Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dykning’

Förstår du inte vad titeln på inlägget betyder? Det är du säkert inte ensam om. Vi börjar reda i det. Klynnebändel är det något knäviga svenska trivialnamnet på brunalgen Dictyota dicotoma, och den har jag äntligen fått se!

Jag var ute och dök med Dyk-Leif på Väderöarna i veckan. Strålande sol, svalkande vind och varmt i vattnet. Kan det bli bättre? Ja, det kunde det såklart! För så fort jag hoppade i vattnet på första dyket tjoade jag till högt av glädje. Klynnebändel!! Och inte bara en, utan en tät skog! Hundratals, ja tusentals tottar vajade på 7-8 meters djup, bland stortare, Laminaria hyperborea, ektång, Halidrys siliqulosus, och styvt kärringhår, Desmarestia aculeata. Oj vilken lycka!

Klynnebändel är rödlistas som VU- sårbar. Men här ute verkar det inte vara något den bryr sig om. Kul närdet felar åt rätt håll för en gång skull. Givetvis samlade jag in några exemplar till mitt herbarium.

I vattnet innan pressning ser man hur snyggt dikotomt grenad algen är.

Det är alltid härligt att dyka ute på Väderöarna. Här finns fantastiska klippformationer under vattnet som är täckta av täta algskogar, havsnejlikor, svampdjur eller koralldjur av olika arter. Vi såg otroligt mycket av fisken blågylta. Både de klarblå hanarna och de orange honorna med sina svart-vita ränder längs ryggen simmade runt oss och letade efter mat bland algerna på bergväggen.

Lunchen intogs på ett skär och gav möjlighet till lite mellan-dyken snorkling, där jag kunde beundra frodiga bestånd av blandade brunalger: Spiraltång, Fucus spiralis, blåstång, Fucus vesiculosus, knöltång, Ascophyllum nodosum, sågtång, Fucus serratus, skräppetare, Saccharina latissima, fingertare, Laminaria digitata, sudare, Chorda filum, och sargassosnärja, Sargassum muticum.

Hur många arter av brunalger kan DU se på bilden? Härlig snorkling!

Som avslutning på andra dyket fick vi oväntat besök på säkerhetsstoppet. Mitt bland ektången kom en plattmask dansande emot oss. Fram med kameran, filma och fotografera! Men vad var det för en plattmask? Jag gick förbryllat igenom de arter jag kan av plattmaskar (skamligt få) och kunde inte hitta något namn som passade. Otroligt irriternade!

Tur då att jag känner Sveriges bästa experter på nakensnäckor, som även kan en hel del om plattmaskar. Anders Salesjö, Klas Malmberg och Kennet Lundin hade nämligen också stött på plattmsken, som tydligen förekommit i större mängder ute kring Väderöarna. Med gemensamma insatser hade de kommit fram till att det med största sannorlikhet var Pseudoceros maximus. Arten har inget svenskt namn eftersom i år är första gången den setts i Sverige. Annars finns den registrerad i Medelhavet. Tjena! Snacka om coolcation. Vi får väl se om den överlever en svensk vinter… Men jättekul att få se den!

Plattmasken Pseudoceros maximus, ny art för Sverige i år, eller bara på tillfälligt besök?

Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag måste nog dyka på Väderöarna snart igen.

Read Full Post »

Under förra veckan var jag ute tillsammans med Sveriges Vattenekologer och Skärgårdsstiftelsen för lite trevlig dykning både norr och söder om Stockholm. Nya bojstenar hade placerats ut i Fjärdlång, som ligger i södra delen av Stockholms skärgård. De kom på plats dagen innan vi kom dit, så de var helt rena. Fjärdlång är en fin naturhamn och när man simmar under ytan ser man hur viktigt det är med ankringsbojar i ett sådant område. Botten är mjuk och vegetationen skulle ta otroligt mycket stryk om alla de båtar som lägger till där under sommaren ska kasta, och dra upp, ankare. Det är verkligen kalas att Skärgårdsstiftelsen sätter ut bojstenar så att det enkelt går att förtöja i dem istället.

Ankringsboj med bojsten. En hård yta där vi kan så in blåstång för att gynna djurlivet.
Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Vi samlade först ihop fertila grenar av blåstång i området. Ett stilla dyk med nätkasse som ganska snabbt fylldes eftersom det fanns mycket mogen tång. Dagen efter skulle det nämligen vara fullmåne, så det var verkligen rätt tid. När vi fyllt kassarna gick vi upp på bryggan. Efter lunch och bulle satte vi oss alla och knöt blåstångsbuketter, som vi lade ut prydligt så att vi kunde se att det blev tillräckligt många.

Sedan hoppade vi i sjön igen och knöt fast buketterna, tre på varje sten, så att de hängde strax ovanför stenens yta. Nu hoppas vi att det blev många små tångbebisar den natten som kan växa till sig och frodas på stenarna. Storspiggar var redan där och kollade in möjligheterna till framtida bostäder. De gillar ju att bygga sina bon i blåstång. Lite som att kika på lägenhet som ska byggas.

Tångbukett på plats över bojsten.
Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Vi var även upp i de norra delarna, vid Lidön utanför Kappellskär. Här sattes stenarna ut förra året, så nu skulle vi se om där fanns tånggroddar och i så fall hur många där var. Skyddade vikar är ju extra känsliga för övergödning i och med att vattenutbytet sällan är särskilt stort. Det kunde man se här, genom att det var ett ganska så tjockt lager sediment på varje sten. Det är mängder av växtplankton som dött och trillat ner. Jag simmade före och sopade bort det nästan centimetertjocka lagret, så att dimman hann lägga sig tills Sussi kom och räknade groddar samt fotograferade, i den mån det nu fanns något att plåta.

Och visst fanns det groddar. Inte på alla, men på flera av dem kunde jag se små bruna tånggroddar som nog tyckte livet blev lite bättre när jag sopade bort sedimentet. Det verkade synnerligen populärt att sitta på metallbågen där bojens rep fäster. Det beror säkert på att den är rund och inte täcks av sediment på samma sätt som den flata stenen. Det är otroligt ändå hur groddarna klarar av att bli så inbakade i sediment utan att helt kvävas.

Sedimentlager på bojsten. Kan du se några tånggroddar?
Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Här har det också gjorts försök med att transplantera in ålgräs. Viken har en botten som verkligen passar för ålgräs, men det växer inget här. Troligtvis även här till följd av övergödning som gett försämrat siktdjup samt om många ankrat här så kan det snabbt slita upp ålgräsets rötter och förstöra en äng. Men med de nya bojstenarna på plats så ska det ju inte längre ankras, så det var av intresse att se om övergödningen minskat såpass att ålgräs på nytt kan överleva här. Således har Sveriges vattenekologer transplanterat in ålgräs intill en av bojstenarna. Det var spännande. Skulle det finnas några skott kvar?

Jodå, visst fanns det ålgräs! Och det var nu fler skott än vad som sattes in, så de har klarat av att etablera sig. Så roligt! Tänk vad glad man kan bli av lite ålgräs. Skotten hade planterats i en ruta och fått ett litet staket kring sig, så det var lätt att räkna, tackolov. Om alla båtägare fortsatt är noga med att använda båttoalett eller kissa i land samt att man inte ankrar utan använder ankringsbojarna så är det inte omöjligt att den här viken kan få en härlig, tät smaragdgrön ålgräsäng om några år. Det kommer nog många fiskar i området att uppskatta.

Ålgräsäng på gång! Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Jag hade i alla fall ett par härliga dagar, även om det var lite friskt i vattnet. Men nu kommer ju sommarvärmen och jag hoppas att alla våra läsare får en skön sommar och passar på att uppleva Sverige även under ytan. Där finns ju så mycket kul.

Skoj vid boj. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Read Full Post »

Nu är ju sjögurkor förvisso inte alger utan tagghudingar, namnet till trots. Men ämnet för inlägget idag är marin restaurering. I veckan satte jag nämligen ut samtliga av de röda signalsjögurkor som jag har hållit i akvarier på Kristinebergs Marina Forskningsstation under två år. Du kan även läsa om det på Göteborgs Universitets hemsida, såklart.

Röd signalsjögurka, Parastichopus tremulus, har fram till slutet av 1990-talet varit en relativ vanlig art i Gullmarsfjorden. Anekdotiska berättelser från lokala fiskare visar att de ofta fått upp denna sjögurka i hummertinor eller kräftburar förr om åren.

Men i slutet av 1990-talet försämrades bottenmiljön kraftigt. En kombination av övergödning och lågt vattenutbyte av djupvattnet i fjorden ledde till en kraftig syrebrist i fjordens djupare delar. Vid inventeringar av bottnarna med undervattensdrönare (ROV) som gjordes i början på 2000- talet hittade man endast EN ynka sjögurka.

För att sjögurkorna ska trivas behöver de ha gott om syre och dessutom behöver de vara flera stycken om de ska kunna föröka sig. Sjögurkor är skildkönade, hanar och honor. Men de samlas i flock under sommaren, släpper ut sina ägg och spermier rätt ut i vattnet och låter befruktningen ske där. Endast någon tusendel av äggen överlever till vuxen ålder. Så ju fler i flocken, desto större chans till bebis-gurkor.

Hur stor behöver då en flock vara för att det ska bli bebisar? Det är en av de många frågorna som vi inte vet svaret på. Men det hoppas vi få svar på genom att följa upp de 48 gurkorna som nu strövar fritt i Gullmarn. Djuren delades upp i två grupper, baserade på hur länge de varit på lab. Den ena gruppen bestod av 25 djur och har satts ut strax utanför forskningsstationen på en mjukbotten på 32 meters djup. Där finns sjöpennor (Pennatula phosphorea) och hanskräftor (Nephrops norvegicus). I närheten finns en experimentstation för ostron, så det lär finnas mycket gott som sjögurkorna kan vilja äta där. Den här gruppen kommer övervakas av en crawler-robot. Det ser ut som en liten stridsvagn och den används för att ta reda på hur havskräftor rör sig på bottnarna. Nu kommer den även få lära sig känna igen sjögurkor och samla in data om deras beteende. Jättekul!

Den andra gruppen på 23 djur (12 hanar och 11 honor) satte jag ut vid Skår, som är en populär dykplats för många sportdykare. Djuren släppts ut på 35,5 meter, mitt i en äng av större piprensare (Funiculina quadrangularis), sjöpennor och cylinderrosor (Pachycerianthus multiplicatus), där klippväggen övergår i mjukbotten. Det fanns även en del stenar med bägarkorall (Caryophyllia smithii) som sjögurkorna nog kommer uppskatta att krypa omkring på.

Så vad vill jag ta reda på med detta? Först och främst vill jag se om miljön i fjorden har återhämtat sig såpass att gurkorna klarar av att leva här igen. Sen är jag nyfiken på att se hur mycket de rör på sig. Kommer de stanna inom området de släpptes på, eller kryper de till någon annan plats? Tyvärr är det omöjligt att märka sjögurkor, så jag kan ju inte vara säker på att de är de jag släppte ut.

Vi vet inte heller om de tycker om att hänga i grupp eller ifall de endast samlas när det är dags för fortplantning. Och kommer de växa till sig när de inte håll i akvarier längre? Allra mest spännande är ju om vi kommer att få se tillökning i form av små sjögurkor om något år. Det vore ju underbart om vi kan få tillbaks en art som en gång beskrevs som en karaktärsart för fjorden.

Den röda signalsjögurkan är lätt att känna igen. Färgen kan variera från ljust orange till mörkt röd. Den gillar att mumsa på sediment men uppskattar inte att man tar på den.

Får du upp en sjögurka när du fiskar, så blir jag jätteglad om du släpper tillbaks den igen. Du får gärna höra av dig till Kristinebergs Marina Forskningsstation och berätta vart du var.

Om sportdykare får syn på en sjögurka får ni jättegärna notera hur många och på vilket djup, och sedan rapportera det antingen till Kristinebergs Marina Forskningsstation eller till dykcentret Diveteam i Lysekil.

Erik Salmonson, kommunikatör på Institutionen för biologi och miljövetenskap, fick mönstra på och assistera vid gurksläppet. Med tanke på vädret var det nog helt okej.

Read Full Post »

Under lång tid så fanns det inget annat sätt att samla alger och djur från bottnarna i haven än att släppa ner en skrapa, dra den utmed botten och sedan med spänning vänta på vad som kom upp till ytan. Det var först när det blev möjligt att dyka med luftapparat som studier av hur algsamhällen faktiskt ser ut blev möjliga.  Var växter olika makroalgsarter? Vilka arter växer tillsammans och hur ser det ut utmed en klippa från ytan ner till där algsamhället tar slut?

Vårt fjärde Alg-Adventure börjar med berättelsen om en avlägsen släkting till mig, som kanske är den första kvinnliga apparatdykaren, och avslutas med Mats Waern som var den förste forskaren som använde dykning i sina studier av algsamhällen i Östersjön.

Min mycket avlägsna släkting hette Marjeta Kuscer och hon levde i Jugoslavien (nuvarande Slovenien) med sina två söner Ivan och Dusan. De ägnade sig åt att dyka med en hemgjord utrustning redan på 1030-talet. Luft pumpades ner till dykaren via en ombyggd cykelpump genom en slang, som dykaren antingen helt enkelt fick hålla i munnen eller så var den direkt kopplad till en hemgjord dykhjälm.

Min man, Nisse, lärde sig dyka med slang när de besökte familjen på 1960-talet. Det var såklart jättespännande att se hur livet utmed den jugoslaviska kusten såg ut under ytan. Det enda jobbiga brukade vara om det inte fanns någon luft i slangen när man behövde ett nytt andetag, för att den som stod på land och pumpade hade tröttnat! Då var det bara att gå upp till ytan. På foton från en bok om de två bröderna och deras mamma Marjeta finns en uppfinning till – det tidiga viktbältet! Marjeta har helt enkelt fyllt kjolen med stenar. Praktiskt och enkelt.

Detta med dykningar och insamlingar av alger blir ännu mer intressant när vi på Tångbloggen fick möjligheten att ta hand om delar av Mats Waerns samlingar som en av hans medarbetare under många år, Anna Tolstoy, sparat för att jämföra med en dykundersökning från 1993 där hon deltog.

Metodiken har varit den samma hela tiden. Allt material samlas in genom att skrapa av det som växer inom en 20 x 20 cm ram och pressa det på ett stort ark. Det blir inte bara en vacker tavla utan fångar ett ögonblick i Östersjöns historia för framtiden. Nu har det hunnit gå 92 år sedan Mats gjorde sina första studier i området kring Gräsö i Öregrund och 30 år sedan Anna undersökte Trutbådan igen.

Visst skulle det vara jättespännande att följa upp vilka förändringar som skett sen 1993? Kanske är det dags för en Expedition Alg 2024 eller så väntar några andra ställen på ett besök? Följ gärna med oss på nya äventyr under 2024 här på Tångbloggen.

Read Full Post »

I helgen gavs sommarens algkurs, PADI Seaweed Diver, på dykcentret DiveTeam i Lysekil. Det var lite blåsigt, men det var ändå helt okej att snorkla runt Släggö i Lysekil för att samla in olika arter av makroalger till kursen. Under tidigare år har vi fått ihop upp emot 50 arter på kursen. Och för bara några veckor sedan var vi även här med Expedition Alg 2023 och samlade in. Det var spännande att se hur många alger vi skulle hitta denna kurs. För precis som på land så är vissa alger vår- försommar- eller sensommararter. Så bara för att den fanns där för några veckor sedan är det ingen garanti att vi hittar den nu.

En vit fotobalja är toppen för att flyta ut alger så man kan se hur de ser ut. Den är även oumbärlig vid pressning till herbariet.

För att kunna identifiera fintrådiga alger, främst inom rödalgerna, behövs en lupp. Det funkar med en handhållen fältlupp, men allra bäst är såklart en stereolupp med belysning underifrån. Då kan man verkligen se de olika strukturerna i algen som används för att artbestämma dem.

Rödalgen grov rödsläke (Ceramium rubrum) känns lätt igen under lupp med sina randiga grenar och kloformade spetsar. Här syns även runda, mörkröda sporsamlingar i grenvecken.

Det är en fantastiskt färgsprakande och artrik värld som väntar precis under havsytan. Kursen kan genomföras både med apparatdykning eller med snorkling, eftersom de flesta alger växer grunt på bara 1-5 meters djup. I år valde alla att snorkla, eftersom det var lite guppigt i vattnet. På grunda djup kan det bli lite väl mycket gupp när vågorna tar tag i luftflaskan och gungar omkring dykaren, men som snorklare flyter man nästan obemärkt med i gunget och kan enkelt ta sig in mot bergväggen utan att slås mot den. Ni förstår säkert vad vi föredrog.

Släggö är nog den mest dykta platsen i Sverige, och många har sett de branta klippväggarna nere på 10 meters djup eller mer fulla av läderkorallen Död mans hand (Alcyonium digitatum) och andra spännande djur. Men hur många har snorklat runt den på bara 0-3 meters djup för att beundra den rika algfloran? Inte lika många. Vi njöt verkligen av den vajande algskogen och kunde tydligt se hur små förändringar i mängd solljus eller vågexponering runt ön genast visade sig i algsamhällets artsammansättning, form och färg. Där solljuset ligger på under stora delar av dagen kan rödalgerna vara väldigt utblekta, nästan citrongula. Men runt hörnet, där en utskjutande bit av klippan bildar en skuggad vik, är de genast djupt mörkröda.

Rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne) plockad på skuggad växtplats (t.v) och på mer solbelyst plats (t.h) visar tydligt hur skillnaden i färg hos en och samma art påverkas av mängden solljus.

Så, hur gick det då för årets kurs? Totalt fann vi 7 grönalger, 17 brunalger och 23 rödalger, vilket gav oss en summa på 47 arter. Vi slog inte förra årets rekord, men vi var ändå mycket nöjda med vad vi hade fått ihop och fått uppleva. Dessutom hade vi i år en liten specialdugga sista dagen för en av kursdeltagarna . I vanliga fall är detta inte en kurs där deltagarna ska examinerats. Men eftersom Petra arbetar som dykinstruktör på DiveTeam är hon väl medveten om att man lär sig mycket mer om man pluggar till en examen, så hon valde att få göra en artdugga för att verkligen tillgodogöra sig kunskaperna. Givetvis klarade hon provet galant. Bra jobbat Petra! Nu kommer de som gör prova-på dyk med Petra eller bokar henne som guide säkert få se massor av alger

Petra sätter ut namn på de ”okända” algerna under duggan, medan Daniel kontrollerar och skriver upp facit.

Artduggan bestod av 20 olika arter. Hur många algarter kan du? I vår serie Månadens Alg har vi presenterat många av våra vanligaste svenska alger och även en del utländska. varför inte passa på att lära dig en ny art eller två i sommar?

Read Full Post »

Nu när jag har gått ner till att forska på halvtid, har jag möjligheten att ta roliga uppdrag genom mitt företag BioLogik. Ett sådant har varit inventering av stora brunalger på ett antal lokaler längs Bohuskusten, Uppdraget går ut på att kartlägga förekomst av 8 stycken av våra största brunalger. Självklart är det stortare (Laminaria hyperborea), fingertare (Laminaria digitata) och skräppetare (Saccharina latissima), som tillsammans kallas kelp. Men även ektång (Halidrys siliquosus), sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus) och knöltång (Ascophyllum nodulosum), som ofta slås ihop till ”tång” när arterna inte spelar roll, och så den introducerade sargassosnärjan (Sargassum muticum). Känner du igen alla åtta?

Ektång är lätt att känna igen och växer oftast i täta bestånd. Det ger ett kryss i protokollet.

Det är alltid lika spännande att hoppa i vattnet vid en ny lokal och följa linan ner till botten. Hur ser det ut här? Vad kommer det vara för typ av botten? Ibland är det en slät sandbotten, fri från fastsittande alger men rik på grävande musslor, krabbor, cylinderrosor och maskar. Här och där ligger stora islandsmusslor, Arctica islandica, och filtrerar vattnet. Dessa djur kan bli över 800 år gamla! Det inger respekt.

Andra lokaler kan vara hårdbotten, klippor eller block, och där växer ofta brunalgerna vi letar efter. Ibland glest, ibland i täta bälten. Tyvärr hade jag inte kameran med mig på lokalen som hade en tät skog av stortare som täckte många tiotals kvadratmeter. Just denna dag var sikted dessutom god, över 10 meter, så jag fick en god överblick över hur taren böljade över klipporna och fiskar simmade ut och in mellan bladen. Vilken fantastisk plats!

Stortaren har en styv stipe, vilket gör att den står upp från botten. Detta är en av karaktärerna som skiljer den från den nära besläktade fingertaren, vars mjuka stipe gör att den hänger ner från väggar eller ligger platt mot botten istället. Stortarens stipe är dessutom lite luddig, så att sporer från olika rödalger lätt fastnar och växer där. Jag hittade flera fina exemplar med bland annat söl (Palmaria palmata) som påväxt.

Stortarens runda, styva stipe är en populär plats för rödalger att växa på.

En av dagarna utgick vi från Hamburgsund och dök i närområdet. Här var sikten lite sämre eftersom lokalerna låg lite mer skyddade. Det var å andra sidan skönt, eftersom lokaler som bara är ett grund ute i öppna havet kräver stilla väder. Det är inte riktigt rätt säsong för det just nu… Men hellre regn än blåst. Vi är ju klädda för blött väder kan man säga. Det var väldigt kul att få dyka i området, då det väckte minnen från förr.

Första gången jag besökte Hamburgsund var under sista året på gymnasiet, när vår lärare i miljökunskap (vi som inte iddes läsa Matematik E) packade in oss fem elever i skolans minibuss och tog oss på en exkursion till västkusten och Väderöarna. Galet roligt, otroligt lärorikt och, efter att själv ha jobbat som lärare, modigt av vår kära magister att ge sig ut med oss på detta äventyr. Vi samlade in alger och djur och satt uppe till sent på kvällen, tittade i mikroskop och bläddrade i artlitteratur, för att sedan gå ner till bryggan och uppleva marelden. Det var under denna resa som jag verkligen förstod att marinbiologi var min passion och den svenska västkusten en plats där jag behövde vara, ofta. Vi fick snorkla i tångskogen och njuta av alla färger som böljade i vågorna. Jag låg i så länge och bet så hårt i snorkeln att läpparna svullnade upp. Såg ut som om jag fått en smäll på käften eller tagit botox. Där ser man vilken stor roll en bra lärare, som får tid och resurser att vara just lärare, kan spela i ens liv.

Read Full Post »

I helgen var det makroalgkurs, PADI Seaweed, på DiveTeam i Lysekil. Strålande väder och varmt i vattnet gjorde kursens två dopp riktigt njutbara. Fördelen med en algkurs är att deltagarna kan välja om de vill dyka med utrustning eller snorkla, eftersom alger växer grunt. Vi delade upp oss 50/50 så täckte vi in ett intervall från strax över ytan ner till 5-6 meter.

Platsen båda dagarna för insamling var Släggö, som ligger strax nedanför dykcentret i Södra Hamnen och är Sveriges mest dykta plats. Med rätta! Som van och trogen Släggö-dykare är det endast 3 av de 50 vanligaste arterna av makroalger som jag inte har hittat där. Sådan artrikedom kan nog få platser skryta med.

Den här helgen levererade Släggö på topp! Vi fick ihop inte mindre än 45 olika arter av makroalger. Nytt rekord för kursen. Kursdeltagarna fick verkligen jobba med att kika i stereolupp och nyckla fram vad vi hade funnit. Och då ska det erkännas att vi tog det ganska lugnt med de knivigaste fintrådiga rödalgerna, som släktet Polysiphonia, och höll oss till två arter, havssallat Ulva fenestrata och tarmalg Ulva intestinalis (bladformad respektive rörformad) av grönalgerna inom Ulva, eftersom det släktet känns lite oklart just nu.

Förutom att samla in alger i fält, gick vi även igenom arternas olika krav på växtplats, vilka pigment de innehåller, deras form och funktion i ekosystemet samt hur olika livscykler ser ut. Det är mycket att lära sig och lättnaden var nog stor att kursen inte innehåller något slutprov. För rödalgernas olika livscykler kan få många att gråta, även om de är otroligt vackra.

Vi hittade även alger med lite roliga former, som murkelalg Leathesia marina som ofta växer epifytiskt på den styva rödalgen havsris Ahnfeltia plicata. Och det krävs nästan att man vet om den för att hitta den trådformade grönalgen Chaetomorpha melagonium grov borsttråd, som förekommer ganska rikligt runt Släggö. Så andra dagen hade kursdeltagarna ögonen på skaft och upptäckte den, och många fler, nu när de kunde skilja på de olika formerna av ”bös”, som obestämd växtlighet, eller skrufs, ofta kallas här på västkusten.

I kursen ingår även att lära sig hur du bäst dokumenterar dina fynd. Här visas hur du gör ett eget herbarium, ett mycket bra sätt att kunna jämföra hur alger från samma art ser ut på olika platser till exempel. Och en trevlig syssla för den som gillar färg och form.

Dessutom går vi igenom hur du rapporterar dina fynd till Artportalen. Det är en nationell databas som samlar in observationer av alla svenska arter och data används bland annat som underlag för rödlistningen. Här är det, minst sagt, skralt med inrapporterade alger, så vi vill verkligen uppmuntra alla våra läsare att registrera ett konto och börja rapportera in det ni finner. Då skulle vi bli oändligt tacksamma!

Självklart tog vi även upp vilka av arterna som är goda att äta och tips på recept. För den matintresserade rekommenderar vi varmt boken Plocka tång och strandväxter av Linnéa Sjögren, som har företaget Catxalot.

Read Full Post »

Sommar, sol och härliga bad! Äntligen!! Varför inte starta sommaren med att bättra på algkunskaperna? Eller, för den trogna Tångbloggsläsaren eller Algpodd-lyssnaren, att få möjligheten till lite schysst alg-häng med likasinnade.

Helgen 9-10 juli ger jag specialkursen PADI Seaweed DiverDiveTeam i Lysekil. Två algspäckade dagar med föreläsningar, dyk eller snorkling med insamling av material och såklart artbestämning, pressning och rapportering till Artportalen.

Du behöver inte ens ha dykcertifikat för att gå kursen. Det går lika bra att snorkla eller fridyka.


Varför inte få ut mer av dina dyk eller din snorkling genom att lära dig några av de olika arterna av makroalger? Genom att känna igen deras struktur, form och rörelse i vattnet blir säkerhetsstoppet till en av de bästa och mest givande delarna av ditt dyk. Eller så blir badet en helt ny upplevelse! Bli förvånad över hur de anpassar sig till de  krävande miljön de lever i, där vågorna bryter och lågvatten utsätter dem för luft och värme. Eller bara njut av färgen och strukturen i den hypnotiska tångdansen när du tar ditt dopp.

Kan du alla arterna i filmen?


I tångbältet, strax under ytan, finns såklart gott om möjligheter för den intresserade att upptäcka allt från nakensnäckor till spökräkor och nyfikna fiskar som lever i och på tången.


Med specialkursen PADI SeaWeed Diver lär du dig att skilja mellan olika arter av makroalger. Genom övningar med botaniska artnycklar får du reda på verktygen för att upptäcka artrikedomen längs vår kust. Det hjälper såklart om du har läst på lite innan, som Tångbloggens serie ”Månadens alg”. Där finns mycket att hämta för den som vill få en flygande (flytande?) start.


Målet är att du efter kursen ska känna igen några av de vanligaste stora arterna av alger, tare och tång samt veta hur du dokumenterar observationer på olika sätt genom fotografering och framställning av herbaria. Du kommer naturligtvis också att lära dig vilka arter av tång som är utsökta att äta och hur man bäst samlar in och förbereder dem.

Vi ses i Lysekil!

Algkursen 2021 bjöd på två dagar av strålande sol, massor med alger och solbränd nos. Glöm inte solkrämen!

Read Full Post »

I helgen var det världspremiär på DiveTeam i Lysekil för alger. Kursen PADI SeaWeed Diver gavs under lördag och söndag, och bättre väder kunde man inte önska sig. Havet låg spegelblankt och solen gassade. Det var förvisso bara 12 grader i vattnet, men eftersom kursen fokuserar på just makroalger, kunde deltagarna välja om de ville dyka med tuber eller snorkla under insamlingsdyken.

Glada kursdeltagare visar upp dagens fynd

Likt havsuttrar guppade de 6 kursdeltagarna längs vågbrytaren vid Släggö på lördagen. Här samlades flera arter in, varav kursdeltagarna lärde sig artbestämma 20 stycken.

Att titta riktigt nära på alger är kul. Det finns många olika strukturer att upptäcka.

På söndagen gick insamlingsturen runt Släggö, så att deltagarna kunde observera hur skillnaden i vädersträck och vågexponering påverkar vilka alger som växer på olika platser. Kursen skuttade i vattnet från soldäcket bakom kallbadhuset och simmade sakta runt till den nyrenoverade dykbryggan.

En påse att samla i och en sax för att klippa av en bit av de större arterna är bra att ha.

På den här turen hittades 17 nya arter, utöver de som deltagarna lärt sig innan. Artbestämning skedde med hjälp av stereolupp och blandad litteratur. Utöver detta fick deltagarna även lära sig hur man pressar alger till sitt herbarium samt hur man rapporterar in sina fynd till ArtDatabankens Artportal.

Rödalgen Cystoclonium purpureum förekom i rikliga mängder, även om den ofta blivit blekt gul av solens strålar.

Vi önskar samtliga kursdeltagare en härlig alg-sommar och hoppas att de hittar mycket nytt att kika på under dyken.

Read Full Post »

Om du vaknar tidigt av fågelkvittret imorgon kan du slå på radion på P1. Klockan 06-08 sänder vi Naturmorgon från Lysekil och det handlar bara om alger!! Häng med på ett dopp under ytan, ner i tångskogen.

Read Full Post »

Older Posts »