Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Fakta’ Category

Nyss hemkommen från västkusten var det dags att ta ett dopp vid bryggan. Inte alls lika varmt i vattnet bara ca 16 0C jämfört med västkusten, på Tjärnö där det var ca 18-19 0C.

Efter att det regnat var vattnet ganska gulbrunt i förrgår men idag skiftade det i grönt. Det blåser ganska bra idag också här på Räfsnäs. Men det blev förstås ett bad ändå.

Vid bryggan mellan blåstången syns lite knippvattenblom i ytan.

Efter badet var den första uppgiften att kolla på min havstulpansplatta som ingår i Svenska Båtunionens Havstulpansprojekt. Prognosen för när havstulpanerna kommer och sätter sig på bryggpålar, bojar, båtbottnar och annat hårt substrat är att de brukar dyka upp i slutet av juli eller början av augusti

Och visst blev det så i år också. Det fanns några få större som nog kommit för någon vecka sedan, men det var fullt med en massa små havstulpaner också. Så nu har de kommit och det är dags att rensa bort dom från båtskrovet. Vi har inte lagt i vår båt ännu utan det blir nog först om en vecka. Med lite tur så slipper vi en massa havstulpaner och även mossdjur som också kommit och satt sig på plattan.

Havstulpansplattan full av nya små havstulpaner. Svårt att räkna alla.

Tittar du nära på en mossdjurskoloni går det att se de enskilda små rutorna där det sitter ett litet djur och filtrerar små partiklar ur vattnet som det sedan äter. Det ser ut på bilden som om det redan har koloniserat någon liten brunalg i många av rutorna och gör att de ser bruna ut. Levande mossdjur syns inte i denna förstoring utan de ser vita ut. Det syns också små gröna trådar på bojen. Det kan vara grönslick.

Flera mossdjurskolonier och en platta från en havstulpan.

Det finns en sak till som det kan vara dags att kolla efter och det är cyanobakterieblomningar. Den första brukar komma lagom till Almedalsveckan på Gotland i slutet av juli. Den syns på satellitbilder och eftersom det är politikervecka brukar det bli ganska många rapporter. När det blir soligt och framförallt lugnt och stilla kan det dyka upp nya cyanobakterieblomningar. Så länge det blåser blandas vattnet om och blomningen eller tillväxten av cyanobakterierna syns inte. Det är först i slutet på blomningen och om det slutar blåsa som de flyter upp till ytan.  Så uppgift nummer två var att ta med planktonhåven till bryggan och dra ett par meter i ytvattnet för att se hur mycket cyanobakterier det fanns. Den grönaktiga färgen och små, små barrliknande växtplankton hade redan gett mig en ledtråd när jag badade.

Plantkonhåv full med cyanobakterier.

Och visst stämde det! Vattnet är fullt av knippvattenblom, Aphanizomenon spp.

Knippvattenblom i en petriskål. Fotograferad i mikroskop.

Så nu till min prediktion. Efter att ha kollat på SMHI:s väderprognos så kommer det att blåsa mycket mindre på lördag den 29 juli och det blir en solig och varm dag. Då kommer cyanobakterieblomningen, huvudsakligen bestående av knippvattenblom att flyta upp till ytan och ansamlas utmed stränderna i skärgården. Blir spännande att se om jag får rätt även denna gång.

Read Full Post »

Genom en kollega som arbetade på Stockholms universitets kurs i marin ekologi fick jag veta att Pia Östlund, forskare, författare och designer höll på att pressa alger på Tjärnö marina laboratorium. Det speciella är att Pia arbetar med att återuppliva en förlorad naturtryckprocess som inte använts sedan 1800-talet. Med denna tryckprocess går det att skapa verklighetstrogna avbildningar av växter och alger. Tryckprocessen gör att t.ex. ett blads nervstrukturer går att känna som små upphöjningar i pappret.

Nu har Pia varit två veckor på Tjärnö och samlat in makroalger för att skapa nya naturtryck och visa vilka fantastiska former och färger som gömmer sig under ytan i havet och som många av oss aldrig får möjlighet att se. Det lät jättespännande så jag gick dit för att se om det fanns en chans att få en träff med Pia och prata alger så klart.

Bänken i labbet är full med pressade alger- men Pia syns inte till
Alla tre banden av ”Traté de Zoologie” behövs för att pressa de riktigt stora algerna.

Ett hörn av laboratoriet var fyllt med pressade alger. Många böcker ur Tjärnös bibliotek kom till en lite ovanlig användning, som tyngder för att pressa. Tyvärr var inte Pia där. Så jag lämnade en lapp och bad henne maila mig. Min nyfikenhet hann öka ännu mera innan vi fick till ett möte någon dag senare på labbet. Då hade kursen slutat så det fanns ännu mer plats för Pias algpressning.

Pia studerade grafisk formgivning vid Central Saint Martin’s College of Art & Design i London. Idag arbetar hon som konsult vid Chelsea Physic Garden i London och Oxford Botanic Garden.

Hennes första kontakt med naturtrycksmetoderna var när hon hittade en ovanlig bok med vackra och märkligt naturtrogna illustrationer av ormbunkar i det lilla men välsorterade biblioteket i Chelsea. Med hjälp av en patentbeskrivning, tålamod och nyfikenhet (det låter säkert bekant!) lyckades hon slutligen ta reda på hur metoden fungerade. Nu har Pia fått ett stipendium att vidareutveckla tekniken, som även kan användas till att trycka textiler. Nästa steg är att använda metoden till kreativa samarbeten med t ex forskare inom botanik och marin biologi eller arkitekter för utsmyckning av offentliga miljöer och interiörer.

Pia visar ett uppslag med blåstång, Fucus vesiculosus från Bretagne med en massa flytblåsor.

Så hur går det till? Det finns flera olika metoder men grundläggande är att man antingen trycker direkt från själva växten; eller använder växten för att skapa ett avtryck i t ex bly som sedan kan göras om till en tryckplåt av koppar. Det är den senare metoden som Pia arbetar med. De som vill fördjupa sig i de olika metoderna (eller bara njuta av bilderna) hänvisas till Capturing Nature, en nyutgiven publikation som Pia författat tillsammans med Matthew Zucker (Zucker Art Books, NY, 2022 (specialutgåva) och Princeton Architectural Press, 2023). Boken är en visuell resa igenom naturtryckens utveckling 1733-1903 och har vunnit flera priser. Algentusiaster hänvisas även till The Nature-printed British Seaweed av Johnstone and Croall, (Brandbury & Evans 1859-1860). Helt fantastiska bilder att hänföras av.

Ovanför och till höger om boken med blad av Laminaria digitata, syns några små tryckplåtar.

Capturing Nature innehåller beskrivningar på 150 år av naturtryck. Det är en komplicerad process som sker i flera steg. Först tas ett avtryck av växten i bly, sedan överförs det avtrycket till en kopparplåt med hjälp av ett elektrolytiskt bad. Eftersom denna blir positiv krävs ytterligare ett steg för att få fram själva tryckplåten som måste vara negativ. Den kan sen användas för att trycka mönstret på valfritt underlag.

Naturen snålar inte på idéer när det gäller mönster. Utseendet hos en alg kan variera jättemycket beroende på var den vuxit. Vi har ofta skrivit om det här på Tångbloggen för t.ex.blåstång samlad utmed stränderna på Saltö. Men här kan vi se att det även gäller för rödalgen Palmaria palmata (söl).

Lite av den stora variation i form som blåstången kan ha beroende på var den vuxit.
Till vänster en odlad stor planta och till höger några små hanplantor från Saltö.

Det pågår just nu studier av ett antal makroalgsarter som kan vara av intresse att odla i kommersiell skala på västkusten. Söl är en av dessa arter, som vi har skrivit om i vår serie Månadens alg. Pia pressade några som odlats i labbet på Tjärnö och därför fått lite ovanliga utseenden. Kul att se hur miljön påverkar algers utseende så mycket.

Vill du veta mer om naturtryck så har Pia gjort en liten film om detta.

Vilken metod skulle du välja för att dokumentera naturens variationer i färg och form?

Read Full Post »

Vi får in fina foton på livet i tångskogen från alla deltagare i Algforskarsommar 2023. Det senaste var ett foto på en blåstångsplanta som var mer blåmusslor än tång.

Har aldrig sett en tångplanta med så mycket blåmusslor. Foto: Louise Albertson

Fotot skickades in av Louise Albertson och plantan hade drivit i land efter blåsten på en strand vid Barsebäck i Skåne.

Nu efterlyser vi fler foton på blåstång som har en massa påväxt av alger, havstulpaner eller mossdjur eller bara ser konstig ut. Den kan vara ovanlig smal eller jättebred, ha en massa flytblåsor eller bara se allmänt konstig ut.

Denna planta har många flytblåsor i rad. Kan du hitta en som har fler?

Det vi letar efter är störst, flest, fulast eller vackrast! Så det är bara ut och leta och hålla ögonen öppna. Med fotot ange lokal, om den satt fast eller låg lös i vattnet och fotograf. Tanken är att vi gör ett bildgalleri som presenteras på Tångbloggen i slutet på sommaren.

Read Full Post »

Många arter har drivit iland i Danmarksbukten på Saltö efter blåsten

Tiden går fort när man har roligt. Efter några intensiva dagar i Lysekil med alginsamling skildes expeditionens medlemmar åt och jag befinner mig nu på Tjärnö, nära Strömstad. I slutet av vecka 26 blåste det ganska mycket och resultatet lät inte vänta på sig. Det fanns en massa spännande arter som drivit iland på Saltö, den lilla ön som ligger precis utanför Tjärnö marina laboratorium.  På stranden vid Danmarksbukten hittade jag högar med blandade mindre röda och bruna alger tillsammans med många ostronskal (Ostrea edulis). Roligt att vårt inhemska ostron ser ut att ha haft en god förökning för ett eller två år sedan.

Tre plantor av pepparalg, späd agaralg och sågtång på stranden.

Det låg också en massa andra skal tillsammans med en död strandkrabba bland algerna. Det första som jag noterade var ett par fina plantor av Osmundea spp., kallad pepparalg på svenska, som växte på små bitar av sågtång, Fucus serratus.

Osmundea spp. växer ofta på sågtång.

Men där låg också flera grovt förgrenade rödalger, Gracilaria gracilis, späd agaralg, som samtliga satt fast på var sin liten sten. De måste ha kommit från viken utanför. Det fanns flera andra arter som också kommit iland fastsittande på en liten sten.

Från vänster till höger: Rhodomela confervoides, Polyides rotunda och Gracilaria gracilis.

Skall bli intressant att snorkla runt där när det blir lågvatten och blåser lite mindre. Måste finnas större områden med småstenar och grusbotten där de kan etablera sig.

 

 

Den späda agaralgen, Gracilaria gracilis hade också en massa konstiga, lite knottriga svulster på många av grenarna. Har inte lyckats bestämma vad det är för art, men min bästa gissning är att det är en parasitisk rödalg.

Gracilaria gracilis med många rödalgsparasiter som bildar små knölar på algen.

Min tanke är att skriva till några forskare som just undersöker denna märkliga grupp av parasitiska rödalger för att få hjälp. Kanske kan någon av Tångbloggens läsare också hjälpa till här?

Det bästa fyndet sparade jag till sist. Inne ibland algerna låg en liten tufs av den kalkinlagrade rödalgen Jania rubens! Enligt Danmarks Havsalger, vår Algbibel, kallas Jania rubens för koralgaffel på danska och gaffelkrasing på svenska. Jania rubens går att känna igen genom att den har smalare grenar som är gaffelförgrenade medan Corallina officinalis är fjäderförgrenad.

Jania rubens funnen i Danmarksbukten på Saltö 2 juli 2023.

 

Jania rubens har inte noterats i Danmark sedan 1973 och då hittades den ilanddriven i Limfjorden. Så nu gäller det att ge sig ut och leta i Danmarksbukten, på Saltö. Enligt litteraturen kan den förekomma på grunda vågexponerade klippor men även ner till 15 meters djup. Hoppas det räcker med att snorkla.

Read Full Post »

I år har flera Naturum och naturskolor tillsammans med ett antal engagerade privatpersoner bidragit med att öka kunskapen om när blåstången blir mogen utmed kusten. Vi har fått in många fina fotografier på snittade förökningstoppar. I april kan man ana sig till att äggsamlingar (oogon) i honplantornas förökningstoppar håller på att bildas, men i conceptakler hos hanplantorna syns inget alls. Det var fortfarande för kallt i vattnet.

Vattentemperaturen ökar olika snabbt utmed vår långa kust. För många arter verkar en temperatur på över 10 0C behövas för att arten skall föröka sig. När och hur lång tid det tar för en tångplanta att växa till på våren och få mogna förökningstoppar beror på många faktorer, bl.a. hur fort vattnet värms upp och hur djupt ner plantan växer. En grund, innesluten vik kommer att värmas upp fortare än en klippstrand som ligger öppet ut mot havet. I år fick vi en lång period med lågvatten. Detta skadade många av de riktigt grunt växande blåstångsplantorna som inte tål att ligga torrlagda så länge. Flera dog och kommer ersättas av andra små tångplantor eller någon annan alg.

Några döda tångplantor på små stenar i en grund vik under lågvattensperioden i juni (2023-06-09)

Den allra första rapporten om att blåstången hade mogna förökningstoppar med tydliga oogon kom från Louise som kollat tång i Barsebäck, nere i Öresund. Det skedde redan vid fullmånen 14 april och temperaturen hade hunnit komma upp i runt 9 0C.

Vid nästa fullmåne, den 6 maj, kom precis som förra året många rapporter från södra Östersjön om mogna blåstångsplantor. På dessa platser hade vattentemperaturen då nått lite över 10 0C.

Snitt på mogen honplanta till vänster och hanplanta till höger  från Åhus. Fotograf Sam Peterson, Naturum Vattenriket.

Vid fullmånen den 4 juni var det många som rapporterade nästan mogna eller mogna toppar, och då hade vattentemperaturen stigit till runt 15-19 0C. Bland annat från Naturum Västervik och Markus Nord. Från sin provtagning strax före nymånen i juni skickade han några otroligt fina och vackra foton tagna i mikroskop på hur spermiesamlingar (antheridier) ser ut och också conceptakler med mogna oogon.

Ett av de vackraste och tydligaste fotografierna har Markus Nord i Västervik skickat in på ett conceptakel med mogna antheridier.

Fotograf: Markus Nord, Naturum Västervik.

Preliminära resultat visar på ungefär samma utveckling av mognaden som förra året, med klart mogen blåstång vid fullmånen i maj utmed den södra delen av kusten och mogen tång vid fullmånen i början av juni i Stockholms skärgård. Genom att deltagarna följt mognadsprocessen under flera månader visade det sig att det även kom in rapporter om mogen blåstång vid nymånar,  alltså inte bara vid fullmånar. Spännande!

Följer man mognadsprocessen noggrant så visar det sig att när tången väl mognat fortsätter den att bilda nya oogon respektive antheridier under ett par veckor. De mognar fram successivt och släpps ut i vattenmassan där befruktningen sker. De riktigt stora utsläppen som vi berättat om tidigare, sker i samband med fullmånen och ett lite mindre utsläpp sker vid nymånen. Men det sker också små utsläpp varje morgon och kväll när de väl har blivit mogna. Detta håller på tills det inte finns några fler äggsamlingar eller spermiesamlingar kvar i förökningstoppen. Då vissnar förökningstoppen ner och hela eller delar av grenen kommer att lossna, driva iväg och brytas ner. Eftersom det är kallare längre ner i vattenmassan så kommer djupt växande blåstång att föröka sig senare än de grunt växande plantorna på samma lokal. Det innebär att det även vid fullmånen den 3 juli fanns många blåstångsplantor som förökade sig i ytterskärgården där de kan förekomma ner till 8-10 meters djup.

I skrivande stund saknar vi rapporter från Bottenhavet. Enligt förra årets undersökningar så borde tången hunnit bli mogen också där. Så kommer du till en strand i Bottenhavet där det växer tång, prova gärna att snitta några förökningstoppar och kolla mognaden. Vi vill gärna få in fler rapporter just från Bottenhavet.

Read Full Post »

Månadens alg i juli fortsätter på temat av havsguden Neptunus och hans tillbehör. Nu är det arten Penicillus capitatus, som heter Neptunes brush på engelska eller Neptunus rakborste. Den gör verkligen skäl för sitt namn att se ut som en rakborste.

Penicillus capitatus i ett akvarium

Det är en mycket vanlig art som vi finner i varma, lunga grunda vikar och laguner i Karibien, Bahamas, Florida och Bermuda. Den blir ca 15 cm hög och otroligt nog består en individ av en enda stor cell med många kärnor. Genom att den har lite kalk inlagrad i sin vävnad får den en ljust grönaktig färg, utom i topparna på trådarna som är klart gröna.

Till skillnad från de flesta andra alger växer Neptunus rakborste på mjukbotten. Den består av en stjälk som är förankrad i mjukbotten med en stor mängd rhizoider och avslutas med en tofts av filament som gett arten sitt namn, just för att de liknar borsten på en rakborste. Det är en snygg alg och Neptuns rakborste är också en mycket populär art att ha i saltvattensakvariet.

Det är en relativt kortlivad art där varje individ bara blir mellan 1 – 16 veckor gammal, men där de flesta individer överlever ca 8 veckor eller mer. Som man kan förvänta sig för holokarpiska arter ( arter som omvandlar alla sina resurser till reproduktionsvävnad och sedan dör efter en enda, storslagen reproduktion), sammanföll dramatiska nedgångar lokalt i Penicullus populationer med en period av maximal reproduktionsaktivitet. Så mycket som 80-90% kunde försvinna på två månader efter fortplantningsperioden. Förökningen sker på samma sätt som hos andra sifonala alger inom gruppen Bryopsidales.

Den sexuella reproduktion innebär att anisogama ”manliga” och ”kvinnliga” könsceller släpps ut i vattenpelaren. (Anisogami innebär att manliga och kvinnliga könsceller skiljer sig åt i storlek; isogami beskriver situationen när de inte gör det och det inte finns några distinkta manliga och kvinnliga könsceller, även om det fortfarande kan finnas olika parningstyper.) De manliga könscellerna är rörliga hos Penicillus capitatus, men de kvinnliga är fastsittande. Det innebär att det krävs en hög koncentration av könsceller i vattnet för att få till en lyckad befruktning. Detta har gynnat en synkroniserad lek hos arten. Forskare har funnit att det är vanligt med sykroniserad, kortvarig lek hos flera grönalger på korallrev.

För Penicillus capitatus är tiden från början av fertilitet tills dess att könsceller frigörs endast cirka 48 timmar. Penicillus uppvisar en mer extrem grad av anisogami än många andra sifonala grönalger, med makrogameter (kvinnliga gameter) som är i storleksordningen tio tusen gånger så stora som mikrogameter (manliga gameter).

Read Full Post »

Efter en underbar helg i Tunstad nära Lysekil på västkusten hann vi stanna till vid den närmsta stranden i Sandvik. Det går ju inte att ha varit på västkusten utan att få en stund vid havet. Det visade sig vara riktigt lågt vattenstånd och det låg en massa öronmaneter uppe på sanden.  På stenarna syns vita fläckar – det är japanska ostron och de små vita fläckarna är havstulpaner.

Många öronmaneter ligger och blänker på stranden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Öronmaneten bildar ett vackert mönster på sanden bredvid en grupp med blåmusslor och några tomma ostronskal.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mellan stenarna högre upp på stranden låg högar med långa skott av ålgräs som redan vuxit sig ganska stora tillsammans med årets sudare. Det fanns också många nya skott av sargassosnärja med sina typiska små runda flytblåsor.  Det måste ha blåst bra för någon dag sedan för att rycka loss både alla alger och få dom och öronmaneterna att driva iland i viken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det låg också en hel del blåstång uppspolad på land i solen. Här på västkusten har ju blåstången varit mogen att släppa ut sina ägg- och spermiesamlingar länge. När jag tittade närmare så syntes tydliga små högar med orangefärgade spermie ovanpå förökningstoppen. Detta skulle inte gå att få se hos blåstång som ligger och torkar på en strand i Östersjön. Det är bara blåstångsplantor från en tidvattenkust som går att lura till att släppa ut om de blir torrlagda fastän det är ett tag till fullmånekvällen. Får blåstången ligga torr för länge dör den utan att släppa ut några ägg eller spermier. Blåstången har levt under ytan i Östersjön så länge att den förlorat denna signal att ligga torrlagd när tidvattnet drar sig tillbaka och sen släppa ut när vattnet kommer tillbaka.

Tydliga små högar med spermier på blåstången

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag tillbaka vid min brygga på Rådmansö och kommer att hålla koll på om blåstången är färdig att föröka sig. Temperaturen i vattnet är runt 11 oC så det är bara att hålla tummarna och se vad som händer i kväll.

Read Full Post »

I veckan var det full fart kring det nya stenrevet på Riddersholm, i Norrtälje. Nu skulle det placeras ut blåstång lagom till årets första förökningstillfälle – vid fullmånen på lördagen den 3 juni.

Skärgårdsstiftelsen, Sportfiskarna, folk från Världsnaturfonden, Östersjöns hus på Skansen och Sveriges Vattenekologer samlades på mötesplatsen på stranden. När jag kom fram strax före kl. 10 så fanns redan media och närmare 30 personer på plats. Under våren har det varit en lång period med lågvatten så en liten bit av revet som placerades ut i november har stuckit upp över ytan. Efter en lite stund kom dykarna från Vattenekologerna in med sin båt, och några som snorklat för att skrapat bort fintrådiga alger från stenarna kom också in för att värma sig i solen ett tag.  Steg ett för att få en snabb etablering av blåstång på revet var avklarat.

Dykarna kommer tillbaka efter att ha rensat stenar på revet.

Nu var det dags att starta fler av momenten. Som tur var fanns det många händer. Några knöt på flöten, gjorda av flaskor av lite olika modeller, på stenar som samlats in på stranden. Andra började med att knyta ihop små buntar med insamlade blåstångsgrenar som var fulla med förökningstoppar, efter en genomgång av Susanne Qvarfordt från Sveriges Vattenekologer.

Flöten av plastflaskor knutna på stenar.

Uppgiften gick ut på att ta små grenar från olika plantor som dykarna samlat in och knyta ihop dem till emed tandtråd. Allt gick snabbt och enkelt när vi var så många hjälpande händer.

Massor med klara tångknippen – minst 50 stycken!

För att minska risken för att tången skulle torka så flyttades bordet till skuggan. Knippena fick sedan ligga i en plastback i strandkanten och svalkas i vattnet tills allt var klart.

Nu var det dags att knyta på tångknippena på flötena så att de var färdiga att transporteras ut till revet.

Sussi visar hur det kommer att se ut i vattnet. Det gäller att kila in stenen i revet så att den inte guppar iväg om det blir vågor.

Tack vare alla hjälpsamma deltagare tog det hela runt 6 timmar på plats . Vi fick också en mycket god pastasallad att stärka oss med tillsammans med bullar och kaffe. Nu är det bara att vänta och se hur väl de utplacerade blåstångsplantorna kan föröka och sprida sig. Första kollen blir nog till hösten.

Vi på Tångbloggen kommer självfallet att rapportera om vad som händer. Vi väntar även på medias rapporter från projektet som vi skall försöka hinna länka till när de dyker upp. Först ut var Norrtälje Tidning som du kan läsa här. Det finns även ett trevligt reportage på SVT Nyheter

Glada och nöjda dykare tillsammans med skepparen efter en dags arbete i vattnet.

Read Full Post »

Månadens alg för juni har ett namn som beskriver utseendet på arten väl. Neptune´s necklace på engelska, Neptuns halsband, och på latin Hormosira banksii. Den kallas också för Neptune’s pearls, Sea grapes eller Bubbleweed, samtliga bra och uttrycksfulla, beskrivande namn. Neptune´s necklace är en brunalg och hör till de stora tångarterna, inom ordningen Fucales.

En underbar bild som visar Neptun’s necklace vid högvatten. Bilden är från Ecotox Services Australia http://www.ecotox.com.au

För att hitta den måste vi ge oss ut på en lång resa. Vi får åka ända till sydöstra Australien, inklusive Tasmanien, Lord Howe Island och Norfolk Island eller till Nya Zealand. Hormosira banksii är en flerårig art som lever i tidvattenzonen. Eftersom den tål uttorkning mycket bra kan den konkurrera ut andra brunalger. Den växer också väldigt tätt, i täta buketter, vilket tillsammans med det slem som den producerar minskar risken att torka ut ytterligare. Den kan förekomma rikligt i stora grupper och bildar då ett eget habitat där den konkurrerar ut andra algarter som inte tål uttorkning lika bra.

Neptune´s necklace är uppbyggd av strängar av olivbruna, sfäriska, gasfyllda, pneumatocyster, eller pärlor, som blir mindre ju närmare fästskivan de sitter. Raden av pärlor flyter bra vilket gör att algen står upp i vattnet och rör sig fram och tillbaka i vågorna. Hos de arter av alger som flyter med gasfyllda blåsor kan fertila plantor driva långt. Neputune´s necklace en är samkönad art vilket gör att den lätt kan sprida sig till e ny lokal och etablera sig. Konceptaklerna, där ägg och spermiesamlingar sitter, syns som små gropar på ytan av pärlorna. Hormosira banksii producerar ägg under hela året. Den har sin maximala förökning när vattentemperaturen är cirka 14 °C, vilket sker i juli–oktober i norra Nya Zeeland. Vid högvatten släpps ägg och spermier ut direkt i vattnet när det är en högvattensperiod. Äggen sjunker till botten och efter befruktning fäster de sig på botten. Alla individer släpper samtidigt vilket ökar chansen till en lyckad befruktning och nya groddplantor. Känns bekant tycker vi Fucus-fantaster.

Vid lågvatten ligger ”pärlorna” i stora högar på stranden. Det går att se konceptaklerna, som prickar, på ytan. Foto: Jon Sullivan, iNaturalist.org

Arten kan också föröka sig asexuellt från bitar av fragment som lossnat och sedan kan sätta sig fast igen. Hormosira banksii har en obligat epifyt, Notheia anomala, dvs en art som bara förekommer på Hormosira banksii. Notheia anomala är också en brunalg som är rikt förgrenad och kan bli circka 12 cm hög.

Hormosira banksii är näringsrik och äts av sjöborrar, många olika små kräftdjur och vissa unga fiskar. Unga kräftdjur och blötdjur får även skydd under plantorna från rovdjur och klarar sig bättre mot uttorkning om de gömt sig under algen när det är lågvatten.

Som avslutning en liten kuriosa-berättelse. Tasmanska skolbarn skall ha fått rekommenderat att äta en ”pärla av Neptune´s necklace” om dagen för att hålla struman borta. Orsaken är att denna brunalg som många andra arter innehåller höga halter jod.

Det här är en alg som vi båda har högt upp på önskelistan att se. Det är fint att kunna använda Internet för att se så många härliga bilder på alger, och upptäcka nya, spännande arter.

Read Full Post »

Vi får lite då och då frågor från studenter på olika utbildningar om Östersjöns tillstånd, naturresurser och påverkan av oss människor på allas vårt hav. Det känns extra roligt och spännande att ibland bli inbjuden till att se resultatet av ett examensarbete inom ett helt annat fält än där jag och Ellen normalt är verksamma. Så igår åkte jag till Telefonplan för att gå på utställning av arbeten av årets studenter i Mastersprogram. individuell studieplan i design. Louisa Juvall Molins projekt heter ”Plating the Baltic Sea” som hon gjort i samarbete med företaget Under ytan som odlar och serverar mat av tång på Åland.

Vackert dukat bord

I den stora hallen kunde jag på långt håll se torkade små tångplantor hängandes från taket ovanför ett vackert dukat bord med flera blekblå pallar. De bjöd in besökaren att sätta sig till bords för ett givande samtal om Östersjön och allt vad som finns där.

Bordsservisen är gjord av alger och bredvid står en spännande meny med olika maträtter som innehåller havsallat och blåstång.

Gillade såklart ”uppläggningsfatet” med en specialgjord ”tångtång” där det fanns en massa information om vilken funktion blåstången har i Östersjön.

Kanske kommer mer tång att odlas framöver. I Finland har men verkligen förstått hur stor betydelse blåstången har för den biologiska mångfalden och behovet av att restaurera tångsamhällen i områden där den minskat eller försvunnit.

På ena hörnet av bordet fanns en bra illustration av hur grönalgen grönslick (Cladophora glomerata) kan användas till att producera papper som är både vackert och nedbrytbart.

Så vi från Tångbloggen vill verkligen gratulera till ett väl genomfört projekt som är mycket inspirerande. Konstfacks vårutställning är öppen ytterligare några dagar, t.o.m fredagen 26 maj, mellan kl. 12.00-18.00.

Så ta en tur och kolla på hela utställningen och sitt en stund vid detta fint dukade bord för samtal om Östersjöns framtid.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »