Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Chondrus crispus’

Tjocka tångvallar på stranden på Saltö i april 2024.

En av stränderna som jag alltid besöker när vi är på Tjärnö, nära Strömstad är en vik på Saltö där det driver in en massa alger, lite musselskal och annat spännande att kolla på. På långt håll går tångvallen i svarta, bruna, gråa och gulvita toner. Det gulvita är rödalger som tappat sina röda pigment och sitt gröna klorofyll. Tittar man noga går det att känna igen flera arter, som karragenalg, (Chondrus crispus), strax ovanför det vackert blå blåmusselskalet, sen ligger en (Furcellaria lumbricalis), helt överväxt av mossdjuret taggig tångbark (Electra pilosa), så den ser gråluden ut och så ligger det ett ostronskal av Ostrea edulis. Fortsätter du att kolla noga går det att känna igen bruna bitar av sågtång (Fucus serratus) och blekgulvita, släta delar av brunalgen fingertare (Laminaria digitata). De ser lite ut som ogenomskinliga, smutsiga plastbitar.

Blekta rödalger tillsammans med skal av blåmussla och ostron.

Första stället att undersöka närmare är längst bort i hörnet av viken, där det kan ligga kvar alger ute i vattnet. Där går det att göra fina fynd av alger till herbariet, även om det inte går att säga från vilket djup de växt. Det mest intressanta fyndet denna gång var rödalgen ribbeblad, Delesseria sanguinea, där sanguis är det latinska ordet för blod. Ribbeblad är en flerårig art och utseendet varierar jättemycket under året. Såhär års har de nya vackert rosaröda bladen börjat växa ut från de gamla tjocka nerverna.

Ett pressat exemplar av ribbeblad där nya blad växer ut från de gamla nerverna.

I en annan vik, som bara ligger 100 m bort, finns det nästan inga alger alls, utan sanden är helt ren. Hittade ett exemplar av brunalgen ostrontjuv, (Colpomenia pelegrina) som var nästan lika stor som ett skal av det europeiska ostronet, (Ostrea edulis). Under de senaste åren har skal av vårt vanliga ostron blivit allt vanligare och det verkar som om de haft några bra somrar och lyckad förökning. Kul att se!

Passande fynd på sandstranden: en ostontjuv tillsammans med ett ostron. Ostrontjuven ser ut lite som en brun badmössa.

Det ligger också lite grenar av knöltång (Ascophyllum nodulosum) med sina stora flytblåsor och många platta, lite knottriga receptakler. De ser ut att vara färdiga att föröka sig ganska snart. Knöltången är den första av våra stora tångarter som förökar sig på våren. Sen kommer den grunt växande spiraltången (Fucus spiralis) och så blåstången. Men de har ett tag kvar tills de vuxit till sig och temperaturen hunnit bli lite högre.

Knöltångsplanta med många förökningstoppar som har drivit iland .

På stranden med de stora tångvallarna hittade jag också denna gång en plastblomma som satt nära ett nytt ljusgrönt blad av baldersbrå och en groddplanta. Tecken på att våren är gång, även om det kommer att dröja ett tag till och säkert kommer både mer snö och frostnätter.

Plastblomma med baldersbråblad i tångvallen. Nu är det vår!

Read Full Post »

Resan går vidare och nu hamnar vi ganska nära vår svenska kust i Danmark och utmed kusten till Helgoland. Februari månads alg är Mastocarpus stellatus är en flerårig, rödalg som liknar karragenalg, Chondrus crispus till utseendet. Eftersom karragenalg har kallats för ”irish moss” på engelska har Mastocarpus stellatus kallats för ” falsk irländsk mossa” eller ”karragenmossa”.  Inget av dessa namn är bra, bland annat för att den inte är en mossa utan en rödalg. Arten förekommer i danska vatten och har hittats i Kattegatt på många platser. Den har rapporterats i Århus 1915, Hirshals 1972 och i Fredrikshamn 1992 och 2008 hittades den på Läsö, i Västerö hamn.  Ännu finns inga rapporter från svenska vatten men det är ju inte så långt för plantor att sprida sig tvärs över till svenska kusten. Så det är kanske dags att komma på ett svenskt namn? På danska heter den vortetang så ett förslag skulle kunna vara vårtalg på svenska. Kanske något för Algkommittén att ta tag i?

Mastocarpus stellatus är fäst mot botten med en liten rund fästplatta och från denna växer det ut grenar som en liten buske. Bålen, eller bladen, hos Mastocarpus stellatus är lätt böjda vilket skiljer den från karragenalgen Chondrus crispus som har platta blad. Grenarna bli ca 10-20 cm långa, känns broskaktiga och är gaffelförgrenade. Färgen kan variera mellan nästan svart, rödbrunt, lila eller grönaktigt, beroende på ljusförhållandena på växtplatsen. Grenarna är uppbyggda av tjockväggiga trådar i märgen och barken består att tätt packade radiära rader med celler.

Bilden är från Danmarks havsalger, och visar ett tvärsnitt nära basen på stjälken. Bladet är tydligt böjt hela vägen från basen.

Mastocarpus stellatus har en ovanligt komplicerad livscykel, eller rättare sagt två livscykler. I den ena sker en direkt utveckling från karposporer som växer till nya alger, dvs de är genetiskt identiskt lika algen som bildade karposporerna. Den andra, sexuella livscykeln är heteromorf med en skorpformad diploid tetrasporofyt och bladformiga gametofyter som kan vara en- eller samkönade.

Typiskt för gametofytstadiet hos Mastocarpus stellatus är att det på bladen sitter en massa små knölar. Dessa innehåller förökningscellerna. När de är mogna kan de upprättstående förökningsdelarna på honplantorna bli upp till 1 mm i diameter och ca 1 cm långa, medan de helt saknas hos hanplantorna. Hanplantor är dessutom ovanliga.

Tetrasporofyten förekommer som en liten lila-svartfärgad skorpa som kallas för Petrocelis-fasen och växter på stenar och klippor. Tidigare trodde man att detta var en egen art och den kallades för Petrocelis cruenta. Tetrasporofyt-stadiet har inte hittats i danska vatten.

Mastocarpus stellatus tillsammans med Chondrus crispus växer runt grönalgen Ulva sp. och inramas av sågtång Fucus serratus. Det går att urskilja de knottriga förökningscelelrna hos hongametofyterna av Mastocarpus stellatus till höger i bilden.

Mastocarpus stellatus förekommer högre upp i zoneringen än karragenalgen Chondrus crispus beroende på att den tål lägre temperaturer. Den klarar att bli infryst under lågvattenperioder på vintern, vilket är en konkurrensfördel jämfört med karragenalg som inte klarar så låga temperaturer. Mastocarpus stellatus kan samexitstera med karragenalg i kalla havsområden eftersom den tål låga temperaturer och minusgrader bättre. Arten förekommer utmed kusten i England, Irland, Island, Färöarna och också utmed kusten i norra Ryssland över till Kanada. Däremot blir den ovanlig söder om Cape Cod på USA´s Atlantkust där vattnet blir varmare och konkurrensen med karragenalg större.

Skörden av Mastocarpus stellatus och karragenalg har uppskattats till ca 100 ton per år på Irland. När det gäller Mastocarpus stellatus är det i första hand gametofytstadiet som skördas för sitt innehåll av karragenan. Livsmedels- och läkemedelsindustrin använder karragenan som förtjockningsmedel och för sina antikoagulerande och antioxidant-egenskaper. Det pågår också försök med att framställa ett plastliknande material ur Mastocarpus stellatus som skulle kunna bli ett hållbart, biologiskt nedbrytbart alternativ till plast som både kan ätas och användas vid konservering av livsmedel.

Read Full Post »

Karragenalg, Chondrus crispus är en flerårig rödalg som ingår i många produkter. Karragenalgens huvudsakliga beståndsdel är en polysackarid, karragenan. Så alla äter troligtvis en massa alger i form av konstsistensgivare utan att tänka på att vi äter alger. Kika efter E407 så är det karragenan i produkten. Det var kul att prova att tillaga min egen karragengelé som jag smaksatte med lite hallon och jordgubbar. Smakade inte alls dumt. Fast det tog mycket tid att samla och rensa karragenalger, koka och få till gelén. Men ändå värt att prova tycker jag. Smaksätt och häll upp i små formar som får stå i kylen över natten. Mums!

Read Full Post »

För någon vecka sedan handlade den nya Algpodden om karragenalgen, Chondrus crispus, en spännande alg som irriserar med ett blåaktigt ljus under vattnet. Karragenan, eller agar agar framställs ur rödalger bl.a. Chondus crispus och används som konsistensgivare i en mängd produkter. Testade på att göra en efterrätt med vaniljsmak gjord på karragenalg och dekorerade med sylt. Den blev ok men behöver nog utvecklas vidare för att bli en succé. Finns således något att jobba på under nästa år.

Visst ser det gott ut med en efterrätt gjord av karragenalg.

Därför kändes det extra spännande att se hur stjärnkocken Niklas Ekstedt, som höll i årets Nobelmeny, med inlevelse presenterade årets varmrätt bestående av kålrabbi och tre alger. Den välkända blåstången, Fucus vesiculosus, lätt marinerad i lönnsirap. Chips av skräppetare, Saccharina latissima (även kallad sockertång) och den exklusiva ”tryffelalgen”, Vertebrata lanosa. Den lär smaka som tryffel men har inte fått något officiellt svenskt namn ännu. Detta beror på att den vill ha högre salthalt än vi har på svenska västkusten. Den växter på knöltång, Ascophyllum nodosum, bland annat i Norge.

På bilden syns den fint förgrenade rödalgen i mitten över en bit kålrabbi, samt flera chips av skräppetare och en bit mörkt brun blåstång.

Måltiden hade ett genomgående tema , nämligen ”Vad kommer att serveras om 50 år?”. Niklas Ekstedt förklarar att för ”en festkväll måste vi få tång”. Vill du veta mer om vad som serverades? Kika på Nobel 2021 -En kväll för Nobel.

Vi på Tångbloggen lovar att inför nästa år berätta mer om allt möjligt som vi kan plocka och tillaga, både makroalger och kanske någon strandväxt från våra svenska vatten, eller i samband med utflykter till Norge, Danmark eller ännu längre söderut.

Read Full Post »

Då har avsnitt två av Algpodden med Angela Wulff och Ellen Schagerström släppts. I detta avsnitt pratar vi om rödalgen Chondrus crispus, en mycket vanlig alg i många av våra vardagslivsmedel och andra produkter, och som bland annat går att koka pannacotta på.

En gametofyt av Chondrus crispus. Två tydliga karposporofyter syns som mörka fläckar i topparna.

Det är inte ovanligt att rödalger har livscykler som innehåller tre eller ännu fler olika stadier.

Hos Chondrus är det gametofyten vi ser på bilden ovan. Den har en enkel uppsättning kromosomer, vilket förkortas med (n). Han-gametofyten släpper ut könsceller som befruktar honornas dito, fast de sitter kvar på hon-gametofytens bål.

Vid befruktningen dubblas kromosomantalet (2n) och denna generation kallas karposporofyt. De mörka fläckarna som syns i topparna på bilden ovanför är karposporofyter, så de är små. Här bildas karposporer (2n) som släpps ut i vattnet för att sedan bilda nästa generation, som kallas tetrasporofyter (2n). Dessa är stora, upp emot 10-12 cm och ser precis ut som gametofyten.

Tetrasporofyten delar upp kromosomerna genom meios och släpper ifrån sig tetrasporer (n) som växer upp till nya han- eller hon-gametofyter.

Nästa avsnitt av Algpodden kommer om två veckor och kommer att handla om den lilla dinoflagellaten Noctiluca scintillans, mer känd som mareld. Missa inte det.

Read Full Post »

Tack alla som har hört av sig med positiva kommentarer om alginslaget i Naturmorgon under Kristi Flygare-helgen.

För att inte bara ge er en bild med ord och ljud, kommer här en liten film från Släggö i Lysekil med några av våra vackra makroskopiska alger. Du hittar mer information om de olika arterna här på Tångbloggen om du söker på artens namn i vår lilla sökruta. Många har varit vår Månadens Alg. Hur många känner du igen?

Ta på dig mask och snorkel så hoppar vi i!

Read Full Post »

Nu har de flesta träd tappat sina löv och höstens starka färger försvunnit. Vill du se vackra höstfärger så kommer här mitt andra vykort från akvarierna på Tjärnö marina laboratorium. En kavalkad fylld med sprakande färger istället för toner i mörkblått. 

Inte mycket färger – men hur ser sjögurkan ut som ligger längst till vänster om den kommer upp till ytan?

När vi plockar upp djur ifrån större djupområden visar det sig att de inte alls har mörka färger utan ofta är tjusigt röda, orange eller rosa.  

När det röda ljuset försvinner med djupet, ser allt rött ut att vara svart. Den röda signalsjögurkan som lyser röd på ytan är näst intill onsynlig på djupet.

Dessa färger fungerar som kamouflage, inte avskräckande. På stora djup ser de nämligen mörka ut eftersom ljuset inte når dit ner. Det innebär att när vi stannar framför ett upplyst akvarium och förtrollas av de fantastiska färgerna på sjöstjärnor, anemoner och koraller får vi vara med om en unik upplevelse. 

Sjöanemon och sjöstjärna, troligen en röd solstjärna och flera stenar med rosa överdrag av olika kalkalger.

Hästsjöstjärna, Hippasteria phrygiana lär äta läderkorallen Död mans hand, Alcyonium digitatum. Syns på det högra fotot.

Rödalgen tandskåring, Odonthalia dentata, är vackert mörkt röd i färgen. Den har en sågtandad kant därav namnet. Den växer från några meters djup ner till ca 25 meter, men är vanligast mellan 10 – 15 meter. 

Ner till ca 20 – 25 meters djup i det klara rena vattnet i Kosterrännan finns det tillräckligt med blåaktigt ljus, komplementfärgen till rött, för att rödalger skall kunna tillväxa även om det går långsamt. 

På bilden syns taggig skorpalg och andra arter av kalkalger. På en sten växer några skott av kaggargenalg och nere till vänster syns en bägarkorall.

Alger som t.ex. slät kalkskorpa, Phymatolithon lenormandii. och taggig skorpalg Lithothamnion glaciale bildar rosavioletta överdrag på stenar. Färgen får de genom att de lagrar in kalk i cellväggarna. Det finns många arter av kalkalger så det är inte lätt att artbestämma vilken art det är bara från ett foto. Bägarkorall, Caryophyllia smithii, är en ensamlevande korall som blir ca 2 cm i diameter med ett bägarformigt kalkskelett. I detta skelett sitter den genomskinliga kroppen som varierar i svagt röda till orange färger. En individ av bägarkorall syns längst ner i bilden till vänster.

Sitter på stranden och funderar på att dyka i.

Nu är det lite sent och för kallt i vattnet så jag väntar till nästa sommar. Men då är det toppen att brännmaneter syns tydligt där de ligger och driver inne ibland tången!

Read Full Post »

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Månadens alg, är knorralgen (Cystoclonium purpureum (Hudson) Batters) som tillhör familjen Cystocloniaceae, ordningen Gigartinales. På Tångbloggen har vi tidigare berättat om flera andra alger som också hör till ordningen Gigartinales, bland annat karragentång, Chondrus crispus och kräkel, Furcellaria lumbricalis. Båda dessa arter skördas och används för utvinning av karragenan.  Också knorralgen innehåller en hel del karragenan, med högst innehåll under tillväxtsäsongen på sommaren och lägst under hösten. Den är däremot inte lika lämplig att använda som karragentång eller kräkel eftersom den främst sitter som påväxt på andra stora alger.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I år har det varit gott om knorralg längs västkusten.

När man snorklar kan man ofta se knorralgen, som växer på 1-10 m djup. Det är den största (i längd) rödalgen vi har i Sverige och den kan ge intrycket av en enbuske. Lite samma känsla som Sargassum, fast utan flytblåsorna. Knorralgen blir ca 10- 30 cm hög och är rikt förgrenad. Grenarna är 1-3 mm i diameter och smalnar av mot spetsen. Huvudstammen är grov och sedan är grenarna mycket smalare, vilket är ett bra signalement.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Huvudstammen är mycket grövre än grenarna.

 

Knorralgen känns lätt igen där vissa av grenarna slutar i något som liknar en grisknorr eller klänge. Algen har också därför kallats för klängeborst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den karakteristiska grisknorren är en säker karaktär för arten.

Om den växer grunt blir den ofta blekt av solen och är då ljust gul istället för röd. Det kan vara förvirrande, men om du kommer ihåg den grova huvudstammen och kikar efter grisknorrarna i topparna så ser du att det är knorralg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Solblekt knorralg på 1 m djup utanför Släggö, Lysekil. Kan du se knorren?

Arten är vanlig längs Bohusläns kust hela vägen in i Öresund. Gametofyten, utvecklas inne i grenarna och karposporerna syns som uppsvällda lite mörkare partier. På biologispråk brukar de benämnas ”lökformade bulbiller”, och många är de studenter som svettats för att komma ihåg detta på en art-tentamen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tydliga karposporer, eller lökformade bulbiller, i toppen på fertil knorralg i juli

Knorralgens tetrasporangier innehåller tvärdelade tetrasporer, men det behöver man sällan ta fram mikroskopet för , man ser att det är en knorralg ändå.

Optimala temperaturer för tillväxten ligger mellan 8 – 20 0C. Vid höga temperaturer, över 23-25 0C dör algen, enligt en studie av knorralgspopulationer från Helgoland. Den snabbaste tillväxten sker under våren.

Knorralgen är tjusig och enkel att pressa till ditt alg-herbarium.

Read Full Post »

Det är härligt att åka till västkusten och ta ett dopp från piren i Svallhagen, nära Tjärnö i Strömstad kommun.  Här ligger en fältstation där under årens gång många kurser från Stockholms universitet haft möjlighet att lära sig mer om det marina livet och jämföra med Östersjön. Så hur ser alg- och djursamhället ut på en badstege som bara sitter i under ett antal sommarmånader? Den gula ankan visar badtemperaturen som varierade ganska mycket, mellan ca 17- 19 grader, beroende på hur soligt och lugnt vädret var.

1badstege 4 översta stegen+1

Badstegen, en standardstege i aluminium med 7 steg, sattes ut i juni vilket betyder att alger haft fyra månader på sig att kolonisera den. Det översta steget är helt kalt, men de följande tre har en tät mörkgrön beväxning på undersidan.  Här stänker vatten upp och under högvattensperioder kan stegen ligga helt under vatten kortare tid ju högre upp det når. Det som växer på stegen är dels Prasiola spp., en liten några millimeter stor grönalg och på steget närmast vattenytan också små exemplar av havssallad, Ulva lactuca.

2badstege 3 underytan o förstoring

Bilden ovan visar högvatten där steg fem är dränkt. Det visar också förstoringseffekten under vattenytan och de två understa stegen.

3steg 5- periodvis ur vattnet

Påverkan av tidvattnet, som är ca två decimeter, syns tydligt på steg fem där det växer mer alger och fler arter än på stegen ovanför. Havssalladen är större och de röda tofsarna är grovsläke, Ceramium virgatum. På ovansidan växer ett brunt ludd av molnslick (Ectocarpus) eller trådslick (Pylaiella), svårt att bestämma vilket när de är så småvuxna.

4steg 7 och iriserande chondrus

De två understa stegen som konstant befinner sig under vattenytan har en ganska likartad beväxning av alger. Det är bara ettåriga arter eftersom stegen tas upp ur vattnet när badsäsongen är över. De arter som dominerar är igen grovsläke, havssallad i kanterna av stegen och brunalgen molnslick som här är lite större. De fleråriga arterna som skulle kunna växa på stegen sitter på stenar vid sidan om. Till höger på bilden syns karragenalgen, Chondrus crispus, som lyser blå i topparna och under trappsteget syns några små plantor av skräppetare, Saccharina latissima.

5steg 6o7 o stensnultror

När jag stod vid badstegen och fotograferade kände jag plötsligt att någon bet mig i benet. Det var en grässnultra som antagligen blev störd. De verkar bo under stegen inne bland skräppetaren. Jag hittade inte heller några havstulpaner eller blåmusslor som på min badstege i Östersjön utan de satt också på stenar i närheten. Så totalt blev antalet arter på sten lågt bara fem arter. Orsaken till det låga antalet är delvis att stegen tas upp under vintern men också att de översta stegen utsätts för risken att torka in vid lågvatten.

Hittade också en stege som tydligt gjorts ren och som dessutom sitter på en ponton vilket innebär att de olika badstegen antingen är ovanför eller under vattenytan. Stegen var av trä och det enda som syns är att en rödalg tycks ha koloniserat det understa steget. Svårt att säga vilken art eftersom jag inte badade i hamnen utanför laboratoriet på Tjärnö.

7tjärnö stege trä

Det som syns i kanten på det andra steget som är precis i vattenlinjen är en hydroid, troligen Laomedea. Hydroider är nässeldjur som filtrerar och tar upp små plankton och partiklar som det säkert finns gott om i hamnen där båtar grumlar upp bottensedimentet. Kommer att kolla upp om något nytt har koloniserat när jag kommer ner nästa gång.

8 badsteg 2 vid ponton

Read Full Post »

Karragenalg, Chondrus cripsus, på svenska även kallad karragentång eller brosktång, är en rödalg i ordningen Gigartinales. Namnet ger en beskrivning av utseendet där det grekiska ordet Chondros betyder korn, saltkorn eller brosk och crispus är latin och betyder krusad, ojämn eller snurrad.

1Platta Chondrus sågtång

Bilden visar en kakelplatta med en större sågtångsplanta och flera små karragenalger som etablerade sig på plattan för ett drygt år sedan.

På engelska kallas den Irish moss och det är en vanligt förekommande art utmed Atlantkusten, både i Europa och Nordamerika. Det går att hitta den en bit in i Öresund men sen blir salthalten för låg för att den skall kunna föröka sig.

5Karragenalger till kok

Bålen är gaffelförgrenad och kan bli ca 15 cm hög och känns läder- eller broskartad. Färgen varierar från mörkt lila, purpurröd, ända åt grön till nästan helt vit om den har blekts av solen. Under ytan kan den lysa blått i topparna på grenarna. Det är ett lager med speciella celler som reflekterar ljuset. Det kallas iridiscens. Plantan har smala platta grenar. Karragenalgen växer på klippor och stenar och kan även förekomma i större hällkar med bra förbindelse till havet utanför. Den växer under större brunalger som knöltång, Ascophyllum nodosum och sågtång, Fucus serratus.

2Chondrys livscykel

Chondrus crispus livscykel liknar många andra rödalgers med olika stadier: det sexuella haploida gametofytstadiet, det asexsuella diploida sporofytstadiet och karposporofyten, som bildas på den honliga gametofyten efter befruktningen. De manliga och honliga gametofyterna producerar gameter som smälter samman för att bilda en diploid karposporofyt, vilken i sin tur bildar karposporer, som utvecklas i sporofyten. Sporofyten genomgår sedan meios för att producera haploida tetrasporer, d.v.s. fyra sporer som sitter tillsammans och som utvecklas till gametofyter.

3Chondrus karposporofyt

Gametofyt, med karposporangier (mörka lite upphöjda fläckar) i topparna.

De olika stadierna gametofyt och sporofyt är svåra att skilja åt i fält om de inte är mogna och har sporer eller karposporangier. Ett tecken är att gametofyter brukar ofta iridisera i blått under ytan.

4Chondrus iriserar i blått

Svårfångat på bild, men det blåa är iridiserande toppar på karragenalg.

Karragenalgens huvudsakliga beståndsdel är en polysackarid, karragenan, som utgör 55% av vikten. Vidare innehåller den nästan 10% protein och är även rik på jod och svavel. När den kokas bildas ett gelé. Detta har gjort Chondrus crispus till en viktig källa av karragenan, som vanligen används som förtjockningsmedel (konsistensgivare), och stabilisator i många mjölkprodukter som glass och andra livsmedel. I Europa anges det som E407 eller E407b i innehållsförteckningar. Karragen används faktiskt även som klarningsmedel vid tillverkning av öl. Karragen används också för att kunna blanda olika vätskor (emulgeringsmedel), i t.ex. färger, kosmetika och läkemedel.

Så du äter troligen en massa alger och speciellt från Chondrus crispus utan att tänka på det. I Irland och delar av Skottland kokar man Chondus crispus i mjölk som sen späds innan socker och olika smakämnen tillsätts, t.ex. vanlig eller kanel eller whisky. Resultatet blir ett gelé som liknar pannacotta.

Recept på att göra din egen karragengelé:

Blötlägg 1,5 dl torkad karragenalg i ca 30 min. eller använd den direkt när du plockat den. Häll upp 1 liter mjölk i en kastrull. Lägg algerna i på en bit tunt bomullstyg och knyt ihop  med en knut eller med en bomullstråd så att du får ett litet paket. Stoppa paketet med alger i mjölken och låt det sjuda i 30 -40 minuter. Pressa ut gelén ur påsen genom att trycka då och då med en sked mot sidan på kastrullen. Rör om och kolla att det inte pöser över.  När det är klart kan du smaksätta med frukt, t.ex. hallon eller jordgubbar, lite honung och en nya salt. Kanske gillar du vanilj  eller kanel. Fritt fram att prova. Vispa ihop blandningen ordentligt och häll upp i små formar eller ett vackert glas. Ställ dem kallt i kylen så att de stelnar över natten. Dekorera med mer frukt och vispgrädde.

Read Full Post »

Older Posts »