Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Funderingar’ Category

Under resan blev det som vanligt besök på olika stränder och spännande fynd lät inte vänta på sig. Mitt favoritställe är Piscina Naturales som liggen nära Los Gigantes.  Där var det lite väl spännande för min del de första dagarna när stora vågor bröt in över kanten. Några vågade sig ändå ut, trots att det var avspärrat och stora skyltar med varningstext uppsatta. Men jag avvaktade tills det blev lågvatten och mindre blåsigt, för då är det lätt att kolla på alger i vattnet. Vi besökte flera stränder under veckan och lite av fynden serveras här på hotellets utmärkta papperstallrikar.

I det klara vattnet är det lätt att se de stora skillnaderna i artsammansättning mellan klippornas sol- och skuggsidor. På solsidan är bältet av cyanobakterier smalt (de gick inte att skrapa loss) följt av lite spridda grönalger och vackra stora skorpformiga rödalger av släktet Phymatolithon spp. Lite djupare växer en blandning av Ceramium sp., Corallina officinalis och Asparagopsis taxiformis.

På skuggsidan dominerade ett brett bälte av cyanobakterier. Nedanför fanns en massa korta mörkt gröna trådar av Chaetomorpha sp., lite lik C. melagonium, men det kanske finns andra arter? De växte tillsammans med en liten havsanemon med långa gulbruna tentakler som såg ut som algtrådar.

Grönalgen Chaetomorpha och många små havsanemoner

På nästa strand, som ligger nära Playa Arenas, gick vågorna också höga. Uppe på den svarta sanden låg en havsborstmask med guldglänsande borst. Tog med den till en liten vattensamling där den sträckte ut sig och blev vackert orangeröd. Det var för öppet så den gömde sig fort i en skreva.  När man hittar en så tjusigt färgad art är det värt att komma ihåg att den kommer från djupare vatten där rött fungerar som kamouflagefärg.

Den sista stranden är en fin sandstrand där det ligger många båtar i skydd från vågorna. När man åker ut ur Santa Cruz finns en skylt som anger om Playa La Terrassina, som stranden heter, är öppen eller stängd för bad med grönt eller rött ljus. Toppen att veta, så behöver man inte åka dit förgäves.

Arterna på sista strand-tallriken från sandstranden samlade jag in från bojar och rep långt ut i vattnet där båtarna låg förankrade.  Det mesta var olika fintrådiga rödalger och någon trasslig liten brunalg. Den enda arten jag kunde bestämma var de stora och vackra exemplaren av Asparagopsis taxiformis. De ser ut lite som små röda finludna julgranar och får avsluta detta vykort från Teneriffa. God Jul önskar vi alla våra läsare!

Read Full Post »

Sjörök och en fluffig dimbank. Kylan nyper i näsa och kind.

Det var kallt, – 120C och soligt när vi kom ner till västkusten. Det låg sjörök och en vacker dimbank en bit ut i riktning mot Kosteröarna. En tunn månskära syntes högt på himlen.

Den första uppgiften var att ta sig ner till stranden vid Vändplan ute på Saltö och leta efter trådar av ett nässeldjur, som fått det något konstiga svenska namnet trassligt havssnöre (Apolemia uvaria). Det har varit många rapporter från Bohusläns kust under de senaste veckorna om förekomst av denna ovanliga art. Och visst fann vi den där!

Trassligt havssnöre (Apolemia uvaria) guppar mellan stenarna.

Det kan kännas frestande att försöka plocka upp den, men låt bli – den har nässelceller som brännmaneten! Den är nästan lika farlig som blåsmanet (Physalia physalis), även kallad portugisisk örlogsman. Om du är vinterbadare är denna art definitivt något du ska akta dig för. Det är inte bara vinterbadare som kan råka illa ut. Den har också ställt till med problem i norska laxodlingar genom att tentaklerna fastnar på gälarna och kan skada fiskarna. Trassligt havssnöre hör till gruppen sifonoforer, eller rörmaneter. De bor tillsammans i stora kolonier och en koloni kan bli 30 meter lång. Med sina promtentakler samlar de in plankton. Vill du få veta med om denna för svenska kusten ovanliga art finns information på denna länk.

Promenaderna utmed stränderna bjöd också på vackert formade isflak runt stenarna, en infryst krabba och blåstång med ett fint frostmönster i kanterna.

Krabban såg jättefin ut men det var ju oklart hur länge den legat på land  innan den blev fryst. Så vi gick till den vår vanliga strand och plockade japanska jätteostron till middagen istället.

Read Full Post »

.

Illustration av Alaria fistulosa. [från Postels & Ruprecht: Fig. 20: pl. XVI]

Månadens alg 2023 avslutar vi i stor stil med Eualaria fistulosa (Postels och Ruprecht 1840) som med all rätt kallas för Dragon kelp. I litteraturen förekommer den också under namnet Druehlia fistulosa.  Själv lärde jag mig att den hette som Alaria fistulosa. För att få mer information om arten är det bättre att söka på det gamla namnet. Det finns flera arter av Alaria, t.ex. den mycket mindre arten Alaria esculenta, havskål, som är vanligt förekommande utmed den norska kusten och bara blir ca 4 meter lång.  Men bara en art som hör till släktet Eualaria.

Bålen hos Eualaria fistulosa är brun och fäster mot botten med många förgrenade rotliknande hapterer. Bladdelen kan bli ca 1 meter bred och har en luftfylld ca 2-3 cm bred mittnerv. Eualaria fistulosa är en av de största algerna som finns och kan bli upp till 25 m långt. De många luftfyllda kamrarna i mittnerven får det långa bladet att flyta på ytan i vågorna. De reproduktiva sporofyllen växer ut från den övre delen av den ca 25 cm långa stjälken. Genom att de reproduktiva delarna sitter nära botten ser det ut som en liten krans av små bladformiga sporofyll. Det gör nyrekryteringen av nya individer effektiv hos denna ettåriga, mycket snabbväxande art.

Sporofyllen sitter tätt runt basen på en dragon kelp, och döljer helt kelpens hapterer som fäster på en sten täckt med skopformiga rödalger.

Eualaria fistulosa som hör till familjen Alariaceae och ordningen Laminariales har samma typ av livscykel som andra arter i Laminariales t.ex. Laminaria digitata, fingertare och Saccharina latissima, skräppetare. På sporofyllet bildas sori, där sporerna produceras efter meios i unilokulära sporangier. Hälften av sporerna bildar hangametofyter och hälften hongametofyter. Båda består endast av några få mikroskopiska trådar som fäster sig mot botten. I hangametofyten bildas spermier som sedan simmar ut i vattnet och befruktar ägget i oogonet i hongametofyten. Det befruktade ägget, utvecklas till unga sporofyter. Livscykeln är sluten. För mer detaljer kring livscykler hos kelp kan du lyssna på AlgPoddens avsnitt om jättekelp.

Eualaria fistulosa förekommer i tidvattenslinjen och grunt sublittoralt. Den har en nordlig utbredning utmed kusten i Japan, Ryssland och bort södra sydöstra Alaska. Det skall gå att äta den rå, men det är säkert godast att koka delar av bladet och äta som spenat till någon god fisk. Det är däremot inte så lätt att få tag på, varken färsk eller torkad. Men vid en resa till Glacier Bay i Alaska lyckades Ellen i alla fall kryssa den. Det var dock i ett naturreservat där det inte var tillåtet att samla in alger, men det gjorde inget.

Förföriskt vajande Dragon kelp i Alaska. Notera den tydliga, luftfyllda mittnerven som håller bålen flytande i vattnet.

Så stället för lite god kelp, vill vi på Tångbloggen bjuda våra läsare på fyra Alg-AdventTures för att räkna ner veckorna fram till midvinter. Det blir några historiska äventyrsresor, där vi kommer att berätta mer om de tidiga algexpeditionerna till Norra Stilla Havet, Kamchatka-halvön, Alaska och Berings hav. På Vega, där Nordenskiöld var kapten, deltog bland andra vår svenske naturalist och algolog F.R. Kjellman på flera expeditioner. Vad samlade han in för material? Kryp ner under filten i soffan med en kopp varmt och ta på äventyrshatten. Vi hoppas att Du vill följa med oss på dessa Alg-AdventTures!

Read Full Post »

Tiden går och arbetet med att allt algmaterial som samlades in i somras går framåt. Snart är allt material som vi samlade in under Expedition Alg 2023 klart att lägga in i Naturhistoriska museets samlingar. Här ser vi några exempel på hur snyggt det ser ut när Mia har gjort iordning tydliga etiketter som anger vilken art det är, vem som bestämt den, var den samlats in (t.ex. Släggö, Bohuslän) och djupet (m). Det kommer också att finnas extra ark med arter som går att låna ut till andra museer och forskare.  Extra roligt är att det nu finns flera av våra nya arter som kommit in i svenska vatten dokumenterade i samlingarna. Till exempel sargassosnärja, Sargassum muticum och klykalg, Codium fragile.

Från vänster till höger: Ulva fenestrata, Saccharina latissima och Delesseria sanguniea

Just nu är det lite mörkt och grått men snart kommer våren igen. Då blir det dags att fundera på om det blir en Expedition Alg 2024. Vart skall vi åka och leta efter fler arter? Har ni några förslag?

Read Full Post »

Hösten är en spännande tid. Löven singlar ner från träden och driver med vattnet i det överfulla diket ut i den närmaste viken. Efter de senaste dagarnas stora regnmängder är markerna sprängfulla med vatten. Då finns det ingen annan väg för vattnet att ta vägen än ut till kusten. Varje dag när jag tömmer regnmätaren finns det minst 15 mm eller ännu mer. Som mest var det 32 mm en morgon.

Regnmätare en dimmig morgon

Vattnet i bäckar och diken är brunt och vattnet vid bryggan är utsötat och brunfärgat det med. I de innersta delarna av viken har salthalten sjunkit från 6,5 promille till 4 promille. Eftersom det inte blåser mycket just nu kommer det ta en stund att blanda om vattnet så salthalten höjs igen.

Kan vi se några effekter på alger och djur efter ett par dagar med låg salthalt? Hur ser t.ex. rödalgen ullsläke ut? Är havstulpanerna aktiva och filtrerar som vanligt? Hur ser det ut på din strand?

Read Full Post »

Släket Halimeda är grönalger och hör tillsammans med Caulerpa till Bryopsidales. Det vanliga är att en växtcell är liten och innehåller en kärna med det genetiska materialet, men hos Bryopsidales, kallade coenocytiska alger består hela algen av enda jättelik cell med flera kärnor. Halimeda är nära släkt med Penicillus, rakborstalger, som var månadens alg i juli 2023. En utmärkande egenskap hos de ca 30 arter av Halimeda som finns beskrivna är deras förmåga att syntetisera kalciumkarbonat från havsvatten och lagra det som aragonit. Denna egenskap gör också att flera arter finns bevarade som fossil. Idag förekommer släktet Halimeda i tropikerna inklusive Thai-Malayhalvön, och Florida Keys. Flera av arterna har en global utbredning, t.ex. H. copiosa, H. discoidea, H. opuntia, och H. tuna. Kanske den närmast platsen att leta efter Halimeda är i Medelhavet där Halimeda tuna förekommer.

Halimeda tuna. Foto: Carolina Sandoval Maquian, iNaturalist.org

Halimeda arter är uppbyggda av en flexibel sträng eller tråd med tillplattade lövliknande strukturer som ofta kallas segment. Varje segment består av avlagringar av kalciumkarbonat täckta av algprotoplasma som binds samman med nästa segment av en tunn tråd. Halimeda copiosa, ser ut som ett långt halsband bildat av gröna skivformade berlocker monterade på en tunn kedja. Halimeda tuna och Halomeda discoidea har större segment men bildar lite kortare kedjor. Halimeda opuntia, som fått sitt namn efter Opuntia-släktet, en kaktus, har mycket små segment och bildar små, täta buskar.

En Halimeda-buske påminner lite om en novemberkaktus. Foto: David R. iNaturalist.org

Halimeda förökar sig både asexuellt och sexuellt. Den asexuella förökningen sker genom fragment som lossnar och sprids. Det finns inte många observationer på den sexuella förökningen för den är ovanligt snabb och tar bara 36 timmar! Den startar med att gametangia bildas i kanterna av ett segment. Nästa dag kommer cellanlagen att ha omvandlats till gametangia. Under natten mognar könscellerna och frigörs på morgonen nästa dag.

Vissa arter av Halimeda förökar sig synkront precis som koraller, dvs släpper ut sina gameter samtidigt i vattenmassan. Men då inte vid några få tillfällen, utan under flera månader där delar av populationen förökar sig varje dag.

Halimeda syntetiserar också skadliga och potentiellt giftiga sekundära metaboliter som t.ex. diterpenoidföreningarna, halimedatrial och halimedatetraacetat. Så kirurgfiskar, som gillar att äta alger, betar hellre på saftiga alger med mindre kalk. Papegojfiskar som gärna mumsar på koraller för att få i sig aragonit, hålls borta genom att algen inte smakar bra. Trots det finns det flera arter av papegojfiskar som ändå knaprar på Halimeda t.ex. Scarus rivulatus, Hipposcarus longiceps och Chlorurus microrhinos.

En art som hotar Halimeda är nakensnäckor inom släktet Sacoglossa. De stjäl nämligen kloroplaster från algen så att de själva kan fotosyntetisera. Halimeda skadas och kan riskera att dö om för många sniglar stjäl dess kloroplaster. En tänkbar anpassning är att kloroplasterna i den gröna vävnaden vandrar djupare ner på natten, vilket gör det svårare för snigeln att sno kloroplaster. Tidigare trodde man att det var koraller som producerat de stora mängderna av korallsand på Stora Barriärrevet. Men det har visat sig att Halimeda-arter genom sin snabba tillväxt och förmåga att lagra in mycket kalciumkarbonat står för en stor del av ”korallsanden” istället för koraller. Till exempel kan ett fält av Halimeda producerade upp till 2 kg kalciumkarbonat per m2 varje år. Det är lätt att förstå eftersom 90 % av växten består av aragonit. Detta innebär att släktet Halimeda har en viktig funktion som revbyggare och bidrar till att reglera tropiska vattens kolbudget genom sin potential att fungera som kolsänka.

Read Full Post »

Nu råder inga tvivel om att somamren är till ända. Dags att sammanfatta. Deltagandet i medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar 2023 var ungefär lika stort som 2022. Precis som förra året var det flest som deltog i Uppgift 3 som innebar att undersöka när blåstången blir mogen och färdig att släppa ut sina ägg och spermier i vattnet.  Det stora deltagandet berodde på att många Naturum nära en Östersjöstrand och några Naturskolor bidrog med mätningar av vattentemperatur från april – juni. Samtidigt som de samlade in, snittade och bedömde mognadsgraden hos blåstångens förökningstoppar.

Vår hypotes, hur vi tror att det ligger till, är att de mildare vintrarna som medför mindre is kan få tångens förökningstoppar att växa till och utvecklas tidigare eftersom vattnet då värms upp snabbare på våren. Resultaten från sommarens bidrag indikerar att detta kan stämma. Mognaden verkar ske tidigare än vad den gjorde för 25 – 30 år sedan. År 2022 startade undersökningen lite sent, först i maj, och då var de flesta bestånden redan mogna.

I år startade därför våra tångdetektiver längs landets kust redan i slutet av april. Vi hoppades att de skulle komma igång innan tången mognat, och sedan följa upp med ett eller två besök vid fullmåne respektive nymåne fram till i maj-juni. Allt såklart beroende på var utmed kusten deras lokal befann sig.

Fullmåne vid stranden på Räfsnäs i maj. Fotografi: Lena Kautsky

I södra Östersjön, Öresund kom rapporter in om att tången redan var mogen och klar att föröka sig vid nymånen 20 april när vattentemperaturen fortfarande låg, under 10 0C.

Så för 2024 kommer vi att vilja starta tidigt igen. För södra Östersjön, Öresund blir aktuella datum 8 april (nymåne) och 24 april (fullmåne). I mellersta och norra Östersjön kan dagar runt den 8 maj (nymåne) och 23 maj (fullmåne) vara intressanta, om vi får en tidig och varm vår som förra året. Vi återkommer såklart i god tid om detta.

Totalt i år har vi sammanställt och publicerat 5 rapporter på Tångbloggen där vi tar upp intressanta bidrag som kommit in. Frida Ahnström gjorde även i år en längre tur med sin segelbåt och kollade livet i blåstång från Lidö, Norrtälje till Åland. Där blev det flera lokaler och sen tillbaka till Sverige. Imponerande insamling även i år!

Kamouflerad tånggråsugga, blåmussla och mossdjurskoloni och betad blåstång med tångludd. Foto: Ann-Mari Normann

Talesättet ”En bild säger mer än tusen ord” stämmer verkligen och det är därför vi uppskattar alla fina foton som kommer in till Algforskarsommar. Utöver många foton på smådjur som deltagare både räknat till antal och fotograferat i samband med Uppgift 1, ”Livet i en tångruska”. Som förra året har det kommit in flera fynd av elegant tångräka (eller kortfingrad tångräka som den också kallas), Palaemon elegans, som verkar vara på spridning norrut i Östersjön. Spännande! Detta visar att vi behöver följa och få in mer information om hur djursamhället och påväxten förändras på olika platser utmed vår långa kust, för att se storskaliga förändringar över tid och förstå vad dessa kan bero på.

Jan-Erik Andersson har gjort en stor insats i Kolleviken, Karlshamn, där han under året genomfört alla tre uppgifterna och dokumenterat mognaden av blåstång, djurlivet i tången och även beräknat proportionen av sommar och höstförökande blåstång utmed en bit av viken. Genom att med jämna mellanrum bestämma om det var en sommar- eller höstförökande planta kom Jan-Erik fram till att 60 % av beståndet var höstförökande. Botten har en ganska riklig vegetation av fintrådiga alger under sommaren som minskar på hösten.

Vi hoppas att många som deltagit i år vill fortsätta och upprepa uppgifterna även nästa år, eftersom återbesök på samma lokal gör informationen som vi får in extra värdefull. Då kan vi få en bättre bild av platsen och hur den varierar mellan olika år. Vilka förändringar orsakas av en varm sommar, en kall vår eller en lång lågvattensperiod, till exempel. Stormar som Babet, med våldsamma vågor och högvatten som nyligen drog in över södra Sverige, kan förändra stränderna och slita loss mycket blåstång. Det påverkar såklart även djurlivet. Men hur då, och hur länge?

När vintern är över och solen och värmen åter kommit tillbaka hoppas vi att Du gärna tar Dig till en strand full med tång och deltar i Algforskarsommar 2024.

Stort TACK för alla bidrag! Vi hörs till våren.

Bästa hälsningar från Algforskarsommars projektledning

Lena Kautsky och Ellen Schagerström

Read Full Post »

Bea Szenfeld framför återanvända papper med tjusiga mönster.

Igår kom årets första snö och det var dags att gå och träffa min son Robert för att få skjuts hem. När jag kommer in på kontoret har en video precis spelats in om mat för FoodJamfestival, som ligger på YouTube. Robert var moderator. Samtalet handlar om Klimatkommunerna och Hushållssällskapet och att göra god mat på svenskodlade baljväxter, speciellt till skolmåltider. Målsättningen är att minska klimatpåverkan.

Jag får en tallrik med en massa små rätter av baljväxter, jättegott, och blir presenterad för Bea Szenfeld, en fantastisk modedesigner. Bea har visat på stor fantasi vad det gäller att återvinna papper. Det är vackra blommor och vikta papper som ser ut som vågor. Det finns ett tjusigt papper färgat med blåbär eller med gröna blad från växter och små blomrester. I flera fall har rester av baljväxterna använts för att ge pappret dess gröna färg.

Häftiga mönster och former gjorda av återvunnet papper.

Fick en liten stunds samtal med Bea om alger som material. Jag har själv använt alger till papper, skålar av brunalger som t.ex. blåstång och fingertare och små kort som jag gjort med pressade alger. Något av detta visade jag på en utställning på Rådmansö.

Det häftigaste pappret är i orange, nu som omslaget till en liten anteckningsbok De var gjort av ett kuvert från pensionsmyndigheten. Allt satte igång fantasin om vad jag skulle kunna göra med det kuvertet, som ligger hemma och skräpar. Kanske kan jag använda det till att producera ett nytt papper med inslag av grönalger, blåstång eller en rödalg?  Men den kommer nog inte att synas så bra.

Det orange pensionskuvertet och olika pressade alger. Vad det kan bli av detta?

Nu har jag en massa idéer till vad jag skall pyssla med i helgen. Tack Bea!

Read Full Post »

Det är alltid spännande att gå en tur runt naturreservatet Riddersholm i Norrtälje. Vad som driver in från bottnarna utanför varierar både mellan olika vikar och årstiden. Såhär års lossnar mycket av de fintrådiga algerna som trådslick (Pylaiella littoralis) och molnslick (Ectocarpus siliculosus) och den lite grövre smalskägg (Dictyosiphon foeniculaceus). Dessa fintrådiga alger samlas i några vikar och bildar kletiga massor som formas av vågorna så att de ligger som bruna vågor i strandzonen. Med tiden kommer mycket av dessa alger att blandas in i sanden som blir mycket näringsrik för strandväxter som olika mållor.

Första viken full med fintrådiga brunalger. Alla når inte stranden.

Nästa vik kan det se helt annorlunda ut trots att området utanför är det samma. Det som skiljer vikarna åt är en liten udde och en liten annorlunda vindriktning.  I den viken ligger tångplantor uppspolade på den svagt sluttande sandstranden. Och vattnet utanför är klart och rent och utan fintrådiga alger. På tången i den lilla tångvallen ligger ganska många blåmusselskal som lossnat från plantorna.

Bilderna är från en promenad den 1 oktober 2023.

Det ligger en hel del blåmusslor och hjärtmusslor ibland tången.

Read Full Post »

I går den 28 september var det äntligen dags att undersöka om etableringen av blåstång på det nya stenrevet på Riddersholm, i Norrtälje lyckats. Först en kort repetition. Den första uppgiften för dykarna var att borsta rent stenar från de fintrådiga alger som hunnit etablera sig så att de små befruktade äggen kan hitta en ren yta att fästa sig på.

Foto taget med en drönare över stenrevet. Fotograf Johan Hammar.

Här kan vi se det nya revet vid Riddersholm uppifrån luften. Dykaren i röd dräkt är Cecilia Wibjörn från Skärgårdsstiftelsen.https://skargardsstiftelsen.se/

Stenarna på revet borstas rena från fintrådiga alger. Foto Johan Hammar.

Projektet drivs tillsammans av Sportfiskarna, WWF och Skärgårdsstiftelsen, och vi har skrivit om det tidigare här på Tångbloggen. Den 30 maj samlades personer från de tre organisationerna för att samla in tång med förökningstoppar. Några arbetade sedan med att knyta ihop knippen av hon- och hanplantor fulla med mogna förökningstoppar.

En tångenhet bestod av ett knippe som knöts fast vid en sten och med en liten flaska fylld med luft som får knippet att hållas flytande i vattnet. De färdiga enheterna samlades ihop av dykare som simmade ut till revet där de placerades ut med lagom mellanrum.

En enhet simmas ut

Sen var det bara att vänta på det första förökningstillfället som skedde vid fullmånen på lördagen den 3 juni och sedan fortsatte det hela sommaren.

Knippena med tång har fått sitta kvar i fyra månader så det har funnits flera tillfällen för att etablering av nya små tånggroddplantor.  

Enheter med sten, ett knippe tång och en flaska som håller tången uppe placeras ut på revet. Fotograf: Johan Hammar.

I slutet av september var det äntligen dags att simma ut och samla in alla plastflaskor och kolla om det gick att se några nya små tånggroddplantor på stenarna i revet.

Cecilia och Susanne kommer iland efter en lyckad insamling och fotografering.

Tångbloggen hade fått chansen att följa med och stod på stranden när de två snorklarna kom iland efter att ha simmat runt i närmare en timme. Cecilia Wibjörn från Skärgårdsstiftelsen bar på en kasse med plastflaskor och mycket av tången satt fortfarande kvar. Så det såg ut som om det lyckats. Susanne Qvarfordt, från Sveriges Vattenekologer hade med sin utmärkta kamera och såg glad ut när vi frågade om de sett något – dvs några ”groddisar”. Och ja visst – det lyckades – det finns massor med nya små plantor! De berättade också att de sett ett gäng små abborrar som hängde vid revet.

Fullt med nya millimeterstora blåstångsgroddplantor. Foto: Susanne Qvarfordt.

Vi avslutade med en liten pratstund på bänken och det är helt klart att när det blir varmt i vattnet nästa sommar måste jag simma ut och kolla hur stora de hunnit bli. Nu börjar det bli lite svalt att ta sig ut, även om det bara är till flytbojen som syns som en prick till höger om dykarna när de kommer iland.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »