Tångbloggen

Under hösten och vintern har det blåst ordentligt utmed kusten. Minst två kraftiga stormar, Jakob och Floriane har dragit in över västkusten och stökat om på sandstränderna. I samband med lågtryck, högt vattenstånd, kraftig blåst och höga vågor kan stränderna lagras om och tångvallen hamna högt uppe på land. 

Vågorna gräver ur sanden runt större stenblock, som blir kvar på stranden. Och där strandvegetationen bildat ett kraftigt rotsystem kan hela stora bitar slitas loss. Under många år nu har japanskt jätteostron eller stillahavsostron (Magallana gigas) blivit allt vanligare på stränderna runt Saltö och Tjärnö, utanför Strömstad. Till exempel ställer de till problem för badande genom att det är lätt att skära sig på de vassa skalen. Det gäller att se upp var du sätter fötterna eller ha badskorna på!   

Ett tydligt resultat av stormarna kändes direkt när jag kom ner till stranden, trots att det var -3⁰C. Det var en svag doft av ruttna ostron som låg i mängder högt uppe på stranden. Det mesta visade sig vara klumpar bestående av flera stillahavsostron. I en av klumparna satt det också ett skal av ostronpest, Crepidula fornicata, en av många främmande arter som kommit hit från Nordamerikas östkust. Ostronpesten kom först till Storbritannien i samband med odlingar av den amerikanska musslan Mercenaria mercenaria, kallad Hard Clam på engelska och ostronet Crassostrea virginica, Eastern Oyster. Den har sedan förts vidare med havsströmmar och barlastvatten till våra kuster.

Många levde fortfarande men en del hade dött och låg halvöppna. Det var dom som spred lukten under promenaden utmed stranden. Hittade också några av vårt inhemska platta ostron (Ostrea edulis) som öppnat sig och hade hela sitt köttinnehåll kvar. Det kan bli mums för en fågel. När jag kom lite närmare hittade vi många stillahavsostron som inte alls hade några vassa skal. De var helt avslipade med ett mjukt och blankt skal. Många ostron levde fortfarande. De måste legat lösa på botten och rullats fram och tillbaka under lång tid för att få det utseendet. Att många av ostronen inte satt fast ordentligt kan vara orsaken att de lättare spolats upp på stranden av vågorna. 

Väl hemma kollade jag upp vad som står om algtoxiner och E. coli-bakterier och om det tas några prover av Livsmedelsverket. Men Livsmedelsverket tar bara prover på ostron, musslor och hjärtmusslor om det sker skörd i produktionsområdet. För det är producenterna som skickar in för provtagning. Och eftersom varje prov kostar att analysera så vill ju ingen betala om de inte ska skörda just då. Och det är få ställen där det sker någon skörd just nu. I det närmaste området vid Koster har det t.ex. inte gått att skörda några ostron på grund av för mycket blåst. Så området var tillfälligt stängt. Motiveringen på Livsmedelverkets hemsida: ” Området är stängt för upptag av samtliga arter då det inte sker något upptag och därmed ingen provtagning av arten” gjorde mig inte mycket klokare. Jag antar att det syftar på att det blåst för mycket. Men jag ville ju veta om det var ok att äta nyplockade ostron! Däremot hade en provtagning gjorts i Edsviken i Tanums kommun, lite längre söderut.  Där hade man skördat stillahavsostron och testat att de var ok. Så eftersom jag har ganska goda kunskaper i vilka giftiga alger som finns och när de förökar sig, gjorde jag bedömningen för min egen del att det nog var ok att äta ostron nu.

Stillahavsostron tillsammans med några blåmusslor gratinerade med vitlökssmör, persilja och mandelflarn blev en perfekt middag innan det var dags att åka hem till Östersjön igen.

Men visst hade det varit fint om det fanns en tjänst som Fröken Mussla, som regelbundet tog prover längs med kusten, oavsett om det skördades eller inte, så att vi som vill plocka lite till husbehov kunde få reda på om det var okej att äta dem eller inte.

Read Full Post »