång från den studien).
Genom att hänga upp mogna buketter av hanar och honor hoppas vi att de ska föröka sig. För att kunna kontrollera detta under en lupp, har vi även satt ut några kakelplattor knutna på stenar, så att vi lätt kan plocka upp dem och ta med in på labb.
Upphängda blåstångsbuketter med kontroll-plattor under. Såhär går forskning till.
I Trälhavet är de hårda bottnarna, klippor, block och stenar, som tångens bebisar vill sätta sig fast på, täckta av ett halvcentimeter tjockt lager av slemmigt damm. Så för att tångens ägg inte ska sjunka ner i slemmet och dö, har vi även borstat rent på klipporna under experimentuppställningen.
Vi har även flyttat in stenar med vuxna plantor för att undersöka hur de klarar av miljön. Om det är mycket näring i vattnet kan de få fintrådiga alger, som grönslick, växande på sig. Blir de fintrådiga algerna som växer på för täta får tången ingen sol och dör till slut.
En tångruska placeras på nyborstad botten. Vi hoppas att den ska trivas här.
Som du kan se på bilderna var det ganska grumligt i vattnet när vi var där, och då var vi bara på en meters djup som mest. Eftersom blåstång behöver solljus för sin fotosyntes och överlevnad, så är grumligheten i vattnet något som tången inte uppskattar. Tång vill helst ha klart, rent vatten så att massor med solljus kommer ner till botten där den växer. På grund av säsongens ovanligt varma väder, samt att det varit ganska lite vind innan vi var ute, hade växtplankton haft optimala förhållanden för att massföröka sig, så kallad algblomning. Men dagen efter började det blåsa rejält. Vi hoppas att det ger lite klarare vatten men att våra försök inte blåser bort. Det är ju en av riskerna man tar som forskare när man gör försök ute i fält. Många experiment har spolats bort av vind, vågor och is. Frustrerande, men så är det att jobba i naturen.
Att knyta knopar under vatten är vardag för en fältarbetande marinbiolog.
Det är glädjande att blåstången har kommit mycket längre in i Trälhavet nu än tidigare undersökningar på samma platser. Här har man nämligen kartlagt hur tången har påverkats under flera tillfällen. Den första mätningen gjordes redan 1890. Studenten Maya Milthell vid Stockholms universitet skrev under våren sitt kandidatarbete om just tångens nedgång och återkomst i Trälhavet, med hjälp av mätningar från 60-, 90- och tidiga 2000-talen.
Vi ser en tydlig förbättring i både mängd och utbredning sedan 2001. Sannolikt är den största bidragande orsaken att avloppen i området anslutits till kommunala reningsverk. Bra jobbat, Vaxholm och Österåker!
Vi vill passa på att tacka de trevliga fastighetsägarna som låter oss ha våra försök vid deras stränder och så hoppas vi att sommarens bad- och båtliv hjälper till genom att inte ankra precis i experimenten 🙂
Experimentuppställning i Trälhavet. Kika gärna, men rör inte, tack.
Om du stöter på något som ser ut som på bilden är det ett av våra experiment. Ta gärna på dig cyklopet och simma fram och kika, men snälla rör ingenting.
Publicerat i Nyheter | Märkt avlopp, Österåker, Österåkers kommun, Östersjöcentrum, återinplantering, övergödning, BalticSea2020, blåstång, bojar, Ellen Schagerström, experiment, fältförsök, förbättring, forskning, Fucus, Fucus vesiculosus, galler, kakelplattor, kandidatarbete, Lena Kautsky, Maya Milthell, restaurering, Stockholms universitet, Susanne Qvarfordt, tång, tångruskor, Trälhavet, Vaxholm, Vaxholms kommun | 2 Comments »
Igår den 8e juni var Tångbloggen på ArtDatabankens hearing om riskklassificering av främmande arter.
För att bevara vår rika biologiska mångfald måste vi skydda oss från invasiva arter. Invasiva främmande arter är växter och djur som introduceras i en ny miljö där de tar över. De kan störa hela ekosystem, orsaka ekonomisk skada och utgöra hälsorisker.
Gårdagens hearing rapporterade ett regeringsuppdrag från 2008 som utförs av Artdatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Syftet med hearingen var att informera om hur långt man har kommit i processen, hur processen med klassificeringen går till, vilka metoder och kriterier man har använt och ge möjlighet till frågor, kanske även svar.
Målet med arbetet är att ta fram en enda, enhetlig lista, med en likställd process för alla främmande invasiva arter i Sverige. Man vill framförallt arbeta förebyggande, med tidigt upptäckande, eftersom när det är för sent kan man endast gå in och arbeta begränsande och kontrollerande.
Den enhetliga listan ska vara ett underlag för riskhanteringen, bland annat för prioritering av övervakning och åtgärder, men även som underlag för uppföljning och rapportering.
Vad menas med främmande art?
”Främmande art är den art, underart eller lägre taxonomisk enhet som introducerats utanför sin historiska eller nutida naturliga utbredning. Definitionen inkluderar alla delar, gameter, frön, ägg eller andra propaguler som kan överleva och ge upphov till nya individer. ”
När blir då en art ”inhemsk”?
Nästan alla arter i Sverige har kommit hit, många med människans hjälp, efter istiden. Någonstans måste man dra gränsen för när en art klassas som inhemsk (svensk) och här har man valt att dra skiljesnöret vid år 1800, samma gräns som man använder i grannlandet Norge. Således kan arter som blivit införda och etablerade permanent i Sverige efter år 1800 riskklassificeras, medan de som etablerades i Sverige innan dess inte riskklassificeras. Vi har nämligen, tack vare Carl von Linné, en mycket god bild av vilka arter som funnits i Sverige innan dess.
Vem klassas som invasiv?
”Främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald, orsakar socioekonomiska skador eller skador på människors och djurs hälsa”
Men om en inhemsk, svensk art breder ut sig kraftigt, kallar man den ”Expansiv” istället för invasiv, för att hålla isär dem, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen.
Artdatabankens experter har gjort en vetenskaplig bedömning av arternas effekt på biologisk mångfald. Man inledde med en screening av 5000 arter, allt inom djur och växter, alger och svampar som kommit till Sverige efter år 1800. På listorna (se länkarna) återfinns till exempel många trädgårdsväxter som kommit in de senaste 200 åren. Men håll i hatten och få inte panik! Det mesta i din trädgård ska inte förbjudas. Merparten av alla dessa arter bedömdes vara ofarliga, men några få (preliminära listor på djur och växter, alger, svampar) gick vidare till att genomgå riskklassificering av experter inom just de artgrupperna.
Vilka arter ingick i screeningen?
Arter som klassificerats som risker i Europa är ju inte alltid relevanta för en svensk riskklassificering, eftersom många till exempel inte överlever en hederlig svensk vinter. Arter som endast har en negativ effekt på odlade arter, produktionsarter, gick inte heller vidare, eftersom de hanteras via andra regleringar.
När man har tittat på ekologiska effekter har man fokuserat på bland annat om arten utövar predation på inhemska arter (äter upp någon), om de korsar sig (hybridiserar) med inhemska arter med negativ effekt, spridning av sjukdomar och parasiter, och om det kan bli så kallade additativa interaktioner, när summan av delarna blir mycket större än delarna var för sig.
Rapporten ska ge en vägledning för hantering och uppförandekoder (kan man välja andra arter, finns det platser där man inte bör placera vissa arter, etc.). Det kommer även leda till föreskrifter samt fungera som en nationell förteckning över vilka arter som klassas som risker. Detta välkomnas av många, då det idag finns flera olika listor för olika organismgrupper.
Värt att notera är att ArtDatabanken INTE ska föreslå några eventuella åtgärder för arterna eller hur myndigheterna bör agera för varje art i detta projekt.
Kvar att göra är analyser av arternas effekter på ekosystemtjänster, samt att ytterligare arter kan komma att behövas riskkvalificeras, exempelvis på regionala nivåer, vilket är särskilt relevant för exempelvis vattenförvaltning.
Det finns mer att läsa om arbetet med listan på HaV och Naturvårdsverkets hemsidor för den intresserade.
Givetvis kan DU hjälpa till i arbetet med att motarbeta att invasiva främmande arter sprider sig. Rapportera dina iakttagelser via www.artportalen.se , du hittar listan, med bilder, på vilka arter som ska rapporteras HÄR.
Publicerat i Nyheter | Märkt ArtDatabanken, Artportalen, åtgärder, djur, ekologisk effekt, främande arter, HaV, hearing, invasionspotential, invasiv, Invasiva arter, Naturvårdsverket, regeringsuppdrag, spridning, spridningspotential expansivalger, svampar, växter | Leave a Comment »
Maj månad 2018 slog värmerekord! Senast maj var lika varm var 1977. Värmen får inte bara växter på land att blomma tidigare utan tillväxten hos alger startar också tidigare. Så vad kan vara lämpligare som månadens alg för juni än en art som är gyllengul som solen och heter gullsudare (Halosiphon tomentosus). Det är en typisk vår – försommar art som går att hitta från mars – juni utmed svenska västkusten och in i Östersjöns bräckta vatten ända till Södra Kvarken där den blir allt mer ovanlig.
Den liknar sudare (Chorda filum) men kännetecknas av de långa ogrenade färgade håren som står lite snett uppåtriktade och klär in hela den långa ca 3 mm tjocka tråden utom längst ner. Det latinska artnamnet ”tomentosus” betyder hårig vilket är ett utmärkt namn för arten.Bålen blir ca 0,5 m lång i Östersjöns bräckta vatten men som många marina arter kan den bli längre saltare vatten. Trådarna sitter ofta några stycken tillsammans från en liten rund fästskiva.
Den växer på lite mer vågexponerade klippor och på t.ex. blåmusselskal ner till ca 5-6 meter max ca 12 meters djup. I slutet på växtsäsongen när den tappar sina färgade hår kan den förväxlas med sudare som också tappar sina i början av säsongen ofärgade vita hår.
Gullsudare har två olika livsstadier precis som sudare, där sporofyten är det stora synliga stadiet och det könliga stadiet är mikroskopiskt. På tråden sitter bruna assimilationstrådar/hår, korta ljusa parafyser och små enrummiga mörka sporangier.
Det könliga stadiet, gametofyten består av några celler som bildar en mikroskopisk tråd. Detta stadium finns under resten av året färdigt så att det nästa år från de flerrummiga gametangierna kan växa ut nya gullsudare. Om denna extremt varma vår är gynnsam för gullsudare får vi vänta på att veta till nästa år. Då måste både förökningen av gametofyter bli hög, överlevnaden god och förhållandena för tillväxten hos sporofyten nästa vår vara gynnsam.
Rapportera gärna på Artportalen var du hittar gullsudare utmed kusten.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Artportalen, assimilationstrådar, östersjön, blåmusselskal, Chorda filum, förökning, gametofyt, gullsudare, Halosiphon tomentosus, hårdbotten, hårig, juni, klippor, Månadens alg, parafyser, Södra Kvarken, sporofyt, varmaste månaden, västerhavet | 1 Comment »
Vanligtvis är det en längre lågvattensperiod på våren i februari –mars i samband med högtryck och högvatten under hösten i samband med lågtryck över Östersjön. I år har det däremot varit en ovanligt lång period av lågt vattenstånd.
Två tydliga perioder när vattennivån minskat – den första skedde när isen fortfarande låg kvar och har påverkat överlevnaden av grunt växande blåstång. Den andra kommer att påverka etableringen av fintrådiga alger nu i maj och framöver när vattenståndet stiger igen.
Dessa två stora förändringar syns som vita band på klipporna och består av intorkade kiselalger. Varje band är ca 20 cm högt, dvs nu är vattenståndet runt 40 cm under medelvattenståndet.
Bilderna är från en vik nära Räfsnäs. Fortfarande i början på april låg det mycket is i viken som delvis hängde från klipporna en bit ovanför vattenytan som dragit sig tillbaka.
När isen smält bort syns det att den skrapat bort blåstången där den låg kvar länge och på klipporna men att det finns ett grunt bälte som fortfarande är under vattenytan som överlevt.
Det har också några tångplantor i en skreva samtidigt som det är ca 0,5 – 1 meter ner till det djupare växande tångbältet.
Det är fortfarande lågvatten men en liten höjning på ca 5-10 cm har skett sedan den första etableringen av grönslick skett för sådär 2 veckor sedan. Detta syns på bilden nedanför. Ett smalt band med grönslick ovanför tången och sedan kal klippbotten.
Nu beror allt på vilken trådformig alg som har sina förökningsdelar i vattnet och kan sätta sig fast och växa till på denna tillgängliga yta. Det kan vara en ny generation av grönslick, kanske korvsnöre (Scytosiphon lomentaria) eller någon art av tarmalgerna (Ulva spp. tidigare kallad Enteromorpha spp.).
PÅ denna bild från Askölaboratoriet finns det nu i slutet av maj ett brett tomt vitt bälte. Bara att hålla ögonen öppna på vilken art som dyker upp och tar den lediga ytan i besittning. Bara vattnet blir lite varmare så kommer det också att bli platsen för den nya generationen av tångmärlor (Gammarus spp.) och havsgråsuggor (Idotea spp.). Undrar hur det kommer att se ut vid nästa besök – i mitten juni?
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt algzonering, Askölaboratoriet, östersjön, blåstång, blåstångsbälte, Cladophora glomerata, Enteromorpha, Fucus vesiculosus, grönslick, Högtryck, kiselalger, korvsnöre, lågvatten, Scytosiphon lomentaria, Ulva | Leave a Comment »
Det dröjde lite med att ta det första doppet vid badstegen och kolla läget med om min blåstångsruska överlevt vintern. Det är fortfarande lågvatten i norra Östersjön nära Ålandshav och frågan är vad som hänt med grunt växande blåstång i år.
Detta hänger samman med det högtryck som parkerat sig över Östersjön. Trots den långa varma perioden så var inte vattnet mer än ca 7 grader. Och det fick bli ett foto från land på bryggan på stegen.
Påväxten på tången som sitter både kvar på stegen och på bryggpollarna är en blandning av kiselalger och bruna fintrådiga alger. Behövs lite närmare studier för att att kunna se skillnaden.
Det som det brukar komma många frågor om såhär års är om algblomningen redan är här? Nu när det blivit så varmt i vattnet eller om det är en sen vårblomning. En liten tröst – nej det är inte algblomning som syns i strandkanten utan pollen som kan bilda tjockare eller tunnare gulvita band i ytan. Denna bild är ifrån hamnen i Räfsnäs. 
Publicerat i Fakta, Uncategorized | Märkt östersjön, badstege, blåstång, Brunalger, Högtryck, lågvatten, pollenblomnig, Tallpollen, vattentemperatur, vårblomning | Leave a Comment »
Maj månads alg är ishavstång, Fucus evanescens. Det svenska namnet ishavstång avslöjar att den kommer från kallare havsområden. Arten har sitt sitt ursprung i Norra Ishavet, norra delarna av Atlanten och Stilla Havet. Åker du till Island, Färöarna eller till den norska kusten norr om Trondheim är den ett vanligt inslag i tidvattenzonen. Här kan den bli upp till 66 cm lång men hos oss blir den oftast inte med än 10-25 cm. Den är tydligt gaffelförgrenad och saknar mittnerv i toppen av grenarna, alternativt är nerven inte lika tydlig och upphöjd som hos blåstången. Ishavstång har aldrig flytblåsor.
Ishavstångens långa förökningstoppar gör den lätt att känna igen jämte sågtången.
På danska kallas den ”langfrugtet klørtang” (långfruktig klotång) vilket syftar på de långa karakteristiska platta förökningstopparna som bildas på våren och finns kvar till hösten. Ishavstång är samkönad, d.v.s. förökningstopparna innehåller både spermier och ägg. Det betyder att det räcker med att en fertil individ driver in till en strand för att starta en ny population.
De tydligt långsmala förökningstopparna guppar i ytan invid stranden i Pinneviken i Lysekil.
Ishavstång hittades första gången 1924, d.v.s. för snart hundra år sedan i Bohuslän. De först 20 åren spred den sig snabbt och nu finns den utmed svenska västkusten ner till Öresund. I Norge rapporterades de första fynden i Oslofjorden, 1894 och i Danmark, 1948. Den viktigaste faktorn för att ishavstång skall sprida sig vidare in i Östersjön är salthalten. Är salthalten lägre än 8-10 promille blir befruktningen dålig och ishavstången har svårt att etablera sig.
Troligen har arten transporterats hit via fartyg, kanske som förpackningsmaterial ungefär som du kan se olika arter av tång i fiskdisken idag. De flesta lokaler är fortfarande i hamnområden, t.ex. i Strömstad där den funnits länge d.v.s. på samma ställe i närmare 50 år, eller i Pinneviken i Lysekil. Ishavstång växer på stenar, block och blåmusslor främst på skyddade lokaler. Efter den giftiga algblomningen 1988, där sjöstjärnor och många andra arter slogs ut, blev det en kraftig nyetablering av blåmusslor som efter ett antal år i sin tur blev ett bra underlag för ishavstång att fästa sig på. Vill du veta mer om ishavstång och på vilka lokaler den förekommer i Öresund kan du hitta information i en artikel av Wikström, von Wachenfeldt & Kautsky 2002 publicerad i den vetenskapliga tidskriften Botanica Marina 45(6):510-517.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt Alg, alger, anpassning, Bohuslän, Botanica Marina, Fucus, Fucus evanescens, ishavstång, Kautsky, Lena Kautsky, Lysekil, Månadens alg, månadens art, monoik, Pinneviken, receptakler, salthalt, samkönad, Sofia Wikström, spridning, Strömstad, Tant Tång, von Wachenfeldt | 3 Comments »
April månads alg blev spiraltång, Fucus spiralis, antyder att något hos denna tångart är spiralvridet. Spiralis kommer från grekiskan speira och betyder vrida ringla sig. Det är själva skotten som ofta är spiralvridna men inte alltid. Så det kan vara lite vilseledande. Men det är helt sant även om det är 1 april idag!
Bild från Saltö, i norra Bohuslän nära Strömstad. Lågvatten i maj med massor med torrlagd spiraltång med mängder av runda gulbruna förökningstoppar.
Spiraltången tål torrläggning under längre perioder och växer högst upp på klipporna på västkusten ovanför blåstången. Den saknar flytblåsor och är lätt att skilja från blåstång genom sina många klotrunda förökningstoppar. De ser ut som runda pärlor och sitter i nästan varje topp. Tittar man noga så syns det en liten steril kant på förökningstoppen vilket är ett typiskt karaktärsdrag för arten.
Spiraltången är samkönad vilket innebär att de bildas både ägg och spermier i samma förökningstopp och därmed kan självbefruktningen bli hög.
Precis som för de andra tångarterna sätter salthalten en gräns för hur långt söderut på svenska västkusten spiraltången förekommer. Den blir allt glesare utmed kusten i Halland och hittas fortfarande vid Kullen. Spiraltången klarar inte heller kraftig exponering av vågor utan växer på klippor i mer skyddade lägen. Speciellt skuggsidan på klipporna är gynnsamma platser där risken för uttorkning inte är lika stor under långvariga perioder med lågt vatten.
När jag sitter här och läser i ”Vår Flora i Färg -Kryptogamer” med jättefina illustrationer och texter om alger skriver Mats Waern bland annat om spiraltången och ger ett förslag till en studie som jag inte vet om någon gjort ännu. Boken publicerades först gången 1976, tredje upplagan kom ut 1985.
Mats Waers förslag, som var professor i Uppsala och ägnade sitt liv åt att studera alger är att undersöka om båttrafiken som kan ge svall högre upp på klipporna men samtidigt kanske kan öka risken för att tången slits loss gynnar eller stör utbredningen av spiraltång i Bohusläns skärgård. Det finns studier i Stockholms skärgård som visar att färjetrafiken genom att de kör regelbundet och ger svall skapar något som liknar tidvatten och gör att det går att hitta blåstång och grönslick i ett bälte ovanför vattenlinjen.
Så här kommer en idé till att göra ett litet projekt i sommar för någon? Rapportera gärna dina resultat till oss på Tångbloggen iså fall.
Avslutar med en bild full av sommarminnen! Men stranden kan bli ännu finare utan …. Glad påsk önskar vi på Tångbloggen.
Publicerat i Fakta, Nyheter | Märkt april, båttrafik, blåstång, Bohuslän, förökningstoppar, Fucus spiralis, illustrationer, Kryptogamer, Saltö, salthalt, samkönad, självbefruktad, Skärgård, Spiraltång, Stockholms skärgård, Strömstad, svall, torrläggning, utbredningsområde, uttorkning, västkusten, Vår flora i färg | 3 Comments »
Tångbloggen 