Fångsten av djur i en blåstångsruska. Bra att ha en extra skål och sil.
De i stort sett isfria vintrarna stora delar av Egentliga Östersjöns kustområden har fortsatt och resulterat i en tidig uppvärmning av vattnet precis som tidigare år. Det betyder att blåstången ännu ett år har hunnit växa till och utveckla det första förökningstillfället tidigare än för 30 år sedan. Det som komplicerar att förutspå när det första stora utsläppet sker beror inte bara på vattentemperaturen utan också på när fullmånen och nymånen infaller.
Fotot är från fullmånen den 12 maj när blåstången hunnit bli mogen hemma vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö i norra Stockholms skärgård.
När blåstången i norra Stockholms skärgård precis mognat i början av maj hade redan de första rapporterna om mogen blåstång kommit in från södra kusten i Öresund. Detaljer finns i Algforskarsommar 2025 rapport 4.
Typisk höstförökande blåstång med förökningstoppar strax ovanför flytblåsorna. Foto: Sam PetersonTydliga oogon i en honplanta som fotograferats i november av Sam Peterson vid Revhaken, Åhus.
Fick just en rapport från Revhaken, Åhus om att det såhär i början av november fortfarande är runt 10 0C i vattnet och den höstförökande formen av blåstång hade fullt med fina mogna förökningstoppar. Studier genomförda i Kalmarsund tyder på att det inte bara är mildare vintrar och vårar utan också att vattentemperaturen är högre på senhösten jämfört med mitten av 1900-talet.
Figuren visar skillnaden i tidsperiod när sommar- och höstförökande blåstång har sina utsläpp av ägg och spermier. Titta speciellt på temperaturkurvan från 1992. Mycket kallare i vattnet än i år.
Detta väcker många frågor kring vad som händer inte bara om blåstångens förökningstid förflyttas utan hur andra arter som grönslick, Cladophora glomerataoch trådslick, Pylaiella littoralis påverkas och om också deras tillväxtperioder förändras. Och vad händer med betande snäckor som båtsnäcka, Theodoxus fluvatilis?
Blåstången omgiven av grönslick i juli -augusti.Betande båtsnäckor som kan äta små tånggroddplantor.
Kommer dessa arter också att förändra sin reproduktionstid? Kommer snäckorna hinna lägga mer samlingar med äggsäckar och därmed öka i antal? Lite som observationen förra året, när vi såg att tångmärlor kan hinna med två generationer. Helt klart finns det behov av fortsatta studier kring vad som händer utmed våra stränder. En intressant möjlighet är att jämföra förändringar på en plats med hur det sett ut där för många år sedan. Eller som att i Algforskarsommar samla in information om olika arter i tångskogen och även mäta blåstångens mognad och förökning.
Detta är Algforskarsommarprojektets sista rapport 2025. Vi passa på att tacka för alla bidrag som kommit in. Ett särskilt tack för alla bidrag från Naturum och naturskolor som rapporterar från sina stränder. I år har vi också fått in rapporter från Pargas, lite söder om Åbo i Finland och från Ösel i Estland. Det är jätteroligt och vi hoppas att Algforskarsommar kommer att spridas vidare runt Östersjön. Lite extra roligt är att det kommer in frågor från många olika håll till Tångbloggen. Vi försöker alltid svara eller så skickar vi vidare frågan till andra kunniga personer i ämnet. Några exempel är frågor om algblomningar i någon vik i Stockholms eller Trosa skärgård och elever på gymnasiet som vill diskutera sina projekt. För några veckor sedan berättade vi om tre arkitektstudenter på KTH som ritade ett spännande lite hus på Nämdö format för möten och undersökningar livet under ytan i den närmaste viken. Så mycket roligt!
Ett gott slut på Tångforskarsommar 2025 önskar vi från Tångbloggen!
En fin tångplanta som satt på en liten sten. Enkel att lyfta upp och skaka ur i baljan.
I väntan på de första rapporterna om vad som gömmer sig i blåstången kommer här några bilder från min brygga i Räfsnäs, på Rådmansö i norra Stockholms skärgård. Det är alltid lika spännande att se vad som ramlar ur en tångruska och hur sammansättningen av olika arter ser ut i år jämfört med tidigare somrar. Nu fanns det bara några få stora tånggråsuggor (Idotea) och ännu färre tångmärlor (Gammarus) i ruskan. Det kan bero på att de små nyfödda tånggråsuggorna och tångmärlorna under den första perioden lever i det grunda, gröna bältet av grönslick (Cladophora glomerata) där det är varmare och finns gott om mat. Först om några veckor är de stora nog för att vandra in i tångbältet.
Snyggt mönstrade tånggråsuggor i olika färger och en massa snäckor.
Artsammansättningen dominerades istället helt av två snäckarter; båtsnäcka (Theodoxus fluviatilis) och oval dammsnäcka, som nu skall heta Ampullaceanabalthica (Linnaeus, 1758) enligt ArtDatabankens Artfakta. Under mina år som jag studerat marina arter hette den länge Lymnea balthica och sen bytte den till Radix balthica. Lagom till att jag lärt mig det nya namnet har den alltså bytt igen. Håhå, jaja!
Båtsnäckan (Theodoxus fluvuatilis) kan ha olika färg och varierande mönster, som dessa två individer visar. En liten mode-show i havet.
Båtsnäckan har också kallats för schackmönstrad snäcka just för att mönstret på skalet liknar ett schackbräde. Båda snäckarter är sötvattensarter som ändå klarar av att leva och föröka sig i brackvatten. Den stora mängden snäckor tyder på att de haft en lyckad förökning förra året och nu hunnit växa till. Vi hoppas få in fler rapporter för att kunna se om det är ett lyckat år för snäckor i Östersjöns blåstångsskogar generellt. Det är också dags att leta efter snäckornas äggsamlingar som de lägger på blåstångens grenar. Blir det många nya små snäckor som överlever kan 2025 verkligen bli ett snäckornas år!
Om Du hittar olika färgvarianter av båtsnäcka i blåstången, ta gärna ett fotografi och bifoga till rapporten om allt annat som du har hittat i din tångplanta!
Befinner Du dig på västkusten i sommar finns också möjligheten att delta i ”WinkleWatch” som är ett internationellt medborgarforskningsprojekt som undersöker varför skalen till vivipar strandsnäcka, Littorina saxatilis varierar så mycket i färg. Du kan bidra till projektet ”WinkleWatch” genom att fotografera snäckor Du hittar och ladda upp bilderna via appen iNaturalist.
Tre färgmorfer, gulbruna, ljusbruna och nästan svarta av Littorina saxatilis, plockade från stenar på en skyddad strand på Tjärnö i juli 2025. Foto: Lena Kautsky.
P.S. En liten utläggning om nya och gamla svenska namn, som Du lätt bara kan hoppa över. Då och då händer det att latinska namn förändras, ofta till följd av genetiska studier. Under arbetet med den nya Rödlistan, där vi sitter med i Svenska Algkommittén, upptäckte jag att en del svenska namn på just snäckor har ändrats. Nu anges vad som är det officiella, rekommenderade svenska namnet tillsammans med äldre namn som synonymer.
Så här kommer nu några exempel när det gäller marina snäckor som hör till släktet Littorina.
Enligt Artdatabanken är det officiella svenska namnet på Littorina saxatilis inte längre vivipar strandsnäcka utan ruvstrandsnäcka. De andra arterna inom släktet har också bytt namn; de två arterna som tidigare klumpades ihop under namnet trubbig strandsnäcka ska kallas för trubbstrandsnäcka (Littorina obtusata) och stubbstrandsnäcka, (Littorina fabalis). Fint att de fått varsitt eget svenskt namn, men nog känns det som att det gå lätt att snubbla på namnen och fortsätta att förväxla de två arterna. Vi får se hur det går.
Och sist men inte minst har vi den största av arterna Littorina littorea, vanlig strandsnäcka, som fått ge namn till ett av Östersjöns utvecklingsstadier, Littorina havet. Den rekommenderas nu att kallas vid sitt lokala namn ”kubbung”. För min del är det tur att det bara är rekommenderade namn och att de andra svenska namnen blir kvar som synonymer. Det är tillräckligt jobbigt att lära sig de nya latinska namnen. Och allra bäst är att man inte behöver veta vad de heter för att njuta av hur fina de är.
Det pratas mycket om våren hela tiden och när kommer den. Finns det några vårtecken i vattnet? På land har många av vårblommorna har redan dykt upp. Samtidigt kommer det lite snö då och då. Det är ju fortfarande bara april månad. Gjorde ett besök på Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation förra veckan och kollade såklart på hur långt blåstångens förökningstoppar kommit.
På klippan syns en svag skiftning närmast ytan av grönslicksbältet som börjat växa till.
Hittade några drivande plantor med ganska stora förökningstoppar som jag plockade upp och snittade för att kolla hur mogna de var. Temperaturen i vattnet var knappt 3 grader. I luppen gick det att se att det fanns oogon, äggsamlingar, men de var fortfarande helt bleka och inte mörkt olivgröna som de kommer att bli när de är mogna.
Stor tångplanta. Fucus vesiculosus med många förökningstoppar.I den snittade tångtoppen syns runda nästan vita omogna oogon.
Samtidigt som jag samlade in blåstångsplantorna följde också några små spiggar och tånggråsuggor med. En av storspiggarna, Gasterosteus aculeatus, hade flera stora cystor av fiskparasiten Glugea anomala som förkommer både i söt-och brackvatten. Cystorna syns för blotta ögat och innehåller en stor mängd mikrosporidier som är jättesmå, mindre än 10 µm långa. Spiggen får antingen in parasiten genom att det finns sporer i vattnet som den råkar svälja eller genom att äta smådjur som är infekterade. Väl inne i fisken sprider den sig i vävnaden och tillväxer snabbt. Infekterade spiggar simmar sämre, magrar och dör till slut av de 4-8 mm stora cystorna. När en cysta spricker sprids parasiten ut i vattnet och andra värddjur infekteras.
En angripen storspigg full med stora gränsande cystor av Glugea anomala.
Det finns också många blåstångsplantor som är helt ludna så här års. Det är brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis som övervintrat på de äldre delarna av blåstången. nNu när ljuset kommer tillbaka växer den snabbt till. På hemresan när jag tittade ner i vattnet vid kajen i Uttervik satt just en massa luddiga plantor nära ytan.
Överväxta blåstångsplantor vid kajen i Uttervik, nära Trosa.
Trådslicken kommer att vissna och lossna under våren och försommaren och tången kommer att se ren ut igen. Redan under maj månad kommer de nya tånggrenarna och förökningstopparna att växa till utan en massa fintrådiga brunalger. De har ett skyddande slem som hindrar bakterier, små kiselalger, fintrådiga alger och olika påväxtdjur som havstulpaner och mossdjur att sätta sig fast. Så även om tången kanske just nu ser lite luddig och överväxt ut är det inte något som kommer att hindra att den växer och lever vidare.
Algskål gjord av fingertare. Blir extra vacker när ljuset lyser igenom.
I helgen deltog Tångbloggen på Kulturstation Refsnäs konstutställning i Rådmansö församlingshem. Där fanns en mängd konstnärliga uttryck, allt ifrån målningar gjorda i akvarell, till akryl och bivax. Men också vackra trasmattor och spännande former i trästockar och rötter. Vi var tio utställare och många besökare passerade förbi under dagen.
Bordet är dukat med alger. Tänk vad mycket det går att göra av alger!
Jag ställde även ut tavlor med gäddnate och violettslick från bryggan vid Räfsnäs och en massa kort med pressade alger både från Östersjön och västkusten. Många av besökarna fastnade vid väggen med skisser på smådjur och plankton i Östersjöns vatten och mina pressade alger från bägge kuster. Detta var första gången som Tångbloggen deltog i en konstutställning. Det gav helt klart mersmak. Hoppas kunna vara även nästa år!
En vägg fylld med illustrationer och pressade alger från Östersjön och Västerhavet.
Sista dagen i november var det AW för lärare på Baltic Sea Science Centre, eller lite enklare uttryckt Östersjöns Hus på Skansen. Anna Björn hälsade välkommen i trappan ner till de stora akvarierna. Sen fick besökarna mingla runt och kolla i akvarierna där torskarna frodas och stimmet av strömming/sill glittrade för fullt. På olika platser i utställningen deltog forskare från SLU och Stockholms universitets Östersjöcentrum. Linda Kumblad från Östersjöcentrum tillsammans med Jens Olsson från SLU svarade på frågor vid akvarierna och själv höll jag till i laboratoriet på plan fem. Det blev några intensiva timmar med en massa frågor från intresserade lärare som passerade förbi. Det var så mycket frågor och aktiviteter att jag helt tappade bort att fotografera det som jag tagit med och det undervisningsmaterial som förevisades som illustrationer på lektioner som går att boka om man vill ta dit sin klass.
Tursamt nog fotade Elisabeth Lundmark några av tångplantorna som jag tagit med.
På bilden från vänster syns; En tångplanta utan påväxt, trådslick som lossnat från blåstång och tofsar med ullsläke sittande på tång.
I fredags kom det en fråga från en elev om hur vågexponering påverkar påväxt av alger på blåstång till Tångbloggen och det visade sig att vi inte skrivit så mycket om detta ämne. Så här kommer svaret som Sara fått från oss.
Det är många faktorer som påverkar vilka arter som växer på blåstången och om de är stora så att de syns eller är mikroskopiskt små. De stora förekommer ofta på sommaren medan det mikroskopiska stadier är det som övervintrar. Dessa små stadier sitter på de äldre delarna och påverkar inte tången särskilt mycket. När ljuset och värmen kommer tillbaka på våren växer det ut och kan bli stora tofsar som skuggar tångplantorna. Tidiga vår- och sommar arter är t.ex. grönalgerna, som grönslick, Cladophora glomerata, eller tarmalger, Ulva spp. och brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis är också vanlig.
Nu till frågan om skillnader i påväxt mellan en skyddad och en vågexponerad lokal. I en studie på Åland (Rönneberg och Ruokolahti 1986) visade sig påväxten vara klart mycket större på den skyddade lokalen, ca 140 mg per g-1 blåstång (torr vikt), jämfört med ca 95 mg per g-1 blåstång på den vågexponerade lokalen. Det fanns också fler arter på den skyddade lokalen (13 st) jämfört med den vågexponerade (5 st.). En orsak till att biomassan av epifyter är högre och att det finns fler arter på den skyddade lokalen kan bero på att tillgången på näringsämnen som fosfor och kväve är större men också att fintrådiga alger inte slits loss lika lätt som på den vågexponerade lokalen. Så det är inte helt enkelt att svara på hur vågpåverkan påverkar sammansättningen av epifyter på blåstången. Det beror både på hur öppet lokalen ligger vilken årstid det är, hur stora själva arterna av påväxt är och dessutom på salthalt och tillgång på näringsämnen.
Nu när hösten börjar finns det gott om en liten, liten mörk grön nästan svart liten kula som sitter både på klippor, stenar, blåstång och andra ytor. Det är svartkula, Rivularia atra, september månads alg – som faktiskt inte als är en alg utan en cyanobakterie. Den bildar en koloni som är så stor så den, lite knasigt, ofta räknas med bland makroalgerna.
Så var hittar du svartkula? Det är faktiskt ganska enkelt och bara att ge sig lite tid och sätta sig ner på klippan vid stranden.
Den kan sitta som här, strax ovanför grönslicksbältet men också inne ibland grönslickstofsarna.
Foto från VattungarnaFoto på svartkula från Nyköping. Fotograf Heléne Hedlund
Den kan också sitta på många alger som t.ex. blåstång, där de syns som små kulor som är några mm i diameter, broskartade hårda och mycket glatta. Den mörka ytan blänker i solen när man fotograferar den.
Fullt med svartkula på förra årets delar av blåstångDet går nästan att spegla sig i de små svartkulorna. Foto: Heléna Helund
Svartkula består av en massa tätt sammansatta trådar med en större cell vid basen av tråden, en heterocyst. De är specialiserade celler som kan ta upp och fixera kväve från atmosfären. Svartkula bidrar till att fixera kväve från luften precis som många av de cyanobakterierna som bildar blomningar i öppna Östersjön på sommaren.
Trådarna sitter tätt packade med en kvävefixerande heterocyst vid basenSten med flera svartkulor och en oval damsnäcka plockad i vattenlinjen
Har du väl fått syn på svartkula kommer du att hitta den på en massa ställen, på stenar i strandkanten och på blåstången såklart.
Tog en tur ut med båten för några dagar sedan. Nu är augusti snart slut, så det gäller att ta tillvara dessa härliga soliga dagar. På utsidan av skären vid Vattungarna, som ligger långt ut i havet utanför Kapellskär, växte ett vackert grönt bälte av grönslick, Cladophora glomerata. Vilken härlig färg! Den varierar från blekgrönt till mörkare klart grön. Och ett fin-fint blåstångsbälte utan någon annan påväxt än tångludd, Elachista fucicola. Ett tecken på att havet är rent och ser ut som det skall.
Grönslicksbälte och blåstångGrönslicksbälte med ett band av korvsnören
När jag tittade närmare så ser det lite mer gulbrunt ut på vissa ställen. Det visade sig vara korvsnöre, Scytosiphon lomentaria som växte kanske lite mer skyddat från vågorna. De har fått sitt namn för att den ogrenade tråden kan bli avsnörd, så att det ser ut som små korvar i en lång rad. Det var inte speciellt tydligt när jag tog hem lite och fotograferade på en tallrik och sedan pressade några exemplar till mitt herbarium.
Med lite förstoring syns de bruna ogrenade trådarna av korvsnörePressade trådar av korvsnöre, Scytosiphon lomentaria
Korvsnöre är en av de marina alger som klarar av att leva i Östersjön, trots den låga salthalten. Dessutom går den att plocka och äta. Måste erkänna att jag inte har provat att äta den så jag vet inte hur den smakar. Får testa nästa gång vi är ute och kan plocka lite med hem.
Insidan av ön. Vad är det som sitter precis under ytan?Ser ut som en lite grenad borste?
På andra sidan av ön ligger ett smalt skyddat sund. Spännande att se vad som kunde växa där! Där fanns inte mycket grönslick utmed strandlinjen. Det såg snarare ut som lite grönt, löst sediment på klippytan. Kunde först inte förstå vad det var som såg ut att stå upp i vattnet direkt från klippan utmed strandkanten. Ser ut som en rotad vattenväxt… Men den kan ju inte fästa sig på klippan?
När jag plockat upp slingorna visste jag vad de styva bladen som sitter i kransar var – hornsärv, Ceratophyllum demersum. Färgen var mörkgrön-rödbrun, men kan variera beroende på ljustillgång.
Flera slingor av hornsärv fotat i en liten hink.En krans med blad från hornsärv
Bladen till hornsärv är en till två gånger gaffelgreniga, med små taggiga utskott i kanten på bladet. Hornsärven är flerårig och övervintrar som små plantor. Troligtvis kan det ibland bli mycket grumligt i det grunda sundet, vilket den klarar bra. Den förökar sig ju huvudsakligen genom att bitar lossnar som sedan kan rota sig på nytt eller bara fortsätta att driva runt.
Hornsärv förekommer över hela världen och gynnas av näringsrikt vatten. Den finns också i en helt annan miljö än i ett sund skyddat av vågor i ytterskärgården. Vi har den nämligen i vår artrika damm som vi byggt för över ett år sedan på tomten.
Vår damm. Den får sitt vatten via avrinning från taket när det regnar. Det finns tre små dammar ner till den stora dammen, där den översta har lite mer fintrådiga alger och den nedersta är ganska näringsfattig.
Måste göra en artlista på alla vattenväxter som trivs tillsammans i dammens grunda och varma vatten. Får bli ett nytt inlägg på Tångbloggen snart –även om det inte handlar om Östersjöns bräckta vattenmiljöer.
Imorgon lördag från klockan 06:10 i Naturmorgon i P1 kommer Tångbloggen berätta om vårtecken i havet. Jag har sällskap av de roliga forskarna Elinor Andrén och Helena Höglander och Naturmorgons algintresserade fältreporter Karin Gyllenklev, som slipper bada den här morgonen.
Tillsammans kikar vi på stora och små vårtecken som vi tycker är mer spännande än tussilago. Det kan bli ett riktigt alg-rikt samtal. Mycket prat om kiselalger utlovas! Jag kommer samla in några typiska vår-arter till mitt herbarium, och självklart måste jag klämma lite på blåstångens fortplantningstoppar för att se hur långt de har kommit. Häng med!
När blåstångsbältet är luddigt av brunt bös, då är det vår! På nära håll ser vi att böset är den fintrådiga brunalgen Pylaiella littoralis, trådslick. Oj vad den fotosyntetiserar!
Algforskarsommar, ett medborgarforskningsprojekt i algbältet, lanserades i maj 2021. Här ges nu en kortfattad sammanfattning av projektet. Mer information finns på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida, bl.a. presentationer av hur de som vill delta i projektet kan genomföra uppgifterna, samt en enkel handledning att skriva ut och ta med ut i fält tillsammans med korta videoinstruktioner.
Hjärtligt tack för hjälpen!
Vi vill börja med att ge ett stort tack till er alla som bidragit till Algforskarsommar med att skicka in fotografier och rapporter. De flesta rapporterna har kommit in från Stockholms skärgård, men vi har också hört från olika delar av kusten ner till Blekinge och flera rapporter från Öland. Även om det är många som rör sig i våra skärgårdar på sommaren och engagemanget har varit stort, så är det helt klart mycket lättare att engagera allmänheten att samla in enkla observationer t.ex. om när våra vanliga vårblommor börjar blomma eller vilka fåglar som besöker fågelbordet under en viss vecka, än att undersöka livet under ytan i Östersjön.
Det är därför extra roligt att så många engagerat sig och inte bara skakat tångruskor för att undersöka djurlivet i en tångruska utan även letat efter höstförökande blåstång och studerat färg och tofslängd hos grönslick. Nedan ges en kort sammanfattning från de tre uppgifterna, funderingar kring hur de kan utvecklas vidare till nästa säsong, samt vilka förslag till forskningsstudier som deltagarna i Algforskarsommar bidragit till.
För Uppgift 1 Grönslickgällde det att uppskatta hur gröna tofsarna var på lokalen och mäta tofsarnas längd. För studien användes en femgradig färgskala. Utifrån inskickade foton och mätningar var målsättningen med datainsamlingen att ta fram en översiktlig bild av hur näringsrikt vattnet är och hur mycket klorofyll a grönslicken innehåller.
Den 5-gradiga färgskalan: 1 =mörkgrön, 2= mellangrön, 3= grön, 4= ljusgrön och 5 blekgulgrön.
Efter en analys av alla fotografier, som skickats in till projektet Algforskarsommar, är det tydligt att den 5-gradiga skalan bör förenklas och att grönslickstofsarnas färg istället bedöms med en 3-gradig skala, bestående av kulörerna blekgrön/ljusgrön, grön och mörkgrön. Klorofyll a innehållet (ug/mg torrvikt) uppskattades till 0,2 – 1 för blekgulgröna, 2 – 4 för ljusgröna, 5 – 7 för gröna och mer än 8 för mörkgröna plantor. Innehållet av fosfor, kväve och kol skiljde sig däremot knappt åt mellan de olika gröna tofsarna.
Det kryllar av tångmärlor och tånggråsuggor i grönslicken ibland
Tångruska undersöks – Vad gömmer sig här?
Många deltagare i projektet upptäckte också att grönslick är en viktig uppväxtmiljö för smådjur. Foto: A-C Nyberg, Aspö, juli 2021.
Rapporter och foton för Uppgift 2 skaka en tångruska har huvudsakligen kommit in från två skärgårdsområden, Stockholm och Ronneby, och handlar om vilka arter som hittas i tången. Resultatet från foton och redovisade antal av de olika arter som lever i en tångruska, tyder på att den varma sommaren varit gynnsam för båtsnäckor (Theodoxus fluviatilis) och deras förökning. I rapporterna är ofta båtsnäckor den vanligaste arten, med ca 40 stycken per tångruska, tillsammans med ganska många ovala dammsnäckor (Ampullaceana balthica). Andra arter är tånggråsuggor (Idotea), tångmärlor (Gammarus) och larvstadier till nattsländor, men de verkar förekomma i mindre antal per tångruska än vanligt. Mönstren varierar mellan olika lokaler och hur stora tångruskor som undersökts, men något som också återkommer i många av rapporterna är den stora mängden spigg som observerats samtidigt.
Massor med båtsnäckor
Stor dammsnäcka, nattsländelarv och två tångmärlor
Tånggråsugga, tångmärla och en pungräka
Båtsnäckor i prov från St. Norrholmen, Värmdö. (t.v) Foto: K. Rilbe. Senare på hösten hittades fler pungräkor, tångmärlor och stora tånggråsuggor, nattsländelarver och dammsnäckor.
En möjlig förklaring till att det under sommaren förekom få tångmärlor och tånggråsuggor kan vara att spiggen fångar och äter mycket smådjur i tångskogen. Spiggen flyttar ut i mer öppet vatten på hösten. Det innebär att de tångmärlor och tånggråsuggor som föds sent på hösten har en bättre chans att överleva, växa till och föröka sig under nästa år jämfört med den generation som föds på sommaren. För att bättre förstå dessa samband krävs vidare forskningsstudier, inte bara under sommarmånaderna utan även under de andra årstiderna.
Uppgift 3 höstförökande tång: Att med allmänhetens hjälp leta efter lokaler med höstförökande blåstång har lett ny kunskap om utbredning av höstförökande blåstång. Tidigare studier har visat att denna form av blåstång, som förökar sig på hösten istället för runt midsommar, finns i både monokulturer och blandbestånd längs fastlandskusten från Stockholms södra skärgård ner till Blekingekusten. Däremot förekom för ca 20 år sedan bara sommarförökande plantor vid kusterna runt öarna Öland och Gotland (Berger m.fl. 2001).
Den större gulorange plantan är höstförökande
Gren av en höstförökande planta
Höst-och sommarförökande plantor, Borgholm. Foto E. van Sitteren. (t.v) och höstförökande planta från Naturrum, Aspö. Foto B-M Skeppstedt (th).
I en näringsrik miljö förväntas den höstförökande blåstången gynnas och spridas lättare, då klippor och stenar har mindre påväxt av fintrådiga alger under hösten än på sommaren, vilket leder till att nya groddplantor kan etablera sig lättare (Berger m.fl. 2003). Inlämnade rapporter och foton visar att höstförökande blåstång nu spritt sig till flera lokaler på Öland, där det för ca 20 år sedan enbart hittats sommarförökande plantor. Lokaler där höstförökande tång hittats och en grov uppskattning av fördelningen mellan höst/sommar plantor gjorts är bland annat vid Bläsinge (80/10) och Mörbylånga (30/70) på Ölands utsida och Stora Rör (40/60) och Borgholm, Mejeriviken (50/50) på Kalmarsundssidan. Resultatet tyder på att det skett en spridning av höstförökande blåstång under de gångna 20 åren både runt Öland och på fler lokaler i Stockholms skärgård. Nya rapporter har kommit in dels från Naturreservatet i Stendörren och St. Sandböte, en liten ö utanför Ornö, som är den nordligaste lokal hittills. Inför hösten 2022 kommer vi ut med en efterlysning om vem som kan hitta höstförökande blåstång ännu längre norrut
Sammanfattning och planering av hur projektet kan utvecklas till år 2022:
Genom fotografier och rapporter har deltagarna i Citizen science projektet Algforskarsommar bidragit med ny kunskap om vad som händer under ytan i våra svenska kustvatten.
Projektet har fått en mycket bra spridning i olika lokala medier, t.ex. i tryckt press som EPOC Tidning, Nynäshamns Posten, Norrtelje Tidning, Västerviks Tidning och Skärgården, samt i radio, t.ex. P4 Stockholm. Länkar till media finns på Östersjöcentrums hemsida.
Den långsiktiga målsättningen med detta projekt är att framöver kunna engagera skolklasser och allmänhet att delta i Algforskarsommar i ännu större utsträckning. Det kommer också vara viktigt att bibehålla engagemanget hos deltagare, så att flera rapporter kommer in från samma plats under flera år i rad. När det gäller rapporter om förekomst av höstförökande blåstång på Öland är detta redan efter ett år tillräckligt för att initiera en ny forskningsstudie där förändringar i utbredning/förekomst undersöks och jämförs med den tidigare undersökningen från 1996 (Berger m.fl. 2001). Resultat från en mer uppstyrd inventering av området planeras att publiceras som en vetenskaplig artikel.
Efter detta första år står det även klart att det kommer att krävas flera år för att utveckla ett bättre system för rapportering. Om detta bäst sker genom en app eller via redan befintliga inrapporteringsvägar som t.ex. Artportalen, eller något system liknande det Svenska Båtunionen har för att rapportera in när havstulpanens larver har kommit och satt sig på båtskrovet, behöver undersökas vidare. En möjlighet kan vara att få till en hemsida med interaktiv karta, där deltagare kan lägga in sina foton och rapporter direkt. För framtiden är det också viktigt att fundera kring möjligheterna att hitta engagerad allmänhet, både sommargäster och boende i skärgården som kan och vill bidra till att följa förändringar under årets olika säsonger.
Referenslista:
Berger, R. Malm, T. och Kautsky, L. 2001.Two reproductive strategies in Baltic Fucus vesiculosus(Phaeophyceae). Eur. J. Phycol., 36: 265-273.
Berger, R., Henriksson, E., Kautsky, L. and Malm, T. 2003. Effects of filamentous algae and deposited matter on the survival of Fucus vesiculosus L. germlings in the Baltic Sea. Aquatic Ecology 37: 1–11.
Hej Alla Algforskare – här kommer en speciell önskelista från projektet Algforskarsommar! Fota grönslick i en skärgårdsgradient från Stockholm till ytterskärgården i augusti!
Kommer du till någon av följande platser under sommaren så skulle det vara jätteintressant med en studie av hur grönslicken ser ut på en solbelyst klippa. Hur långa är tofsarna och vilken färg har de? Det som behövs är ett foto på fem tofsar (gärna lagda i lite vatten) och en måttsticka av något slag.
Platserna som står på önskelistan är från den yttersta skärgården och inåt till centrala Stockholm: Södra Hasselkobb, Sollenkroka, Nyvarp, Kovik, Hamndalen och Kastellholmen.
Foto från en artikel publicerad 1973 i tidskriften Oikos, supplement 15. Författare Mats Waern. Värt att notera de förändringar som sker i grönslicksbältet i augusti och september. Samtidigt är det små korta mörkgröns plantor närmast Stockholm och ljusa längst ut i skärgården.
Varför just dessa ställen? Jo därför att denna gradient, ifrån riktigt låga halter av fosfor och kväve i ytterskärgården till mycket höga närmast Stockholm undersöktes 1970 för 52 år sedan och då samlades tofsar av grönslick, Cladophora glomerata in från just dessa lokaler flera gånger under sommarmånaderna. Då, för länge sedan släpptes det mesta av vårt avloppsvatten ut orenat i skärgården och det gick att avläsa i färgen hos grönslick och hur långa tofsar som växte ut.
Nu renar vi avloppsvattnet i Henriksdals reningsverk och i många enskilda avlopp som har anslutits till mindre reningsverk. Tillgången på både kväve och fosfor har minskat markant.
Du kan läsa mer om dessa förändringar i tillförsel av näringsämnen i de årliga rapporterna från Svealands kustvattenvårdsförbund och om tillståndet och vad som sker i andra delar av Stockholms skärgård finns mycket intressant att läsa i Svealandskustvattens årliga rapporter.
Åtgärder att minska tillgången på näring i vattenmassan för algernas tillväxt har gett effekt i form av att blåstången idag kan växa på större djup i skärgården när den inte skuggas lika mycket som under 60-70-talet av stora algblomningar. Genom att delta som Algforskare i sommar kan Du bidra med att samla in grönslick från just dessa lokaler så att vi kan få en bild av om även den förbättrade reningen av avloppsvatten syns hos grönalgerna, dvs i grönslicksmattorna i vattenbrynet.
De röda prickarna visar lokaler där vattenprover tas för att följa förändringar i mängden fosfor och kväve mellan åren. Kartan visar lämpliga platser att kolla på grönslick på någon klippa i närheten.
Självfallet får Du gärna bidra med bilder på grönslick från andra delar av Stockholms skärgård – från den allra närmast stan och ut i öppen skärgård. Eller göra någon av de andra uppgifterna som beskrivs på Östersjöcentrums hemsida.
Önskar alla Algforskare en härlig augusti med många fina upplevelser utmed vår vackra Östersjökust.
Här är ett foto på en höstförökande blåstångsplanta från 2019 i september. Riktigt så mogna och tydliga förökningstoppar finns inte ännu, men de är på gång att utvecklas och går lätt att få syn på nu.
PS Glöm inte att kolla efter höstförökande blåstång när Du är vid någon strand. Deras förökningstoppar blir mer och mer utvecklade och lättare att se. Hälsar vi från Tångbloggen.
Tångbloggen 