Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Prenumerera för att fortsätta läsa

Prenumerera för att få tillgång till resten av det här inlägget och annat prenumerantexklusivt innehåll.

En fin tångplanta som satt på en liten sten. Enkel att lyfta upp och skaka ur i baljan.

I väntan på de första rapporterna om vad som gömmer sig i blåstången kommer här några bilder från min brygga i Räfsnäs, på Rådmansö i norra Stockholms skärgård. Det är alltid lika spännande att se vad som ramlar ur en tångruska och hur sammansättningen av olika arter ser ut i år jämfört med tidigare somrar.  Nu fanns det bara några få stora tånggråsuggor (Idotea) och ännu färre tångmärlor (Gammarus) i ruskan. Det kan bero på att de små nyfödda tånggråsuggorna och tångmärlorna under den första perioden lever i det grunda, gröna bältet av grönslick (Cladophora glomerata) där det är varmare och finns gott om mat. Först om några veckor är de stora nog för att vandra in i tångbältet. 

Snyggt mönstrade tånggråsuggor i olika färger och en massa snäckor.

Artsammansättningen dominerades istället helt av två snäckarter; båtsnäcka (Theodoxus fluviatilis) och oval dammsnäcka, som nu skall heta Ampullaceana balthica (Linnaeus, 1758) enligt ArtDatabankens Artfakta. Under mina år som jag studerat marina arter hette den länge Lymnea balthica och sen bytte den till Radix balthica. Lagom till att jag lärt mig det nya namnet har den alltså bytt igen. Håhå, jaja!

Båtsnäckan (Theodoxus fluvuatilis) kan ha olika färg och varierande mönster, som dessa två individer visar. En liten mode-show i havet.

Båtsnäckan har också kallats för schackmönstrad snäcka just för att mönstret på skalet liknar ett schackbräde. Båda snäckarter är sötvattensarter som ändå klarar av att leva och föröka sig i brackvatten. Den stora mängden snäckor tyder på att de haft en lyckad förökning förra året och nu hunnit växa till. Vi hoppas få in fler rapporter för att kunna se om det är ett lyckat år för snäckor i Östersjöns blåstångsskogar generellt. Det är också dags att leta efter snäckornas äggsamlingar som de lägger på blåstångens grenar. Blir det många nya små snäckor som överlever kan 2025 verkligen bli ett snäckornas år! 

Om Du hittar olika färgvarianter av båtsnäcka i blåstången, ta gärna ett fotografi och bifoga till rapporten om allt annat som du har hittat i din tångplanta!  

Befinner Du dig på västkusten i sommar finns också möjligheten att delta i ”WinkleWatch” som är ett internationellt medborgarforskningsprojekt som undersöker varför skalen till vivipar strandsnäcka, Littorina saxatilis varierar så mycket i färg.  Du kan bidra till projektet ”WinkleWatch” genom att fotografera snäckor Du hittar och ladda upp bilderna via appen iNaturalist.

Tre färgmorfer, gulbruna, ljusbruna och nästan svarta av Littorina saxatilis, plockade från stenar på en skyddad strand på Tjärnö i juli 2025. Foto: Lena Kautsky.

P.S. En liten utläggning om nya och gamla svenska namn, som Du lätt bara kan hoppa över. Då och då händer det att latinska namn förändras, ofta till följd av genetiska studier.  Under arbetet med den nya Rödlistan, där vi sitter med i Svenska Algkommittén, upptäckte jag att en del svenska namn på just snäckor har ändrats. Nu anges vad som är det officiella, rekommenderade svenska namnet tillsammans med äldre namn som synonymer. 

Så här kommer nu några exempel när det gäller marina snäckor som hör till släktet Littorina

Enligt Artdatabanken är det officiella svenska namnet på Littorina saxatilis inte längre vivipar strandsnäcka utan ruvstrandsnäcka. De andra arterna inom släktet har också bytt namn; de två arterna som tidigare klumpades ihop under namnet trubbig strandsnäcka ska kallas för trubbstrandsnäcka (Littorina obtusata) och stubbstrandsnäcka, (Littorina fabalis). Fint att de fått varsitt eget svenskt namn, men nog känns det som att det gå lätt att snubbla på namnen och fortsätta att förväxla de två arterna. Vi får se hur det går.

Och sist men inte minst har vi den största av arterna Littorina littorea, vanlig strandsnäcka, som fått ge namn till ett av Östersjöns utvecklingsstadier, Littorina havet. Den rekommenderas nu att kallas vid sitt lokala namn ”kubbung”. För min del är det tur att det bara är rekommenderade namn och att de andra svenska namnen blir kvar som synonymer. Det är tillräckligt jobbigt att lära sig de nya latinska namnen. Och allra bäst är att man inte behöver veta vad de heter för att njuta av hur fina de är. 

En fortsatt härlig Algsforskarsommar

önskar Lena och Ellen.

Uppgift 3: Ny uppgift! Hur många blåa, bruna eller randiga blåmusselskal kan Du hitta? 

Här kommer nu en ny uppgift till alla er Algforskare som hjälpt oss med att undersöka när blåstången blir mogen hemma vid er strand och om vilka arter av små snäckor, kräftdjur, mossdjur m.m. som gömmer sig i blåstången. Denna nya uppgift kan du göra när som helst under året. 

 Döda blåmusselskal efter den varma sommaren 2018.

Blåmusslan är en mycket vanlig art både på hårda och mjuka bottnar I Östersjön. Genom att det finns så mycket blåmusslor på bottnarna, även om de inte blir så stora som på västkusten, filtrerar de stora mängder vatten och samlar in massor med små partiklar och växtplankton. Genom sin filtrering gör de att vattnet blir klarare. Blåmusslan har fått sitt namn för att skalet är blått eller nästan svart. För ett par år sedan fick finska forskare en fråga från allmänheten: ”Varför hittar jag en massa bruna musslor? Är det en annan art eller varför ser de så annorlunda ut om det är blåmusslor? 

I en engelsk undersökning från slutet av 1970-talet har man visat att färgen på blåmusslans skal bestäms genetiskt av ett enda lokus med två alleler. Den recessiva allelen producerar en mörkblå färg och den dominanta allelen ger skalen en brun färg. Skalets färg påverkar musslans värmereglering, där ett skal med den ljusare bruna färgen absorberar mindre värme jämfört med mörka blå skal. Det innebär att en mussla med brunt skal har lägre risk för värmestress och överhettning under soliga och varma somrar än en mussla med blått/blåsvart skal. Färgen på musslornas skal skulle kunna göra att överlevnaden av individer med bruna skal kan ha gynnats och fler individer med blå skal dött under värmeböljan som var sommaren 2018. 

I det nationella övervakningsprogrammet finns gamla musselprover insamlade och sparade. Dessa kommer vi att ta fram och undersöka vilken färgvariant som dominerat före 2018.

Nu behöver vi Din hjälp med att samla in information om proportionen av de olika färgvarianternas fördelning från olika platser utmed Östersjöns kuster för att kunna jämföra med äldre data.

Undersökningen görs så här: Går det lätt att hitta och samla in mellan 30 – 50 blåmusslor är det allra bäst. Annars är det minsta antalet musslor som behövs ca. 20 stycken. Bra ställen att leta på är under bryggan, på något rep eller lina som hängt länge i vattnet eller t.ex. på undersidan av badstegens trappsteg. En annan möjlighet är att samla skal i tångvallen, men det kan vara lite svårare att avgöra färgen om de legat länge på land.

När Du fått ihop tillräckligt många musslor är det dags att räkna hur många som är blå respektive bruna och räkna ut procenten (antal skal av en färg delat på totala antalet skal, sedan multiplicerat med 100). Tittar Du noga så är inte alltid helt entydig vilken färg skalet har. Årsringar kan göra att skalen ser randiga ut, men det förekommer också individer som är blå –brunrandiga på längden. Om möjligt räkna även antalet tydligt blå-brunrandiga.

Om du har en variation i storlek mellan skalen, gör en uppdelning i olika storlekar: mindre än 1 cm, 1-2 cm och större än 2 cm. Det gör Du enklast genom att lägga dem på ett rutigt papper, där en ruta är 0,5 cm, eller genom att mäta med en linjal. Släpp gärna tillbaka de levande blåmusslorna där de samlades in när studien är klar. 

Tydliga skillnader mellan blåa (t.v) och bruna (t.h) skal hos blåmussla.  Årsringarna syns också bra. 

         

Det finns också skal som är mörkt randiga på längden.

Rapportera in dina data:

Ange platsens koordinater (format 59.750055, 19.077758) eller namnet på ön/platsen och kommunen, tillsammans med förekomst i procent av de olika färgvarianterna på blåmusslor och det totala antalet musslor du undersökte. Ange även vilken typ av underlag (brygga, rep, stege, strand) de samlats in ifrån, vilket vattendjup och datum. Bifoga gärna foton på skalen.                                                                                       

Sammanställ dina data digitalt och skicka in dem (gärna som pdf om det är med foton) till oss på epostadressen algforskarsommar@su.se

Vi är så tacksamma för all hjälp vi kan få. Har du frågor så svarar vi självklart på dem, på samma epost-adress.

Ha en underbar sommar önskar

Lena Kautsky och Ellen Schagerström för Algforskarsommar.

Under förra veckan var jag ute tillsammans med Sveriges Vattenekologer och Skärgårdsstiftelsen för lite trevlig dykning både norr och söder om Stockholm. Nya bojstenar hade placerats ut i Fjärdlång, som ligger i södra delen av Stockholms skärgård. De kom på plats dagen innan vi kom dit, så de var helt rena. Fjärdlång är en fin naturhamn och när man simmar under ytan ser man hur viktigt det är med ankringsbojar i ett sådant område. Botten är mjuk och vegetationen skulle ta otroligt mycket stryk om alla de båtar som lägger till där under sommaren ska kasta, och dra upp, ankare. Det är verkligen kalas att Skärgårdsstiftelsen sätter ut bojstenar så att det enkelt går att förtöja i dem istället.

Ankringsboj med bojsten. En hård yta där vi kan så in blåstång för att gynna djurlivet.
Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Vi samlade först ihop fertila grenar av blåstång i området. Ett stilla dyk med nätkasse som ganska snabbt fylldes eftersom det fanns mycket mogen tång. Dagen efter skulle det nämligen vara fullmåne, så det var verkligen rätt tid. När vi fyllt kassarna gick vi upp på bryggan. Efter lunch och bulle satte vi oss alla och knöt blåstångsbuketter, som vi lade ut prydligt så att vi kunde se att det blev tillräckligt många.

Sedan hoppade vi i sjön igen och knöt fast buketterna, tre på varje sten, så att de hängde strax ovanför stenens yta. Nu hoppas vi att det blev många små tångbebisar den natten som kan växa till sig och frodas på stenarna. Storspiggar var redan där och kollade in möjligheterna till framtida bostäder. De gillar ju att bygga sina bon i blåstång. Lite som att kika på lägenhet som ska byggas.

Tångbukett på plats över bojsten.
Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Vi var även upp i de norra delarna, vid Lidön utanför Kappellskär. Här sattes stenarna ut förra året, så nu skulle vi se om där fanns tånggroddar och i så fall hur många där var. Skyddade vikar är ju extra känsliga för övergödning i och med att vattenutbytet sällan är särskilt stort. Det kunde man se här, genom att det var ett ganska så tjockt lager sediment på varje sten. Det är mängder av växtplankton som dött och trillat ner. Jag simmade före och sopade bort det nästan centimetertjocka lagret, så att dimman hann lägga sig tills Sussi kom och räknade groddar samt fotograferade, i den mån det nu fanns något att plåta.

Och visst fanns det groddar. Inte på alla, men på flera av dem kunde jag se små bruna tånggroddar som nog tyckte livet blev lite bättre när jag sopade bort sedimentet. Det verkade synnerligen populärt att sitta på metallbågen där bojens rep fäster. Det beror säkert på att den är rund och inte täcks av sediment på samma sätt som den flata stenen. Det är otroligt ändå hur groddarna klarar av att bli så inbakade i sediment utan att helt kvävas.

Sedimentlager på bojsten. Kan du se några tånggroddar?
Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Här har det också gjorts försök med att transplantera in ålgräs. Viken har en botten som verkligen passar för ålgräs, men det växer inget här. Troligtvis även här till följd av övergödning som gett försämrat siktdjup samt om många ankrat här så kan det snabbt slita upp ålgräsets rötter och förstöra en äng. Men med de nya bojstenarna på plats så ska det ju inte längre ankras, så det var av intresse att se om övergödningen minskat såpass att ålgräs på nytt kan överleva här. Således har Sveriges vattenekologer transplanterat in ålgräs intill en av bojstenarna. Det var spännande. Skulle det finnas några skott kvar?

Jodå, visst fanns det ålgräs! Och det var nu fler skott än vad som sattes in, så de har klarat av att etablera sig. Så roligt! Tänk vad glad man kan bli av lite ålgräs. Skotten hade planterats i en ruta och fått ett litet staket kring sig, så det var lätt att räkna, tackolov. Om alla båtägare fortsatt är noga med att använda båttoalett eller kissa i land samt att man inte ankrar utan använder ankringsbojarna så är det inte omöjligt att den här viken kan få en härlig, tät smaragdgrön ålgräsäng om några år. Det kommer nog många fiskar i området att uppskatta.

Ålgräsäng på gång! Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Jag hade i alla fall ett par härliga dagar, även om det var lite friskt i vattnet. Men nu kommer ju sommarvärmen och jag hoppas att alla våra läsare får en skön sommar och passar på att uppleva Sverige även under ytan. Där finns ju så mycket kul.

Skoj vid boj. Foto: S. Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer

Sammanställning av när blåstången blir mogen och klar att föröka sig i Östersjön 2025.

En stor, fin grunt växande blåstångsplanta från Snickarhaken, Åhus. De blev mogna ovanligt tidigt i år och förökade sig redan den 13 april efter en tidig varm period. Foto S. Peterson.

Vattentemperaturen ökar successivt på våren.  När vattentemperaturen har nått ungefär 8-12 grader har blåstången hunnit utveckla förökningstoppar med mogna ägg- och spermiesamlingar. Detta sker vid samma tid varje år i ett visst område utmed Östersjöns kust. Däremot kommer tidpunkten för de största utsläppen att variera beroende på när fullmånen respektive nymåne inträffar det aktuella året i förhållande till när tången blivit mogen. 

Förloppet ser ut så att blåstången först blir mogen i Öresund, sedan i Södra Egentliga Östersjön och till sist i de norra delarna av Stockholms skärgård. Men det finns också stora lokala skillnader. I en grund skyddad vik, långt in i en skärgård blir tången mogen tidigare eftersom vattnet värms upp snabbare än utanför i mer öppet i vattnet. 

En annan intressant skillnad är att jämföra den finska och svenska kusten. Vi har i år också haft deltagare från Finland där det sker lite senare beroende på att vattnet är kallare än på svenska kusten. Skillnaden syns tydligt på kartan med ytvattentemperaturer från maj 2009.

Några rapporter från Bottenhavet har inte kommit in ännu. Där bör den bli mogen till nymånen 25 juni eller kanske först till fullmånen den 10de juli. Skulle vara intressant att få några rapporter från Bottenhavet i år också. 

Som vanligt har vi fått in fina bilder på mogna hon -och hanplantor från deltagare. SÅ roligt!

Det var fullmåne i natt och jag var på Askölaboratoriet i Trosa skärgård för att undersöka blåstångens förökning som så många gånger tidigare. För den riktigt intresserade kommer här några foton från nattens utsläpp som blev riktigt sent eller kanske bättre att kalla det tidigt. Men såhär års går ju solen upp tidigt. 

I burkarna ligger avklippta toppar från hanplantor och i de flata petriskålarna toppar från honplantor. Båda precis täckta med brackvatten. Har man mycket förökningstoppar av honplantor funkar vanliga pajformar i glas fint. Sen när förberedelserna är klara startar väntan. När det syns små mörka prickar eller när vattnet blir färgat är det dags att filtrera bort allt annat än ägg och spermiesamlingar.  Med ett bra mikroskop syns de fint rundade äggen och med lite tur går det att se små, små spermier simma runt och försöka hitta ett ägg. 

Lika spännande och fascinerande varje gång jag får vara med om det. 

Tack för all hjälp vi får från er alla och soliga hälsningar från Algforskarsommar 

Lena och Ellen

Det blev inte lätt att klara av och samla in plankton från vår brygga till månadens håvdrag. Ett måspar hade byggt bo precis längst ut på bryggan och attackerade mig när jag gick ut för att samla plankton och mäta vattentemperaturen. Det låg tre ägg i boet så det blev bara ett kort håvdrag. 

I planktonprovet fanns ganska många små blåmussellarver och en del kiselalger, troligen tillhörande släktet Thalassiosira. Mussellarverna har tunna skal som blänker där de ligger på botten i provet. För två veckor sedan hade vi en varm period med soligt och lugnt väder och temperaturen steg till över 10 grader. Efter lite blåst och omblandning av vattenmassan har temperaturen minskat till ca 8 0C. När vattentemperaturen ligger runt ca 8-10 0C är det dags för blåmusslor i Östersjön att föröka sig. De släpper ut en massa ägg och spermier i vattnet där befruktningen sker och samtidigt tappar de en stor del av sin biomassa.  Sedan tar det runt tre veckor innan mussellarverna har växt till och ändrar form, simmar ner mot botten och sätter sig fast på någon gren av en fintrådig alg. Det blir en utmaning att kolla i grönslick och andra alger om ett par veckor och leta efter årets nya små, små blåmusslor. Hoppas kunna få till något bra foto till Tångbloggen. 

Måste få ta med några fynd ifrån vår artrika damm också. Det första är larver av gulbrämad dykarbagge, Dytiskus marginalis, som satt inne ibland lite vattenväxter. Dykarbaggens larver lever i vatten men behöver hämta syre från luften för att kunna andas. Syret tar den upp genom att hålla bakkroppens utskott ovanför vattenytan. Larverna är glupska rovdjur med stora kraftiga käkar och kan bli upp till 50 mm. De kan fånga in insekter, vattengråsuggor och grod- och salamanderyngel som de bedövar genom att spruta in vätska från sin matsmältningskanal. Vätskan löser upp bytesdjurets innehåll som dykarlarven sedan lätt kan suga i sig och kvar blir ett tomt skal. Undrar hur många yngel de kommer att äta upp? Vi vill ju gärna gynna groddjuren men samtidigt är det jätteroligt att hitta flera arter av skalbaggar och speciellt stora vackra dykare.

Hittade också en lite mindre larv till räfflad dykare, Acilius sulcatus, som bara blir ca 30 mm stor. Kroppen ser annorlunda ut genom att huvudet ser ut som att det sitter på en lång hals. På de sex benen sitter simborst som gör att de är snabba simmare och svåra att fånga med håven om man vill titta närmare på utseendet. Det är helt klart att ju längre som dammen finns så hittar fler och fler arter hit.

Vi firar Biologiska mångfaldens dag med att dra igång Uppgift 2, Livet i Tångskogen. 

På land som i havet behövs inte bara en ”Biologiska mångfaldens dag” utan kunskapen om förändringar i artrikedom i havet behöver öka under hela året och utmed olika delar av vår långa kust. Att starta den 22 maj, Biologiska mångfaldens dag passar fint nu när det börjar bli lite varmare i vattnet. Vid min brygga är det redan 10,5 grader och helt okej att gå ut till knäna och hämta upp en tångruska utan att frysa allt för mycket. Blir det blåsigt kommer vattnet att blandas om och det kan bli mycket kallare att gå ut och samla in och undersöka vad som finns i en blåstångsplanta.

Många av plantorna är fortfarande överväxta med trådslick. Plantorna är också täckta av små partiklar som lägger sig på ytan. Det märks när man skakar plantan hur mycket det är av löst material som ligger på plantorna i en lugn vik jämfört med på en vågexponerad lokal där det spolas bort. En del trådslick, Pylaiella littoralis har lossnat och ligger och driver som ett brunt ludd i strandkanten.  Det vanliga som växer på stenar och klippor nära vattenytan är grönslick, Cladophora glomerata. I grönslicken växer tångmärlor och tånggråsuggor till sig innan de flyttar ner i tångbältet som vuxna för att föröka sig. 

Lite längre upp på stranden ligger nedbruten och intorkade alger med skal av oval dammsnäcka, Radix balthica. Att kolla vad som ligger i strandvallen är ett bra sätt att repetera arter, som t.ex. östersjömusslan,Macoma balthica som ofta har vackert rosa skal hos unga individer och lite vitaktiga skal när den blir äldre. 

På den grunda botten bredvid tångplantorna syns små grupper av unga sudare, Chorda filum som håller på att växa ut från övervintrande vasstrån. De ger spännande skuggor på botten.

Några av tångplantorna har redan stora uppblåsta förökningstoppar som har blivit bruna och sönderbrända i ytan där de flyter runt. De nya delarna av blåstång är kala utan påväxt medan de fjolårsskotten kan vara luddiga av påväxt. Det är också såhär års som flytblåsorna anläggs i toppen på skotten.

Resultatet efter att ha skakat årets första tångruska i min vita balja var ganska förväntat. I baljan simmade det runt ganska många  pungräkror, mysider och både små och stora tångmärlor som övervintrat. 

Hittade en enda stor tånggråsugga och några små strandvattengråsuggor, Jaera albifrons

I baljan kryper det runt några ganska stora individer av oval dammsnäcka, flera båtsnäckor, Theodoxus fluviatilis och några små blåmusslor, Mytilus edulis. På de äldre delarna av blåstången hittade jag några kolonier av tångbark, Einhornia crustulenta och flera individer av slät havstulpan Aphibalanus improvisus. Det enda som jag saknade jämfört med förra året var några hus från nattsländelarver. Får kolla i fler tångruskor om några dagar.

Så, nu är det dags att starta Uppgift 2, Undersökningen av djurlivet i blåstången vid din hemma strand eller när du är ute och reser i sommar. Kanske vill du göra en större studie och följa hur artsammansättningen förändras under året? Eller undersöka vilka skillnader i arter mellan en plats utsatt för stora vågor från öppet hav eller färjetrafik och en skyddad vik? Vi är intresserade av alla resultat.

Det du behöver är en balja eller skål att skaka ner smådjuren i. Ta gärna ett foto på tångplantan och räkna hur många individer av olika arter du hittar. På länken hittar du mer information om lämplig litteratur för artbestämning och vart du skickar dina resultat.

Vi behöver din hjälp med att få veta mer om vad som gömmer sig i Östersjöns tångskogar. Glöm inte att ange plats och skicka resultatet till Algforskarsommar@su.se. 

Lycka till och ha en skön sommar vid någon strand i Östersjön 

önskar vi från Algforskarsommar.

Det är ju spännande hur en sak kan leda till en annan och helt plötsligt befinner man sig någonstans helt oväntat och undrar hur 17 man hamnade här. Ibland är det slump, ibland en konsekvens av tidigare beslut och önskningar. Så idag befinner vi oss på Swedish Space Life Science Workshop ute vid Gärdet i Stockholm för att prata om vårt experiment med blåstång i rymden och våra planer på att skicka upp tång till rymdstationen ISS.

Workshopen är till för att svenska forskare som arbetar i rymden ska veta om varandra och vad vi gör, så att vi kan samarbeta och hitta på fantastiska experiment.

Lena presenterade vårt blåstångsprojekt Baltic Fucus in Space

Det finns flera spännande typer av experiment representerade här. Lisa Westerberg från KI undersöker hur T-celler påverkas av att vara i rymden. T-celler är viktiga för vårt immunförsvar men om det försämras, som till exempel vid cancerbehandling eller rymdresa, kan virus i våra kroppar börja ställa till problem. Lisa och hennes grupp vill veta hur man kan motverka detta.

Åsa Berggren från SLU är ekolog med intresse för hur vi ska lösa matförsörjningen på längre rymdresor. Hennes grupp arbetar med insekter som proteinkälla, där de lever på växtavfall och i sin tur gödslar växter med sin avföring, med målet att det blir ett slutet kretslopp.

Stefan Krämer från SSC presenterade de olika typerna av plattformar de erbjuder för forskare. Utöver sondraketer som den vi fick plats på, har de parabolflygningar och drop towers för att skapa mikrogravitation. Och Christer Fuglesang från KTH Space Center berättade lite om vad de gör där.

Jättekul att få höra om olika aspekter av forskning kring människan i rymden, bland annat från ikonen Dag Linnarsson. Det finns ju så många frågor att ställa om det i framtiden ska bli möjligt att kolonisera månen eller Mars. Skulle blåstång kunna trivas på Mars?

Med på mötet var även representanter från Rymdstyrelsen och den Europeiska rymdorganisationen ESA. De berättade om olika möjligheter till samarbeten och söka medel, för att skicka upp experiment i rymden är inte helt gratis. Det är mycket att tänka på, men tackolov får man hjälp med det mesta om ens projekt blir beviljat stöd.

Roligast av allt var såklart att få träffa trevliga och entusiastiska människor som delar ett intresse.

Årets första rapport från Algforskarsommar. Det har inte kommit in så många rapporter om läget för mognaden hos blåstång ännu. Vid fullmånen den 13 april var det fortfarande ganska kallt hos mig i Stockholms norra skärgård, bara 4,8 0C. Värmen i början av april har kommit av sig och under de senaste dagarna har det varit mulet, dimman legat tjock över havet och regnat en hel del. Idag på annandag påsk hade vattentemperaturen nästa stigit med 1 grad, till 5,6 0C. De flesta rapporter som kommit in har inte hittat några mogna förökningstoppar. Så vi kommer att vänta med en sammanställning tills det finns hur årets utveckling av mognaden ser ut från söder i Öresund norrut i Östersjön.

Det kan vara lite tveksamt ibland att avgöra det så här kommer två bilder. 

Snitt av en förökningstopp/receptakel: Oogon, äggsamlingar med 8 ägg/paket syns som bleka lite glänsande kulor inne i konceptaklerna. Med tiden kommer de att få mer och mer färg.

Snitt av en förökningstopp/receptakel: Oogon, äggsamlingar har fått färg och syns som små mörka bruna kulor inne i konceptaklerna. När äggsamlingarna är riktigt mogna blir bruna -olivgröna. Efter det att man gjort ett snitt brukar det se ut som att de är färdiga att lossna och spridas i vattnet. I detta snitt är några av konceptaklerna nästan tommavilket betyder att plantan varit mogen ett tag.

Nästa rapport planeras till vecka 20 när blåstången antagligen kan få sitt första stora förökningstillfälle vid fullmånen runt den 12 maj. 

Till dess lycka till med mätningarna och tveka inte att skicka en fråga om det är något Du undrar över. Mailadressen är Algforskarsommar@su.se

Påsken är här, och Svenska Algcellskapet hade otrolig tur med vädret när vi genomförde vår första aktivitet: Snorkling på Släggö i Lysekil på långfredagen, numera tångfredagen. Sol, blå himmel och hela 10 grader i vattnet gjorde det till en mycket trevlig dag.

Vilken sikt! Eftersom det inte har regnat på ett tag var sikten kalasbra och vi kunde lätt se ner till botten på 5 meter. Några dykare som var i samtidigt berättade senare att de sett bojstenen på 20 meter från ytan. Påsken brukar vara en bra helg för dykning, men detta var verkligen över förväntan.

Det var fint att se våren komma igång även under ytan, med fina exemplar av bland annat rödalgen ribbeblad (Delesseria sanguinea) och grönalgen Ulva fenestrata, som är någon form av havssallat med tydliga hål (fönster) i bålen.

När kylan började kännas i fingrar och tår, traskade vi upp och värmde oss i DiveTeams sköljkar och fick kaffe av Daniel inne på dykcentret. Vilken avslutning på en härlig simtur! Tack DiveTeam!

Emily Stragapede, Ellen Schagerström, Angela Wulff, Smilla Wulff och Hanna Sallén Lennerthson firade tångfredagen på traditionsenligt vis.

Nu ska jag sätta mig med luppen och försöka klura ut vad den fintrådiga rödalgen jag samlade in är för något. Jag glömmer visst bort dem varje år, konstigt nog. Fram med herbariet och algnyckeln.

Simma lugnt och ha en fin påsk önskar Tångbloggen och Svenska Algcellskapet!

Vill du bli medlem i Svenska Algcellskapet? Skicka ett mail till algcellskapet@gmail.com så sätter vi upp ditt namn och din epost på vår medlemslista.