Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som behöver ett mjukt sediment att växa i.
Mars månads vattenväxt är havsnajas, Najas marina. Det lättaste sättet att hitta havsnajas är att leta rätt på en riktigt grund och gärna lite avsnörd vik omgiven av vass. Sen kan det bli lite spännande för den växer i lös gyttja. Det bästa sättet att ta sig dit är i en roddbåt eller på en SUP-bräda. Så titta på en karta efter avsnörda laguner och större vassar utmed kusten. Den förekommer också i sötvatten med där är den sällsynt. Något att ge sig ut på jakt efter längs större delen av Östersjökusten. Den finns också i Danmark och Norge men där är den mindre vanlig. Kanske för att kusterna ser lite annorlunda ut med färre avsnörda vikar än vad som förekommer utmed Östersjöns kuster. Dessa vikars avsnörpning hänger ihop med landhöjningen. Grunda vikar eller flador genomgår med tiden ett antal stadier, från juvenil flada till flada, gloflada och glo. Till slut blir det en liten sjö. Under de olika stadierna dominerar olika vattenväxter och djursamhället förändras också. De vanligaste arterna av undervattensvegetation i glofladan är havsnajas och kransalger.
Havsnajas är en ettårig växt. Plantan blir mellan 10-60 cm hög, med små taggar vid internoden och längs de smala bladens kanter. Det gör att den är lätt att känna igen. Havsnajas blommar under sommaren från juli till september. Det finns få studier på hur växter som lever under ytan pollineras, speciellt där hon-och hanblommor sitter på olika plantor som hos havsnajas. Hos havsnajas lossnar ståndarknapparna från plantan och sprids med vattenrörelserna under 5-10 minuter. Pollenets livslängd förlängs ytterligare av att de innehåller många stärkelsekorn som ger dem energi för tillväxt. Resultatet visar att det är en lyckad strategi, för havsnajas har ofta en stor produktion av frön.
Gräsänder betar gärna på de grunt växande havsnajas-plantorna. Studier visar att frön som passerat genom ändernas tarmsystem gror bättre och genom att gräsänder flyger långa sträckor bidrar de till spridningen av havsnajas. Det är antagligen spridning med fåglar som gjort att den förekommer cirkumpolärt i både tempererade och tropiska vatten. Havsnajas förekommer inom ett brett temperaturintervall från 0-28 0C och används också som akvarieväxt. Varför inte testa och skaffa dig några havsnajas i en välsorterad akvarieaffär? Med sitt lite taggiga utseende kan den bidra till en ökad variation i akvariet och dessutom är den ju trevlig att titta på.
Som vanligt när jag strosar utmed en välbekant strand som nu på västkusten så kan jag inte låta bli att leta efter arter som ligger uppspolade på stranden. Nu sist kom jag att tänka på att om tre månader är det den Biologiska mångfaldens dag och det kan vara dags att träna upp minnet på alla möjliga marina arter.
Vad ser du för arter?
Efter en stund blir det mest samma arter som dyker upp och några nya. Kanske känner du igen de flesta? Om inte så står namnen längst ner i blogginlägget.
Här finns det mycket kul att leta runt i!
Sen hittade jag något som såg ganska konstigt ut lång upp på stranden. Första tanken var en äggsamling men sen var det klart att jag hade rätt – det var verkligen något skumt!
Torkat skum med stora bubblor som blåst upp på stranden.
Besök på samma strand år efter år gör också att jag kan följa både förändringar under olika årstider och mellan år. Nu i februari efter flera stormar har stranden och tångvallen gröpts ur och smältvatten rinner av från våtmarken ovanför.
Blåstång blir man alltid glad av. Olika skal av musslor är också kul.
När det gäller skal av musslor, varför inte starta din egen skalsamling? Roligt att hitta nya arter och fylla på samlingen. Blir spännande att följa vad som händer till våren och sommaren när strandvegetationen växer upp igen.
Arter på bild 3: blåstångsplantor, ostronpest, vanliga ostronet och sandmussla.
Nu var det dags för en tur till västkusten och kolla på stränderna runt Saltö och Tjärnö efter vad som spolats iland efter den senaste stormen. Funderade på vad för nya fynd som jag skulle hitta och vad de kan berätta om tillståndet i havet. Vid den första stranden längst ut på Saltö låg en död sillgrissla mellan stenarna.
Det har kommit flera rapporter under den senaste veckan om att 100-tals sillgrisslor dött på västkusten. Det finns flera tänkbara orsaker till att så många sillgrisslor hittats svaga eller dött. Studier visar det de inte drabbats av fågelvirus utan de verkar ha dött av svält.
Fåglarna kommer från de brittiska öarna en lång väg när det blåser och stormar och det är framförallt unga fåglar som inte klarat sig. När det blåser mycket och går stora vågor flyttar skarpsillen och annan småfisk ner på större djup. För sillgrisslorna betyder det att de måste lägga ner mer energi på att fånga maten och för de unga fåglarna blir det extra ansträngande. Det innebär att många inte klarar sig.
Den andra händelsen som jag hört talas om var att yrkesfiskaren Peter Hagberg fick näten fyllda av plastblommor. Och det måste varit stora mängder med olika plastblommor som hamnat i sjön och spritts runt om i havet. De började dyka upp strax efter jul. De lär vara tillverkade i Kina. Så hur hamnade de i sjö? Troligen låg de i en av de 46 containrar som ett fartyg från det danska rederiet Maersk tappade i havet utanför Nordjylland natten mellan 21 och 22 december 2023 när stormen Pia drog över Danmark. Plastblommor kan flyta långt med strömmar och vågor. Dags att kolla i den översta tångvallen, där de borde hamnat. Det första jag fick syn på var ett grönt blad av baldersbrå inne ibland tång och is. Men sen hittade jag både några gröna plastskott och en plastblomma inne ibland tång och snäckskal.
Ett klart lyckat besök till stränderna i närheten av Tjärnö marina laboratorium. Min promenad kopplade både till några rubriker i media och visade på effekter av stormar, blåst, snö och regn.
Som avslutning kommer här en bild på hur en av stränderna på Saltö förändrats genom att den stora tångvallen byggt om av väder och vind. Nu finns ett riktigt vattenfall från kärret ovanför.
När jag började som doktorand för Lena 2010 dröjde det inte länge förrän hon berättade att hon var sugen på att skicka ut blåstång i rymden. Hon hade tidigare varit med och upptäckt att blåstången i Östersjön förökade sig vid fullmåne. Men hur, det vet vi fortfarande inte.
Under åren har vi många gånger pratat om att vi skulle vilja ta reda på detta genom att skicka upp blåstång i rymden. Ibland även i intervjuer. Så helt plötsligt kom det ett mail. ”Hej. Vi hörde på radion att ni vill skicka upp tång i rymden och vi har lite plats över i vår raket. Vill ni åka med?”
Det är många forskare som arbetar med rymdforskning på ett eller annat sätt. Svenska rymdbolaget (SSC) bygger raketer som åker 250 km upp i atmosfären innan de vänder och kommer ner mot jordens yta igen. De skulle skicka upp en raket efter påsk och här fanns det lite utrymme kvar längst ner i botten på raketen. Ville vi ha det?
Klart vi ville!
Eftersom vi inte hade en enda krona i finansiering till detta, fick vi trolla med knäna för att få ihop en låda som kunde hålla våra prover. Det var mycket som skulle stämma både för att tången ska klara resan och för att inget ska kunna gå sönder eller skaka loss och påverka raketen eller dess innehåll under färd. Vi fick många nya kunskaper och är mycket tacksamma för att det duktiga teamet på SSC kunnat hjälpa oss såpass mycket. Tillslut fick vi till en låda i plexiglas där vi kan stoppa in provrör med ett litet tångfragment i varje.
Små provrör med blåstång i havsvatten åker upp i rymden i en genomskinlig låda av plexiglas.Mängden ljus provas ut för att ge tången rätt mängd under tiden den sitter i raketen och väntar på uppskjutning.
Blåstång får sin näring genom fotosyntes. Då bildar den även syre. Finns det inget ljus respirerar den endast, vilket innebär att den förbrukar syre, och om det är mörkt för länge tar syret slut och tången dör. Eftersom lådan med tångproverna monteras på plats i raketen en hel vecka innan uppskjutningen, behövde vi se till att tången får tillräckligt med ljus för att må bra. Köksbordet hemma förvandlades till raketlaboratorium när jag fick hjälp av sambon med att mäta hur många dioder som behövdes för att ge lagom mängd ljus, samt att fräsa ur spår och löda ihop dem så att de kan tändas och släckas med en timer utanför raketen.
Längst ner i botten på raketen sitter vår lilla låda med tång monterad. Bakom ser ni den spetsiga noskonen. Foto: G. Florin SSCEtt litet tångfragment per provrör åker upp i rymden.
Space mission BalticFucusinSpace åker upp med en raket som skjuts upp från Esrange och kommer vara i ”viktlöshet” under 8 minuter. Enligt liknande försök som gjorts på en av botanikens vanligaste försöksorganismer, Arabidopsis, räcker detta för att kunna mäta förändringar i mRNA. Detta ger en uppfattning om hur organismen reagerar på avsaknaden (nästan) av gravitation. Hos Arabidopsis ser man hur rötterna växer åt alla möjliga håll när de inte dras ner mot jordens mitt. Men hur kommer blåstång reagera?
För att mäta hur viktlösheten påverkar tången kommer vi kika på dess mRNA. mRNA är en enkelsträngad ribonukleinsyra som transporterar information i cellen för hur olika protein ska byggas. På mRNA kan man se om olika gener upp- eller nedregleras (bygga mer eller mindre av olika protein) till följd av den stress som organismen utsätts för.
När vi vet hur blåstång fungerar som rymdresenä, kan vi börja skriva på den stora ansökan om att få skicka upp blåstång till forskningsstationen ISS. Där uppe i omlopp påverkas inte tången lika mycket av månens dragningskraft, och vi kan då testa om det är just den kraften som driver den biologiska klockan som hjälper blåstången att synkronisera sin fortplantning i Östersjön.
Mission patch!
Varje rymduppdrag, eller space mission, har en mission patch som visar flaggor och logotyper från alla som är ombord. Här är vår fina mission patch! Självklart kommer vi låta göra broderade märken av den att sätta på jackan och väskan. Det är ju inte varje dag som man skickar ut tång i rymden, så vi tycker att vi får stoltsera lite extra med det.
Planen var att raketen skulle skjutas upp i början av april. Men på grund av tekniska problem så har det fått flyttas framåt i tiden. Vi vill ju inte att raketen ska explodera eller landa i Norge, för då blir det pappersarbete. Nästa lämpliga fönster för tångens första rymdresa blir istället i slutet av oktober eller november i år. Så missa inte hur det går för tången i rymden. Klicka på ”följ” så att du vet när det är dags. Vi kommer lägga ut en länk till live-streamen från Esrange, så att ni kan se uppskjutningen live hemifrån. Det ni! Det ser vi fram emot. Hoppas ni gör detsamma.
Så, när ni under sena kvällar nu blickar upp mot himlen kan ni tänka på att snart kommer blåstången kunna titulera sig rymdresenär. Inte illa. Och allt för att rätt person lyssnade på radion en morgon.
I Räfsnäs hamn ligger det kvar några tjocka isflak, annars har isen nästa försvunnit. Snösmältningen har gjort vattnet brunt av humusämnen och några bruna blad flyter runt i vattnet. Nu när nästan all is försvunnit blev jag lite nyfiken på om det fanns några tångmärlor eller annat som gömmer sig i tångruskan som hänger vid bryggan.
Det går fortfarande inte att gå ner för trappan till badhytten och det går inte heller att få loss havstulpansplattan som hänger i ett rep till höger om dörren. Det syns på bilden om du kollar noga. Det lär nog dröja ett tag till innan det går att kolla om något har överlevt på plattan.
Men rutinerad som jag är har jag såklart ett par tångplantor hängande längre ut på bryggan, så jag slipper gå ut i vattnet och frysa. Bara att håva upp. Tanken är att jag enkelt ska kunna följa våren i havet och se när arter som snäckor, märlor och tånggråsuggor kommer tillbaka för att äta och lägga sina äggsamlingar i tången. Frågan nu var om tångplantan var helt tom eller inte? Tyckte jag såg något som såg ut som en kantnål nära tångplantan.
Det enda som hamnade på bryggplankorna när jag skakade tångruskan var en bit tång, några små isbitar och en stelfrusen stackars kantnål. Släppte ner den fort i vattnet igen. Hoppas den klarar sig bra. Med bara +1,3 0C i vattnet lär det dröja ett tag tills livet är tillbaka och tångruskan kryllar av småkryp.
Som vi nämnt tidigare kommer Tångbloggen under året att skriva om månadens vattenväxt istället för månadens alg. Det kommer att bli vanliga arter och släkten av vattenväxter som förekommer i sjöar, vattendrag och även i Östersjöns bräckta vatten. Vattenväxter är inte alger eller tång, utan kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i.
Inför februari månads vattenväxt blev vi extra glada när vi såg att Eva Larsén kommer att presentera sin doktorsavhandling på Institutionen för ekologi, miljö och botanik , Stockholms universitet, med titeln ”Phylogeny and macroevolution in Isoetes (Isoetales)” den 2 februari. I avhandlingen fokuserar hon på släktet Isoetes evolutionära historia, bland annat hur ytstrukturer hos makrosporer och kloroplasternas genom kan användas för att försöka förklara släktets biogeografiska utbredningsmönster. Eva beskriver en ny syster art, Isoetes womraldii, och hur övriga arter av Isoetes kan delas in i fem stora klader (grupper). Den nya arten I. womraldii har en mycket begränsad utbredning i Cap området i Sydafrika där den idag lever i små dammar och långsamt rinnande vattendrag. Arten bedöms som starkt hotad, beroende på var den lever.
Därför känns det extra passande att berätta mer om släktet Isoetes, braxengräsväxter som februari månads vattenväxt. Braxengräs är enkla ormbunkar som i första hand i sötvatten. Ett bättre namn på släktet skulle vara ”braxenormbunkar” och inte braxengräs, även om de har långsmala lite gräsliknande blad som sitter i knippen från en kort knölig jordstam. Släktet innehåller 192 arter där flera arter har en kosmopolitisk utbredning samtidigt som många av arter är ovanliga och bara förekommer lokalt, som I.womraldii.
Vattenväxter delas in i olika grupper beroende på form, t.ex. flytbladsväxter och rosettväxter. Vi kommer tillbaka med mer om denna funktionella indelning i kommande avsnitt. Isoetes är en typisk rosettväxt med ett knippe smala, sylvassa bladen med fyra luftkamrar. Beroende på art och var de växer kan bladen antingen vara vintergröna eller så vissnar de och faller av på vintern eller under torkperioden.
Livscykel hos braxengräs
Livscykeln hos Isoetes har vissa likheter med makroalger genom att de har två generationer och växlar mellan en sporofyt- och gametofytgeneration. Sporofytgenerationen är diploid och den sexuellt förökande gametofytgenration är haploid. Makrosporangierna sitter vid basen på de yttre bladen i rosetten och mikrosporangierna i de inre bladen. Sporofyten är den stora plantan och spridningen sker med två olika typer av sporer, makro-och mikrosporer. De gror och delar sig till respektive hon- och hangametofyter. Hongametofyten innehåller archegon, som producerar äggceller medan hangametofyteren innehåller anteridier, som i producerar spermier. Befruktning sker när en av det rörliga spermierna lokaliserar arkegonet hos en hongametofyten och simmar in och befrukta ägget. Genom att gametofyterna växer inuti sporerna är de väl skyddade av det yttre lagret, som bara öppnar sig precis tillräckligt för att släppa ut och in spermierna.
I Sverige förekommer två arter, styvt braxengräs (Isoetes lacustris) och vekt braxengräs (Isoetes echinospora). Vekt braxengräs växer på grunda mjukbottnar nära strandkanten, ofta i utsötade miljöer. Den påträffas ned till cirka 1 meters djup och förekommer bara i Bottenviken, där salthalten är tillräckligt låg. Styvt braxengräs är däremot en sötvattensart med desto större utbredning. Den har sitt ursprung i Sydostasien. Den är vanlig i näringsfattiga sjöar med lite surt vatten. På Öland och Gotland är den sällsynt därför att vattnet är för kalkrikt. Styvt braxengräs odlas och används ofta som akvarieväxt.
Det är många år sedan isen i viken utanför huset på Räfsnäs la sig redan första veckan i januari. Havsytan fylldes med iskristaller.
Iskristaller i isen.
Samtidigt har vattenståndet långsamt sjunkit och grunt växande blåstång ligger infrusen under ytan. Genom att det successivt blev allt lägre vattenstånd samtidigt som det blåst en del har isbildningen runt badhytten successivt vuxit sig allt större. Nu breder den ut sig som en bred vacker vit kjol runt den röda badhytten.
Skulle man vilja ta ett vinterbad är det att åka kana ner på isen. Svårt att ta sig i och ur vattnet om man ens lyckas göra en vak.
Bryggan och badstegen har också fått fina draperier av is. Så vackra formationer av is har jag inte sett på länge. Båda mina artrika badstegar kommer nog att vara avskrapade och ganska artfattiga till våren. De ettåriga arterna fixar det lätt men jag undrar om blåstången på det nedersta trappsteget kommer att överleva.
Fastfryst tångplanta vid bryggan.Stegen i badhytten med tång på nedersta steget – inte säker på att det behövs, men fint med tång såklart.
Bara att vänta och se. Under tiden får man istället njuta av alla fantastiska skulpturer av is. Vi avslutar med några bilder från dagens promenad utmed stränderna i Riddersholm på Rådmansö
Under 2024 kommer vi att presentera Månadens vattenväxt istället för Månadens alg. Månadens vattenväxt innebär också att vi byter miljö. Från att mest ha fokuserat på makroalger, som oftast sitter fast på hårt substrat, kommer det nu att handla om vattenväxter, alltså kärlväxter med ett rotsystem som oftast behöver ett mjukt sediment att växa i.
Vi börjar med ålgräs, Zostera marina, en art som bildar stora ängar på grunda mjukbottnar på västkusten. Där är den en viktig art som spelar en stor roll i att binda sediment, lagra kol och bidrar till ett rikt marint djurliv. Här omnämns ålgräsängarna ofta som ”havets barnkammare”.
En frodig, grönglittrande ålgräsäng vid Släggö, Lysekil. Kanske Sveriges mest besökta ålgräsäng.
Ju längre in i Östersjön som denna marina rotade vattenväxt kommer så blir både ängarna och de enskilda plantorna mindre. Väl uppe i norra Egentliga Östersjön sätter salthalten en gräns för ålgräsets utbredning. Men när salthalten minskar, speciellt inne i de grunda utsötade vikarna, finns det många andra arter av vattenväxter som kan ersätta ålgräsets funktion. Så i Östersjön bildar fler rotade vattenväxter artrika ängar, där det kryllar med en mångfald av snäckor, små kräftdjur, insekter och fiskar. Mer om skillnader i vilken typ av miljö de förekommer finns att läsa i ett tidigare Tångblogginlägg
Ålgräsets livscykel liknar landlevande enhjärtbladiga växter, dit alla gräs hör, men deras morfologi (former av blad och blommor med mera) och biologi har förändrats och anpassats till ett liv i havet. Ålgräset sprider sig i första hand vegetativt genom att skicka ut långa horisontella rhizom (rötter) nere i sedimentet. Från rhizomen sticker det upp nya gröna skott. Det enklaste sättet att tänka på hur en individ av ålgräs växer är att se det som ett träd som ligger en bit ner i sedimentet och där de gröna bladen sticker upp ur botten. Det blir riktigt intrikat, för det går inte att se när du simmar över en ålgräsäng hur många individer som har blandat sina skott och blad från den gömda rhizoid-väven somm breder ut sig under sedimentet. I Stockholms skärgård lär det finnas en äng som består av en enda gammal individ som uppskattats till kanske 1000 år! Tala om skyddsvärde! Minst lika mycket värt som en riktigt gammal ek.
På ilandspolade rhizom med skott syns tydligt hur ålgräset växer och sprider sig i sedimentet.
Ålgräs är en flerårig, perenn art men det förekommer också ettårig annuell förökning. De platta gröna bladen kan bli 1,2 cm breda och över 1 m långa. Ålgräs är samkönad, där en individ bär både hon-och hanblommor i en cirka 10 cm lång blomställning. Fröet, en nöt, har en genomskinlig hinna och stripor. När det är ett gynnsamt år kan en ålgräsäng producera stora mängder med frön per kvadratmeter. När fröna är mogna sjunker de fort till botten, så de sprids för det mesta inte särskilt långt. Bryts stjälken med blommor och frön av och flyter iväg, av kan arten däremot spridas över stora avstånd. Många frön dör genom att de t.ex. hamnar på en olämplig plats där de inte kan gro eller så blir de uppätna. Men de kan också spridas av fåglar som gillar att äta ålgräs. På grund av den låga salthalten i Östersjön sprider sig ålgräset här nästan enbart vegetativt. Det gör att det blir extra känsligt och svårt att bilda nya ängar om man förstör de som finns genom muddring, skuggning eller utsläpp.
Ålgräs har en mycket stor utbredning på norra halvklotet. Den växer i våra kalla havsområden i Nordatlanten och Norra Stilla havet och klarar av att överleva flera månader under isen varje år. Ålgräs är den enda arten av sjögräs som vi vet växer runt Island. Ålgräs klarar däremot inte varmare vatten och dör i de södra delarna av utbredningsområdet när temperaturen blir för hög på sommaren. Där finns det istället en massa andra arter av sjögräs som är väl anpassade till höga vattentemperaturer. Men det innebär såklart att ålgräs är en art som helst ser att den globala uppvärmningen inte förvärras.
En glittrande ålgräsäng är en fröjd att snorkla i under sommaren!
På 1930-talet drabbades ålgräs över stora områden längs med den svenska västkusten av en sjukdom kallad ”wasting desease”. Den syns först som mörka, döda fläckar på bladen, likt böldpest, och uppemot 90% av allt ålgräs längs Atlantkusten i Nordamerika och Europa dog till följd av detta. Sjukdomen orsakades av en encellig organism, Labyrinthula zosterae. Tursamt nog tål inte Labyrinthula zosterae den låga salthalten i Östersjön så ålgräsängarna där klarade sig från sjukdomen.
Historiskt har ålgräs samlats in och använts som gödsel men även torkats och använts som stoppning i möbler eller isolering i väggar. I Mexiko lär fröna förr i tiden ha samlats in, rostats och malts till en pasta. Kanske är det därifrån den spanske kocken, Ángel León, fått idéen att plantera Zostera marina i Cádiz bukten så han kan skörda fröna från ålgräs, ”havets ris”. De lär vara något mellan ris och qunioa, men smaka lite mer salt. Själv skulle jag inte vilja ge mig på att plantera ålgräs för att skörda fröna. Det verkar vara både svårt och troligen ge en låg avkastning även om de är glutenfria och innehåller mycket fibrer. Men hittar jag lite frön i sommar på västkusten skall jag absolut prova att smaka på dem.
Ålgräsets frön syns som gröna bönor längs bladet.
Till sist kan det också vara värt att nämna att vi faktiskt har två andra arter av ålgräs: Zostera noltii (dvärgålgräs) och Z. angustifolia (smalt ålgräs). Dvärgålgräs är en ovanlig art som förekommer på västkusten från Bohuslän och ner till Halland i skyddade havsvikar. Bladen är grågröna och blir 5-25 cm långa och 1 mm breda. Bladet har bara en nerv, och har en urnupen spets. Det är en art som lätt kan förbises eftersom den liknar natingsläktet (Ruppia), som har flera vanligt förekommande arter i marin miljö. Dvärgålgräs blommar i juni-juli och det mogna fröet, en nöt, är slätt utan stripor. Klart värt att hålla utkik efter vid inventeringar av vegetation på grunda mjukbottnar på västkusten. Den klassas som sårbar (VU) i Rödlistan.
Smalt ålgräs är även det ovanligt förekommande, men finns Bladen är ca 2 mm breda och 15–30 cm långa, som äldre något urnupna i toppen, och de är 3-nerviga. Frukten är en enfröig nöt som beskrivs som gurklikt, längsfårat och med tydliga räfflor. För att kunna bestämma att det är just smalt ålgräs behöver man ha en mogen frukt. Smalt ålgräs gillar inte heller när vågor rör upp det mjuka sedimentet, så den trivs också bäst på skyddade platser. men till skillnad från ålgräs (Z. marina) så tål den tidvis torrläggning i samband med ebb, och kan därför växa på grunda bottnar som bitvis torrläggs. Arten är inte direkt hotad, men sällsynt i Sverige, därför klassas den som starkt hotad (EN) av Rödlistan. Vill du se arten så är den vanligt förekommande på sydvästra Jylland i Danmark.
Har du ändå några frågor om makroalger så hittar du många av våra vanliga arter under rubriken Månadens alg. Där har vi skrivit om förekomst, utbredning och livscykler. Vi har även tagit upp om den hör till de arter som vi nyttjar på något sätt, som konsistensgivare eller direkt som mat.
Har du hittat något på stranden som du inte vet vad det är? Du får gärna skicka foton på någon art du undrar över. Tänk på att ta både en ”helfigur” och några närbilder, gärna skarpa, så kan vi lättare se vad det kan vara.
Vem kunde tro det? Vi går nu in på vårt 12e år! Vi är extra glada över att under de senaste tre åren haft runt 31 000 besökare årligen och att många av er har frågor och funderingar om det vi skriver om. Det gör att vi känner att det vi skriver om kommer till användning. I år har vi som alltid även fått många frågor från elever och studenter under temaveckor i skolan eller specialarbeten om alger, tång eller andra frågor om våra hav och havsmiljön. Vi uppskattar verkligen att elever och pedagoger hör av sig till oss. Det är väldigt roliga frågor att svara på.
Frågor kring användning av alger och tång som mat, växtgödning och hur man kan odla dem har ökat under de senaste åren. Det avspeglar väl de frågot kring alger som tas upp av media.
Vår serie Månadens alg, där vi presenterar en makroalg-art lite närmre, har rullat sedan 2016. Vi har nu beskrivit nästan 100 arter! Deras livscykler, miljön där de växer och om de t.ex. odlas eller har någon speciell egenskap, som att producera polybromerande ämnen eller tar upp mycket tungmetaller. Hur många av våra vanligaste arter känner du till? Nästa år kommer vi att ändra det lite, och istället ha temat Månadens vattenväxt, där vi belyser akvatiska kärlväxter. Detta är ett önskemål från våra läsare på kommuner och länsstyrelser.
Om allt går som vi hoppas, kommer vi också att ha ett nytt, spännande blåstångsprojekt på gång. Det är garanterat något utanför det vanliga. Mer om detta i början på 2024.
Det blir också mer om tidiga insamlingar i Östersjön av professor Mats Waern och herbariesamlingar. Beroende på hur det går med planerade projekt, så kan det även bli lite restaurerings-berättelser och uppföljningar på tidigare insatser. Kanske kommer det några nya arter in till kusten?
Vi får ju inte heller glömma att Svenska Algsällskapet ska dra igång 2024, där alla som är intresserade av alger kan samlas och lära sig mer, nybörjare som luttrad proffessor. Har du inte satt upp dig på mail-listan ännu, skicka ett mail med namn och epost till ellen@biologik.se så får du första utskicket när det kommer ut.
Så, kära läsare, se till att klicka på ”följ” knappen så ni inte missar något, för 2024 kommer bli ett spännande tång-år!
GOTT NYTT ÅR alla Tångbloggsläsare önskar Lena och Ellen
Ett vackert ishjärta till alla våra läsare!Rödalgen Dasya baillouviana på skal av blåmussla.
Under lång tid så fanns det inget annat sätt att samla alger och djur från bottnarna i haven än att släppa ner en skrapa, dra den utmed botten och sedan med spänning vänta på vad som kom upp till ytan. Det var först när det blev möjligt att dyka med luftapparat som studier av hur algsamhällen faktiskt ser ut blev möjliga. Var växter olika makroalgsarter? Vilka arter växer tillsammans och hur ser det ut utmed en klippa från ytan ner till där algsamhället tar slut?
Vårt fjärde Alg-Adventure börjar med berättelsen om en avlägsen släkting till mig, som kanske är den första kvinnliga apparatdykaren, och avslutas med Mats Waern som var den förste forskaren som använde dykning i sina studier av algsamhällen i Östersjön.
Min mycket avlägsna släkting hette Marjeta Kuscer och hon levde i Jugoslavien (nuvarande Slovenien) med sina två söner Ivan och Dusan. De ägnade sig åt att dyka med en hemgjord utrustning redan på 1030-talet. Luft pumpades ner till dykaren via en ombyggd cykelpump genom en slang, som dykaren antingen helt enkelt fick hålla i munnen eller så var den direkt kopplad till en hemgjord dykhjälm.
Marjeta står på stranden, redo för att dyka . Foto från boken Sprehodi pod morjem (Walks under the sea) 1963.Lite tveksamt säkra lösningar på utrustningen kan tyckas. Foto från boken Sprehodi pod morjem (Walks under the sea) 1963.
Min man, Nisse, lärde sig dyka med slang när de besökte familjen på 1960-talet. Det var såklart jättespännande att se hur livet utmed den jugoslaviska kusten såg ut under ytan. Det enda jobbiga brukade vara om det inte fanns någon luft i slangen när man behövde ett nytt andetag, för att den som stod på land och pumpade hade tröttnat! Då var det bara att gå upp till ytan. På foton från en bok om de två bröderna och deras mamma Marjeta finns en uppfinning till – det tidiga viktbältet! Marjeta har helt enkelt fyllt kjolen med stenar. Praktiskt och enkelt.
Marjeta med sin stenfyllda kjol, hemmagjord dykmask och luftslang. Foto från boken Sprehodi pod morjem (Walks under the sea) 1963.
Detta med dykningar och insamlingar av alger blir ännu mer intressant när vi på Tångbloggen fick möjligheten att ta hand om delar av Mats Waerns samlingar som en av hans medarbetare under många år, Anna Tolstoy, sparat för att jämföra med en dykundersökning från 1993 där hon deltog.
Alger från Mats Waerns insamling 1931 på lokalen Trutbådan.
Metodiken har varit den samma hela tiden. Allt material samlas in genom att skrapa av det som växer inom en 20 x 20 cm ram och pressa det på ett stort ark. Det blir inte bara en vacker tavla utan fångar ett ögonblick i Östersjöns historia för framtiden. Nu har det hunnit gå 92 år sedan Mats gjorde sina första studier i området kring Gräsö i Öregrund och 30 år sedan Anna undersökte Trutbådan igen.
Anna Tolstoys noteringar kring Waerns material från 1931Anna Tolstoys insamlade alger på samma lokal 1993
Visst skulle det vara jättespännande att följa upp vilka förändringar som skett sen 1993? Kanske är det dags för en Expedition Alg 2024 eller så väntar några andra ställen på ett besök? Följ gärna med oss på nya äventyr under 2024 här på Tångbloggen.
Tångbloggen 