Det var riktigt spännande att titta ner i vattnet och se plattan hänga där med en massa små tångräkor och fiskar som simmade runt omkring den. Vilka arter har etablerat sig mellan den 4:e den 24:e augusti?
Det har blivit trångt på plattan efter flera veckor i havet. Men vackert!
På den delen av plattan som inte rensats hade det blivit riktigt trångt. Det fanns inte en enda millimeter tom yta kvar och kolonierna av sjöpungar och mossdjur växter ännu tätare. De nästan lossnar från ytan i sina försök att växa över varandra. På den renskrapade halvan av plattan (åt höger på fotot ovan) har en kolonibildande blomsjöpung, Botryllus schlosseri, hunnit sprida sig över stora delar av den nya tillgängliga ytan efter bara tre veckor.
Ytan som skrapades ren för tre veckor sedan har redan fått nya hyresgäster.
Men det mest intressanta var alla små nykomna individer av stillahavsostronet, (Magallana gigas). De hade hunnit växa till och var ungefär 3 mm stora. Vad jag vet finns det inte så mycket data om när på sommaren larverna hos stillahavsostron är färdiga att sätta sig fast på en ledig bottenyta. Undrar om de också kommer att bli vanliga på båtskrov. De kolonibildande sjöpungsarterna som vi fick på båten är ju släta och lite slemmiga, men ostronen kan bli ett nytt problem för båtägare, precis som havstulpaner. Vi får hoppas att de hellre sitter på andra ytor.
Halva halvan skrapad på båda halvor. Gäller att hålla koll på hur det ska skrapas.
Jag skrapade rent en halva av vardera halvorna, för att återigen kunna följa vilka larver som sätter sig under hösten. Är du nyfiken på hur det går, så se till att följa Tångbloggen. VI kommer att uppdatera våra läsare under hösten. Varför inte hänga ut en egen platta om du har möjlighet?
Den 20 augusti var det dags för att göra en tur ner till stranden med Michaela och Emil från Östersjöcentrum. Med oss hade vi en intresserad grupp av åhörare som anmält sig till detta event för att fira att vår fantastiska nationalstadspark fyller 30 år.
Michaela berättar om Brunnsvikens utlopp vid Ålkistan och vilka stopp vi kommer att göra.
Vandringen startade vid T-banan på universitet, vid den stora stenen där nationalstadsparken och Brunnsviken är tydligt markerad i guld! Michaela gav en första introduktion om inflöden av dagvatten, avrinning från hårdgjorda ytor och den lilla smala Ålkistan där vattenutbytet sker med Värtan och Östersjön. Brunnsviken har ju precis som Östersjön genomgått olika stadier och hade idag varit en sjö om man inte sprängt och öppnat Ålkistan 1863. Hur illa det då var ställt med vattnet i Brunnsviken beskrivs av August Blanch i Hyrkuskens berättelse, publicerad 1865 ett par år efter att förbindelsen med Värtan öppnats.
”….Brunnsvikens stillastående. vatten, där vågen är grön som grönsoppa och där fisken simmar död mot dyig strand”
Under kommande årtionde ökade befolkningen i Stockholm, men någon rening av vattnet kom inte igång förrän under 1960-talet. Då hade tillståndet blivit allt sämre även i Stockholms skärgård och många mindre sjöar.
När jag startade mitt doktorandarbete 1970 var Wenner Gren Centret knappt tio år gammalt. Det stod klart 1961 och var då Europas högsta hus med stålstomme och sina 74 våningar. I andra ändan på Brunnsviken, på bilden till höger, syns utloppet av det fortfarande orenade avloppsvattnet från Solna stad. Min uppgift var att följa återhämtningen och förändringen i sammansättningen av växtplankton när tillförseln av fosfor och kväve minskade i samband med att utsläppet stoppades 1969.
Wenner Gren skrapans syns bra innan skogen vuxit till vid stranden.Här strömmande avloppsvattnet in i Brunnsviken från Solna. En läns ligger utanför och samlar in det grövsta skräpet.
Det fanns inte någon bra karta över bottendjup i Brunnsviken, så en av mina första uppgifter var att handloda viken på vintern 1970 -71. Tur nog låg det tjocka isar på vintern i 3-4 månader. Och det blev många borrhål för att producera en karta över bottendjup. Speciellt i djuphålorna var botten jättelös och det tunga lodet sjönk ner i dyn, så ett exakt djup var svårt att bestämma. Det största djupet ligger i norra delen av Brunnsviken och var då ca 14 meter. I nyare studier anges ett djup på 13.7 meter. Det kan bero på flera saker, som att mer organiskt material kan ha samlats på botten under de gångna åren och djupet minskat eller att vattenståndet varierat med några decimeter vid mätningen.
Karta med djupkurvor över Brunnsviken. Mina sju mätstationer finns utmarkerade. Nummer 2 låg vid det djupaste platsen, där också de flesta mätningarna genomfördes.
Efter de långa vintrarna, när isen lossnade och vattnet blandades om, brukade det lukta som ruttet ägg i hela viken i ett par dagar. Det var svavelväte, som bildas när organiskt material bryts ner utan tillräckligt med syre. Det tog ett par år innan syretillgången blivit så bra att viken inte stank i slutet av mars eller tidigt i april, i samband med islossningen. Idag är det sällan som isen ligger i hela viken och möjligheten att åka skridskor, eller handloda för den delen, blir mer och mer sällsynta.
Min huvuduppgift som doktorand var att undersöka hur växtplanktonsamhället förändrades när allt mindre näring hamnade i viken varje år. Det första som hände var att det kom in fler brackvattensarter eftersom salthalten i ytvattnet ökade från 2 till 3 promille och bottenvattnet under språngskiktet ökade från 3,5 till 4,5 promille. Den ökade salthalten berodde så klart på att avloppsvattnet, som var färskvatten, nu fördes till Käppala reningsverk och inte längre spädde ut Brunnsvikens saltvatten.
Gäller att vara försiktig när man suger upp lösningen.…och sen tillsätta rätt mängd till planktonprovet!
Hittade ett par foton på när jag sitter i den lilla roddbåten med utombordsmotor och fixerar växtplanktonprover. Kan inte rekommendera att pipettera mer eller mindre nyttiga lösningar med munnen i en gungande båt… Men detta var ju på 70-talet. Det blev många, många växtplanktonprover att analysera mellan 1970 -75. Och allt eftersom blev miljön i Brunnsviken bara bättre och bättre.
Det var så roligt att stå vid Brunnsvikens strand igen och berätta om hur mycket bättre miljön blivit..Visst blommar det av cyanobakterier fortfarande, men vattnet är mycket klarare och renare.
Att stå nere vid stranden 55 år senare och berätta om hur det såg ut i vattnet då för denna intresserade grupp var jätteroligt! Förbättringarna var tydliga när tillförseln av näring minskade och siktdjupet, som bara var 2 decimeter 1970 på sommaren, ökade till 1-2 meter samtidigt som blomningarna av cyanobakterier minskade. Dels genom mer eller mindre kontinuerlig luftning och syresättning av bottenvattnet under 1975-1981, och av utpumpning av bottenvatten till Värtan under 1982-2002. Under åren 2003-2007 gjordes ett kort uppehåll. Syreförhållanden i bottenvattnet försämrades snabbt och utpumpningen av syrefattigt vatten startades igen. Genom att pumpa ut bottenvatten till Värtan ökar inströmningen av syrerikt ytvatten genom Ålkistan. Lite som konstgjord andning.
Vattenkvalitén blev successivt bättre, men inte helt bra. 2019 gjordes ytterligare en insats då man beslöt att fälla ut fosfor ur vattenmassan med aluminiumsulfat. På så sätt kan man binda fosfor och mikroalger och cyanobakterier kan inte nyttja det till sin tillväxt. Detta har gjort att siktdjupet ökade till ca 3 meter på sommaren, vattnet är ännu klarare. Efter en inventering av bottenvegetationen kan vi nu se att rotade vattenväxter växer ner till ca 4,8 meters djup. Det betyder att idag räcker ljuset till för att arter kan växa över största delen av bottenarealen och påverka syresättningen av botten positivt med sitt rotsystem. Nu återstår bara de djupare hålorna där vattnet ligger stilla under sommaren och nedbrytningen av organiskt material leder till syrebrist.
En större våtmark anlades nära Bergianska Trädgården för runt 15 år sedan och har resulterat i ett rikt djur- och fågelliv, speciellt under våren och försommaren. Ängsytorna runt våtmarken slås och höet transporteras bort. Också vassen i diket ut till Brunnsviken skördas varje år. I och runt våtmarken har ca 250 arter av kärlväxter hittats. Våtmarken bidrar både till att minska tillförseln av näring till Brunnsviken och till en ökad biologisk mångfald i nationalstadsparken.
Det är väl värt ett besök på våren när grodynglen simmar i kanten av våtmarken. Men den är fin på hösten också med blomvass och fackelblomster.
Dags att lämna Brunnsviken för denna gång. Det har hänt så många positiva förbättringar i vattenkvalitén! Jag är allra gladast över att större siktdjup gjort att vattenväxter kan etablera sig på stora delar av bottenytan. Och i grunda delar nedanför Wenner Gren Centret växer det rikligt med havsnajas, Najas marina. Den växer säkert också i vassarna runt stränderna på Brunnsviken och är populär mat för gräsänder. Det finns gädda och abborre i viken numera och strömming och havsöring lär vandra in genom Ålkistan. Nu börjar det bli lite höst i luften men vattnet är fortfarande varmt. Kanske hinner jag ta ett dopp i Brunnsviken igen innan sommaren är slut? Då kommer jag såklart se om jag kan hitta några fler arter av vattenväxter.
Detta inlägg på Tångbloggen får ses som en teaser. I nästa vecka kommer vi från Östersjöcentrum att göra en tur till Brunnsviken och berätta om hur den precis som Östersjön gått igenom olika stadier, från insjö till öppet hav under årtusendenas gång. Inför denna vandring utmed stränderna var det dags att göra ett eget besök till viken av Östersjön där jag genomförde mina doktorandstudier under 1970-talet.
Fram till 1969 släpptes Solna stads avloppsvatten orenat ut i Brunnsviken. Min doktoranduppgift var att undersöka hur denna lilla vik av Östersjön återhämtade sig efter att detta hade upphört. Och visst blev det bättre. Till exempel ökade siktdjupet från ynka 2 decimeter till 2 meter. Men mer om detta efter att vi gjort vår tur den 20 augusti.
Visst har jag varit nere vid Brunnsviken ibland under årens gång efter att avhandlingen var klar för 46 år sedan. Men jag har inte direkt kollat på hur algblomningen sett ut, vilka cyanobakterier som ingått i blomningen eller om siktdjupet ökat och vattnet blivit klarare så att rotade vattenväxter kunnat etablerat sig utanför vassarna. Så nu var det hög tid att undersöka läget.
Solen gassade och jag var glad när jag kom fram till en brygga och kunde håva in en ganska kraftig blomning av cyanobakterien Dolichospermum lemmermanni, på svenska kallad rosettvattenblom. Den bildar små, små gröna kulor i vattnet som går att se för blotta ögat. Det är en sötvattensart som tål att växa till och föröka sig i Brunnsvikens bräckta vatten. Det fanns också enstaka raka buntar av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae, i provet. Det är också en cyanobakterie som är vanlig i blomningarna i Stockholms skärgård.
Fotografiet visar klumparna av rosettvattenblom som delvis håller på att gå sönder i småbitar. Både rosettvattenblom och knippvattenblom går att se i ett vattenprov utan förstoring.
På botten skymtade långa plantor av ålnate, Potamogeton perfoliatus, axslinga, Myriophyllum spicatumoch i kanten utanför vassen hittade jag både hornsärv, Ceratophyllum demersumoch korsandmat, Lemna trisulca, alla arter som hör hemma i näringsrika vatten men som inte förekom i det riktigt grumliga vattnet när jag började mina studier för länge sedan. Dagens överraskning för min del var ett par skott av havsnajas, Najas marinasom lossnat från botten och drivit in till stranden. Den växer i bräckt vatten på gyttjig botten skyddade strandvassar och laguner. Med var växer de nu? Någonstans inne i vassen som finns i ett smalt band utmed stora delar av stränderna?
Efter rundvandringen den 20 augusti kommer vi att berätta mer om utvecklingen i Brunnsviken. Allt från öppnandet av Ålkistan 1863, stoppat utsläpp av orenat avloppsvatten och andra åtgärder som gjorts för att förbättra tillståndet i Brunnsviken.
Låt mig starta storyn om årets påväxt på båtskrov från början. I år har det varit en varm och tidig vår. Hängde ut min havstulpansplatta som jag fått från Svenska Båtunionen vid vår brygga på Räfsnäs, Gräddö den 20de juni. Det första som satte sig på plattan var larverna från mossdjuret, tångbark, Einhornia crustulenta.
De små, små prickarna är larver av mossdjur som satt sig på plattan i juni.Här har kolonierna av tångbark hunnit växa till under några veckors tid.
De växte till lite grann under de första veckorna. Havstulpanens larver dök upp ungefär som de brukar i slutet på juli, kanske lite tidigare än vanligt. Nu väntar jag på att se om det blir en andra settling av havstulpaner eller inte. Efter stormen Floris har vattnet blandats om och temperaturen minskat från över 22 0C till bara 15 0C. Undrar hur det kan påverka en andra settling? Bara att vänta och kolla med jämna mellanrum.
Så nu bär det av till västkusten istället och se vad som hänt där med påväxten på den extra plattan som jag fick av Carl Rönnow på Svenska Båtunionen. Målet var att göra en liten studie på vilka arter som etablerar sig på en ledig yta, som en platta eller ett båtskrov i västkusten. Är det också mest havstulpaner här eller några andra arter?
Vi har haft en liten båt på Tjärnö, nära Strömstad i många år. Den brukar hamna i sjön i juni och tas upp i slutet av juli eller början av augusti. Då brukar havstulpanerna fortfarande inte ha hunnit bli så stora och de är ganska lätta att skrubba bort. Men i år fanns det inga havstulpaner alls! Hela botten såg färgglad ut av kolonibildande sjöpungsarter och mossdjurskolonier.
Stora kolonier i glada färger täcker botten på båten.Närbild på kolonier av blomsjöpung i olika färger
Det som dominerade på båtbotten vad den kolonibildande blomsjöpungen Botryllus schlosseri. Kolonierna kan bli ca 2,5 x 15 cm stora och upp till 2 mm tjocka. Färgen hos de olika kolonierna varierar mycket, som syns på foto. Allt ifrån mörklila, bruna eller svarta. Varje koloni består av flera samlingar av zooider, mellan 5-20 stycken i en samling, som bildar stjärnformade system. En annan vanlig art i svenska vatten är labyrintsjöpung, Botrylloides leachi. Hos denna kolonibildande sjöpungsart sitter individerna i ett fåtal långa, slingrande och vridna parallella rader, som en labyrint. Kolonin kan vara grön, gul, röd eller brun och blir mellan 1-12 cm i diameter och någon mm tjock. Båda arterna har en slät lite hal yta som andra arter har svårt att sätta sig fast på. Däremot kan de lätt växa över olika arter av mossdjur.
Plattan som hängt vid pontonen nära Tjärnö marina laboratorium var också helt täckt med olika arter av mossdjur och kolonibildande sjöpungar. Det fanns också några enstaka havstulpaner.
Kan Du hitta havstulpanerna på plattan?Inte mycket plats kvar att att växa sig större på.
Mellan de kolonibildande sjöpungarna syns smårutiga mossdjurskolonier av Cryptosula pallasiana. Den har inte fått något svenskt namn ännu. Varje individ sitter i en liten låda gjord av kalk som gör hela kolonin hård med en raspig yta. Kolonierna är ofta orange, men kan också vara rosa eller vita. Lite spännande är att när två kolonier av Cryptosula pallasiana möts kan de inte växa över varandra utan kanten på kolonin böjs upp från botten. Ett tydligt exempel på konkurrens om plats mellan samma art.
Hur kommer plattan att se ut nästa gång? Mer av samma eller helt annan sammansättning av arter?
Innan vi åkte hem skrapade jag av ena halvan på plattan. Det fanns knappast någon ledig yta kvar. Nu skall det bli jättespännande att se om något hunnit etablera sig på den lediga ytan när vi kommer tillbaks om ca tre veckor. Undrar vad som kommer att sitta där? Samma eller nya andra arter som fått chansen att hitta en plats nu när det finns en ledig yta?
Lovar att berätta hur det gick. Soliga hälsningar från Tångbloggen.
Månadens vykort kommer från svenska västkusten, närmare bestämt från stränderna i närheten av Tjärnö, utanför Strömstad. Det första strandbesöket är på Lindholmen, 4 juli. Uppspolade på stranden låg många stora gamla plantor av sågtång, Fucus serratus efter att det blåst ordentligt veckan innan. När jag tittade närmare satt flera fortfarande fast på stenen som de växt på. Några var så stora att de slitits loss och bara den grova stammen, utan fästplattan hade kommit med. Men när sågtången förökar sig hamnar många befruktade ägg på havstulpanens skrovliga yta. Där bildas groddplantan och sågtången växter till varje år och blir allt större. Till sist kan inte havstulpanen hålla kvar den stora plantan när vågorna rycker och sliter i den. Resultatet blir att de lossnar och driver iland. Och att de suttit på havstulpaner syns om man tittar under fästskivan.
Stora plantor av sågtång ligger uppe på stranden.Denna planta har följt med sågtången upp på stranden.Den här plantan var för stor och stammen knäcktes av vågorna . Bara bålen kom med, utan fästskivan.Två plantor med lite kalkrester av havstulpaner under häftskivan. Inget vidare bra att hålla fast i för stora gamla plantor när det blåser.
I år är det första gången som jag har sett tydliga bälten utmed flera stränder runt både Saltö och Tjärnö av den introducerade arten sargassotång, Sargassum muticum. Årsskottet hos en sargassotång kan utan vidare bli 1,5 meter långt och ser lite ut som en buske med massor av små flytblåsor. Skotten växer ut från den övervintrande fleråriga delen av den förgrenade plantan som bara blir ca. 1 dm hög. De sitter fast på stenar på mjukbotten från ca 1 m ända ner till 10 m djup i klart vatten. Tidigare sommar har den vuxit utmed kanten på piren där jag brukar bada, lite djupare än sågtången. Nu tycker jag det är ännu mer än vanligt. Men vid stegen finns inga kvar – där rensas de bort av flitiga badare.
Sidenblankt hav med sargassotång i ytan.Den övervintrande delen av sargassotång. Det mesta av årets produktion kommer att lossna i höst och driva iland.
Denna stilla, vackra kväll syns en massa plantor i ytan. Alla pekar utåt eftersom de följer det strömmande vattnet ut genom sundet. När strömmen ändrar riktning kommer sargassotången att följa med åt andra hållet.
Under en promenad på Saltö undrade jag vad det var i vattnet som gav ett märkligt mönster. Kunde det vara ett bälte av stora plantor av sargassotång som bromsade upp vågorna? Ja, det visade sig stämma. När en planta ligger och flyter vid ytan blir det helt lugnt i vattnet runt den. Vilka fler effekter kan de stora buskarna av sargassotång medföra? Dags att hoppa i och ta ett lite annorlunda tångbad.
Sargassotången syns som blanka fläckar i ytan.Ett svalkande bad inne ibland sargassotången i sommarhettan.
En het sommardag var det riktigt uppfiskande att simma runt mellan sargassotången. I skuggan under plantorna var vattnet svalt och skönt. När jag försökte kolla lite inne ibland buskarna blev en strandkrabba ilsken och knep till med sina klor. Den verkade också tycka att det var fint att gömma sig inne i sargassotången.
Klippor täckta med slemtråd och ett snyggt bälte med blåmusslor. Slemtråd, även kallad turkisk spagetti, passar fint till ostron
I mitten av juli blev det en tur till Nordkoster. Där fanns det stora bälten med fjolårets blåmusslor i strandlinjen och det går att hitta bra med musslor även längre in i skärgården. Klarar de att överleva till nästa år kommer vi kanske att kunna festa på musslor. Och varför inte tillsammans med slemtråd, Nemalion multifidumsom växter lite högre upp på klipporna. Vi plockade hem lite och åt som tilltugg till stillahavsostron, Magallana gigas. Det smakade också utmärkt.
Det händer mycket i havet under en varm sommar. Ser fram emot ett besök under augusti månad. Hur kommer stränderna att se ut när mycket av årets alger lossnar, kastas upp på land och bildar årets tångvallar? Kanske kan jag hitta någon ny lite ovanlig alg, snäcka eller mussla?
Det finns nu tid till många strandfynd och bad utan brännmaneter innan det är dags att åter byta till Östersjöns stränder.
Förstår du inte vad titeln på inlägget betyder? Det är du säkert inte ensam om. Vi börjar reda i det. Klynnebändel är det något knäviga svenska trivialnamnet på brunalgen Dictyota dicotoma, och den har jag äntligen fått se!
Jag var ute och dök med Dyk-Leif på Väderöarna i veckan. Strålande sol, svalkande vind och varmt i vattnet. Kan det bli bättre? Ja, det kunde det såklart! För så fort jag hoppade i vattnet på första dyket tjoade jag till högt av glädje. Klynnebändel!! Och inte bara en, utan en tät skog! Hundratals, ja tusentals tottar vajade på 7-8 meters djup, bland stortare, Laminaria hyperborea, ektång, Halidrys siliqulosus, och styvt kärringhår, Desmarestia aculeata. Oj vilken lycka!
Dictyota dichotomaDictyota dichotomaDe växer mest som epifyt, men även på klippan.Ett enormt fält av klynnebändel breder ut sig.
Klynnebändel är rödlistas som VU- sårbar. Men här ute verkar det inte vara något den bryr sig om. Kul närdet felar åt rätt håll för en gång skull. Givetvis samlade jag in några exemplar till mitt herbarium.
I vattnet innan pressning ser man hur snyggt dikotomt grenad algen är.
Det är alltid härligt att dyka ute på Väderöarna. Här finns fantastiska klippformationer under vattnet som är täckta av täta algskogar, havsnejlikor, svampdjur eller koralldjur av olika arter. Vi såg otroligt mycket av fisken blågylta. Både de klarblå hanarna och de orange honorna med sina svart-vita ränder längs ryggen simmade runt oss och letade efter mat bland algerna på bergväggen.
Den blåa hanen hos blågylta kallas blåstråleBranta väggar fyllda av livFrodiga skogar av stortareDen knivskarpa gränsen visar var ljuset tar slut. Där slutar rödalgerna och havsnejlikorna tar över.
Lunchen intogs på ett skär och gav möjlighet till lite mellan-dyken snorkling, där jag kunde beundra frodiga bestånd av blandade brunalger: Spiraltång, Fucus spiralis, blåstång, Fucus vesiculosus, knöltång, Ascophyllum nodosum, sågtång, Fucus serratus, skräppetare, Saccharina latissima, fingertare, Laminaria digitata, sudare, Chorda filum, och sargassosnärja, Sargassum muticum.
Hur många arter av brunalger kan DU se på bilden? Härlig snorkling!
Som avslutning på andra dyket fick vi oväntat besök på säkerhetsstoppet. Mitt bland ektången kom en plattmask dansande emot oss. Fram med kameran, filma och fotografera! Men vad var det för en plattmask? Jag gick förbryllat igenom de arter jag kan av plattmaskar (skamligt få) och kunde inte hitta något namn som passade. Otroligt irriternade!
Tur då att jag känner Sveriges bästa experter på nakensnäckor, som även kan en hel del om plattmaskar. Anders Salesjö, Klas Malmberg och Kennet Lundin hade nämligen också stött på plattmsken, som tydligen förekommit i större mängder ute kring Väderöarna. Med gemensamma insatser hade de kommit fram till att det med största sannorlikhet var Pseudoceros maximus. Arten har inget svenskt namn eftersom i år är första gången den setts i Sverige. Annars finns den registrerad i Medelhavet. Tjena! Snacka om coolcation. Vi får väl se om den överlever en svensk vinter… Men jättekul att få se den!
Plattmasken Pseudoceros maximus, ny art för Sverige i år, eller bara på tillfälligt besök?
Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag måste nog dyka på Väderöarna snart igen.
Det händer en massa saker under sommaren i tångskogen utmed vår långa kust. De flesta rapporter vi får in just nu kommer från flitiga delare i uppgiften Vilka är smådjuren som lever av tång? En fråga som dykt upp är: Hur skiljer sig artsammansättningen mellan ost- och västkusten i tångskogen? Några skillnader är att i Östersjön finns flera sötvattensarter som är vanliga, t.ex. båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och dammsnäckor, Lymnea, medan det är marina arter av strandsnäckor, Littorina på västkusten. En annan skillnad mellan djurlivet i en tångplanta är att det är ganska få individer som kryper runt eller håller sig fast i tången på västkusten jämfört med antalet individer per art i Östersjön. Vill du läsa lite mer om skillnaderna så titta gärna på detta inlägg: Vad kan en tångruska avslöja om Östersjöns miljö?
Nu i juli har blomningen av cyanobakterier, ofta felaktigt kallade blågröna alger, drivit in till kusten från norra Stockholms skärgård och Ålands hav hela vägen ner till Blekinge. Den brukar ofta starta runt Gotland lagom till Almedalen men kom igång lite senare i år. Antagligen för att det var en kall och delvis blåsig vår och försommar. Nu har vi haft två veckor med soligt och varmt väder och lite blåst. Perfekt för att cyanobakterierna startar sin snabba tillväxt. I media kommer många rapporter där t.ex. SMHI berättar om utbredningen av blomning och information om att vi skall se till att våra barn, hunden eller boskap inte skall få i sig en massa vatten fullt med dessa blågrönalger.
Nedersta steget syns knappt på badstegen för det är så mycket cyanobakterier i vattnetInne vid stranden syns inte botten alls.
Vattentemperaturen var ca 22 0C den 25 juli 2025. Men en aktuell fråga är: Hur påverkas livet i en tångruska när det ligger ett tjockt täcke av cyanobakterier och flyter i ytan och vattnet är alldeles grumligt av knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aquae och katthårsalger, Nodularia spumigena? Ja, vad tror Du att tången tycker om att det blir skuggigt? Helt rätt, tång trivs bäst i klart vatten. Tur att de stora blomningarna sällan varar länge.
Kolla i skuggan eller i handen så kan du ser de olika arterna.Bäst syns de i en lupp eller mikroskop,
Knippvattenblom ser ut som smala, gröna barr och katthårsalgen liknar trassliga nystan av trådar.
Själv kommer jag att hålla koll framöver och följa hur länge blomningen blir kvar och om den verkar ge någon påverkan på blåstången efter flera dagar.
Nu är det dags att undersöka vad som gömmer sig i en tångruska, trots att den sitter i den gröna sörjan. Vad gör man inte för att stilla sin nyfikenhet om det så gäller ett plaska ut i det grumliga vattnet och plocka upp en ruska från botten.
Efter att ha skakat tångplantan noga och sållat bort lite sediment som hade lagt sig på plantan gick det lätt att se att det kryllade av små och stora tångmärlor, tånggråsuggor och många snäckor, både båtsnäckor och oval dammsnäcka. Det märktes ingen direkt effekt av cyanobakterieblomningen utan provet ser ut ungefär som det brukar såhär års vid min brygga på Rådmansö, Norrtälje kommun.
Lite ovanligt var det dock att jag hittade ganska många blåmusslor som satt fast på tången. En annan observation är att det igen ser ut att bli ett år för sudare, Chorda filum, som kan växa i stort antal på blåstång, precis som den gjorde sommaren 2021.
Blåmusslor kan ha både blå och bruna skal.Båtsnäckornas skal varierar i färg beroende på var de lever.Här var de flesta gul-brun randiga.
Så hur ser blåmusslorna och snäckorna ut på Din lokal? Är de väl kamouflerade så att t.ex. fiskar har svårt att hitta dem?
Nu hoppas vi att många av er vill bidra med studier av tång från olika delar av vår varierade kust under de kommande veckorna. Skicka med data om platsen var studien gjorts (detta finns beskrivet i uppgiftsinstruktionerna) och ta gärna med data på vattentemperatur också. All information vi kan få bidrar till att öka kunskapen om hur Östersjön förändras.
Under förra veckan var jag ute tillsammans med Sveriges Vattenekologer och Skärgårdsstiftelsen för lite trevlig dykning både norr och söder om Stockholm. Nya bojstenar hade placerats ut i Fjärdlång, som ligger i södra delen av Stockholms skärgård. De kom på plats dagen innan vi kom dit, så de var helt rena. Fjärdlång är en fin naturhamn och när man simmar under ytan ser man hur viktigt det är med ankringsbojar i ett sådant område. Botten är mjuk och vegetationen skulle ta otroligt mycket stryk om alla de båtar som lägger till där under sommaren ska kasta, och dra upp, ankare. Det är verkligen kalas att Skärgårdsstiftelsen sätter ut bojstenar så att det enkelt går att förtöja i dem istället.
Ankringsboj med bojsten. En hård yta där vi kan så in blåstång för att gynna djurlivet. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Vi samlade först ihop fertila grenar av blåstång i området. Ett stilla dyk med nätkasse som ganska snabbt fylldes eftersom det fanns mycket mogen tång. Dagen efter skulle det nämligen vara fullmåne, så det var verkligen rätt tid. När vi fyllt kassarna gick vi upp på bryggan. Efter lunch och bulle satte vi oss alla och knöt blåstångsbuketter, som vi lade ut prydligt så att vi kunde se att det blev tillräckligt många.
Prydliga buketter på brygganFertila blåstångstoppar i massor.Kontrollräkning en sista gång.Tångbukettsknyterskan Cicci från Skärgårdsstiftelsen
Sedan hoppade vi i sjön igen och knöt fast buketterna, tre på varje sten, så att de hängde strax ovanför stenens yta. Nu hoppas vi att det blev många små tångbebisar den natten som kan växa till sig och frodas på stenarna. Storspiggar var redan där och kollade in möjligheterna till framtida bostäder. De gillar ju att bygga sina bon i blåstång. Lite som att kika på lägenhet som ska byggas.
Tångbukett på plats över bojsten. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Vi var även upp i de norra delarna, vid Lidön utanför Kappellskär. Här sattes stenarna ut förra året, så nu skulle vi se om där fanns tånggroddar och i så fall hur många där var. Skyddade vikar är ju extra känsliga för övergödning i och med att vattenutbytet sällan är särskilt stort. Det kunde man se här, genom att det var ett ganska så tjockt lager sediment på varje sten. Det är mängder av växtplankton som dött och trillat ner. Jag simmade före och sopade bort det nästan centimetertjocka lagret, så att dimman hann lägga sig tills Sussi kom och räknade groddar samt fotograferade, i den mån det nu fanns något att plåta.
Och visst fanns det groddar. Inte på alla, men på flera av dem kunde jag se små bruna tånggroddar som nog tyckte livet blev lite bättre när jag sopade bort sedimentet. Det verkade synnerligen populärt att sitta på metallbågen där bojens rep fäster. Det beror säkert på att den är rund och inte täcks av sediment på samma sätt som den flata stenen. Det är otroligt ändå hur groddarna klarar av att bli så inbakade i sediment utan att helt kvävas.
Sedimentlager på bojsten. Kan du se några tånggroddar? Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Här har det också gjorts försök med att transplantera in ålgräs. Viken har en botten som verkligen passar för ålgräs, men det växer inget här. Troligtvis även här till följd av övergödning som gett försämrat siktdjup samt om många ankrat här så kan det snabbt slita upp ålgräsets rötter och förstöra en äng. Men med de nya bojstenarna på plats så ska det ju inte längre ankras, så det var av intresse att se om övergödningen minskat såpass att ålgräs på nytt kan överleva här. Således har Sveriges vattenekologer transplanterat in ålgräs intill en av bojstenarna. Det var spännande. Skulle det finnas några skott kvar?
Jodå, visst fanns det ålgräs! Och det var nu fler skott än vad som sattes in, så de har klarat av att etablera sig. Så roligt! Tänk vad glad man kan bli av lite ålgräs. Skotten hade planterats i en ruta och fått ett litet staket kring sig, så det var lätt att räkna, tackolov. Om alla båtägare fortsatt är noga med att använda båttoalett eller kissa i land samt att man inte ankrar utan använder ankringsbojarna så är det inte omöjligt att den här viken kan få en härlig, tät smaragdgrön ålgräsäng om några år. Det kommer nog många fiskar i området att uppskatta.
Ålgräsäng på gång! Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Jag hade i alla fall ett par härliga dagar, även om det var lite friskt i vattnet. Men nu kommer ju sommarvärmen och jag hoppas att alla våra läsare får en skön sommar och passar på att uppleva Sverige även under ytan. Där finns ju så mycket kul.
Skoj vid boj. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer
Vi firar Biologiska mångfaldens dag med att dra igång Uppgift 2, Livet i Tångskogen.
På land som i havet behövs inte bara en ”Biologiska mångfaldens dag” utan kunskapen om förändringar i artrikedom i havet behöver öka under hela året och utmed olika delar av vår långa kust. Att starta den 22 maj, Biologiska mångfaldens dag passar fint nu när det börjar bli lite varmare i vattnet. Vid min brygga är det redan 10,5 grader och helt okej att gå ut till knäna och hämta upp en tångruska utan att frysa allt för mycket. Blir det blåsigt kommer vattnet att blandas om och det kan bli mycket kallare att gå ut och samla in och undersöka vad som finns i en blåstångsplanta.
Många av plantorna är fortfarande överväxta med trådslick. Plantorna är också täckta av små partiklar som lägger sig på ytan. Det märks när man skakar plantan hur mycket det är av löst material som ligger på plantorna i en lugn vik jämfört med på en vågexponerad lokal där det spolas bort. En del trådslick, Pylaiella littoralis har lossnat och ligger och driver som ett brunt ludd i strandkanten. Det vanliga som växer på stenar och klippor nära vattenytan är grönslick, Cladophora glomerata. I grönslicken växer tångmärlor och tånggråsuggor till sig innan de flyttar ner i tångbältet som vuxna för att föröka sig.
Lite längre upp på stranden ligger nedbruten och intorkade alger med skal av oval dammsnäcka, Radix balthica. Att kolla vad som ligger i strandvallen är ett bra sätt att repetera arter, som t.ex. östersjömusslan,Macoma balthica som ofta har vackert rosa skal hos unga individer och lite vitaktiga skal när den blir äldre.
På den grunda botten bredvid tångplantorna syns små grupper av unga sudare, Chorda filum som håller på att växa ut från övervintrande vasstrån. De ger spännande skuggor på botten.
Några av tångplantorna har redan stora uppblåsta förökningstoppar som har blivit bruna och sönderbrända i ytan där de flyter runt. De nya delarna av blåstång är kala utan påväxt medan de fjolårsskotten kan vara luddiga av påväxt. Det är också såhär års som flytblåsorna anläggs i toppen på skotten.
Resultatet efter att ha skakat årets första tångruska i min vita balja var ganska förväntat. I baljan simmade det runt ganska många pungräkror, mysider och både små och stora tångmärlor som övervintrat.
Hittade en enda stor tånggråsugga och några små strandvattengråsuggor, Jaera albifrons.
I baljan kryper det runt några ganska stora individer av oval dammsnäcka, flera båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och några små blåmusslor, Mytilus edulis. På de äldre delarna av blåstången hittade jag några kolonier av tångbark, Einhornia crustulenta och flera individer av slät havstulpan Aphibalanus improvisus. Det enda som jag saknade jämfört med förra året var några hus från nattsländelarver. Får kolla i fler tångruskor om några dagar.
Så, nu är det dags att starta Uppgift 2, Undersökningen av djurlivet i blåstången vid din hemma strand eller när du är ute och reser i sommar. Kanske vill du göra en större studie och följa hur artsammansättningen förändras under året? Eller undersöka vilka skillnader i arter mellan en plats utsatt för stora vågor från öppet hav eller färjetrafik och en skyddad vik? Vi är intresserade av alla resultat.
Det du behöver är en balja eller skål att skaka ner smådjuren i. Ta gärna ett foto på tångplantan och räkna hur många individer av olika arter du hittar. På länken hittar du mer information om lämplig litteratur för artbestämning och vart du skickar dina resultat.
Vi behöver din hjälp med att få veta mer om vad som gömmer sig i Östersjöns tångskogar. Glöm inte att ange plats och skicka resultatet till Algforskarsommar@su.se.
Lycka till och ha en skön sommar vid någon strand i Östersjön
Tångbloggen 