Årets midsommarvecka startar fint med soligt och varmt väder. Genom att den senaste veckan har varit riktigt varm så har vattentemperaturen stigit snabbt. Nu är temperaturen hela 17.5 grader och i det allra tunnaste ytskiktet 18 grader. Men då gäller det att inte vara mer än någon centimeter tjock. Det som driver runt i ytan och gör vattnet grumligt är pollen från tallar och granar. Ställde till det lite när jag försökte fotografera ålnate, Potamogeton perfoliatus och borstnate Stuckenia pectinata som hör till gruppen snärpnate.
Det finns nu ganska långa skott av båda arterna vid bryggan, med det kommer att ta ett tag till innan de når upp till vattenytan och blommar. Nu är skotten från några decimeter till ca 0.5 meter.
Försöker du gräva upp en hel borstnateplanta kan det fungera fortfarande men senare i sommar kommer det att bli svårt. Från den övervintrande, lite djupare liggande knölen växer det nämligen ut ett första skott som sen skickar ut rhizom som förgrenar sig och vid varje led skjuter upp ett nytt skott.
Vita rhizom skjuter ut och ankrar plantan i bottens sediment.
Det är också riktigt skönt i vattnet så det går bra att kolla runt och vända på stenar i strandkanten och göra en massa kul observationer. Vad man hittar under stenarna blir hela tiden en överraskning.
Under den första stenen, där det fanns gott om utrymme, satt flera fina blåmusslor, Mytilus edulis, tillsammans med några båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis. För den med skarpa ögon sitter det en liten havstulpan, Balanus improvisus till vänster.
I kanten på nästa sten hittade jag två båtsnäckor och en oval dammsnäcka Radix balthica. På skalen syns att de hunnit med att tillväxa några millimeter.
Tydlig tillväxt på båtsnäckornas skal. Syns även lite på den ovala dammsnäckan.
Det syns en tydlig zon mellan skalet som bildades förra året och årets tillväxt. Bilden visar också hur vacker och varierad båtsnäckornas skal kan vara. Allt ifrån vackert rosa till smårandiga bruna eller svarta. Snäckorna är sötvattensarter och blir inte lika stora i Östersjöns bräckta vatten, bara ca 8 mm jämfört med ca 12 mm i sötvatten. Båtsnäckan är skildkönad och har han- och honindivider. De fortplantar sig en gång under sitt liv och äggen läggs i ett geléartat hölje. Där inuti utvecklas de nya snäckorna.
Små snäckor i väntan på att växa upp.
Hittade också en vackert stimmigt färgad tångmärla, gammarid under en av stenarna. De är inte lätta att artbestämma så den får vara med bara för att den hade så snygga ränder som genomlystes i solskenet.
En brunalgsart som också hunnit växa till och bli riktigt lång är sudare, Chorda filum. Några sudare som fäst sig på ett hjärtmusselskal (längst till vänster), hade lossnat och flutit upp med skalet när musslan dött. De längsta exemplaren av sudare är redan runt metern långa. I år verkar det vara ett gynnsamt år för denna art på både öst- och västkusten. Du känner lätt igen den på att den ser ut som ett kolansöre.
Högtrycket har gjort att vi fått riktigt lågt vatten, ca 20 cm under normalvattenstånd. Det innebär att grönslicksbältet ligger torrlagt och riskerar att vissna och dö och blåstången syns sticka upp i vattenlinjen. Så nu är det en utmärkt tid att ta sig en promenad i strandkanten och leta efter småkryp och alger.
Som vi skrivit om tidigare här på Tångbloggen, har forskare funnit att vissa alger i fodret kan minska kossornas utsläpp av metan. Nu ska ett samarbete mellan KTH och SLU i Umeå undersöka om några av våra svenska algarter har samma effekt på kossornas matsmältning.
Tångbloggen har varit med och samlat in olika alger på svenska västkusten som nu ska torkas och testas. För våra intresserade läsare följer här den populärvetenskapliga beskrivningen av projektet SEAFEED med bakgrunden och målet med studien. Tångbloggen följer såklart projektet med stort intresse och vi hoppas kunna rapportera om det allt eftersom det rullar vidare.
Den gröna algen havssallad, Ulva lactuca, är en av arterna som samlats in.
Projekt SEAFEED Text: Sophie Juie Krizan (SLU, Umeå) och Fredrik Gröndahl (KTH)
Intensifieringen av jordbrukets produktion har bidragit till en ökning av världens befolkning och av den genomsnittliga livsmedelskonsumtionen per capita. Framstegen inom jordbruket har präglats av produktivitet, tillgång till stora mängder och effektiva syntetiskt framställda kemiska substanser, bevattning och generellt förbättrad teknologi och användning. En växande världsbefolkning kommer att behöva en ökad tillgång till mat även i framtiden. En framtida intensifiering av jordbruket bidrar dock till en förstärkning av negativa effekter som t.ex. växthusgasutsläpp, vilken är den viktigaste bidragande orsaken till klimatförändringar genom global uppvärmning.
Idisslande livsmedelsproducerande djur svarar för ungefär hälften av den totala produktionen av växthusgaser inom jordbruket, där de mesta av utsläppen kommer från deras matsmältning (enterisk fermentering). Trots omfattande forskning och försök att utveckla strategier för att minska produktionen av metan hos idisslare, har praktiska tillämpningar i animalieproduktionen varit få. Detta främst på grund av ett bristande helhetsperspektiv i bedömningen av de olika metodernas potential att minska produktionen av metan.
Idisslare är unika eftersom de kan använda fibrer (främst vallfoder), som inte är smältbara för människor, och omvandla detta till mycket näringsrika livsmedel (mjölk och kött), som är lämpliga för människor att konsumera. Utnyttjandet av fiberrikt växtmaterial möjliggörs av matsmältningssystemet hos idisslare som är baserat på en mikrobiell nedbrytning och selektiv tillbakahållande av foderpartiklar i våmmen, som är den största av idisslarens förmagar.
Våmmens mikrobiella ekosystem, eller mikrobiom, är mångfaldigt, och innehåller bakterier, protozoer, svampar, metanogener och bakteriofager, som interagerar med varandra och styr hur effektivt fodret omvandlas och också mängden växthusgasutsläpp. Uppskattningar tyder på att kött och mjölkproduktionen från nötkreatur står för 41 % av utsläppen av koldioxid och för 20 % av utsläppen av metan av animalieproduktionens totala utsläpp. Metan är också nästan 25 gånger mer potent som växthusgas än koldioxid. Detta är en stor angelägenhet när det gäller livsmedelsproduktionens miljöpåverkan och också av intresse för den enskilde lantbrukaren, eftersom omkring 6–12 % av djurets energi går förlorad till följd av metanproduktionen. Många faktorer reglerar metanproduktionen, men funktionen av nötkreaturs komplext sammansatta mikroorganismsamhälle i våmmen, samt foderstaten och värddjurets genom är centralt i begreppsförklaringen. En större förståelse i ämnet kommer att kunna bidra till riktade politiska åtgärder mot en mer hållbar livsmedelsproduktion, ekonomisk tillväxt och bekämpning av fattigdom.
SEAFEED kommer att arbeta med att samla in mer information om våmmens mikrobiella ekosystem. Projektet kommer att integrera en hög nivå av teknik och expertis för att koppla information om våmmens mikrobiom till värddjurets genetik och fenotyp, och utveckla foderbaserade strategier för att minska metanproduktionen. Foderbaserad minskning av idisslares metanproduktion kan härledas till sammansättningen av foderstaten, eller från fodertillskott som är naturliga eller artificiella och minskar metanproduktionen utan att påverka djurets hälsa eller produktivitet. Ett möjligt fodertillskott som visat sig hämma metanutsläpp med upp till 50–70 % från idisslare som kor och får är tillskott av en rödalg Asparagopsis taxiformis från australiska östkusten.Med en tillsats på ca 2 % av fodret så hämmades metanutsläppen under en 72 dagars period.
Inom SEAFEED så vill vi också testa om alger från svenska hav har en liknade effekt och också hur olika behandlingar t.ex. torkning av algerna påverkar dess metanhämmande effektivitet. Ett flertal alger i svenska vatten har troligen en liknanden effekt som den testade rödalgen. Inom det Formasfinansierade projektet SEAFARM (www.seafarm.se) odlas stora mängder kravmärkta alger av arten sockertång Saccharina latissima i havet vid svenska västkusten men även i tankar ett antal olika röd- och grönalger. Inom SEAFEED vill vi testa dessa algers metanhämmande egenskaper. Genom livscykelanalyser och kostnadsanalyser vill vi också visa på hur stor betydelse en inblandning av alger i foder kan ha på den globala uppvärmningen och om det är ekonomiskt försvarbart. Projektet är ett samarbete mellan Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik (SEED), KTH och norrländsk jordbruksvetenskap SLU, Umeå. Det treåriga projektet finansieras av forskningsrådet FORMAS och startade under våren 2020.
Den kalkrika algen Corallina officinalis användes förr för att bota mask i magen hos bland annat kossor.
Det var fullmåne den 5 juni och jag hade samlat in förökningstoppar från några lösdrivande tångplantor, Fucus vesiculosus, vid bryggan för att undersöka om de var mogna och färdiga för att föröka sig.
Tänkte spara dem i kylen och ta fram dem på kvällen men glömde bort det helt. Nu har det varit mulet flera kvällar i rad, så något månsken fick mig inte att komma på att ta fram burken med flera små plantor med många förökningstoppar. Men går ikväll var det molnfritt och till slut dök månen upp över horisonten.
Alltså tog jag fram burken med grenar och klippte av förökningstopparna, som sen fick ligga några timmar på ett fat med vatten från Östersjön i dagsljus.
Och se, det kom ett fint utsläpp! Trots att de legat mörkt och kallt i flera dagar. Massor med orange små högar ovanpå förökningstopparna – hanplantor som släppt ut anteridier innehållande spermier. De har en liten ögonfläck som ger den orange färgen. Däremot verkar jag inte ha hittat några honplantor.
Den första förökningen bör ha skett ute i naturen också. Nästa riktigt stora förökningstillfälle blir runt nymånen den 21 juni, och vid fullmåne den 5 juli, om det inte blåser för mycket, för då väntar tångplantorna tills det blir en lugn och stilla kväll. Hög tid att att starta försök med att förbättra möjligheterna för blåstångens rekrytering? Kanske bara genom att borsta bort fintrådiga alger från klippan eller vända stenar så att det finns en ren yta för tångens befruktade ägg att fästa sig på.
Att artbestämma en alg är inte alltid lätt. Det här exemplaret hittade jag liggande på mjukbotten vid lågvatten på en av Saltö’s stränder, i norra Bohuslän förra veckan. Det första är att försöka bestämma sig för om algen är grön, brun eller röd! De kan nämligen, speciellt när de ligger torrlagda vid lågvatten eller blivit uppspolade på stranden och legat en längre stund, tappa sin färg.
Lågvatten med torrlagda brun, grön och rödalger. De gröna tarmalgerna har kvar sin tydliga färg.
Finns fästet kvar eller om du kikar längst ner på grenarna, så är det där som algens riktiga färg brukar finns kvar. Andra delar bleks lätt. Månadens alg för juni är mindre vanlig med riktigt fin tycker jag. Den lyste guldigt gul i vattnet, så första gissningen skulle vara en brunalg. Men längst in i plantan fanns lite röda delar som avslöjar att det faktiskt är en rödalg.
En blekt rörgrening, Chylocladia verticillata kan se ut att vara brun. Det gäller att kika vid basen, där brukar färgen fortfarande synas.
Algen heter rörgrening, Chylocladia verticillata. Så hur känner man igen den? Grenarna är ihåliga och har små insnörningar som gör att den blir tydligt ledad. Från dessa insnörningar går motsatta eller kransställda grenar ut. På danska har den fått namnet ”kransrör”. De blir ca 5-30 cm höga och växer på andra alger eller direkt på stenar och skal på lokaler som är relativt skyddade från vågor.
Rörgreningens tetrasporofytstadium och gametofytstadium ser likadana ut makroskopiskt. Detta kallas för isomorf generationsväxling. Tetrasporofytstadier brukar man kunna hitta i augusti och gametofyterstadiet kanske lite tidigare redan i juli. Men eftersom arten är relativt ovanlig utmed den svenska kusten saknas närmare kunskap om detta i våra svenska vatten. Den är däremot lätt att känna igen och kan möjligen förväxlas med Lomentaria arter.
Några foton ur Danmarks Havsalger del 1 visar på att vid insnörningarna är bålen delad med en skiljevägg. Vi berättade om denna utmärkta algflora i ett tidigare blogginlägg.
Foto visar skiljevägg (C och D) och tetrasporangier (G).
Rörgreningen har tetrasporangier som ligger spridda i barklagret i de yngre delarna av bålen och kulformiga gonimokarpier (F) som också ligger i ytterbarken, som består av många småceller och större celler vilket syns på delbilden E.
Så detta kan vara en art att leta efter i sommar, antingen som ett strandfynd eller när du är ute och snorklar. Vi kommer med fler tips om alger att leta efter för den som är intresserad.
Vi kan även flagga för att det kommer en specialinriktad alg-kurs för dykare och snorklare under sommaren. Perfekt aktivitet för hemestern. Kursen kommer att ges vid flera tillfällen i Lysekil. Mer information kommer snart. Glöm inte att följa Tångbloggen så du inte missar detta.
SGU söker två marinbiologer för bottenhabitatkartering
Ref 411-1099/2020
OBS!! senast 3 juni 2020.
Är du marinbiolog och vill arbeta med bentisk habitatkartering längs våra kustområden?
Du kommer att tillhöra enheten Samhällsplanering, Marin miljö som består av 19 engagerade medarbetare med olika bakgrunder och erfarenheter. Enheten arbetar med informationsförsörjning och driver flera projekt inom havsplanering, marint områdesskydd och miljöövervakning och ofta i samarbete med andra och med inriktning mot Östersjöns miljö.
Arbetsuppgifter
SGU har fått i uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten att ta fram heltäckande bottenhabitatkartor för arbete med områdesskydd och förvaltning samt fysisk planering av kust- och havsområdet på regional och lokal nivå i Uppsala län. Som medarbetare på enheten Samhällsplanering, Marin miljö kommer du därför att arbeta med att samla in undervattensdata över habitat och bentiska arter på olika typer av bottnar i ett undersökningsområde längs Upplandskusten. Arbetet kan innebära en del strapatser och du kommer att få intressanta arbetsuppgifter, fina naturupplevelser och mycket frisk luft. Du kommer även att utföra arbetet med efterföljande tolkning och analys av insamlade undervattensdata, främst undervattensfoto och video. Kartorna från Uppsala läns marina miljöer kommer sedan att ingå som en del i den nationella heltäckande habitatkarteringen av Sverige.
Kompetens
Vi söker dig som har:
en universitetsexamen med inriktning mot marinbiologi, marinekologi eller motsvarande utbildning som arbetsgivaren bedömer är likvärdig,
erfarenhet av provtagning och infaunastudier, då en viktig del av arbetet är att kunna hantera och analysera olika typer bottenlevande flora och fauna,
erfarenhet av tolkning och analys av undervattensfoto och video,
goda kunskaper i svenska och lätt för att uttrycka dig i tal och skrift både på svenska och engelska.
Det är meriterande med:
erfarenhet av marinbiologiskt fältarbete,
erfarenhet av arbete med habitatkartering i Sverige.
Personliga kvalifikationer
Vi kommer att lägga stor vikt vid dina personliga egenskaper för denna tjänst. Som person är du innovativ, ansvarsfull och målmedveten. Du har lätt för att lära dig nya saker och är noggrann, positiv samt engagerad. Du tycker om att samarbeta med andra och kan arbeta både självständigt och i grupp.
Om anställningen
Anställningen är en visstidsanställning, på heltid under perioden 1 augusti till 31 december 2020, med placering i Uppsala.
Intervjuer kan komma att ske löpande under ansökningstiden.
Tjänsterna är säkerhetsklassade och en säkerhetsprövning med registerkontroll kommer att utföras på slutkandidater. För detta krävs svenskt medborgarskap.
Vi tillämpar ett inkluderande synsätt och eftersträvar mångfald ur alla aspekter.
Vill du veta mer, hör av dig till enhetschef Lovisa Zillén Snowball, telefon 018-17 90 33.
Fackliga företrädare är Peter Åkerhammar, telefon 018-17 92 96 för SACO-S och Nelly Aroka, telefon 018- 17 90 28 för ST-geologiska.
Välkommen med din ansökan senast 3 juni 2020. Dina meriter ska kunna styrkas genom uppvisande av originalhandlingar eller styrkt meritförteckning. SGU använder ett webbaserat rekryteringssystem som du ansöker genom, detta sker via vår hemsida. Rekryteringen utför SGU i egen regi och vi undanber oss därmed telefonsamtal från rekryteringsföretag och annonsförsäljare.
Här kommer ett vykort från svenska västkusten postat förra veckan. Stränderna finns på Saltö och Tjärnö, nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium och Strömstad. Det fanns knappt någon norskregistrad bil på parkeringen, bara svenska besökare under helgen. Ingen trängsel på stränderna. Det var länge sen sist – närmare bestämt sent i oktober 2019. Under senhöst, vinter och vår har det blåst mycket och de stora tångvallarna som låg uppspolade på en av stränderna på Saltö har helt försvunnit.
Nu i maj var det lågvatten, soligt och en fin sandstrand hela vägen fram till våtmarken där Iris pseudacorus, den gulblommande svärdsliljans blad lyser vackert gröna. Blommorna får vi vänta på ett tag till.
Förväntansfulla blad av Iris
Fläckar med kraftigt grön strandmålla, Atriplex littorialis, står kvar på stranden genom att dess rötter lyckats med att hålla kvar sanden. Det syns att den sitter på en liten upphöjning.
I bakgrunden på panoramabilden syns brunbrända tallar. Detta är resultatet av en mild vinter och att det genom blåsten sprutat och stänkt saltvatten på tallens skott. Den milda vintern och saltpåverkan har resulterat att de delvis torkar bort.
En annan vanlig art på stränderna som har ett välutvecklat rotsystem som inte vågorna tycks spola bort så lätt är strandaster, Tripolium vulgare.
På bilden sticker de gamla delarna, 1-2 dm upp ut sanden och nya skott håller på att växa ut. De kommer kanske att se ut lite som ett ”bonsai” strandaster träd när de börjar blomma senare i sommar. Bladen till strandaster anses vara en delikatess och finns på Skandinaviens stjärnkorgar. De har en krispig konsistens. Återkommer med ett bjogginslag om alla goda örter som växer just på stränder.
Det låg också massor med krabbor på stranden Både de som levt när de hamnade på land och flera tomma skal av strandkrabba (Carcinus maenas) som tyder på att de ömsat skal. På andra ställen låg det skal av bläckfisk och ett speciellt intressant fynd var en massa skal av ostronpest, Crepidula fornicata, som fortfarande hade sitt innehåll av kött. Det måste ha blåst bra för att spola upp dem och samla ostrontjuvskalen högt uppe på land.
En liten samling med krabbskal, skal av ostronpest med sitt köttinnehåll och små bläckfisk skal. Till höger ligger ett skal av islandsmussla, Arctica islandica med många trekantsmaskar, Pomatoceros triqueter som bildar ett fint mönster på skalet. Det ligger också ganska många torkade döda vita Halichondria panicea, brödsvamp, som levande brukar ha en gul-grönaktiv färg.
Våren har kommit längre på västkusten än i Östersjön. Detta syns på att det börjar dyka upp gula ansamlingar av pollen från tallar i vattnet. Tillsammans med några lösa blad av ålgräs. Ännu dröjer det med algblomningar.
Nu bjuder stjärnkocken Louise Johansson, tillsammans med bland annat forskare vid Göteborgs universitet, in alla matintresserade att delta i en timslång cookalong på Instagram. På receptet står fisksoppa med blåstång och rörhinna.
Torsdagen den 28 maj (18:00-19:00) livestreamas en cookalong på instagramkontot @tastebylouise, där tittare lagar fisksoppa med blåstång (Fucus vesiculosus) och rörhinna (Ulva intestinalis) tillsammans med stjärnkocken Louise Johansson. Att alger eller tång, som är det vardagliga samlingsnamnet för stora alger, är en del av framtidens mat råder det ingen tvekan om.
Förutom Göteborgs universitet står även affärsutvecklare vid RISE, Livsmedelsacceleratorn och Innovatum Science Park bakom eventet.
– Instagram är ett bra forum för att delvis de flesta har ett konto idag, men också att det går att sända live. Det är roligt att ha direktkontakt med mina följare. Jag valde blåstång till receptet för att det är något som många kan relatera till och har sett. Både rörhinna och blåstång är lätt att plocka själv om man inte väljer att köpa torkat. Det är också en grön- och brunalg så får man prova båda sorter, säger Louise Johansson, som vann ”Sveriges Mästerkock” 2011 och var finalist i den prestigefyllda tävlingen ”Årets Kock” 2019.
Alger en viktig råvara
Redan idag äter vi alger fast vi inte alltid vet om det. Olika ämnen från alger är vanliga konsistensgivare i livsmedel, till exempel i glass. Alger, är också traditionellt en
mycket vanlig och viktig råvara i asiatisk matlagning och nu seglar algerna mer och mer in som ny och spännande smaksättare även i de svenska köken. Alger innehåller proteiner, fleromättade fetter, mineraler och antioxidanter och mycket forskning pågår om hur vi bäst skall kunna tillgodogöra oss algernas nyttigheter.
– Vi vill väcka nyfikenhet och bidra till att bredda användningen av marina råvaror på ett hållbart sätt. Alger är en outnyttjad resurs som skapar nya smakupplevelser, och vi hoppas att restauranger och andra företagare ska se möjligheterna och börja arbeta med dem i sin verksamhet, säger Maria Bodin, projektledare för Scary seafood vid Göteborgs universitet.
– Vi drivs alla av samma passion för att öka kunskapen om och användningen av framtidens sjömat. Louise är grym på att laga mat, cookalong är ett jättekul sätt att laga mat tillsammans och alger är så spännande – de är goda, trendiga och klimatsmarta. Tänk vad bra att fler får upp ögonen för dessa skönheter, klokt skördade ur havets trädgård, säger Maria Åberg, senior innovations- och företagsutvecklare, RISE Research Institutes of Sweden.
Tångdykerska medverkar i studion
Med i studion, tillsammans med Louise Johansson, finns även tångdykerskan och företagaren Linnea Sjögren från Catxalot, som sedan 2014 introducerat tång på den svenska marknaden. Se en liten film med Linnea här om hur hon plockar blåstång.
Blåstång och rörhinna kan man antingen plocka själv från grunda vatten eller beställa från en algleverantör. Om man plockar blåstång själv, är det de yttersta skotten som ska skördas av blåstången och det görs med hjälp av en liten sax eller kniv. Liknande gäller för rörhinnan, de smala ljusgröna rören som söker sig upp till ytan och där man då klipper av de övre delarna. Det är viktigt att välja tång som växer på platser där det är strömmande och friskt vatten.
– Alger är en fantastisk resurs, som inte bara är en smakhöjare och innehåller nya, spännande och nyttiga ämnen, utan som också när vi odlar dem, gör oss en så kallad ekosystemtjänst genom att de tar upp näringsämnen ur havet och binder koldioxid. Min absoluta favorit är en av de alger som Louise har valt till cookalongen – rörhinna – friterad rörhinna är en verklig delikatess, säger Kristina Snuttan Sundell, verksamhetsledare för Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning (SWEMARC) vid Göteborgs universitet.
I inbjudan kan du läsa mer om praktisk information och förberedelser inför cookalongen.
Här kommer ett fint vykort från Askölaboratoriet, fältstation vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Forskaren Florian Roth berättar i en kort film om hur växthusgaser, metan och koldioxid inte bara läpps ut genom olika mänskliga aktiviteter, som flyg och biltrafik, utan också från grunda områden i Östersjöns skärgårdar. Hans forskning fokuserar på att undersöka om Östersjöns grunda miljöer kan vara speciella ”hot spots”för produktionen av metan och koldioxid.
När vi tar oss ut i vattnet iförda vadarbyxor såhär års och står där och trampar på en mjuk sedimentbotten med mycket organiskt material kanske det stiger upp små bubblor från botten. Det är troligen metangas som produceras när bakterier bryter ner det organiska materialet, tillsammans med havsborstmaskar och musslor som också lever nere i bottensedimentet.
Enter Figuren visar hur mycket mer en botten med ett rikt djurliv producerar av metangas än en djup Östersjöbotten där djuren saknas på grund av av syrebrist. Bilden är från artikeln ”Methane fluxes from coastal sediments are enhanced by macrofauna” som publicerats i Scientific Reports volume 7 (artikel nummer 13145) 2017.
Frisättning av metan från sediment varierar mycket beroende på årstid. De högsta utsläppen sker först under våren och sedan igen på sensommaren och beror delvis på förändringar i tillväxt och på temperatur i vattnet och i sedimentet. Utsläppen av metan ökar och är större inom intervallet 10–16 ° C och är lägre vid låga vintertemperaturer i sedimentet, dvs mellan 4–9 ° C. Detta skulle kunna hänga samman med lägre biologisk aktivitet, både av djur som lever nere i sedimentet och bakteriernas aktivitet att bryta ner organiskt material. Men om vintern varar länge och den grunda viken täcks av is kan metangasen ansamlas under isen. Knackar man hål på isen så kan metangas slippa ut och den är lättantändlig!
På fältstationen ute på Askö finns utmärkta förutsättningar för att undersöka produktionen av växthusgaser i olika miljöer under året.
Här kommer husbåten till god användning. Där kan utrustningen som samlar in vattnet för analys placeras ovanför botten och analysutrustningen stå skyddad inne i det lilla huset. Det känns lyxigt som fältbiolog att få ha både tak över huvudet och skydd mot vinden. Det hör inte till vanligheterna.
Flytande forskning. Notera vassbältet i bakgrunden.
Genom att det är en husbåt kan den flyttas till en annan lokal för att undersöka hur det fungerar på en annan bottentyp. Det finns också goda möjligheter att undersöka hur metangasproduktionen förändras under olika årstider.
Vad är det som bubblar upp här? Luktar det prutt är det svavelväte…men det kan också vara metangas…
Det är inte alltid som bubblorna som stiger upp ur vattnet består av växthusgaser. Under den varma perioden på året kan istället primärproduktionen av fintrådiga alger och tång tillsammans med rotade vattenväxter dominera vad som produceras. Då är det istället ett överskott av syre som bildas vid primärproduktionen och som bubblorna som stiger till ytan innehåller.
Den gröna tarmalgen Ulva intestinalis, visar tydligt hur bubblor av syrgas kan bildas en solig dag.
Mycket av koldioxiden som finns i vattnet binds in i både alger och rotade vattenväxter och lagras i vävnaden. En vanlig art i Östersjön, som har den största lagringskapaciteten är bladvass, Phragmites australis, med sina tjocka rotstockar. På bilden av husbåten syns ett vassbälte bakom husbåten där provtagningen av vattnet sker i denna studie. Men även andra fleråriga arter som blåstång och rödalgen kräkel, Furcellaria lumbricalis, lagar också in kol under längre perioder. Och ålgräs, Zostera marina, lagrar in stora mängder kol i sina rötter.
Vassens långa rötter. Den som undrar vad namnet kommer från behöver bara känna på rotspetsen. Aj!!
Stora vassbälten är en miljö där lagring av koldioxid kan ske samtidigt som metangas kan bildas och lämna vattnet och avges till luften/atmosfären. Resultaten från Florians forskning på Askölaboratoriet kommer att bidra till en ökad kunskap om dessa komplexa processer i grunda miljöer under olika årstider.
Ett projekt har startat i Solna, där man för första gången testar om ett halvgräs kan rena det förorenade vattnet i Igelbäcken. Projektet innefattar över 7500 plantor! Planteringen kommer att ske utmed en kort sträcka av Igelbäcken. Det framgår inte vilket halvgräs som kommer att använda, men det kommer att vara någon art av starrsläktet, Carex spp. Det är ett mycket artrikt släkte med många fleråriga arter och de växer framför allt där marken är fuktig, som utmed sjöstränder, bäckar, kärr och vattensamlingar. Typiskt är att de har ett trekantigt strå, vilket skiljer dom ifrån gräs.
Bunkestarr, Carex elata en typisk starr-art med stor utbredning i Sverige.
Vattenprovtagning i Igelbäcken har visat förhöjda halter av PFAS. Speciellt gränsvärdet för ämnet PFOS var kraftigt förhöjt. Ursprunget till föroreningen är troligen resultatet av att PFOS har använts vid släckning av bränder eller brandövningar i områden längs Igelbäckens avrinningsområde. Målsättningen är att undersöka denna starrarts förmåga att filtrera bort PFAS. Den förväntas dels kunna ta upp PFAS ur vattnet, men lär också kunna bryta ner PFAS. Lyckas försöket kommer PFAS att kunna fångas upp innan ämnena rinner ut i Edsviken och vidare via Lilla Värtan till Östersjön. Förhoppningen är att studien i Igelbäcken skall kunna bekräfta detta, vilket i så fall skulle innebära att metoden med växtbaserad rening kan användas i större skala. Starrväxterna kommer att planteras ut på våren och skördas nästa höst om ca 1,5 år.
Nyheterna berättade om försöket den 5e maj.
Så vad är PFAS och hur hamnar dessa ämnen i naturen?
PFAS är ett samlingsnamn för en grupp högfluorerande kemikalier som är mycket svåra att bryta ner. Hit hör perfluoroktansulfonsyror, PFOS som ingick i brandskum fram till 2011. Ämnet är vatten- och smutsavstötande. Andra möjliga källor är gamla deponier och industrier för till exempel ytbehandling och impregnering.
Varför det är viktigt att inte släppa ut dem i vattenmiljön är just för att de bryts ner mycket långsamt och studier på djur visar att de kan ge leverskador, störa förökningsförmågan och påverkar immunförsvaret. Lyssna på inslaget i Sveriges Radio om detta. Projektet genomförs av Solna stad i samarbete med företaget Clean Nature och forskare vid Stockholms universitet. Länsstyrelsen i Stockholm bekostar projektet genom ett LOVA-bidrag.
En starr för varje trädgård!
Starrarter är vackra och dekorativa och känns det frestande finns det många olika att införskaffa till den lilla dammen. Kika efter Carex-arter bland gräs eller dammväxter nästa gång du besöker din lokala plantskola. Som alltid gäller det att kontrollera växtzon och vad som kan klara klimatet där du bor om du vill ha dem i trädgården.
Eller varför inte ta på dig gummistövlar och stoppa din flora, termos och en ostmacka i fickan och ge dig ut till närmsta våtmark för att se vad du kan hitta. Märk upp någon fin tuva med en pinne eller band, så kan du komma tillbaks i slutet av sommaren för att samla in lite frön. De gror lätt och lokalt insamlat frö kommer ju klara vintern utan problem.
Här kommer veckans rapport från Räfsnäs brygga. Temat är en uppföljning för att följa hur mogna förökningstopparna hos blåstång kommit i början av maj. Idag den 7 maj är fullmånen helt full kl. 12.00.
Fotot på fullmånen tog jag igår kväll.
Det är nog fortfarande förtidigt för att de skall ha hunnit bli mogna. Temperaturen i vattnet var 7.8 0C. Temperaturen behöver komma över 10 0C eller gärna lite till. Får se hur fort det blir varmare. Kanske redan till nymånen den 20 maj eller troligen kan det förstautsläppet av ägg och spermier ske på fredagen 5 juni.
Inne ibland vassen ligger flera plantor lösryckta eller har drivit in fastsittande på en sten. I ytan syns att det finns gott om förökningstoppar. När de blir lite uppsvällda kan de fungera som flytblåsor.
Tillväxten har börjat och det syns både på förökningstopparna och att anlagen av flytblåsor börjar växa till. Flytblåsorna börjar bli lite större och precis ovanför finns en kort smal ny tillväxt.
De nya delarna ser blanka ut och har ett tunt lager av slem på ytan som innehåller antibakteriella ämnen som hindrar att andra arter kan fästa på de nya skotten. Påväxten sitter längre ner på fjolårsskotten.
Ett grönslagsbälte håller på att utvecklas vilket är tidigt på året. Det kan bero på att vet varit en mild vinter och inte mycket is som skrapat bort de små övervintrande fästena av grönslicken. Samma sak gäller kanske också för den bruna trådalgen som satt inne i grönslicksbältet på många ställen. Det är korvsnöre, Scytosiphon lomentaria som var månadens all i februari, 2017.
mycket vanlig och viktig råvara i asiatisk matlagning och nu seglar algerna mer och mer in som ny och spännande smaksättare även i de svenska köken. Alger innehåller proteiner, fleromättade fetter, mineraler och antioxidanter och mycket forskning pågår om hur vi bäst skall kunna tillgodogöra oss algernas nyttigheter.
Fotot på fullmånen tog jag igår kväll.
Tångbloggen 