Fångsten av djur i en blåstångsruska. Bra att ha en extra skål och sil.
De i stort sett isfria vintrarna stora delar av Egentliga Östersjöns kustområden har fortsatt och resulterat i en tidig uppvärmning av vattnet precis som tidigare år. Det betyder att blåstången ännu ett år har hunnit växa till och utveckla det första förökningstillfället tidigare än för 30 år sedan. Det som komplicerar att förutspå när det första stora utsläppet sker beror inte bara på vattentemperaturen utan också på när fullmånen och nymånen infaller.
Fotot är från fullmånen den 12 maj när blåstången hunnit bli mogen hemma vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö i norra Stockholms skärgård.
När blåstången i norra Stockholms skärgård precis mognat i början av maj hade redan de första rapporterna om mogen blåstång kommit in från södra kusten i Öresund. Detaljer finns i Algforskarsommar 2025 rapport 4.
Typisk höstförökande blåstång med förökningstoppar strax ovanför flytblåsorna. Foto: Sam PetersonTydliga oogon i en honplanta som fotograferats i november av Sam Peterson vid Revhaken, Åhus.
Fick just en rapport från Revhaken, Åhus om att det såhär i början av november fortfarande är runt 10 0C i vattnet och den höstförökande formen av blåstång hade fullt med fina mogna förökningstoppar. Studier genomförda i Kalmarsund tyder på att det inte bara är mildare vintrar och vårar utan också att vattentemperaturen är högre på senhösten jämfört med mitten av 1900-talet.
Figuren visar skillnaden i tidsperiod när sommar- och höstförökande blåstång har sina utsläpp av ägg och spermier. Titta speciellt på temperaturkurvan från 1992. Mycket kallare i vattnet än i år.
Detta väcker många frågor kring vad som händer inte bara om blåstångens förökningstid förflyttas utan hur andra arter som grönslick, Cladophora glomerataoch trådslick, Pylaiella littoralis påverkas och om också deras tillväxtperioder förändras. Och vad händer med betande snäckor som båtsnäcka, Theodoxus fluvatilis?
Blåstången omgiven av grönslick i juli -augusti.Betande båtsnäckor som kan äta små tånggroddplantor.
Kommer dessa arter också att förändra sin reproduktionstid? Kommer snäckorna hinna lägga mer samlingar med äggsäckar och därmed öka i antal? Lite som observationen förra året, när vi såg att tångmärlor kan hinna med två generationer. Helt klart finns det behov av fortsatta studier kring vad som händer utmed våra stränder. En intressant möjlighet är att jämföra förändringar på en plats med hur det sett ut där för många år sedan. Eller som att i Algforskarsommar samla in information om olika arter i tångskogen och även mäta blåstångens mognad och förökning.
Detta är Algforskarsommarprojektets sista rapport 2025. Vi passa på att tacka för alla bidrag som kommit in. Ett särskilt tack för alla bidrag från Naturum och naturskolor som rapporterar från sina stränder. I år har vi också fått in rapporter från Pargas, lite söder om Åbo i Finland och från Ösel i Estland. Det är jätteroligt och vi hoppas att Algforskarsommar kommer att spridas vidare runt Östersjön. Lite extra roligt är att det kommer in frågor från många olika håll till Tångbloggen. Vi försöker alltid svara eller så skickar vi vidare frågan till andra kunniga personer i ämnet. Några exempel är frågor om algblomningar i någon vik i Stockholms eller Trosa skärgård och elever på gymnasiet som vill diskutera sina projekt. För några veckor sedan berättade vi om tre arkitektstudenter på KTH som ritade ett spännande lite hus på Nämdö format för möten och undersökningar livet under ytan i den närmaste viken. Så mycket roligt!
Ett gott slut på Tångforskarsommar 2025 önskar vi från Tångbloggen!
Vår resa fortsatte vidare från de översvämmade markerna utanför staden Ribe, som grundades omkring år 705 – 710 e.Kr och är både Danmarks äldsta stad och faktiskt en av Nordens äldsta städer. Här finns en historia som sträcker sig över 1300 år tillbaka i tiden. Vår väg tog oss till Sönderborg, som ligger vid Flensburgfjorden på ostkusten av Danmark. Staden Sönderborg växte fram runt slottet som låg på plasen under 1100-talet. På stranden nedanför husen och slottet i Sönderborg fanns det stora mängder ålgräs på delar av stranden, men även blåstång och blåmusslor på andra delar. Som ofta är fallet ligger det stenpirar som avdelar stranden och antagligen påverkar vad som växer och såklart driver iland. På den del av den långa stranden där blåstång; Fucus vesiculosus och blåmusslor, Mytilus edulis, dominerade på botten vid lågvatten var botten mer stenig.
Glad algentusiast på insamlingTång och ålgräs ilandspolatFärska ålgräsrötter
En tydlig skillnad mellan materialet på stränderna som vi besökte på Nordsjökusten och denna strand var att stora delar av ålgräset var fräscht och grönt och antagligen ryckts upp i samband med att stormen Amy nyss passerat. Mycket av ålgräset hade fortfarande färska vita rötter och bruna rotstockar där de låg på stranden. Tidpunkten för maximalt lågvatten inträffade på morgonen och sen kväll, så när vi kom ner till stranden var tidvattnet på väg in, men blåstång och blåmusslor låg fortfarande torrlagda. Det fanns många små döda strandkrabbor och lite kräkel, Furcellaria lumbricalis, tillsammans med en massa små flintstenar. Hittade också flera valnötsskal på stranden som kanske har kommit från något valnötsträd i närheten, för valnöt skall klara sig i skyddade lägen i Danmark.
Blåmusslor och tång vid lågvattenKrabbor, flinta och valnötsskal
Resan gick vidare med buss och färja till en strand vid Söby, som ligger på en liten ö mellan Augustenborg och Faaborg i Lilla bält. På stranden i Söby låg en tjock gammal tångvall med mycket tång, medan nere i vattenlinjen fanns en rad med stora sågtångsplantor, Fucus serratus, där många tagit med sig stenen de satt på när de spolats upp. Ett tydligt tecken på stormen Amy’s framfart, även här på den andra sidan av Danmark långt inne i Flensburgsfjorden.
Stranden på Söby med tångvallStenstrand med sågtångsplantor i strandlinjen
Efter en timme åkte vi vidare med färjan Ellen till Faaborg för att sluta dagen i Nyborg. Från tågstationen på väg till hotellet passerade vi förbi ”Borgmestarens skov”. Träden var helt inklädda i murgröna Hedera felix. Jag har aldrig sett både trädstammar och marken täckta av så praktfullt blommande murgröna. Hemma i Räfsnäs blommar den sällan, för den trivs bäst i lite varmare klimat. Är det tillräckligt varmt bildas små svarta frukter som vanligtvis innehåller ett eller ett par frön. På väg över bron var träden utmed bilvägen och en lyktstolpe helt täckta av överblommad skogsklematis, Clematis vitalba. Tjusigt!
Murgröna hänger ner från trädetSkogsklematis täcker träden, lyktstpolen och marken
Det måste se fantastiskt ut när träden är klädda av massor med små vita blommor på sommaren. Nu syntes istället de stora klungorna med mogna frön färdiga att spridas långa vägar med vinden.
Skogsklematis vackra vita blommor Stora mängder frön som sprids lång väg
Både murgröna och skogsklematis kan klättar högt upp i träd och genom sin täta vegetation skugga och skada tillväxten. Båda säljs som krukväxter och gynnas av ett varmare klimat. Så hur ser vi på dessa två arter med liknande påverkan på träden och växter på marken som de kan täcka över? Murgröna, som har sitt ursprung i Europa, Asien och Nordafrika, är Gotlands landskapsblomma och fredad enligt allemansrätten! Men när den spritt sig till andra länder som t.ex. USA ses den som en invasiv art eftersom den där kan konkurrera ut inhemska arter.
Skogsklematis har ett liknade ursprungligt utbredningsområde som murgröna. Den finns inte på EU:s officiella lista över invasiva främmande arter men har klassificerats som en invasiv art i Danmark med motivering att den kan kväva skogsträd där den etablerat sig. Den har också klassats som en invasiv art av lokala myndigheter som t.ex. Malmö stad. En viktig skillnad mellan arterna är mängden av frön som produceras och hur lätt de sprids. Detta är en av orsakerna till att skogsklematis sprids snabbare och kan bli invasiv jämfört med murgröna som lättast förökas med vegetativa skott ännu så länge. När klimatet i Sydsverige blir lite varmare i framtiden kommer vi kanske också att se annorlunda på både skogsklematis och murgröna.
Detta blev en lång utläggning om de två lianerna som klättrar i ”Borgmestarens skov” – men nu är det dags att berätta om stranden i Nyborg som ligger med utsikt mot Stora bältbron.
Blåstång strax under ytan.Fingertare med mörka fläckar av sprosamlingar.
Närmast Stora bältbron dominerades stranden av blåstång, blåmusslor och några plantor av fingertare, Laminaria digitata. På flera av bladen syns mörkare fläckar, sorus, som innehåller sporer, en fas i fingertarens livscykel. Tittar du noga ligger en lösryckt basdel med förgrenade rhizoider på sanden mellan fingertarebladen. Den ser lite ut som en stubbe.
Vår resa närmar sig sitt slut. En lång tappa leder ner till stranden nära det lilla samhället Drottningmölle som liggen en kort resa från Helsingör. När vi kom fram duggregnande det och som på de flesta platserna var vi ensamma på den långs stranden. Där låg en stor gammal tångvall med mycket blåstång och en del ålräs.
Andra fynd var en gren av ektång, Halidrys siliculosus, lite blåstång och sågtång och en massa av kräkel, Furcellaria lumbricalis som skiftade i allt från rött, svart till blekta delar i grönt och vitt. Inne ibland tången låg det också havsris, Anhfletia plicata, ribbeblad, Delesseria sanguinea och lite tarmalg, Ulva intestinalis. Den artrika rödalgsfloran tyder på att det måste finnas gott om lite djupare hårda bottnar i närheten utanför stranden.
Gren av ektångBlåstång, sågtång och kräkel
Det märkligast fyndet hittade jag högst upp på stranden. Inblandat med lite tång och ålgräs låg nämligen två sötvattensarter, vattenpest, Elodea canadensis, som är en främmande art i Sverige som lätt kan bli invasiv, och andmat, Lemna minor. Hur hade de hamnat i den översta tångvallen längst bort från vattnet?
Andmat, Lemna minor, syns som massor med små gröna prickar på stranden.
Den enda möjliga förklaringen skulle kunna vara att med de kraftiga regnen att den lilla sjön i närheten eller något annat näringsrikt vattendrag svämmat över, växterna spolats ut i havet och drivit iland vid högvattnet. När vattnet drog sig tillbaka blev de liggande kvar. Igen, spår av ovädret som följt oss under resan. Tackolov utan att påverka oss speciellt mycket.
Innan hemresan hann vi med ett besök på Öresundsakvariet i Helsingör som hör till Köpenhamns universitet. Öresundsakvariet visar mycket av det rika fisklivet i Öresund och att Öresundsbron skyddar livet under ytan från trålning.
Spigg, sågtång och en rödalg.Stilig torsk med sin skäggtömEtt myller av kantnålar och småfisk
På onsdag den 8 oktober tog vi färjan till Helsingborg och fick höra om hur de kraftiga sydliga vindarna i samband med stormen Amy på lördagen den 4 oktober fick vattnet att sjunka med 92 cm i Öresund och i hamnen i Helsingborg. I Malmö sjönk det med 78 cm från normalvattenståndet. Resultatet var dramatiska scener, där mindre båtar hängde i sina tampar vid bryggan när vattnet försvann. Men nu var det som vanligt igen, solen sken och färjan Hamlet körde oss över sundet på 30 minuter. För den som vill hinna handla taxfree gäller det att passa på under 10 minuter när man befinner sig på internationellt vatten.
Hoppas på fler resor till spännande stränder nästa sommar. Lena
Stränderna i Danmark gömmer sig ofta bakom en sanddyn. Gör att man blir extra nyfiken på hur det kan se ut på andra sidan. På dynen vid Fredrikshamn växte strandråg (Leymus arenarius) och havtorn (Hippophaë rhamnoides).
Det finns något som drar mig till stränder för att där strosa runt och leta efter vad som drivit iland. Strandfynd kan berätta en massa om vad som finns på bottnarna utanför. Ligger det en massa skal på stranden som är från musslor som lever nedgrävda i sedimentet, så finns det stora arealer av grunda sandiga bottnar utanför. Är det istället stora tångvallar med alger, blåmusslor och kanske några strandkrabbor, då finns det stenar och klippor i viken utanför. Vad man hittar utmed stranden kan också variera utmed en lång sandig strand. Det kanske samlas mer ålgräs i ena ändan och mer tång i den andra delen, beroende på hur olika material driver iland. Också årstiden påverkar vilka fynd som ligger och väntar på oss i början av hösten.
I början av oktober fick jag möjligheten att resa runt i Danmark under en vecka tillsammans med min dotter. Färdmedlen var färja, tåg, lokala bussar och apostlahästarna. Vi hade planerat resan men när stormen Amy drog in över Danmark natten mellan den 5 och 6 oktober fick planen ändras lite. Mer om detta senare.
Rundturen startade i Fredrikshamn, Kattegatt och fortsatte till Thyborön på Nordsjökusten och vidare ner till Vadehavet . Den första delen av reseberättelsen kommer att handla om några av dessa stränder och vad vi samlade in. Under den andra delen gick resan vidare till Sönderborg som ligger nära gränsen mot Tyskland och Kiel bukten, vidare med färja till Söby på ön Aerö och sen med ytterligare en färja och buss till Nyborg, vid Stora bält. Resan avslutades i Helsingör med ett besök på stranden vid Drottningmölle.
Den första stranden vi besökte var Palmestranden nära Fredrikshamn. Precis som många andra stränder i Danmark ligger den gömd bakom en sanddyn viket gör att man blir extra nyfiken på vad man kommer att hitta. Det som gett stranden sitt namn, palmer, fanns inte kvar eftersom sommarsäsongen var över och stranden var helt tom. Varken palmer, solstolar eller parasoller som stranden ser ut på de reklambilder jag sett på nätet. Men det gjorde inget alls. Istället var det inget som störde vyn av en imponerade hög, gulvit skalbank. Har inte sett något liknande tidigare. Det måste tagit många, många år att bygga upp denna skalgrusbank även om området utanför nog kan producera många musslor.
Palmstranden var tom men det syntes mycket spår av människor som promenerat utmed vattnet.
En stilig skalbank utmed stranden i Fredrikshamn.Ett stort antal musslor och snäckor hittades på stranden.
För att minska stranderosionen finns det med jämna mellanrum större eller mindre stenpirar utmed stranden. Detta ger förutsättningar för alger, mussel- och snäckarter, som blåmusslor och strandsnäckor, som behöver ett fast substrat att leva på. Däremot fanns det ingen större tångvall eller ansamlingar av stora brunalger på stranden. Vanliga arter vid piren var karragenalg, Chondus crispus, vårtig rödalg, Mastocarpus stellatus och havssallat, Ulva fenestrata.
i skuggan av piren sitter en tät matta med blåmusslorKarragenalg och blåmusslaHavssallat och vårtig rödalg
Dagen efter fortsatte resan till Struer, där vi övernattade. Dagen därpå reste vi ut till stränderna vid Thyborön. Där gick vågorna höga redan innan stormen slagit till.
Här ligger stränderna helt öppna mot Nordsjön, och vågorna som kom in var kraftiga och vattnet skvätte högt vid piren. Närmast vattnet låg ett brett bälte med mindre stenar. Det mesta var flinta i många olika färger, från gråa, svarta, bruna till nästan vita. Danmark blev känt för sina stora tillgångar på flinta redan under stenåldern. Eftersom flinta var sällsynt i Sverige och Norge blev det en viktig exportvara för att tillverka pilspetsar, skrapor och yxor. Från 1600-talet och framåt användas flinta för att tända krut i flintlåsgevär och pistoler. En liten geologi-historia utvikning.
Längst bort från den stora konstgjorda piren låg det stora torra buntar med ålgräs (Zostera marina). Det ska ha använts som isolering i hus förr i tiden. Lite närmare piren och en bit högre upp på stranden hade det istället samlats buntar med fingertare, (Laminaria digitata). Det gillar vi!
Stora buntar med torrt ålgräs hade blåst högt upp på strandenNärmare piren låg det istället buntar med fingertare. I vattenbrynet syns en bred bård med flinta.
Andra strandfynd var ganska många ryggskjöldar av strandkrabbor, mer fingertare och någon alg som var helt överväxt av taggig tångbark (Electra pilosa) och ganska många blekta plantor av karragenalg (Chondrus crispus).
Fingertare , karragenalg och krabbskalTaggig tångbark och karragenalg er som delvis tappat färgen.Min dotter Camilla hämtar blåstång.
Det fanns såklart ingen blåstång på den öppna stranden. Där var vågornas kraft alldeles för stor för att de skulle kunna hålla sig fast. Utan vi hittade den istället på en skyddad del bakom piren, där det växte fina ruskor på stenar nära ytan. Det blev lite klättring (av min hjälpsamma dotter) för att samla in några plantor att pressa. Får bli ett eget inlägg senare i år om hur olika blåstångsplantorna såg ut på stränderna som vi besökte under resan.
Vårt tredje stopp var Ribe, Danmarks äldsta stad som ligger vid en liten å som rinner ut i Vadehavet. Efter en fika i det gamla packhuset som nu är omgjort till ett populärt café tog vi bussen ut till Vadehavscentret och stranden. Vi var de enda två passagerarna. Turistsäsongen är helt klart över och att väderprognosen utlovade en storm till kvällen och högt vattenstånd, kanske upp till 2,5 -3 meter över medelvattenstånd, kan ju ha spelat in.
På väg till VadehavetPasserat över stranddynen.Framme vid Vadehavet.
Vattnet hade redan hunnit stiga och det blåste ordentligt när vi kom fram till stranden. Det gick inte att gå ut på botten, möjligen vada en liten bit ut i vattnet. I gräset uppe på land växte några lite rödaktiga glasörtsplantor (Salicornia europaea), tillsammans med ilandspolad, vissen havssallat, som delvis tappat sin gröna färg, lite blåstång med förökningstoppar och skal av strandkrabba (Carcinus maenas).
Glasört, havssallat och lite gammal blåstång.Blåstång med förökningstoppar, ett krabbskal och vitgul havssallat.
Tyvärr kunde vi inte göra någon längre tur ut på Vadehavet eller stanna och följa hur högt vattnet steg. På Vadehavscentret fanns information om de största stormfloderna, bland annat Julstormfloden 1717 och Backafloden 1872 som mätte 3.5 meter över normalt vattenstånd. Under stormen Babet i november 2023 steg vattenståndet över 2 meter och orsakade stor förödelse på många platser. För oss blev det att ta bussen tillbaka till Ribe, fortfarande som de enda passagerarna. Där vi åt en god middag på kvällen och sov gott, även om vi kunde höra regnet piska mot taket och fönstren när stormen Amy passerade under natten.
Vy över fälten och Ribe kyrktorn kvällen den 5 oktoberMorgonen 6 oktober efter regnet när ån svämmat över
Fortsättningen följer. I ”Resan till danska stränder Del 2” åker vi över till östra sidan av Danmark och besöker stränder vid Lilla och Stora Bält och Öresund.
Nu är det snart påsk och till påsktider hör ägg i alla dess former. Som våra flitiga Tångbloggsläsare känner till väl så förökar sig blåstången i Östersjön vid fullmåne då släpper de ut sina ägg och spermier synkroniserat i vattnet. Blåstången har 8 ägg per paket, inte 6 eller 12 som hönsäggen i butiken ofta kommer förpackade i.
Foto i stereolupp på ett ännu oöppnat oogon t.v och åtta ägg som just håller på att komma ur oogonet. t.h.
Det börjar också bli dags att starta Algforskarsommar och få hjälp med att undersöka när blåstången blir mogen utmed Östersjöns långa kust. I Öregrund kan det vara klar att redan starta vid nymånen den 15 april och blåstången bör vara klar för det stora utsläppet redan den 24 april. I södra Egentliga Östersjön kan det också vara dags redan den 24 april, men hemma i mina trakter i Stockholms skärgård sker det troligen den 23 maj, dagen efter Biologiska mångfaldens dag. Eller kanske redan på kvällen den 23 maj. Då blir det dubbelt firande!
Massor med stora oogon och fina runda små ägg. Påskbuffé?
Det kommer mer information om olika uppgifter som vi önskar få hjälp med i Algforskarsommar under sommaren. En är att undersöka livet i en tångruska men det är lite tidigt ännu för de små kräftdjuren har inte hunnit flytta upp från djupare algbälten och snäckorna har inte krupit fram från sina gömslen under stenar eller i botten. Men är du extra ivrig och inte kan vänta hittar du information om dem på Algforskarsommars hemsida här.
En skål gjord av alger och påskägg dekorerade med havsmotiv.
Glad Påsk och en lyckad äggjakt önskar Lena och Ellen på Tångbloggen.
Nu råder inga tvivel om att somamren är till ända. Dags att sammanfatta. Deltagandet i medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar 2023 var ungefär lika stort som 2022. Precis som förra året var det flest som deltog i Uppgift 3 som innebar att undersöka när blåstången blir mogen och färdig att släppa ut sina ägg och spermier i vattnet. Det stora deltagandet berodde på att många Naturum nära en Östersjöstrand och några Naturskolor bidrog med mätningar av vattentemperatur från april – juni. Samtidigt som de samlade in, snittade och bedömde mognadsgraden hos blåstångens förökningstoppar.
Vår hypotes, hur vi tror att det ligger till, är att de mildare vintrarna som medför mindre is kan få tångens förökningstoppar att växa till och utvecklas tidigare eftersom vattnet då värms upp snabbare på våren. Resultaten från sommarens bidrag indikerar att detta kan stämma. Mognaden verkar ske tidigare än vad den gjorde för 25 – 30 år sedan. År 2022 startade undersökningen lite sent, först i maj, och då var de flesta bestånden redan mogna.
I år startade därför våra tångdetektiver längs landets kust redan i slutet av april. Vi hoppades att de skulle komma igång innan tången mognat, och sedan följa upp med ett eller två besök vid fullmåne respektive nymåne fram till i maj-juni. Allt såklart beroende på var utmed kusten deras lokal befann sig.
Fullmåne vid stranden på Räfsnäs i maj. Fotografi: Lena Kautsky
I södra Östersjön, Öresund kom rapporter in om att tången redan var mogen och klar att föröka sig vid nymånen 20 april när vattentemperaturen fortfarande låg, under 10 0C.
Så för 2024 kommer vi att vilja starta tidigt igen. För södra Östersjön, Öresund blir aktuella datum 8 april (nymåne) och 24 april (fullmåne). I mellersta och norra Östersjön kan dagar runt den 8 maj (nymåne) och 23 maj (fullmåne) vara intressanta, om vi får en tidig och varm vår som förra året. Vi återkommer såklart i god tid om detta.
Totalt i år har vi sammanställt och publicerat 5 rapporter på Tångbloggen där vi tar upp intressanta bidrag som kommit in. Frida Ahnström gjorde även i år en längre tur med sin segelbåt och kollade livet i blåstång från Lidö, Norrtälje till Åland. Där blev det flera lokaler och sen tillbaka till Sverige. Imponerande insamling även i år!
Kamouflerad tånggråsugga, blåmussla och mossdjurskoloni och betad blåstång med tångludd. Foto: Ann-Mari Normann
Talesättet ”En bild säger mer än tusen ord” stämmer verkligen och det är därför vi uppskattar alla fina foton som kommer in till Algforskarsommar. Utöver många foton på smådjur som deltagare både räknat till antal och fotograferat i samband med Uppgift 1, ”Livet i en tångruska”. Som förra året har det kommit in flera fynd av elegant tångräka (eller kortfingrad tångräka som den också kallas), Palaemon elegans, som verkar vara på spridning norrut i Östersjön. Spännande! Detta visar att vi behöver följa och få in mer information om hur djursamhället och påväxten förändras på olika platser utmed vår långa kust, för att se storskaliga förändringar över tid och förstå vad dessa kan bero på.
Jan-Erik Andersson har gjort en stor insats i Kolleviken, Karlshamn, där han under året genomfört alla tre uppgifterna och dokumenterat mognaden av blåstång, djurlivet i tången och även beräknat proportionen av sommar och höstförökande blåstång utmed en bit av viken. Genom att med jämna mellanrum bestämma om det var en sommar- eller höstförökande planta kom Jan-Erik fram till att 60 % av beståndet var höstförökande. Botten har en ganska riklig vegetation av fintrådiga alger under sommaren som minskar på hösten.
Vi hoppas att många som deltagit i år vill fortsätta och upprepa uppgifterna även nästa år, eftersom återbesök på samma lokal gör informationen som vi får in extra värdefull. Då kan vi få en bättre bild av platsen och hur den varierar mellan olika år. Vilka förändringar orsakas av en varm sommar, en kall vår eller en lång lågvattensperiod, till exempel. Stormar som Babet, med våldsamma vågor och högvatten som nyligen drog in över södra Sverige, kan förändra stränderna och slita loss mycket blåstång. Det påverkar såklart även djurlivet. Men hur då, och hur länge?
När vintern är över och solen och värmen åter kommit tillbaka hoppas vi att Du gärna tar Dig till en strand full med tång och deltar i Algforskarsommar 2024.
Stort TACK för alla bidrag! Vi hörs till våren.
Bästa hälsningar från Algforskarsommars projektledning
I år har flera Naturum och naturskolor tillsammans med ett antal engagerade privatpersoner bidragit med att öka kunskapen om när blåstången blir mogen utmed kusten. Vi har fått in många fina fotografier på snittade förökningstoppar. I april kan man ana sig till att äggsamlingar (oogon) i honplantornas förökningstoppar håller på att bildas, men i conceptakler hos hanplantorna syns inget alls. Det var fortfarande för kallt i vattnet.
Vattentemperaturen ökar olika snabbt utmed vår långa kust. För många arter verkar en temperatur på över 10 0C behövas för att arten skall föröka sig. När och hur lång tid det tar för en tångplanta att växa till på våren och få mogna förökningstoppar beror på många faktorer, bl.a. hur fort vattnet värms upp och hur djupt ner plantan växer. En grund, innesluten vik kommer att värmas upp fortare än en klippstrand som ligger öppet ut mot havet. I år fick vi en lång period med lågvatten. Detta skadade många av de riktigt grunt växande blåstångsplantorna som inte tål att ligga torrlagda så länge. Flera dog och kommer ersättas av andra små tångplantor eller någon annan alg.
Några döda tångplantor på små stenar i en grund vik under lågvattensperioden i juni (2023-06-09)
Den allra första rapporten om att blåstången hade mogna förökningstoppar med tydliga oogon kom från Louise som kollat tång i Barsebäck, nere i Öresund. Det skedde redan vid fullmånen 14 april och temperaturen hade hunnit komma upp i runt 9 0C.
Vid nästa fullmåne, den 6 maj, kom precis som förra året många rapporter från södra Östersjön om mogna blåstångsplantor. På dessa platser hade vattentemperaturen då nått lite över 10 0C.
Snitt på mogen honplanta till vänster och hanplanta till höger från Åhus. Fotograf Sam Peterson, Naturum Vattenriket.
Vid fullmånen den 4 juni var det många som rapporterade nästan mogna eller mogna toppar, och då hade vattentemperaturen stigit till runt 15-19 0C. Bland annat från Naturum Västervik och Markus Nord. Från sin provtagning strax före nymånen i juni skickade han några otroligt fina och vackra foton tagna i mikroskop på hur spermiesamlingar (antheridier) ser ut och också conceptakler med mogna oogon.
Ett av de vackraste och tydligaste fotografierna har Markus Nord i Västervik skickat in på ett conceptakel med mogna antheridier.
Fotograf: Markus Nord, Naturum Västervik.
Preliminära resultat visar på ungefär samma utveckling av mognaden som förra året, med klart mogen blåstång vid fullmånen i maj utmed den södra delen av kusten och mogen tång vid fullmånen i början av juni i Stockholms skärgård. Genom att deltagarna följt mognadsprocessen under flera månader visade det sig att det även kom in rapporter om mogen blåstång vid nymånar, alltså inte bara vid fullmånar. Spännande!
Följer man mognadsprocessen noggrant så visar det sig att när tången väl mognat fortsätter den att bilda nya oogon respektive antheridier under ett par veckor. De mognar fram successivt och släpps ut i vattenmassan där befruktningen sker. De riktigt stora utsläppen som vi berättat om tidigare, sker i samband med fullmånen och ett lite mindre utsläpp sker vid nymånen. Men det sker också små utsläpp varje morgon och kväll när de väl har blivit mogna. Detta håller på tills det inte finns några fler äggsamlingar eller spermiesamlingar kvar i förökningstoppen. Då vissnar förökningstoppen ner och hela eller delar av grenen kommer att lossna, driva iväg och brytas ner. Eftersom det är kallare längre ner i vattenmassan så kommer djupt växande blåstång att föröka sig senare än de grunt växande plantorna på samma lokal. Det innebär att det även vid fullmånen den 3 juli fanns många blåstångsplantor som förökade sig i ytterskärgården där de kan förekomma ner till 8-10 meters djup.
I skrivande stund saknar vi rapporter från Bottenhavet. Enligt förra årets undersökningar så borde tången hunnit bli mogen också där. Så kommer du till en strand i Bottenhavet där det växer tång, prova gärna att snitta några förökningstoppar och kolla mognaden. Vi vill gärna få in fler rapporter just från Bottenhavet.
I maj 2023 drog Nobel Prize Museum igång projektet Forskarhjälpen, tillsammans med mig och Ellen Schagerström vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. I år handlar Forskarhjälpen om livet i Östersjöns tångskogar och heter Tångskogsjakten. Det kommer att vara elever från 36 skolor som deltar i Tångskogsjakten. Skolorna är spridda från norr i Bottenhavet, vid tångens nordliga utbredningsgräns och hela vägen ner till Kullaberg i Öresund och Skälderviken. Elevernas uppgift är att undersöka livet i blåstången en gång på våren i maj- juni och en gång i augusti-september. Samtidigt med insamlingen av ett antal tångplantor och analys av vilka arter som lever i den tas ett vattenprov för analys av salthalten. Vattentemperaturen under sommaren kommer att mätas med en datalogger från starten i maj till när den plockas upp på hösten när projektet avslutas.
Under rubriken Tångskogsjakten kommer vi att ta upp diverse frågor kring vad som påverkar blåstången i Östersjön och djurlivet i tången. Det kommer att bli både frågor som dyker upp i gruppen av deltagande lärare på de olika skolorna med anknytning till projektet eller något aktuellt som diskuteras i media.
Detta första inlägg kommer att just handla om ett aktuellt ämne i media –att våren är ovanligt sen i år! Det har kommit flera bakslag med mycket snö och kalla nätter med många minusgrader. Diskussionen har varit att en sen och kall vår innebär att växter kanske startar sin blomning men att insekterna som sköter pollineringen inte vaknat ännu. Eller att blommorna kan skadas av frost och snö när det blir ett bakslag i vädret. Temperaturvariationen mellan kalla klara nätter och varma soliga dagar på land är stor, men det är främst minusgraderna på natten som kan skada arterna.
Så hur ser det ut i under ytan i Östersjön? Här startade våren för flera månader sedan och nu är tillväxten i full gång.
Vacker strutsallat växer på en sten.
Ett exempel är strutsallat, Monostroma grevillei. Den börjar växa till redan i december. Det är lätt att missa de små ljusgröna tunna strutarna som växer i strandkanten i mars.
Det höll på att hända mig i år, när de höll på att vissna och försvinna i mitten av april. Eftersom det var lågvatten låg de intorkade på stranden.
En annan ettårig grönalg heter liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Det är också en art som dyker upp tidigt på våren. Du hittar den på stenar och klippor från ca 0,3 till 4 meters djup.
Båda arterna kan riskera att frysa in om de hamnar uppe i luften en kall natt, men de klarar av att växa vid någon plusgrad i vattnet. Nu i början av maj kom några riktigt kalla nätter med – 5 0C i luften och varma soliga dagar. Dags att göra en liten studie av hur vattentemperaturen vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö varierar under några dygn. Under perioden 6 -9 maj varierade temperaturen i luften från – 4 0C på natten till som högst +12,40C i skuggan. En skillnad på 16,4 0C. Samtidigt skiljde sig temperaturen i ytvattnet bara med +2,5 0C (mellan + 4,7 – 7,2 0C). Faktorer som påverkade förändringar i ytvattentemperatur var att nätterna var lugna och vindstilla och vattnet kyldes av lite.
Vindstilla morgon vid 7-tiden när jag gjorde de första mätningarna.
Under dagen blåste det svag pålandsvind och vattnet värmdes upp i ytan. För alger och djurlivet sker inga större drastiska förändringar utan vattentemperaturen ökar långsamt. Den långsamma stora förändring som kan påverka förökningen och tillväxten hos arter i Östersjön är de mildare vintrarna och att det inte ligger ett tjockt istäcke med snö som minskar tillgången på ljus. I projektet Tångskogsjakten kommer bl.a. förändringar i förökning och storlekar hos tångmärlor och tånggråsuggor att jämföras mellan vår och höst. Kanske hinner de med både en förökning nu på våren och en till tidigt i höst?
Från de utplacerade loggarna kommer det bli spännande att följa om vi får någon värmebölja under sommaren och hur varmt det blir i vattnet. Hur kommer växt- och djurlivet i tångskogen att påverkas? Se till att följa Tångbloggen så missar du inga spännande uppdateringar från projektet.
Under sommaren finns det tid att gå igenom gamla anteckningar och göra fynd. Hittade en liten pärm med foton från en kurs som jag gick i Norge under min doktorandtid, sommaren 1973. Vi samlade alger, artbestämde, fotade av dem och ritade detaljer. Det var fantastiskt kul! Platsen var på en liten ö som heter Herdla, där det fanns en liten fältstation som tillhörde Universitet i Bergen. Det är snart 50 år sedan! Och när jag tittar på Google maps så hittar jag stället, Biologen. Det står att det är tillfälligt stängt.
Men nu till rödpenna, Ptilota gunneri , som ärmånadens alg i augusti 2022. Rödpenna har en typisk rödalgs-livscykel, med tre stadier: gametofyt, en liten karposporofyt som sitter på gametofyten och så tetrasporofyten.
Rödpenna med sin typiska cellstruktur gör sig bra även i svartvitt.
Enligt anteckningen skall det finnas karpogon respektive spermatangia på bilderna, men det är inget som jag får syn på hur mycket jag än stirrar på fotona.
Återigen ett foto ur Danmarks Havsalger. Det är en otroligt fin och bra flora!
I Danmarks Havsalger finns en vacker bild på gonimoblast som sitter på en kort sidogren, omgiven av små böjda skott. Det är starten på cystocarpet, där så småningom karposporerna bildas. Låter det krångligt så stämmer det. Rödalgers livscykler är jättekomplicerade!
Det är en av orsakerna till att få rödalger klarar sig i Östersjöns låga salthalt och att de ofta där bara förekommer med sitt tetrasporofytstadium eller bara förökar sig rent vegetativt.
Just förmågan till olika sätt att föröka sig, som ju är en fördel när det gäller att kunna anpassa sig till olika miljöer, gör att det finns många arter bland rödalgerna som har spridit sig kors och tvärs över världshaven med människans hjälp. Det kan du lyssna mer om i avsnitt 19 av Algpodden.
Pilen pekar på ett tetrasporangium hos rödpenna.
Men rödpenna är en av de många vackert röda, fjäderförgrenade rödalgerna som går att hitta på västkusten, ner till södra Kattegatt och in i mynningen till Öresund. Den växer på stjälkarna hos stortare, Laminaria hyperborea på vågexponerade klippor. Den växer på mellan 3-25 meters djup. Bästa chansen för oss är att hitta den uppspolad på stranden efter en storm. Eller att åka på tångsafari till vårt grannland Norge eller till Skottland, Irland eller ännu längre norrut, där den är vanligare.
Månadens alg förekommer på Stora Middlgrund, minsann.
Har blåstångens mognad och förökning påverkats av ökad temperatur i vattnet?
Nu är det dags att rapportera resultat av Uppgift 3: När startar blåstångens förökning hos dig? Frågan som vi vill få mer kunskap är om högre vattentemperatur resulterat i att blåstången blir mogen tidigare nu än under perioden 1992 – 96. Då, för ca. 25 – 30 år sedan, studerade vi mognaden och förökning på några lokaler vid Askölaboratoriet, i Sörmlands skärgård nära Trosa och i Bottenhavet nära Norrbyn, som är Umeå marina forskningscentrums fältstation. I år, 2022 under maj – juli har det kommit in många rapporter från flitiga deltagare i medborgarforskarprojektet –Algforskarsommar som drivs av Stockholms universitets Östersjöcentrum just om tångens förökning vid full-och nymåne. Vi tackar så mycket för alla bidrag!
I Östersjön finns en stor salthaltsgradient från Bottenhavet ner till Öresund som påverkar förekomsten av arter. En liknande gradient finns när det gäller vattentemperatur. Men denna gradient, och vad den innebär, diskuteras inte alls lika mycket som effekter av salthalt. Vattnets temperatur påverkar flera viktiga fysiologiska processer som respiration, produktion, tillväxt och mognad hos blåstången.
Förökningstoppar hos blåstång, Fucus vesiculosus anläggs under senhösten och övervintrar som knoppanlag precis som hos växter på land under vintern. När ljuset kommer tillbaka på våren ökar temperaturen i vattnet långsamt.
Anlagen syns som små förtjockningar i toppen i november-decemberI februari-mars syns förökningstopparna som små knottriga platta anlag.Att utveckla förökningstoppen från ett första litet anlag i november- till en mogen förökningstopp i maj-juni är en lång process som påverkas av vattentemperatur och tillgång på solljus.
Flytblåsor börjar tillväxa samtidigt som förökningstopparna, när vattnet hunnit bli ca 8 – 10 0C. De är släta och sitter till en början i toppen på många grenar. Allt eftersom grenen växer ovanför blåsorna, hamnar de längre ner. Flytblåsorna bidrar till att hålla plantan upprätt i vattenmassan.
I toppen på grenarna syns de helt nya och fortfarande ganska små flytblåsorna. Jämför med den gamla från förra året – längst ner till höger i bild.
Flytblåsorna fylls med syre som tången producerar. Det finns också blåstång som saknar flytblåsor. Hos dessa bestånd kan förökningstoppar när de mognar få en liknande funktion när de blir uppsvällda.
I samband med våra undersökningar under perioden 1992 – 94 blev blåstångens förökningstoppar mogna på Askö vid första fullmånen. Detta inföll vid slutet av maj eller början av juni. Stora utsläpp av ägg och spermier fortsatte ofta fram till fullmånen vid midsommar. Vid Drivören, Kronörens naturreservat nära Umeå i Bottenhavet, blev tången mogen först vid fullmånen i mitten på juli ca en månad senare.Det fanns en tydlig skillnad mellan hur mycket temperaturen varierade mellan de två områdena. I Bottenhavet var variationen i temperatur stor och det kunde plötsligt bli mycket kallt när djupvatten kom upp till ytan. Lokalerna vid fältstationen Askölaboratoriet ligger något mer skyddade och värmdes upp lättare och snabbare. Här varierade inte temperaturen så mycket. Från slutet maj och i mitten juni låg den ofta på runt 15 0C. Klart badbart.
Sammanställning av när blåstången i svenska kustvatten förökar sig. Till vänster en karta över de få äldre data som finns och till höger en karta över vad som rapporterats in i stort under säsongen 2022 maj -juli.
Har inte fått tag på någon karta från innevarande år så denna får duga tillsvidare. Det syns att vi har en tydlig temperaturgradient i ytvattnet utmed våra kuster – från ca 14 0C i Öresund, minskande till runt 12 0C vid Kalmar/Öland, bara ca 11 0C i Stockholms norra skärgård och ca 10 0C i ytan utmed kusten i Bottenhavet i slutet av maj. Beroende på hur skyddad lokalen är och om den t.ex. ligger långt in i skärgården eller ute vid en öppen kust kommer att påverkas hur fort den värms upp.
Så vad är bedömningen såhär långt? Har tidpunkten flyttats fram orsakat av en tidigare uppvärmning av vattenmassan när vi inte längre har så kraftiga och långa vintrar och längre perioder med is? Mildare vintrar borde ju leda till att vattnet inte kyls ner lika mycket under vintermånaderna och därmed kan värmas upp snabbare på våren när solen kommer tillbaka.
Tack vare alla inkomna rapporter från deltagare i Algforskarsommar, har vi nu fått en bättre bild av hur blåstången förökning sker utmed vår svenska kust. Rapporterna visar att blåstången blir mogen tidigare i de sydliga delarna av kusten, från Helsingborg- Kalmarsund och Öland och till Vånevik, Oskarshamn (Området innanför pilarna i den högra kartan). Den blir mogen ca en månad tidigare, dvs. 16 maj, jämfört med platser i Trosa och Stockholms skärgårdar och på Åland där förökningstopparna är färdiga att släppa sina ägg och spermier vid fullmånen först den 13 juni 2022. Jämför vi detta med tidpunkterna när blåstången förökade sig på Askö på 1990-talet inträffade det då mellan 9 – 19 dagar senare och vid några grader lägre temperatur. En förklaring kan vara att fullmånen/nymånen inträffar vid olika tidpunkt olika år. Detta för att månfasen påverkar när de stora utsläppen sker. En annan är att förökningstopparna blir mogna tidigare vid längre perioder av lägre temperaturer, t.ex. 12-13 0C vilket var fallet i de södra delarna utmed kusten i år.
Sen verkar det ta ytterligare en månad, till fullmånen den 17 juli i norra delen av Bottenhavet. Här finns det däremot för få data från 2022 för att kunna göra någon jämförelse med mitten på 1990-talet.
Så frågan är inte fullt besvarad ännu utan fler undersökningar behövs under kommande år. Den främsta orsaken är för få data och att tiden för när blåstången är mogen att släppa sina ägg och spermier är kopplade till fullmåne och nymåne. Vi saknar faktiskt även kunskap om vid vilken temperatur som de börjar bli mogna för sitt allra första utsläpp i de södra delarna av kusten, dvs Öresund till Oskarshamn och runt Öland och Gotland.
Nästa år kommer fullmåne att infalla den 6 maj, 4 juni och 3 juli och såklart nymånar däremellan. Vi som håller i projektet Algforskarsommar hoppas därför på att många av er är villiga att gå ner till stranden nästa år redan runt fullmåne den 6 maj och sedan upprepa undersökningen och rapportera resultaten tills ni hittar mogna förökningstoppar. Bli därför inte förvånad om du får en personlig förfrågan någon gång i slutet av april från oss. Det enda som behövs är att ta upp några grenar med förökningstoppar, snitta och se om de är mogna – det behövs inget bad, för det kommer att vara kallt i vattnet.
Avslutningsvis -igen ett stort tack från Ellen Schagerström och Lena Kautsky. Följ oss gärna på Tångbloggen.
I april tar vi oss an två släkten av skorpformiga rödalger och går in lite mer på en art från varje släkte. Arterna är taggig skorpalg, Lithothamnion glaciale och slät kalkskorpa, Phymatolithon lenormandii, som är två av de vanligaste arterna av skorpalger i vattnen utmed svenska västkusten. Skorpalger bildar en egen grupp inom rödalgerna. De har en typisk lila-rosa färg, lite som när du rör ihop lingon och mjölk. Färgen beror på att algerna bildar hårda ytor av kalk som är inlagrade i cellväggarna. Hur tjock algen är gör att färgen skiftar lite. Ytan kan vara slät, som hos den släta kalkskorpan eller ha korallika utväxter som hos taggig skorpalg.
Ljusa upphöjda strukturer på algens yta är fortplantningsorganen.
Hur fortplantningsorganen är placerade varierar mellan arter. De kan ligga nersänkta i små fördjupningar i bålen alternativt ser de ut som små, vitaktiga utskjutande korn. Kalkalgerna har en isomorf livscykel, dvs de växlar mellan sporofytstadiet och det könliga stadiet och dessa båda stadier ser likadana ut. Fortplantningsorganet sitter i små gropar (konceptakel) som mynnar upptill med ett eller flera små porer, beroende på art. Hos slät kalkskorpa har sporofyten många porer, men det krävs stor förstorning för att kunna se dom.
Skorpalgerna förekommer i marina vatten med hög salthalt. De bildar lila-rosa på stenar, klippor men några arter hittar man också växa på andra algarter t.ex. på grenar av kräkel Furcellaria lumbricalis och på ålgräs, Zostera marina blad. Dessa skorpalger hör också till de rödalgsarter som växer på de största djupen.
Bilden är från akvariet på Tjärnö. Pilen till vänster visar på slät kalkskorpa, Phymatolithon lenormandii, med en liten vit kant. Pilen till höger visar på taggig skorpalg, Lithothamnion glacialis.
Taggig skorpalg, Lithothamnion glacialis, bildare rosa-lila skorpor med små utväxter som liknar vårtor på stenar och klippor. Slits en bit loss så kan de växa vidare, helt lösliggande på botten. Denna form brukar gå under namnet ”Maerl” och finns utanför kusten vid Bretange och uppe längs den skotska kusten. De skördas och mals ner till kalkmjöl och används för att förbättra jordar. Det är ett fruktansvärt övergrepp på ett mycket artrikt marint habitat, och allt fler röster höjs för att maerlbäddarna ska skyddas. Arten förekommer utmed hela svenska kusten till Öresund. Där blir salthalten för låg.
Om du föser undan algerna i tångbältet på västkusten belönas du ofta med en knallrosa matta av kalkalger.
Slät kalkskorpa, Phymatolithon lenormandii, bildar släta rosavioletta skorpor på stenar och klippor. Ett igenkänningstecken är att den ofta har en lite vågig, vit kant. Arten växer grunt, ofta under tången eller under ett tätt rödalgsbälte, mellan 0-3 meters djup. Men du kan kan också hitta den på större djup, ungefär ner till 15 meter. Slät kalkskorpa förekommer ända in i Östersjön till Bornholm och tål såpass låg salthalt som ca 7.5 promille.
En liten utmaning: Hur många arter kan du se i bilden från Tjärnö-labbets akvarium? Svaret hittar du på Tångbloggen på fredag den 2 april. Lycka till!
Tångbloggen 