Det är alltid spännande att gå en tur runt naturreservatet Riddersholm i Norrtälje. Vad som driver in från bottnarna utanför varierar både mellan olika vikar och årstiden. Såhär års lossnar mycket av de fintrådiga algerna som trådslick (Pylaiella littoralis) och molnslick (Ectocarpus siliculosus) och den lite grövre smalskägg (Dictyosiphon foeniculaceus). Dessa fintrådiga alger samlas i några vikar och bildar kletiga massor som formas av vågorna så att de ligger som bruna vågor i strandzonen. Med tiden kommer mycket av dessa alger att blandas in i sanden som blir mycket näringsrik för strandväxter som olika mållor.
Första viken full med fintrådiga brunalger. Alla når inte stranden.
Nästa vik kan det se helt annorlunda ut trots att området utanför är det samma. Det som skiljer vikarna åt är en liten udde och en liten annorlunda vindriktning. I den viken ligger tångplantor uppspolade på den svagt sluttande sandstranden. Och vattnet utanför är klart och rent och utan fintrådiga alger. På tången i den lilla tångvallen ligger ganska många blåmusselskal som lossnat från plantorna.
Bilderna är från en promenad den 1 oktober 2023.
Det ligger en hel del blåmusslor och hjärtmusslor ibland tången.
I går den 28 september var det äntligen dags att undersöka om etableringen av blåstång på det nya stenrevet på Riddersholm, i Norrtälje lyckats. Först en kort repetition. Den första uppgiften för dykarna var att borsta rent stenar från de fintrådiga alger som hunnit etablera sig så att de små befruktade äggen kan hitta en ren yta att fästa sig på.
Foto taget med en drönare över stenrevet. Fotograf Johan Hammar.
Här kan vi se det nya revet vid Riddersholm uppifrån luften. Dykaren i röd dräkt är Cecilia Wibjörn från Skärgårdsstiftelsen.https://skargardsstiftelsen.se/
Stenarna på revet borstas rena från fintrådiga alger. Foto Johan Hammar.
Projektet drivs tillsammans av Sportfiskarna, WWF och Skärgårdsstiftelsen, och vi har skrivit om det tidigare här på Tångbloggen. Den 30 maj samlades personer från de tre organisationerna för att samla in tång med förökningstoppar. Några arbetade sedan med att knyta ihop knippen av hon- och hanplantor fulla med mogna förökningstoppar.
En tångenhet bestod av ett knippe som knöts fast vid en sten och med en liten flaska fylld med luft som får knippet att hållas flytande i vattnet. De färdiga enheterna samlades ihop av dykare som simmade ut till revet där de placerades ut med lagom mellanrum.
En enhet simmas ut
Sen var det bara att vänta på det första förökningstillfället som skedde vid fullmånen på lördagen den 3 juni och sedan fortsatte det hela sommaren.
Knippena med tång har fått sitta kvar i fyra månader så det har funnits flera tillfällen för att etablering av nya små tånggroddplantor.
Enheter med sten, ett knippe tång och en flaska som håller tången uppe placeras ut på revet. Fotograf: Johan Hammar.
I slutet av september var det äntligen dags att simma ut och samla in alla plastflaskor och kolla om det gick att se några nya små tånggroddplantor på stenarna i revet.
Cecilia och Susanne kommer iland efter en lyckad insamling och fotografering.
Tångbloggen hade fått chansen att följa med och stod på stranden när de två snorklarna kom iland efter att ha simmat runt i närmare en timme. Cecilia Wibjörn från Skärgårdsstiftelsen bar på en kasse med plastflaskor och mycket av tången satt fortfarande kvar. Så det såg ut som om det lyckats. Susanne Qvarfordt, från Sveriges Vattenekologer hade med sin utmärkta kamera och såg glad ut när vi frågade om de sett något – dvs några ”groddisar”. Och ja visst – det lyckades – det finns massor med nya små plantor! De berättade också att de sett ett gäng små abborrar som hängde vid revet.
Fullt med nya millimeterstora blåstångsgroddplantor. Foto: Susanne Qvarfordt.
Vi avslutade med en liten pratstund på bänken och det är helt klart att när det blir varmt i vattnet nästa sommar måste jag simma ut och kolla hur stora de hunnit bli. Nu börjar det bli lite svalt att ta sig ut, även om det bara är till flytbojen som syns som en prick till höger om dykarna när de kommer iland.
Nereocystis luetkeana är en stor brunalg, en kelpart som på engelska heter saker som ”ätbar kelp”, ”bull kelp”och ”bullwhip kelp”. På svenska kallar vi den nog oftast för tjurkelp. Nereocystis är grekiska och betyder ”sjöjungfruns blåsa” från den stora rundade flytblåsan (pneumatocysten) som sitter överst på den ihåliga stjälken och från vilken en massa blad växer ut. Den ihåliga stjälken avslutas med ett fäste som består av många hapterer. Pneumatocysten innehåller koldioxid och gör så att den långa plantan står upp och flyter i vattenmassan. En individ kan bli upp till 36 meter lång!
En Nereocystis-topp med flytblåsa och blad i maj månad i Glacier Bay, Alaska.
Livscykeln med generationsväxlingen är den samma som hos flera av våra svenska kelparter som t.ex. Saccharina latissima, skräppetare och Laminaria digitata, fingertare och växlar mellan en diploid makroskopisk sporofyt och en mikroskopisk haploid gametofyt. På bladen hos Nereocystis-sporofyten utvecklas fläckar (sori) som innehåller haploida sporer. Dessa lossnar och sjunker till havsbotten när de är mogna. De haploida sporerna bildar den andra generationen, de mikroskopiska gametofyterna som producerar könsceller och efter befruktningen utvecklas en ny sporofyt.
En liten, liten sporofyt, där blåsan bara är 5 cm, har spolats upp på land.
Nereocystis är vanlig längs Stillahavskusten i Nordamerika, från södra Kalifornien till Alaska. Plantor kan driva med havsströmmar söderut in i nordvästra Baja California, Mexiko. Den bildar stora bälten på klippor under tidvattenzonen. Den begränsas i djupled av tillgången på ljus och förekommer framförallt i områden med god vattenomsättning. För att det mikroskopiska gametofytstadiet skall klara sig behövs också god vattenrörelse och inte för mycket sediment som täcker över dem. Nereocystis förekommer framför allt inom temperaturintervallet mellan 5 – 20 0C och den vill ha hög salthalt.
Genom att Nereocystis bildar stora kelpskogar med flytande draperier i ytan, är den en viktig art för att upprätthålla de biologiskt mångfaldiga inte bara för fiskar utan också för många ryggradslösa djur i tempererade marina miljöerna.
Stora mängder av Nereocystis skördas och används för att mata snäckan Abalone, en delikatess som man numera odlar i stor skala, samt till produktion av flytande gödningsmedel. Men det finns även en ökande efterfrågan för mänsklig konsumtion. När algerna skördas för hand kapas de två översta metrarna av kelpskogen där pneumatocysterna och reproduktionsorganen sitter. Eftersom Nereocystis bara förökar sig en gång om året, innebär skörden att förökningen minskar och återväxten skadas.
Foto: Andreas Novotny
En före detta kollega och fellow algentusiast skickade dessa underbara bilder på ilanddriven tjurkelp från Kanadas västkust. Vilken fantastisk upplevelse. Tänk att få gå längs stranden och påta runt i den tångvallen. Vissa är nog mer än 5 meter långa. Fast jag vet ju hur det hade slutat… Hur många av dessa underbara Nereocystis hade DU försökt få med dig hem i resväskan?
Det går faktiskt att ”blåsa horn” med Nereocystis! Men då öppnar sig himlen….
Vi har varit en kort tur till västkusten och favoritstället Tjärnö för att plocka svamp och få ett skönt bad vid Svallhagen. Tursamt nog hann jag med kvällsdopp i marelden. Det är en fantastisk upplevelse att simma i mörkret med fullt av mareld. Det glittrade och gnistrade vid varje simtag av Noctiluca scintillans som marelden heter på latin. Mareld är en marin dinoflagellat. Det är en encellig organism, ett mellanting mellan en alg och ett djur, som producerar ljus via ett kemiskt luciferin/luciferas-system som finns i tusentals små sfäriska organeller i hela cytoplasman. Fenomenet kallas bioluminiscens och finns hos flera arter av marina organismer och även en del svampar och bakterier på land.
Det var inte riktigt lika härligt när jag kom hem till vår brygga i Räfsnäs och såg ett tydligt tecken som också är vanligt såhär års i Östersjön – en sen cyanobakterieblomning som drivit in till stranden. Tursamt nog var det inte så mycket cyanobakterier i vattnet längt ut på bryggan, så det blev ett skönt dopp ändå.
Nu har skolorna kommit igång med höstterminen och alla de skolor som är med i Tångskogsjakten ger sig på nytt ut i havet för att samla in blåstång för att undersöka dess djurliv.
SVT följde med eleverna vid Värner Rydénskolan i Malmö när de hade en solig dag ute i Öresund. Vi hoppas såklart att alla skolor fått såhär fint väder vid sina insamlingar och ser verkligen fram emot att få in data från så många engagerade elever och lärare.
Det känns lite extra roligt att få berätta om månadens alg Mazzaella laminarioides, eftersom det är en art som jag ägnade mig åt att studera för sådär snart 30 år sedan i Chile.
Resan går till den chilenska klippiga kusten med tidvatten på många meter. Det är lite besvärligt att hänga med, för makroalger precis som många landväxter byter namn hela tiden. När jag var i Chile under några år i mitten av 1990-talet studerade jag bland annat torktålighet hos denna vanliga rödalg – men då gick den under namnet Iridaea laminariodes. Det var ett bra namn för den iriserar under ytan med en lite blåaktig ton i bladens spetsar. Men det är bara att lära om och att den nu heter Mazzaella laminarioides.
Visar stolt upp min poster på konferensen i Valdiva, Chile.
Fotot är från the XVth International Seaweed Symposium i Chile som hölls vid kusten i Valdivia i januari 1995. Min poster handlade om torktålighet hos Iridaea och några andra arter som växer i tidvattenszonen. På postern syns också en schematisk bild av algzoneringen, med ett antal rödalger överst och längst ner de stora brunalgerna Lessonia och Durvillea.
Algzonering på den chilenska kusten, där tidvattnet är flera meter.I boken Algas Marinas de Chile kan vi se månadens art, högst upp till vänster på sidan.
Om den sitter skuggigt och inte utsätts för starkt solljus blir bladen djupt mörkröda medan de som sitter högt upp på klipporna och exponeras för mycket solljus är gulbruna till vackert olivgröna.
Mazzaella skördas för hand från klipporna. Lätt att halka i plurret…
Redan då för många år sedan var efterfrågan på karragenan stor och den har successivt ökat allt mer i världen. Mazzaella laminarioides och två andra arter av rödalger, Sarcothalia crispata och Gigartina skottsbergii, skördas för hand. Mycket arbetskrävande och ibland svårt när det blåser och är halt på klipporna. Den stora efterfrågan och billig arbetskraft har resulterat i att man har skördat alltför stora mängder och bestånden har därför minskat. Under de senaste 15 åren har över 300 000 ton (våtvikt) makroalger skördats per år i Chile. Hälften av denna produktion består av olika arter av brunalger (Phaeophyta) och de övriga 50 procenten av rödalger (Rhodophyta). För att minska negativa effekter på rödalgsarter som Mazzaella laminarioides pågår ett intensivt forskningsarbete med att utveckla tekniker för en framtida odling av dessa arter och att restaurera bestånd som försvunnit eller minskat.
En liten sammanställning av fynd i blåstångsamhället finns att läsa på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida för den intresserade. Om du scrollar dig nedåt på sidan så kommer du till titeln ”Rapporter från Algforskarsommar 2023”. Där kan du klicka på valfri rapport i pdf- format och läsa om sommarens fynd och funderingar.
I Algforskarsommar 2023 rapport 4, vecka 33 berättar vi om Frida Ahnström som seglat runt Åland och undersökt påväxt och djurliv i tången, Himmerfjärdens Naturvårdsförening (HNF) som gjorde sommarutflykt till Fifång, Sörviken och Södertälje båtklubbs klubbhamn och samlade och undersökte blåstång på båtresan hem.
Snygg blåmussla och tångbark. Foto Ann-Mari Norrman.
Nu hoppas vi på många fler undersökningar under de närmaste veckorna från hela vår långa och varierade kust. Speciellt intressant är att få bilder på om blåstången är överväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceuseller mycket grönalger.
Blåstången har fått en peruk av smalskägg!
Efter att stormen Hans dragit fram över nästan hela landet kan det ligga lite uppspolade spännande alger i tångvallen. Det som också hänt, i alla fall här på Rådmansö, är att det kommit upp riktigt kallt bottenvatten. Vid min brygga i Räfsnäs var det bara 14,2 0C i dag. Det är ovanligt kallt såhär års och allt regnvatten som rinner ut till kusten gör att vattnet ser lite brunt ut. Det beror kanske på att humusämnen från skog och mark kommer med vattnet och rinner ut i havet. Har inte mätt salthalten men den är antagligen också lägre än vanligt.
Det blir spännande att följa hur djur- och algsamhället utvecklas nu under hösten när det både är kallare och kanske lite mer utsötat vatten än vanligt.
Algskål gjord av fingertare. Blir extra vacker när ljuset lyser igenom.
I helgen deltog Tångbloggen på Kulturstation Refsnäs konstutställning i Rådmansö församlingshem. Där fanns en mängd konstnärliga uttryck, allt ifrån målningar gjorda i akvarell, till akryl och bivax. Men också vackra trasmattor och spännande former i trästockar och rötter. Vi var tio utställare och många besökare passerade förbi under dagen.
Bordet är dukat med alger. Tänk vad mycket det går att göra av alger!
Jag ställde även ut tavlor med gäddnate och violettslick från bryggan vid Räfsnäs och en massa kort med pressade alger både från Östersjön och västkusten. Många av besökarna fastnade vid väggen med skisser på smådjur och plankton i Östersjöns vatten och mina pressade alger från bägge kuster. Detta var första gången som Tångbloggen deltog i en konstutställning. Det gav helt klart mersmak. Hoppas kunna vara även nästa år!
En vägg fylld med illustrationer och pressade alger från Östersjön och Västerhavet.
Det gick inte så bra med min förutsägelse denna gång att cyanobakterieblomningen var på väg att flyta upp till ytan och driva iland i grunda vikar i skärgården. Blev lite mera blåst och den försvann antagligen sjönk de till botten istället.
Det fanns lite tunna ansamlingar i ytan i förrgår och igår syntes små fläckar av döda cyanobakterier bland algerna vid strandkanten. Idag finns inga spår i vattnet som är blygrått och solen knappt kommer igenom. Så alla förutsägelser fungerar inte. Detta är speciellt sant för att på lokal skala spå när och var en blomning av cyanobakterier driver iland.
Lite ansamlingar av cyanobakterier kvar vid bryggan
Små fläckar av blågröna cyanobakterier syn vid strandkanten.
Inget spår av cyanobakterieblomnigen – bara en ensam segelbåt till havs innan regnet kommer.
Nyss hemkommen från västkusten var det dags att ta ett dopp vid bryggan. Inte alls lika varmt i vattnet bara ca 16 0C jämfört med västkusten, på Tjärnö där det var ca 18-19 0C.
Efter att det regnat var vattnet ganska gulbrunt i förrgår men idag skiftade det i grönt. Det blåser ganska bra idag också här på Räfsnäs. Men det blev förstås ett bad ändå.
Vid bryggan mellan blåstången syns lite knippvattenblom i ytan.
Efter badet var den första uppgiften att kolla på min havstulpansplatta som ingår i Svenska Båtunionens Havstulpansprojekt. Prognosen för när havstulpanerna kommer och sätter sig på bryggpålar, bojar, båtbottnar och annat hårt substrat är att de brukar dyka upp i slutet av juli eller början av augusti
Och visst blev det så i år också. Det fanns några få större som nog kommit för någon vecka sedan, men det var fullt med en massa små havstulpaner också. Så nu har de kommit och det är dags att rensa bort dom från båtskrovet. Vi har inte lagt i vår båt ännu utan det blir nog först om en vecka. Med lite tur så slipper vi en massa havstulpaner och även mossdjur som också kommit och satt sig på plattan.
Havstulpansplattan full av nya små havstulpaner. Svårt att räkna alla.
Tittar du nära på en mossdjurskoloni går det att se de enskilda små rutorna där det sitter ett litet djur och filtrerar små partiklar ur vattnet som det sedan äter. Det ser ut på bilden som om det redan har koloniserat någon liten brunalg i många av rutorna och gör att de ser bruna ut. Levande mossdjur syns inte i denna förstoring utan de ser vita ut. Det syns också små gröna trådar på bojen. Det kan vara grönslick.
Flera mossdjurskolonier och en platta från en havstulpan.
Det finns en sak till som det kan vara dags att kolla efter och det är cyanobakterieblomningar. Den första brukar komma lagom till Almedalsveckan på Gotland i slutet av juli. Den syns på satellitbilder och eftersom det är politikervecka brukar det bli ganska många rapporter. När det blir soligt och framförallt lugnt och stilla kan det dyka upp nya cyanobakterieblomningar. Så länge det blåser blandas vattnet om och blomningen eller tillväxten av cyanobakterierna syns inte. Det är först i slutet på blomningen och om det slutar blåsa som de flyter upp till ytan. Så uppgift nummer två var att ta med planktonhåven till bryggan och dra ett par meter i ytvattnet för att se hur mycket cyanobakterier det fanns. Den grönaktiga färgen och små, små barrliknande växtplankton hade redan gett mig en ledtråd när jag badade.
Plantkonhåv full med cyanobakterier.
Och visst stämde det! Vattnet är fullt av knippvattenblom, Aphanizomenon spp.
Knippvattenblom i en petriskål. Fotograferad i mikroskop.
Så nu till min prediktion. Efter att ha kollat på SMHI:s väderprognos så kommer det att blåsa mycket mindre på lördag den 29 juli och det blir en solig och varm dag. Då kommer cyanobakterieblomningen, huvudsakligen bestående av knippvattenblom att flyta upp till ytan och ansamlas utmed stränderna i skärgården. Blir spännande att se om jag får rätt även denna gång.
Tångbloggen 