Visst ser det gott ut med en efterrätt gjord av karragenalg.
Därför kändes det extra spännande att se hur stjärnkocken Niklas Ekstedt, som höll i årets Nobelmeny, med inlevelse presenterade årets varmrätt bestående av kålrabbi och tre alger. Den välkända blåstången, Fucus vesiculosus, lätt marinerad i lönnsirap. Chips av skräppetare, Saccharina latissima (även kallad sockertång) och den exklusiva ”tryffelalgen”, Vertebrata lanosa. Den lär smaka som tryffel men har inte fått något officiellt svenskt namn ännu. Detta beror på att den vill ha högre salthalt än vi har på svenska västkusten. Den växter på knöltång, Ascophyllumnodosum, bland annat i Norge.
På bilden syns den fint förgrenade rödalgen i mitten över en bit kålrabbi, samt flera chips av skräppetare och en bit mörkt brun blåstång.
Vi på Tångbloggen lovar att inför nästa år berätta mer om allt möjligt som vi kan plocka och tillaga, både makroalger och kanske någon strandväxt från våra svenska vatten, eller i samband med utflykter till Norge, Danmark eller ännu längre söderut.
Tångbloggen handlar ju mest om livet i havet men här kommer ett julklappstips om en bok med fina illustrationer av fåglar. För någon vecka sedan hade vi nöjet av att höra John Ajvide Lindqvist beskriva hur hans skrivprocess går till och hur olika bilder och händelser kommer till när han skriver sina böcker. Det brukar vara mest skräck men nu handlar denna bok om fåglar sett med lite andra ögon.
En trut pryder framsidan.
Illustrationerna är gjorda av Mia Ajvide och texten av John Ajvide LIndqvist, mest är känd som skräckförfattare. Boken heter ”Alternativa fakta om fåglar” och många av berättelserna utgår från kända ordspråk som ”en svala gör ingen sommar” och ställer frågan om hur många som behövs för att det skall bli en riktigt fin sommar. Man får också veta hur det egentligen är med H C Andersens ”Sagan om den fula ankungen” och svanar. Arter som finns med i boken och förekommer i Östersjön kustvatten är svan, gräsand, havsörn, trut och fiskmås. Fåglarna som beskrivs kopplas ihop med svensk litteratur och funderingar kring vad som t.ex. händer med vanliga arter som gräsanden när de blir beroende av oss människor. Kanske kommer gräsanden att utvecklas till en ny art när den matas flitigt med bröd? Detta är en fälthandbok om fåglar i den fria fantasins värld och passar utmärkt som en present till den som tror sig veta allt!
Tog en morgontur ner till min lilla vik, som ligger på Rådmansö i Räfsnäs. Det ligger ett tunt täcke med snö på bryggan och solen skiner. Det har hunnit bli riktigt kallt i vattnet nu, bara ca +4 C och vassen har vissnat.
Vintervy över viken. Solsken, lite snötäcke på bryggor och mark och vissen vass.
Först ser det ganska livlöst ut vattnet, så det första är att kolla hur mycket smådjur som fortfarande håller till i en av mina tångruskor. För att slippa gå ut i vattnet har jag knutit fast några tångruskor som hänger från bryggkanten. Man lär sig med åren, minsann. När jag skakar av en tångruska i den vita baljan kryllar det av både stora och små tångmärlor, gammarider. Det finns också ett par tånggråsuggor, Idotea spp. och en nattsländelarv i ett fint hus byggt av tångbitar. Såg några av de mindre tångmärlorna som börjat bilda par. Det syntes inte till några fiskar i vattnet, men det kan ju vara lite svårt att se med alla vågrörelser och solglitter.
Höstförökande tångplanta med många små kräftdjurMest tångmärlor men också några tånggråsuggor o en husmask
När jag tittar ner i vattnet nära stranden gör jag en upptäckt. Det är en fin vinterblomning av cyanobakterier som ligger och skvalpar i vattnet! Arten är knippvattenblom, Aphanizomenon spp. och såhär års är det mycket mörkt blågröna. De syns tydligt i vattnet, men det gäller att hålla ögonen öppna.
Blomningen samlas vid den innersta delen av stranden.De små knippena av cyanobakterien ser ut som tallbarr i vattnet.
Samlar du lite vatten med cyanobakterieblomning i ett glas och låter glaset stå en stund, kommer de att flyta upp till ytan. Då blir de ännu lättare att se. Knippvattenblom är inte giftig som katthårsalgen, Nodularia spumigena, som är den typiska cyanobakerien som blommar i öppna Östersjön på sommaren. Men låt bli att dricka av vattnet ändå.
Ett glas med cyanobakterien knippvattenblom som flutit upp till ytan.
Själv höll jag på att missa denna vinterblomning av cyanobakterier. Den kommer inte heller att ge några tidningsrubriker. Det få vänta till våren när vi på Tångbloggen skall försöka få till att sprida mer kunskap om den för Östersjön så viktiga vårblomningen. Tills dess kan du kika på den här lilla filmen vi gjort.
Det är fantastiskt att kunna förflytta sig mellan ost-och västkusten över en helg och få uppleva hur havet skiftar mellan solsken och gråväder. Kommer nog aldrig att riktigt kunna säga vilken strand som är allra vackrast så här på hösten.
Så här kommer några foton från stranden hemmavid på Räfsnäs, nära Kapellskär och från Svallhagen, på Tjärnö nära Strömstad.
Riddersholm nära Kapellskär,Östersjön
Svallhagen på Tjärnö. En favoritplats att plocka japanska jätteostron.
Två soliga stränder från Östersjön respektive Västerhavet. Vid Riddersholm var det lite mer blåsigt och på Svallhagen en spegelblank dag.
Börjar med stranden från Östersjön. Nu har många av träden tappat sina löv och de bildar ett spännande mönster på botten. Att de syns beror på att vattenväxterna har vissnat. Många av dem har drivit in till stranden, där de ligger inblandade med tången. Jämfört med när man tittar ner på den grunda botten vid piren på Svallhagen är det också ganska lite vegetation. Men det är mycket mer färger från stenar klädda med den skorpformiga rödalgen havsstenhinna, Hildenbrandia rubra och de tunna rödvioletta bladen av purpursloke, Porphyra purpurea, och såklart blåstång.
Löven avtecknar sig mot botten och några fintrådiga alger.Inte mycket färger
Här är det färgglatt! En liten gul trubbig strandsnäcka syns på tången.
Hösttavla från Östersjön med axslinga, ullsläke och tång
Hösttavla från Västerhavet med tång, havsstenshinna och purpursloke
Två illustrationer från våra fantastiska kuster i ost och väst.
Men när man plockar upp lite alger och vattenväxter från strandkanten i Östersjön och lägger i en vit balja blir den nästan lika vackert höstfärgad som material från Västerhavet. De mörkt röda tofsarna av ullsläke, Ceramium tenuicorne märks knappt under ytan. Men tillsammans med de gröna övervintringsskotten av axslinga, Myriophyllum spicatum, med sina vackert blekrosa stänglar, blir tavlan minst lika dekorativ som samlingen från västkusten. Så varför inte ta en tur ner till stranden nu i slutet av oktober eller rent av i november och undersök vad som syns under ytan? Nu är vattnet klart och det går att se långt ner i vattnet. Skulle du komma till en strand och hitta lite drivande, höstförökande blåstång, ta gärna ett foto och skicka till oss på Tångbloggen eller till Algforskarsommar-projektet. Höstförökande blåstång passar också in i höstens gul-orange färgskala.
Massor med förökningstoppar som sitter strax ovanför flytblåsorna.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt att få veta något om hur det såg i vattnen under ytan om inte några algologer (forskare med fokus på alger) hade samlat in och pressat alger som sparats i våra herbarier för framtiden. Det finns dessutom några unika samlingar av hur blåstången såg ut i Stockholmsområdet ifrån den innersta utbredningen i Stockholms skärgård. Där gränsen för tångens utbredning har legat i Trälhavet. Det finns nu tecken på att tången kanske håller på att flytta ännu lite närmare Stockholm, men det är inte det detta inslag på Tångbloggen kommer att handla om. Istället kommer här ett litet försmaksprov på vad detta unika herbariematerial kan berätta för oss. Vad som annars varit försvunnen kunskap. Materialet täcker en period på över 50 år, när stora förändringar skett i vattnen i Stockholms skärgård.
Vid den första provtagningen 1968 var tillförseln av näringsämnen till skärgården som störst. Mycket avloppsvatten gick helt orenat rätt ut i skärgårdens vatten och vikar.
Herbarieark insamlat av Inge Lennmark. Materialet förvaras på Evolutionsmuseet i Uppsala.
Plantorna på arket från 1968 är små, uppskattningsvis ca 2-3 år. Fästskivan kan vara äldre. De är mycket överväxta av tarmalger (Ulvaintestinalis), fintrådiga brunalger (Pylaiella eller Ectocarpus) och tångbark (Einhorniacrustulenta) Tecken på att vattnet är näringsrikt.
År 1990 hade reningsåtgärderna i området kommit ganska långt, även om påväxten av tångbark och havstulpaner (Amphibalanusimprovisus) täcker de äldre delarna av blåstången.
Tångplanta från Lerviksudde. Materialet har förvarats på Stockholm Vatten.
År 1990 fanns det få plantor vid Lerviksudde. Den vi ser på bilden ovan var kraftigt överväxt med tångbark på fjolårets skott. Och det syns redan att de första individerna av tångbark har etablerat sig på årets skott, som inte längre har kvar sin aktiva unga vävnad som normalt kan förhindra påväxt.
Material som samlats in 2001 visar på ett större slitage av blåstångsplantorna, som kan bero på att fartygstrafiken i området har ökat. Samtidigt är de fortfarande mycket påväxta av havstulpaner och tångbark. Vid den senaste provtagningen 2020 tyder påväxten på att vattenkvalitén blivit allt bättre och skotten är mindre påväxta.
Även denna planta är insamlad vid Lervik. Den plockades 2001 av Lisa Andersson, Stockholms universitet.
Tångplantan som samlades in 2020 är nästan helt överväxt med tångbark och havstulpaner. Detta är tydliga tecken på att det finns mycket partiklar för dessa djur att filtrera i vattnet. Det skulle kunna bero på mycket båttrafik som grumlar upp bottensediment. Tittar man noga på topparna är många av avslitna. Även dessa skador skulle kunna hänga ihop med mycket fartygs- och båttrafik i området.
Stor, gammal tångplanta från Lerkviksudde med förökningstoppar, insamlad 2020.
I materialet vid den senaste insamlingen 2020, hittades denna stora äldre planta med en del påväxt av lite tångludd och andra fintrådiga brunalger och tångbark. Men stora delar av plantan är utan påväxt och har en ljusare olivgrön färg som talar om att vattenkvalitén har blivit mycket bättre.
Tänk vad bara dessa få ark med pressad blåstång kan berätta om hur vattenkvalitén förändras över tid. Från en period när tången var skuggad och överväxt med grönalger på årsskotten, till idag när det finns stora blåstångsplantor som överlevt under flera år. Artsammansättningen av påväxten har också förändrats, där mängden havstulpaner och tångbark minskat. Nu kommer vi på Tångbloggen att jobba vidare med materialet och hoppas bli färdiga med en vetenskaplig artikel till våren 2022. Då kommer vi också så klart att berätta mer om resultaten för alla våra Tångbloggsläsare.
Hej Alla Algforskare – här kommer en speciell önskelista från projektet Algforskarsommar! Fota grönslick i en skärgårdsgradient från Stockholm till ytterskärgården i augusti!
Kommer du till någon av följande platser under sommaren så skulle det vara jätteintressant med en studie av hur grönslicken ser ut på en solbelyst klippa. Hur långa är tofsarna och vilken färg har de? Det som behövs är ett foto på fem tofsar (gärna lagda i lite vatten) och en måttsticka av något slag.
Platserna som står på önskelistan är från den yttersta skärgården och inåt till centrala Stockholm: Södra Hasselkobb, Sollenkroka, Nyvarp, Kovik, Hamndalen och Kastellholmen.
Foto från en artikel publicerad 1973 i tidskriften Oikos, supplement 15. Författare Mats Waern. Värt att notera de förändringar som sker i grönslicksbältet i augusti och september. Samtidigt är det små korta mörkgröns plantor närmast Stockholm och ljusa längst ut i skärgården.
Varför just dessa ställen? Jo därför att denna gradient, ifrån riktigt låga halter av fosfor och kväve i ytterskärgården till mycket höga närmast Stockholm undersöktes 1970 för 52 år sedan och då samlades tofsar av grönslick, Cladophora glomerata in från just dessa lokaler flera gånger under sommarmånaderna. Då, för länge sedan släpptes det mesta av vårt avloppsvatten ut orenat i skärgården och det gick att avläsa i färgen hos grönslick och hur långa tofsar som växte ut.
Nu renar vi avloppsvattnet i Henriksdals reningsverk och i många enskilda avlopp som har anslutits till mindre reningsverk. Tillgången på både kväve och fosfor har minskat markant.
Du kan läsa mer om dessa förändringar i tillförsel av näringsämnen i de årliga rapporterna från Svealands kustvattenvårdsförbund och om tillståndet och vad som sker i andra delar av Stockholms skärgård finns mycket intressant att läsa i Svealandskustvattens årliga rapporter.
Åtgärder att minska tillgången på näring i vattenmassan för algernas tillväxt har gett effekt i form av att blåstången idag kan växa på större djup i skärgården när den inte skuggas lika mycket som under 60-70-talet av stora algblomningar. Genom att delta som Algforskare i sommar kan Du bidra med att samla in grönslick från just dessa lokaler så att vi kan få en bild av om även den förbättrade reningen av avloppsvatten syns hos grönalgerna, dvs i grönslicksmattorna i vattenbrynet.
De röda prickarna visar lokaler där vattenprover tas för att följa förändringar i mängden fosfor och kväve mellan åren. Kartan visar lämpliga platser att kolla på grönslick på någon klippa i närheten.
Självfallet får Du gärna bidra med bilder på grönslick från andra delar av Stockholms skärgård – från den allra närmast stan och ut i öppen skärgård. Eller göra någon av de andra uppgifterna som beskrivs på Östersjöcentrums hemsida.
Önskar alla Algforskare en härlig augusti med många fina upplevelser utmed vår vackra Östersjökust.
Här är ett foto på en höstförökande blåstångsplanta från 2019 i september. Riktigt så mogna och tydliga förökningstoppar finns inte ännu, men de är på gång att utvecklas och går lätt att få syn på nu.
PS Glöm inte att kolla efter höstförökande blåstång när Du är vid någon strand. Deras förökningstoppar blir mer och mer utvecklade och lättare att se. Hälsar vi från Tångbloggen.
Den 20 juli fick Tångbloggen möjligt att berätta lite om allt spännande som händer under ytan i våra kustvatten i direktsändning i P4 Stockholm.
I år driver vi också projektet Algforskarsommar där forskare vid Stockholms universitet på Institutionen för ekologi, miljö och botanik tillsammans med Östersjöcentrum vill få allmänhetens hjälp att undersöka hur mycket smådjur, särskilt betare, som gömmer sig i tången. Vi vill även veta hur vanlig den höstförökande blåstången blivit i Egentliga Östersjön och hur gröna grönslicksmattorna på olika platser. Det kommer in fler och fler rapporter från hela kusten. På rapporterna är det klart att det nu börjar gå att hitta höstförökande plantor. Förökningstopparna håller på att växa till. De sitter några centimeter ovanför de parvisa blanka flytblåsorna och är lite knottriga. De första rapporterna med fynd har kommit in från Bergkvara, Kalmar län och Ronneby, Blekinge län. Skulle vara spännande om någon Algforskare kan hitta större områden med höstförökande blåstång längre norrut i Östersjön, t.ex. på Öland eller Gotland eller i någon av våra större skärgårdar. Beskrivningar av uppgifterna hittar du på länkar på Östersjöcentrums hemsida om Algforskarsommar.
Två olika plantor som kommit olika långt i sin utveckling av förökningstoppar. Till vänster flera förökningstoppar håller på att utbildas ovanför flytblåsorna. Till höger några som börjar se mogna ut och sitter precis ovanför flytblåsorna.
I intervjun fick jag även en fråga om att äta alger och var det går att plocka alger. På Tångbloggen hittar du flera förslag på vad det finns för goda alger att använda i matlagningen. Allt ifrån vårprimörer som röd slemsnärja och korvsnöre, till en matig knöltångssallad eller chips gjorda på skräppetare även kallad sockertare. Har Du några frågor hör gärna av Dig till oss så skall vi försöka besvara dom efter bästa förmåga.
Den 8 maj kommer Tångbloggen att delta i Naturmorgon P1 och berätta om vad som gömmer sig på de vitmålade stenarna och klipporna i Östersjön. Vi har visat bilder på de intorkade kiselalgerna i tidigare inslag på vår blogg, men här kommer lite fler bilder.
Klippor och stenar lyser vita av kiselalger. En vanlig art är den kolonibildande Berkelyea rutilans men det finns många andra arter som täcker olika algtrådar.
Det var svårt att få tag på ett aktuellt foto för tre dagar sedan började det blåsa och vattenståndet steg hastigt, så det fick bli några bilder från tidigare när vattenståndet var riktigt lågt. De tidigare torrlagda klippor och stenarna hamnade under vattnet igen.
Plockade in en sten som såg ut som den hade en massa trådar av någon brunalg och tittade på den i luppen. Trådarna såg lite luddiga ut.
När stenen fick ligga och torka visade det sig att det måste sitta en massa kiselalger på trådarna för de blev helt vita efter en stund. Innan jag torkade algerna på stenen fotograferade jag trådarna med 25x förstoring i mitt gamla mikroskop med min mobil. Det var inte helt enkelt att få till ett tydligt foto.
Vad det är för art som kiselalgerna sitter på går inte att säga. Men de täcker hela tråden så den blir riktigt luddig och vit.
För den med riktigt skarpa ögon syns en röd liten fiber tråd, kanske från min tröja mitt i bilden. På botten i skålen ligger små sandkorn och sen syns små små bubblor av gaser som inte håller sig lösta i vattnet när det blir varmt.
Det är verkligen fantastiskt att se kiselalger som sticker ut ifrån en tunn algtråd och tänka på hur de vuxit till i det kalla vattnet under vintern fram till nu när de riskerar att torka bort vid lågvatten. Men när vattenståndet stiger igen kommer de att spolas bort och det finns plats för sommarens grönalgsbälte att växa ut på klippor och stenar.
Nordic Ocean Watch är en ideell miljöorganisation som arbetar för att ta hand om havet. De har intervjuat Tångbloggens egen Tant Tång, professor emeritus Lena Kautsky, som Månadens Havshjälte och tagit reda på hur hon ser på havets utmaningar, om hennes år på Askölaboratoriet och vad som inspirerat henne till att arbeta med Östersjön. Hela intervjun finns att läsa HÄR!
Professor emeritus Lena Kautsky älskar alger i alla dess former.
Under 2020 slog vi nytt rekord i antal besökare här på Tångbloggen.
Vi trodde aldrig att vi skulle toppa rekordåret 2018 då Tångbloggen hade över 19 000 besökare. Men oj, vad glada vi blev när årets siffror visade på hela 20 063 besök under året! Vi hoppas såklart att många av er kommer hitta hit fler gånger och att ni alla får ett bra 2021 med mycket tång.
Tångbloggen 