Tångbloggen har fått in några fina foton från våra läsare och kontakter på hur det ser ut vid olika stränder. Vi tackar Ulrika Weståker för dessa två bilder av drivande tång där det syns förökningstoppar och flytblåsor för dem som har bra ögon. Platsen är Träskö i Stockholms skärgård. Vi har också fått in rapporter från Gällnö, vid Hemfladen men där kan det vara en annan form av blåstång som är frilevande och ligger lös på den mjuka botten mellan olika rotade vattenväxter. Ni som läser detta och bor i skärgården skicka gärna in observationer om vad ni hittar. Det hjälper oss att få mer kunskap om hur förekomsten av blåstång ser ut i skärgården. 
Bilden visar drivande tång vid en klippa. Den kommer med tiden att driva in till någon strand där den bildar en tångvall. Foto: U.Weståker.

Stort brett bälte med drivande tång utanför en vass. Foto: U. Weståker. Denna blir troligen kvar här och kan så småningom kastas upp på land när vassen vissnar i höst. Med det dröjer ännu länge.
Archive for the ‘Fakta’ Category
Fina foton från Träskö på drivande tång
Posted in Fakta, Nyheter, tagged blåstång, Drivande tång, förökningstoppar, Flytblåsor, klippor, rotade vattenväxter, Stockholms skärgård, strand, vass on juli 27, 2017| Leave a Comment »
Tångvallar på stranden – när, var och hur bildas de?
Posted in Fakta, Nyheter, tagged algarter, algbälten, öppet hav, östersjön, blåstång, Drivande tång, förökningstoppar, Flytblåsor, Gräsö Singö, Mats Waern, Stockholms skärgård, tångvall, västerhavet, västkusten, vinterstorm, vissen tång on juli 23, 2017| 3 Comments »
Det har kommit in några frågor om vad det kan bero på att det ligger ovanligt mycket tång ilandspolad utmed stränderna i Stockholms norra skärgård?
Att blåstång spolas upp på stränderna sker mer eller mindre efter varje gång det har blåst eller stormat. Var tången samlas och på vilken strand beror på hur det ser ut i vattnet utanför. Antingen att det växer mycket tång på stenar och klippor från nära vattenytan ner till flera meters djup eller kan det ligga löslevande tång på botten inne ibland de rotande vattenväxterna. Hur mycket som man kan hitta på stranden beror också på hur det ser ut uppe på land ovanför vattenytan. De ställen där det mesta materialet samlas är inne i viken där det finns en sand- eller grusstrand och där det inte växer vass utanför som hindrar tången att spolas iland. Även om den först flyter utanför en klippstrand blir inte heller liggande kvar där utan driver vidare längre in i närmaste vik. Så här års har de vissnande skotten både flytblåsor och uppsvällda förökningstoppar som håller dem drivande i ytan.

Detta kan få dem att driva långa sträckor. Till exempel åker man med färjan mellan Sverige och Finland kan man se flytande tång långt ute till havs. Detta foto tog jag för ett år sedan 2016, i början av juli på väg hem från Almedalen och Visby. Långt från land.

Hur högt upp på land tångvallen bildas beror på faktorer som hur högt vattenståndet var när tången drev in och hur mycket det blåste. Det betyder t.ex. att det kan bildas flera större och mindre vallar utmed stranden. Längst in, högst uppe, ligger den gamla tångvallen som byggs på med mer material år efter år och där landväxterna frodas genom alla näringsämnen som finns i tången.

Det finns två perioder på året när det ofta driver in blåstång. Den första är nu i juli-augusti, den andra kommer under senhöst och vinter. Båda är naturliga processer i Östersjöns tångsamhälle.
Nu i juli –augusti lossar blåstångens grenar med förökningstoppar som vissnat. De har vuxit till under försommaren, mognat, släppt sina ägg och spermier och vissnar sen. De stora grenar med uppsvällda förökningstoppar rycks lätt loss från sitt fäste, flyter bra och driver iland med vågorna när det blåser. Ju mer tång det finns utanför i viken eller sundet desto mer kan driva iland och bilda en tångvall. Mycket tång såhär års betyder att det finns gott om tång i vattnet utanför och är ett naturligt steg i tillväxten och blåstångens livscykel under året.
Nästa stora tillskott till tångvallen brukar komma under höst och vinterstormarna när större plantor rycks loss av vågorna eller skrapas loss av isen på vår-vintern när is driver in och rycker loss plantor. Precis som nu på sommaren beror mängden på hur mycket som finns i vattnet utanför och är en naturlig process som upprepas årligen.
Det har successivt skett en ökning av förekomsten av blåstång i Stockholms skärgård och kring Gräsö- Singö. Både att tångbältet är tätare och att den kan växa djupare ner i vattenmassan beroende på att siktdjupet ökat d.v.s. vattnet blivit klarare och tillgången på ljus bättre.
Vi på Tångbloggen blir glada åt att få rapporter från er alla om vad ni ser när ni är ute och åker båt eller hittar på stranden vid sommarstugan både någon stans i Östersjön eller på västkusten där vi spenderar en hel del tid också. utmed kusten i Västerhavet kan det finnas många olika arter och spännande fynd.
Var finns jätteostronet?
Posted in Fakta, Nyheter, tagged blåmusslor, Bohuslän, Crassostrea gigas, Frankrike, Göteborg, isvinter, japanskt jätteostron, odling, skalbank, spridning, Strömstad, tillväxt on juli 13, 2017| Leave a Comment »
Ursprungsområdet för det japanska jätteostronet är Ostasien men i dag odlas det över hela världen. I Europa är det Frankrike som odlar mest och troligen kommer våra japanska ostron därifrån. De har spridit sid utmed kusten norrut från Frankrike och länge trodde man att de inte skulle tåla den låga salthalten i Skagerrak och definitivt inte kunde föröka sig hos oss för att vattentemperaturen var för låg på sommaren. Eller att frysa in på vintern. Det syns 4- 5 små på en sten lite till höger nertill i bilden och en massa på stenen till vänster.

Men alla antaganden visade sig vara felaktiga. De första individerna hittades på svenska västkusten i Bohuslän 2006. 2007 och 2008 hittades många individer utmed kusten i Bohuslän och sedan dessa har de spritt sig och förökat sig och växer fort. De skarpa tillväxtzonerna syns på detta skal.

Så i år firar ostronet 10 i svenska vatten. Själv har jag samlat och ätit gratinerade ostron i många år nu och vi håller på att bygga upp en skalbank av ostron- och blåmusselskal på tomten.

Japanska jätteostronet -gör skäl för sitt namn!
Posted in Fakta, Nyheter, Uncategorized, tagged artrikedom, biogeokursen, blåstång, Crassostrea gigas, Crepidula, grunda sund, japanskt jätteostron, marinbiologi, mjukbotten, musselbank, ostronbank, ostronpest, Stockholms universitet, Tjärnö marinbiologiska station, vassa skal on juli 12, 2017| 8 Comments »
Det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas gör verkligen skäl för sitt namn. De första hittades 2006 och har blivit allt vanligare i olika sund runt Tjärnö marinbiologiska station, nära Strömstad. När Tångbloggen tog en tur förra fredagen, hittade vi både stora och många. De största skalen var säkert närmare 30 cm långa! och växer i stora klumpar. Det myllrar av liv runt ostonen. En art som direkt gynnas är blåstången som kan sätta sig fast på skalen och växa till sig.

Det enda som är klart negativt är att i grunda sund där botten är så lös att man sjunker och enda sättet att ta sig fram är att gå på händerna är det lätt att skära sig på de vassa skalkanterna, vilket jag upptäckte när jag kom iland.

Biogeokursen från Stockholms universitet studerar ostronbanken och dess artrikedom och jämför med musselbanken och kal mjukbotten. Tångbloggen kommer att rapportera om vad de kommer fram till. Det finns en konkurrent – den heter ostronpest, Crepidula och är också en främmande introducerad art. Den snor maten för ostronen. De sätter sig vid intaget hos ostronen och kan sitta flera ovanpå varandra. Kanske den kommer att öka nu när det finns gott om ostron? Eller så är det bara en art som ger problem för de som odlar ostron?

Månadens alg – juli Knöltång
Posted in Fakta, Nyheter, tagged Ascophyllum nodosum, Askölaboratoriet, blåstång, Ceramium, Clava, Electra crustulenta, hydroid, knöltång, mossdjur, påväxt, Pylaiella, sallad, sågtång, Stockholms universitets Östersjöcentrum, trådslick on juli 3, 2017| 7 Comments »
n Knöltång, Ascophyllum nodosum, är en av de vanligaste algerna du hittar i strandzonen utmed kusten i Bohuslän. Den är flerårig och kan bli upp till 2 meter lång, men för det mesta är plantorna ca 0,3-1 meter långa. Bålen är oregelmässigt förgrenad och ca 5-10 mm bred. Den har inte någon mittnerv som blåstång och sågtång har. Däremot har den stora ovala flytblåsor som sitter med jämna mellanrum utmed skotten. Färgen på knöltången är gulgrön till olivgrön. De ljust gulgröna delarna är årets tillväxt.

De mörkare delarna sitter i skuggan under grenar som flyter på ytan. Det är också så att det är på dessa grenar som det växer en mängd olika påväxt av alger och ryggradslösa djur. De stora bruna tofsarna är trådslick, Pylaiella littoralis och det växer också lite rödsläke, Ceramium på några av grenarna. På en gren växte en liten blåstångsplanta från förra året. De små vita spiralformade sakerna på tången är skalet till en havsborstmask, Spirorbis spirorbis.

Två vanliga grupper av ryggradslösa djur som förekommer på knöltång är olika arter av mossdjur och hydroider. Mossdjur bildar kolonier där de enskilda husen där det sitter en liten filtrerande individ vart och ett av de som utrymmena är t.ex. Cryptosula pallasiana, som är som ett litet rivjärn med en vackert orangeröd färg och Alcyonidium hirsutum, ser ut som ett ca 1-2 cm stor mjukt ludd som täcker knöltångens yta. På bilden finns också tunna raka kolonier av en hydroid- mer om denna senare.
Den tredje mossdjursartern bildar gråaktiga kolonier där varje litet hus syns tydligt och heter Electra crustulenta. Electra crustulenta, tångskorv är ett av mossdjuren som också klarar att leva vid låga salthalter och som gett namn till vårt nya forskningsfartyg, Elektra af Askö, Stockholms universitets Östersjöcentrums forskningsfartyg.
En vanlig hydroid på knöltången är Dynamena pumula som ser ut som små trekanter som sitter i en rad, med ett litet rum för en hydroid på varje sida. De har nästan ingen egen färg men på en av bilderna ser de röda ut av en alg som växer inne i mossdjuret. Det är en rödalg som heter Rhodochorton purpureum en liten mikroskopiskt tunn tråd. Räknar man nivåerna av vad som växer på vad är det lite som i en tropisk regnskog med en ena arten efter den andra, där knöltången är trädet – mossdjuret en epifyt och rödalgen en epifyt på epifyten.
Den sista arten av hydroid heter Clava multicornis och bildar små klungor med rosa-lila hydroider. På bilden syns spridda tentakler i toppen på djuret. Denna art är lite speciell för den finns bara på knöltång och inte på andra stora brunalger.

Knöltång har använts på många ställen just för att den växer lättillgänglig, i nedre delen av sågtångsbältet i tidvattenzonen på Atlantkusten. Utmed vår svenska kust hittar man den från vattenytan ner till ca 1 meters djup i ett bälte mellan blåstången och sågtång. Gärna på lokaler med god vattenomsättning men den klarar inte för kraftig vågexponering. Den tål inte heller låga salthalter och försvinner i utsötade inre fjärdar på västkusten.
I Norge samlades stora mängder in för produktion av tångmjöl och alginat och förr i världen användes den till djurfoder. Detta har gett den namnet grisetang i Norge. Detta är min favorit alg att laga till och göra en god sallad på. Så samtidigt som jag var ute och fotade knöltång för bloggen så samlade jag de nya årsskotten som ännu inte fått någon påväxt till en sallad i kväll. Tror att det får bli som tilltugg till några gratinerade japanska jätteostron. En middag med asiatiskt inslag plockad på vår strand här hemma i Sverige.
Avhandling om Östersjöns stränder
Posted in Fakta, Nyheter, tagged Alma Strandmark, Cladophora glomerata, doktorsavhandling, Fucus radicans, Fucus vesiculosus, grönslick, insekter, Institutionen för ekologi miljö och botanik, klimatförändring, skarv, smaltång, spindlar, Stockholms universitet, tång, tångvall, vinterstormar' on juni 9, 2017| Leave a Comment »
Nyss försvarade Alma Strandmark sin doktorsavhandling ”Baltic shorelands facing climate change” på Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.
Bilden visar en andaktig beundran av hennes avhandling och försvar.

Den första frågan man kan ställa sig är varför det är viktigt att studera livet i strandzonen? För mig som studerar och fascineras av tång är det lätt att förstå. Och mycket riktigt så handlar en av artiklarna i avhandlingen just om det rika djurlivet i tångvallarna som spolas upp utmed stränderna i samband med höst -och vinterstormarna.


Såhär års syns det hur mycket näring från havet som kommer upp på land igen och hur vackert gröna och stora växterna blir i tångvallen. I tångvallen trivs massor med insekter som spindlar gärna äter och som i sin tur blir mat till fåglar.
Opponenten visade med några bilder bredden på avhandlingen. Den första bilden var från Saltkråkan, från 1964, med Tjorven. Strandzonens betydelse för oss människor för bad och lek och naturupplevelser. Bild två var en bild på en skarvö som tydligt just visar hur nära sammankopplade det marina ekosystemet är till landmiljöerna och omvänt, även om skarven inte är den mest populära arten alla gånger. Så vad kan hända med dessa rika miljöer om de förutspådda klimatförändringarna slår in ? Två bilder som är talande för skärgården med sina många stränder – höjs vattenståndet blir det inte mycket kvar av dessa miljöer.
Det en marin forskare möjligen kan glädja sig åt är att det kommer att bli mer och större ytor under vattenlinjen, även om kanske de marina arterna minskar i utbredning. En art som kan klara lite lägre salthalt är smaltång (Fucus radicans)på bekostnad av blåstång (Fucus vesiculosus) och även grönslick (Cladophora glomerata) tros gynnas av kommande klimatförändringar. Sådana förändringar kan i sin tur leda till att andra insektsarter hittar mer eller mindre föda. Östersjön fortsätter att förändras och det finns behov av mer studier och kunskap om vårt intressant hav.
Månadens alg – Grönslick
Posted in Fakta, Nyheter, tagged Askölaboratoriet, Östersjöcentrum, östersjön, brunalg, Cladophora golmerata, forskare, grönslick, havsgråsuggor, kiselalger, klorofyll, pigment, rödalg, sötvattensart, tångmärlor, trådslick on juni 1, 2017| 6 Comments »
Juni är början på sommaren och grönslickens månad. Grönslick, Cladophora glomerata, är som namnet indikerar en grönalg. Den förekommer utmed kusten och bildar såhär års ett blekgrönt bälte ifrån vattenlinjen och en bit ner. Den finns också i sjöar och vattendrag och är en sötvattensart som tål det bräckta vattnet i Östersjön, men blir mindre vanlig vid högre salthalter.

Grönslick har samma pigment som andra grönalger och landväxter. Detta innebär att den med sitt klorofyll kan ta upp de röda våglängderna som inte tränger särskilt djupt ner i vattnet. Röd- och brunalger däremot har utöver klorofyll även andra pigment och med hjälp av dessa kan de växa djupare ner dit de blågröna våglängderna av solljuset når.

Grönslick är en fintrådig alg med massor av tunna grenar bestående av celler i rader. Förökningen hos grönslick sker genom att cellinnehållet delas upp i en massa sporer. Förökningen är asexuell. Cellen med sporer, även kallat sporangium. Sporerna släpps ut i vattnet och har en viss simförmåga så att de kan hitta en lämplig plats att fästa sig på och gro och växa ut till nya algtofsar. Grönslick är en sommarart och kan hinna med två generationer under sommaren. Den växer bra i näringsrikt vatten och kan variera i färgen från blek-gröngul i mer näringsfattiga vatten till kraftigt mörkgrön utanför ett utsläpp eller om den växer i skuggan.
Det finns många arter som lever i grönslick och många djurarter har detta som uppväxtplats för de unga stadierna. Ann-Mari Jansson, vid Askölaboratoriet var den första forskaren som studerade livet i grönslick i detalj av.

I en av hennes vetenskapliga artiklar finns tydliga teckningar på var de olika arterna lever. Artikeln är skriven 1967, för 50 år sedan. Sammanfattningen är på tyska men den beskriver hur många meter grönslickstrådar det finns per kvadratdecimenter och hur många djur som finns i en liten tofs.

I sommar kan du själv samla in lite grönslick från närmaste klippa och undersöka det rika djurlivet. Du kommer att hitta ett myller av små, små snäckor som lämpligt nog kallas för tusensnäckor, och massor med små havsgråsuggor och tångmärlor som kläckts i grönslicksbältet. Här finns det gått om mat i form av kiselalger och annan mikroskopisk flora och fauna för dem att äta. Grönslicksbältet är yngelkammare för dessa och många andra arter tills de vuxit sig stora och vandrar ut i tångbältet där de blir mat till småfisken.

En solig dag på Trälhavet
Posted in Fakta, Nyheter, tagged östersjön, blåstång, experiment, Färjetrafik, forskning, pollenblomnig, snorkling, svall, Svanbo, Trälhavet on maj 29, 2017| 1 Comment »
Dagen startade tidigt. Det är spännande att åka runt mellan öarna och möta de stora färjorna som märkligt nog ger mindre svall än de lite mindre färjorna. Det blev en del stänk och lite kallt.

Men till lunch hittade vi ett fint litet skär, där svanfamiljen gjort en stig upp till sitt bo. Nu låg de i viken i solen med sina sex ungar. Tittar du riktigt noga kanske du ser två svanar i vattnet bland vasstråna i bakgrunden?

För att klara av att sätta ut stenarna med blåstång räckte det med snorkling av två i teamet. Vattentemperaturen har precis nått över 10 grader, med torrdräkt är det helt ok som syns på bilderna i en liten studie av snorkelstilar i väntan på att komma upp i båten igen.
Siktdjupet var ca 5-6 meter, ingen algblomning i sikte. Men nära stranden och vid rampen för att ta upp båten såg vattnet grumligt och gulaktigt ut. Fullt med pollen! Troligen från tall och björk som släppt massor med pollen så här års.
<img
Vår och vackra stränder – måste också bli rena stränder utan plastskräp
Posted in Fakta, Nyheter, tagged Artemia maritima, drivande material, drivande plast, flaskor, gummihandskar, håll havet rent, hydroider, mjölkpaket, mossdjur, Plast, plastskräp, schampo, Skjörbjuggsört, stränder, trift on maj 18, 2017| 1 Comment »
Det är en underbar känsla att komma ner till havet och se en strand som färgas för av rosa trift och vita skjörbjuggsörtsblommor. Även om det ligger lite tunna moln som skymmer solen. Tyvärr blir jag inte lika glad av att se allt skräp på stranden en bit ner.
Det behövs städning av stranden på Saltö, samma strand som jag skrivit förut om. Denna gång var det högar med förpackningar av alla möjliga sorter, flaskor, burkar och långa band från Coca cola förpackningar.
En förpackning som kanske varit på resa i vattnet i flera månader är ett mjölkpaket med sista datum är 15 februari 2017, och produktionsort Christianfeld i Danmark. Var den slängts i havet är svårt att veta men en har klarat sig bra och låg högt uppe på stranden.

Det är ju också lite passande med fyndet med texten ”Sjö och Hav”- en plastflaska med bra flytkraft som kan driva långt. På innehållsbeskrivningen står att schampot ”Hav och Sjö” är framtaget för att passa i svenska vatten, att den löddrar rikligt i både salt- och sötvatten, inte skadar miljön och att flaskan flyter!
Andra fynd bestod av 4 vänsterhandskar och 1 högerhandske. De var alla av olika storlekar men en passade av vänsterhandskarna var lagom stor och utan mycket påväxt så den fick följa med hem så nu har jag både en höger och vänster handske. Detta kan man verkligen kalla återanvändning. Även många kepsar har en hård plast skärm som flyter bra. Ibland brukar det finnas alger och djur som sitter fast på saker som legat i vattnet en längre tid, men denna gång var det bara lite mossdjur och hydroider inget speciellt intressant.

De närmaste dagarna har det skrivits mycket om all plast som hamnar i våra hav. Mycket spolas iland men ännu mer blir kvar i havet och det tar jättelång tid för materialet att brytas ner. Det är hög tid att stoppa tillförseln. Därför är beslutet att starta en kampanj – Håll havet rent –(http://www.hallhavetrent.se/), klart positiv och ett steg på rätt väg. Men vi kan alla bidra här. Så det bara är vackra blommor och slipade stockar och blått hav när man kommer ner till stranden.






