Bänkar och grillplats vid Danmarksbukten, på Saltö. Väl värd ett besök.
Första halvan av november har varit grå, regnig och ovanligt varm. Men när vi åkte från ostkusten till västkusten i mitten av månaden hade kylan vällt ner från norr. Vintern hade kommit i Dalsland. På morgonen efter att vi kommit fram var det dags att gå och besöka stränderna runt Saltö, nära Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation, strax utanför Strömstad.
Vid entrén sitter en skylt med information om naturreservatet.Vyn över Danmarksbukten från bänken. Blåstångsplanta på en sten. Hittar du sjöstjärnan?Frusen sjöstjärna, havstulpaner och små groddplantor av blåstång..
Under natten var det riktigt kallt och på morgonen vid nio-tiden var det maximalt lågvatten. Det är ju inte så stort tidvatten vid svenska kusten, men lite skillnad gör dett allt. Mycket av den grunt växande blåstången var klädd av rimfrost. Det ger vackra, vita konturer och skadar inte tången. Blåstång på västkusten klarar att utsättas för frost under några timmar tills vattnet kommer tillbaka. Det gör däremot inte blåstång som normalt lever under ytan i Östersjön. Så blir det en längre lågvattenperiod och tången ligger torrlagd kommer en att dö. Den har tappat egenskapen av att tåla frost efter att i många generationer leva under ytan. Sjöstjärnor klarar däremot inte av att frysas. Vi fann flera stycken som hade frusit fast inne ibland grenarna på tångplantorna eller uppe på stenarna i strandkanten. Havstulpanerna klarar i alla fall att hålla sig stängda och överlever även om det är minusgrader i luften.
Många fintrådiga rödalger gömmer sig i vattnet.Frostiga sågtångsskott och en rödalg.
Strax under den spegelblanka ytan låg många fintrådiga rödalger lösa på botten. Där klarar de att leva även om vattnet är kallt. Det de inte tål är att hamna uppe på land och täckas av frostkristaller. Då sprängs cellerna. Men tänk så vackra mönster en frostig rödalg bildar tillsammans med tången på stranden.
Det blev ett kort besök i huset på Tjärnö denna gång. Men vi hann med att plocka stillahavsostron, Magallana gigas till middagen och beundra sjöröken som låg i sundet på Svallhagen. Träffade en forskare från Mexiko som studerar genetiken hos kallvattenskorallen ögonkorall, Lophelia pertusa på Tjärnö laboratoriet, ute på piren där vi badar på sommaren. Ögonkorall lever på flera hundra meters djup där den bildar stora rev. Det är en spännande art!
Middagsbordet dukat för två med gratinerade stillahavsostron och vitlöksbröd.
Han undrade vad vi plockade i det grunda vattnet och när han förstod att det var ostron berättade han att han bara ätit råa ostron någon gång men inte provat att äta gratinerade ostron ännu. Definitivt värt att prova, tycker vi. Håll utkik i bokhandeln i mars nästa år för goda recept på just stillahavsostron.
Svallhagen en favorit strand för bad och strandfyndDen röda bojen gömmer sig i sjörök,
Vi lämnade Tjärnö när sjöröken smög upp över Svallhagen och kom hem till ett vintrigt landskap på Räfsnäs, norr om Stockholm. Även här steg sjöröken över havet nere vid badhytten under soluppgången. Så vackert. Roligt att få dela med oss av de första vintriga tecknen. Hur ser dina stränder ut nu i slutet av året? Hälsningar från oss på Tångbloggen.
Det var riktigt spännande att titta ner i vattnet och se plattan hänga där med en massa små tångräkor och fiskar som simmade runt omkring den. Vilka arter har etablerat sig mellan den 4:e den 24:e augusti?
Det har blivit trångt på plattan efter flera veckor i havet. Men vackert!
På den delen av plattan som inte rensats hade det blivit riktigt trångt. Det fanns inte en enda millimeter tom yta kvar och kolonierna av sjöpungar och mossdjur växter ännu tätare. De nästan lossnar från ytan i sina försök att växa över varandra. På den renskrapade halvan av plattan (åt höger på fotot ovan) har en kolonibildande blomsjöpung, Botryllus schlosseri, hunnit sprida sig över stora delar av den nya tillgängliga ytan efter bara tre veckor.
Ytan som skrapades ren för tre veckor sedan har redan fått nya hyresgäster.
Men det mest intressanta var alla små nykomna individer av stillahavsostronet, (Magallana gigas). De hade hunnit växa till och var ungefär 3 mm stora. Vad jag vet finns det inte så mycket data om när på sommaren larverna hos stillahavsostron är färdiga att sätta sig fast på en ledig bottenyta. Undrar om de också kommer att bli vanliga på båtskrov. De kolonibildande sjöpungsarterna som vi fick på båten är ju släta och lite slemmiga, men ostronen kan bli ett nytt problem för båtägare, precis som havstulpaner. Vi får hoppas att de hellre sitter på andra ytor.
Halva halvan skrapad på båda halvor. Gäller att hålla koll på hur det ska skrapas.
Jag skrapade rent en halva av vardera halvorna, för att återigen kunna följa vilka larver som sätter sig under hösten. Är du nyfiken på hur det går, så se till att följa Tångbloggen. VI kommer att uppdatera våra läsare under hösten. Varför inte hänga ut en egen platta om du har möjlighet?
På frukostseminariet Baltic Breakfast för ett par veckor sedan berättade Ivana Macek från Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet om ett nytillskott på västkusten, ett ostron. Så nu har vi två istället för en art av ostron. Ivana deltar i ett forskningsprojekt kallat BIOrdinary, ”Biodiversity dilemmas in ordinary places” finansierat av Formas. Inom projektet studera hon olika aspekter på var lokalbefolkning, badturister eller de som vill plocka eller odla tycker om den nya arten- stillahavsostron, Magallana gigas, förut Crassostrea gigas.
Första gången det upptäcktes i svenska vatten 2007, kallades den mest för japanskt jätteostron men nu blir det ofta stillahavsostron. Båda namnen visar var den kommer ifrån. I somras berättade Ivana om en skylt där det gick att få antingen det inhemska platta ostronet eller det ”kupade” ostronet, dvs stillahavsostron serverat under festivalen i Havstenssund. De kostade lika mycket. En bra illustration på vad de är speciellt uppskattade för – en delikatess.
Men det kupade ostronet är en främmande, invasiv art enligt definitionen: ”som med människans hjälp flyttats från sin ursprungliga miljö och i sin nya omgivning börjar sprida sig snabbt och orsakar allvarlig skada för ekosystem, infrastruktur eller människors hälsa vilket medför stora kostnader för samhälle och enskilda”. Det stämmer att stillahavsostronet flyttades med avsikt från Japan till Frankrike för odling och det är därifrån som vi köper dom i affären för en bra slant. Det som hände sen är att de spridit sig hit till vår kust med strömmar. Nu är arten vanlig på många ställen utmed kusten. Den ställer till med problem för badande genom att skalet är lätt att skära sig på – men det går att skaffa sig badtofflor.
Den sitter lite grundare än vårt inhemska platta ostron, Ostrea edulis och än så länge finns det inga tecken på att de konkurrerar ut varandra. Istället för att importera kupade ostron finns intresse för att odla den även i Sverige, men det är ju en främmande art som man bör förhindra spridningen av. Ett sätt att minska beståndet kan vara att plocka och konsumera dom men tyvärr är det fortfarande efter 17 år oklart om det är tillåtet eller inte. Det platta ostonet tillhör markägaren enligt Allemansrätten, men hur är det med det kupade ostonet? Det finns väl etablerat utmed stora delar av västkusten, det kommer inte att gå att utrota och det skulle kunna bli en viktig resurs. Det kupade ostronet är minst lika gott som det platta ostronet och skalen går säkert att hitta ett användningsområde för genom att mala sönder dom. De består ju av kalk.
Vi har en stor hög med skal, där de äldsta är från starten när det kupade ostronet dök upp vid Svallhagen och överst ligger några från gårdagens middag. Högen är stor som en studsmatta och syns på Google maps. Vill du veta mer om det kupade ostronet eller svartmunnad smörbult finns en sammanställning från Baltic Breakfast och en inspelning av frukostmötet.
Saltö badstrand var renspolad nästan ända upp till tallskogen.
Under hösten och vintern har det blåst ordentligt utmed kusten. Minst två kraftiga stormar, Jakob och Floriane har dragit in över västkusten och stökat om på sandstränderna. I samband med lågtryck, högt vattenstånd, kraftig blåst och höga vågor kan stränderna lagras om och tångvallen hamna högt uppe på land.
Grästorven har spolats bort och kvar blir de stora stenarna. Mellan stenarna syns vita skal av stillahavsostron.
Vågorna gräver ur sanden runt större stenblock, som blir kvar på stranden. Och där strandvegetationen bildat ett kraftigt rotsystem kan hela stora bitar slitas loss. Under många år nu har japanskt jätteostron eller stillahavsostron (Magallana gigas) blivit allt vanligare på stränderna runt Saltö och Tjärnö, utanför Strömstad. Till exempel ställer de till problem för badande genom att det är lätt att skära sig på de vassa skalen. Det gäller att se upp var du sätter fötterna eller ha badskorna på!
Stor klump med båda ostronarterna. Två stillahavsostron och en ostronpest.
Ett tydligt resultat av stormarna kändes direkt när jag kom ner till stranden, trots att det var -30C. Det var en svag doft av ruttna ostron som låg i mängder högt uppe på stranden. Det mesta visade sig vara klumpar bestående av flera stillahavsostron. I en av klumparna satt det också ett skal av ostronpest, Crepidula fornicata, en av många främmande arter som kommit hit från Nordamerikas östkust. Ostronpesten kom först till Storbritannien i samband med odlingar av den amerikanska musslan Mercenaria mercenaria, kallad Hard Clam på engelska och ostronet Crassostrea virginica, Eastern Oyster. Den har sedan förts vidare med havsströmmar och barlastvatten till våra kuster.
Platt ostron, Ostrea edulis, som nyligen dött. Några väl avslipade skal av stillahavsostron.
Många levde fortfarande men en del hade dött och låg halvöppna. Det var dom som spred lukten under promenaden utmed stranden. Hittade också några av vårt inhemska platta ostron (Ostrea edulis) som öppnat sig och hade hela sitt köttinnehåll kvar. Det kan bli mums för en fågel. När jag kom lite närmare hittade vi många stillahavsostron som inte alls hade några vassa skal. De var helt avslipade med ett mjukt och blankt skal. Många ostron levde fortfarande. De måste legat lösa på botten och rullats fram och tillbaka under lång tid för att få det utseendet. Att många av ostronen inte satt fast ordentligt kan vara orsaken att de lättare spolats upp på stranden av vågorna.
Stillahavsostron bland skal av olika snäckor. Hur många olika ser du?
Väl hemma kollade jag upp vad som står om algtoxiner och E. coli-bakterier och om det tas några prover av Livsmedelsverket. Men Livsmedelsverket tar bara prover på ostron, musslor och hjärtmusslor om det sker skörd i produktionsområdet. För det är producenterna som skickar in för provtagning. Och eftersom varje prov kostar att analysera så vill ju ingen betala om de inte ska skörda just då. Och det är få ställen där det sker någon skörd just nu. I det närmaste området vid Koster har det t.ex. inte gått att skörda några ostron på grund av för mycket blåst. Så området var tillfälligt stängt. Motiveringen på Livsmedelverkets hemsida: ” Området är stängt för upptag av samtliga arter då det inte sker något upptag och därmed ingen provtagning av arten” gjorde mig inte mycket klokare. Jag antar att det syftar på att det blåst för mycket. Men jag ville ju veta om det var ok att äta nyplockade ostron! Däremot hade en provtagning gjorts i Edsviken i Tanums kommun, lite längre söderut. Där hade man skördat stillahavsostron och testat att de var ok. Så eftersom jag har ganska goda kunskaper i vilka giftiga alger som finns och när de förökar sig, gjorde jag bedömningen för min egen del att det nog var ok att äta ostron nu.
Stillahavsostron tillsammans med några blåmusslor gratinerade med vitlökssmör, persilja och mandelflarn blev en perfekt middag innan det var dags att åka hem till Östersjön igen.
Men visst hade det varit fint om det fanns en tjänst som Fröken Mussla, som regelbundet tog prover längs med kusten, oavsett om det skördades eller inte, så att vi som vill plocka lite till husbehov kunde få reda på om det var okej att äta dem eller inte.
Vad händer första lördagen i september? Jo, det är Ostronets Dag! För den som glömt blev man påmind imorse på nyheterna. TV4 hade tagit in kocken Sebastian Gibrand och en massa ostron för att fira denna jättegoda proteinkälla som finns utmed många stränder på svenska västkusten idag. I Sverige har vi två olika arter av ostron: det europeiska, även kallat platta ostron och det japanska, även kallat stillahavsostron. Kärt barn har många namn. Det som många kanske har råkat ut för under sommaren, när fot eller tass skurits upp på vassa skal, är stillahavsostronet, Magellana gigas, som kan växa såpass grunt att det ligger över vattenytan vid lågvatten. Det europeiska ostronet, Ostrea edulis, bildar också ostronbankar, men ofta på lite större djup. Dessa tillhör markägaren och är inte tillåtna att plocka.
Flera japanska jätteostron växer på varandra. utmärkta för att etablera nya små tångplantor. Liten sjöstjärna har också hittat en plats att krypa runt på.
Stillahavsostronet är en nyligen introducerad art, som hittades första gången 2007 i svenska vatten. Den har troligtvis kommit hit via Frankrike där den odlas för konsumtion sedan slutet på 1970-talet. Det var helt klart i TV4 programmet i morse att stillahavsostronet är här för att stanna och håller på att bli allt mer populärt att plocka och äta också här i Sverige.
Det klassiska sättet att äta ostron på, är att servera dem levande på en bädd av is, öppna med ostronkniv och äta dem råa med en skvätt citron. Men detta har en textur och smak som inte faller alla i smaken. Bättre då att laga till dem, så ändras konsistensen mer till att påminna om blåmussla. Mycket trevligare för den som är känslig för lite sladdrig konsistens och mineral-rik smak.
Förr i världen kunde man ringa till Fröken Mussla, en tjänst på framförallt västkusten som höll koll på eventuella blomningar av giftiga mikroalger. Då var det mest för de som ville äta blåmusslor. Nu när stillahavsostronen ökat så markant, vore det verkligen lämpligt att införa tjänsten igen. Tänk att få ha jobbet som fröken Ostron! I väntan på detta kan man se på öppna och stängda områden för skörd av ostron och musslor på Livsmedelsverkets hemsida. Den är dock tyvärr inte heltäckande, eftersom provtagning endast görs i öppna områden.
Två jätteostron bildar ett fint hjärta.
Hittade detta hjärtformade stillahavsostron på stranden för ett år sedan sista december 2021. Passade utmärkt gratinerat, för att fira in det nya året med. Föresten funkar alla former på skal, både små att äta direkt med bara lite citron eller gratinerat med vitlökssmör och mandelflarn – att fira Ostronets Dag med!
Vi vill önska alla Tångbloggens läsare ett Riktigt Gott Nytt år. Vår förhoppning är att 2022 skall bli ett gott och givande år med många intressanta och spännande nya upptäckter om vad som händer i våra svenska vatten, både på ost-och västkusten. Men även att vi kan lämna rapporter och förmedla nyheter från lite andra havsområden. Mycket beror såklart på hur möjligheterna att resa kommer att se ut framöver.
Året 2022 är Tångbloggens tionde år. Det innebär också att vi kommer att ge lite sammanfattningar och tillbakablickar på vad som hänt under dessa år. Detta startar med vår nyårshälsning! Det har blivit många rapporter från en av våra favoritstränder, Svallhagen, på Tjärnö. Där började vi plocka stillahavsostron, även kallat japanskt jätteostron (Magallana gigas, eller tidigare Crassostrea gigas) 2007. Då hade detta nya ostron etablerat sig på många ställen utmed västkusten. Sen dess har skalhögen växt och växt under åren.
Ganska imponerande hög av stillahavsostronskal från många goda middagar under 15 års tid.
Nyårshälsningen är gjord med skal som jag hämtade från högen och bar ner till stranden. Tyvärr blev det en liten miss i hur många skal som behövdes. Så det sista fick bli ett litet artistiskt tillägg.
Vi önskar ett Gott Nytt År !
Det är fler och fler som upptäcker vilka fantastiska resurser som finns i våra svenska vatten. Antingen genom att bara plocka lite musslor till en god soppa eller starta odlingar av makroalger, som t.ex. tarmalger (Ulva intestinalis), havssallat ( Ulvafenestrata fd. lactuca) eller skräppetare (Saccharina latissima). Extra roligt är att det finns flera som även börjar plocka stillahavsostron och leverera till restauranger och publicera recept. Ett exempel där Du kan få inspiration är boken ”Recept, berättelser & bifångst, vildplockade ostron” av Lotta Klemming. Observera att det är den främmande arten stillahavsostron som är ok att plocka, inte det inhemska ostronet, Ostrea edulis. Det tillhör strandägaren.
Prova gärna, just nu är de fullmatade och jättegoda! Hittade dessa två stillahavsostron formade som ett hjärta.
Skalen är färgade vackert gröna av någon liten mikroskopisk alg
Med över 31 000 besök under 2021 känner vi oss sporrade att fortsätta berätta om alger och havet. Hör gärna av dig till oss om det är något du vill att vi skriver om. Glöm inte bort att följa Tångbloggen så missar du inga inlägg.
Potpurri kommer från franskans ”pot pourri” vilket översatt blir ”rutten kruka”, Det användes förr på en på en maträtt gjord på en blandning av gamla matrester, lite som pyttipanna. Idag använder vi det för en blandning av olika melodier eller en blandning av lite av varje som detta specialgjorda potpurri av hjärtformer funna i havet.
Här finns många godsaker som passar att fira Alla hjärtans dag med. Allt från havet både från när och fjärran.
Från vänster: liten venusmussla (Venerupis pullastra), tångborre, blåmussla (Mytilus edulis), tångräka, hjärtmussla, (Cerastoderma edulis) och den nyinvandrade amerikanska trågmusslan (Rangia cuneata).
Men till alla hjärtans dag hör också att fira med något gott. Det är här som emalj venusmusslan (Meretrix lyrata) placerad på ett japanskt jätteostronskal (Magallana gigas), ett vanligt inhemskt ostronskal (Ostrea edulis) och ett skal av strandsnäcka (Littorina littorea) kan ge lite inspiration till en god middag i kväll. På det stora skalet lutar sig en hjärtformad mussla, lämpligen kallad venusmussla på svenska. Som du säkert vet så är Venus kärlekens gudinna som föddes ur havets skum. Någon av venusmusslorna eller hjärtmussla, går att köpa och sen är det bara att fixa till en riktigt god pasta med hjärt- eller venusmusslor även kallas vongole musslor. Behöver du pasta recept kolla på dessa länkar med antingen hjärtmusslor eller vongole musslor. Det går ju jättebra att göra en rätt med musslor någon annan dag också såklart.
Två toppar från blåstång – blir ett fint hjärta!
Med detta vill vi önska våra läsare en fin alla hjärtans dag!
Här kommer nu stilleben nummer två från svenska västkusten. Jämfört med det som jag plockade ihop från Östersjön förra året finns det många fler arter av alger, snäckor, havstulpaner och musslor samt mer påväxt på algerna.
Stilleben från västkusten – materialet plockat på stranden i tångvallen.
De stora brunalgerna i stillebenet är, från vänster till höger: Knöltång, blåstång, spiraltång, sågtång och ektång. Sen finns det en del små rödalger och grönalger som inte syns så bra. Denna gång är det inte ibland algerna utan ibland snäckor, musslor och havstuplaner som det gäller att hitta nykomlingarna. Det är, som förra gången, fem främmande arter som kommit hit från Nordamerika eller Asien. Sen finns det en sak också, som har blivit vanligare att hitta utmed stränderna på västkusten och kan komma drivande långa sträckor.
Så, i vilken ordning kom det olika främmande arterna till våra kuster? Och kan du gissa vilken art som kom hit först, redan för sådär 900-1000 år sedan? Det var vikingarna som tog den hit den från Nordamerika!
Lite av en fixeringsbild – vilka arter har plockats bort jämfört med bilden ovanför. Det är 5 stycken.
De arter som är främmande i våra vatten är ofta sådana som vi kan äta. Sen behöver det inte vara så att vi medvetet har tagit hit dem till svenska västkusten. De kan ha hämtats för att odlas på någon annan plats, som utmed den franska kusten till exempel, och sedan spridit sig via pelagiska, frisimmande larvstadier med strömmar till oss. Eller så har de kommit hit sittande på skrovet till fartyg och båtar eller med barlastvatten.
Här ligger arterna i den tidsordning som de har hittats på västkusten. Längst till höger ligger den sista saken som inte här hemma på våra stränder, läs vidare för att få reda på vad det är.
Den äldsta som vi känner till är sandmusslan (Mya arenaria), idag en vanlig art i grunda vikar både på västkusten och inne i Egentliga Östersjön. Vikingarna kan ha använt denna art både för att äta och som bete vid fisket.
Sandmusslan känns igen genom den kraftiga låsvingen som håller ihop detvå skalhalvorna.
Många arter har transporterats hit sittande på bottenskrovet till något fartyg. Nummer två i tidsordning av de som finns med på stillebenet är slät havstulpan Amphibalanus improvisus(tidigare kallad Balanus improvisus), en art som kom hit sittande på båtskrov.
Här sitter den släta havstulpanen på ett gammalt, delvis nedbrutet skal av en knivmussla.
Slät havstulpan hittades i svenska vatten redan 1844 och kommer, precis som sandmusslan, från Nordamerika. Idag finns den både utmed västkusten och inne i Östersjön, där den fortfarande tycks sprida sig norrut.
Andra arter har följt med som fripassagerare vid aktiva förflyttningar av arter som vi velat odla. Hit hör den tredje arten, ostronpest, Crepidula fornicata, som först kom till Europa tillsammans med ostronet som kallas ”eastern oyster” eller ”American oyster”, Crassostrea virginia, också från Nordamerika. På svenska västkusten hittades ostronpest för första gången 1934, nästan hundra år senare än den släta havstulpanen.
Ett tomt skal av ostronpest. Ostronpest sitter ovanpå ostronet och snor maten för ostronen. Blir de riktigt många kan de skada en ostronodling.
Nummer fyra är amerikansk knivmussla, som förr hette det självklara Ensis americanus men nu har bytt namn till Ensis leii. Man tror att det kom med barlastvatten från den nordamerikanska ostkusten 1978, då den hittades utanför mynningen till den tyska floden Elbe. När den förökar sig sprids larverna över stora områden med strömmarna. Den hittades för första gången 1982 på svenska västkusten. En ganska ny introduktion som hände för bara ca 40 år sedan. Knivmusslor är ett bra exempel på en art som är populär att äta och det finns många recept på nätet. Det kan vara lite knepigt att fånga dom i fält, för de gräver ner sig snabbt som attan i sanden. Men de finns att köpa i välsorterade butiker, för den som vill prova.
En av de senast introduktionerna av främmande arter är det japanska jätteostronet, Magallana gigas, tidigare kallas Crassostrea gigas. Det fördes in till Frankrike från Asien och ett första odlingsförsök sägs ha genomförts i Koster-området på 1970-talet. Men om något blev kvar av dessa ostron är oklart, för det japanska jätteostronet hittades först i svenska vatten 2007. Sedan dess har de spritt sig med larver och är nu ett vanligt inslag på grunda bottnar utmed västkusten.
Två skal av det japanska ostronet som satt sig fast på ett skal av en strandsnäcka.
Utöver skal från främmande arter finns nu allt plastskärp som flyter iland utmed kusten. Det kom säkert olika former av avfall redan med vikinarnas båttrafik, men då av nedbrytbart material. I takt med att fartygstrafiken har ökat, ser vi även en ökning av skräp från den. Under de sista 10 åren hittar man också klumpar av paraffin på stranden. De kan driva ganska långa sträckor och kommer ifrån fartygstankar, där paraffin används när de görs rena. Detta har hittills varit lagligt men kommer att förbjudas 2021.
Massor med olika saker av plast flyter iland på stränderna på västkusten. Hittade bland annat ett par simglasögon. Klumparna av paraffin kommer förhoppningsvis att minska i år när förbudet träder i kraft.
Så i sommar kommer det att förhoppningsvis inte tillföras några nya paraffinklumpar i våra hav, även om en hel del av de som redan flyter omkring där ute inte spolats iland än. Tyvärr kommer det fortfarande in en massa plastskärp, så det blir till att fortsätta med att städa stränderna ett tag till.
På utsidan av stenpiren i Strömstads hamn har varit en säker lokal för att hitta den främmande arten ishavstång, Fucus evanescens. Det var ganska många år sedan jag var nere vid piren och letade. Nu ville jag få tag på några exemplar för att göra en sammanställning över hur förökningstoppar hos flera av våra vanliga tångarter ser ut och om de håller på att anläggas nu och bara syns som små förtjockningar i topparna på grenarna eller om de är övermogna och håller på att falla av.
Här får Tångbloggen hjälp med att spana efter ishavstång från flytbrygga vid Kosterbåtarna i Strömstad hamn.
Tyvärr hittade jag inga ishavsplantor trots att jag skickade ut en spanare för att kolla från flytbryggan vid Kosterbåtarna. Det fanns inte heller några nere ibland stenblocken vid kallbadhuset. Där fanns däremot gott om blåstång, Fucus vesiculosus och sågtång, Fucus serratus.
Kallbadhuset i Strömstad. Stenblock fulla med blåstång och sågtång. Det syns också några skal av japanskt jätteostron.
En annan art som blivit vanlig på stenblocken var en annan främmande art, nämligen stora vita skal av det japanska jätteostronet Magallana gigas tidigare Crassostrea gigas. Det finns det däremot gott om. Får testa att leta en gång till lite senare i vår runt mars-april då förökningstopparna hos ishavstång skall börja synas ordentligt. Kanske kan det komma med i Strömstads Tidningen med en riktig bild?
Bild på hur förökningstoppar hos ishavstång ser ut.
Blåstång och spiraltång har början till små anlag som syns i topparna på plantorna såhär dags på året. Av dessa två arter har blåstången kommit längst i utvecklingen. Där syns de nya små förökningstopparna bäst.
Blåstång med flytblåsor och tydliga förökningstoppar
Spiraltång. Lite små anlag syns i topparna.
Knöltång, Ascophyllum nodosum har tydliga förökningstoppar som sitter som på små skaft utmed skottet. De kommer vara mogna att föröka sig tidigt på våren och försommaren.
Knöltång med förökningstoppar på små sidoskott. Detta är också den art som jag personligen tycker med om att göra en sallad på.
En art som förökar sig sent på hösten är sågtång. Då utvecklas platta förökningstoppar i spetsen på skotten och förökningen sker under senhöst och tidigt vinter. När de släppt sina ägg och spermier vissnar förökningstoppen och blir gulbrun som på bilden nedanför.
Gamla gulbruna förökningstoppar som hålle på att ramla av
Massor med förökningstoppar ilanddrivna
Nu ligger massor med gamla förökningstoppar från sågtång i tångvallen utmed stranden. Bilden är från Saltö men det ser ut på samma sätt i strandkanten där mycket nytt material spolats iland. Förökningen av sågtång är slut för säsongen.
Tångbloggen 