Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bada’

Nyss hemkommen från västkusten var det dags att ta ett dopp vid bryggan. Inte alls lika varmt i vattnet bara ca 16 0C jämfört med västkusten, på Tjärnö där det var ca 18-19 0C.

Efter att det regnat var vattnet ganska gulbrunt i förrgår men idag skiftade det i grönt. Det blåser ganska bra idag också här på Räfsnäs. Men det blev förstås ett bad ändå.

Vid bryggan mellan blåstången syns lite knippvattenblom i ytan.

Efter badet var den första uppgiften att kolla på min havstulpansplatta som ingår i Svenska Båtunionens Havstulpansprojekt. Prognosen för när havstulpanerna kommer och sätter sig på bryggpålar, bojar, båtbottnar och annat hårt substrat är att de brukar dyka upp i slutet av juli eller början av augusti

Och visst blev det så i år också. Det fanns några få större som nog kommit för någon vecka sedan, men det var fullt med en massa små havstulpaner också. Så nu har de kommit och det är dags att rensa bort dom från båtskrovet. Vi har inte lagt i vår båt ännu utan det blir nog först om en vecka. Med lite tur så slipper vi en massa havstulpaner och även mossdjur som också kommit och satt sig på plattan.

Havstulpansplattan full av nya små havstulpaner. Svårt att räkna alla.

Tittar du nära på en mossdjurskoloni går det att se de enskilda små rutorna där det sitter ett litet djur och filtrerar små partiklar ur vattnet som det sedan äter. Det ser ut på bilden som om det redan har koloniserat någon liten brunalg i många av rutorna och gör att de ser bruna ut. Levande mossdjur syns inte i denna förstoring utan de ser vita ut. Det syns också små gröna trådar på bojen. Det kan vara grönslick.

Flera mossdjurskolonier och en platta från en havstulpan.

Det finns en sak till som det kan vara dags att kolla efter och det är cyanobakterieblomningar. Den första brukar komma lagom till Almedalsveckan på Gotland i slutet av juli. Den syns på satellitbilder och eftersom det är politikervecka brukar det bli ganska många rapporter. När det blir soligt och framförallt lugnt och stilla kan det dyka upp nya cyanobakterieblomningar. Så länge det blåser blandas vattnet om och blomningen eller tillväxten av cyanobakterierna syns inte. Det är först i slutet på blomningen och om det slutar blåsa som de flyter upp till ytan.  Så uppgift nummer två var att ta med planktonhåven till bryggan och dra ett par meter i ytvattnet för att se hur mycket cyanobakterier det fanns. Den grönaktiga färgen och små, små barrliknande växtplankton hade redan gett mig en ledtråd när jag badade.

Plantkonhåv full med cyanobakterier.

Och visst stämde det! Vattnet är fullt av knippvattenblom, Aphanizomenon spp.

Knippvattenblom i en petriskål. Fotograferad i mikroskop.

Så nu till min prediktion. Efter att ha kollat på SMHI:s väderprognos så kommer det att blåsa mycket mindre på lördag den 29 juli och det blir en solig och varm dag. Då kommer cyanobakterieblomningen, huvudsakligen bestående av knippvattenblom att flyta upp till ytan och ansamlas utmed stränderna i skärgården. Blir spännande att se om jag får rätt även denna gång.

Read Full Post »

Här på Tångbloggen har vi tidigare skrivit om projektet Green Gravel som jag är inblandad i, och berättat om dess mål med att restaurera tareskogar på norra halvklotet.

Nu har vi sporulerat både skräppetare (Saccharina latissima) och fingertare (Laminaria digitata) inne på lab och sått ut på gruset. Vi har även fått små sporofyter från företaget Kobb AB, som de hade över efter sin sådd. De små sporofyterna är knappt centimetern stora, men vi hoppas såklart på en god tillväxt under hösten fram tills att det är dags att sätta ut det ”gröna gruset”…fast kanske mer det bruna gruset… ute på våra lokaler.

Små buketter av sporofyter på 3 cm naturgrus ska planteras ut i havet i slutet av november.

Vi har även ett nytt, spännande pilotprojekt av egen design som jag satte ut i havet under veckan. Metoden inom Green Gravel är ju till för ganska flacka bottnar, där gruset kan ligga någorlunda stilla. Men här i Gullmarn är det ju de branta väggarna, som nästan lodrät dyker ner i havet, som behöver restaureras. Där går det inte med grus, om man inte vill ligga och limma fast det sten för sten.

Istället utformade jag ut en metod som utgår från den vi använde i vår manual för restaurering av blåstång i Östersjön. Genom att fästa vuxna plantor med mogna sori (sporsamlingar) på rep, som i sin tur spänns mellan två kättingar, bildas en lodrät tareskog som förhoppningsvis kommer att föröka sig naturligt och ge små sporofyter under årets sista månader när förökningen sker.

Kanske ett vinnande koncept, kanske en total flopp. Vi får se hur det går till våren.

Det ska bli mycket spännande att följa upp hur det går med detta. Jag kommer såklart rapportera resultaten här på Tångbloggen, så se till att följa oss, så du inte missar något. Dessutom kommer jag att berätta mer om försöken under årets nationella marina restaureringskonferens som äger rum i Luleå 16-17 november. Självklart kommer även en rapport därifrån till våra intresserade läsare.

Bäst av allt är att experimentet hänger precis intill labbet, så det är bara några korta simtag från bryggan. Mycket smidigt! En dag som denna, klassiskt höstgrå med småregn och dis, var det underbart att komma ner under ytan där det istället var blått vatten, röda och rosa alger, gula svampdjur och helt ok sikt, fram tills dess att jag tog fram rotborsten för att skrubba av klippväggen.

Read Full Post »

Igår publicerades ett kort inlägg på Vetenskapsradion om hur ålgräs och blåmusslor påverkades negativt under värmeböljan 2018. Här invtervjuas Linda Kumblad från Stockholms universitets Östersjöcentrum. Inslaget är knappt 2 min långt och väl värt att lyssna på. Ålgräsängar i Östersjön är viktiga miljöer på grunda sandiga bottnar, som möjliggör ett rikt växt och djurliv. Ålgräs, Zostera marina, är en marin art och har sin utbredningsgräns i norra Egentliga Östersjön. I Bottenhavet blir salthalten för låg får ålgräset. Att ålgräs inte klarar längre perioder med hög temperatur kan bero på att den redan lever i en miljö där den stressas av låg salthalt. Under en värmebölja är det per definition soligt, lugnt och vindstilla dagar. Jag tror att många har varit ute och badat nu under de gångna dagarna och känt hur varmt det varit i vattnet närmast under ytan. En bit ner är det direkt svalare. För att hela vattenmassan skall värmas upp behöver värmeböljan pågå under längre tid, så att det blir riktigt varmt även nere vid botten. Det var det som hände under 2018 i många riktigt grunda och lite inneslutna vikar. För ålgräset innebär det att bladen vissnar. Men de delar som sitter nere nära botten kan överleva och växa till igen när det börjar blåsa så vattenmassan blandas om och det blir svalare i vattnet igen.

För blåmusslor, Mytilus edulis, som också är en marin art gäller samma sak. De är också redan stressade av låga salthalter i Östersjön och stressen ökas av höga vattentemperaturer. Det går åt mer syre till andningen och när vattnet rör för lite på sig under en lång varm solig vindstilla dag kan syret ta slut.

Det låg mycket döda musslor, gulbrun blåstång och en del rödalger, mest kräkel, Furcellaria lumbricalis, utmed stranden på vissa ställen efter värmeböljan sommaren 2018 i augusti.

Risken för att syret ska ta slut är störst på natten när även ålgräs, andra vattenväxter och alger behöver syre till sin andning. Då brukar fiskar, som annars håller till i den grunda viken, och en del smådjur som tångräkor, simma sin väg när det börjar bli ont om syre i vattnet. De flyttar till öppnare vatten där det finns gott om syre även på natten.

Read Full Post »

Under påsklovet blev det en efterlängtad resa till södra Frankrike med svalkande bad i floder som rinner ner från bergen och ut i havet. Vi hade en riktig tur med vädret. Strålande solsken och klart strömmande vatten som inbjöd till ett och annat dopp. 

Håller på att leta efter nattsländelarver och hade turen att hitta en som byggt ett fint hus av små fragment av pinnar och blad och blad. Får se om det går att artbestämma den när jag kommer hem.

I går gick så turen till en strand nära Sète, där vi fick åka långt ut mellan de avsnörda grunda områdena med sankmarker och där flamingon vadade runt i vattnet en bit bort. Området heter Villeneuve lès Maguelone där det ligger en katedral på en liten ö. 

Vid en av de små broarna stod en fiskare och fiskade i det grunda strömmande vattnet. Det vi lyckades fiska upp med en lång pinne var några olika arter av grönalger, dels stora sjok av något som såg ut som havssallat, Ulva spp. och ett gulgrönt krulltrassel som jag gissar är någon art av borsttråd, Chaetomorpha spp. Båda låg på den lösa mjukbotten som nog ibland blir lite syrefri. Det finns mycket fler arter här än i floden men fortfarande ganska artfattig miljö där det är risk för syrebrist ner i det lösa sedimentet.

Att det ibland blir syrebrist var för att på flera ställen utmed stranden låg det mycket döda skal av hjärtmusslor tillsammans med ett och annat skal av blåmusselsläktingen, Mytilus gallioprovincialis och hjärtmusselskal. Mytilus gallioprovincialis har en lite annorlunda form än blåsmusslan hos oss.

Efter en stund hade jag lyckats med att samla ihop flera arter av musslor och alger och hittade också några döda små krabbor. Rödalgen som låg på botten i den lite grumliga och leriga botten är en Gracilaria av någon sort. Vi fortsatte ut till en strand som låg helt öppen mot havet. Där fanns en massa andra arter. Där var det härligt att leta i strandvallen efter andra skal och makroalger och sjögräs. Kommer att skriva mer om det i nästa vykort från Frankrike dit sommaren redan kommit i mitten av april.

Read Full Post »

Hej Alla Algforskare!

Nu på hösten när det blåst rycks hela tångruskor och grenar loss från klipporna och driver in i vikarna. Detta hände på Askölaboratoriet, i Trosa skärgård i helgen. 

Här kommer tången som lossnat drivande in i viken. Finns det några höstförökande plantor ibland dom?

I ytan ligger rader med lösa plantor och grenar av tång. Genom att de har både flytblåsor och förökningstoppar kan de flyta längre sträckor från öarna utanför den grunda vik där de till slut hamnar. 

Finns det mycket vass längst in i viken, kan det vara svårare att se om det finns höstförökande tångplantor, men om de ligger och driver vid bryggan eller uppspolade på land går det lätt.  Det börjar snart bli så kallt i vattnet att det kanske inte är så många av oss som vill bad. Då fungerar det bra med att plocka upp dom med en kratta för att kolla närmare på hur de ser ut.  

Hamnar de utanför vassen kan du behöva en liten båt för att hämta upp lite tång för att kolla på förökningstopparna.

Höstförökande blåstång har fullt med förökningstoppar som sitter strax ovanför flytblåsorna. Flytblåsorna anläggs under våren-försommaren i maj. Grenarna med förökningstoppar är gulbruna men detta har jag beskrivit flera gånger i Algforskarprojektet. Grenar utan förökningstoppar är olivgröna, och har vuxit mer i längd. De kommer att övervintra och bilda flytblåsor nästa år när temperaturen stiger över 10 0C i vattenmassan. 

Att leta efter höstförökande blåstång fungerar fint under hela september och oktober. Kanske åker några av er Algforskare ut till stugan någon helgen och tar en tur ner till stranden. Får Du syn på några höstförökande blåstångsplantor ta gärna en bild och skriv till oss och berätta var du gjort detta fynd.  Även om det är drivande och inte fastsittande blåstång vill vi gärna få in rapporter för att se var det kanske finns mer av denna form av blåstång nu jämfört med för snart 20 år sedan. Då undersökte vi förekomsten av höstförökande tång utmed den svenska kusten från Askölaboratoriet, runt öarna Gotland och Öland och ner till Skåne. Från årets studie har det kommit in flera rapporter om förekomst i området utanför Ronneby. 

Foto på höstförökande blåstång från Steningeön utanför Ronneby. H. Kylbäck

Fler rapporter från Stockholms skärgård skulle vara särskilt intressant att få in. Har denna form av blåstång spridit sig längre norrut? Vi tror att den gynnas av att mycket av de fintrådiga alger försvinner från klipporna på hösten och att blåstång som förökar sig på hösten därför skulle ha lättare att etablera nya groddplantor på klippor och stenar. Ser framemot fler rapporter från Algforskare som tar en tur ut i skärgården under kommande två fina och vackra höstmånader!

Read Full Post »

Tack alla som har hört av sig med positiva kommentarer om alginslaget i Naturmorgon under Kristi Flygare-helgen.

För att inte bara ge er en bild med ord och ljud, kommer här en liten film från Släggö i Lysekil med några av våra vackra makroskopiska alger. Du hittar mer information om de olika arterna här på Tångbloggen om du söker på artens namn i vår lilla sökruta. Många har varit vår Månadens Alg. Hur många känner du igen?

Ta på dig mask och snorkel så hoppar vi i!

Read Full Post »

Vid lågvatten var hela stranden täckt med röd slemsnärja.

Röd slemsnärja, Dumontia contorta är som namnet säger en rödalg. Bålen växer ut ifrån en liten rund fästskiva och kan bli ca 25 centimeter lång. Skotten har några få grenar som är ihåliga, mjuka, snurrade och maximalt runt 1 centimeter breda. Vid förgreningen smalnar de av. 

Färgen är rödbrun till mörkt rödbrun och bleks mot topparna där färgen blir mer ljust brungul. Ligger den helt torrlagd under en period kommer den att tappa färgen och bli helt vit.

Blekta trådar av röd slemsnärja. Bredvid syns blåstång med en massa förökningstoppar. Den är nog klar att föröka sig snart.

Detta är en tidig vårart som växer på klippor, stenar och skal, men sällan på andra alger. Miljön där den växer är från strax under ytan ner till några meters djup. Den förekommer utmed hela den svenska västkusten och in i Östersjön till Bornholm.

På sommaren blir den fertil och efter att den förökat sig vissnar de långa skotten ner. Kvar blir endast den lilla fästskivan som övervintrar. Nästa år på våren växer det ut nya skott. Det betyder att det mikroskopiska stadiet är flerårigt.

Nya skott växer ut från det mikroskopiska stadiet under kortdagsföhållanden. Det går lite snabbare vid 16 än vid 8 grader.

Det som får de nya långa lite förgrenade skotten att växta ut är kortdagsförhållanden, dvs 8 tim. ljust och 16 tim. mörkt. Detta är förhållandena under vintern och när det är kallt i vattnet. I experiment har Rietema and Klein visat i en studie publicerad i Marin Ecology Progress Serie 1981:23-29.

Flera trådar av korvsnärja till vänster och ett förgrenat skott av röd slemsnärja till höger på tallriken.

Röd slemtråd är lika god som flera andra arter. Somliga anser att den är godare än pepparalg, Osmundea spp., Bland annat korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, en brunalg, som fått sitt namn för att bålen är avsnörda så att det kan se ut som en rad av små prinskorvar.

Röd slemtråd kan ätas rå direkt när du plockar dem, i en sallad eller torka dom i små nystan som läggs i under den sista minuten tillsammans med pastan. Torkade kan de användas som en gott, smakrikt, lite salt pulver över någon maträtt. För fler förslag till anrättningar kolla på hemsidan ”Edible wild Seaweeds – Galloway Wild Foods”. Det är en riktigt spännande och inspirerande sida för oss som gillar att prova på att äta alger.

Ett nystan av korvsnöre (tv) och två nystan av röd slemsnärja (th).

De här algerna lufttorkade jag, men med lite större nystan är det bäst att lägga dom luftigt på ett bakpapper och torka dom i ugnen på ca 50-60 grader. Spara nystanen torrt. Vill du att de skall ta mindre plats kan du smula sönder och lägga i en burk som är märkt med datum och art.

Nu är det bara att gå ut och leta och samla lite av vårarterna innan det blir för sent. Kolla också vattenståndet så blir det lättare att hitta dom, för det är fortfarande lite kallt att bada. Lycka till och vi kommer med fler förslag till alger som går att plocka i sommar!

Read Full Post »

Med omställningen till sommartid känns det som att värmen, solen och badsäsongen bara är runt hörnet. Efter den här kämpiga våren hoppas vi att sommaren ger oss möjlighet att åka till stranden och känna friheten i att simma och dyka ner under utan.

Så varför inte tjuvstarta säsongen redan nu? Följ med Noriko ner i havet och lär dig massor av kul fakta om tång och alger.

Boken är tyvärr ännu inte publicerad, men Tångbloggen har fått en exklusiv förhandstitt. Och på hemsidan finns mycket kul att roa sig med. Intresserade utgivare får gärna kontakta författaren om att ge ut boken.

Men under tiden vill du kanske sätta dina tångkunskaper på prov? På hemsidan finns memory, spel och kluriga quiz som du kan göra både i grupp och på egen hand. Perfekt att fördriva en stund med samtidigt som du befäster dina kunskaper inför sommarens badäventyr.

Picture2

Sågtången är lätt att känna igen på den sågtandade kanten. Illustration: Ingmarie Åkerman (c) Marie Lenngren

Boken om det lilla djuret Noriko som älskar havet är skriven av Marie Lenngren som är marinbiolog och har guidat grupper vid havet i flera år. Den är illustrerad av hennes mamma Ingmari Åkerman, som både är konstnär, författare och lärare. Tillsammans har de inte bara producerat en fin och (som vi på Tångbloggen gillar) fakta-korrekt bok. De har även tagit fram en handledning för hugade lärare med tips på lektionsupplägg och övningar, samt kopplingar till de globala målen, läroplan och kursplan. Inte illa!

”Idag finns ingen barnbok som handlar om tång – det bestämde vi oss för att ändra på! Vi ville baka in fascinerande fakta i en medryckande berättelse med vackra bilder, där läsaren får följa med på spännande äventyr tillsammans med en god vän – och där föddes Noriko. Med värme och glimten i ögat tar hon läsaren i handen och bjuder in till världen under vattenytan. Av bara farten lär man sig massor av roliga saker om tång och att känna igen de vanligaste sorterna! Efter att ha läst boken kan man enkelt briljera med sina nya kunskaper på stranden.” tipsar Marie på hemsidan.

Picture1

Noriko och hennes vänner visar dig kul saker att göra på stranden.  Illustration: Ingmarie Åkerman (c) Marie Lenngren

Read Full Post »

Tångbloggen har fått låna en härlig bild från när vår kollega Susanne Qvarfordt dök vid Räfsnäs brygga på Rädmansö vid nyår.  Det var en fin dag och vattnet var fortfarande ganska varmt, +3 oC. Kanske inte så att jag skulle vilja ta ett dopp utan torrdräkt. Enligt dykarnas rapport var många fiskar, både havsnålar och tångsnällor ute och rörde på sig mellan tångruskorna. Ute i vattnet i bakgrunden syns flera spiggar.Tång vid Räsnäs -nyårsdyk   Foto S. Qvarfordt.

God fortsättning på 2020 önskar vi på Tångbloggen våra läsare.

Read Full Post »

Under några dagar har det blåst ganska mycket och resultatet låter inte vänta på sig för den som vill göra en liten studie av vad som spolats iland på en av de närmaste stränderna på Saltö, Strömstad. Vill du inte bada så kan du ändå hitta en massa spännande marina arter och mycket annat bara genom att undersöka vad som ligger på stranden.

1 Saltö tångvall 201900705 Stora mängder alger göder en mörkt grön, kraftig strandvegetation.

2 kantSaltö20190630

Längst ner på stranden, när det blir lågvatten ligger mängder med olika arter uppsorterade i smala eller breda band.

3 Asperococus i tångvall20190630

På bilden syns några bruna alger som liknar gasfyllda tarmar, medan andra som legat längre på stranden torkat in och ser ut som ljusa blekta smala plastbitar. Det är Asperococcus bullosus, fingertuta, en brunalg. Fingertuta är en ett årig sommaralg.

Beroende på hur långt upp på stranden som de hamnat är de mer eller mindre uttorkade. På ytan sitter många små grupper med hår och sporangier som gör att den ser prickig ut. De sitter fast på små stenar med en fästskiva som när det blåser följer med upp på land.

4 Colpmenia o lök 20190630

Lite längre bort ligger några stora runda eller lite skrynkliga ostrontjuvar, Colpomenia peregrina tillsammans med en vanlig lök som någon måste tappat överbord.

Ostrontjuven är en främmande art som fått sitt namn för att de kan om de sitter ovanpå ett litet japanskt jätteostron lyfta det och driva iväg med ostronet. Ostrontjuven är en ettårig alg som brukar hittas tidigt på sommaren och försvinner på hösten. Den hittades först i svenska vatten runt 1950. Det är idag ett vanligt inslag i vad som spolas iland i tångvallen jämfört med för några år sedan, även om jag inte har några exakta data att jämföra med. Ett möjligt samband skulle kunna vara de milda vintrarna och varma somrarna? De har ju också gynnat arter som det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, också kallat stillahavsostron och andra arter som trivs och förökar sig vid högre vattentemperaturer.

5 citron i tång20190630

Ytterligare lite längre bort lyste något klargult. En citron intrasslad ibland många långa trådformiga sudare, Chorda filum och några gröna blad som visade sig vara en blomställning av ålgräs, Zostera marina.

6 ålgräsblommor20190703

Det första stadiet under ålgräset blomning, Här syns pistillen sticka ut utanför skidan.Blomskott hos ålgräs förekommer från juni –oktober, men är vanligast nu på sommaren under juli – augusti.

Såg ett inslag på TV nyligen, Göteborgs universitet om ytterligare en art från de norra och västliga delarna av Stilla Havet. Det är en medusa och har en kropp som liknar en manet vilket gett den sitt namn, klängmanet, Gonionemus vertens. Den är ca 2-2,5 cm i diameter, ca 3 cm hög och får ca 1 cm långa tentakler. Den har hittats i ålgräsängar där den klänger sig fast.  Den kan också hittas inne bland tång eller musslor och ostron. Klängmanet20190705

Den är lätt att känna igen genom det tydliga brunröda. gula korset över klockan som består i könsorganen. Den har nässelceller som fungerar som hos brännmaneten. Kommer man i kontakt med tentaklerna är en smärtsam erfarenhet. Så här är det bara att hoppas att det dröjer tills den kommer hit.

Det blev ett gott resultat från dagens promenad. Så med en fin lök, lite citron och några små blad av strandkål, Crambe maritima var det dags att gå hem och göra en god sallad till lunchen.

Krispig strandkålssallad tarmalg

Toppade salladen med lite krispiga salta Ulva intestinalis, tarmalg, som jag torkat i ugnen på 100 grader i några minuter.

Read Full Post »