Plattan i augusti med sjöpungskolonier och Cryptosula pallasiana som inte hunnit bli så stora.
Det var jättespännande att efter ca 2,5 månad komma ner till Tjärnö marina laboratoriet för att kolla på plattan, som jag hoppades skulle hänga kvar. Det var riktigt kallt! Rimfrosten täckte både marken och bryggan och det var kallt om händerna att lyfta upp plattan. Massor med tångräkor, som kanske satt och tog det lite lugnt uppe på plattan, hoppade av på vägen upp ur vattnet. Vad kan ha hänt med påväxten? Finns de kolonibildande sjöpungarna och de olika arterna av mossdjur kvar? Och kommer det att skilja sig mellan delarna som inte skrapats? Har några nya arter att ha dykt upp på plattan som inte fanns på den förut?
Det finns inga sjöpungar kvar. De orange mossdjurskolonierna av Cryptosula pallasiana har vuxit till. På den avskrapade ytan till vänster sitter flera små japanska jätteostron och vita trekantsmaskar. Största delen av ytan ser grå ut av mossdjurskolonier.På snöret sitter små groddplantor av sargssosnärjaPå översidan av plattan växer det många arter av rödalger. Hälften är renskrapad så att nya arter kan etablera sig.
En fundering som jag fick är vad som kommer att hända om groddplantorna till Sargassosnärja (Sargassum muticum) överlever och växer till stora plantor nästa sommar. De kommer nog att täcka hela plattan och tynga ner den. Det växte minst tre arter av rödalger på plattan, ullsläke, Ceramium tenuicorne, någon art av Polysiphonia spp. och gaffeldun, Callithamnion corymbosum. Plattan börjar bli riktigt artrik med fyra arter av makroalger och sju ryggradslösa djurarter. Totalt 10 makroskopiska fastsittande arter och många, många fler mikroskopiska arter. Ett helt lite ekosystem.
Plattan åkte ner i vattnet igen. Och nu finns det nya delar som är tomma och lediga för arter att etablera sig på både på ovansidan och undersidan. Nästa koll blir antagligen efter nyår om inte det ligger tjock is i hamnen.
I Räfsnäs hamn ligger det kvar några tjocka isflak, annars har isen nästa försvunnit. Snösmältningen har gjort vattnet brunt av humusämnen och några bruna blad flyter runt i vattnet. Nu när nästan all is försvunnit blev jag lite nyfiken på om det fanns några tångmärlor eller annat som gömmer sig i tångruskan som hänger vid bryggan.
Det går fortfarande inte att gå ner för trappan till badhytten och det går inte heller att få loss havstulpansplattan som hänger i ett rep till höger om dörren. Det syns på bilden om du kollar noga. Det lär nog dröja ett tag till innan det går att kolla om något har överlevt på plattan.
Men rutinerad som jag är har jag såklart ett par tångplantor hängande längre ut på bryggan, så jag slipper gå ut i vattnet och frysa. Bara att håva upp. Tanken är att jag enkelt ska kunna följa våren i havet och se när arter som snäckor, märlor och tånggråsuggor kommer tillbaka för att äta och lägga sina äggsamlingar i tången. Frågan nu var om tångplantan var helt tom eller inte? Tyckte jag såg något som såg ut som en kantnål nära tångplantan.
Det enda som hamnade på bryggplankorna när jag skakade tångruskan var en bit tång, några små isbitar och en stelfrusen stackars kantnål. Släppte ner den fort i vattnet igen. Hoppas den klarar sig bra. Med bara +1,3 0C i vattnet lär det dröja ett tag tills livet är tillbaka och tångruskan kryllar av småkryp.
Har blåstångens mognad och förökning påverkats av ökad temperatur i vattnet?
Nu är det dags att rapportera resultat av Uppgift 3: När startar blåstångens förökning hos dig? Frågan som vi vill få mer kunskap är om högre vattentemperatur resulterat i att blåstången blir mogen tidigare nu än under perioden 1992 – 96. Då, för ca. 25 – 30 år sedan, studerade vi mognaden och förökning på några lokaler vid Askölaboratoriet, i Sörmlands skärgård nära Trosa och i Bottenhavet nära Norrbyn, som är Umeå marina forskningscentrums fältstation. I år, 2022 under maj – juli har det kommit in många rapporter från flitiga deltagare i medborgarforskarprojektet –Algforskarsommar som drivs av Stockholms universitets Östersjöcentrum just om tångens förökning vid full-och nymåne. Vi tackar så mycket för alla bidrag!
I Östersjön finns en stor salthaltsgradient från Bottenhavet ner till Öresund som påverkar förekomsten av arter. En liknande gradient finns när det gäller vattentemperatur. Men denna gradient, och vad den innebär, diskuteras inte alls lika mycket som effekter av salthalt. Vattnets temperatur påverkar flera viktiga fysiologiska processer som respiration, produktion, tillväxt och mognad hos blåstången.
Förökningstoppar hos blåstång, Fucus vesiculosus anläggs under senhösten och övervintrar som knoppanlag precis som hos växter på land under vintern. När ljuset kommer tillbaka på våren ökar temperaturen i vattnet långsamt.
Anlagen syns som små förtjockningar i toppen i november-decemberI februari-mars syns förökningstopparna som små knottriga platta anlag.Att utveckla förökningstoppen från ett första litet anlag i november- till en mogen förökningstopp i maj-juni är en lång process som påverkas av vattentemperatur och tillgång på solljus.
Flytblåsor börjar tillväxa samtidigt som förökningstopparna, när vattnet hunnit bli ca 8 – 10 0C. De är släta och sitter till en början i toppen på många grenar. Allt eftersom grenen växer ovanför blåsorna, hamnar de längre ner. Flytblåsorna bidrar till att hålla plantan upprätt i vattenmassan.
I toppen på grenarna syns de helt nya och fortfarande ganska små flytblåsorna. Jämför med den gamla från förra året – längst ner till höger i bild.
Flytblåsorna fylls med syre som tången producerar. Det finns också blåstång som saknar flytblåsor. Hos dessa bestånd kan förökningstoppar när de mognar få en liknande funktion när de blir uppsvällda.
I samband med våra undersökningar under perioden 1992 – 94 blev blåstångens förökningstoppar mogna på Askö vid första fullmånen. Detta inföll vid slutet av maj eller början av juni. Stora utsläpp av ägg och spermier fortsatte ofta fram till fullmånen vid midsommar. Vid Drivören, Kronörens naturreservat nära Umeå i Bottenhavet, blev tången mogen först vid fullmånen i mitten på juli ca en månad senare.Det fanns en tydlig skillnad mellan hur mycket temperaturen varierade mellan de två områdena. I Bottenhavet var variationen i temperatur stor och det kunde plötsligt bli mycket kallt när djupvatten kom upp till ytan. Lokalerna vid fältstationen Askölaboratoriet ligger något mer skyddade och värmdes upp lättare och snabbare. Här varierade inte temperaturen så mycket. Från slutet maj och i mitten juni låg den ofta på runt 15 0C. Klart badbart.
Sammanställning av när blåstången i svenska kustvatten förökar sig. Till vänster en karta över de få äldre data som finns och till höger en karta över vad som rapporterats in i stort under säsongen 2022 maj -juli.
Har inte fått tag på någon karta från innevarande år så denna får duga tillsvidare. Det syns att vi har en tydlig temperaturgradient i ytvattnet utmed våra kuster – från ca 14 0C i Öresund, minskande till runt 12 0C vid Kalmar/Öland, bara ca 11 0C i Stockholms norra skärgård och ca 10 0C i ytan utmed kusten i Bottenhavet i slutet av maj. Beroende på hur skyddad lokalen är och om den t.ex. ligger långt in i skärgården eller ute vid en öppen kust kommer att påverkas hur fort den värms upp.
Så vad är bedömningen såhär långt? Har tidpunkten flyttats fram orsakat av en tidigare uppvärmning av vattenmassan när vi inte längre har så kraftiga och långa vintrar och längre perioder med is? Mildare vintrar borde ju leda till att vattnet inte kyls ner lika mycket under vintermånaderna och därmed kan värmas upp snabbare på våren när solen kommer tillbaka.
Tack vare alla inkomna rapporter från deltagare i Algforskarsommar, har vi nu fått en bättre bild av hur blåstången förökning sker utmed vår svenska kust. Rapporterna visar att blåstången blir mogen tidigare i de sydliga delarna av kusten, från Helsingborg- Kalmarsund och Öland och till Vånevik, Oskarshamn (Området innanför pilarna i den högra kartan). Den blir mogen ca en månad tidigare, dvs. 16 maj, jämfört med platser i Trosa och Stockholms skärgårdar och på Åland där förökningstopparna är färdiga att släppa sina ägg och spermier vid fullmånen först den 13 juni 2022. Jämför vi detta med tidpunkterna när blåstången förökade sig på Askö på 1990-talet inträffade det då mellan 9 – 19 dagar senare och vid några grader lägre temperatur. En förklaring kan vara att fullmånen/nymånen inträffar vid olika tidpunkt olika år. Detta för att månfasen påverkar när de stora utsläppen sker. En annan är att förökningstopparna blir mogna tidigare vid längre perioder av lägre temperaturer, t.ex. 12-13 0C vilket var fallet i de södra delarna utmed kusten i år.
Sen verkar det ta ytterligare en månad, till fullmånen den 17 juli i norra delen av Bottenhavet. Här finns det däremot för få data från 2022 för att kunna göra någon jämförelse med mitten på 1990-talet.
Så frågan är inte fullt besvarad ännu utan fler undersökningar behövs under kommande år. Den främsta orsaken är för få data och att tiden för när blåstången är mogen att släppa sina ägg och spermier är kopplade till fullmåne och nymåne. Vi saknar faktiskt även kunskap om vid vilken temperatur som de börjar bli mogna för sitt allra första utsläpp i de södra delarna av kusten, dvs Öresund till Oskarshamn och runt Öland och Gotland.
Nästa år kommer fullmåne att infalla den 6 maj, 4 juni och 3 juli och såklart nymånar däremellan. Vi som håller i projektet Algforskarsommar hoppas därför på att många av er är villiga att gå ner till stranden nästa år redan runt fullmåne den 6 maj och sedan upprepa undersökningen och rapportera resultaten tills ni hittar mogna förökningstoppar. Bli därför inte förvånad om du får en personlig förfrågan någon gång i slutet av april från oss. Det enda som behövs är att ta upp några grenar med förökningstoppar, snitta och se om de är mogna – det behövs inget bad, för det kommer att vara kallt i vattnet.
Avslutningsvis -igen ett stort tack från Ellen Schagerström och Lena Kautsky. Följ oss gärna på Tångbloggen.
När det blåser och stormar och blir extremt högvatten kan stränderna förändras drastiskt. Så var det den 21 februari när vattenståndet steg hastigt och det var brådis att förtöja den lilla båten och pontonerna så att de inte skulle driva iväg.
Bryggorna var nästan helt under vatten i februari när högvatten och snöandet var som värst.Det hade snöat in i badhytten någon dag senare när vattnet redan börjat sjunka undan.
Idag, tre veckor senare, känns det som våren är på gång. Solen skiner och vi har fått ett högtryck som verkar bli kvar över Östersjön under en längre tid. Spåren efter att det blåste och var extremt högt vattenstånd i februari syns på flera ställen. När jag öppnade dörren till badhytten låg tofflorna vid dörren tillsammans med lite tång som spolats in när vattnet var som högst, ca 1 meter över medelvattenståndet.
Härlig vårvinterdag, spegelblankt och lite is i vattnet.Badtofflor och tång låg innanför dörren och vattnet nådde precis upp till det näst nedersta trappsteget och täcker fortfarande de små nya tångplantorna.
När jag tittade ut på badhyttens trappa den 13 mars var det riktigt lågt vattenstånd, men de nya små tångplantorna sitter fortfarande under ytan. Vattenståndet är nu nära medelvattenståndet för året. Men när jag tittar på prognosen runt den 19e mars kommer det att ligga ca 20 cm lägre och då riskerar de att bli torrlagda. Måste kolla att de klarar sig.
Stor variation i vattenståndet vid låg- och högtryck över Östersjön. Detta påverkar vattenståndet mycket mer än tidvattnet som bara är några centimeter.
Vill du hålla koll på hur vattenståndet ser ut vid din strand? Gå till SMHIs hemsida och kolla på vattenstånd och vågor. Där finns en karta för olika mätstationer så det är bara att titta på den som ligger närmast där du befinner dig.
Vid Sjöängen, ett område som ligger en kort bit ifrån vårt hus, nådde vattnet högt upp på land. Nu ligger det spår kvar av uppspolad tång och sand högt uppe på stranden. Det lilla diket som rinner ut vid båtbryggan var som en bred å med brunt vatten innehållande mycket humus från land.
Samma vy vid högvatten i februari och vid lågvatten i mars några veckor senare.
Den kraftiga blåsten och högvattnet har även spolat upp blåstångsvallen högt upp på land och lämnat stränder tomma och rena. På vissa platser har sandstranden blivit bredare när grässvålen försvunnit.
Nu finns en fin sandstrand där rotsvålen av gräs slitits bort högt uppe på stranden.
Eller så har det bildats breda steniga stränder som tidigare täcktes av tångvallar. Vallen ligger nu uppe i strandskogen. Den steniga stranden har bildats och byggs hela tiden på av att mindre stenar med tångruskor kastas upp på land när det blåser. Ett spännande sätt, där etablering av blåstång på mindre stenar längre ut i viken så småningom, när tångruskan blir stor, leder till att dragkraften i vågorna kommer att lyfta iväg med stenen när det blåser ordentligt.
Två bilder från ute vid udden på Riddersholm. Den till vänster är från februari när tångvallen ligger kvar och på den till höger är det lågvatten men tången har spolats ända in bland träden.
Det börjar hända mycket i vattnet i strandzonen nu när de första vårblommorna har kommit igång på land. Så nästa rapport kommer att handla om vårtecken i vattnet, både på ost- och västkusten.
Här kommer en kort rapport från mitten av januari och 3dje februari, just när isen lagt sig i viken. I mitten på januari var det kallt och snöigt på brygga. Vassen som sticker upp ur vattnet har en liten isklump runt strået. Och solen skiner. Det finns gott om tångmärlor och jag hittade också ett hus till en nattsländelarv. Det var gått om grums och slam i tångruskan efter att det blåst och materialet lagt sig på plantorna och på botten.
Många tångmärlor, några nattsländelarver och bitar av borstnate tillsammans med mycket slam har samlats i tången
På morgonen den 3dje februari sken också solen och det låg en tunn is över viken. Första tanken var att nu går det nog inte att kolla om det finns några smådjur kvar när jag tittade ner i vattnet där plantorna knappt syntes.
Första isen under 2022 vid bryggorna i Räfsnäs.
Provade att dra i snöret och isen var så tunn att det gick att få upp den genom isen.
Tången syns knappt genom isenTångruskan påväg upp ur isen.
Det fanns en hel del tångmärlor som gömt sig i tången och nu låg inne emellan små blöta snö och isbitar. Det försökte simma lite men fick fort komma ner i havet igen tillsammans med tångruskan.
Lite stelfrusna tångmärlor som fort fick åka tillbaka i vattnet.
Idag är nästan all is borta utom längst inne i viken mellan bryggorna och dimman ligger tjock. Det dröjer flera månader till innan det är dags för årets första dopp för min del. Men jag återkommer med rapporter om vad som händer med djurlivet i tången. Och väntar på de första vårtecknen.
Slutet på december och början på januari har varit kalla men det ligger fortfarande ingen is på havet. Inte ens i en skyddad vik som vid min brygga i Räfsnäs, på Rådmansö. Vid nyår när vi var på västkusten vid Tjärnö marina forskningsstation vad det riktigt lågt vatten några dagar. Sundet mellan Tjärnö och Saltö, nära Strömstad, låg nästan helt torrlagt och med lite is i kanten.
Is och snö i kanten på sundet där botten nästan är torrlagd.
Nu längtar man inte efter att stoppa ner händerna i vattnet som är runt 0 grader eller t.o.m. någon minusgrad. Så det är lätt att nöja sig med att leta efter lite skal in tångvallen. Det är lätt att hitta många olika arter på stranden vid Saltö. Extra vackert blir det med en fin kant av frost på skalen. Arctica islandica, islandsmusslan har stora skal som ligger kvar länge på stranden. Till arter som finns på både ost- och västkusten hör sandmusslan, Mya arenaria och hjärtmusslan, Cerastoderma edule.
Artrikt samhälle av snäckor och musslorArctica islandica skal med vacker rimfrost
Hemkommen efter nyår till Östersjön och min hemma strand, på Rådmansö, Norrtälje, insåg jag att det låg många skal i tångvallen här också, men i tångvallen var det mycket mer löv och vassbitar. Hittade också några skal av trädgårdssnäckor som ramlat ner och hamnat i tångvallen.
Sjöängen på Rådmansö, med ett litet dike där smältvatten rinner ut i havet.Skal av snadmussla, hjärtmussla och dammsnäckorSkal av trädgårdssnäcka ibland löv och tång.
För att hålla koll på djurlivet i tången när det är ruskigt kallt i vattnet, har jag knutit fast några plantor som sitter på mindre stenar (gör att de har en tyngd som håller dom nere mot botten). Så det är bara att hiva upp plantan och skaka av djuren i den vita baljan.
Två tångplantor knutna vid en av bryggpollarna. En tångplanta kollas vad som gömmer sig ruskan.
Sen förra gången när jag kollade vilket var den 5 december har de små tångmärlorna vuxit till och det kryllar av dom från en enda tångruska. Däremot var det inte många tånggråsuggor, hittade bara en enda och två nattsländelarver. Att de klarar av att simma eller röra sig i det kalla, kalla vattnet är fantastiskt.
Utöver mycket sedimentpartiklar som hamnat i tången efter blåsten var det gott om tångmärlor. Syns också ett skott av borstnate i mitten av baljan.
Jag frös ordentligt om händerna när jag sänkte tillbaka tången i vattnet och hällde tillbaka de flesta av djuren. Tog med mig lite vatten och några tångmärlor och en tånggråsugga och har ställt dom i vårt uterum med lite tång som mat och skydd. Där är temperaturen ca +5 0C. Rapport om hur mycket de ätit kommer om några dagar eller om de inte har någon större aptit förrän temperaturen blir högre?
Det är en fantastisk tid när dygnen blir längre och längre och solen börjar värma, även om nätterna fortfarande är kalla. Gjorde ett besök på västkusten och favoritstränderna vid Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation. Det har varit några kalla veckor med mycket is och lågvatten.
Utmed delar av stränderna syntes stråk av pollen. Vilka arters pollen är jag inte säker på, men det kan vara hassel som jag sett har kommit långt på soliga skyddade platser. Ser kanske inte så rent och fint ut, men är ett tecken på att våren startat på land och pollen sprids för fullt. Lite jobbigt för pollenallergiker.
När vattnet stiger långsamt flyter det torra musselskal som driver på ytan som små båtar tillsammans med pollen.
När vi kom ut på sandstranden på Saltö låg de första delarna av snorkelstigen helt torrlagd. Längst ut vid klippan låg det kvar små fläckar med is som tydligt visade att botten varit fryst. Frost och is har påverkat bottenlevande musselarter och överlevnaden hos strandkrabbor (Carcinus maenas) och snäckor. Och snorkelleden, som är kul att följa på sommaren, låg torrlagd långt ut från stranden där den startar.
Stora delar av de riktigt grunda bottnarna ligger torra och infrysta.Snorkelleden på Saltö torrlagd. Det är många meter ut till den första plattan som ligger under ytan. Massor med döda skal syns på botten.
Det har varit lågt vatten och kallt under längre tid, vilket gjort att många arter som lever i dessa miljöer har dött och flutit iland på stränderna. Det var ganska många musselskal som fortfarande innehöll musselköttet, och strandkrabborna luktade illa där de låg på stranden eller uppe ibland stenarna, delvis i solen. När det varit så kallt har de inte ätits upp av alla små mikroskopiska nedbrytare. Men nu kommer processen igång med solen och värmen.
Skal av musslor som dött nyss och flutit iland och döda strandkrabbor som luktar illa.Inne ibland stenarna börjar strandkrabborna få lite färg och luktar illa på långt håll.
Närmare vattnet strax under de större stenarna har en massa skal av stora nätsnäckor (Tritia nitida) och vanlig strandsnäcka (Littorina littorea). Stor nätsnäcka är asätare. De tar hand om dött material på sedimentbotten utanför på sommaren, medan vanlig strandsnäcka är betare och äter små alger.
Mellan stenarna ligger större skal av vanlig strandsnäcka och stora nätsnäckor.
I nästa nivå som ligger närmast vattnet finns en blandning av de mindre arterna av Littorina spp. som vivipar strandsnäcka, (Littorina saxatilis) och trubbig strandsnäcka (Littorina fabalis/obtusata). De sitter vanligen på tång, stenar eller kan krypa runt på sedimentet. Den kalla perioden tillsammans med lågt vatten har resulterat i att massor av snäckor har dött.
Hela stranden full med mindre snäckor. Tittar man nog så syns en större knivmussla (Ensis sp.)och i övre kanten ett skal av ostronpest, Crepidula fornicata.
Efter att ha hittat så mycket döda snäckor uppspolade utmed stranden och inga sittande på stenar eller i tången, började jag fundera över vilken påverkan detta kommer att få på bete av fintrådiga alger och nya små groddplantor hos blåstången i vår och till sommaren. Det är en stor areal utanför den grunda sandstranden på Saltö där överlevnaden av snäckor troligtvis är låg och det bör kunna gå att se en effekt av lågt betestryck under kommande säsong. Det borde alltså bli mycket nya tångbebisar när ingen är där och äter upp dem. Ser fram emot att följa upp om det stämmer och kanske jämföra med en strand vid Svallhagen, där vattendjupet är lite större och dödligheten av snäckor inte varit lika stor, dvs det ligger inte några stora mängder med snäckskal på stranden. Men det gäller att vänta på att det blir varmare i vattnet, för ännu så länge är det ingen större aktivitet hos betande snäckor.
Strutsallat sitter som små grön fläckar precis närmast vattenlinjen. Fortfarande fuktiga, för de tål inte att torrläggas under en längre tid.
Om de betande snäckorna vore igång, skulle de tunna ljusgröna bladen av strutsallat (Monostroma grevillei) inte ha någon chans. De skulle bli uppätna direkt. Tyvärr är de så små, bara 3-5 cm långa, så trots namnet knappast lönt att samla till en lyxig sallad! Strutsallat växer också i Östersjön och är ett tydligt tecken på att våren närmar sig med stora steg.
Vackert ljust gröna strutsallat ungefär 3 cm långa.
Nu är det dags att åka tillbaka hem och ta en tur till de närmaste stränderna och se om jag kan hitta lite mer och större strutsallat. De växer ju grunt och kan bli upp till ca 15 cm. Har jag tur lovar jag att berätta hur denna vårprimör från havet smakar.
Nu har det varit gråväder och ganska trist i många veckor och det ser ut att fortsätta fram till jul om prognosen i väder-appen stämmer. Som marinekolog är vad som händer i vattenmassan minst lika intressant som hur miljön närmast stranden förändras och påverkas av stormar, blåst, vågor och förändringar i vattenståndet. På SMHI:s väderinformation finns den information du behöver för att få veta när det blir lågvatten. Då är det tid att gå till en fin strand och se vad du kan hitta. Det finns många stationer där vattenståndet noteras så välj den som ligger närmast där du bor. För min del är det bästa idag att titta både på prognosen för Forsmark och Landsort.
Det har varit lågvattensperioder under ett antal dagar (13 – 14 december), men just nu på morgonen den 16:e december är det lite högre vattenstånd igen.
En liten hamn som ligger tom i väntan på att sommarboende kommer tillbaka.
Slipade klippor blir extra vackra av lite regn. Diabasens gångar i den gråa graniten ser extra svarta ut. Vattenytan är spegelblank och vattnet helt klart. Nere vid strandkanten ligger småstenar torrlagda och spåren av övervintrande alger går lätt att hitta.
Blåstångsplantor ligger i vattenbrynet. På klippan syns en bård av fintrådiga grönalger.
För att vara säker på vad som sitter på den lilla klippan skrapar jag av några tussar, tar med hem och lägger i vatten. Det visar sig vara grönslick (Cladophora glomerata), små mörkgröna plantor som har lite brunt ludd på sig. Det bruna är olika mikroskopiska kiselalger. Grönslick väntar på att det skall bli vår och solen kommer tillbaka, så att den kan börja växa igen. Kommer att försöka hålla koll på just denna lilla klippa och se om de överlever eller om de fryser bort när isen kommer.
Stenarna är fulla av kulformiga cyanobakterier, kanske av släktet Rivularia?
Cyanobakterier är tåliga och kan överleva både is och att ligga torrlagda under en period. Vi har skrivit om denna grupp tidigare på Tångbloggen, och påpekat hur kluriga de kan vara att skilja åt, så jag vågar mig inte på att bestämma vad det kan vara för art.
Det blåste rejält för en vecka sedan och det innebar att blåstång spolades upp högt på stranden vid sjöängen. Hur högt upp på stranden vattenstånd och vågor kan skölja tångvallen syns genom att tången ligger i band utmed stranden. Den översta vallen innehåller mer ålgräs och den nedre lite mer blåstång.
Två tydliga vallar av alger och ålgräs som spolats iland när vattenståndet var högre och det blåste mer.
Något som flyter riktigt bra är fett. Högst uppe på land hittade vi en del av en säl som måste legat i sjön länge.
En bit av en säl med lite pälsrester ligger högt uppe på stranden.
Nu ser jag fram emot en lång lågvattensperiod tidigt i vår när högtrycket har placerat sig över Östersjön, solen skiner och det går att vada ut en bit och vända på stenar och göra nya fynd. Det finns alltid något nytt att upptäcka!
En panoramabild över den närmaste viken vid Askölaboratoriet. Tvättstugans gavel syns över vassen till vänster.
Fick två fina dagar på Askölaboratoriet, i södra Stockholms skärgård, när jag var ute för att analysera lite alg-prover.
Grönslick (Cladophora glomerata) hade samlats in från två närsaltsgradienter, från Trosa hamn till Vrångskär och från Himmerfjärden, nära Södertälje ut till opåverkad miljö.
Grönslickstofsar som indikatorer på näringsbelastning i Trosa gradienten
Grönslicken har samlats in under olika årstider och håller nu på att analyseras. Varför då? Jo, målsättningen är att ta fram underlaget till ett medborgarforsknings-projekt, så kallad Citizen Science. Grönslickstofsar blir nämligen kortväxta och mörkt gröna när de växer i vatten med hög närsaltshalt. En bit bort från utsläppspunkten ökar tillväxten och de blir längre, mn också blekare i färgen ju längre bort från utsläppspunkten de växer.
Analysen av klorofyll a. Provrör 1-5 motsvarar grönslick från Trosa hamn ut till Vrångskär nära Askö.
Vi hann med att göra de analyser av klorofyll a i grönslicken som planerat. Efter att analyserna var klara blev det en tur runt närmaste stranden. Vassbältet skiftar i olika gulbruna nyanser. Mycket av landväxterna håller på att gå i vintervila.
Olika nivåer av vattenståndet syns som ränder på stenarna.
Produktionen i vattnet minskar också men det är fortsatt vackert grönt på klipporna av två vanliga grönalger, tarmalger och grönslick. Så här års, sent på hösten och lågvatten var klippan vid badberget täckt med lysande gröna intorkade alger som visade sig vara tarmalger, Ulva spp. troligen U. prolifera (till vänster på fotot). Lite närmare vattnet satt det mörkare gröna fint förgrenade tofsar av grönslick, Cladophora glomerata (syns till höger på fotot).
Överst torrlagd sitter tarmalger och i skuggan närmare blåstången grönslick.
De är troligen den tredje generationen av grönslick för året, som delvis kommer att övervintra om de inte skrapas bort av isen.
Knipan ligger kvar vid snorkelleden. Lite kallt för att ta mig ett dopp!
En bit bort ligger en av vättarna som markerar Askös snorkelled. Den har inte använts så mycket i år eftersom det varit relativt få kurser ute på fältstationen under hösten, på grund av Covid-19. Kommer man närmare ser man att det är en knipa, en hane med sin typiska vita fläck på kinden. I det klara vattnet syns repet som håller den på plats. Det är täckt med fintrådiga alger och blåmusslor. Knipor äter gärna musslor, snäckor och insektslarver. Det är snart dags för knipan att flytta söderut eller, när det gäller vättar, tas upp ur vattnet och bo inne i båthuset tills nästa vår.
Ända tills isen lägger sig kan du hitta många växter och alger vattnet.
Inne vid stranden till laboratoriet syns skott av ålnate, Potamogeton perfoliatus på botten och inne i ett hörn flyter några skott av höstförökande blåstång med sina gulbruna förökningstoppar. Plockade upp en gren på stranden och hittade en stor dammsnäcka, Lymnea stagnalis. Den var mycket slö och rörde knappt på sig i det kalla vattnet.
Vacker höstförökande blåstång med en stor dammsnäcka. Limanda påväg hem
Efter vår strandpromenad såg vi R/V Limanda komma tillbaka. Dags att packa ihop och åka hem för denna gång. Kunde inte låta bli att avsluta med en solnedgångsbild från kvällen innan när vi satt i tornrummet med en fantastisk vy över skärgården.
Under hösten 2019 och de två första månaderna 2020 har vattenståndet varit ovanligt högt i Östersjön. Vid vår brygga spolade vattnet över bryggan, när det var som högst för två dagar sedan. Det var 99 cm över normalvattenståndet.
När vattenståndet sänktes lite lämnades en hel del tång, ålgräs och vassbitar kvar på bryggan. En del hade t.o.m. blåst längst in i badhytten. Tursamt nog låg badtofflorna kvar.
När det sedan blev lugnt och kallt väder igen bildades vackra isdroppar runt vasstråna. Genom vågrörelserna fryser vattnet till en bit upp på vassen och glänser i solen.
Nere i vattnet börjar det bildas en massa brunalger både på vassen och stenarna och även på badstegen till badhytten. Eftersom det bara är ett par plusgrader i vattnet har jag inte undersökt exakt vad det är men troligtvis är det en blandning av kiselalger och trådslick, Pylaiella littoralis.
Hur som helst växer det redan på för fullt i vattnet nu när ljuset börjar komma tillbaka. Det blir säkert en tidig vår, inte bara på land där vintergäck, snödroppar och tibast redan blommar, utan också i havet. Nu gäller det att hålla ögonen öppna och leta vårtecken!
För den som är intresserad av att hålla koll på vattenståndet och kanske jämföra med egna bryggan, finns dessa uppgifter på SMHIs hemsida.
Det kommer att dröja ett tag till tills det är dags att sjösätta båten. Så om det kommer fler perioder med högvatten kan det vara klokt att lägga upp båten ordentligt.
I nästa Tångbloggsinlägg kommer jag att berätta lite om vilka effekter det kan få i vattnet utanför bryggan.
Under hösten 2019 och de två första månaderna 2020 har vattenståndet varit ovanligt högt i Östersjön. Vid vår brygga spolade vattnet över bryggan, när det var som högst för två dagar sedan. Det var 99 cm över normalvattenståndet.
Tångbloggen 