Expedition Alg 2023 har nu lagt de sista kollekten i pressen och är därmed avklarad.Idag fick vi njuta av vind och lite vågor när vi samlade in de sista algerna på expeditionen.
Men både jag och Lena kommer såklart att fortsätta samla in alger under resten av sommaren till samlingarna, och till det egna herbariet, såklart.
Det är kul att sitta och pyssla med alger till sitt herbarium.
Allt material som vi nu har samlat in ska först torka ordentligt. Det betyder att alla gråpapper i växtpressen ska bytas dagligen för att all fukt ska sugas ut ordentligt. Gråpapper är ett tjockare papper, nästan som lumppapper, som man använder just vid pressning av växter och alger eftersom det har en hög uppsugningsförmåga.
Byte av gråpapper sker två gånger per dag de första dagarna, när algerna är färska.
När algerna har torkat kommer de att gås igenom av museet, bearbetas och katalogiseras. De ska numreras och läggas i databas så att de blir tillgängliga. Du kan kika på vad som finns i Naturhistoriska riksmuseets herbarium på den botaniska samlingsdatabasen.
Så hur gick det för oss? Kom vi upp i hela 50 arter? Det återstår att se, eftersom det är några av de fintrådiga arterna som vi behöver kika på under mikroskop först för att säkert kunna ta dem till art. Men om det är tre olika arter av släke (släktet Polysiphonia) som vi fått ihop så hamnar vi på totalt 53 arter. Det är vi mycket nöjda med.
Ska du bada något i sommar? Hur många alger tror du att du kan hitta?
Vi har haft tre fantastiska dagar i Lysekil och hoppas att du tyckt det varit intressant att få följa med i vårt arbete med att uppdatera Naturhistoriska riksmuseetes samlingar.
Visst är det härligt att arbeta i strålande sol under klarblå himmel, men idag var det ganska skönt med en ljusgrå mulen himmel under hela dagen.
Expedition Alg- 2023 är i Lysekil för att samla in makroalger till Naturhistoriska Riksmuseet. Under gårdagen samlades ett stort antal arter in, artbestämdes, monterades och pressades. Idag gav vi oss åter ut runt Släggö för att komplettera med några ytterligare arter. Vi passade även på att ta en promenad bort till närbelägna Pinnevik för att samla in de arter som föredrar en mer skyddad miljö.
Lena visar hur blåstången tillväxer med nya grenar och flytblåsor.
Idag var det lättare, eftersom vi nu kunde göra en lista över vad som behövdes. Det är enklare att fokuserat leta efter tio-tolv arter än startläget ”samla allt”. Med lite fokuserat simmande och en gnutta lokalkännedom lyckades jag få tag på samtliga arter jag hade på min lista. Det är praktiskt att ha en liten böjd skrivtavla som går att fästa runt handleden, så den går att ha med under snorklingen.
Återigen var det en fin förmiddag i havet, följt av sortering hemma i köket. Det tar mer än fem gånger så lång tid att gå igenom det man samlat och få i press. Men vi har så roligt att tiden ändå går snabbt.
Lunch eller arbete? Visst ser det läckert ut med en bricka full av alger.
Efter dagens insamling kan vi räkna in 45 arter, och någon eller några få tillkommer imorgon när vi tar den sista påsen i kylen som vi inte mäktade med idag. Vi är mycket nöjda! Trots värmen så ÄR det ju ganska tidigt på säsongen, så flera arter som i augustia är stora och lätta att hitta har ännu inte vuxit mer än bara några centimetrar. Lite underligt är att vi inte hittat två-tre arter som varit mycket vanliga för några år sedan. Det är ju i havet precis som på land, att det varierar mellan åren. Men ändå….det känns lite underligt. Imorgon ska vi flytta lite på oss till en annan plats. Kanske är det bättre förutsättningar där för de arter vi saknar.
Rödalgen Plumaria plumosa är en riktigt tjusig art.
Så till slut var det dags att lägga in dagens skörd i våra växtpressar och städa av köksbordet. Det blev en hel del, eftersom vi gör tre ark per art. Tur att jag har tagit hit min morfars fars dokumentpress i gjutjärn, som en gång stod på Motala Verkstad. Den pressar ihop även den mest svampiga av alger utan problem. Bra, för imorgon hoppas vi såklart på ytterligare fynd.
Solen sken, vattnet var varmt och sikten var god på expeditionens första dag.
Klockan nio traskade vi in på dykcentret DiveTeam i Lysekil för att byta om till våra superhjältedräkter i neopren och göra oss redo för att samla in makroalger runt Släggö i Lysekil. Man blir snabbt varm i en våtdräkt och vi slängde oss ganska omgående i havet för att svalka av oss, känna på vattnet och justera utrustningen. Åh så skönt det var!
Men innan dagens insamling kunde dra igång hade vi träff med Sveriges Radio P4 Väst som ville intervjua oss. Fältreporter Camilla Wikberg trotsade sin inre badkruka och slängde sig i vattnet (efter att först tagit av sig sändningsutrustningen) för att på nära håll få uppleva en alg. Du kan lyssna på intervjun här.
En fältreporter räds inte att gå i vattnet. Allt för lyssnarna!
Så var det dags att ta en näve nätpåsar, ta på mask och snorkel samt fenor och påbörja insamlingen av alger. Vi hoppade i och simmade ut mot Släggö. Så vackert det är! Solens strålar dansar ner i vattnet och lyser upp en klargrön havssallat här, en guldbrun fingertare där, och låter karragenalgens toppar iridiscera i blått när de tittar fram under sågtångens mörka fingrar. Lycka för en marin botaniker!
Efter någon timmes insamlande var vi alla rätt nerkylda, det varma vattnet till trots. Det ska ju även till en hel del efterarbete med det insamlade materialet innan dagen är slut, så vi packade ihop och rullade hem. Resten av dagen och kvällen gick åt till att öppna påsar (julafton!), fundera på vad sjutton man hade plockat för något, reda ut allt som trasslat ihop sig, bestämma till art, skriva etikett, montera och lägga mellan gråpapper. Pust! Att arbeta hemma i köket är lite mindre yta än på kurslab, vilket jag är van vid, men det gick fint efter lite justeringar. Många byttor och baljor med alger blev det.
Det lilla köksbordet fylls av alger, papper och skratt när dagens insamlade material ska tas om hand.
Av listan med alger vi hoppats på att hitta har vi drygt tio arter som vi ska fokusera på imorgon, samt några till som vi vill få några fler exemplar av. Vi känner oss nöjda med dagens insats.
Vi hann faktiskt inte med att montera och pressa allt vi samlat in. Sån tur att det går bra att förvara alger i plastpåsar utan vatten i kylskåpet en dag utan att de tar någon större skada. Annars hade vi nog suttit fram till morgontimmarna! Men då hade vi säkert fått höra nattskäran sjunga sin underliga sång i natt igen. Imorgon fortsätter vi Expedition Alg 2023!
Sommar, sol och alginsamling! När Naturhistoriska Riksmuseet kontaktade Tångbloggen för att få hjälp med att samla in makroalger för att uppdatera museets samlingar, var vi inte sena att tacka ja.
Under vinterhalvåret, när längtan till havet blir för stor, händer det att Tångbloggen traskar över till Naturhistoriska Riksmuseet och spenderar lite tid med makroalgerna i herbariet. Med dagens möjlighet till digital, högupplöst underhållning kan detta kanske tyckas vara både konstigt och hopplöst gammeldags. Men det är ändå något speciellt med att läsa forna experters handstil på herbarieark från stora, välkända expeditioner till när och fjärran. Några fina Fucus-arter från Nordenskiöldska expeditionen till Grönland 1908 ger en rysning. Tänk så spännande det måste ha varit att åka på sådana resor förr!
Därför tvekade vi inte en sekund när Mia Ehn, intendent på Naturhistoriska Riksmuseet bjöd in oss på en algfika och föreslog att vi skulle få till en insamling för att uppdatera museets samlingar. Expedition Alg-2023 möjliggörs av ett bidrag från Riksmusei vänner, eftersom transport, arkivpapper och annat material som behövs för en insamling på den här skalan inte är gratis. Vi på Tångbloggen ställer upp pro bono med vår tid och expertis.
Grönalgen Codium fragile har kommit in till svenska vatten på senare år och är en av de arter som museet saknar i sina samlingar.
Vi kommer givetvis lägga upp en daglig sammanfattning av expeditionen och våra fynd här på bloggen under onsdag till fredag. Se till att du följer bloggen så att du inte missar något spännande i sommar.
I maj drog Tångskogsjakten igång, där 35 högstadieskolor i hela landet hjälper oss att samla in data för att få en bättre bild av hur livet i en tångruska varierar över tid längs vår långa kust. Nu har den första omgången med insamlat material börjat anlända till oss på Östersjöcentrum, Stockholms universitet.
Kuvert med vattenprov och tångtoppar i kiselgel gås igenom. Foto: Isabell Stenson
Den första omgången insamlat data är en flaska med vatten, där vi mäter salthalten och återkopplar till respektive skola. Kuvertet innehåller även tre ziplockpåsar med tångtoppar i kiselgel. Topparna samlas in för att vi vill analysera innehållet av tungmetaller i tången. De läggs i kiselgel för att inte börja ruttna i posten. När proverna kommer fram till oss, tar vi ut dem och lägger i ny, torr gel så att de torkar ordantligt innan vi skickar dem på analys. Det ska bli mycket spännande att se om/hur halterna av tungmetaller varierar lika mycket som vi anar.
Ny, torr kiselgel hälls i påsen med tångtoppar. Notera skillnaden i färg. Den våta gelen i tallriken är ljusare. Foto: Isabell Stenson
Samtidigt pågår även vårt stora medborgarforskningsprojekt Algforskarsommar för fullt. Vi passar på att tipsa om att 3e juli är nästa fullmåne. Som det verkar är det dags för förökning i norra Egentliga Östersjön och södra Bottenhavet då. Bor du i närheten eller befinner dig i området får du gärna bege dig ut och mäta om tången är mogen där just du befinner dig. Klicka på länken för instruktioner om hur du går tillväga.
Du kan lyssna på ett inlägg från förra årets Algforskarsommar i Sveriges Radio här:
Programmet sänds även i repris nu på fredag i Vetenskapsradion klockan 12:09.
Vi hoppas att du, kära läsare, får en trevlig sommar med mycket tång och andra alger.
I maj 2023 drog Nobel Prize Museum igång projektet Forskarhjälpen, tillsammans med mig och Ellen Schagerström vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. I år handlar Forskarhjälpen om livet i Östersjöns tångskogar och heter Tångskogsjakten. Det kommer att vara elever från 36 skolor som deltar i Tångskogsjakten. Skolorna är spridda från norr i Bottenhavet, vid tångens nordliga utbredningsgräns och hela vägen ner till Kullaberg i Öresund och Skälderviken. Elevernas uppgift är att undersöka livet i blåstången en gång på våren i maj- juni och en gång i augusti-september. Samtidigt med insamlingen av ett antal tångplantor och analys av vilka arter som lever i den tas ett vattenprov för analys av salthalten. Vattentemperaturen under sommaren kommer att mätas med en datalogger från starten i maj till när den plockas upp på hösten när projektet avslutas.
Under rubriken Tångskogsjakten kommer vi att ta upp diverse frågor kring vad som påverkar blåstången i Östersjön och djurlivet i tången. Det kommer att bli både frågor som dyker upp i gruppen av deltagande lärare på de olika skolorna med anknytning till projektet eller något aktuellt som diskuteras i media.
Detta första inlägg kommer att just handla om ett aktuellt ämne i media –att våren är ovanligt sen i år! Det har kommit flera bakslag med mycket snö och kalla nätter med många minusgrader. Diskussionen har varit att en sen och kall vår innebär att växter kanske startar sin blomning men att insekterna som sköter pollineringen inte vaknat ännu. Eller att blommorna kan skadas av frost och snö när det blir ett bakslag i vädret. Temperaturvariationen mellan kalla klara nätter och varma soliga dagar på land är stor, men det är främst minusgraderna på natten som kan skada arterna.
Så hur ser det ut i under ytan i Östersjön? Här startade våren för flera månader sedan och nu är tillväxten i full gång.
Vacker strutsallat växer på en sten.
Ett exempel är strutsallat, Monostroma grevillei. Den börjar växa till redan i december. Det är lätt att missa de små ljusgröna tunna strutarna som växer i strandkanten i mars.
Det höll på att hända mig i år, när de höll på att vissna och försvinna i mitten av april. Eftersom det var lågvatten låg de intorkade på stranden.
En annan ettårig grönalg heter liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Det är också en art som dyker upp tidigt på våren. Du hittar den på stenar och klippor från ca 0,3 till 4 meters djup.
Båda arterna kan riskera att frysa in om de hamnar uppe i luften en kall natt, men de klarar av att växa vid någon plusgrad i vattnet. Nu i början av maj kom några riktigt kalla nätter med – 5 0C i luften och varma soliga dagar. Dags att göra en liten studie av hur vattentemperaturen vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö varierar under några dygn. Under perioden 6 -9 maj varierade temperaturen i luften från – 4 0C på natten till som högst +12,40C i skuggan. En skillnad på 16,4 0C. Samtidigt skiljde sig temperaturen i ytvattnet bara med +2,5 0C (mellan + 4,7 – 7,2 0C). Faktorer som påverkade förändringar i ytvattentemperatur var att nätterna var lugna och vindstilla och vattnet kyldes av lite.
Vindstilla morgon vid 7-tiden när jag gjorde de första mätningarna.
Under dagen blåste det svag pålandsvind och vattnet värmdes upp i ytan. För alger och djurlivet sker inga större drastiska förändringar utan vattentemperaturen ökar långsamt. Den långsamma stora förändring som kan påverka förökningen och tillväxten hos arter i Östersjön är de mildare vintrarna och att det inte ligger ett tjockt istäcke med snö som minskar tillgången på ljus. I projektet Tångskogsjakten kommer bl.a. förändringar i förökning och storlekar hos tångmärlor och tånggråsuggor att jämföras mellan vår och höst. Kanske hinner de med både en förökning nu på våren och en till tidigt i höst?
Från de utplacerade loggarna kommer det bli spännande att följa om vi får någon värmebölja under sommaren och hur varmt det blir i vattnet. Hur kommer växt- och djurlivet i tångskogen att påverkas? Se till att följa Tångbloggen så missar du inga spännande uppdateringar från projektet.
Vattenakademien höll sin traditionella vårliga Vattenpub på Östersjöcentrum för en vecka sedan. De runt 30 deltagarna minglade först i köket, där det serverades en smörgås och dryck. Det fanns mycket att prata om med varandra om vad som hänt sen man sågs i höstas. Sen blev det två korta presentationer i salen Landsort. Först ut var Tångbloggens Lena Kautsky som berättade om medborgarforskningsprojektet Algforskarsommars tre uppgifter,som i år handlar om när blåstången är mogen och förökar sig, djurlivets sammansättning i en tångruska och fortsatt kartläggning av om tången förökar sig på sommaren eller hösten. Därefter berättade Cecilia Wibjörn om Skärgårdsstiftelsens projekt med att minska ankringsskador i en vik på Nåttarö och samtidigt etablera blåstång på de stora cementbojstenarna. Det har vi skrivit om tidigare, som du kan läsa här.
Två glada och hedrade pristagare, Cecilia Wibjörn t.v och Lena Kautsky t.h visar sina stiliga diplom tillsamman med Stefan Lundberg.
Vattenpuben avslutades med att Lena och Cecilia fick ta emot Vattenakademins Stora Hederspris 2023 av ordförande Stefan Lundberg för sina insatser kring att sprida kunskap om Östersjöns kustmiljöer och arbetet med restaurering av viktiga grunda miljöer. En stor applåd till två välförtjänta pristagare!
Det kom lite grus i det digitala maskineriet, men tillslut så fick vi ihop det, minsann. I veckans podd pratar vi om och kring hällkar, denna spännande miljö som kan ha så otroligt stor variation. Detta har vi självfallet skrivit om tidigare här på Tångbloggen. I podden går vi igenom vilka olika faktorer som påverkar hällkarens miljö och hur. Vi pratar även lite om vilka olika arter som är vanliga och därmed påverkar varandra, och hur.
Hällkar är ett trevligt och enkelt sätt att få en första inblick i livet i havet. Här finns många pedagigiska möjligheter för den intresserade, både med och utan barn, samt såklart för hela skolklasser. Prova att följa ett hällkar över ett år, genom att besöka det varje månad och notera vad du ser och hur mycket. Eller så kan du jämföra olika hällkar och fundera på vad som gör dem olika. Är det volymen? kanske hur långt ifrån strandkanten de ligger? Eller spelar det någon roll i vilket väderstreck de ligger? Med ett hällkar skulle man kunna hålla en hel kurs i biologi, för här finns nästan allt.
I Sverige har vi inte tidvatten, som sköljer upp över stranden två gånger per dygn. Så våra hällkar I England däremot går man gärna och undersöker ”tide pools”, hällkar som ligger under vatten vid högvatten men är på land vid lågvatten. Här får man verkligen ett litet hav i miniatyr. Men såklart har de även vanliga hällkar, rock pools, som har ett mer oregelbundet vattenutbyte. Kika på några av dessa små filmer, de är jättefina. De ger många ideer till hur sommarens ledighet kan spenderas på en klippstrand och bli lika fantastisk som en resa söderut.
Inget hällkar är det andra likt. Det är kul att se hur de ändrar sig över säsongen.
På lördag kan du dessutom höra mig och Angela pladdra live i Nordstan på vetenskapsfestivalen i Göteborg. 13:30 äntrar vi scenen för att tjöta alger i hela 40 (!) minuter. det ni!
Det är ju ingen hemlighet att vi på Tångbloggen gillar alger. Ju mer desto bättre, säger vi ofta. Men det kan bli för mycket av det goda, och även våra älskade alger kan ställa till med problem för både människan och andra arter. Hur kommer det sig, varför blir det så och vad kan vi göra åt det?
Sargassohavet är uppkallat efter ett släkte av frilevande, flytande tång av släktet Sargassum. Även om det finns många olika typer av alger som lever flytande eller frilevande i haven runt om i världen, är Sargassohavet unikt genom att det hyser arter av Sargassum som är holopelagiska. Detta betyder att algernas hela livscykel sker i flytande form, inte bara att vuxna individer flyter fritt, utan att de också reproducerar sig vegetativt på öppet hav.
Mattorna som bildas av flytande Sargassum-tång bildar ett eget ekosystem med en fantastisk variation av marina arter. Sköldpaddor använder sargassummattor som dagis, där ungarna har både mat och skydd. Sargassum tillhandahåller också viktiga livsmiljöer för räkor, krabbor, fiskar och andra marina arter som har anpassat sig specifikt till just denna flytande alg. Sargassohavet är dessutom en lekplats för den utrotningshotade ålen, såväl som vit svärdfisk, olika hajar och delfiner. Knölvalar vandrar årligen genom Sargassohavet. Kommersiella fiskar, främst tonfisk, och många olika fåglar passerar också genom Sargassohavet och är beroende av det för föda.
Medan alla andra hav i världen åtminstone delvis definieras av landgränser, definieras Sargassohavet endast av havsströmmar. Det är alltså det enda havet på planeten som helt saknar kust. Vill man åka hit (ja det vill man!) får man ta båt. Havet ligger inom den nordatlantiska subtropiska virveln. Golfströmmen utgör Sargassohavets västra gräns, medan havet ytterligare avgränsas i norr av den nordatlantiska strömmen, i öster av den kanariska strömmen och i söder av den nordatlantiska ekvatorialströmmen. Eftersom området helt definieras av gränsströmmar är gränserna dynamiska och korrelerar ungefär med Azorernas högtryckscenter för en viss säsong. havet kan alltså flytta på sig lite beroende på vädret.
I Sverige kom arten Sargassum muticum, sargassosnärja, på 1980-talet. Den kan också driva långt, men hör inte till de arter inom Sargassum-släktet som bildar de stora, gyllene mattorna av alger i Sargassohavet.
Sedan 2011 utförs en övervakning över Sargassumbältet, Sargassohavets flytande algskogar. Forskarna har därför kunnat se att algerna har ökat kraftigt de senaste åren. I juni 2022 uppskattades storleken på Sargassumbältet till 24,2 miljoner ton! Det är ungefär fyra gånger vikten av den stora pyramiden i Giza. Detta har gett oss löpsedlar om ”Det krypande hotet från Atlantens Sargassumbälte” och många uppgivna hotellägare och andra inom turismbranchen som ser stränderna täckas av tonvis med uppspolade alger. Det blir inte bättre av att dessa mattor, som kan bli flera meter höga tångvallar på stränderna, ofta driver in under stilla, soliga dagar mitt under turistsäsongen. Doften av ruttnande tång är inte något som lockar turister, och ingen vill bada i den stinkande bruna sörjan som bildas i vattnet.
Självklart påverkas också växt- och djurlivet på grunda bottnar när så stora mängder alger kommer in. Sköldpaddornas barn, som gynnades av algerna när de flöt ute i havet, får istället problem när algerna ligger på stranden. De tjocka mattorna hindrar nyckläckta sköldpaddor från att nå vattnet. Andra djur får också problem när de täcks av tjocka mattor av alger som tar allt syre när de börjar ruttna. Så visst är de ett problem, inte bara för oss människor.
Hur blev dessa alger plötsligt ett problem? Sargassumens förökning och tillväxt fluktuerar med årstiderna. Den växer mest på sommaren när havet är lugnt och stilla, innan höstens stormar bryter upp algmattorna och sprider dem utanför Sargassohavet. Men det går tydligt att se från övervakningsdata att algerna växer snabbare och mattorna har ökat markant i storlek de senaste åren. Detta är kopplat till klimatkrisen. Ökade havstemperaturer har påverkat bland annat uppvällning av djuphavsvatten och förändringar av havsströmmar. Det har gjort att barriären som hållt Sargassumbältet på plats i Sargassohavet bitvis försvagats och nu släpper ut fler alger än tidigare. När algerna väl kommit ut från Sargassohavet har de drivit in mot kusterna på bägge sidor Atlanten. Detta är i sig inget onaturligt. Men när den ökande mängden alger driver in mot kusten har de har träffat på vattenmassor med höga halter av näringsämnen. De onaturligt höga halterna av dessa ämnen, främst kväve och fosfor, har orsakats av mänsklig aktivitet såsom avloppsvatten och odling på land. Och dessa utsläpp har också ökat de senaste åren, i takt med att mer skog skövlas för odling. När regn faller på land utan stora träd som bromsar upp vattnet, sköljer det ut jord och åkerns gödsel ner i vattendragen. Dessa mynnar till slut ut i de stora floderna som rinner ut på Atlantkusterna i Nord- och Sydamerika och Afrika. Det blir stora plymer med näringsrikt vatten som flyter ut ovanpå havsvattnet, precis där Sargassumen ligger och flyter.
Skogsskövling och ett varmare klimat har även lett till att öknarna breder ut sig i Afrika. När sand från Sahara blåser ut över havet för den med sig järn och andra viktiga mineraler som hjälper algerna att växa till i rask takt. Ute i oceanerna tas dessa spårämnen upp, så tillgången på bland annat järn begränsar tillväxten hos alger. I vissa länder där man odlar mycket alger har man behövt gödsla vattnet med järn för att algerna ska växa, så mycket har man odlat. Men när Sargassumen nu får massor med kväve och fosfor, och dessutom det annars begränsande järnet, så blir det en nästan explosionsartad tillväxt. Och konsekvenser av denna.
Hur ska detta problem lösas? Det finns flera förslag, med allt från tillverkning av tångbaserade tegelstenar till biobränsle till kompost. Ett förslag är att sänka stora delar av biomassan ner i djuphavet, för att på så sätt ”låsa” in kolet som algerna binder och lagra det, som ett sätt att minska koldioxiden i atmosfären. Som biolog är jag mycket tveksam till denna lösning av följande anledningar:
Djuphaven är sämre utforskade än planeten Mars. Men vi vet att där finns liv och vi vet att det är en miljö som är stabil och som har utvecklats under årtusenden. Att plötsligt dumpa flera tusen ton alger ner i djuphavet utan att veta vad vi påverkar, eller ens hur, är minst sagt idiotiskt. Har människan verkligen rätt att förstöra hela miljöer för andra livsformer på jorden för att slippa ta konsekvenserna avett problem de själva orsakat?
Hur skulle tången brytas ner i djuphavet? Nedbrytning behöver syre, annars bildas svavelväte. Det vet vi väl från Östersjöns döda djupbottnar, där allt djurliv sedan länge lämnat den svarta, stinkande sörjan som tar allt syre för att bryta ner dött material. Även om det är kalla temperaturer så betyder det bara att det tar längre tid att bryta ner. Men kommer syret att räcka?
Jordens hav hänger ihop. Vattnet syresätts vid polerna, där det piskas in syre och kyls ned. Det syrerika, kalla vattnet blir tungt och sjunker till botten. Längs havens bottnar går strömmar av detta syrerika vatten, och vid vissa kontinenter pressas det upp, som vid Chilenska kusten. Då blir det gynnsamt för många djur och skapar ett rikt fiskevatten. Men om vattnet som väller upp från djupet istället är syrefattigt, för att syret gick åt till att bryta ner alger? Vad händer då med det viktiga kustfisket?
Nej, jag tror inte på att sänka algerna i djuphavet för att städa undan symptomen på ett av människan orsakat problem. Lägg hellre pengarna på att lösa orsaken till problemet. Kan vi arbeta mer med att hindra jordbruket från att läcka ut näring till vattendragen och se till att avskogade områden återplanteras med träd som ger mat över generationer istället för att fällas till virke efter tio år, så får flytande algmattor inte extra näring och växer inte till enorma proportioner. Och livet i djuphavet slipper drabbas ytterligare av något som vi på land har orsakat.
2023 kommer vi att skriva en del om Tångskogsjakten, ett medborgarforskningsprojekt med Tångbloggens forskare Lena Kautsky och Ellen Schagerström vid Stockholms universitets Östersjöcentrum i samarbete med Nobelprismuseet.
Nobelprismuseet drar igång Forskarhjälpen för 13:e året i rad, där elever får delta i ett riktigt forskningsprojekt. I Forskarhjälpen sammanför Nobelprismuseet lärare, högstadieelever och forskare i ett gemensamt projekt som är olika för varje år. 2023 års projekt, Tångskogsjakten, handlar om att kartlägga hur Östersjön förändras och kan påverkas av klimatförändringarna genom att undersöka blåstången och dess ekosystem.
Med elevernas hjälp kommer vi kunna samla in data för att skapa ett unikt forskningsunderlag som sträcker sig längs hela Östersjöns kust från Öresund i väst till Bottenhavet i nordost.
Uppgiften för eleverna vid de deltagande skolorna blir att kartlägga den biologiska mångfalden i tångskogen och hur denna förändras utmed Östersjöns kust. De kommer att använda sig av samma sorteringsmetodik för blåstång som vid den nationella miljöövervakningen. Genom att skapa listor över vilka arter som finns i tången, och i vilken mängd, får också möjlighet att samla information om utbredningen av nya arter som kommit in i Östersjön, via till exempel båttrafik. Det tycker vi är extra spännande att kunna göra i en så stor skala.
Kunskapen om ny arters utbredning behövs för att kunna utvärdera om eller hur de påverkar artrikedomen. Vi behöver även få in en bättre bild av nuläget för att sätta in rätt åtgärder för att förvalta den biologiska mångfalden. Genom Tångskogsjakten hoppas vi dessutom få ett bättre underlag för att förstå hur artrikedomen i tångskogen påverkas av ett förändrat klimat.
Vill du veta mer om vad projektet går ut på, kanske även anmäla din klass? Då klickar du på den här länken. Sista anmälningsdag är den 11e april!
Tycker du att det är kul med tång och medborgarforskning, men har ännu inte börjat, eller för länge sedan gått ut högstadiet?
Ingen fara!
För tredje året i rad kommer vi dra igång projektet Algforskarsommar. Det kommer vi strax skriva mer om, eftersom det data vi fått in från tidigare år visar att vi ska börja undersöka tångens mognad redan i april. Minsann!
Så se till att följa Tångbloggen så missar du inte när vi postar spännande nyheter från tångskogen.
Vad döljer sig i en tångruska? Det blir årets tema i Tångskogsjakten.
Tångbloggen 