Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Funderingar’ Category

Myriophyllum spicatum, axslinga i vackra höstfärger

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.

I juni kommer arterna av slingeväxter, Myriophyllum att dyka upp i vattnet på de mjuka bottnarna. I Sverige finns fyra arter av Myriophyllum, slingeväxter. Slingeväxter är fleråriga undervattensväxter med en blomställning där de små blommorna oftast sitter i en krans ovanför vattenytan. Blommorna ser inte mycket ut för världen, de är små med fyra kronblad. Överst sitter hanblommorna som har 8 ståndare och de nedre blommorna närmast vattenytan är honblommor med 4 märken. Blommorna är vindpollinerade och frukten är en 4-delad klyvfrukt.

Svenskt namn                     Latinskt namn                               Viktig karaktär

Kransslinga                         Myriophyllum verticillatum      Stjälken är grönaktig,

Klubbformiga övervintringsskott

Axslinga                              Myriophyllum spicatum              Stjälken vanligen rödaktig

Saknar speciella övervintringsskott

Knoppslinga                        Myriophyllum sibiricum            Vid basen sitter styva, fjällika blad

Kottelika, hårda övervintringsskott

Hårslinga                            Myriophyllum alterniflorum      Stjälken är gulbrun-rödaktig och vek

Saknar speciella övervintringsskott

Utöver färgen på stjälken och om de bildar övervintringsskott är bladens form och längd i förhållande till avståndet mellan kransarna en viktig karaktär.

 

Arterna skiljer sig också genom antalet motsatta blad, där kransslinga och axslinga har 12 stycken, knoppslinga 7stycken och hårslinga 9 stycken. Bladens storlek minskar i samma ordning, där kransslingans blad blir ca 3-4,5 cm långa och hårslingans blad bara 1-2 cm långa.

Kranslinga och axslinga är ganska vanligt förekommande arter i grunda näringsrika vikar i Östersjön. Knoppslinga är ganska sällsynt i grunda skyddade näringsrika havsvikar utmed kusten och förekommer också i sjöar, älvar och strandpölar. Hårslinga förekommer sällan i brackvatten men är den vanligaste arten av slingeväxter i svenska vatten. Den finner vi i alltifrån näringsfattiga till näringsrika sjöar, gölar, dammar, åar, bäckar och diken.

Precis som för många andra arter av vattenväxter har slingeväxter goda möjligheter att sprida sig vegetativt med sina övervintrande turioner, kortskott som bildas i grenspetsarna under sensommaren.

 

Read Full Post »

Vår damm har hunnit bli fyra år och där finns både näckrosor och en liten torvmosse.

Vi har en stor gräsmatta som vi jobbar för fullt med för att öka antalet arter. Den var ganska välgödd när vi flyttade hit för 9 år sedan. Nu finns det bitar som blir mer och mer artrika med gullvivor, violer, rödblära och mandelblom. I andra delar av trädgården har blåsippor, vitsippor, gulsippor blommat över och nu blommar storramsen för fullt.

Storramsen blommar vackert i hörnet vid vägen.

Men artrikedomen i vår trädgård tog ett stort ryck när vi grävde en damm för tre år sedan i april. Vi slog på stort och grävde ut en rejäl grop. Tur att det finns små maskiner som kan hjälpa till med tunga lyft.

Här grävs dammen på våren 2021.

Har inte kommit mig för med att skriva en artlista på alla växter, insekter, snäckor och annat som finns nu i dammen. Men här kommer några bilder på hur den ser ut nu med en vacker gul bård av kabbeleka, natearter, stor dammsnäcka, vattenbläddra, skavfräken, vitmossa och sileshår bara för att nämna några arter.

Dammen får också besök av ett par gräsänder och hägern brukar komma förbi och kolla om det finns någon fisk eller annat gott. Kanske äter den några paddyngel, för dem finns det massor av. Fast de lär visst inte smaka så gott. Jag tänker i alla fall inte provsmaka.

Om du har en trädgård så kan även en pytteliten damm, bara lite vatten i en hink, vara till stor nytta för många små djur och växter. Börja smått om du känner dig osäker. En dammväxt i en hink kan bli en spännande plats att observera under sommaren.

Read Full Post »

Morgondimman lättar vid badhytten en morgon i maj.

Det borde vara biologiska mångfaldens dag varje dag.  Det riktigt roliga tycker jag är allt vad som går att hitta bara jag går ner till stranden vid min brygga. Efter flera dagar med soligt och varmt väder har temperaturen ökat i vattnet och allt fler djur gömmer sig i tången. Skakade på några tångruskor och fick en riktigt fin fångst! De flesta är väl kamouflerade och går i gråbruna toner.

Det hade gömt sig massor med tångmärlor, snäckor, en sandstubb och en stor fin gulbrämad dykare i tången. En riktigt fin artrikedom!

När man tittar ner i vattnet går de flesta av algerna i en passande brungul färgskala. Blåstången är påväxt av molnslick, Ectocarpus siliculosus och trådslick, Pylaiella littoralis. Det är också det mesta av det bruna luddet på stenarna.

Både tången och stenarna är täckta av de luddiga brunalgerna molnslick och trådslick.

Fjolårets vasstrån är fulla med trådar av brunalgen sudare, Chorda filum. De färglösa håren på unga sudare gör att de ser extra luddiga ut. Håren kommer att försvinna när de blir äldre. Det ser ut att bli ett lyckat år för sudare, precis som förra året.

Alla gamla strån av vass i viken är täckta med trådar av sudare.

Varje tråd kommer att bli närmare en meter lång, så de kommer att slingra sig runt benen när det äntligen är dags att bada i viken.

Read Full Post »

En solig dag i Österhamn på Lidö. Flytbojarna syns i bakgrunden.

I fredags var det full aktivitet i Österhamn på Lidö, uppe i Norrtälje. Skärgårdsstiftelsens projekt att etablera blåstång på ett antal ankringsbojar startades nämligen då. Ett gäng dykare åkte iväg till en närliggande ö och samlade in blåstångsgrenar med förökningstoppar i tre stora nätkassar. Det är samma metod som finns beskriven i rapporten ”Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön”. Vi har även berättat på Tångbloggen om tidigare projekt som använt metoden för att etablera blåstång på ett stenrev i Riddersholm och bojar i Nåttarö. Detta blir det tredje projektet där man vill etablera blåstång på olika typer av nytt bottensubstrat i vattnet.

Österhamn är en populär skyddad hamn där många båtar gärna lägger till.

Här plumsar en av dykarna från Sveriges Vattenekologer i från båten för att samla in förökningstoppar till försöket. Det var ganska mycket påväxt av fintrådiga alger på botten, så dykarna fick leta lite för att hitta grenarna.

Det är en sandig botten nedanför klippbranten i viken och planen är att även prova med att plantera in ålgräs här lite senare på säsongen. Frågeställningen är om det tidigare funnits ålgräs som försvunnit genom ankringsskador eller om ålgräset inte klarar sig i viken eftersom den ligger nära artens nordliga utbredningsgräns.

Själv passade jag på medan dykarna var ute och samlade tång att kolla om det skulle fungera med att använda nedbrytbart material till flytanordningen, så att det inte behövs någon insamling av plastflaskor efter sommaren.

Kork och hampasnöre verkar funka fint.

En vinkork eller bit av ett grytunderlägg verkar funka bra. Men det behövs en lite längre test för att vara säker på att t.ex. hampasnöret inte bryts ner för snabbt. Det är lika roligt hela tiden att komma på sätt att utveckla och förbättra metodiken för att etablera blåstång.

Även små projekt som gynnar blåstången kommer att bidra till en ökad biologisk mångfald lokalt. Kanske det kan inspirera till att göra en liten egen tångodling hemmavid?

Read Full Post »

Blåstången är snart mogen i södra Östersjön!

Enligt de första rapporterna som kommit så var tången inte riktigt färdig att föröka sig vid fullmånen den 24 april varken i Öregrund, Marint Kunskapscentrum eller vid Snickarhaken i Kristianstad. En orsak kan vara att temperaturen bara är ca 6-7,7 0C, vilket är lite kallare än samma tid förra året. Hos mig på Räfsnäs uppe i norra Stockholms skärgård är det fortfarande riktigt kallt, bara 4,8 0C.

Mitt trix att slippa att gå ut i vattnet när det är så kallt är att hämta ett par fina tångplantor och hänga dem i ett snöre vid bryggan. Det gör det lätt att följa utvecklingen och samtidigt vara varm och torr.

Fina, platta förökningstoppar av blåstång.

Plocka gärna de lite plattare förökningstopparna, som syns på bilden ovan. Ta inte toppar som har blivit uppblåsta och rundare. De platta är nämligen lättare att snitta och minst lika fulla med ägg- och spermiesamlingar. De stora uppblåsta topparna fungerar även lite som flytblåsor för tången.

Jag snittade några toppar och även om det gick att se att det fanns oogon, (äggsamlingar) så var de väldigt bleka, nästan vita.  När de är riktigt mogna skall de ha en vacker olivgrön färg och vara fulla med näring. Min gissning är att det kanske kan vara dags för fortplantning vid fullmånen den 23 maj, om det nu blir lite varmare väder.

Finns det någon Naturskola, Naturum eller privatperson som skulle vilja delta i Algforskarsommar? Speciellt om ni har nära till kusten i norra Östersjön och Bottenhavet. Vi behöver nämligen mer information om tångens mognad från dessa delar.  Det kommer att dröja ungefär till juni och juli innan det blir tillräckligt varmt för blåstången att mogna där. Det blir alltid lite av en gissning när blåstången kommer att vara färdig för att föröka sig.

När det gäller att genomföra en etablering av blåstång på ett stenrev, som skedde förra året i Riddersholm, Norrtälje eller planera för ett liknande projekt, som kommer ske i år på Lidö i Norrtälje, får man räkna med osäkerheten. Och det behöver inte vara svårt. Det går nämligen fint att hänga ut knippen med blåstång i god tid innan den första stora förökningen ovanför ytan där man vill få blåstångens groddplantor att växa. Experimentet på Lidö kommer att genomföras den 17 maj. Då hoppas alla vi som kommer att vara med att vattnet hunnit bli lite varmare och att solen skiner.

Självklart kommer vi att berätta mer om detta i nästa rapport från Algforskarsommar!

Nya groddplantor på stenrevet vid Riddersholm. Foto: S. Qvarfordt 20230929.

Read Full Post »

Vy över viken vid Askölaboratoriet.

Det pratas mycket om våren hela tiden och när kommer den. Finns det några vårtecken i vattnet? På land har många av vårblommorna har redan dykt upp. Samtidigt kommer det lite snö då och då. Det är ju fortfarande bara april månad. Gjorde ett besök på Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation förra veckan och kollade såklart på hur långt blåstångens förökningstoppar kommit.

På klippan syns en svag skiftning närmast ytan av grönslicksbältet som börjat växa till.

Hittade några drivande plantor med ganska stora förökningstoppar som jag plockade upp och snittade för att kolla hur mogna de var. Temperaturen i vattnet var knappt 3 grader. I luppen gick det att se att det fanns oogon, äggsamlingar, men de var fortfarande helt bleka och inte mörkt olivgröna som de kommer att bli när de är mogna.

Samtidigt som jag samlade in blåstångsplantorna följde också några små spiggar och tånggråsuggor med. En av storspiggarna, Gasterosteus aculeatus, hade flera stora cystor av fiskparasiten Glugea anomala som förkommer både i söt-och brackvatten. Cystorna syns för blotta ögat och innehåller en stor mängd mikrosporidier som är jättesmå, mindre än 10 µm långa. Spiggen får antingen in parasiten genom att det finns sporer i vattnet som den råkar svälja eller genom att äta smådjur som är infekterade. Väl inne i fisken sprider den sig i vävnaden och tillväxer snabbt. Infekterade spiggar simmar sämre, magrar och dör till slut av de 4-8 mm stora cystorna. När en cysta spricker sprids parasiten ut i vattnet och andra värddjur infekteras.

En angripen storspigg full med stora gränsande cystor av Glugea anomala.

Det finns också många blåstångsplantor som är helt ludna så här års. Det är brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis som övervintrat på de äldre delarna av blåstången. nNu när ljuset kommer tillbaka växer den snabbt till. På hemresan när jag tittade ner i vattnet vid kajen i Uttervik satt just en massa luddiga plantor nära ytan.

Överväxta blåstångsplantor vid kajen i Uttervik, nära Trosa.

Trådslicken kommer att vissna och lossna under våren och försommaren och tången kommer att se ren ut igen. Redan under maj månad kommer de nya tånggrenarna och förökningstopparna att växa till utan en massa fintrådiga brunalger. De har ett skyddande slem som hindrar bakterier, små kiselalger, fintrådiga alger och olika påväxtdjur som havstulpaner och mossdjur att sätta sig fast. Så även om tången kanske just nu ser lite luddig och överväxt ut är det inte något som kommer att hindra att den växer och lever vidare.

Read Full Post »

Flera tångvallar visar hur högt vattnet stått under hösten och vintern.

Tiden går fort på våren och dagarna blir allt längre nu när vi hunnit till mitten av april.

På promenaden utmed stränderna på Riddersholm i Norrtälje kommun syns spåren efter höstens och vinterns stormar. Det ligger flera tångvallar, den högsta ligger en bit in i alskogen. Det blir fin gödsling för strandvegetationen. Blåstången som ligger lite längre ner på stranden där sötvatten sipprar fram ur sanden, läcker näring som är lätt för gröna trådalger att ta upp. Det syns en tydlig färgskillnad på tången som legat längre på stranden. Den har hunnit bli brun och tappat mycket näring. Den nyare tången som nyligen hamnat på stranden är mörkare och ligger som en rand och stoppar de klargröna trådalgerna från att sprida sig neråt på stranden. Vattnet nedanför är fortfarande klart och rent.

Stränderna har förändrats en hel del efter alla stormar och högvattens perioder. Det ligger en massa stenar utströdda på stranden nära tången. De har kommit iland med en tångplanta och sen när tången vissnar blir stenarna kvar.

På nästa strand har vågorna spolat bort en hel del sand, men lämnat kvar tuvor av gräs där rötterna håller fast materialet.  Utan gräset hade säkert mer av sanden spolats ut i havet. Stränderna på Riddersholm är också utsatta för erosion från vågorna från de stora färjorna som passerar en bit utanför. Här utanför ligger också ett stenrev där blåstång etablerades för snart ett år sedan.

Grästuvor viktiga för att hålla kvar sanden och minska erosionen.

På den här stranden ligger det också lite mindre stenar nere vid vattenbrynet. De har också transporterats iland med tångplantor. Blev lite nyfiken på att se om något gömde sig under stenarna. Det var inte bara några enstaka murgråsuggor, (Oniscus asellus) utan jättemånga som hittat en lagom lite fuktig miljö. Det såg ut som om de också haft en lyckad förökning med många små unga murgråsuggor.

Det är fortfarande lite kallt för att att gå ut i vattnet och vända på stenar. Men för de som vågar är det ganska säkert att det kommer att sitta en nära släktning till murgråsuggan under någon sten, nämligen sötvattensgråsuggan Asellus aquaticus och kanske några snäckor och tångmärlor också. Själv tänker jag vänta någon vecka till på en solig och lugn dag innan det är dags att kolla under stenar och inne i blåstången hur mycket liv som har börjat röra på sig efter vintern.

Read Full Post »

Tjocka tångvallar på stranden på Saltö i april 2024.

En av stränderna som jag alltid besöker när vi är på Tjärnö, nära Strömstad är en vik på Saltö där det driver in en massa alger, lite musselskal och annat spännande att kolla på. På långt håll går tångvallen i svarta, bruna, gråa och gulvita toner. Det gulvita är rödalger som tappat sina röda pigment och sitt gröna klorofyll. Tittar man noga går det att känna igen flera arter, som karragenalg, (Chondrus crispus), strax ovanför det vackert blå blåmusselskalet, sen ligger en (Furcellaria lumbricalis), helt överväxt av mossdjuret taggig tångbark (Electra pilosa), så den ser gråluden ut och så ligger det ett ostronskal av Ostrea edulis. Fortsätter du att kolla noga går det att känna igen bruna bitar av sågtång (Fucus serratus) och blekgulvita, släta delar av brunalgen fingertare (Laminaria digitata). De ser lite ut som ogenomskinliga, smutsiga plastbitar.

Blekta rödalger tillsammans med skal av blåmussla och ostron.

Första stället att undersöka närmare är längst bort i hörnet av viken, där det kan ligga kvar alger ute i vattnet. Där går det att göra fina fynd av alger till herbariet, även om det inte går att säga från vilket djup de växt. Det mest intressanta fyndet denna gång var rödalgen ribbeblad, Delesseria sanguinea, där sanguis är det latinska ordet för blod. Ribbeblad är en flerårig art och utseendet varierar jättemycket under året. Såhär års har de nya vackert rosaröda bladen börjat växa ut från de gamla tjocka nerverna.

Ett pressat exemplar av ribbeblad där nya blad växer ut från de gamla nerverna.

I en annan vik, som bara ligger 100 m bort, finns det nästan inga alger alls, utan sanden är helt ren. Hittade ett exemplar av brunalgen ostrontjuv, (Colpomenia pelegrina) som var nästan lika stor som ett skal av det europeiska ostronet, (Ostrea edulis). Under de senaste åren har skal av vårt vanliga ostron blivit allt vanligare och det verkar som om de haft några bra somrar och lyckad förökning. Kul att se!

Passande fynd på sandstranden: en ostontjuv tillsammans med ett ostron. Ostrontjuven ser ut lite som en brun badmössa.

Det ligger också lite grenar av knöltång (Ascophyllum nodulosum) med sina stora flytblåsor och många platta, lite knottriga receptakler. De ser ut att vara färdiga att föröka sig ganska snart. Knöltången är den första av våra stora tångarter som förökar sig på våren. Sen kommer den grunt växande spiraltången (Fucus spiralis) och så blåstången. Men de har ett tag kvar tills de vuxit till sig och temperaturen hunnit bli lite högre.

Knöltångsplanta med många förökningstoppar som har drivit iland .

På stranden med de stora tångvallarna hittade jag också denna gång en plastblomma som satt nära ett nytt ljusgrönt blad av baldersbrå och en groddplanta. Tecken på att våren är gång, även om det kommer att dröja ett tag till och säkert kommer både mer snö och frostnätter.

Plastblomma med baldersbråblad i tångvallen. Nu är det vår!

Read Full Post »

Ovanligt stor hög med trä och plastbackar på stranden av Ängklåvbukten.

Vid mitt senaste besök på en av favoritstränderna på Saltö låg en stor hög samlad uppe på stranden fylld med plantor, rep och såklart färgglad plast i alla dess former. Som så ofta är fallet låg där en häftigare färgad badmintonboll, kanske av märket Schuttlecock, men hur som helst passade den fint ihop med den orange handsken. Lite påsk-känsla.

Orange handske och cerise badmintonboll lyser i vårsolen.

I högen låg också flera flaskor som innehållit olika sanitetsprodukter, en handgel, en ölburk, Pot noodles och mycket mer. Fick mig att fundera på varifrån de olika burkarna och flaskorna kommer och hur de hamnat på samma strand. Det kommer inte gå att lista ut, tyvärr.

Flaskor, burkar och mycket mer. Var någonstans hamnade de i havet, tro?

Det som däremot går att spåra är plastväxterna som hittades på stranden. Den 20 februari, när vi var på Tjärnö senast, hittade jag bara några enstaka gröna plastskott och en blomma från de 46 containrar som tappades i havet utanför Nordjylland för drygt tre månader sedan 2023. Nu, efter flera stormar och högvattensperioder, fick jag ihop en riktigt artrik och varierad bukett av plastblommor. Det blev lättare att förstå den fiskarens förvåning som fick en massa i sina nät strax efter förlisningen av containrarna.

Den mest varierade buketten av plastblommor jag någonsin ”plockat” på en strand

En fundering är hur länge till det kommer att gå att hitta fler plastblommor och växter som driver in till stranden, för de kommer inte att sjunka. Eller har det mesta redan spolats iland? Självklart blir det till att göra en ny koll nästa gång jag kommer ner till västkusten.

Read Full Post »

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.

April månads vattenväxt borstnate, Stuckenia pectinata har jag fått lära om namnet på, precis som för många andra arter. Förut hette den Potamogeton pectinatus (L.). På engelska har borstnate flera beskrivande namn, som sago pondweed,, fennel pondweed och ribbon weed. Översatt till svenska skulle den kunna kallas för sagodammgräs, fänkålsdammgräs och banddammgräs. Jag tycker inte att fröet hos borstnate ser ut som sagogryn men bladen är lite lika fänkålsblad; smala, ca 2 mm breda och bandformiga. I den ”Nya nordiska floran” av Mossberg och Stenberg från 2003 ges följande beskrivning som jag kortat något: P. pectinatus 50-200 cm, juni-augusti. Vanlig på sand, lera eller dy i näringsrika vatten, helts i brackvatten. Stjälk trind, rikt grenig, något sicksackböjd. Ax 1,5-4,5 cm med ca 5 kransar, på 2-9 cm långt, smalt skaft. Frukt 3,3,-4,7 mm, blekbrun, med kort spröt.

Skottet har en sick-sack form som är karakteristiskt för borstnate.

Borstnate är en är en kosmopolitisk art som förekommer på alla kontinenter utom på Antarktis. Den lever helt under ytan och har inga flytande blad. De samkönade blommorna sitter på en liten blomställning som sticker upp ovanför ytan. Blommorna har 4 ståndare och ett stift. De är vindpollinerade, som ofta är fallet för vattenlevande växter. Frukterna kan genom att de flyter bidra till spridningen. Dessa egenskaper bidrar till den stora spridningen av arten.

I april tittar borstnaten upp ur sedimentet. Något för kallbadaren att spana efter?

Den övervintrar både med knölar (tubers), som innehåller mycket stärkelse, och rhizom men även en del vegetativa skott. På sommaren kan en planta växa ut från en övervintringsknöl och täcka stora områden. En gång försökte jag att sålla fram en hel planta  ur en grund mjukbotten. Det var jättejobbigt och delar gick av men det som jag fick upp och som satt ihop täckte uppskattningsvis ca 1 m2.

Många nya övervintringskölar i slutet på rhizomen bildas under senhösten.

Borstnate är populär mat hos många fåglar t.ex. änder och svanar. Efter att en flock änder varit och grävt runt i mjukbotten efter övervintringsknölar kan vattnet i viken bli ordentligt grumligt.

Bild på änder som äter borstnate skott. Review av Harold Kantrud, 1990.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »