November månads alg är mörk havsfjäder, Plumaria plumosa. Det är en vacker och mycket regelbundet fjäderförgrenad rödalg. Den framstår som mörkt röd eftersom hela algens bål är täckt med små barkceller, utom på de allra yttersta grenarna.
Fotot visar en skottspets av mörk havsfjäder i förstoring. Bilden är från den av oss frekvent använda floran Danmarks Havsalger. Centralcellerna, de som utgör själva ”stammen”, är päronformade och från dessa utgår motsatta förgreningar. På fotot syns även ett par kiselalger som växer som påväxt på skottspetsen, ifall någon mikroalgsentusiast läser Tångbloggen.
Mörk havsfjäder är flerårig och förökar sig i våra skandinaviska vatten enbart genom könlösa sporer. Plantorna blir ca 5 -10 cm höga och växer på sten och andra alger från under lågvattenlinjen ner till ca 15 meters djup. Den förekommer i Nordsjön och i Bälthavet och Öresund. Sen blir salthalten för låg inne i Egentliga Östersjön för arten skall klara sig. Den är mycket trevlig att pressa till sitt herbarium eftersom den är så platt, bara man får den i ett plan. Detta var en av de 50 arter som vi hittade i somras på makroalgskursen i Lysekil.
Här på Tångbloggen har vi tidigare skrivit om projektet Green Gravel som jag är inblandad i, och berättat om dess mål med att restaurera tareskogar på norra halvklotet.
Nu har vi sporulerat både skräppetare (Saccharina latissima) och fingertare (Laminaria digitata) inne på lab och sått ut på gruset. Vi har även fått små sporofyter från företaget Kobb AB, som de hade över efter sin sådd. De små sporofyterna är knappt centimetern stora, men vi hoppas såklart på en god tillväxt under hösten fram tills att det är dags att sätta ut det ”gröna gruset”…fast kanske mer det bruna gruset… ute på våra lokaler.
Små buketter av sporofyter på 3 cm naturgrus ska planteras ut i havet i slutet av november.
Vi har även ett nytt, spännande pilotprojekt av egen design som jag satte ut i havet under veckan. Metoden inom Green Gravel är ju till för ganska flacka bottnar, där gruset kan ligga någorlunda stilla. Men här i Gullmarn är det ju de branta väggarna, som nästan lodrät dyker ner i havet, som behöver restaureras. Där går det inte med grus, om man inte vill ligga och limma fast det sten för sten.
Istället utformade jag ut en metod som utgår från den vi använde i vår manual för restaurering av blåstång i Östersjön. Genom att fästa vuxna plantor med mogna sori (sporsamlingar) på rep, som i sin tur spänns mellan två kättingar, bildas en lodrät tareskog som förhoppningsvis kommer att föröka sig naturligt och ge små sporofyter under årets sista månader när förökningen sker.
Kanske ett vinnande koncept, kanske en total flopp. Vi får se hur det går till våren.
Det ska bli mycket spännande att följa upp hur det går med detta. Jag kommer såklart rapportera resultaten här på Tångbloggen, så se till att följa oss, så du inte missar något. Dessutom kommer jag att berätta mer om försöken under årets nationella marina restaureringskonferens som äger rum i Luleå 16-17 november. Självklart kommer även en rapport därifrån till våra intresserade läsare.
Bäst av allt är att experimentet hänger precis intill labbet, så det är bara några korta simtag från bryggan. Mycket smidigt! En dag som denna, klassiskt höstgrå med småregn och dis, var det underbart att komma ner under ytan där det istället var blått vatten, röda och rosa alger, gula svampdjur och helt ok sikt, fram tills dess att jag tog fram rotborsten för att skrubba av klippväggen.
Det kan ju verka knasigt att plocka upp algerna om man nu vill restaurera dem……men varje individ ger upphov till tusentals nya småplantor som kan flyttas till platser där tången försvunnit.
Ektång är lätt att känna igen och växer oftast i täta bestånd. Det ger ett kryss i protokollet.
Det är alltid lika spännande att hoppa i vattnet vid en ny lokal och följa linan ner till botten. Hur ser det ut här? Vad kommer det vara för typ av botten? Ibland är det en slät sandbotten, fri från fastsittande alger men rik på grävande musslor, krabbor, cylinderrosor och maskar. Här och där ligger stora islandsmusslor, Arctica islandica, och filtrerar vattnet. Dessa djur kan bli över 800 år gamla! Det inger respekt.
Strandkrabban stirrar på mig. och undrar vad jag vill.Den mäktiga islandsmusslan! Undrar hur gammal just denna är?En blyg krabbtaska kikar fram under några rödalger
Andra lokaler kan vara hårdbotten, klippor eller block, och där växer ofta brunalgerna vi letar efter. Ibland glest, ibland i täta bälten. Tyvärr hade jag inte kameran med mig på lokalen som hade en tät skog av stortare som täckte många tiotals kvadratmeter. Just denna dag var sikted dessutom god, över 10 meter, så jag fick en god överblick över hur taren böljade över klipporna och fiskar simmade ut och in mellan bladen. Vilken fantastisk plats!
Stortaren har en styv stipe, vilket gör att den står upp från botten. Detta är en av karaktärerna som skiljer den från den nära besläktade fingertaren, vars mjuka stipe gör att den hänger ner från väggar eller ligger platt mot botten istället. Stortarens stipe är dessutom lite luddig, så att sporer från olika rödalger lätt fastnar och växer där. Jag hittade flera fina exemplar med bland annat söl (Palmaria palmata) som påväxt.
Stortarens runda, styva stipe är en populär plats för rödalger att växa på.
En av dagarna utgick vi från Hamburgsund och dök i närområdet. Här var sikten lite sämre eftersom lokalerna låg lite mer skyddade. Det var å andra sidan skönt, eftersom lokaler som bara är ett grund ute i öppna havet kräver stilla väder. Det är inte riktigt rätt säsong för det just nu… Men hellre regn än blåst. Vi är ju klädda för blött väder kan man säga. Det var väldigt kul att få dyka i området, då det väckte minnen från förr.
Första gången jag besökte Hamburgsund var under sista året på gymnasiet, när vår lärare i miljökunskap (vi som inte iddes läsa Matematik E) packade in oss fem elever i skolans minibuss och tog oss på en exkursion till västkusten och Väderöarna. Galet roligt, otroligt lärorikt och, efter att själv ha jobbat som lärare, modigt av vår kära magister att ge sig ut med oss på detta äventyr. Vi samlade in alger och djur och satt uppe till sent på kvällen, tittade i mikroskop och bläddrade i artlitteratur, för att sedan gå ner till bryggan och uppleva marelden. Det var under denna resa som jag verkligen förstod att marinbiologi var min passion och den svenska västkusten en plats där jag behövde vara, ofta. Vi fick snorkla i tångskogen och njuta av alla färger som böljade i vågorna. Jag låg i så länge och bet så hårt i snorkeln att läpparna svullnade upp. Såg ut som om jag fått en smäll på käften eller tagit botox. Där ser man vilken stor roll en bra lärare, som får tid och resurser att vara just lärare, kan spela i ens liv.
En färgglad dag under ytan….…kan vara grå men lika blöt ovanför.
Ja, nästan soligt hela tiden var det faktiskt. En liten skur hälsade på strax efter lunch och sedan höll det sig fint tills det var dags att plocka ihop. Men så mycket roliga och trevliga människor som kom förbi och letade arter med oss! Tack alla ni som kom för en rolig och härlig söndag ute i Björnö naturreservat.
Det håvades, kikades i vattenkikare och samlades in djur och alger för artbestämning. Både barn och vuxna hade roligt.Det drogs även not borta vid sandstranden för att inventera småfisk. En röd torrdräkt syns bra i vattnet.
Jag höll utkik efter den sällsynta arten brackvattensräka, Palaemon varians, men den fick vi inte se. Däremot såg vi både elegant och vanlig tångräka, till många barns förtjusning.
Drop in mellan kl 10-15 vid snorkelleden och vid viken förbi Slängen. Vi lånar ut ett begränsat antal vadarstövlar, vattenkikare och håvar till den som vill hjälpa till att leta arter. Du är mer än välkommen att ta med mask, snorkel och badkläder för att hoppa i plurret och samla in både alger och växter. Marinbiologen och tånginfluencern Ellen Schagerström är stationerad vid snorkelleden och Sportfiskarna är vid Slängen.
Följ skyltar till aktivitererna från parkeringen! Korv och fika finns att köpa på Café Truten hos bonden på Björnö för den som inte tagit med matsäck.
Vad är en bioblitz?
En bioblitz är en biologisk inventering i ett specifikt område som görs av forskare, ofta och gärna tillsammans med amatörer. Syftet med en bioblitz är att upptäcka, räkna, kartlägga och lära sig mer om de levande varelserna samt lista förekommande arter.
Imorgon måndag är det säsongsavslutning på Algpodden. Angela pratar om guldalger som ställt till det i floden Oder under sommaren och så funderar vi lite kring jod i makroalger. Avsnitt 22 är också säsongens sista. Så nu vill vi gärna höra från våra lyssnare vad ni är sugna på att veta mer om till säsong 2.
Hör jättegärna av er till oss med förslag och funderingar, antingen via www.biologik.se, info@biologik.se eller här på bloggen.
Till Angelas studenter: Ni får inte högre betyg om ni skriver kiselalger…tror jag.
Nu har vi påbörjat höstens omgång av Green Gravel nere i källaren på Kristineberg marina forskningsstation i Fiskebäckskil. En varm och vindstilla dag var vi ute på våra fyra lokaler och samlade in skräppetare, Saccharina latissima, och passade på att njuta av ett varmt och nästan manetfritt hav.
Vissa dagar ser kontoret riktigt trevligt ut. De kalla, blåsiga och regninga dagarna på vintern när man ändå måste hoppa i vattnet, får minnet av denna dag motivera yrkesvalet.
Skräppetaren ska nu stimuleras att anlägga sori, sporbildande vävnad, inne på lab. Dessa mognar fram under hösten och i oktober bör de vara så pass mogna att vi kan stimulera dem till ett sporsläpp.
Sori på skräppetaren syns som tjockare, släta partier på den annars skrovliga ytan.
Vi kommer då att hälla sporerna i baljor fyllda med naturgrus för att de ska sätta sig på gruset och bilda de mikroskopiskt små gametofyterna. Dessa ska i sin tur bilda spermier och ägg, där spermierna släpps ut i vattnet och simmar över till det fastsittande ägget. På så sätt bildas nya sporofyter, som kan växa till 2 meters storlek.
Den kvistiga grenen är själva gametofyten, som sedan bildar ägg och spermier. Bilden är tagen i mikroskop.
Skräppetare tillväxer på vintern, så vi kommer låta sporofyterna växa till sig inne på lab över jul och nyår. Med en liten slurk näring då och då hoppas vi att de blivit 5-10 cm till januari. Då blir det till att ta på sig varma kläder för att sätta ut det algpåväxta gruset ute i havet.
Jag som älskar kalla, vita vintrar hoppas lite försiktigt på att det kanske inte blir is i havet i år… Men i värsta fall får jag väl sätta gruset på en släde och leka polarexpedition i liten skala. Kan ju vara ganska roligt det med, om isen håller.
Förra året trodde vi att hela sådden hade misslyckats. Vi såg inga små tarebebisar på stenarna alls. Men efter någon månad upptäckte vi att de alla hade satt sig på kanten av baljan i stället. Några hade till och med satt sig på vattenslangen som sticker ner i lådan. Egensinniga små rackare. I år kommer jag därför så ut dem i en mindre vattenmängd, så att de sätter sig på gruset där jag vill ha dem innan jag fyller på baljorna fullt upp. Det är lite tricks och knep med att odla alger, minsann.
En liten tareskog på kanten av baljan. Inte riktigt där jag hade tänkt att de skulle sätta sig….
I helgen var det makroalgkurs, PADI Seaweed, på DiveTeam i Lysekil. Strålande väder och varmt i vattnet gjorde kursens två dopp riktigt njutbara. Fördelen med en algkurs är att deltagarna kan välja om de vill dyka med utrustning eller snorkla, eftersom alger växer grunt. Vi delade upp oss 50/50 så täckte vi in ett intervall från strax över ytan ner till 5-6 meter.
Platsen båda dagarna för insamling var Släggö, som ligger strax nedanför dykcentret i Södra Hamnen och är Sveriges mest dykta plats. Med rätta! Som van och trogen Släggö-dykare är det endast 3 av de 50 vanligaste arterna av makroalger som jag inte har hittat där. Sådan artrikedom kan nog få platser skryta med.
Artlistan slutade på 45 arter. Det är inte illa.En härlig doft av hav spreds inne på dykcentret….
Den här helgen levererade Släggö på topp! Vi fick ihop inte mindre än 45 olika arter av makroalger. Nytt rekord för kursen. Kursdeltagarna fick verkligen jobba med att kika i stereolupp och nyckla fram vad vi hade funnit. Och då ska det erkännas att vi tog det ganska lugnt med de knivigaste fintrådiga rödalgerna, som släktet Polysiphonia, och höll oss till två arter, havssallat Ulva fenestrata och tarmalg Ulva intestinalis(bladformad respektive rörformad) av grönalgerna inom Ulva, eftersom det släktet känns lite oklart just nu.
En lupp är viktig för artbestämningSom ett konstverkMånga texturer, former och färger.
Förutom att samla in alger i fält, gick vi även igenom arternas olika krav på växtplats, vilka pigment de innehåller, deras form och funktion i ekosystemet samt hur olika livscykler ser ut. Det är mycket att lära sig och lättnaden var nog stor att kursen inte innehåller något slutprov. För rödalgernas olika livscykler kan få många att gråta, även om de är otroligt vackra.
Plumaria plumosa HavsfjäderPhycodrys rubens EkbladingMembranoptera alata Gaffelgrenad nervtångRödalger har en fantastisk rikedom och är otroligt vackra att pressa till sitt herbarium. Men de kan vara svåra att skilja åt ibland.
Vi hittade även alger med lite roliga former, som murkelalg Leathesia marina som ofta växer epifytiskt på den styva rödalgen havsris Ahnfeltia plicata. Och det krävs nästan att man vet om den för att hitta den trådformade grönalgen Chaetomorpha melagonium grov borsttråd, som förekommer ganska rikligt runt Släggö. Så andra dagen hade kursdeltagarna ögonen på skaft och upptäckte den, och många fler, nu när de kunde skilja på de olika formerna av ”bös”, som obestämd växtlighet, eller skrufs, ofta kallas här på västkusten.
I kursen ingår även att lära sig hur du bäst dokumenterar dina fynd. Här visas hur du gör ett eget herbarium, ett mycket bra sätt att kunna jämföra hur alger från samma art ser ut på olika platser till exempel. Och en trevlig syssla för den som gillar färg och form.
Dessutom går vi igenom hur du rapporterar dina fynd till Artportalen. Det är en nationell databas som samlar in observationer av alla svenska arter och data används bland annat som underlag för rödlistningen. Här är det, minst sagt, skralt med inrapporterade alger, så vi vill verkligen uppmuntra alla våra läsare att registrera ett konto och börja rapportera in det ni finner. Då skulle vi bli oändligt tacksamma!
Sommar, sol och härliga bad! Äntligen!! Varför inte starta sommaren med att bättra på algkunskaperna? Eller, för den trogna Tångbloggsläsaren eller Algpodd-lyssnaren, att få möjligheten till lite schysst alg-häng med likasinnade.
Helgen 9-10 juli ger jag specialkursen PADI Seaweed Diver på DiveTeam i Lysekil. Två algspäckade dagar med föreläsningar, dyk eller snorkling med insamling av material och såklart artbestämning, pressning och rapportering till Artportalen.
Vi går igenom olika livscykler..…lär oss använda alg-litteratur..…och pressar herbarier såklart!Insamling av alger i vattnet sker bäst med nätpåse. En sax behövs bara för de stora arterna.
Du behöver inte ens ha dykcertifikat för att gå kursen. Det går lika bra att snorkla eller fridyka.
Varför inte få ut mer av dina dyk eller din snorkling genom att lära dig några av de olika arterna av makroalger? Genom att känna igen deras struktur, form och rörelse i vattnet blir säkerhetsstoppet till en av de bästa och mest givande delarna av ditt dyk. Eller så blir badet en helt ny upplevelse! Bli förvånad över hur de anpassar sig till de krävande miljön de lever i, där vågorna bryter och lågvatten utsätter dem för luft och värme. Eller bara njut av färgen och strukturen i den hypnotiska tångdansen när du tar ditt dopp.
Kan du alla arterna i filmen?
I tångbältet, strax under ytan, finns såklart gott om möjligheter för den intresserade att upptäcka allt från nakensnäckor till spökräkor och nyfikna fiskar som lever i och på tången.
Med specialkursen PADI SeaWeed Diver lär du dig att skilja mellan olika arter av makroalger. Genom övningar med botaniska artnycklar får du reda på verktygen för att upptäcka artrikedomen längs vår kust. Det hjälper såklart om du har läst på lite innan, som Tångbloggens serie ”Månadens alg”. Där finns mycket att hämta för den som vill få en flygande (flytande?) start.
Målet är att du efter kursen ska känna igen några av de vanligaste stora arterna av alger, tare och tång samt veta hur du dokumenterar observationer på olika sätt genom fotografering och framställning av herbaria. Du kommer naturligtvis också att lära dig vilka arter av tång som är utsökta att äta och hur man bäst samlar in och förbereder dem.
Vi ses i Lysekil!
Algkursen 2021 bjöd på två dagar av strålande sol, massor med alger och solbränd nos. Glöm inte solkrämen!
Temperaturen i vattnet på många ställen utmed kusten i Stockholms skärgård har hunnit komma upp till ca 14 grader. De flesta rapporter som kommit in runt perioden vid fullmånen den 14 juni 2022, visar att blåstångens hon-och hanplantor har mogna ägg och spermier. Med stor sannolikhet släpptes dessa ut i vattnet på kvällen eftersom det blev en lugn och stilla kväll.
De lokaler från vilka vi fått in fina foton på förökningstoppar sträcker sig från Torkö, på Blekingekusten, till Singö i Norrtälje kommun.
Vid Torkö hade temperaturen hunnit stiga från 15 0C den 30 maj (nymånekväll) till 17 0C den 13 juni, vid den första fullmånen i juni. Här kom förökningen igång redan vid fullmånen den 16 maj, som vår gästbloggare Louise berättade om under sin resa utmed Skånes kust.
En fin tångplanta med nya flytblåsor. Snittet visar att det är en mogen hanplanta.
Vi har fått in många rapporter från lokaler i Stockholms skärgård, vilket vi tackar så mycket för. Dessa ligger spridda från Askö i Trosa skärgård, där jag själv befann mig under fullmånekvällen, via lokaler som Dalarö, Hölö, Gällnö, Ladholmen och Räfsnäs till Singö längst i norr.
Snygg honplanta med tydliga äggsamlingarFin hanplanta med orange små klumpar, fyllda med spermiesamlingar
På de flesta av lokalerna hittades mogna hon-och hanplantor, även om en del var svåra att bestämma. Det kan bero på att de fortfarande inte är helt mogna och då syns inte äggsamlingarna tydligt och hanplantornas innehåll är inte heller tydligt orange i färgen.
Vi har också fått in en rapport från Åland, närmare bestämt Sottunga. Också här var det mogen tång, som låg lösdrivande vid stranden. När blåstångens förökningsgrenar börjar vissna lossnar de ofta och har då också släppt ut det mesta av sina ägg- och spermiesamlingar. Det kan göra det svårare att avgöra vilket kön det är.
Det är nu dags för tången i Bottenhavet att bli könsmogen. Enligt våra tidigare studier sker detta i mitten av juli. Så frågan är om det fortfarande är vid ungefär samma tider eller om de kanske är mogna tidigare, redan i slutet av juni.
Så inför nästa nymåne som infaller den 29 juni och fullmånen den 13 juli hoppas vi att några som befinner sig vid kusten mellan Öregrund och norrut till ungefär Umeå har lust och möjligt att kolla mognadsgraden på tång som växer utmed stranden. Det gör inget om det är blåstång eller smaltång. Ta ett foto på tångplantan med förökningstoppar, snitta och skicka foton till oss på Algforskarsommar@su.se
Hoppas att många har lust att hjälpa till. Det fungerar utmärkt att göra en undersökning några dagar före ny- och fullmåne – för de har redan producerat ägg och spermier som ligger färdiga för utsläpp i förökningstoppen.
Tångbloggen 