Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘västkusten’

När jag kom ner till västkusten för tre dagar sedan var det högvatten efter en längre period med riktigt lågt vatten. Spåren på stranden var tydliga. Blåstångsplantorna var helt bruna och döda från uttorkning och lukten från uppspolade ruttnande ostron och blåmusslor kändes lång väg. Det låg också intorkade tunna skinn av brännmaneter ovanför stigen i gräskanten. Allt tecken på att det varit ett högvatten för ett tag sedan.

En massa ålgräs låg i stora högar utmed stranden nedanför vissnade bruna bohusmarrisp. Att vattenståndsväxlingen kan gå snabbt visade sig på söndagen då det sjunkit med över 40 cm och sundet nästan låg torrlagt igen.

Det ligger mycket tång och massor med vita tomma snäckskal i strandkanten och vita skalhalvor från det japanska jätteostronet tillsammans med havstulpaner på mörka stenar. Ett tydligt hösttecken på västkusten är de nästan genomskinliga kammaneterna som ser ut som tomma krusbär.

På stranden som ingår i skräpstudien på Saltö naturreservat, har skräpet som samlades in förra gången jag var där helgen 24-25 september, transporterats bort. Men en massa nya plastsaker har drivit in. De är definitivt det färgrika inslaget på stranden. Backar i grönt, blå och orange, dunkar och en bunt plasthandskar. Den blå plasthandsken hade massor med havstulpaner och hydroider växande på både ut- och insidan så den måste ha legat länge i vattnet. Hur länge går inte riktigt att bestämma. Arterna är också vanliga vid svenska kusten.

I vissa fall kan datummärkning vara riktigt intressant på ett annat sätt än som det var tänkt. Hittade en norsk mjölkförpackning, den var lite sliten och daterad bäst före 27 september!

Så eftersom stranden var städad från skräp i slutet av september så har mjölken troligen varit ute i sjön i flera veckor innan det hamnade på stranden på Saltö. Visst skulle det vara bra med både datummärkning och angivet vem som slängt i alla saker som flyter iland! När vinden vände spred sig en läskig lukt och jag fick syn på en död säl som kommit ganska långt i förruttningsstadiet. Det var dags att lämna stranden för denna gång. Kanske ligger det ett rent sälskelett där nästa gång?

Read Full Post »

Oktober är en fantastisk månad, med glödande färger på träd och alger. Speciellt när det blir som i år en lång period med högtryck över Östersjön, som resulterar i en motsvarande lång period med lågvatten, vid bryggan under 40-50 cm mot normalvattenståndet. Båtarna står på botten och vassen är också vackert färgad vid den nymålade badhytten. Och färgerna på klipporna matchar löven på land.

För den intresserade har det gett toppen möjligheter att undersöka det torrlagda algbältet, vilka arter som växer där och om fjolårets rekrytering av blåstång överlevt.

3ho%cc%88stklippa-2016

På bilden syns många mm stora små blågrönsvarta kulor av cyanobakterien Rivularia och i skrevan till höger syns cm stora blåstångsgroddplantor från förra året. Årets nya groddplantor om de finns syns inte ännu, de är bara ca 0,5 mm höga och sitter skyddade mot uttorkning inne ibland de fintrådiga algerna.

Blåstång tål ganska väl uttorkning speciellt såhär års när inte solen gassar. De arter som klarar sig sämre är t.ex. de helt torra små ljusbruna tofsarna av tångludd, Elachista fucicola som sitter på ytan av blåstången.

På klipporna syns en tydlig rand av rosa eller vitgula intorkade plantor av ullsläke, Ceramium tenuicorne, som etablerar sig tidigt på hösten. Plantor kan också fästa sig en bit ner på blårstångsskott lite ovanför flytblåsorna. Blir lågvattnet långvarit så kommer det mesta av dessa plantor att dö genom uttorkning. Det kommer att synas när vattenståndet stiger och det döda algmaterialet lossnar och spolas iland.

 

Det finns fortfarande gott om snäckor som gömmer sig under stenar i strandkanten. På den här stenen satt det flera lite olikfärgade båtsnäckor, även kallade schackmönstrade snäckor, (Theodoxus fluviatilis), och oval dammsnäcka (Radix balthica), Snäckorna håller på att gå i dvala när vattnet blir kallare och betar inte lika aktivt som på sommaren. Många av de ryggradslösa arterna flyttar också ner på djupare vatten under vintern, så den grundaste miljön blir mer eller mindre tom. De arter som blir kvar och som tål både uttorkning och riskerar att bli infrysta är fastsittande arter som havstulpaner och de skorformiga rödalgerna, havsstenhinna, Hildenbrandia rubra, och brunalger som brunhudar, inte så enkla att bestämma till släkte eller art, med vanliga på stenar och klippor. I morgon är det dags att se hur hösten märks på västkusten. Är den lika färgsprakande? Och om den inte är det vad beror det på? Vattenståndet är lite högre så det får bli vadarbyxor och gå ut tidigt på morgonen när det är som lägst.

9skorpformiga-alger

 

Read Full Post »

En av mina favoritstränder på Saltö, nära Tjärnö marinbiologiska station inte så långt ifrån Strömstad ingår i ett projekt där mängden av skräp samlas in tre gånger per år.

När jag var där i slutet av augusti låg det massor med skräp av alla möjliga sorter och någon hade byggt ett vindskydd, med bord utanför av ilanddriven ved och backar av trä. Ett ställe som kändes skönt att sitta i lä och skugga när solen gassade för fullt.

Däremot hittade jag inte några speciellt intressanta biologiska fynd sittande på de i huvudsak mindre plastföremålen som låg uppspolade på stranden. Detta kan ju bero på att de inte driver runt så länge i havet.

4rensat-skra%cc%88p

Nu i helgen, ca en månad senare var stranden städad och allt samlat under skylten där det står att städningshjälp undanbedjes. Och där står en back full med spännande alger och annan påväxt. Vad kan den berätta? Kanterna är fulla med brunalgen Alaria esculenta, en art som hittas utmed marina tidvattenskuster närmast Norge men dessa kommer kanske ända från England? På fotot nedan syns de ganska breda och platta haptererna, rotliknande delar hos Alaria som fäster den mot underlaget.

Det finns bra utbredningskartor för olika arter på nätet för den som har lust att spekulera i hur en back kan ha drivit med strömmarna och varifrån de arter som fått lift kommer ifrån. Samtidigt visar de större plastbackar och hinkar som hamnar här att annat också kan komma långt ifrån och vissa vikar som just Ängklåvebukten, (vilket underbart namn), är de bästa platserna för att göra spännande art fynd. Kanske hitta någon ny art för Sverige?!

Eftersom tidvattensvariation är för liten och salthalten för låg för de flesta marina arter som kommer drivande till våra kuster, antingen på något plastföremål, ved eller med egen flytkraft kommer de inte att överleva. Till dem hör en massa små Alaria esculenta sittande på plastbacken med information om sin hemmahörighet tydligt angiven. Den andra blågröna backen hör hemma i Roscoff.7plastback

Read Full Post »

För flera veckor sedan var vi några stycken som gick en kurs i att göra smycken i silverlera! Det var jätteroligt att få utlopp för att skapa ett smycke i silver, utan att hamra eller gjuta, bara sitta helt lugnt och knåda en liten ljusgrå klump av silverpulver uppblött med lite, lite vatten. Det finns böcker om hur man gör en avgjutning och en modell och mycket mer.

Silverlera 1

Resultatet blev en hel liten uppsättning av olika smycken.

För att göra mitt mönster använde jag en liten sjöborre, Psamechinus miliaris, kallad tångborre på svenska, som jag hittat för flera år sedan på Tjärnö, nära Strömstad. Som namnet anger hittar man dem ofta inne ibland tångruskor. Genom att rulla den fram och tillbaka blev det en intressant yta.

Psammechinus - mönster

När mönstret var klart torkades smycket med en hårtork så att allt vatten försvann. Sen in i en brännugn en kort stund i 750 grader. Ett tips. Den sista putsningen kan antingen göras med en dyr kniv med agatspets eller baksidan på en kaffesked.Och vips – efter att ha polerat smycket blev det silvergränsande!

nytt smycke

 

Read Full Post »

Helgen före påsk var jag på västkusten och strosade utmed stränderna som vanligt. Det var riktigt lågt vatten, vilket är vanligt på våren, och solen sken. Överst på de stenarna i strandkanten syns blanka lite svagt röda smala band. Det är en rödalg som är vanlig tidigt på våren och heter Bangia. Den liknar de alger som finns runt sushi, och kallas nori. Torrlagda på stranden låg också blåstång, med långt komna förökningstoppar. De mognar fram när temperaturen blir över 10 oC och det har varit varmare i luften än i vattnet tidigt i år. Runt om fanns det massor av sandmaskens skithögar som den lägger upp på ytan. De blir liggande när det är lugnt och stilla i vattnet.

1intorkad bangia2tång och arenicola

Runt några av tångplantorna hade massor med strandsnäckor samlats, i väntan på att tidvattnet skulle komma tillbaka. Medan jag gick runt och fotade steg vattnet långsamt och på ytan låg små fläckar av torkad sand och flöt. Syns i solen.

3Littorina och tång4flytande sand

Lite djupare var stenarna täckta med små nykomna japanska jätteostron. De unga ostronen satte sig fast på stenar och skal under hösten och har nu vuxit och är ca 3 cm stora med ett vackert mönstrat skal i vitt och mörklila. Ett annat tydligt vårtecken är de rödbruna lite förgrenade Dumontia plantorna och de tunna gröna bladen av Monostroma, strutsallat. En snygg färgkombination på våren där de sitter på stenar och skal.

5ostron 201503297Monostroma Dumontia

Nu är påskhelgen snart över men här kommer en påskhälsning från västkusten.

Nästa år skulle jag önska mig att det fanns mer rena alger iland spolade utan att vara intrasslade i olika färgade plastskräp.8Gladpåsk 2

Read Full Post »

Det finns tydliga tecken på att våren har kommit – i Östersjön och på västkusten.
Två typiska vårarter på västkusten som jag hittade när jag var där under påsklovsveckan var stenar täckta med grön Strutsallat och andra stenar med Dumontia, en rödalg.

En skål med Strutsallat att pryda middagsbordet med.

En skål med Strutsallat att pryda middagsbordet med.

Dumontia har relativt få grenar och är mycket vanlig i strandzonen på våren. För mig som algforskare ger en skål med Strutsallat en härlig vårkänsla.

För att få den att hålla sig inomhus är det bäst att ställa den svalt under natten.

Kanske i källaren eller ute om det inte är risk för frost för det tål de inte.

Annat att pynta bordet med - Dumontia med små Strutsallat´s blad

Annat att pynta bordet med – Dumontia med små Strutsallat´s blad

En annorlunda bordsdekoration är en tallrik med vackert mörkröd Dumontia påväxt av små Strutsallats blad.

För Tångbloggens räkning kunde jag också konstatera att förökningstopparna på blåstång och spiraltång syns tydligt redan nu.

När vattentemperaturen stiger och kommer över 10 grader C kommer tången att vara redo att föröka sig.

Andra tecken på vårens ankomst hittar du på Naturens kalender,för landväxter.

På Tångbloggen återkommer vi med mer om förändringar under ytan framöver.

Blottlagd tång vid lågvatten - tydligt vårtecken. I mitten syns de nya förökningstopparna som knopparna på ett träd.

Blottlagd tång vid lågvatten – tydligt vårtecken. I mitten syns de nya förökningstopparna som knopparna på ett träd.

Read Full Post »

« Newer Posts