Förra månaden var det också en sifonal alg, Codium bursa, men då från den Franska Medelhavskusten. För juni blir det två närstående arter av släktet Bryopsis. För det första grönplym, Bryopsis plumosa som har fjäderförgrenade skott i ett plan.
Teckning av grönplym som visar karaktären att grenarna ligger i ett plan. Teckning Lena Kautsky
Den andra arten är mossplym, Bryopsis hypnoides där algens fjäderförgrenade grenar sitter allsidigt fördelade utmed skottet.
Hos mossplym ligger grenarna i flera plan. Foto från Danmarks Havsalger del 2. av Rut Nielsen och Stefan Lundsteen. Är du intresserad av alger är det klart värt att skaffa denna innehållsrika algfflora.
Under en period ansågs de vara samma art men nu har molekylärbiologiska studier visat att de är olika arter.
Algerna är sifonala, vilket innebär att det inte finns några cellväggar utan en gren innehåller många cellkärnor och kloroplaster. Sidogrenarna är jämntjocka men med en insnörning vid basen.
Förstoring av gren med tydliga avsnörningar vid basen. Många avlånga kloroplaster syns i grenarna.
De förekommer hela året men är bäst utvecklade under försommarmånaderna. Ställen att leta efter grönplym och mossplym är på alla typer av hårda substrat, alltifrån betongstolpar och stenblock eller som påväxt på andra större alger mellan 1- 20 meters djup.
Det finns inte så många rapporter i Artportalen av varken grönplym eller mossplym så hittar du några fynd är det definitivt läge att rapportera in dom.
Göteborgs universitet anordnar en algkonferens med titeln ”Möjligheter och hinder för en svensk algindustri” Konferensen vänder sig till företag, myndigheter och forskare som är intresserade av alger och algodling. Intresset för svenskodlade alger växer med rekordfart men hur får vi en svensk algindustri att lyfta?
Välkommen till Tjärnölaboratoriet den 21-23 juni för att lära mer, inspireras och diskutera en grön framtidsnäring.
Bild från Kalmar den 13 maj, tre dagar före fullmåne
Den 16 maj var det fullmåne och några dagar innan startade några deltagare med att gå till stranden och leta efter blåstång med förökningstoppar och bestämma om blåstången hunnit bli mogen att släppa ut sina ägg- och spermiesamlingar utmed Östersjöns kust. Från följande platser har rapporter kommit in: en lokal från Helsingborg och två lokaler nära Sandvik, söder om Kalmar. Samtidigt besökte Tångbloggen en lokal norr om Kalmar, Revsudden och en lokal på Öland, Stora Rör som ligger mitt emot Revsudden.
Från alla lokaler samlades grenar med förökningstoppar några dagar före fullmåne och hölls fuktiga i kylskåp eller kylväska. När de snittades någon dag senare syntes tydliga äggsamlingar eller spermiesamlingar i de flesta förökningstopparna även om några fortfarande inte var mogna.
En ganska mogen honplantaHanplanta där spermiesamlingarna syns tydligt i snittet.Plantor från Stora Rör, Öland
Från Stora Rör fanns det både hanplantor och honplantor som var så mogna att de släppte ut ägg och spermier. När proverna samlades in var temperaturen på lokalen ca 11 grader på platsen.
För att sammanfatta läget verkar blåstången vara mogen, i alla fall några av plantorna, för årets första utsläpp av ägg och spermier från Helsingborg till Kalmar sund vid fullmånen den 16 maj. Tångbloggen besökte också Snickarhaken, där naturum Vattenriket driver många projekt med barn och ungdomar. För mer om Vattenriket se Naturum Vattenriket – Biosfärområde Kristianstads Vattenrike.
Här håvas det efter småkryp i tången, Foto N. KautskySen skall de sorteras på art i var sin burk, Foto: N. Kautsky
Här samlade vi tångrenar och lösdrivande plantor som låg i strandkanten och snittade och kollade hur mogna de var.
Lena Kautsky till vänster berättar om blåstången och hur gammal en planta kan bli. Foto: Nils Kautsky
Också här fanns det tydliga ägg-och spermiesamlingar i förökningstopparna men en del plantor var det svårt att se om det var en han- eller honplanta. Ett mindre första utsläpp skedde nog vid fullmånen kvällen innan. När det är ett riktigt stort förökningstillfälle kan en förökningstopp släppa flera tusen ägg. Och en förökningstopp har uppskattats till att släppa ca 8000 ägg totalt innan den vissnar och faller av. Det kan därför vara väl värt att kolla hur det ser ut både vid nymånen den 30 maj och vid fullmånen den 13 juni.
Tångbloggen kommer att få en gästbloggare, Louise Albertson som kommer att berätta mer om läget utmed den skånska kusten och sitt mastersarbete vid Lunds universitet. Så mer om detta snart.
Tillbaka på Räfsnäs, strax norr om Kapellskär var däremot temperaturen bara lite drygt 8 grader och det gick inte att bestämma könet på tångplantorna. Några kunde man kanske ana att det fanns början till anläggning av små äggsamlingar. Gissningsvis kommer det inte att ske någon start på föryngring här förrän till nästa fullmåne den 13 juni.
Om du vill hjälpa till med att undersöka hur mognaden ser ut lokalt där du befinner dig men inte kommer att vara där just kvällen före fullmåne är ett tips att samla in grenar med förökningstoppar några dagar innan och hålla dem fuktigt men inte i vatten i kylskåpet tills det är dags. Ta ut dom och lägg i lite vatten och vänta några timmar eller till dan därpå. Då kanske det ser ut som på grenarna från honplantorna släpps ut högar med äggsamlingar och från hanplantor –högar med spermiesamlingar. Som på bilden från Revsudden, i Kalmarsund.
En hanplanta från Revsudden, Kalmar
Hanplantan från Revsudden hade släppt ut en massa spermiesamlingar, som låg som små orange fläckar ovanpå många av förökningstopparna när plantan plockades ut ur plastpåsen den legat i. Det kommer att vara svårt till omöjligt att se det i vattnet när de kommer att spolas bort vid minsta rörelse och späs ut.
Nu drar vi igång med Citizen Science projektet ”Algforskarsommar 2022”. En beskrivning av den nya uppgiften att kolla när blåstången är mogen att släppa ut sina ägg och spermier och de första små groddplantorna för året kommer att produceras i Östersjön hittar du på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida på denna länk.
Blåstång i fullmånens sken – Stockholms universitet Tillsammans med samma uppgifter som förra året. Det går fint att undersöka hur mogna tångplantorna är redan några dagar innan fullmånen! Är det svårt att gå ut och samla och snittar förökningstoppar på måndag så kan du göra en undersökning redan nu på lördag eller söndag, Skriv bara upp datum för studien och skicka foton. På många lokaler i Östersjön är det svårt att se både äggsamlingar och spermiesamlingarna, men det är lika viktigt för oss att få dessa foton och rapporer om att det dröjer kanske till nästa full eller nymåne innan de är mogna och förökar sig. Glöm inte att också mäta temperaturen.
Snart fullmåne över KalmarsundHur mogna är de??
Bilden visar många förökningstoppar i ytan men de varieté mogna ännu. Lokalen där de plockades ligger strax söder om Oskarshamn och temperaturen var 10,1 grader vattnet och månen stod högt uppe på himlen på kvällen igår i Kalmar. Men det var lite varmare inne ibland tångruskorna.
Hoppas du vill delta även i år. Ditt bidrag är viktigt för oss och hjälper till att öka kunskapen om livet i Östersjöns tångskogar – hälsar Algforskarsommar och vi på Tångbloggen.
Vi vill också ha din hjälp med att undersöka djurlivet i en blåstångsruska och senare på sommaren leta efter höstförökande blåstång. Men nu till årets första uppgift – när förökar sig blåstången i vattnet hos dig? Bor du längre norrut så är det lika intressant att få veta när smaltång (Fucus radicans) som blåstång förökar sig i Bottenhavet. Du behöver inte bry dig om att skilja på vilken art det är. Men titta på beskrivningen på länken först.
Räfsnäs 2021 i juni där jag undersöker förökningstoppar på blåstång i försommarsolen.
Förökningstoppar från Helsingborg, Foto Louise AlbertsonDe nya flytblåsorna har knappt bildats på tången i RäfsnäsFörökningstoppar kan se mycket olika ut i olika delar av Östersjön. Övre raden kommer från min brygga i Räfsnäs och den undre raden är grenar med förökningstoppar från Helsingborg.
På många ställen utmed Östersjökusten syns knottriga förökningstoppar, receptakler, flytande i ytan. Där värms också vattnet upp snabbare. Jag var nere och mätte i vattnet vid bryggan på Räfsnäs, vid Rådmansö i norra Stockholms skärgård. Där var temperaturen redan 8,3 grader i ytvattnet. Inget att bada i för min del men det kanske inte dröjer så länge innan topparna börjar mogna här.
Snittade förökningstoppar från Helsingborg den 5 maj 2022. Till vänster från en honplanta och till höger från en hanplanta. Skillnaden syns genom att honplantan har små olivgröna pickar inne i snittet medan hanplantans små klumpar är orangefärgade. Syns tydligare i verkligheten än på fotot.
Fick prover från Helsingborg, av Louise Albertson och vi undersökte förökningstoppar från flera plantor. De såg riktigt mogna ut när vi skar igenom topparna med en skalpell. Så med stor sannolikhet kommer det första stora förökningstillfället att ske den 16 maj. Louise gör sitt mastersarbete på Lunds universitet och hon har lovat att ställa upp som gästbloggare på Tångbloggen och berätta mer om sitt mastersarbete.
Här kommer nästa vykort, tyvärr försenat eftersom postgången var lite dålig och det tog tid att få iväg det.
En tavla vid entrén till stranden visade på det rika djurlivet på land och några miljöbilder på undervattenslivet.
Vi fortsatte med ett litet tåg längre ut till den öppna kusten där vågorna slog in mot stranden och det högt uppe på land låg en tjock strandvall med mycket organiskt material som kommer att ligga kvar och fyllas på under höststormarna.
Vallen närmast vattnet är full med torra rester av PosidoniaNärbild på materialet och pilen visar på en liten boll?
Nedanför låg ett band med torrt sjögräs, Posidonia oceanica, neptunigräs. Det är en enhjärtbladig växt som först beskrevs av Carl von Linné. Neptunigräset, Posidonia oceanica är en endemisk art i Medelhavet och en indikator för rent vatten. I Posidonia-ängarna förekommer ett rikt djurliv och de bidrar även till att minska kusterosionen. Där låg också några konstiga bollar i brunt, som såg ut som om de var gjorda av en massa små barr eller borst?
De kraftiga och tjocka rhizomen och rötterna binder sedimentet och minskar påverkan av vågor. Nu hade jag ingen möjlighet att snorkla och titta på hur en Posidonia– äng ser ut under vattnet. Det får bli en annan gång. En av de största kända ängarna lär finnas söder om ön Ibiza i Spanien och når hela vägen till ön Formentera. Den är ca 8 km lång och har uppskattats till att vara ca 100 000 år gammal. I Östersjön vid nordutbredningsgränsen finns gamla ängar av vår motsvarande art, ålgräset, Zostera marina. Där har en äng uppskattats till att vara ca. 100 år.
Och på motsvarande sätt som hos oss har många Posidonia-ängar gått förlorade under de senaste 60 åren på grund av föroreningar från orenat avloppsvatten, avrinning och ankringsskador i Medelhavet. Båda arterna bidrar med att binda in kol i bottensedimentet, men Posidonia oceanica är mycket mera effektiv som art än ålgräset. De är uppenbart när man tittar på skotten som ligger i land och de bollar som bildas när rotskotten rullar runt i vattnet och vågorna.
Två bollar av rotstockar hos Posidonia och de borstiga strån som sitter utmed stammen.
Försenade hälsningar från en spännande strand med många fynd.
Efter att inte varit ute på någon längre resa på ett bra tag, så var det dags för ett besök till Medelhavskusten, nära Montpellier, på Franska sydkusten. Det var roligt och spännande att komma ner till stranden och kolla i tångvallen vad som spolats iland och se om det fanns några arter som gick att känna igen.
En bit upp på den steniga stranden med mjukt väldrillade småstenar ligger den färska tångvallen. Lägre upp är det torrt och äldre material, delvis nedbrutet.
Något av det första som jag hittade var stora plantor av Codium spp.. På västkusten förekommer klykalg, även kallad gaffelgrenad svamptång, Codium fragile. Det är en främmande sydlig art som numera finns i svenska vatten.
Det ligger en del plastskräp i tångvallen men vid den gröna pilen syns en Codium spp. planta och ovanför pekar pilarna på två stycken bollar av Codium bursa.Codium spp. Finns flera arter i Medelhavet och floran kom inte med. Men visst är den vacker!
Men min uppmärksamhet fastnade fort på de runda bollar av olika storlek som var ganska vanliga i tångvallen. Arten heter Codium bursa J. Agardh och är en siphonal grönalg, vilket betyder att den är uppbyggd av långa slangar utan några cellväggar annat än när den förökar sig. Den har rankats som en av de långsammast växande algarterna. Med tiden bildas dock en stor biomassa och bollarna kan bli upp till ca 20-25 cm i diameter. Några så stora hittade jag tyvärr inte. Den största var ca 7 cm, vilket ändå får ses som stort. De riktigt stora Codium bursa bollarna uppskattas till att vara över 10 år gamla.
Codium bursa bollar av olika storlek. Den största kanske är 5-6 år gammal?
Medelhavet är näringsfattigt och många av de alger som växer där behöver anpassningar för att kunna tillväxa även när det är brist både på fosfor och kväve. Här blir den runda formen viktig för att fånga in mycket ljus till fotosyntesen samtidigt som arkitekturen gör det möjligt för ett effektivt utnyttjande av näringen som kan recirkuleras inne i bollen av det mikroskopiska djursamhället som lever där. Inne i de ihåliga större bollarna gömmer sig också betare och små kräftdjur som, samtidigt som de får skydd från predatorer, bidrar med näring åt algen. Ett helt lite ekosystem i miniatyr.
Med klimatförändringen kan vi nog förvänta oss att fler arter av alger från sydliga områden kommer att dyka upp hos oss här i Norden. Undrar vilken som blir nästa nya främmande art…
Fler plantor av de två Codium arterna och massor med fina skal.
Det fanns såklart en massa vackra skal av hjärtmusslor och många andra arter av snäckor, musslor och alger. Så blir det en resa i sommar glöm inte att ta en tur utmed stranden och titta på allt spännande som finns att se, oavsett om det blir långt bort till ett varmare hav eller mer hemmavid. Vart än det bär av skall jag ha med mig både en bra algflora och en bok om djurlivet också. Tänk bara så många spännande skalformer det finns!
Under påsklovet blev det en efterlängtad resa till södra Frankrike med svalkande bad i floder som rinner ner från bergen och ut i havet. Vi hade en riktig tur med vädret. Strålande solsken och klart strömmande vatten som inbjöd till ett och annat dopp.
Det finns inte mycket små djur i det kristallklara vattnet i floden. Men hittade några små nattsländelarver.
Håller på att leta efter nattsländelarver och hade turen att hitta en som byggt ett fint hus av små fragment av pinnar och blad och blad. Får se om det går att artbestämma den när jag kommer hem.
I går gick så turen till en strand nära Sète, där vi fick åka långt ut mellan de avsnörda grunda områdena med sankmarker och där flamingon vadade runt i vattnet en bit bort. Området heter Villeneuve lès Maguelone där det ligger en katedral på en liten ö.
Vid en av de små broarna stod en fiskare och fiskade i det grunda strömmande vattnet. Det vi lyckades fiska upp med en lång pinne var några olika arter av grönalger, dels stora sjok av något som såg ut som havssallat, Ulva spp. och ett gulgrönt krulltrassel som jag gissar är någon art av borsttråd, Chaetomorpha spp. Båda låg på den lösa mjukbotten som nog ibland blir lite syrefri. Det finns mycket fler arter här än i floden men fortfarande ganska artfattig miljö där det är risk för syrebrist ner i det lösa sedimentet.
Det var lite strömt där han stod och fiskade vid bronTill vänster är den trassliga borsttråden och till höger havsallat, Ulva.
Att det ibland blir syrebrist var för att på flera ställen utmed stranden låg det mycket döda skal av hjärtmusslor tillsammans med ett och annat skal av blåmusselsläktingen, Mytilus gallioprovincialis och hjärtmusselskal. Mytilus gallioprovincialis har en lite annorlunda form än blåsmusslan hos oss.
En massa döda skal ligger på botten.Mylilus gallioprovinciales , hjärtmussla och ett skal av Tapes.
Efter en stund hade jag lyckats med att samla ihop flera arter av musslor och alger och hittade också några döda små krabbor. Rödalgen som låg på botten i den lite grumliga och leriga botten är en Gracilaria av någon sort. Vi fortsatte ut till en strand som låg helt öppen mot havet. Där fanns en massa andra arter. Där var det härligt att leta i strandvallen efter andra skal och makroalger och sjögräs. Kommer att skriva mer om det i nästa vykort från Frankrike dit sommaren redan kommit i mitten av april.
Imorgon lördag från klockan 06:10 i Naturmorgon i P1 kommer Tångbloggen berätta om vårtecken i havet. Jag har sällskap av de roliga forskarna Elinor Andrén och Helena Höglander och Naturmorgons algintresserade fältreporter Karin Gyllenklev, som slipper bada den här morgonen.
Tillsammans kikar vi på stora och små vårtecken som vi tycker är mer spännande än tussilago. Det kan bli ett riktigt alg-rikt samtal. Mycket prat om kiselalger utlovas! Jag kommer samla in några typiska vår-arter till mitt herbarium, och självklart måste jag klämma lite på blåstångens fortplantningstoppar för att se hur långt de har kommit. Häng med!
När blåstångsbältet är luddigt av brunt bös, då är det vår! På nära håll ser vi att böset är den fintrådiga brunalgen Pylaiella littoralis, trådslick. Oj vad den fotosyntetiserar!
Vid Gullmarsfjordens mynning längs Bohusläns kust ligger en av världens äldsta marina forskningsstationer, Kristineberg. Här har passionen och nyfikenheten för livet i havet brunnit sedan 1877. I dagsläget kan du lyssna på vad forskarna på stationen arbetar med utan att lämna stolen. Vi har nämligen börjat med en digital serie föreläsningar som heter Kristineberg Talks, där forskare som är verksamma på stationen berättar vad de arbetar med.
Den röda signalsjögurkan, Parastichopus tremulus, är en marin art som vi vet förvånansvärt lite om.
Tisdag 19 april är det dags för nästa Kristineberg Talk! Den här gången är det Ellen Schagerström som berättar om sjögurkor. Vad är de, vad gör de och varför borde vi odla dem?
Föredraget sker under Kristinebergs traditionella fika kl. 10.00, så bulla upp med en kopp varmt, kanske ett tilltugg och var med oss virtuellt. För att se föredraget live eller i efterhand så klickar du på länken här.
Tångbloggen 