Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tångbloggen’

Bänkar och grillplats vid Danmarksbukten, på Saltö. Väl värd ett besök.

Första halvan av november har varit grå, regnig och ovanligt varm. Men när vi åkte från ostkusten till västkusten i mitten av månaden hade kylan vällt ner från norr. Vintern hade kommit i Dalsland. På morgonen efter att vi kommit fram var det dags att gå och besöka stränderna runt Saltö, nära Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation, strax utanför Strömstad.

Under natten var det riktigt kallt och på morgonen vid nio-tiden var det maximalt lågvatten. Det är ju inte så stort tidvatten vid svenska kusten, men lite skillnad gör dett allt. Mycket av den grunt växande blåstången var klädd av rimfrost. Det ger vackra, vita konturer och skadar inte tången. Blåstång på västkusten klarar att utsättas för frost under några timmar tills vattnet kommer tillbaka. Det gör däremot inte blåstång som normalt lever under ytan i Östersjön. Så blir det en längre lågvattenperiod och tången ligger torrlagd kommer en att dö. Den har tappat egenskapen av att tåla frost efter att i många generationer leva under ytan. Sjöstjärnor klarar däremot inte av att frysas. Vi fann flera stycken som hade frusit fast inne ibland grenarna på tångplantorna eller uppe på stenarna i strandkanten. Havstulpanerna klarar i alla fall att hålla sig stängda och överlever även om det är minusgrader i luften.

Strax under den spegelblanka ytan låg många fintrådiga rödalger lösa på botten. Där klarar de att leva även om vattnet är kallt. Det de inte tål är att hamna uppe på land och täckas av frostkristaller. Då sprängs cellerna. Men tänk så vackra mönster en frostig rödalg bildar tillsammans med tången på stranden.

Det blev ett kort besök i huset på Tjärnö denna gång. Men vi hann med att plocka stillahavsostron, Magallana gigas till middagen och beundra sjöröken som låg i sundet på Svallhagen. Träffade en forskare från Mexiko som studerar genetiken hos kallvattenskorallen ögonkorall, Lophelia pertusa på Tjärnö laboratoriet, ute på piren där vi badar på sommaren.  Ögonkorall lever på flera hundra meters djup där den bildar stora rev. Det är en spännande art!

Middagsbordet dukat för två med gratinerade stillahavsostron och vitlöksbröd.

Han undrade vad vi plockade i det grunda vattnet och när han förstod att det var ostron berättade han att han bara ätit råa ostron någon gång men inte provat att äta gratinerade ostron ännu. Definitivt värt att prova, tycker vi. Håll utkik i bokhandeln i mars nästa år för goda recept på just stillahavsostron.

Vi lämnade Tjärnö när sjöröken smög upp över Svallhagen och kom hem till ett vintrigt landskap på Räfsnäs, norr om Stockholm. Även här steg sjöröken över havet nere vid badhytten under soluppgången. Så vackert. Roligt att få dela med oss av de första vintriga tecknen. Hur ser dina stränder ut nu i slutet av året? Hälsningar från oss på Tångbloggen.

.  

Read Full Post »

Fångsten av djur i en blåstångsruska. Bra att ha en extra skål och sil.

De i stort sett isfria vintrarna stora delar av Egentliga Östersjöns kustområden har fortsatt och resulterat i en tidig uppvärmning av vattnet precis som tidigare år. Det betyder att blåstången ännu ett år har hunnit växa till och utveckla det första förökningstillfället tidigare än för 30 år sedan. Det som komplicerar att förutspå när det första stora utsläppet sker beror inte bara på vattentemperaturen utan också på när fullmånen och nymånen infaller. 

Fotot är från fullmånen den 12 maj när blåstången hunnit bli mogen hemma vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö i norra Stockholms skärgård.

När blåstången i norra Stockholms skärgård precis mognat i början av maj hade redan de första rapporterna om mogen blåstång kommit in från södra kusten i Öresund. Detaljer finns i Algforskarsommar 2025 rapport 4.

Fick just en rapport från Revhaken, Åhus om att det såhär i början av november fortfarande är runt 10 0C i vattnet och den höstförökande formen av blåstång hade fullt med fina mogna förökningstoppar. Studier genomförda i Kalmarsund tyder på att det inte bara är mildare vintrar och vårar utan också att vattentemperaturen är högre på senhösten jämfört med mitten av 1900-talet. 

Figuren visar skillnaden i tidsperiod när sommar- och höstförökande blåstång har sina utsläpp av ägg och spermier. Titta speciellt på temperaturkurvan från 1992. Mycket kallare i vattnet än i år.

Detta väcker många frågor kring vad som händer inte bara om blåstångens förökningstid förflyttas utan hur andra arter som grönslick, Cladophora glomerata och trådslick, Pylaiella littoralis påverkas och om också deras tillväxtperioder förändras. Och vad händer med betande snäckor som båtsnäcka, Theodoxus fluvatilis?

Kommer dessa arter också att förändra sin reproduktionstid? Kommer snäckorna hinna lägga mer samlingar med äggsäckar och därmed öka i antal? Lite som observationen förra året, när vi såg att tångmärlor kan hinna med två generationer. Helt klart finns det behov av fortsatta studier kring vad som händer utmed våra stränder. En intressant möjlighet är att jämföra förändringar på en plats med hur det sett ut där för många år sedan. Eller som att i Algforskarsommar samla in information om olika arter i tångskogen och även mäta blåstångens mognad och förökning.

Detta är Algforskarsommarprojektets sista rapport 2025. Vi passa på att tacka för alla bidrag som kommit in. Ett särskilt tack för alla bidrag från Naturum och naturskolor som rapporterar från sina stränder. I år har vi också fått in rapporter från Pargas, lite söder om Åbo i Finland och från Ösel i Estland. Det är jätteroligt och vi hoppas att Algforskarsommar kommer att spridas vidare runt Östersjön. Lite extra roligt är att det kommer in frågor från många olika håll till Tångbloggen. Vi försöker alltid svara eller så skickar vi vidare frågan till andra kunniga personer i ämnet. Några exempel är frågor om algblomningar i någon vik i Stockholms eller Trosa skärgård och elever på gymnasiet som vill diskutera sina projekt. För några veckor sedan berättade vi om tre arkitektstudenter på KTH som ritade ett spännande lite hus på Nämdö format för möten och undersökningar livet under ytan i den närmaste viken. Så mycket roligt!

Ett gott slut på Tångforskarsommar 2025 önskar vi från Tångbloggen! 

Lena och Ellen

Read Full Post »

Tre arkitektstudenter vid KTH, Astrid Sandberg, Sarah Härdin och Emma Feat tog kontakt med mig för ett tag sedan. De hade fått en uppgift att skissa på en liten byggnad där besökare skulle kunna uppleva vad som händer under ytan i Östersjön. Platsen är Nämdö, en av många öar och havsmiljöer som ingår i Sveriges första marina nationalpark i Östersjön som inrättades i höstas. Vi kom överens om ett zoommöte där jag berättade om Östersjön och hur svårt det är för många människor att upptäcka allt spännande som gömmer sig under ytan och om medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar. Det visade sig att de redan hittat information om Algforskarsommar under sina besök på Nämdö. 

I sin rapport av projektet beskriver de hur Algforskarsommar ”invites people to observe and document the delicate ecosystems of the Baltic Sea, especially the algae and seaweed responding to the changing climate. Designed to be simple, engaging, and shared among families and friends, these small acts of care offer an accessible way to contribute to a larger understanding of the sea: how it breathes, adapts, and transforms”. Och hur: “This fusion of learning and community awakened a question in us: How might a small structure extend this spirit to Nämdö?”

Nu har jag fått läsa deras rapport av arbetsuppgiften och hur de tänker sig att byggnaden skall se ut och vart den skall placeras. Det känns så roligt att ha fått bidra på ett hörn till detta spännande projekt under deras arkitektutbildning. Efter att ha fått se ritningar och beskrivningar tog jag kontakt med de tre studenterna och fick grönt ljus för att skriva och visa några av de bilder som de presenterar.

Modellerna visar en tänkt placering av det lilla tvåvåningshuset ” The Explorer” på Nämdö. Tanken är att kunna byta ut inredningen i rummen så att det fyller olika funktioner. Till exempel för att ha en utställning, genomföra algforskaruppgifter eller ett givande möte och äta lite mat. 

En hel undervåning och snedtak på övervåningen. Ytterväggen klädd med ett kelp/tångmaterial och delar av innerväggen med ålgräs-strukturer. Tanken är att använda material från närområdet och att försöka minska transporter till ön så gott det går.

Modell över ”The Explorer” när det speglar sig i vattnet vid en framtida strand.

Ett litet hus fyllt av möjligheter för att undersöka den rika biologiska mångfalden under ytan under årets olika växlingar. Om det inte blir av på Nämdö i den nybildade marina nationalparken så kanske huset ”The Explorer” kan hitta någon annan plats i skärgården? Vill du som läser detta få kontakt med arkitektstudenterna som gjort projektet så hör av dig till Tångbloggen. Vi tummarna för att det blir verklighet och att det kommer en inbjudan till ett besök när det står klart.  

Hälsningar från oss på Tångbloggen! 

Read Full Post »

Två tångvallar. Den närmast vattnet ser färsk ut och har nog bara legat några dagar efter stormen Amy.

Årets första frostnatt slog till förra veckan. Dagarna blir kallare och träden tappar mer och mer av sina löv. I vattnet har temperaturen minskat till +10 0C. Ett annat hösttecken är den första stormen, som hette Amy och passerade i början av oktober. Resultatet är en massa lösryckt blåstång i ett bälte utmed stränderna på Riddersholm. Den ser helt fräsch ut där den ligger lite utanför den äldre, bruna tångvallen. Hur mycket som drivit iland varierar mellan olika stränder.

En ovanligt stor tångvall på denna strand på Riddersholm. Yttre delen ser färskare ut.

Vid badhytten hemma hos mig är vattnet klart och siktdjupet bra. Blåstången syns tydligt djupt ner under ytan. Det betyder att för att håva ihop tillräckligt med plankton är det nog lättare att gå bort till hamnen i Räfsnäs.

Där finns en lång ponton för båtar från öarna att lägga till vid. Jag behöver bara dra håven fram och tillbaka en gång.  På sommaren när vattnet är grumligt av cyanobakterier som blommar räcker det med ett par korta håvdrag vid vår egen brygga.

Det var en massa små djurplankton som hoppade runt i provet.  Det var många större hoppkräftor, de känns lätt igen på sina långa antenner. Hoppkräftorna, tillsammans med larvstadierna som kallas nauplius larver, är en viktig och vanlig grupp av djurplankton som finns hela året om. I håvdraget fanns också många små rotatorier, t.ex. Synchaeta spp. och Asplanchna spp. men de är nästa genomskinliga och svåra att fotografera.  Bland växtplanktonen var den centriska kiselalgen Coscinodiscus grandii vanligast, men det fanns också några kiselalger av typen som sitter ihop och bildar korta trådar, dessa var Melosira moniliformis.  Som namnet anger har de skal av kisel vilket gör att algen blir tung. För att kunna hålla sig svävande i vattnet innehåller kiselalger fettdroppar. De kan även ha spröt som ger dem mer flytkraft.

Det fanns också några hinnkräftor, av släktena Evadne spp. och Podon spp. Släktet Evadne (som beskrevs av Sven Lovén 1836) känns igen på att den har en spetsig bakdel jämfört med Podon, som har en rundare bakdel Deras öga skiljer sig från hoppkräftornas.  Hoppkräftor har bara ett öga som sitter mitt på huvudet medan hinnkräftor antingen har ett enda stort öga (gäller för de flesta arterna) eller, som hos vissa marina Evadne arter, två stora mörka komplexögon, som delvis är sammansmälta. 

Från vänster: En bubbla, en Coscinodiscus grands, två nauplius larver med litet svart öga och Evadne.

När jag försökte fotografera ett öga på Evadne, hade det hamnat en liten bubbla på ögat så den såg verkligen ut att stirra på mig! Blev både en lite märklig och konstnärlig bild. Den rödbruna färgen ovanför det stora svarta komplexa ögat beror på att jag fixerat planktonprovet med jodjodkalium för att få alla djurplankton att ligga still.

Två håvdrag kvar innan år 2025 är över. Precis som på land kommer aktiviteten att minska i vattnet när temperaturen fortsätter sjunka. Men alla dör inte, utan många djurplankton och växtplankton övervintrar nere på botten till nästa år.

Fortsättning följer om en månad.

Hälsningar från Tångbloggen Lena och Ellen

Read Full Post »

Röda, gröna, bruna….alla är de lika vackra.

Alger finns överallt! Du kan hitta dem i många ekosystem på land, speciellt i fuktiga miljöer, men den största biologiska mångfalden förekommer i vattenmiljöer och är allra störst i havet. Alger kan vara mikroskopiskt små, då kallas de mikroalger eller växtplankton, och blir de riktigt många kan de färga vattnet grönt eller brunt i olika nyanser. På sommaren när vattnet blivit varmare i Östersjön kan även blomningar av cyanobakterier driva i land och färga vattnet blågrönt. 

På vintern kan grönalgen Clamydomonas nivalis färga snön alldeles röd, ett fenomen som brukar kallas ”vattenmelonsnö”. Och på stenblock och betongväggar syns ibland en tunn rödbrun beläggning av den trådformiga violstensalgen, Trentepohlia lolitus, som fått sitt namn för att det ska ge en tydlig lukt av viol om man skrapar på den.

Makroskopiska alger är kanske de som vi på Tångbloggen skriver mest om. Många större fleråriga brunalger kallas något med tång och de största arterna av brunalger kallas för kelp eller tare. Den största är jättekelp, Macrocystis pyrifera, som lär kunna bli 60 meter lång. Den största brunalgen i Östersjön är blåstången. som bildar stora skogar och där en planta kan bli upp en meter hög. Blåstångsplantor i Östersjön kan också bli ovanligt gamla, kanske 20 – 30 år eller mer, jämfört med blåstång som lever i tidvattenszonen i andra hav och troligtvis sällan blir äldre än 5-10 år.

Makroalger varierar mycket i storlek, form och livscykler och färg. Beroende på vilka extra pigment de har utöver klorofyll a kan de skifta i grönt, gul, rosa, rött, violett, brunt och nästan svart. Extra vackra är karragenalg, Chondrus crispus, och klynnebändel Dictyota dichotoma som iriserar i blått i vattnet. I år var fynden av stora bestånd av just Dictyota dichotoma något vi vill fira lite extra!

Såhär innan ALGERNAS DAG, som firas den 13e oktober, kan det vara läge att igen påpeka att alger sitter fast med en fästskiva eller rhizoider på hårda ytor som stenar eller klippor. De har inte rötter.

En sågtångsplanta kan sitta så hårt fast på en liten sten att stenen följer med upp ur vattnet.  

Kärlväxter, som t.ex. ålgräs, Zostera marina och olika arter av vattenväxter, t.ex. borstnate, Stuckenia pectinata och axslinga, Myriophyllum spicatum har däremot rötter och växer på grunda sandiga eller leriga bottnar. Sjögräs har sin egen dag, World Seagrass Day som infaller den 1 mars varje år och får inte vara med när vi firar algernas dag.

Motiveringen till World Algae Day är algernas många viktiga funktioner i det marina ekosystemet. De står för över 50 procent av världens syreproduktion och utan denna skulle livet på jorden inte kunna existera. Cyanobakterier, ofta felaktigt kallade blågröna alger, uppstod för 3,5 miljarder år sedan och var först med att via fotosyntesen producera det livsviktiga syret. Nästa stora grupp var grönalger som uppstod för 1 miljard år sedan. Den andra viktiga funktionen är att alger binder koldioxid och på så sätt bidrar till att minska uppvärmningen och klimatförändringar. Evolutionen och utvecklingen fortsatte under årmiljonerna och idag finns en stor biologisk mångfald av algarter i havet som utgör basen för ett rikt djurliv. Algernas evolutionära historia kan du höra mer om i Algpodden, som tar upp detta i avsnitt 2 och 3 av säsong 5.

På Tångbloggen finns många inlägg om artrikedomen utmed våra svenska kusten och det rika liv av smådjur som får mat och skydd i Östersjöns tångskogar. Vi vill passa på att tacka alla som bidragit med sina observationer och skickat in rapporter till Algforskarsommar. Det finns fortfarande tid att komma in med fler observationer om blåmusslornas färg, vilka smådjur som gömmer sig i en tångruska eller förekommer det höstförökande blåstång vid Din strand.

Tångbloggen vill såklart vara med och fira World Algae Day den 13 oktober. Vi hoppas att alla våra läsare tycker detsamma och firar. Kanske med ett dopp?

För oss är det Algernas Dag – alla dar hela året om!

Lena och Ellen

Read Full Post »

Detta inlägg på Tångbloggen får ses som en teaser. I nästa vecka kommer vi från Östersjöcentrum att göra en tur till Brunnsviken och berätta om hur den precis som Östersjön gått igenom olika stadier, från insjö till öppet hav under årtusendenas gång. Inför denna vandring utmed stränderna var det dags att göra ett eget besök till viken av Östersjön där jag genomförde mina doktorandstudier under 1970-talet. 

Fram till 1969 släpptes Solna stads avloppsvatten orenat ut i Brunnsviken. Min doktoranduppgift var att undersöka hur denna lilla vik av Östersjön återhämtade sig efter att detta hade upphört. Och visst blev det bättre. Till exempel ökade siktdjupet från ynka 2 decimeter till 2 meter. Men mer om detta efter att vi gjort vår tur den 20 augusti.

Visst har jag varit nere vid Brunnsviken ibland under årens gång efter att avhandlingen var klar för 46 år sedan. Men jag har inte direkt kollat på hur algblomningen sett ut, vilka cyanobakterier som ingått i blomningen eller om siktdjupet ökat och vattnet blivit klarare så att rotade vattenväxter kunnat etablerat sig utanför vassarna. Så nu var det hög tid att undersöka läget.

Solen gassade och jag var glad när jag kom fram till en brygga och kunde håva in en ganska kraftig blomning av cyanobakterien Dolichospermum lemmermanni, på svenska kallad rosettvattenblom. Den bildar små, små gröna kulor i vattnet som går att se för blotta ögat. Det är en sötvattensart som tål att växa till och föröka sig i Brunnsvikens bräckta vatten. Det fanns också enstaka raka buntar av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae, i provet. Det är också en cyanobakterie som är vanlig i blomningarna i Stockholms skärgård.

Fotografiet visar klumparna av rosettvattenblom som delvis håller på att gå sönder i småbitar. Både rosettvattenblom och knippvattenblom går att se i ett vattenprov utan förstoring.

På botten skymtade långa plantor av ålnate, Potamogeton perfoliatus, axslinga, Myriophyllum spicatum och i kanten utanför vassen hittade jag både hornsärv, Ceratophyllum demersum och korsandmat, Lemna trisulca, alla arter som hör hemma i näringsrika vatten men som inte förekom i det riktigt grumliga vattnet när jag började mina studier för länge sedan. Dagens överraskning för min del var ett par skott av havsnajas, Najas marina som lossnat från botten och drivit in till stranden. Den växer i bräckt vatten på gyttjig botten skyddade strandvassar och laguner. Med var växer de nu? Någonstans inne i vassen som finns i ett smalt band utmed stora delar av stränderna? 

Efter rundvandringen den 20 augusti kommer vi att berätta mer om utvecklingen i Brunnsviken. Allt från öppnandet av Ålkistan 1863, stoppat utsläpp av orenat avloppsvatten och andra åtgärder som gjorts för att förbättra tillståndet i Brunnsviken.

Read Full Post »

Vi firar Biologiska mångfaldens dag med att dra igång Uppgift 2, Livet i Tångskogen. 

På land som i havet behövs inte bara en ”Biologiska mångfaldens dag” utan kunskapen om förändringar i artrikedom i havet behöver öka under hela året och utmed olika delar av vår långa kust. Att starta den 22 maj, Biologiska mångfaldens dag passar fint nu när det börjar bli lite varmare i vattnet. Vid min brygga är det redan 10,5 grader och helt okej att gå ut till knäna och hämta upp en tångruska utan att frysa allt för mycket. Blir det blåsigt kommer vattnet att blandas om och det kan bli mycket kallare att gå ut och samla in och undersöka vad som finns i en blåstångsplanta.

Många av plantorna är fortfarande överväxta med trådslick. Plantorna är också täckta av små partiklar som lägger sig på ytan. Det märks när man skakar plantan hur mycket det är av löst material som ligger på plantorna i en lugn vik jämfört med på en vågexponerad lokal där det spolas bort. En del trådslick, Pylaiella littoralis har lossnat och ligger och driver som ett brunt ludd i strandkanten.  Det vanliga som växer på stenar och klippor nära vattenytan är grönslick, Cladophora glomerata. I grönslicken växer tångmärlor och tånggråsuggor till sig innan de flyttar ner i tångbältet som vuxna för att föröka sig. 

Lite längre upp på stranden ligger nedbruten och intorkade alger med skal av oval dammsnäcka, Radix balthica. Att kolla vad som ligger i strandvallen är ett bra sätt att repetera arter, som t.ex. östersjömusslan,Macoma balthica som ofta har vackert rosa skal hos unga individer och lite vitaktiga skal när den blir äldre. 

På den grunda botten bredvid tångplantorna syns små grupper av unga sudare, Chorda filum som håller på att växa ut från övervintrande vasstrån. De ger spännande skuggor på botten.

Några av tångplantorna har redan stora uppblåsta förökningstoppar som har blivit bruna och sönderbrända i ytan där de flyter runt. De nya delarna av blåstång är kala utan påväxt medan de fjolårsskotten kan vara luddiga av påväxt. Det är också såhär års som flytblåsorna anläggs i toppen på skotten.

Resultatet efter att ha skakat årets första tångruska i min vita balja var ganska förväntat. I baljan simmade det runt ganska många  pungräkror, mysider och både små och stora tångmärlor som övervintrat. 

Hittade en enda stor tånggråsugga och några små strandvattengråsuggor, Jaera albifrons

I baljan kryper det runt några ganska stora individer av oval dammsnäcka, flera båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och några små blåmusslor, Mytilus edulis. På de äldre delarna av blåstången hittade jag några kolonier av tångbark, Einhornia crustulenta och flera individer av slät havstulpan Aphibalanus improvisus. Det enda som jag saknade jämfört med förra året var några hus från nattsländelarver. Får kolla i fler tångruskor om några dagar.

Så, nu är det dags att starta Uppgift 2, Undersökningen av djurlivet i blåstången vid din hemma strand eller när du är ute och reser i sommar. Kanske vill du göra en större studie och följa hur artsammansättningen förändras under året? Eller undersöka vilka skillnader i arter mellan en plats utsatt för stora vågor från öppet hav eller färjetrafik och en skyddad vik? Vi är intresserade av alla resultat.

Det du behöver är en balja eller skål att skaka ner smådjuren i. Ta gärna ett foto på tångplantan och räkna hur många individer av olika arter du hittar. På länken hittar du mer information om lämplig litteratur för artbestämning och vart du skickar dina resultat.

Vi behöver din hjälp med att få veta mer om vad som gömmer sig i Östersjöns tångskogar. Glöm inte att ange plats och skicka resultatet till Algforskarsommar@su.se. 

Lycka till och ha en skön sommar vid någon strand i Östersjön 

önskar vi från Algforskarsommar.

Read Full Post »

Det är alltid lika roligt att stanna till ute på udden i Riddersholms naturreservat under en promenad. Vad kan det finnas att upptäcka idag? På långt håll syns det gröna stenar som sticker upp ur vattnet. Solen skiner och det är lågvatten. Stannar till och tittar ner mellan stenarna. Vad är det för vita, runda små kulor och är det skal från östersjömusslor också? Ja, visst ligger det många frigolitkulor mellan stenarna och ett musselskal. 

Tänk så mycket det går att hitta på en liten yta bara du står still och tittar en stund. Som det gjorde innan jag fick syn på de torrlagda bladen av strutsallat, Monostroma grevillei. Ett tydligt vårtecken! 

Flera blad av strutsallat och lite trådsklick som sitter på ett grässtrå.

Strutsallat är en riktigt tidig vårart. Den startar när det är mörkt och kallt i vattnet i december och januari. Den växer på små stenar eller som påväxt på gamla strån som sticker upp ur botten.  Den har två olika stadier, sporofyten är encellig medan gametofyten går lätt att hitta med sitt tunna ljusgröna blad.  Det finns inget annat såhär tidigt på våren att förväxla den med.  På stråna sitter det också någon liten fintrådig brunalg som visade sig vara svår att artbestämma.

 Det är antingen trådskick, Pylaiella littoralis, på fotot. De sitter som små bruna tofsar, klara för att starta tillväxten lite senare nu på våren. Nu är de helt överväxta med kiselalger som gör att de ser taggiga ut i förstoringen i mikroskopet. 

Det kommer att hända mycket nu när solljuset är tillbaka och dagarna blir allt längre. Vattnet värms upp och tillväxten startar för fullt. Ett tecken att det redan är full fart var att mycket av strutsallaten redan lossnat och låg och drev inne ibland stenarna. Om ett par veckor kommer den att vara försvunnen och överleva sommaren med sitt encelliga stadium till nästa år.

Fortsätt häng med oss på Tångbloggen under spännande vårveckor. Vi kommer att berätta både vad som händer med vårblomningen i öppet hav och strandfynd.

Read Full Post »

Såhär års är det gott om julmarknader. Jag hann med hela tre stycken i veckan som gick.  På Wira bruk fanns det både ett stort bergtroll och en märklig mossklädd varelse i ån. Men det är inte så ofta som man stöter på gamla skolplanscher målade av Gerd Rissler. Fastnade direkt när jag fick syn på ett par av hennes planscher när vi besökte julmarknaden på Sladdstycket, som ligger alldeles bredvid hamnen i Kapellskär. 

Där fanns också lite historia om Gerd och hennes arbete som konstnär. Hon bodde i en liten stuga på Riddersholm. Vi har passerat grunden till stugan många gånger under våra promenader och hittat akleja och murreva, spår av att det varit någon som haft en fin trädgård nära sin stuga. Däremot har vi inte sett kungsängsliljorna som hon planterade runt stugan och som sägs ha spritt sig i omgivningen. Kommer att leta lite extra nästa gång som vi passerar på våren.  Att hon hittade inspiration och material till sina botaniska planscher som har funnits i många skolor från 1940 – 1970-talet är lätt att förstå. Det finns så mycket att se och upptäcka under turer i Riddersholms naturreservat.  

Efter att ha läst lite mer om Gerd förstod jag att talesättet ”Surt sa räven om rönnbären” kommer från Barnens trädbok tillsammans med 20 andra trädhistorier för barn som hon illustrerat. Det som är spännande med konstnärer och deras målningar är hur mycket man kan läsa av från en illustration. På en av Gerds planscher finns en ålgräsplanta och en blåstångsplanta avbildad. För mig som tittat på mycket ålgräs och blåstång noterade jag att det ser ut som att ålgräset har blomställningar och att blåstången har ovanligt många bitmärken från tånggråsuggor. 

Pilarna visar blomställningen på ålgräs och hur gnaget från tångråsuggor ser ut. Det måste ha varit gott om betande tånggråsuggor i vattnet utanför Riddersholm på den tiden när Gerd plockad plantan.

Har själv en fin gammal plansch hängande i mitt arbetsrum med avbildningar av brun- och grönalger. När jag tittade noga på bilden av blåstång är det första som man noterar är att den som målat av blåstången gjort det från ett pressat herbarieark. Blåsorna är platta och har gått sönder. Målaren är Gustave-Adolphe Thuret (1817-1875), en fransk botanist som var den förste att beskriva förökningen hos brunalger. På Thurets målning syns många detaljer som hårgropar, konceptakler och tydliga mittnerver. Gerds planta har runda och fina flytblåsor och tydliga nerver. Den har många grenar med förökningstoppar, så kanske hon plockade den från sin närmaste strand någon sommar för många år sedan.

Bild ur Vår flora i färg, kryptogamer målad av Carin Ax

Tittade också i ”Vår flora i färg, kryptogamer”, tredje upplagan 1985, där Mats Waern skrivit texterna om alger och där finns en snygg målning av en blåstångsplanta från Östersjön med lite påväxt av trådslick. Den har däremot inte blivit gnagd på av några tånggråsuggor utan har helt hela kanter.

Read Full Post »

I dammen blommar de sista näckrosorna och vid kanten finns stor näckmossa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i. Fast denna månad är det en mossa.

Namnet Fontinalis antipyretica kommer från både latin och grekiska. Fons är latin och betyder ”källa” (av vatten) och anti betyder ”mot”. Pyr kommer från grekiska och betyder ”eld”. Tillsammans blir det ”vattenmossa som stoppar eld”. Sitt latinska namn har månadens vattenväxt, som är en mossa, fått för att den under medeltiden användes för att släcka bränder. Det svenska namnet, stor näckmossa, passar fint eftersom den ofta växer på stenar i forsar där enligt svensk mytologi näcken sitter och spelar. Stor näckmossa växer också i diken, bäckar, sjöar och utsötade vikar i Östersjön. Den har ett stort utbredningsområde och går att hitta i Europa, Asien, Afrika, Grönland och i Kanada och Nordamerika.

För november månads inlägg på Tångbloggen fick jag fiska upp lite stor näckmossa ur vår damm. Där växer den lite skuggigt utmed kanten mellan några stenar. Det är redan lite sent på året så många av de äldre delarna har vissnat. Men samtidigt finns det ganska många vackert gröna delar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 Stor näckmossa känns igen på sina långa grenar som får ett lite trekantigt utseende genom att bladen sitter ordnade i tre överlappande rader. Grenarna kan bli mycket långa, upp till ca 60 cm. Bladen blir 4-9 mm långa, styva och ägg- eller lansettformade med en vass spets och tydlig köl.

Stor näckmossa förökar sig i första hand vegetativt genom stoloner eller genom att fragment som lossnat kan fästa sig igen. Sexuell fortplantning är relativt ovanlig och små sporkapslar med sporer är något som man sällan hittar. Den kan växa i stora klumpar och mattor. Inne ibland grenarna kan många ryggradslösa djur hitta skydd, samtidigt som kiselalger kan växa som epifyter på bladen. I vår damm gömmer sig trollsändelarver och sötvattensgråsuggor inne ibland grenarna. Behöver du en art i sötvattensakvariet funkar stor näckmossa fint.

I Östersjön förekommer den i utsötade vikar och kommer man längre norrut i Bottenhavet och Bottenviken där vattnet har lägre salthalt blir den allt vanligare.

Read Full Post »

Older Posts »