Det har varit en varm sommar igen och den ser ut att fortsätta ett tag till. Det är fortfarande riktigt varmt i vattnet. Tog en simtur vid min brygga i Räfsnäs i helgen och vattentemperaturen var 15,2 0C. Helt okej att ligga i en stund och kolla på vad som växte på badstegen och bryggpelaren. Vattenståndet varier och denna vecka lovar SMHI högtryck och solsken. Passar fint för en sista studie av djurlivet i några blåstångsruskor. Många tångruskor ser alldeles lurviga ut. Det beror på att den fintrådiga brunalgen, smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceusväxer på grenarna. Smalskägg är en ettårig alg som kommer att vissna och ramla av senare under hösten.
På nedersta stegen växer det stora tångplantorTångplantor täckta med smalskägg.
På stenar och i vattenlinjen håller grönslick (Cladophoraglomerata)på att vissna och lossna. Även detta ett tydligt tecken på att hösten har startat också i havet. Samtidigt går det ganska lätt att hitta arter av tarmalg (Ulvaintestinalis) som har en lite senare period av tillväxt, vilket gör att många stenar ser vacker gröna ut.
Många stenar som ligger grunt är täckta med snyggt gröna tarmalger.
Det har redan drivit iland ganska mycket blåstång och vattenväxter på stränderna. Lite olika artsammansättning beroende på vad som dominerar på botten utanför. Som på dessa två stränder som ligger nära varandra på Riddersholms naturreservat, Rådmansö i norra delen av Stockholms skärgård.
Det har redan kommit iland stora mängder av blåstång i tångvallarna på RiddersholmVackra tofsar av ullsläke Ceramiumtenuicorne ligger i tångvallen.Vallen här domineras istället av vattenväxterMycket slingor, gäddnate och ålgräs Tångplantan var full med dammsnäckor, båtsnäckor och två små simpor som bara var 4-5 cm långa.
Vi hoppas få in många fler rapporter under de kommande veckorna. Blir det lugnt och soligt väder är en utflykt till stranden toppen. Känns det lite för kallt att bada så passa på att göra strandfynd istället. Känns det lite osäkert på vilka arter Du kan hitta är ett tips att skaffa ”Växter och djur i Östersjön” från Stockholms universitets Östersjöcentrum. Där finns det bilder och korta beskrivningar på vanliga alger, vattenväxter och många smådjur som kan driva in med tången till tångvallen.
Det är alltid lika roligt att stanna till ute på udden i Riddersholms naturreservat under en promenad. Vad kan det finnas att upptäcka idag? På långt håll syns det gröna stenar som sticker upp ur vattnet. Solen skiner och det är lågvatten. Stannar till och tittar ner mellan stenarna. Vad är det för vita, runda små kulor och är det skal från östersjömusslor också? Ja, visst ligger det många frigolitkulor mellan stenarna och ett musselskal.
Tänk så mycket det går att hitta på en liten yta bara du står still och tittar en stund. Som det gjorde innan jag fick syn på de torrlagda bladen av strutsallat, Monostroma grevillei. Ett tydligt vårtecken!
Flera blad av strutsallat och lite trådsklick som sitter på ett grässtrå.
Strutsallat är en riktigt tidig vårart. Den startar när det är mörkt och kallt i vattnet i december och januari. Den växer på små stenar eller som påväxt på gamla strån som sticker upp ur botten. Den har två olika stadier, sporofyten är encellig medan gametofyten går lätt att hitta med sitt tunna ljusgröna blad. Det finns inget annat såhär tidigt på våren att förväxla den med. På stråna sitter det också någon liten fintrådig brunalg som visade sig vara svår att artbestämma.
Det är antingen trådskick, Pylaiella littoralis, på fotot. De sitter som små bruna tofsar, klara för att starta tillväxten lite senare nu på våren. Nu är de helt överväxta med kiselalger som gör att de ser taggiga ut i förstoringen i mikroskopet.
Det kommer att hända mycket nu när solljuset är tillbaka och dagarna blir allt längre. Vattnet värms upp och tillväxten startar för fullt. Ett tecken att det redan är full fart var att mycket av strutsallaten redan lossnat och låg och drev inne ibland stenarna. Om ett par veckor kommer den att vara försvunnen och överleva sommaren med sitt encelliga stadium till nästa år.
Fortsätt häng med oss på Tångbloggen under spännande vårveckor. Vi kommer att berätta både vad som händer med vårblomningen i öppet hav och strandfynd.
Såhär års är det gott om julmarknader. Jag hann med hela tre stycken i veckan som gick. På Wira bruk fanns det både ett stort bergtroll och en märklig mossklädd varelse i ån. Men det är inte så ofta som man stöter på gamla skolplanscher målade av Gerd Rissler. Fastnade direkt när jag fick syn på ett par av hennes planscher när vi besökte julmarknaden på Sladdstycket, som ligger alldeles bredvid hamnen i Kapellskär.
Där fanns också lite historia om Gerd och hennes arbete som konstnär. Hon bodde i en liten stuga på Riddersholm. Vi har passerat grunden till stugan många gånger under våra promenader och hittat akleja och murreva, spår av att det varit någon som haft en fin trädgård nära sin stuga. Däremot har vi inte sett kungsängsliljorna som hon planterade runt stugan och som sägs ha spritt sig i omgivningen. Kommer att leta lite extra nästa gång som vi passerar på våren. Att hon hittade inspiration och material till sina botaniska planscher som har funnits i många skolor från 1940 – 1970-talet är lätt att förstå. Det finns så mycket att se och upptäcka under turer i Riddersholms naturreservat.
Efter att ha läst lite mer om Gerd förstod jag att talesättet ”Surt sa räven om rönnbären” kommer från Barnens trädbok tillsammans med 20 andra trädhistorier för barn som hon illustrerat. Det som är spännande med konstnärer och deras målningar är hur mycket man kan läsa av från en illustration. På en av Gerds planscher finns en ålgräsplanta och en blåstångsplanta avbildad. För mig som tittat på mycket ålgräs och blåstång noterade jag att det ser ut som att ålgräset har blomställningar och att blåstången har ovanligt många bitmärken från tånggråsuggor.
Pilarna visar blomställningen på ålgräs och hur gnaget från tångråsuggor ser ut. Det måste ha varit gott om betande tånggråsuggor i vattnet utanför Riddersholm på den tiden när Gerd plockad plantan.
Har själv en fin gammal plansch hängande i mitt arbetsrum med avbildningar av brun- och grönalger. När jag tittade noga på bilden av blåstång är det första som man noterar är att den som målat av blåstången gjort det från ett pressat herbarieark. Blåsorna är platta och har gått sönder. Målaren är Gustave-Adolphe Thuret (1817-1875), en fransk botanist som var den förste att beskriva förökningen hos brunalger. På Thurets målning syns många detaljer som hårgropar, konceptakler och tydliga mittnerver. Gerds planta har runda och fina flytblåsor och tydliga nerver. Den har många grenar med förökningstoppar, så kanske hon plockade den från sin närmaste strand någon sommar för många år sedan.
Bild ur Vår flora i färg, kryptogamer målad av Carin Ax
Tittade också i ”Vår flora i färg, kryptogamer”, tredje upplagan 1985, där Mats Waern skrivit texterna om alger och där finns en snygg målning av en blåstångsplanta från Östersjön med lite påväxt av trådslick. Den har däremot inte blivit gnagd på av några tånggråsuggor utan har helt hela kanter.
Lena berättar om det konstgjorda stenrevet för att skydda kusten mot erosion.
Första juni blev igen en fantastisk strålande solskensdag. Tillsammans med 16 personer besökte vi strändernavid Riddersholm och berättade om livet i havet. Första stoppet var vid etablering av blåstång, Fucus vesiculosus startade för ca 1 år sedan. Knippen med grenar med förökningstoppar placerades ut på det nya stenrevet där fintrådiga alger borstades bort från stenarna av dykare. Projektet finansieras av WWF tillsammans med Skärgårdsstiftelsen och sportfiskarna. Om det lyckas att få till ett fint tångbälte kan det bidra till att förbättra fiskbeståndet i området.
Nu håller vi på med att utveckla metoden och föreslår att man istället för en plastflaska som måste samlas in på sensommaren kan använda t.ex. en champagnekork som flöte.
Jag berättade också storyn om blåstångens fascinerande liv och att den i Östersjön där vi inte har något tidvatten följer månens cykel. Det största utsläppet av ägg och spermier sker vid fullmånen i maj eller juni beroende på när vattnet hunnit bli tillräckligt varmt och tången är mogen. Det gör att det går att förutspå de viktigaste tillfällena varje år när blåstången kommer att ha sitt maximala förökningstillfälle lite beroende på var i Östersjön den växer.
Sen gick färden vidare till udden där det blev tid för en fika och studier av alger och smådjur i tångskogen. Det visade sig att när vi hade skakat av en tångruska så var den ganska tom på smådjur. Orsaken kan vara att det finns för lite stora rovfiskar i närområdet vilket leder till att det finns gott om småfisk som spigg. De äter i sin tur upp de små kräftdjuren, tångmärlor och tånggråsuggor och snäckor. Med färre betande smådjur blir det mer påväxt av fintrådiga alger på blåstången.
Vi tittade och resonerade kring på några enkla samband om vad som händer om de stora rovfiskarna försvinner i ett område. Många spännande och komplexa samband. Genom att anlägga stenrevet utanför i viken och få till en tät tångskog kan revet både bidra till en minskad erosion och gynna fiskbeståndet.
Fotografierna i detta inslag har vi fått tillgång till av Klas-Rune Johannson. Stort tack! Han har följt utvecklingen av vegetationen på Riddersholm sedan 1970-talet och kan berätta en massa spännande om växt och djurlivet i naturreservatet.
En solig dag i Österhamn på Lidö. Flytbojarna syns i bakgrunden.
I fredags var det full aktivitet i Österhamn på Lidö, uppe i Norrtälje. Skärgårdsstiftelsens projekt att etablera blåstång på ett antal ankringsbojar startades nämligen då. Ett gäng dykare åkte iväg till en närliggande ö och samlade in blåstångsgrenar med förökningstoppar i tre stora nätkassar. Det är samma metod som finns beskriven i rapporten ”Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön”. Vi har även berättat på Tångbloggen om tidigare projekt som använt metoden för att etablera blåstång på ett stenrev i Riddersholm och bojar i Nåttarö. Detta blir det tredje projektet där man vill etablera blåstång på olika typer av nytt bottensubstrat i vattnet.
Österhamn är en populär skyddad hamn där många båtar gärna lägger till.
Här plumsar en av dykarna från Sveriges Vattenekologer i från båten för att samla in förökningstoppar till försöket. Det var ganska mycket påväxt av fintrådiga alger på botten, så dykarna fick leta lite för att hitta grenarna.
Plums i bajlan! Foto: Sveriges VattenekologerTrevligt att plocka sig en vacker tångbukett under ytan. Foto: Sveriges Vattenekologer
Det är en sandig botten nedanför klippbranten i viken och planen är att även prova med att plantera in ålgräs här lite senare på säsongen. Frågeställningen är om det tidigare funnits ålgräs som försvunnit genom ankringsskador eller om ålgräset inte klarar sig i viken eftersom den ligger nära artens nordliga utbredningsgräns.
Dykarna kommer tillbaka med flera kassar fyllda med blåstångsgrenar med förökningstoppar.Sedan blev det min och övriga deltagares uppgift att knyta blåstångsbuketter.
Själv passade jag på medan dykarna var ute och samlade tång att kolla om det skulle fungera med att använda nedbrytbart material till flytanordningen, så att det inte behövs någon insamling av plastflaskor efter sommaren.
Kork och hampasnöre verkar funka fint.
En vinkork eller bit av ett grytunderlägg verkar funka bra. Men det behövs en lite längre test för att vara säker på att t.ex. hampasnöret inte bryts ner för snabbt. Det är lika roligt hela tiden att komma på sätt att utveckla och förbättra metodiken för att etablera blåstång.
Även små projekt som gynnar blåstången kommer att bidra till en ökad biologisk mångfald lokalt. Kanske det kan inspirera till att göra en liten egen tångodling hemmavid?
Enligt de första rapporterna som kommit så var tången inte riktigt färdig att föröka sig vid fullmånen den 24 april varken i Öregrund, Marint Kunskapscentrum eller vid Snickarhaken i Kristianstad. En orsak kan vara att temperaturen bara är ca 6-7,7 0C, vilket är lite kallare än samma tid förra året. Hos mig på Räfsnäs uppe i norra Stockholms skärgård är det fortfarande riktigt kallt, bara 4,8 0C.
Mitt trix att slippa att gå ut i vattnet när det är så kallt är att hämta ett par fina tångplantor och hänga dem i ett snöre vid bryggan. Det gör det lätt att följa utvecklingen och samtidigt vara varm och torr.
Fina, platta förökningstoppar av blåstång.
Plocka gärna de lite plattare förökningstopparna, som syns på bilden ovan. Ta inte toppar som har blivit uppblåsta och rundare. De platta är nämligen lättare att snitta och minst lika fulla med ägg- och spermiesamlingar. De stora uppblåsta topparna fungerar även lite som flytblåsor för tången.
Omogen honplanta med vita oogon.Mogen honplanta mörkt olivgröna oogon
Jag snittade några toppar och även om det gick att se att det fanns oogon, (äggsamlingar) så var de väldigt bleka, nästan vita. När de är riktigt mogna skall de ha en vacker olivgrön färg och vara fulla med näring. Min gissning är att det kanske kan vara dags för fortplantning vid fullmånen den 23 maj, om det nu blir lite varmare väder.
Finns det någon Naturskola, Naturum eller privatperson som skulle vilja delta i Algforskarsommar? Speciellt om ni har nära till kusten i norra Östersjön och Bottenhavet. Vi behöver nämligen mer information om tångens mognad från dessa delar. Det kommer att dröja ungefär till juni och juli innan det blir tillräckligt varmt för blåstången att mogna där. Det blir alltid lite av en gissning när blåstången kommer att vara färdig för att föröka sig.
När det gäller att genomföra en etablering av blåstång på ett stenrev, som skedde förra året i Riddersholm, Norrtälje eller planera för ett liknande projekt, som kommer ske i år på Lidö i Norrtälje, får man räkna med osäkerheten. Och det behöver inte vara svårt. Det går nämligen fint att hänga ut knippen med blåstång i god tid innan den första stora förökningen ovanför ytan där man vill få blåstångens groddplantor att växa. Experimentet på Lidö kommer att genomföras den 17 maj. Då hoppas alla vi som kommer att vara med att vattnet hunnit bli lite varmare och att solen skiner.
Självklart kommer vi att berätta mer om detta i nästa rapport från Algforskarsommar!
Nya groddplantor på stenrevet vid Riddersholm. Foto: S. Qvarfordt 20230929.
Tunholmen skymtar i dimman utanför bryggan. Blåstången ligger kvar uppe på bryggan efter vinterns högvatten och stormar. Men nu är våren på gång med längre perioder av högtryck och lågvattenperioder.
Isflaken driver utmed stranden och skaver på alger och blåstången.
Den senaste tiden har dimman dominerat och ibland gjort det svårt att se vad som finns i vattnet. Eller så har det drivit in isflak som inte heller har gjort det lätt att leta efter vårtecken utmed stränderna. Men idag strålade solen och det var klart läge att kolla efter vårens första grönalger.
Långa tofsar med grönalger på ett par små stenar.Algerna torkar in fort när det blir lågvatten och solsken.
Hittade och plocka några stenar med vackert gröna fintrådiga grönalger, Spirogyra och Ulotrix, som jag tog med hem och fotade. Några dagar senare har alla hunnit torka in när vattnet dragit sig undan ännu mera.
Snygg strutsallat på en sten i slutet av februari.En massa blad av strutsallat har lossnat och driver i vattnet vid stranden.
Strutsallat, Monostroma grevillei, är också ett exempel på en tidig vårart i Österjön. Den kan börja växa till redan i februari och lossnar från stenar eller grenar av gräs och vass i mars. Det är lätt att missa dessa tidiga och tunna ljusgröna blad om man inte tittar efter noga i vattnet.
Det går att se små anlag till förökningstoppar hos blåstången.
Redan när ljuset börjar komma tillbaka och isen försvunnit börjar blåstångens förökningstoppar växa till. De har funnits där sedan senhösten när de anläggs och är färdiga att växa till för att föröka sig i maj-juni. Att följa våren i havet är minst lika roligt som på land men det gäller att hålla ögonen öppna och titta efter de små, små förändringarna. Nu väntar jag på att kräftdjuren och snäckorna kommer tillbaka till tångskogen.
I veckan var det full fart kring det nya stenrevet på Riddersholm, i Norrtälje. Nu skulle det placeras ut blåstång lagom till årets första förökningstillfälle – vid fullmånen på lördagen den 3 juni.
Skärgårdsstiftelsen, Sportfiskarna, folk från Världsnaturfonden, Östersjöns hus på Skansen och Sveriges Vattenekologer samlades på mötesplatsen på stranden. När jag kom fram strax före kl. 10 så fanns redan media och närmare 30 personer på plats. Under våren har det varit en lång period med lågvatten så en liten bit av revet som placerades ut i november har stuckit upp över ytan. Efter en lite stund kom dykarna från Vattenekologerna in med sin båt, och några som snorklat för att skrapat bort fintrådiga alger från stenarna kom också in för att värma sig i solen ett tag. Steg ett för att få en snabb etablering av blåstång på revet var avklarat.
Dykarna kommer tillbaka efter att ha rensat stenar på revet.
Nu var det dags att starta fler av momenten. Som tur var fanns det många händer. Några knöt på flöten, gjorda av flaskor av lite olika modeller, på stenar som samlats in på stranden. Andra började med att knyta ihop små buntar med insamlade blåstångsgrenar som var fulla med förökningstoppar, efter en genomgång av Susanne Qvarfordt från Sveriges Vattenekologer.
Flöten av plastflaskor knutna på stenar.
Uppgiften gick ut på att ta små grenar från olika plantor som dykarna samlat in och knyta ihop dem till emed tandtråd. Allt gick snabbt och enkelt när vi var så många hjälpande händer.
Massor med klara tångknippen – minst 50 stycken!
För att minska risken för att tången skulle torka så flyttades bordet till skuggan. Knippena fick sedan ligga i en plastback i strandkanten och svalkas i vattnet tills allt var klart.
Nu var det dags att knyta på tångknippena på flötena så att de var färdiga att transporteras ut till revet.
Sussi visar hur det kommer att se ut i vattnet. Det gäller att kila in stenen i revet så att den inte guppar iväg om det blir vågor.
Tack vare alla hjälpsamma deltagare tog det hela runt 6 timmar på plats . Vi fick också en mycket god pastasallad att stärka oss med tillsammans med bullar och kaffe. Nu är det bara att vänta och se hur väl de utplacerade blåstångsplantorna kan föröka och sprida sig. Första kollen blir nog till hösten.
Vi på Tångbloggen kommer självfallet att rapportera om vad som händer. Vi väntar även på medias rapporter från projektet som vi skall försöka hinna länka till när de dyker upp. Först ut var Norrtälje Tidning som du kan läsa här. Det finns även ett trevligt reportage på SVT Nyheter
Glada och nöjda dykare tillsammans med skepparen efter en dags arbete i vattnet.
Det börjar bli lite svalare i vattnet. Vid min brygga i Räfsnäs, nära Kapellskär på Rådmansö var det drygt 16 0C i helgen. Vattenståndet kommer säkert att öka senare under hösten och vara som högst under vintern. Så nu är det nog snart sista chansen att kolla på djurlivet i blåstången om du inte vill bli blöt och frysa i det allt kallare vattnet. Men det är ett högtryck på gång över Östersjön, vilket innebär att det just nu och den kommande veckan kommer att vara lågt vattenstånd. Då blir det lättare att komma åt blåstångsplantorna. Med gå ändå så långt ut i vattnet att de är helt under ytan, för annars har många av kräftdjuren simmat sin väg.
De grundast sittande tångplantorna får lite regndroppar på sig dessutom.
Proverna från tångruskorna vid min brygga är fulla med smådjur. Det ser ut att ha varit en bra rekrytering av tångmärlor, tånggråsuggor och även av både båtsnäckor och ovala dammsnäckor. Fjädermygglarver finns det också gott om och en och annan småspigg ramlade ur tången när jag skakade den.
Nu börjar tånggråsuggorna bli både stora och mångaSmåspigg med sina nio tydliga taggar på ryggen
Blåstångsplantor kan ha ganska mycket påväxt på de äldre delarna av olika arter av alger, mossdjur och havstulpaner. Detta är delar som inte längre växer eller har ett skyddande slem för att minska etablering av sporer och larver. Så det skadar inte tångplantan nämnvärt. Däremot är årets nya skott, där huvuddelen av produktionen sker, fortfarande rena och utan påväxt.
Tångplanta med flera olika långa grenar. Nere vid fästet sitter kommande års grenar när de största ramlar avPilen visar på det lilla hålet där ullsläke fastnat med en spor. Det sitter också en betande båtsnäcka på tången.
Den första arten som brukar dyka upp såhär på hösten är ullsläke, Ceramium tenuicorne, en rödalg. Den sätter sig gärna vid flytblåsorna som ju växte ut i maj för sådär 3 månader sedan. Tittar man riktigt noga går det att se att de ofta växer ut ifrån en gammal hårgrop, där håren försvunnit och det nu finns en perfekt lagom stor grop för en spor att fästa sig i.
Den vanligaste frågan som vi fått in de senaste veckorna kommer från Stockholms skärgård och handlar om vad det beror på att det driver in så mycket tång till stränderna. Flera skriver att de aldrig sett så mycket tång tidigare. Och är det ett positivt eller negativt tecken på tillståndet i skärgården?
Massor med tång har samlats utanför vassen. Det mesta är gamla grenar som håller på att brytas ner.
Orsaken är att det finns mer tång än tidigare och hänger ihop med att vintrarna inte är så långa och kalla längre. Det bildas inte lika mycket tjocka isar som skrapar bort den grunt växande blåstången när islossningen sker. Och dessutom har vår bättre rening av avloppsvatten gjort att vattnet blivit klarare och ljuset kan nå längre ner i vattenmassan. Ljuset räcker till för blåstången att växa ner till 6 – 8 meter i många områden. Nästan lika djupt som på 1940-50-talet, innan vi började släppa ut orenat avloppsvatten från alla vattenklosetter.
Det är en naturlig process att de största och äldsta grenarna av blåstång som har många förökningstoppar delvis vissnar, lossnar och driver iväg till någon skyddad vik. Finns det inga större föroreningskällor som en båthamn eller utsläpp från en industri eller reningsverk i närheten är det bara att samla och kompostera. Utmärkt att gödsla potatisodlingen med nästa år.
Tillbaka till lågvattenperioden som kommer att vara i minst en vecka enligt prognosen. Den 3e september när fotot togs i Riddersholm var vattenståndet ca 10 cm under medelvattenstånd. Mycket av den grunt växande blåstången låg nästan helt torrlagd. Den 9e september anges i SMHI:s prognos att vattenståndet kommer att minska med ytterligare 10 cm, till -20 cm eller ännu mer. Fortsätter det att vara långa perioder med lågvatten kan det innebära att den riktigt grunt växande blåstången vissnar och dör. Vår blåstång i Östersjön är anpassad till ett liv under ytan och har tappat förmågan att tåla uttorkning på samma sätt som blåstången på västkusten.
Den översta tången håller på att torka in. Sjunker vattenståndet ytterligare 10 cm och den blir liggande ovanför vattnet i en vecka kommer nog stora delar att dö. Och såhär ser det ut utmed stora delar av den svenska östersjökusten.
Så skulle det bli vanligare med långa perioder med högtryck och lågvatten i början av hösten och inte bara på våren kan det kanske minska bestånden av de allra grundast levande blåstångsplantorna. Resultatet kanske kommer att likna det som kalla vintrar gjorde förr, genom att skrapa bort de grunt levande plantorna. Men i framtiden kanske det istället är risken för uttorkning under lågvattenperioder som skadar den grunt växande blåstången. Framtiden får utvisa vad som händer.
Hursomhelst vi på Algforskarsommar hoppas på lite fler rapporter från våra tappra algforskare innan hösten gör sitt intåg och vi avslutar projektet för i år.
Det är fantastiskt att kunna förflytta sig mellan ost-och västkusten över en helg och få uppleva hur havet skiftar mellan solsken och gråväder. Kommer nog aldrig att riktigt kunna säga vilken strand som är allra vackrast så här på hösten.
Så här kommer några foton från stranden hemmavid på Räfsnäs, nära Kapellskär och från Svallhagen, på Tjärnö nära Strömstad.
Riddersholm nära Kapellskär,Östersjön
Svallhagen på Tjärnö. En favoritplats att plocka japanska jätteostron.
Två soliga stränder från Östersjön respektive Västerhavet. Vid Riddersholm var det lite mer blåsigt och på Svallhagen en spegelblank dag.
Börjar med stranden från Östersjön. Nu har många av träden tappat sina löv och de bildar ett spännande mönster på botten. Att de syns beror på att vattenväxterna har vissnat. Många av dem har drivit in till stranden, där de ligger inblandade med tången. Jämfört med när man tittar ner på den grunda botten vid piren på Svallhagen är det också ganska lite vegetation. Men det är mycket mer färger från stenar klädda med den skorpformiga rödalgen havsstenhinna, Hildenbrandia rubra och de tunna rödvioletta bladen av purpursloke, Porphyra purpurea, och såklart blåstång.
Löven avtecknar sig mot botten och några fintrådiga alger.Inte mycket färger
Här är det färgglatt! En liten gul trubbig strandsnäcka syns på tången.
Hösttavla från Östersjön med axslinga, ullsläke och tång
Hösttavla från Västerhavet med tång, havsstenshinna och purpursloke
Två illustrationer från våra fantastiska kuster i ost och väst.
Men när man plockar upp lite alger och vattenväxter från strandkanten i Östersjön och lägger i en vit balja blir den nästan lika vackert höstfärgad som material från Västerhavet. De mörkt röda tofsarna av ullsläke, Ceramium tenuicorne märks knappt under ytan. Men tillsammans med de gröna övervintringsskotten av axslinga, Myriophyllum spicatum, med sina vackert blekrosa stänglar, blir tavlan minst lika dekorativ som samlingen från västkusten. Så varför inte ta en tur ner till stranden nu i slutet av oktober eller rent av i november och undersök vad som syns under ytan? Nu är vattnet klart och det går att se långt ner i vattnet. Skulle du komma till en strand och hitta lite drivande, höstförökande blåstång, ta gärna ett foto och skicka till oss på Tångbloggen eller till Algforskarsommar-projektet. Höstförökande blåstång passar också in i höstens gul-orange färgskala.
Massor med förökningstoppar som sitter strax ovanför flytblåsorna.
Tångbloggen 