Nu var det dags för en tur till västkusten och kolla på stränderna runt Saltö och Tjärnö efter vad som spolats iland efter den senaste stormen. Funderade på vad för nya fynd som jag skulle hitta och vad de kan berätta om tillståndet i havet. Vid den första stranden längst ut på Saltö låg en död sillgrissla mellan stenarna.
Det har kommit flera rapporter under den senaste veckan om att 100-tals sillgrisslor dött på västkusten. Det finns flera tänkbara orsaker till att så många sillgrisslor hittats svaga eller dött. Studier visar det de inte drabbats av fågelvirus utan de verkar ha dött av svält.
Fåglarna kommer från de brittiska öarna en lång väg när det blåser och stormar och det är framförallt unga fåglar som inte klarat sig. När det blåser mycket och går stora vågor flyttar skarpsillen och annan småfisk ner på större djup. För sillgrisslorna betyder det att de måste lägga ner mer energi på att fånga maten och för de unga fåglarna blir det extra ansträngande. Det innebär att många inte klarar sig.
Den andra händelsen som jag hört talas om var att yrkesfiskaren Peter Hagberg fick näten fyllda av plastblommor. Och det måste varit stora mängder med olika plastblommor som hamnat i sjön och spritts runt om i havet. De började dyka upp strax efter jul. De lär vara tillverkade i Kina. Så hur hamnade de i sjö? Troligen låg de i en av de 46 containrar som ett fartyg från det danska rederiet Maersk tappade i havet utanför Nordjylland natten mellan 21 och 22 december 2023 när stormen Pia drog över Danmark. Plastblommor kan flyta långt med strömmar och vågor. Dags att kolla i den översta tångvallen, där de borde hamnat. Det första jag fick syn på var ett grönt blad av baldersbrå inne ibland tång och is. Men sen hittade jag både några gröna plastskott och en plastblomma inne ibland tång och snäckskal.
Ett klart lyckat besök till stränderna i närheten av Tjärnö marina laboratorium. Min promenad kopplade både till några rubriker i media och visade på effekter av stormar, blåst, snö och regn.
Som avslutning kommer här en bild på hur en av stränderna på Saltö förändrats genom att den stora tångvallen byggt om av väder och vind. Nu finns ett riktigt vattenfall från kärret ovanför.
När jag började som doktorand för Lena 2010 dröjde det inte länge förrän hon berättade att hon var sugen på att skicka ut blåstång i rymden. Hon hade tidigare varit med och upptäckt att blåstången i Östersjön förökade sig vid fullmåne. Men hur, det vet vi fortfarande inte.
Under åren har vi många gånger pratat om att vi skulle vilja ta reda på detta genom att skicka upp blåstång i rymden. Ibland även i intervjuer. Så helt plötsligt kom det ett mail. ”Hej. Vi hörde på radion att ni vill skicka upp tång i rymden och vi har lite plats över i vår raket. Vill ni åka med?”
Det är många forskare som arbetar med rymdforskning på ett eller annat sätt. Svenska rymdbolaget (SSC) bygger raketer som åker 250 km upp i atmosfären innan de vänder och kommer ner mot jordens yta igen. De skulle skicka upp en raket efter påsk och här fanns det lite utrymme kvar längst ner i botten på raketen. Ville vi ha det?
Klart vi ville!
Eftersom vi inte hade en enda krona i finansiering till detta, fick vi trolla med knäna för att få ihop en låda som kunde hålla våra prover. Det var mycket som skulle stämma både för att tången ska klara resan och för att inget ska kunna gå sönder eller skaka loss och påverka raketen eller dess innehåll under färd. Vi fick många nya kunskaper och är mycket tacksamma för att det duktiga teamet på SSC kunnat hjälpa oss såpass mycket. Tillslut fick vi till en låda i plexiglas där vi kan stoppa in provrör med ett litet tångfragment i varje.
Små provrör med blåstång i havsvatten åker upp i rymden i en genomskinlig låda av plexiglas.Mängden ljus provas ut för att ge tången rätt mängd under tiden den sitter i raketen och väntar på uppskjutning.
Blåstång får sin näring genom fotosyntes. Då bildar den även syre. Finns det inget ljus respirerar den endast, vilket innebär att den förbrukar syre, och om det är mörkt för länge tar syret slut och tången dör. Eftersom lådan med tångproverna monteras på plats i raketen en hel vecka innan uppskjutningen, behövde vi se till att tången får tillräckligt med ljus för att må bra. Köksbordet hemma förvandlades till raketlaboratorium när jag fick hjälp av sambon med att mäta hur många dioder som behövdes för att ge lagom mängd ljus, samt att fräsa ur spår och löda ihop dem så att de kan tändas och släckas med en timer utanför raketen.
Längst ner i botten på raketen sitter vår lilla låda med tång monterad. Bakom ser ni den spetsiga noskonen. Foto: G. Florin SSCEtt litet tångfragment per provrör åker upp i rymden.
Space mission BalticFucusinSpace åker upp med en raket som skjuts upp från Esrange och kommer vara i ”viktlöshet” under 8 minuter. Enligt liknande försök som gjorts på en av botanikens vanligaste försöksorganismer, Arabidopsis, räcker detta för att kunna mäta förändringar i mRNA. Detta ger en uppfattning om hur organismen reagerar på avsaknaden (nästan) av gravitation. Hos Arabidopsis ser man hur rötterna växer åt alla möjliga håll när de inte dras ner mot jordens mitt. Men hur kommer blåstång reagera?
För att mäta hur viktlösheten påverkar tången kommer vi kika på dess mRNA. mRNA är en enkelsträngad ribonukleinsyra som transporterar information i cellen för hur olika protein ska byggas. På mRNA kan man se om olika gener upp- eller nedregleras (bygga mer eller mindre av olika protein) till följd av den stress som organismen utsätts för.
När vi vet hur blåstång fungerar som rymdresenä, kan vi börja skriva på den stora ansökan om att få skicka upp blåstång till forskningsstationen ISS. Där uppe i omlopp påverkas inte tången lika mycket av månens dragningskraft, och vi kan då testa om det är just den kraften som driver den biologiska klockan som hjälper blåstången att synkronisera sin fortplantning i Östersjön.
Mission patch!
Varje rymduppdrag, eller space mission, har en mission patch som visar flaggor och logotyper från alla som är ombord. Här är vår fina mission patch! Självklart kommer vi låta göra broderade märken av den att sätta på jackan och väskan. Det är ju inte varje dag som man skickar ut tång i rymden, så vi tycker att vi får stoltsera lite extra med det.
Planen var att raketen skulle skjutas upp i början av april. Men på grund av tekniska problem så har det fått flyttas framåt i tiden. Vi vill ju inte att raketen ska explodera eller landa i Norge, för då blir det pappersarbete. Nästa lämpliga fönster för tångens första rymdresa blir istället i slutet av oktober eller november i år. Så missa inte hur det går för tången i rymden. Klicka på ”följ” så att du vet när det är dags. Vi kommer lägga ut en länk till live-streamen från Esrange, så att ni kan se uppskjutningen live hemifrån. Det ni! Det ser vi fram emot. Hoppas ni gör detsamma.
Så, när ni under sena kvällar nu blickar upp mot himlen kan ni tänka på att snart kommer blåstången kunna titulera sig rymdresenär. Inte illa. Och allt för att rätt person lyssnade på radion en morgon.
Vem kunde tro det? Vi går nu in på vårt 12e år! Vi är extra glada över att under de senaste tre åren haft runt 31 000 besökare årligen och att många av er har frågor och funderingar om det vi skriver om. Det gör att vi känner att det vi skriver om kommer till användning. I år har vi som alltid även fått många frågor från elever och studenter under temaveckor i skolan eller specialarbeten om alger, tång eller andra frågor om våra hav och havsmiljön. Vi uppskattar verkligen att elever och pedagoger hör av sig till oss. Det är väldigt roliga frågor att svara på.
Frågor kring användning av alger och tång som mat, växtgödning och hur man kan odla dem har ökat under de senaste åren. Det avspeglar väl de frågot kring alger som tas upp av media.
Vår serie Månadens alg, där vi presenterar en makroalg-art lite närmre, har rullat sedan 2016. Vi har nu beskrivit nästan 100 arter! Deras livscykler, miljön där de växer och om de t.ex. odlas eller har någon speciell egenskap, som att producera polybromerande ämnen eller tar upp mycket tungmetaller. Hur många av våra vanligaste arter känner du till? Nästa år kommer vi att ändra det lite, och istället ha temat Månadens vattenväxt, där vi belyser akvatiska kärlväxter. Detta är ett önskemål från våra läsare på kommuner och länsstyrelser.
Om allt går som vi hoppas, kommer vi också att ha ett nytt, spännande blåstångsprojekt på gång. Det är garanterat något utanför det vanliga. Mer om detta i början på 2024.
Det blir också mer om tidiga insamlingar i Östersjön av professor Mats Waern och herbariesamlingar. Beroende på hur det går med planerade projekt, så kan det även bli lite restaurerings-berättelser och uppföljningar på tidigare insatser. Kanske kommer det några nya arter in till kusten?
Vi får ju inte heller glömma att Svenska Algsällskapet ska dra igång 2024, där alla som är intresserade av alger kan samlas och lära sig mer, nybörjare som luttrad proffessor. Har du inte satt upp dig på mail-listan ännu, skicka ett mail med namn och epost till ellen@biologik.se så får du första utskicket när det kommer ut.
Så, kära läsare, se till att klicka på ”följ” knappen så ni inte missar något, för 2024 kommer bli ett spännande tång-år!
GOTT NYTT ÅR alla Tångbloggsläsare önskar Lena och Ellen
Ett vackert ishjärta till alla våra läsare!Rödalgen Dasya baillouviana på skal av blåmussla.
I söndags var det då dags för Tångskogsjaktens postervinnare, Innovitaskolan i Nyköpings elever Ellen och Tuva, att tillsammans med sin lärare Tayana gå på Nobelprisutdelningen. Med var även Nobel Prize Museums Anna Ålander och Paulina Wittung Åman, som är de fantastiska krafterna bakom Forskarhjälpen. Och Tångbloggen, såklart.
Det var något extra att uppleva prisutdelningen på plats. Foto : Tayana Bengzon ÅkerblomPaulina, Tuva, Ellen och Anna vid prisutdelningen på Tångskogsjakten i fredags. Foto : Tayana Bengzon Åkerblom
Nu ser vi fram emot att arbeta vidare med allt insamlat data och att få höra vad nästa års Forskarhjälpen kommer att handla om. Men det blir först till våren.
Det är inte alltid en lärare ser såhär glad ut över att behöva jobba på helgen. Men en bra lärare ställer upp för sina elever i alla väder. Tack för din insats i projektet, Tayana!
Under året som gått har vi på Tångbloggen haft ett otroligt roligt och givande samarbete med Nobel Prize Museum i projektet Forskarhjälpen, som finansieras av Stiftelsen för Strategisk Forskning och FORMAS.
Årets projekt var Tångskogsjakten. Tillsammans med museets skickliga och erfarna personal tog vi under vintern fram ett pedagogiskt underlag. Bakgrunden till uppgiften beskrevs noga. Vad, när och hur tången skulle provtas beskrevs, i ord, bild och med checklistor. Viktigast av allt var att tydligt berätta vad de sedan skulle göra med proverna för att få fram data. Det blev ett riktigt stort projekt i år, med många olika delar.
Handledning för Tångskogsjakten, tjusigt illustrerad av Lena Kautsky
Lärare fick anmäla sin högstadieklass till Forskarhjälpen, sedan fick de utvalda klassernas lärare samlas på en uppstartskonferens på Nobel Prize Museum, för att gå igenom projektet Tångskogsjakten tillsammans med forskarna, det vill säga oss. 36 skolor var anmälda till start och hela 22 skolor arbetade med projektet ända till mål. Det avslutande momentet innebar att eleverna själva tillverkade vetenskapliga posters där de presenterade det data de samlat in under projektet. Totalt var 2638 elever inblandade i projektet och strax över 1500 utförde alla delar. Inte illa!!!
Eleverna fick samarbeta i grupper om 2-4 elever och göra varsin poster. På varje skola röstades sedan den bästa postern fram, och den skickades in till oss för en första bedömning och feedback i november. Sedan fick eleverna möjligheten att justera sin poster efter feedback och i tisdags var det dags för digital posterpresentation med feedback från andra skolor och från oss forskare.
Det är alltid lite nervöst att presentera ett arbete man har gjort, men eleverna hade is i magen och höll fantastiskt bra presentationer, som visade att de lärt sig mycket om ämnet och verkligen förstått frågorna de arbetade med. Dessutom var de mycket skickliga på att ge bra och konkret feedback. Vi var alla mycket imponerade.
Elevernas postrar visas på Nobel Prize Museum under hela Nobelhelgen.Det var jättekul att se alla fina postrar!
Så tillslut kom den stora finalen, avslutningsdagen fredagen den 8e december när vi som arbetat med projektet fick ta emot eleverna som gjort den bästa postern från varje skola och deras engagerade lärare. Så otroligt roligt!! Dagen bara sprang iväg och jag hade verkligen önskat att det varit dubbelt så lång tid för att hinna prata med alla och höra om hur de upplevt projektet och om de haft roligt. Men det verkade de ha haft, tackolov.
Förutom att vi visade hur alla skolors data såg ut tillsammans och förklarade lite trender och skillnader som vi redan nu hunnit se, så fick eleverna även lyssna på tre ytterligare presentationer. Först ut var Expedition Rädda Östersjön, som visade en film om hur de arbetar med att upplysa och informera om Östersjöfrågor. Sedan pratade Jesper Ström från Stockholms Universitet om hur enkelt det är att se mer av livet under ytan med mask, snorkel och lite tålamod. Jesper är själv dykare och fotograf och arbetar med den nationella miljöövervakningen av vegetationsklädda bottnar. Han visade fina bilder och förklarade för eleverna hur den sortens provtagning och datainsamling går till och hur olika djup har olika typer av organismer. Det kändes som att flera började bli lite sugna på ett dykcertifikat.
Så kom Fredrik Johansson från Rena Mälaren och berättade om hur de dyker och plockar upp skräp. Över 40 ton båtbatterier, som är fulla av giftigt bly, har de plockat upp. Och nästan 100 ton bildäck, som läcker giftiga kemikalier i vårt livsviktiga vatten. Och jodå, det är en hel del elsparkcyklar som hittats också. Efter dessa tre väl matchade föreläsningar var flera skolor inne på att haka på och se hur de kan städa under ytan på sin hemort.
Jesper Ström visar hur algerna längs en transekt varierar med djupet.Fredrik Johansson från Rena Mälaren visade bilder på galna skulpturer som gjorts av skräp de plockat upp.
Att vara forskare innebär ju att hitta svaren på frågor. Men oftast hittar man ännu fler frågor. Det var så vi sammanfattade vår presentation för eleverna. Och precis samma sak påpekade sedan årets Nobelpristagare i medicin, Katalin Karikó, som kom och höll en inspirerande föreläsning för eleverna om hur hon blev forskare och vikten av att ha roligt och tycka om det man håller på med. Sedan svarade hon på elevernas frågor om hur man forskar, hur man börjar komma på en sån viktig sak som ett vaccin och hur man gör för att nå sina mål. Det märkets på eleverna att det var mycket speciellt att få en egen föreläsning av en nobelpristagare. Den laddade, förväntansfulla tystnaden som lade sig i rummet precis innan Katalin kom in gick nästan att ta på. Ett rejält pressuppbåd längst bak underströk det hela.
Katalin Karikó föreläste om forskning och svarade på elevernas frågor. Det kändes stort för många.Det var ett stort pressuppbåd vid Katalins föreläsning
Efter Katalins föreläsning skyndade hon vidare till nästa event. Det är mycket på schemat för de som får Nobelpris. Och nu var det dags att dela ut VÅRA pris! Eleverna tävlade nämligen med sina posters i fyra olika kategorier.
Först ut var Juryns stora pris: 5000 kr till klasskassan och eleverna som gjort postern får gå på Nobelprisutdelningen i Konserthuset den 10e december tillsammans med sin lärare. Till vinnare utsågs Tuva och Ellen från Innovitaskolan i Nyköping. Jubel, grattis och applåder!!!
Sedan var det dags för oss att dela ut Forskarnas pris till den poster vi ansåg höll högst vetenskaplig standard. Priset på 5000 kr till klasskassan samt en dag på Askö marina fältstation för hela klassen gick till Leena, Rakel och Francesca från Göingeskolan i Broby. Mer jubel, grattis och applåder!
Vinnaren av Juryns stora pris 2023!!!Vinnaren av Forskarnas pris 2023.
Priset för Bästa layout, även det på 5000 kr till klasskassan och att få hänga med professionella art directorn Niklas under en dag, gick till Vedad, Hawa och Mert från Apelgårdsskolan i Malmö. Ytterligare jubel, grattis och applåder!
Priset för bästa layout gick till den här fina och roliga postern.Skolorna röstade fram denna läckra poster som sin favorit
Till sist var det Skolornas pris, där eleverna på alla deltagande skolor fick rösta fram den poster bland finalisterna som de tyckte var bäst. Priset, 5000 kr till klasskassan samt att jag kommer ner och föreläser om Östersjön för skolan, kammades hem av Elin, Moa och Kajsa från NOT Hagavikskolan i Växjö.
Utöver detta fick samtliga deltagande skolor varsitt tjusigt inramat diplom, choklad-Nobelpris till klassen och en påse med olika alg-snacks och lite annat gott från oss forskare.
Glada och stolta vinnare av Forskarnas pris för bästa posterDet var många besökare på museet som beundrade elevernas arbeteEn påse alg-gott till alla skolor. Inte sjögräs!
Vi forskare är otroligt tacksamma för all den hjälp vi fått från eleverna med insamling och sortering av tångprover från Umeå och hela vägen ner runt Skåne och upp till Ängelholm. Vilket arbete ni har genomfört! Det data som alla elever samlat in kommer vi att publicera i två vetenskapliga artiklar. Det tar ett tag att sammanställa, analysera och skriva ihop, men vi hoppas på att de ska komma ut 2025. Då kommer vi givetvis presentera dem här på Tångbloggen.
Vi hoppas att många lärare får lusten och möjligheten att anmäla sina skolor till nästa års Forskarhjälpen. Vi vet ännu inte vad det kommer att handla om, men håll utkik på Nobel Prize Museums hemsida så kommer det upp i slutet av vintern. Det har verkligen varit otroligt lärorikt för oss att vara med i ett såpass stort medborgarforskningsprojekt. Vi hoppas kunna förvalta och sprida all den kunskap och de erfarenheter vi fått så att fler forskare tar hjälp av allmänheten för att samla in stora mängder data som aldrig hade gått att få in på egen hand.
I senaste avsnittet av Algpodden funderar jag och Angela på vilka möjligheter det finns för den som vill lära sig mer om alger. Efter lite spånande fram och tillbaka har vi beslutat oss för att starta Svenska Algsällskapet, eller vad vi nu ska heta, men det får gälla som arbetsnamn.
Tanken är att sällskapet ska främja all form av algkunskap, från artkunskap till herbarietillverkning, ekologi och goda recept, helt beroende på vad dess medlemmar tycker är kul och intressant. Det kan till och med innebära gemensamma resor till platser för att samla in alger. Både makro och mikro är välkomna.
Det enda som behövs för att bli medlem är ett intresse för att lära sig mer om alger. Om man redan kan mycket om alger är man självklart välkommen att bidra med sin kunskap, men det finns inga som helst krav på att veta något på förhand. Och fullärd blir man ju aldrig.
Är DU sugen på att gå med? Skicka ett mail till ellen@biologik.se så skrivs ditt namn och din epost upp på en lista. Vi gör ett utskick efter nyår och så ser vi hur det utformas efter det.
Starten på dessa fyra Alg-Adventures började med ett besök i Uppsala. Där fanns det en massa lådor med äldre alglitteratur som tillhört professor Mats Waern. Det var som att komma in i en skattkammare! Det kommer att bli många spännande och roliga upptäcker och ta tid att gå igenom detta material. Dessutom fanns det flera skåp fyllda med herbariematerial från tidiga insamlingar från Medelhavet, Spetsbergen, svenska västkusten och Östersjön. Det kliar i fingrarna av nyfikenhet.
Men låt oss ge oss av på det första Alg-Adventuret, som går till Berings hav.
En av de första botanisterna som gav sig iväg på längre expeditioner för att samla alger var Frans Reinhold Kjellman. Han är en av Sveriges tidiga välkända naturalister och algologer. Han var intresserad av algfloran i nordliga vatten och speciellt algfloran i Ishavet, som då var i stort sett helt okänd.
Frans Reinhold Kjellman, bild från Festskrift 1906, ur Wynne 2009
Kjellman deltog i Vega-expeditionen, (1879-1880), under ledning av Adolf Erik Nordenskiöld, när färden för första gången tog sig fram till Stilla Havet via Ishavet längs Asiens nordkust. Vilken resa det måste ha varit!
Uppfattningen då var att det knappt fanns någon algvegetation alls, eftersom effekterna av isens skrapningar gjorde den översta zonen helt kal, inte alls frodig och artrik som utmed varmare kuster. Men när Kjellman samlade prover från lite större djup, där isen inte nött bort algerna, då hittade han täta skogar av stora brunalger i det kalla vattnet. Från denna fantastiska målning, som känns som den skulle kunna komma från Alaskas sydligare kust, väcks även frågan om hur mycket Kjellman faktiskt samlade in själv eller om det var kadetterna som fick göra det blöta, tunga jobbet?
Slitsamt fältarbete, då som nu. Naval cadets gathering seaweeds. [frontispiece from Postels & Ruprecht (1840)] i Wynne 2009.
Uppe i de nordliga vattnen i Ishavet och Berings hav ligger temperaturen runt noll grader och ingen sol når över horisonten under en stor del av året. Fartyget Vega låg infrusen i isen mellan 29 september 1878 till 18 juli året därpå. Det ger ju gott om tid att pressa sina alger, men man undrar ju lite hur de lyckades hålla humöret, och värmen, uppe.
Kjellman höll sig i alla fall igång med algerna. Han följde algerna utveckling året runt under resan och kunde notera att på sommaren utnyttjas ljuset för vegetativ tillväxt, trots att vattnet är mycket kallt. Under den mörka vinterperioden utvecklas däremot de reproduktiva delarna hos algerna. Detta gäller även arter som blåstång i Östersjön, att anlagen till förökningstopparna anläggs under vintern och utvecklas tidigt på våren. Intressant är att algers sporer kan gro i minusgrader.
Utifrån det material som Kjellman samlade in har han beskrivit ett stort antal nya arter i ”Norra Ishafvets algflora” publicerad 1883 (430 sidor). I förordet beskriver han lite om hur arbetet har gått till. Den lär gå att hitta på antikvariat för den intresserade för det facila priset av ca 1000 kr. Men vilken juvel att ha i bokhyllan!
Inledningen på Kjellmans bok Om Beringhafvets Algflora 1880
Och i ”Om Berginghafvets Algflora” inlemnad till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien den 13 mars 1889 ingår sju Taflor med tydliga illustrationer av olika kännetecken hos arternas förökning, cellstrukturer och morfologiska karaktärer.
Tafla II. Morfologisk presentation av brunalgerna Laminaria bullata och Laminaria dentigera samt en habitusbild på Diploderma variegatum.
På Tafla II presenteras två nya Laminaria arter beskrivna av Kjellman: 5. Laminaria bullata habitusbild af ett ungt exemplar, 6. Tvärsnitt af stipes nedre del, 7. Del av samma tvärsnitt som visar slemlakunerna, 8. Perifera delar af samma tvärsnitt och 9. Tvärsnitt av genom laminan (bladet).
Punkt 10, för den som har skarp syn, visar habitusbild af ett utvuxit exemplar av Laminaria dentigera och 11-14 snitt av artens olika delar. Till vänster längst ner syns en habitusbild på Diploderma variegatum Kjellm. n. sp. Tillsammans med tvärsnitt av delar av bålen 2-4.
Tafla III. Två Alaria-arter beskrivs morfologiskt. De smakar säkert också gott.
På Tafla III: visas de nya arterna 1. A. angusta, och 5. A. crispa. Kjellman beskriver också fyra nya Alaria arter till d.v.s., A. praelonga, A. lanceolata, A. laticosta och A. taeniata som visar på den rika floran av stora brunalger uppe i Ishavet. Visst blir man lite sugen på att resa dit och uppleva dessa alger på plats, fast med varmt underställ i dykdräkten.
Nereocystis luetkeana är en stor brunalg, en kelpart som på engelska heter saker som ”ätbar kelp”, ”bull kelp”och ”bullwhip kelp”. På svenska kallar vi den nog oftast för tjurkelp. Nereocystis är grekiska och betyder ”sjöjungfruns blåsa” från den stora rundade flytblåsan (pneumatocysten) som sitter överst på den ihåliga stjälken och från vilken en massa blad växer ut. Den ihåliga stjälken avslutas med ett fäste som består av många hapterer. Pneumatocysten innehåller koldioxid och gör så att den långa plantan står upp och flyter i vattenmassan. En individ kan bli upp till 36 meter lång!
En Nereocystis-topp med flytblåsa och blad i maj månad i Glacier Bay, Alaska.
Livscykeln med generationsväxlingen är den samma som hos flera av våra svenska kelparter som t.ex. Saccharina latissima, skräppetare och Laminaria digitata, fingertare och växlar mellan en diploid makroskopisk sporofyt och en mikroskopisk haploid gametofyt. På bladen hos Nereocystis-sporofyten utvecklas fläckar (sori) som innehåller haploida sporer. Dessa lossnar och sjunker till havsbotten när de är mogna. De haploida sporerna bildar den andra generationen, de mikroskopiska gametofyterna som producerar könsceller och efter befruktningen utvecklas en ny sporofyt.
En liten, liten sporofyt, där blåsan bara är 5 cm, har spolats upp på land.
Nereocystis är vanlig längs Stillahavskusten i Nordamerika, från södra Kalifornien till Alaska. Plantor kan driva med havsströmmar söderut in i nordvästra Baja California, Mexiko. Den bildar stora bälten på klippor under tidvattenzonen. Den begränsas i djupled av tillgången på ljus och förekommer framförallt i områden med god vattenomsättning. För att det mikroskopiska gametofytstadiet skall klara sig behövs också god vattenrörelse och inte för mycket sediment som täcker över dem. Nereocystis förekommer framför allt inom temperaturintervallet mellan 5 – 20 0C och den vill ha hög salthalt.
Genom att Nereocystis bildar stora kelpskogar med flytande draperier i ytan, är den en viktig art för att upprätthålla de biologiskt mångfaldiga inte bara för fiskar utan också för många ryggradslösa djur i tempererade marina miljöerna.
Stora mängder av Nereocystis skördas och används för att mata snäckan Abalone, en delikatess som man numera odlar i stor skala, samt till produktion av flytande gödningsmedel. Men det finns även en ökande efterfrågan för mänsklig konsumtion. När algerna skördas för hand kapas de två översta metrarna av kelpskogen där pneumatocysterna och reproduktionsorganen sitter. Eftersom Nereocystis bara förökar sig en gång om året, innebär skörden att förökningen minskar och återväxten skadas.
Foto: Andreas Novotny
En före detta kollega och fellow algentusiast skickade dessa underbara bilder på ilanddriven tjurkelp från Kanadas västkust. Vilken fantastisk upplevelse. Tänk att få gå längs stranden och påta runt i den tångvallen. Vissa är nog mer än 5 meter långa. Fast jag vet ju hur det hade slutat… Hur många av dessa underbara Nereocystis hade DU försökt få med dig hem i resväskan?
Det går faktiskt att ”blåsa horn” med Nereocystis! Men då öppnar sig himlen….
Nu har skolorna kommit igång med höstterminen och alla de skolor som är med i Tångskogsjakten ger sig på nytt ut i havet för att samla in blåstång för att undersöka dess djurliv.
SVT följde med eleverna vid Värner Rydénskolan i Malmö när de hade en solig dag ute i Öresund. Vi hoppas såklart att alla skolor fått såhär fint väder vid sina insamlingar och ser verkligen fram emot att få in data från så många engagerade elever och lärare.
Det känns lite extra roligt att få berätta om månadens alg Mazzaella laminarioides, eftersom det är en art som jag ägnade mig åt att studera för sådär snart 30 år sedan i Chile.
Resan går till den chilenska klippiga kusten med tidvatten på många meter. Det är lite besvärligt att hänga med, för makroalger precis som många landväxter byter namn hela tiden. När jag var i Chile under några år i mitten av 1990-talet studerade jag bland annat torktålighet hos denna vanliga rödalg – men då gick den under namnet Iridaea laminariodes. Det var ett bra namn för den iriserar under ytan med en lite blåaktig ton i bladens spetsar. Men det är bara att lära om och att den nu heter Mazzaella laminarioides.
Visar stolt upp min poster på konferensen i Valdiva, Chile.
Fotot är från the XVth International Seaweed Symposium i Chile som hölls vid kusten i Valdivia i januari 1995. Min poster handlade om torktålighet hos Iridaea och några andra arter som växer i tidvattenszonen. På postern syns också en schematisk bild av algzoneringen, med ett antal rödalger överst och längst ner de stora brunalgerna Lessonia och Durvillea.
Algzonering på den chilenska kusten, där tidvattnet är flera meter.I boken Algas Marinas de Chile kan vi se månadens art, högst upp till vänster på sidan.
Om den sitter skuggigt och inte utsätts för starkt solljus blir bladen djupt mörkröda medan de som sitter högt upp på klipporna och exponeras för mycket solljus är gulbruna till vackert olivgröna.
Mazzaella skördas för hand från klipporna. Lätt att halka i plurret…
Redan då för många år sedan var efterfrågan på karragenan stor och den har successivt ökat allt mer i världen. Mazzaella laminarioides och två andra arter av rödalger, Sarcothalia crispata och Gigartina skottsbergii, skördas för hand. Mycket arbetskrävande och ibland svårt när det blåser och är halt på klipporna. Den stora efterfrågan och billig arbetskraft har resulterat i att man har skördat alltför stora mängder och bestånden har därför minskat. Under de senaste 15 åren har över 300 000 ton (våtvikt) makroalger skördats per år i Chile. Hälften av denna produktion består av olika arter av brunalger (Phaeophyta) och de övriga 50 procenten av rödalger (Rhodophyta). För att minska negativa effekter på rödalgsarter som Mazzaella laminarioides pågår ett intensivt forskningsarbete med att utveckla tekniker för en framtida odling av dessa arter och att restaurera bestånd som försvunnit eller minskat.
Tångbloggen 